This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Preparing document pages…
Page 1
AGNĖ ČEPAITIENĖ
Institutet för det litauiska språket ORCID-id: orcid.org/0000-0002-6018-0520
Förändringen av ett differentierande drag i den östaukštaitiska Panevėžys-subdialekten: ett geospatialt perspektiv
Förändringen av ett fonetiskt differentierande drag i den östaukštaitiska subdialekten kring Panevėžys: det geospatiala perspektivet
SAMMANFATTNING
I artikeln undersöks för första gången i Litauen, med geospatiala analysmetoder baserade på GIS-teknik, ett fonetiskt differentierande drag i den östaukštaitiska Panevėžys-dialekten – realiseringen av de betonade och obetonade stamblandade diftongerna an, am som [ǫ] respektive [ǫm], traditionellt kallad okavning. Syftet med undersökningen är att fastställa förändringen av okavningen under 100 år och bedöma dragets kontinuitet.
Artikeln presenterar en analys av okavningen som bygger på två lager av dialektalt material: Petras Būtėnas undersökning (1932: 168–193) och ljudinspelningar som bevaras i Institutet för det litauiska språkets dialektarkiv. Vid bedömningen av det undersökta dragets kontinuitet används kompletterande socioekonomiska och sociokulturella data.
Straipsniai / Articles
149
Page 2
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
Det har fastställts att okavamingens utbredningsområde har förändrats. Tidsmässigt kan brytpunkten i okavamingens förändring ha inträffat under andra världskriget och efterkrigstiden. Resultaten visar att okavamingens tillbakagång varit tämligen konsekvent och gradvis. Detta bekräftas också av de senaste socioekonomiska och sociokulturella uppgifterna.
VIKTIGA ORD: östaukštaitiska Panevėžys-subdialekten, Petras Būtenas, okavimas, geospatial analys, förändring av dialektala särdrag.
S A M M A N F A T T N I N G
Artikeln behandlar ett av de fonetiska särdragen som skiljer Panevėžys-subdialekten av östaukštaitiska från andra varieteter. Detta fonetiska särdrag kännetecknas av uttalet [ɔŋ], [ɔm] av betonade och obetonade blandade diftonger an, am i stammen, vilket traditionellt benämns ”okavimas”. De geospatiala metoder baserade på GIS-teknik som används för geolingvistisk analys tillämpades för första gången i Litauen på detta dialektala särdrag. Syftet med studien är att fastställa förändringen av särdraget ”okavimas” under 100 år och bedöma dess kontinuitet.
Artikeln presenterar en analys av särdraget ”okavimas” baserad på två materialskikt: den forskning som utfördes av Petras Būtenas (1932: 168–193) och ljudinspelningarna som förvaras i dialektarkivet vid Litauiska språkets institut. Ytterligare socioekonomiska och sociokulturella uppgifter användes för att bedöma kontinuiteten hos det analyserade fonetiska särdraget.
Det konstaterades att det fonetiska särdraget ”okavimas” hade förändrats vad gäller både utbredning och intensitet och nästan försvunnit med tiden. Tidsmässigt kan brytpunkten i förändringen av användningsintensiteten hos särdraget ”okavimas” ha inträffat under andra världskriget och efterkrigstiden. Resultaten visar en konsekvent och gradvis nedgång för särdraget ”okavimas”. Detta beläggs också av de senaste socioekonomiska och sociokulturella uppgifterna.
NYCKELORD: östaukštaitiska Panevėžys-subdialekten, Petras Būtenas, ”okavimas”, geospatial analys, förändring av dialektalt särdrag.
1. INLEDNING
I de första deskriptiva studierna beskrevs Panevėžys-subdialektens särskiljande drag och språkliga system som slutna, utan hänsyn till dess variation (jfr Geitler 1875¹; Вольтеръ 1886; 1904: 325–335, 338–340, 345–354; Jaunius 1970 (1898): 114–161; Барановскій 1898; Būga 1961 (1924): 82–83; Salys 1992 (1935; 1946): 114–119, 122–131; Gerullis 1930:
¹ Remiamasi (Mikulėnienė 2011: 19–27).
150
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 3
Rytų aukštaičių panevežiškių diferencinio požymio kaita: geoerdvinis aspektas
35–46, 54–65, 66–76; Būtenas 1932: 168–193 med flera). En statisk bild av panevežiškiai-dialekten presenterades också i senare fonologiska studier av panevežiškiai (Zinkevičius 1966; Girdenis, Zinkevičius 1966: 139–147; LKT 1970: 14, 32–36; LKA I–III; Garšva 1982: 65–74; 1982a; 1984: 74–82; Ručinskaitė 1984: 72–76; Kačiūskienė 1984: 42–53; Kačiūskienė, Girdenis 1997: 31–36; Kazlauskas 1968: 10–20; Garšva 1977: 76–87; Kačiūskienė, Girdenis 1982: 189–191 med flera). Med andra ord undersöktes panevežiškiai-dialektens kännetecken fram till 1900-talets andra hälft utifrån NORM-kriteriet (Chambers, Trudgill 2004: 30; se även Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 32 med flera).²
Från 1970- och 1980-talen började arbeten bedöma variationen i panevežiškiai-dialekten. I kvalitativa och kvantitativa studier av panevežiškiais särskiljande och karakteristiska drag beaktas ålderskriteriet, de undersöktas språkliga medvetenhet och attityder samt mobilitetens inverkan på förändringar av språkliga drag med mera. Panevežiškiai-dialektens kännetecken kom således att ingå i forskningsfält inom olika områden: deskriptiva och experimentella (jfr Zinkevičius 1975: 85; 1979: 92–93; Kačiūskienė 1982: 39–45; 1983: 24–38; 2000: 25–31; Markevičienė 2001: 29–32; Garšva 2002: 9–18; Kačiūskienė 2003: 88–92; LKTCh 2004: 30–34, 184–194; Kačiūskienė 2005: 49–53; 2005a: 499–503; Zinkevičius 2006: 74–82; Girdenis, Kačiūskienė 2006: 35–40; Kačiūskienė 2006; 2009: 61–67; Meilūnaitė 2009; Kačiūskienė 2012: 53–62 med flera), sociolingvistiska (Kačiūskienė 2005b; Ramonienė 2006: 137–148; Geržotaitė 2016: 121–142; Čepaitienė 2016a: 136–159 med flera), dialektometriska (Pukevičiūtė 2015: 175–195; Čepaitienė 2016: 143–174; 2018; 2018a: 44–75; 2019: 39–74; Mikulėnienė et al. 2019; Čepaitienė, Bakšienė 2020: 1–37) och perceptuell dialektologi (Aliūkaitė et al. 2017; 2020).
Föremålet för denna studie är förändringen under en period på mer än 100 år av ett av de särskiljande dragen hos östliga höglandsdialekters panevežiškiai – okavningen. I artikeln kallas återgivningen av de i studien utvalda betonade och obetonade stamblandade diftongerna an, am som [ɔn] respektive [ɔm] för okavning, exempelvis: [¹kɔˈndɑ] ~ kanda, [¹sɔmʲˈtʲɪsʲ] ~ samtis, [²dɔŋˈɡʊs] ~ dangus, [pa²sɔmʲˈdʲɛ] ~ pasamdė, [lɔŋʲˈɡʲɛlʲɪsʲ] ~ langelis, [kɔmʲˈʃʲɪtʲ] ~ kamšyti³. Detta drag, som förekommer i varierande grad, är karakteristiskt för den största delen av
² Engelska non-mobile older rural male – en bofast äldre man som bor på landsbygden. NORM-kriteriet började tillämpas redan under 1800-talet i undersökningar av en av geolingvistikens pionjärer, Jules Gillieron (Chambers, Trudgill 2004: 30).
³ Termerna okavning och okavande dialekter föreslogs av Petras Būtenas (1932: 168). Jämför även följande termer som författare till dialektklassifikationer har valt för att beteckna samma dialektområde: östliga andrahandsdialekter (Барановский 1898: 15, 32–33), östliga höglandsdialekters pantininkai och pontininkai (Salys 1992 (1946): 104–109), östliga höglandsdialekters panevežiškiai (Girdenis, Zinkevičius 1966: 139–147). Som okavningsområde betraktas i äldre och nuvarande dialektklassifikationer det panevežiškiai-område där återgivningen av de blandade diftongerna an, am, en, em och de därifrån härstammande ą, ę varierar. Inom det område där okavningen är starkast
Straipsniai / Articles
151
Page 4
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
omfattar det en stor del av det östliga höglandsområdet panevežiškiai (jfr dess läge i den nuvarande traditionella dialektklassifikationen i fig. 1).
FIG. 1. Området för östliga höglandsdialekters panevežiškiai och okavningsområdet i Zigmas Zinkevičius och Aleksо Girdenis nuvarande dialektklassifikation (1966)
Syftet med denna artikel är att med geo-spatiala analysmetoder bedöma förändringen av okavningen under 100 år och prognostisera dess kontinuitet⁴
För att uppnå syftet ställdes följande uppgifter upp: 1) att med GIS-metoder, med utgångspunkt i den undersökning som Petras Būtenas (1932: 168–193) genomförde för nästan 100 år sedan (under perioden 1923–1932), rekonstruera utbredningsområdet för okavningen i början av 1900-talet samt bedöma den dåvarande intensiteten i användningen av detta drag (se även Čepaitienė, Gudaitis
stamfinala, obetonade an, am, en, em och de därifrån härstammande ą, ę, samt staminitiala an, am återges som [on], [om], [en], [em], [o], [e], medan staminitiala en, em återges som i standardspråket (Girdenis, Zinkevičius 1966: 139–147 med flera).
⁴ För idén till undersökningen samt värdefulla råd och konsultationer tackar vi varmt prof. dr Danguolė Mikulėnienė.
152
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 5
Förändringen av ett differentierande drag hos östra höglandets panevėžiškiai: en geospatial aspekt
2021); 2) att, på grundval av de erhållna resultaten, i det avgränsade området välja ut bebyggda platser som ingår i zoner med olika grad av utbredning av okavning; 3) att genom att lyssna på ljudinspelningar som huvudsakligen samlats in i dessa områden i början av 2000-talet dokumentera realiseringarna av de betonade och obetonade stamblandade diftongerna an, am i talet hos informanter från den äldre och yngre generationen (när uppgifter saknas, den mellersta generationen)5; 4) att på grundval av analysen av ljudinspelningarna bedöma förändringen i okavning och fastställa den ungefärliga tidpunkt då man sannolikt upphörde att använda okavning, eller då man i stället för de blandade diftongerna [ɔn], [ɔm] började använda varianter [an], [am] som ligger närmare standardspråket på ett mer systematiskt sätt; 5) att på grundval av socioekonomiska och sociokulturella uppgifter (se kapitel 2) bedöma kontinuiteten i okavningen.
Det undersökta materialet består av: 1) en undersökning av okavande dialekter publicerad i Būtėnas artikel (1932: 168–193), på grundval av vilken gränserna och användningsintensiteten för de okavande dialekterna i början av 1900-talet rekonstruerades (se även Čepaitienė, Gudaitis 2021)6; 2) ljudinspelningar av 45 informanter, födda 1888–1997, som under 2000-talet huvudsakligen samlats in från utkanten av de okavande dialekterna, det vill säga från bebyggda platser som skiljs åt av isoglosserna för de blandade diftongerna an, am (jfr LKA II: 83–86, karta nr 68, 69 m.fl.), (se fig. 2); det språkliga materialet från 24 äldre, 21 medelålders och yngre generationens informanter undersöks7.
Vid prognostiseringen av det undersökta dragets kontinuitet utgår man från de nämnda socioekonomiska och sociokulturella uppgifterna (se kapitel 2 för en utförligare redogörelse).
De geospatiala analysverktyg som i undersökningen tillämpas och fungerar på grundval av geoinformationssystemens (GIS) teknologi gör det möjligt att bedöma och visualisera variationen i det litauiska språket på ett annat sätt än tidigare.
5 Endast två ljudinspelningar, gjorda under andra hälften av 1900-talet, undersöktes.
6 Det bör framhållas att författaren hänförde fler terminologiska särdrag till okavningen: inte bara realiseringarna av de blandade diftongerna an, am, vilka har valts i denna undersökning, utan även realiseringarna av de betonade och obetonade stamlånga vokalerna q, ę samt de blandade diftongerna en, em (Būtėnas 1932: 179).
7 I undersökningen strävade man efter att bedöma förändringen i okavning på grundval av den äldre och yngre generationens språk. Eftersom det saknas ljudinspelningar av representanter för den yngre generationen på vissa orter valdes dock även medelålders informanters språk ut för undersökning tillsammans med den äldres.
Straipsniai / Articles
153
Page 6
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
FIG. 2. Bebodda orter som valts ut för undersökningen av okavning (Čepaitienė, Gudaitis 2021)
154
Acta Linguistica Lituanica LXXXIV
Page 7
Förändringen av det differentiella kännetecknet hos östliga höglandsdialekter, panevėžiškiai: ett geospatialt perspektiv
2. UNDERSÖKNINGSMETODIK OCH VERKTYG
I dag förändras undersökningar av språkvariation i grunden av de GIS-tekniker och -metoder som uppstod under 1950-talet och började tillämpas inom lingvistiken. Med hjälp av dem har data från den amerikanska dialektatlasen analyserats⁸ (Lee, Kretschmar 1993: 541–560), variationen i dialekterna i västra Pennsylvania (Ayad, Luthin 2009: 1–26), förändringar och gränser i thailändska dialekter (Teerarojanar at, Tingsabad 2011: 363; 2011a: 55–75); mer om möjligheterna att tillämpa GIS-verktyg och -metoder inom geolingvistiken, se (Hoch, Hayes 2010: 23–36; Lameli et al. 2010, se även Lee et al. 2018: 152–156 m.fl.). Panevėžiškiais differentiella kännetecken och de litauiska dialekterna i allmänhet har ännu inte undersökts med GIS-metoder.
Rekonstruktion av utbredningsområdet för okavning. För att avgränsa utbredningsområdet för okavning i början av 1900-talet och bedöma den dåvarande intensiteten hos detta kännetecken identifierades och lokaliserades, med hjälp av GIS-teknik (”Esri ArcGIS Pro” och tillägg), de bosättningar med varierande grad av okavning som nämns i Būtenos artikel (1932: 168–209), liksom de angränsande dialekter som författaren benämner dem; de naturliga gränserna mellan talvarianterna avgränsades och beskrevs utförligt.
Lokaliseringen av historiska bosättningar och beskrivna naturliga gränser preciserades ytterligare med stöd av topografiska kartor över Litauen från 1914–1945 (se LMA Vrublevskių bibliotekos žemėlapiai) samt kartografiskt material av den dåvarande dialektforskaren Antanas Salys: 1) den tyska Karte des westlichen Rußlands (1914–1921), skala 1:100 000; 2) den tyska Karte des Deutschen Reiches 1:100 000 Grossblatter (1940–1944), skala 1:100 000; 3) mellankrigstidens Litauen (1933–1940), skala 1:100 000; 4) mellankrigstidens litauiska dialektklassifikation (Salys 1933).
De identifierade bosättningarna och polygonerna för de avgränsade områdena för de okavande respektive så kallade angränsande talvarianterna⁹ tilldelades intensitetsvärden för realiseringen av de betonade och obetonade blandade stamdiftongerna an, am: [an], [am]; [ɔn], [ɔm]; [ʒn], [ʒm]: 0 – realiseras inte med en viss variant, 1 – realiseras blandat, 2 – realiseras systematiskt.
Dessa värden tilldelades punktlagret med centroidpunkter för polygonerna över de bebodda orter som ingår i det undersökta området – sammanlagt 2356 bosättningar inom okavningsområdet, hämtade från lagret med objekt för Republiken Litauens bebodda orter i den rumsliga datamängden från Republiken Litauens adressregister, som offentligt tillhandahålls av det statliga företaget Registrų centras (dataaktuella per 2020–10–01), (se Lietuvos Respublikos gyvenamosios vietovės).
⁸ Angl. Linguistic Atlas of the Middle and South Atlantic States (LAMSAS).
⁹ För mer information om metoden för avgränsning av polygoner, se Yamada 2016, 2–6 och den där angivna litteraturlistan, ESRI 2004, se även Teerarojanar at, Tingsabad 2011a: 72 m.fl.; se även Mikulėnienė, Čepaitienė 2021.
Straipsniai / Articles
155
Page 8
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
Efter att ha tillämpat den geostatistiska interpolationsmetoden empiriskt Bayesianskt kriging (eng. Empirical Bayesian Kriging) på skiktet med bebyggelseelement (se vidare What is empirical Bayesian kriging?) extraherades rasterytor som visar intensitetsfördelningen för realiseringarna [an], [am]; [ɔn], [ɔm]; [ɤn], [ɤm] av de betonade och obetonade blandade stamdiftongerna an, am. Det samlade interpolationsresultatet för rasterytorna presenteras i figur 3.
Prognostisering av okaveringens kontinuitet. För att bedöma kontinuiteten hos det undersökta dialektdraget delades territoriet för de identifierade okaverande talvarieteternas områden in i 418 hexagoner på 10 km². För den rumsliga analysen av dem användes metoden att berika polygoner med socioekonomiska data (se vidare Enrich (Analysis))¹⁰. För att berika de genererade hexagonerna användes demografiska och socioekonomiska data för åren 2018–2019, tillhandahållna av Michael Bauer Research GmbH för Esri ArcGIS-plattformen (se vidare Michael Bauer Research GmbH).
De hexagoner som berikats med språkliga egenskaper samt demografiska och socioekonomiska data analyserades med geostatistiska analysmetoder.
3. REKONSTRUKTION AV OKAVERINGENS UTBREDNING I BÖRJAN AV 1900-TALET OCH DRAGETS INTENSITET I OMRÅDET, BASERAT PÅ BŪTĖNOS DATA
Genom Būtėnos undersökning fastställdes att okavering i början av 1900-talet förekom i större delen av den nordliga panevėžiškiai-underdialekten (se Būtėnas 1932: 168–209, jfr även Барановский 1898: 15, 32–33; Salys 1992 (1946): 104–109; Girdenis, Zinkevičius: 139–147 m.fl.; Čepaitienė, Gudaitis 2021), (figur 3).
Enligt Būtėnos data är okaveringens intensitet ojämn inom det angivna området. I början av 1900-talet var okavering mest konsekvent i den centrala delen av panevėžiškiai-okaveringsområdet kring Vaškai, Joniškėlis, Pušalotas, Smilgiai, Panevėžys och Naujamiestis; där realiserades de korta, långa och obetonade blandade diftongerna an, am som [ɔn], [ɔm], t.ex.: [¹pɔːnʲtʲɪs] ~ pantis, [¹sɔːmʲtʲɪs] ~ samtis; [²rɔŋˑkɔ] ~ ranką, [²kɔmˑpɐs] ~ kampas; [1ɔŋˑɡʲɛːlʲɪs] ~ langelis, [kɔmʲpʲɛlʲɪs] ~ kampelis (se även tabell 1).
¹⁰ Huvudfunktionen hos verktygen för databerikning är att komplettera de geografiska objekt och territorier som undersöks med demografiska, företagsrelaterade, ekonomiska eller landskapsmässiga attribut, vilka möjliggör en tydligare förståelse av den socioekonomiska forskningsmiljön. För att genomföra uppgiften att berika polygoner använder Esri ArcGIS-tekniken ett dataset med granulära punkter (eng. granular point dataset), som representerar bebyggda platser och använder en komplex geoprocesseringsalgoritm för att beräkna geostatistiska data. För mer information om metoden för verktyget för databerikning, se Data apportionment.
156
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 9
Rytų aukštaičių panevežiškių diferencinio požymio kaita: geoerdvinis aspektas
FIG. 3. Dialekter med okavering i början av 1900-talet (Čepaitienė, Gudaitis 2021)
Straipsniai / Articles
157
Page 10
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
TABELL 1. Okaveringens intensitet i området för östliga höglandsdialekter, panevėžiškiai
án, ám ~ [ɔn], [ɔm] añ, am̃ ~ [ɔn], [ɔm] an, am ~ [ɔn], [ɔm] Det västra okaveringsområdet − + + Det centrala okaveringsområdet + + + Det östra okaveringsområdet − − +
Till skillnad från området med konsekvent okavering uttalas i väster, kring Žeimelis, Pašvitinys, Linkuva, Pakruojis, Klovainiai, Rozalimas, Šeduva och Sidabravas, de betonade och obetonade blandade diftongerna an, am som [ɔn], [ɔm], t.ex.: [²ʹoŋˈkɔ] ~ ranką, [²ʹkɔmˈpɑs] ~ kampas; [lɔŋˈgɛlʲɪs] ~ langelis, [kɔmʲˈpɛlʲɪs] ~ kampelis. Panevėžiškiai i det västra okaveringsområdet har bevarat de initialbetonade an, am oförändrade, t.ex.: [¹pɑˈnʲtʲɪs] ~ pantis, [¹sɑˈmʲtʲɪs] ~ samtis (se fig. 3).
Och endast de obetonade blandade diftongerna an, am återges som [ɔn], [ɔm] i öster av området med intensiv okavering, i riktning mot Salotčiai, Pasvalys och andra dialekter, t.ex.: [lɔŋˈgɛlʲɪs] ~ langelis, [kɔmʲˈpɛlʲɪs] ~ kampelis. De initialbetonade an, am uttalas här som [un], [um], och de finalbetonade som [ɔ̄n], [ɔ̄m], t.ex.: [¹pʊˈnʲtʲɪs] ~ pantis, [¹sʊˈmʲtʲɪs] ~ samtis; [²ʹrʊŋˈkɔ] ~ ranką, [²ʹkʊmˈpɑs] ~ kampas.
Gränserna för de dialekter med okavering som Būtėnas behandlade sammanfaller i huvudsak med uppgifterna från Antanas Salis, som undersökte dialekterna under samma period (1933) (se fig. 4).
Forskarna hänförde endast områdena kring Kriukai, Lygumai, Raguva och Vadokliai på olika sätt. Även om Būtėnas medgav att okavering förekom i de nämnda områdena, var den blandad och undersökningen dessutom inte slutgiltig (1932: 191–192).
I Būtėnas artikel behandlas frågor om hur ett okaveringsområde med varierande intensitet har bildats, om den lägsta intensiteten i det västra okaveringsområdet och om hur okavering har uppstått (Būtėnas 1932: 192). Enligt forskaren var även andra historiska omständigheter som rådde vid denna tid oklara – ursprunget till ortnamnen och personnamnen i okaveringsområdet, inflytandet från den zemgalliska stammens substrat, livegenskapen, gränsen mellan höglands- och låglandsdialekterna på 1500-talet, inflytandet från områdena för härader, församlingar och län samt andra historiska faktorer, inflytandet från standardspråket i den södra delen av panevėžiškiai-området m.m.
Därför kan man hypotetiskt hävda att ett klarläggande av de nämnda historiska omständigheterna också skulle göra det möjligt att fastställa orsakerna till att de dialekter där okavering förekommer har bildats. Detta är dock redan syftet med en annan undersökning (se Čepaitienė, Gudaitis 2021).
158
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 11
Förändringen av ett differentiellt drag hos östliga höglandsdialekter av panevėžiškiai-typen: en geospatial aspekt
FIG. 4. Okavningsområdet i Antanas Salys dialektklassifikation från början av 1900-talet (1933), (Čepaitienė, Gudaitis 2021)
4. FÖRÄNDRINGEN AV OKAVNINGEN
När de kumulativa okavningsindikatorerna för informanter födda 1888–1997 och huvudsakligen inspelade under 2000-talet avbildas på en karta över gränserna för de okavningsområden som Būtenas urskilde och som rekonstruerats i denna studie, med punkter i olika färger som klassificerats efter okavningens intensitet, framgår det att tecken på förändring i okavningen redan finns i de äldsta informanternas tal, och att okavningszonen samtidigt drar sig tillbaka i takt med att respondenterna blir yngre (jfr fig. 5 och 6).
Straipsniai / Articles
159
Page 12
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
FIG. 5. Okavningsbruk hos informanter födda före andra världskriget¹¹
FIG. 6. Okavningsbruk hos informanter födda efter andra världskriget
Enligt uppgifter från ljudinspelningar insamlade under 2000-talet har okavningen ändå bevarats ganska systematiskt i talet hos informanter födda före kriget (1888–1938), t.ex.: [²ʔo̞n̪t̾o̞] ~ antrą, [²d̪o̞n̪t̾ʲʑʊ̞s] ~ dančių, [¹t̪u̞kʂt̪o̞n̪t̾ʲɪ] ~ tūkstantį, [¹t̪u̞kʂt̪o̞n̪t̾ʲɪs] ~ tūkstančiais (LKA 200, kvinna, f. 1934); [o̞mʲʑiʔn̪a̞t̾ʲe̞lʲsʲ] ~ amžinatilsį, [mʊzɪ¹¹kʊ̞n̪t̪a] ~ muzikanto, [²r̞o̞n̪k̪o̞m] ~ rankomis, [²ʔo̞n̪t̪r̞s] ~ antras, [²r̞o̞n̪k̪ʊ] ~ rankų, [a̞p̪k̪o̞m¹¹rʲɪt̪a̞] ~ apkamšyta (LKA 168, kvinna, f. 1927), (LKA 137, kvinna, f. 1930), (se fig. 5).
Variation i detta dialektdrag förekommer redan i den äldre generationens tal; ofta använder samma informant omväxlande både on, om och an, am-varianter. Former som kännetecknar standardspråket registreras i alla okavningsområden – det östra, centrala och västra – och draget varierar till och med i samma informants tal, t.ex.: [pʊs²ʔo̞n̪t̪r̞ʊ̞] ~ pusantrų, [bɛn¹d̪ʲɪt̪ɐ] ~ banditai, [²ʔo̞n̪t̪r̞a̞] ~ antra, [l̪o̞n¹k̪i̞t̪ʲ] / [l̪ɛn¹k̪i̞t̪ʲ] ~ lankyti (LKA 52, västra okavningsområdet, kvinna, 1936); [ɪsʲ¹²g̞o̞n̪d̪a] ~ išsigando, [bɛn̪kʲ¹²ʃt̪ɪɛ̞ʊ̞] ~ anksčiau, [²k̪ɛmᵖa̞] ~ kampo, [¹s̞o̞mʲt̪] ~ samtį (LKA 111, centrala okavningsområdet, kvinna, f. 1938);
¹¹ Blå färg visar att okavning inte registreras i bosättningen (okavningsintensitet – 0), medan röd färg visar att okavning förekommer intensivt i bosättningen (okavningsintensitet – 6) hos både de äldsta och de yngsta informanterna.
160
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 13
Förändringen av den differentierande egenskapen hos östliga högtitiska panevėžiškiai: en geospatial aspekt
[ʒʲpːnʲtrʲo̞] ~ antrojo, [ʒʲpːnʲtrʲs] ~ antras, [rʲnʲkɑs] ~ rankas, [ˈɑmʲʒʲĩnʲkʲės] ~ amžininkės, [nʲe̞skl̞e̞nʲˈdʊmɔ̞] ~ nesklanumų (LKA 140, det östra okavningsområdet, kvinna, född 1923). Bostadsortens centrala eller perifera läge inom okavningsområdet har i princip ingen inverkan på användningen av den analyserade egenskapen.
Däremot bevaras de betonade och obetonade blandade diftongerna an, am hos informanter födda efter kriget (1945–1997) huvudsakligen oförändrade, t.ex.: [kɛmbarʲukɑs] ~ kambariukas, [sɐndʲe̞lʲɪs] ~ sandelis (LKA 197, kvinna, född 1950), [ˈɑmʲʒʲɪɔ̞s] ~ amžiaus, [ˈe̞ŋkʲstʲɪ] ~ anksti, [ˈlɛŋkʲɛ] ~ lankė, [pʲe̞rˈkɑndɑ] ~ perkando (LKA 78, kvinna, född 1949), [pɑːˈskɛmʲbʲɔk] ~ paskambink, [kɛm bɑː²rʲɪ] ~ kambary, [ˈsɑːnʲdʲe̞lʲɪs] ~ sandelis, [ɪsʲˈgʲe̞ndɑ] ~ išsigando (LKA 111, kvinna, född 1988), (se fig. 6).
I gruppen av yngre informanter konstaterades endast enstaka fall av okavning kring Pakruojis (t.ex. [ˈʃlɔmʲtɑs] ~ šlamštas, [ˈɔntrɔ] ~ antrą, men [sʲʑˈprʲnʲtʲʊ] ~ suprantu, [ˈɛnʲtrɔ] ~ antrą, [ˈlɛŋgʲ] ~ langų (LKA 137, man, född 1996), Šeduva (t.ex. [ɔrʲkʲːʒʲɪɛ̞] / [ɛrʲkʲːʒʲɪɛ̞] ~ anksčiau, men [skɛmʲˈbʲe̞nɑ] ~ skambina, [ˈrɛŋkɑ] ~ ranka (LKA 200, man, född 1974) och Pušalotas (t.ex. [ˈdɔŋgʲɔ] ~ dangų, men [rɛŋˈkɑs] ~ rankas, [mʊzɪˈkɑntɑs] ~ muzikantas, [ʊɑlɛnʲ²dʲe̞lʲe̞s] ~ valandėlės, [vɛnʲ²dʲe̞ns] ~ vandens (LKA 170, kvinna, född 1995).
Med andra ord konstaterades att informanter födda efter kriget okaverar 8,5 gånger mer sällan än de som föddes före kriget (se tabell 2). Detta berodde på olika historiska omständigheter, till följd av vilka den dialektala språkets prestige sannolikt också minskade efter kriget.
2 LENTELĖ. Frekvensen av okavning hos informanter födda före kriget (före 1942) och efter kriget (från 1943) (ODK = 2,22/0,26)
Före andra världskriget Efter andra världskriget Informanter utvalda för undersökningen 18 27 Frekvensen av okavning bland informanterna 40 7 Frekvenskoefficient för okavning (ODK) 2,22 0,26
Vid bedömningen av sambandet mellan okavning och informanternas ålder (födelsedatum) konstaterades en tydlig negativ korrelation (ju yngre informanten är, desto mer sällan okaverar han eller hon). Detta visar att den efter kriget intensifierade minskningen av okavning, i takt med generationsskiftena, fortskred mycket konsekvent (se fig. 7). Den fallande regressionslinjen indikerar också att respondenter födda senare än 1945 i princip inte längre använder denna egenskap eller använder den mycket sällan.
Straipsniai / Articles
161
Page 14
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
FIG. 7. Korrelation mellan informanternas födelseår och okavning
Resultaten visar också att gränserna mellan de områden med olika okavningsintensitet som fastställdes av Būtenas har försvunnit (se fig. 8). Skillnaderna mellan dem kan fortfarande höras i talet hos informanter födda 1916–1940, men respondenter födda senare okavar nästan inte längre; som nämnts finns det i alla tre områden med olika utbredning av okavning endast enstaka fall där blanddiftongerna an, am återges som [ɔn], [ɔm].
FIG. 8. Okavning i olika åldersgrupper och områden med olika okavningsintensitet¹²
Som något avvikande kan det västra okavningsområdet betraktas; där bevaras initialt betonade an, am, medan finalt betonade och obetonade återges som [ɔn], [ɔm] (se även
¹² På x-axeln presenteras information om informantgrupperna enligt okavningsområde och födelseår (indelade i 25-årsintervall), på y-axeln anges okavningens intensitet.
162
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 15
Rytų aukštaičių panevežiškių diferencinio požymio kaita: geoerdvinis aspektas
fig. 3 och tabell 1). I alla undersökta åldersgrupper av informanter från detta område registrerades fall av okavning, om än inkonsekvent (se de tidigare givna exemplen). Hypotetiskt kan detta område betraktas som det sista utbredningsområdet för det undersökta kännetecknet.
Således registreras, betraktat på en tidslinje, förändringen av okavning redan i talet hos de äldre generationerna av panevėžiškiai-dialektens talare, födda under andra världskriget och efterkrigstiden. Därför kan man anta att andra världskriget, den sovjetiska ockupationen, deporteringen av lokalbefolkningen, bildandet av kollektivjordbruk, markavvattningen, avskaffandet av enskilda gårdar och andra negativa socioekonomiska konsekvenser kan ha påverkat den förändringsprocess för okavning som inleddes.
Ur ett rumsligt perspektiv, det vill säga med avseende på kännetecknets utbredning inom ett visst område, kan man anta att förändringen av okavning gick till så här: först övergavs okavningen i det språkligt blandade östra okavningsområdet, ungefär samtidigt i den centrala okavningszonen (man slutade okava i den tydligaste och lättast iakttagbara positionen – uttalet av initialt betonade an, am, t.ex. [¹'kɔ̞nd̪ə] ~ kanda, [¹'sɔ̞mʲtʲɪs] ~ samtis), och sist slutade man okava i det västra området.
5. OKAVNINGENS KONTINUITET
En kvantitativ analys av 2000-talets socioekonomiska indikatorer (utbildning, arbetslöshet och köpkraft) i området för de dialekter där okavning förekommer visade en tydlig skillnad mellan de norra och södra områdena (se fig. 9).
Av fig. 9 framgår att invånare med lägre utbildning dominerar i den norra, purpurfärgade zonen; de har lägre inkomster och högre arbetslöshet är vanligare. Den ljusblå södra delen bebos däremot av panevėžiškiai med hög utbildning och höga inkomster samt lägre risk för arbetslöshet. Här är alltså den pågående urbaniseringen uppenbar; den säkerställer inte kontinuiteten hos den traditionella panevėžiškiai-dialekten utan främjar dess förändring (fig. 9).
Efter en multikriteriell klusteranalys av indikatorerna för köpkraft, arbetslöshet och den äldre generationens invånare i området för de dialekter där okavning förekommer (se How Multivariate Clustering works) identifierades statistiskt tillförlitliga områden, vilka visar att den norra delen av okavningens utbredningsområde utmärker sig genom lägre köpkraft och högre arbetslöshet; här dominerar invånare över 60 år (röd färg, se fig. 10).
Studier av litauiska dialekter visar att de ovan nämnda socioekonomiska och demografiska omständigheterna är relativt gynnsamma för livskraften hos traditionella kännetecken i panevėžiškiai-dialekten, och därmed även för okavning, om den fortfarande förekommer (jfr det nämnda NORM-kriteriet som en garanti för den traditionella dialektens kontinuitet; se även Chambers, Trudgill 2004: 30; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 32; Čepaitienė 2018: 21–22 m.fl.).
Straipsniai / Articles
163
Page 16
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
FIG. 9. Indikatorer för utbildning, arbetslöshet och köpkraft i området med okande dialekter 2000-talet.13
På figuren syns också fyra kluster, eller socioekonomiska centra (blå färg), där fler yngre familjer bor och livskvaliteten är högre jämfört med det återstående området: områdena kring städerna Pasvalys, Pakruojis och Panevėžys samt kring Radviliškis (jfr indikatorerna för hela Litauens yta, se Mikulėnienė, Čepaitienė 2021).
13 I det ljusblå området registrerades indikatorer på hög köpkraft och en befolkning med en större procentuell andel högre utbildning, medan det purpurfärgade området kännetecknas av högre arbetslöshetstal och en befolkning med en större procentuell andel grundutbildning.
164
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 17
Rytų aukštaičių panevėžiškių diferencinio požymio kaita: geoerdvinis aspektas
Fig. 10. Multikriterieklustring av indikatorer för köpkraft, arbetslöshet och invånare tillhörande den äldre generationen (60 år och äldre) i området med okande dialekter under 2000-talet¹⁴
Med andra ord bildas i dessa områden nya dialektala formationer på grundval av den traditionella Panevėžys-underdialekten: den västliga östlitauiska regiolekten, vars centrum är Panevėžys, och Pasvalys geolekt (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014a: 257–266; Čepaitienė 2018; 2019: 39–74 m.fl.). Deras språkliga grund utgörs inte av de särskiljande dragen hos Panevėžys-underdialekten, varav ett är okavning, utan tvärtom av dialektala drag som inte uppmärksammas av dialektens talare¹⁵. Därför kan de ovan behandlade zonerna betraktas som områden där okavningen sannolikt försvann först.
¹⁴ Siffran 1 visar ett område där låg köpkraft, hög arbetslöshet och en större andel invånare från den äldre generationen registreras, medan siffran 2 visar ett område med hög köpkraft, låg arbetslöshet och en mindre andel invånare från den äldre generationen. ¹⁵ Till exempel återges de obetonade stamlånga vokalerna ė, ie som [ę], medan o, uo återges som [o̞] ([pʲe̞nʲe̞lʲə] ~ pienelio, [do̞nʲiːtʲe̞] ~ duonytę, [kʲe̞dʲaɪ̯nʲʊ] ~ Kėdainiu); de obetonade stamlånga vokalerna y, ū uttalas som korta vokaler med sänkt höjd, [ɪ], [ʊ] ([gʲɪ̯vʲe̞nʲtʲɪ] ~ gyventi, [paʒʲʊ̯rʲe̞k] ~ pažiūrėk); den korta vokalen i i en obetonad stam eller i en stam med retraherande betoning (samt den som förkortats från en lång vokal) före
Straipsniai / Articles
165
Page 18
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
Sammanfattningsvis kan man utifrån undersökningsresultaten förutsäga att okavningen med tiden eventuellt kommer att försvinna och inte längre utgöra en del av knippet av dialektala markörer i Pasvalys geolekt eller i den västliga östlitauiska regiolekten, vars centrum är Panevėžys (om termen, se Mikulėnienė 2019: 60–61).
Det kan antas att de dialektala markörkomplexen i de dialektala formationer som håller på att bildas eller redan har bildats i det nämnda Panevėžys-området, när okavningen eventuellt har försvunnit, kommer att bestå av andra mer eller mindre framträdande fonologiska, morfologiska och derivationella markörer (Mikulėnienė 2019: 60–61).
6. SLUTSATSER
Efter att ha bedömt okavningens förändring under 100 år med geo-spatiala analysmetoder kan följande preliminära slutsatser dras.
Ett av de särskiljande dragen hos de nordöstliga östlitauiska Panevėžys-talande underdialekterna – realiseringen av de betonade och obetonade blandade stamdiftongerna an, am som [ɔn], [ɔm], eller okavning – förändras; talarna använder oftare varianter som ligger närmare standardspråket, [an], [am].
Ur ett tidsperspektiv kan brytpunkten i okavningens förändring ha inträffat under andra världskriget och efterkrigstiden. I språket hos informanter födda under denna period har tecken på förändring eller försvinnande av okavningen konstaterats.
Ur ett rumsligt perspektiv skedde okavningens förändring sannolikt i följande ordning: först övergavs okavningen i det språkligt blandade östra okavningsområdet, ungefär samtidigt i den centrala okavningszonen och sist upphörde okavningen i det västra okavningsområdet. Först övergavs den tydligaste okavningen – realiseringen av de initialt betonade an, am som [ɔn], [ɔm].
De större städerna inom Panevėžys-underdialektens område kan hypotetiskt betraktas som de ursprungliga punkterna för okavningens tillbakagång: Panevėžys, Pasvalys, Pakruojis och trakterna kring Radviliškis.
Det kan förutsägas att okavningen med tiden eventuellt kommer att försvinna och inte längre utgöra en del av knippet av dialektala markörer i Pasvalys geolekt eller i den västliga östlitauiska regiolekten, vars centrum är Panevėžys.
LITERATŪRA IR ŠALTINIAI
Ayad Yasser, Luthin Herb 2009: Kartläggning av dialekt: GIS-tillämpningar vid studiet av dialekten i västra Pennsylvania. – The 2009 ESRI International User Conference
— före en mjuk konsonant motsvaras av [ę], och före en hård av [ɔ], ([ˈmʲɛˈkʲɛ] ~ miškė, [ɡʲɛˈu̯ʲɛˈnʲɔməs] ~ gyvenimas) etc.
166
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 19
Rytų aukštaičių panevežiškių diferencinio požymio kaita: geoerdvinis aspektas
Proceedings, 13–17 juli, San Diego, Kalifornien, USA, 1–26. Tillgänglig online: http:// proceedings.esri.com/library/userconf/proc09/uc/papers/pap_1686.pdf.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Brazaitienė Laura 2020: Litauiska språkvarieteter: forskarens och den vanliga språkgruppsmedlemmens perspektiv: kollektiv monografi, red. D. Aliūkaitė, D. Mikulėnienė, Vilnius: Vilnius universitets förlag.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2017: Språklig variation och dess bedömning ur perceptiv dialektologis perspektiv: föreställningar om varianter och platser: kollektiv monografi, red. D. Aliūkaitė, D. Mikulėnienė, Vilnius: Vilnius universitets förlag.
Aliūkaitė Danguolė, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolingvistik: ideologi, teori och metoder. Grundläggande begrepp. – Litauiska dialekter i början av 2000-talet: en geolingvistisk och sociolingvistisk undersökning (kartor och kommentarer till dem), red. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 29–47.
Aliūkaitė Danguolė, Mikulėnienė Danguolė 2014a: Kännetecken för bildandet av geolekter och regionala dialekter i Litauen. – Litauiska dialekter i början av 2000-talet: en geolingvistisk och sociolingvistisk undersökning (kartor och kommentarer till dem), red. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 257–266.
ArcGIS. Data apportionment. Prieiga internete: https://developers.arcgis.com/rest/geoenrichment/api-reference/data-apportionment.htm#ESRI_SECTION1_206F094B25E540B3A01DB46E499EB08C.
Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur.
Būtenas Petras 1932: Gränserna för de okande dialekterna i de högaitiska dialekterna. – Archiwum Philologicum III, 168–209.
Chambers Jack K., Trudgill Peter 2004: Dialektologi, andra upplagan, Cambridge: Cambridge University Press.
Čepaitienė Agnė 2016: Kvantitativ undersökning av differentiella dialektala drag: fallet med östliga högaitiska panevėžiškiai och širvintiškiai. – Acta Linguistica Lithuanica 74, 143–174.
Čepaitienė Agnė 2018: Förändringar i de högaitiska subdialekterna i början av 2000-talet: en jämförande geolingvistisk aspekt: doktorsavhandling, Vilnius: Litauiska språkets institut.
Straipsniai / Articles
167
Page 20
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
Čepaitienė Agnė 2018a: Förändringar av dialektala särdrag i Ramygalas omgivningar. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 5, red. R. Bakšienė, N. Morozova, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 44–75.
Čepaitienė Agnė 2019: Pasvalios geolekt: dialektala särdrag ur dialektometrins perspektiv. – Taikomoji kalbotyra 12, 39–74. Tillgänglig på internet: https://taikomojikalbotyra.lt/ojs/index.php/taikomoji-kalbotyra/article/view/183/131.
Čepaitienė Agnė, Bakšienė Rima 2020: En kvantitativ analys av de östliga aukštaitiska subdialekterna i det litauiska språket. – Scando-Slavica 65, 1–37.
Čepaitienė Agnė, Gudaitis Aidas 2021: Rekonstruktion av gränserna för Petro Būtenos okavande dialekter. – Kultūros studijos Panevėžyje: Petras Būtenas (antagen för tryckning). Enrich (Analysis). Tillgänglig på internet: https://pro.arcgis.com/en/pro-app/latest/tool-reference/analysis/enrich.htm.
Garšva Kazimieras 1977: Sambandet mellan accentuering och vokalism i de nordvästliga panevėžiškiai-dialekterna. – Lietuvių kalbotyros klausimai 17, 76–87.
Garšva Kazimieras 1982: Viktigare fonologiska särdrag hos de nordvästliga panevėžiškiai-dialekterna. – Baltistica 18(1), 65–74.
Garšva Kazimieras 1982a: Joniškėlio apylinkių šnektos tekstai, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Garšva Kazimieras 1984: Varaktigheten och intensitetstoppen hos akutiska och cirkumflexa ljud i de nordvästliga panevėžiškiai-dialekterna. – Lietuvos TSR MA darbai 2(87), A-serien, 74–82.
Garšva Kazimieras 2002: Den fonetiska utvecklingen hos panevėžiškiai på båda sidor om den lettiska gränsen. – Acta Linguistica Lithuanica 47, 9–18.
Gerullis Georg 1930: Litauische dialektstudien, Leipzig: Markert & Petters Verlag.
Geržotaitė Laura 2016: Dialektal självmedvetenhet hos unga šiauliškiai och panevėžiškiai: gränser på mentala kartor. – Acta Linguistica Lithuanica 74, 121–142.
Girdenis Aleksas, Kači uškienė Genovaitė 2006: Diftongernas tonaccenter: nordliga žemaičiai och nordliga panevėžiškiai. – Acta humanitaria universitatis Saulensis 1, 35–40.
Girdenis Aleksas, Zinkevičius Zigmas 1966: Om klassificeringen av de litauiska dialekterna. – Kalbotyra 14, 139–147.
Hoch Shawn, Hayes James 2010: Geolingvistik: införlivandet av geografiska informationssystem och geografisk vetenskap. – The Geographical Bulletin 51, 23–36.
How Multivariate Clustering works. Tillgänglig på internet: https://pro.arcgis.com/en/pro-app/latest/tool-reference/spatial-statistics/how-multivariate-clustering-works.htm.
168
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV
Page 21
Östaukštaitiska panevėžiškiai: en fonetisk särdrag och dess förändring över tid i ett geospatialt perspektiv
geospatialt perspektiv
Yamada Ikuho 2016: Thiessen polygon. – The International Encyclopedia of Geography, eds. D. Richardson, N. Castree, M. F. Goodchild, A. Kobayashi, W. Liu, R. A. Marston, John Wiley & Sons, Ltd, 2–6.
Jaunius Kazimieras 1898 (1970): Panevėžiškių dialekt. Kalbininkas Kazimieras Jaunius, red. V. Drotvinas, V. Grinaveckis. Vilnius: Mintis.
Kačiūskienė Genovaitė 1982: Västliga nordliga panevėžiškiai-dialektens vokalkvantitet och dess fonologiska tolkning. – Kalbotyra 33(1), 39–45.
Kačiūskienė Genovaitė 1983: De fonetiska egenskaperna, distributionen och den fonologiska tolkningen av vokalerna i de nordliga panevėžiškiai-dialektens murmamutės. – Kalbotyra 34(1), 24–38.
Kačiūskienė Genovaitė 1984: Psykoakustisk klassificering av vokalerna i den nordliga panevėžiškiai-dialekten. – Kalbotyra 35(1), 42–53.
Kačiūskienė Genovaitė 2000: Användningen av obetonade i/u och ę/ǫ i sammanhängande texter från trakterna kring Joniškėlis och Pakruojis. – Baltu filologija IX, 25–31.
Kačiūskienė Genovaitė 2003: Tredje ålderns universitet i Šiauliai: åhörarnas inställning till den egna dialekten. – Pedagogika 69, 88–92.
Kačiūskienė Genovaitė 2005: Beskrivningen av Panevėžys-dialekterna – den första vetenskapliga studien av den nordliga panevėžiškiai-dialekten. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 1, 49–53.
Kačiūskienė Genovaitė 2005a: Antanas Baranauskas och Kazimieras Jaunius plats i forskningshistorien om den nordliga panevėžiškiai-dialekten. – Lietuvių katalikų mokslo akademijos suvažiavimo darbai 19, 499–503.
Kačiūskienė Genovaitė 2005b: Beteckningar för gårdarnas byggnader i den nordliga panevėžiškiai-dialekten: en enkätundersökning. – Žmogus kalbos erdvėje 4, 60–64.
Kačiūskienė Genovaitė 2006: Šiaurės panevėžiškių tarmės fonologijos bruožai, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Kačiūskienė Genovaitė 2009: Korpus av talad litauiska: användningen av dialektala former. – Filologija 14, 61–67.
Kačiūskienė Genovaitė 2012: Återspeglingar av dialektala fonetiska egenskaper i ”Korpus av talad litauiska”. – Baltistica 8, 53–62.
Kačiūskienė Genovaitė, Girdenis Aleksas 1982: Den ”žiemgaliska” anaptixen i den nordliga panevėžiškiai-dialekten och dess ursprung. – Baltistika 18(2), 189–191.
Kačiūskienė Genovaitė, Girdenis Aleksas 1997: Östliga höglands- och nordliga låglandsdialekters accentuering: likheter och skillnader. – Kalbotyra 46(1), 31–36.
Kazlauskas Jonas 1968: Lietuvių kalbos istorinė gramatika, Vilnius: Mintis.
Straipsniai / Articles
169
Page 22
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
Lameli Alfred, Kehrein Roland, Stefan Rabanus (eds.) 2010: Language and Space: An International Handbook of Linguistic Variation. Vol. 2: Language Mapping, Berlin: Mouton de Gruyter.
Lee Jay, Kretzschmar Wiliam A. 1993: Spatial analysis of linguistic data with GIS functions. – International Journal of Geographic Information Systems 7(6), 541–560.
Lee Jay, Jiajun Qiao, Han Dong 2018: GIS in Linguistic Research. – Computer Science, 152–156.
Lietuvos Respublikos gyvenamosios vietovės. Tillgänglig på internet: https://www.arcgis.com/home/item.html?id=66816b6b9033409aa36b8a06c07ba9e8.
LKA I – Lietuvių kalbos atlasas, t. 1: Leksika, ansvarig red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1977.
LKA II – Lietuvių kalbos atlasas, t. 2: Fonetika, ansvarig red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1982.
LKA III – Lietuvių kalbos atlasas, t. 3: Morfologija, ansvarig red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1991.
LKT 1970: Lietuvių kalbos tarmės. Chrestomatija, red. E. Grinaveckienė, K. Morkūnas, Vilnius: Mintis.
LKTCh 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sammanst. R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
LMA Vrublevskių bibliotekos žemėlapiai. Tillgänglig på internet: https://maps-lmavb.hub.arcgis.com/.
Markevičienė Žaneta 2001: Aukštaičių tarmių tekstai II, Vilnius: VU leidykla.
Meiliūnaitė Violeta 2009: Pietų panevežiškių vokalizmas ir jo raidos bruožai, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas, Lietuvių kalbos institutas.
Michael Bauer Research GmbH. Prieiga internete: http://downloads.esri.com/esri_content_doc/dbl/int/MB-Research_Notes_July_2020.pdf.
Mikulėnienė Danguolė 2011: Leopold Geiter’s Contribution to Lithuanian dialectology: geolinguistic aspect. – Dialektologie a geolinguistika v současné střední Evropě, 19–27.
Mikulėnienė Danguolė 2019: Terminologi för dialektala drag: från dialektala kännetecken till dialektalitetsmarkörer. – Respectus philologicus 35(40), 51–62.
Förändringen av det differentierande draget hos östliga höglandsdialekter av panevėžiškiai-typen: den geospatiala aspekten
P u k e v i č i ū t ė A g n ė 2015: Östliga höglandsdialekter av panevėžiškiai-typen: klusteranalys i sökandet efter dialektalitet. – Acta Linguistica Lituanica 72, 175–195.
R a m o n i e n ė M e i l u t ė 2006: Attityder till standardspråket och dialekten: fallet Joniškėlis. – Kalbos kultūra 7, 137–148.
R u č i n s k a i t ė I r e n a 1984: Kvalitativ opposition mellan vokalerna i ”murmamujiai” i den nordliga panevėžiškiai-dialekten. – Kalbotyra 35(1), 72–76.
S a l y s A n t a n a s 1933: Några anmärkningar om dialekternas historia. – Archivum Philologicum 4, 21–34.
S a l y s A n t a n a s 1992: Skrifter, bd 4: Litauiska dialekter, Rom: Lietuvių katalikų mokslo akademija.
T e e r a r o j a n a r a t S i r i v i l a i, T i n g s a b a d h K a l a y a 2011: Att använda GIS för lingvistiska studier: ett fall av dialektförändring i den nordöstra regionen av Thailand. – Procedia Social and Behavioral Sciences 21, 362–371.
T e e r a r o j a n a r a t S i r i v i l a i, T i n g s a b a d h K a l a y a 2011a: Ett GIS-baserat tillvägagångssätt för studier av dialektgränser. – Dialectologia 6(2011), 55–75.
Vad är empirisk Bayesiansk kriging? Åtkomst online: https://pro.arcgis.com/en/pro-app/latest/help/analysis/geostatistical-analyst/what-is-empirical-bayesian-kriging-.htm.
Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1966: Litauisk dialektologi, Vilnius: Mintis.
Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1975: Om förändringen č’, dž’ // t’, d’ i de nordliga panevėžiškiai-dialekternas nominalparadigm. – Kalbotyra 26(1), 85.
Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1979: Accentindragning och accentueringsparadigm. – Kalbotyra 30(1), 90–93.
Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 2006: De litauiska dialekternas ursprung, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Б а р а н о в с к и й А н т о н и й Я. 1898: Заметки о литовскомъ языкѣ и словарь, Санктпетербургъ: Типографія Императорской Академіи Наукъ.
В о л ь т е р ъ Э д у а р д ъ А. 1886: Программа для указанія особенностейъ говоровъ Литвы и Жмуди, Санкт Петербургъ: Типографія Императорской Академіи Наукъ.
В о л ь т е р ъ Э д у а р д ъ А. 1904: Литовская хрестоматія 2, Санкт Петербургъ: Типографія Императорской Академіи Наукъ.
Straipsniai / Articles
171
Page 24
AGNĖ ČEPAITIENĖ, AIDAS GUDAITIS
Förändringen av den fonetiska distinktiva egenskapen i den östaukštaitiska underdialekten kring Panevėžys: den geospatiala ansatsen
SAMMANFATTNING
Artikeln behandlar en av de fonetiska distinktiva egenskaperna i den östaukštaitiska underdialekten kring Panevėžys. Denna fonetiska egenskap kännetecknas av uttalet [ɔn], [ɔm] av betonade och obetonade stamdiftonger an, am, vilket traditionellt kallas ”okavimas”. Geospatiala metoder baserade på GIS-teknik för geolingvistisk analys användes för detta dialektdrag för första gången i Litauen. Syftet med denna studie är att fastställa förändringen av draget ”okavimas” under 100 år och att bedöma dess kontinuitet.
Det analyserade materialet bygger på data från två undersökningar som genomfördes under olika tidsperioder. Den första publicerades i en artikel av Petras Būtėnas (1932), där de exakta gränserna för det fonetiska draget ”okavimas” inom den östaukštaitiska underdialekten kring Panevėžys fastställdes. Den andra undersökningen genomfördes av författarna till denna artikel på grundval av ljudinspelningar av 45 informanter födda mellan 1888 och 1997. Inspelningarna gjordes i början av 2000-talet, huvudsakligen från utkanten av området för det fonetiska draget ”okavimas”.
Resultaten från båda undersökningarna återspeglas i digitala kartor som genererats med GIS-verktyg och -metoder. Det visade sig att det fonetiska distinktiva dragets ”okavimas” utbredning och intensitet hade förändrats och nästan försvunnit med tiden. Ur ett tidsperspektiv kan brytpunkten för förändringen i användningsintensiteten av draget ”okavimas” ha inträffat under andra världskriget och efterkrigstiden. Resultaten visar en konsekvent och gradvis nedgång för draget ”okavimas”. Detta beläggs också av de aktuella socioekonomiska och sociokulturella uppgifterna.
