AURELIJA GRITĖNIENĖ Litauiska språkets institut ORCID id: orcid.org/0000-0001-8510-9037

Forskningsområden: semantik, lexikologi, lexikografi.

DOI: doi.org/10.35321/all84-06

RYSSEN I DET LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOKS VÄRLDSBILD^¹

Ryssen i världsbilden hos The Dictionary of the Lithuanian Language

ABSTRAKT

I artikeln analyseras vilken del av RYSSKONCEPTET som framträder i de illustrativa meningarna i ”Det litauiska språkets ordbok”, där etniciteten rusas nämns. Illustrationerna är särskilt viktiga för konceptets utformning, eftersom de just där dokumenterar representanter för dialekter från hela Litauens syn på denna etnicitet samt den världsbild av ryssen som har formats i olika skriftliga källor (oftast i vetenskapliga, publicistiska och skönlitterära verk från XIX–XX århundradena). Ordbokens empiriska material analyseras i artikeln med metoder för semantisk analys, deskriptiv och interpretativ analys samt kognitiv lingvistik.

Efter analysen av omkring 300 illustrativa meningar där etnonymen rusas nämns framgår att ordboken i fråga om denna etnicitet presenterar: 1) objektiva, konkreta historiska och andra fakta (oftast i illustrationer hämtade från olika skriftliga källor), 2) enskilda människors erfarenheter av relationen till personer av denna etnicitet genom konkreta bilder (i illustrativa meningar från litauiska dialekter). En tendens framträder att man i ordbokens kontext undviker en direkt och tydlig kategorisering (i ordbokens illustrationer värderas endast vissa handlingar av ryska soldater samt det ryska styre som påtvingades litauerna negativt). Denna relativt försiktiga hållning berodde på de historiska och politiska omständigheterna kring ordbokens tillkomst.

NYCKELORD: ordbok, semantik, illustrativt exempel, koncept, ryska.

^¹ Författaren tackar varmt granskarna för värdefulla synpunkter som har bidragit till att förbättra texten.

122

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

ANNOTATION

Artikeln analyserar vilket fragment av konceptet RUSSIAN som framträder i de illustrativa meningar där nationaliteten rusas ’ryss’ nämns, och som finns i The Dictionary of the Lithuanian Language. Illustrationerna är särskilt viktiga för konceptets utformning, eftersom de återger attityden hos representanter för dialekter från hela Litauen gentemot denna nationalitet samt den bild av ryssen som har formats i olika skriftliga källor (främst i vetenskapliga, publicistiska och skönlitterära verk från 1800- och 1900-talen). Det empiriska materialet från ordboken analyseras med metoder för semantisk analys, deskriptiv, interpretativ och kognitiv lingvistik.

Analysen av 300 illustrativa meningar där etnonymen Russian nämns visar att denna nationalitet i ordbokens kontext beskrivs på följande sätt: 1) objektiva, specifika historiska och andra fakta (vanligen i form av illustrationer från olika skriftliga källor); 2) individuella personers erfarenheter av relationer med personer av denna nationalitet genom specifika föreställningar (i form av illustrativa meningar från litauiska dialekter). En tendens att undvika en direkt och tydlig kategorisering i ordbokens kontext framträder (i ordbokens illustrationer värderas endast vissa handlingar av ryska soldater och det ryska styre som påtvingades litauer negativt). Detta jämförelsevis försiktiga förhållningssätt berodde på de historiska och politiska omständigheter som formade ordboksarbetet.

NYCKELORD: ordbok, semantik, illustrativt exempel, koncept, rysk.

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Under historiens gång har tvetydiga relationer utvecklats mellan litauer och ryssar. Företrädare för dessa två folk har sedan gammalt varit grannar². Den östra grannen — Moskvafurstendömet, senare det tsaristiska Ryssland och från 1900-talet Sovjetunionen — hade sedan slutet av 1400-talet ett stort inflytande på Litauens politiska och kulturella liv samt på landets utveckling som stat (Burinskaitė 2005: 9). Därför har relationerna mellan litauer och ryssar sedan gammalt intresserat forskare inom olika vetenskapsområden: historiker, etnologer, sociologer, litteraturvetare med flera.

Det är framför allt sociologer som har undersökt litauernas inställning till personer av rysk nationalitet. Vid Institutet för etniska studier vid Litauens centrum för social forskning genomfördes i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet ett betydande antal studier av den ryska etniska gruppen³. Vid nämnda centrum har litauernas attityder under 2000-talet undersökts ingående; exempelvis konstaterades att Litauens invånare ser positivt på ryssar som möjliga grannar och skulle vilja

² Litauens och Ryska federationens statsgräns sträcker sig över 297 km.

³ I denna artikel nämns endast de studier som huvudsakligen fokuserar på bedömningen av ryssar bosatta i Litauen och på bilden av dem.

Straipsniai / Articles

123

AURELIJA GRITĖNIENĖ

att leva som grannar med dem (Petrušauskaitė 2013: 181). Pressens attityder i Litauen till den ryska etniska gruppen har analyserats och beskrivits ingående, liksom etnisk intolerans i onlinemedier och deras kommentarsfält (se mer Auškalnienė 2006: 55–56; Beresnevičiūtė, Frėjutė-Rakauskienė 2006: 28; Frėjutė-Rakauskienė 2009: 103–110; Frėjutė-Rakauskienė 2012: 89; Madsen 2006: 61).

Historiska narrativ visar att den ryska etniska gruppen har betraktats på olika sätt under olika perioder (detta påverkades av objektiva historiska omständigheter). I de memoarer om det stora kriget som publicerades i Tyskland 1914–1939 dominerar exempelvis en i grunden negativ bild av ryssarna, även om det också fanns alternativa bedömningar som möjliggjorde ett betraktande av ryssarna utifrån värderingar som främjade mänsklighet (Vitkus 2017: 61). I den sovjetiska historiska berättelsen dominerar en motsatt bild av ryssarna: här ”talas det av alla etniska grupper i Litauen efter litauerna om ryssarna. Framställningen av relationerna mellan denna etniska grupp och litauerna är starkt romantiserad; om ryssarna talas endast som om de vore det litauiska folkets hjältar” (Naudžiūnienė 2019: 25). I medvetandet hos vanliga landsbygdsbor i Litauen formades emellertid från och med den första sovjetiska ockupationens år oftast en negativ bild av ryssarna: ”Symbolen för ryssen blev en småskalig uppköpare av livsmedel med en säck i handen eller en berusad rödarmist, men ingalunda en kvalificerad ingenjör” (Marcinkevičius 2013: 208). Under efterkrigstiden var lokalbefolkningens inställning till inflyttade ryssar (och rysskspråkiga i allmänhet) i östra och sydöstra Litauen inte heller positiv: de betraktade de inflyttade som ”främlingar” och lade framför allt märke till deras negativa egenskaper (grova, obildade, omoraliska osv.) (Stravinskienė 2014: 174–175).

Litauernas inställning till personer av rysk nationalitet intresserar även etnologer och antropologer. Forskaren inom etnologi och folklore Laima Anglickienė konstaterar att litauisk folklore nämner grannfolken mindre än de etniska grupper som är spridda över hela Litauen – judar och romer (Anglickienė 2007: 449). I folklore är det överlag svårt att förstå vilket slaviskt folk det är fråga om, eftersom etnonymerna rusas, lenkas, baltarus, ukrainietis är mycket sällsynta – i stället används gudas, och det är uppenbart att ordet har en tydligt pejorativ prägel. I vardagliga sagor, anekdoter, sägner, sånger, ordspråk och talesätt ryssar / gudai har ett dåligt rykte: de är tjuvar, hetlevrade och på väg att börja slåss, av lägre och uselt ursprung, förändrar sig mycket, har onda ögon, och man gör narr av deras annorlunda utseende, overksamhet, dumhet osv. (Anglickienė 2006: 198–209).

Liknande resultat erhölls även i en etnopsykolingvistisk undersökning: efter att 200 litauiska och ryska elever i de högre årskurserna i Vilnius hade intervjuats konstaterades att bilden av ryssen i litauernas föreställningsvärld är stereotyp: ryssen är ful, uppsvälld av drickande, fattig eller miljonär, kortväxt, satt, skäggig, med långa hängande mustascher, mörkhyad, dyster, med ett missnöjt och sammanbitet ansikte, klädd i träningskläder, med en vodkaflaska osv.

124

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

(Ryžakova, Zavjalova 2004: 20; Р ы ж а к о в а, Завьялова 2008: 39–40).

Inom den skönlitterära diskursen nämns Dalia Cidzikaitės monografi om annan litauisk prosa. Författaren behandlar, vid sidan av andra nationaliteter, även bilden av ryssen i litauisk litteratur och drar slutsatsen att en tydligt negativt konnoterad bild av ryssen framträder i litauisk prosa, vilken ”direkt återspeglar relationen mellan koloniseraren och den koloniserade och är ett slags svar på den ryska imperialismen. I litauisk prosa etableras bilden av ryssen som vild, barbarisk, mörk, grym, lågutbildad och av låg kultur samt alkoholiserad” (Cidzikaitė 2007: 110)⁴. Bilden av den ryske gammeltroende i den litauiska kulturen har analyserats av Grigorijus Potašenko. Enligt författaren framställdes de gammeltroende i den litauiska litteraturen vid mitten av 1900-talet som främmande (på grund av sin exotism), och deras annorlundahet förstärktes sällan av en positiv konnotation (Potašenko 1989: 49–56).

Med utgångspunkt i materialet i den akademiska ”Litauiska språkets ordbok” (nedan LKŽe) har olika föreställningar och världsbilder redan undersökts⁵. Även Litauens grannar har börjat undersökas: koncepten tysken och Ryssland har analyserats (se Liutkevičienė 2020: 1–39; Gritėnienė 2020: 41–61). Något tidigare analyserades, med stöd av exemplen i LKŽe samt dialekt- och talspråksordböcker, hur etnonymen rusas, maskolius fungerar i språket: vilka betydelser hos avledningar som återges i ordböckerna, samt vilka litauiska efternamn, öknamn och ortnamn som bildats med grundorden rusas och maskolius (Švambarytė 2007: 391–401; jfr även Butkus 1995: 223–228; Anglickienė 2005: 7–17). Med stöd av uppgifterna i Dabartinės lietuvių kalbos tekstyno (dvs. genom att analysera kombinationer av formerna baltarusiškas, latviškas, lenkiškas, rusiškas, vokiškas med ord som betecknar karaktärsdrag) har det beskrivits vilka karaktärsdrag som i den litauiska språkets världsbild tillskrivs grannfolken (Papaurelytė–Klovienė 2010). Hittills har det emellertid inte närmare analyserats vad den stora ordbokens illustrationer berättar om personer av rysk nationalitet, hur och i vilka sammanhang de omtalas, eller vilken bild av ryssen som framträder ur illustrationer från de mest skiftande källor och nedtecknade dialekter. Det bör understrykas att tidigare etnologiska och lingvistiska undersökningar oftast endast byggde på materialet i artiklarna med uppslagsorden rusai, rusas, rusiškas osv., medan den föreliggande undersökningen analyserar illustrationer som återfinns i hela ordboksdiskursen, dvs. uppslagsordet i de undersökta meningarna kan vara vilket som helst. Enligt den officiella statistikportalen⁶ bodde i början av 2020 4,5% personer av rysk nationalitet i Litauen, dvs. omkring

⁴ Se Мачеевский 2000: 6–22 för en bild av ryssen och Ryssland i polsk litteratur.

⁵ För mer information om dessa undersökningar och generellt om ordboksmaterialets betydelse för konceptanalys, se Gritėnienė 2020: 41.

⁶ Se https://osp.stat.gov.lt/lietuvos-gyventojai-2020/salies-gyventojai/gyventoju-skaicius-ir-sudetis. närmare.

Straipsniai / Articles

125

AURELIJA GRITĖNIENĖ

300 000 stadigvarande invånare i Litauen. Således skulle en undersökning av föreställningen om en ryss kunna vara intressant inte bara för litauer utan också för personer av rysk nationalitet.

Undersökningsmaterial. Att litauerna sedan gammalt var tvungna att möta ryssar och att dessa kontakter var långvariga och mångfacetterade vittnar också materialet i LKŽe om. Här presenteras mer än 50 sekundära ord relaterade till etnonymen rusas (mer än 40 substantiv, 7 verb och 3 adverb). Personer av rysk nationalitet benämns oftast i talat och skrivet språk med det neutrala ordet rusai⁷. I det levande språket, i vissa journalistiska texter och i skönlitteraturen används hybridbildningen ruskis ganska brett.

I LKŽe finns ett betydande antal synonymer till etnonymen rusas. I skriftliga källor beläggs numera föråldrade benämningar på ryssar: sammansättningen didžiarusis och suffixavledningen maskvytis. I LKŽe finner vi också som synonym till ruso den gamla varianten rusijõnis, använd av Simonas Stanevičius. Även suffixavledningen rūsiškis används numera sällan (i LKŽe belagd endast kring Zietela och i tidningen ”Aušra”). I LKŽe finner vi information om att forntida ryska varjager kallades vokiečiais: Latvių dainos drauge su kitais faktais verčia mus spėti, jog vokiečio vardu senovėje buvo vadinami švedai, senovės rusų varingai K. Būga⁸ (se 1 vokietis). I olika kontexter (oftast i skönlitteratur och dialekter) används populära egennamn som ofta ges till personer av denna nationalitet för att beteckna en ryss, exempelvis Ivanas, Vanka med flera, t.ex.: Pakėlė ir Vanka (rusai) kojas, kai pradėjo smaltyti (šaudyti) Skdt (se pakelti). Som synonymer till ruso används lånord: krievas, lånat från lettiskan, samt maskõlius, maskõlis, lånat från belarusiskan.

LKŽe visar att ryssar i dialekter och olika skriftliga källor också kallades gudai. Det är dock viktigt att notera att gùdas, krievas, maskõlis, maskõlius⁹ inte endast används i betydelsen ”ryss”¹⁰. Gudais kallas också belarusier (betydligt oftare än ryssar) och polacker; krievas kan även betyda ”belarusier”, maskõlis, maskõlius betecknar också en soldat i tsararmén, vars nationalitet inte nödvändigtvis är rysk. I ordboken finns många meningar vars innehåll, utan ett bredare sammanhang, gör det svårt att säga vad informanten eller den enskilde författaren avsåg när han eller hon använde de ovan nämnda synonymerna till ryss,

⁷ Till etnonymen rusas är också några benämningar på andra nationaliteter relaterade: med fraseologismen baltieji rusai kallade K. Būga belarusier i sina skrifter, medan västukrainare i olika skrifter benämns rusėnai, rusinai.

⁸ I artikeln används förkortningar för orter och källor i LKŽe. Inom parentes anges det ord från vars lexikografiska artikel exemplet har hämtats.

⁹ Av dessa benämningar används maskolis, maskolius i störst utsträckning – i LKŽe hittades 87 meningar med denna benämning.

¹⁰ Jfr även de i LKŽe belagda uppslagsorden burlõkas, burlõkas, som har mer än en betydelse: 1. i äldre tid – en rysk arbetare som drog fartyg mot strömmen med rep; 2. under tsarismens tid – en gammaltroende ryss i Litauen. Dessa ord används i betydelsen gammaltroende ryss i dialekterna än i dag, vilket LKŽ:s samlingar över tillägg och dialekter visar.

126

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

exempelvis: Maskoliai …keikia trilaįpsniniais keiksmais TS1899,6 (se trilaįpsnis). Maskoliai ėmė žiováuti, akis blandyti, galvus kelti Žem (se blandyti).

I det litauiska standardspråket och dess olika varieteter används rusas (och rusai) mest; i dialekter och i vissa funktionella stilar (vardaglig, litterär och äldre publicistisk stil) används också ofta rūskis. LKŽe anger följande betydelser för dessa ord:

1 rū́sas, –ė, en person av det ryska folket. 2 rū́sas den ryska regeringen; den ryska armén^¹¹. rū́sai ett folk som talar ett av de östslaviska språken och huvudsakligen bor i Ryssland. 1 rū́skis se 1 rusas. 2 rū́skis se 2 rusas. rū́skiai se 2 rusas.

Eftersom de tidigare nämnda rūso sinonimai didžiarusis, maskvytis, rusijonis, rusiškis används relativt sällan, medan gudas, kvietas ir maskolis inte alltid betecknar personer av rysk nationalitet, analyseras i denna artikel, vid undersökningen av en del av RUSO-konceptet, endast de illustrativa meningar där två lexem används – rusas, ruskis och olika fonetiska, grammatiska och ordbildningsmässiga varianter av dem rū́sas, rusáitė, rusiukas, ruśkas, ruskelis, rusiukštis, ruskutis, ruskus, ruskutis, rusūtis^¹².

Det undersökta materialet samlades från den elektroniska ordboksversion som uppdaterades 2018 (se www.lkz.lt). Efter en detaljerad sökning i hela LKŽe-hypertexten (i princip i ordboksartiklarna för alla ord i ordboken) hittades mer än 270 illustrativa meningar med dessa benämningar på ryssar. 137 illustrationer i LKŽe är upptecknade från litauiska dialekter¹³, medan 135 illustrationer hämtades till ordboken från olika skriftliga källor från 1800- och 1900-talen: periodisk press (”Aušra”, ”Keleivis”, ”Tėvynės Sargas” och andra tidningar), skönlitteratur (verk av G. Petkevičaitė-Bitė, B. Sruoga, M. Katiliškis och andra författare), vetenskapliga och publicistiska

¹¹ I LKŽe:s illustrationer är det inte alltid lätt att skilja när etnonymen rusas används i betydelsen nationalitet och när den används i betydelsen regering eller armé, exempelvis: Rusas atėjo, aš jau senas buvau Užv (se 2 rusas). Žaliukaut iñt miškus sulinda, iššaudė rusas tuos žaliukus Nmj (se žaliukauti). Därför behandlas i denna artikel alla exempel med etnonymen rusas, utan strikt åtskillnad mellan om rusas avser nationalitet eller armé och regering, eftersom kollektiva substantiv i detta fall ”enligt sin lexikala betydelse betecknar en samling likartade personer som en viss odelbar enhet och grammatiskt inte skiljer sig från vanliga appellativ” (LKG I: 164).

¹² En del av dem (rusaitė, rusiukas, ruskelis, rusiukštis, ruskutis, ruskūtis, rusūtis) betecknar en liten eller ung ryss eller ett ryskt barn.

¹³ Det bör framhållas att de illustrationer som valts ut för undersökningen representerar alla litauiska dialekter. Illustrativa meningar med lexemen rusas, ruskis och deras varianter har upptecknats från alla underdialekter av väst-, nord- och sydžemaitiska (Erž, Krš, Rsn; Akm, Dr, End, Kal, Kl, Lk, Lž, Pp och andra dialekter) samt alla underdialekter av väst-, syd- och östaukštaitiska (Brš, Grš, Gs, Jon, Žvr; Krok, Lp, Pls; Ad, Ant, Dbg, Ėr, Km, Kp, Krkn, Kur, Mlt, Sb, Šmn, Švnč och andra dialekter).

Straipsniai / Articles

127

AURELIJA GRITĖNIENĖ

texter (av S. Daukantas, A. Salys, A. Smetona och andra skrifter), uppslagsverk och ordböcker (A. Juškas, J. Šlapelis och andra ordböcker). Således kan man hävda att LKŽe i detta konkreta fall återspeglar både den levande språkets och de skriftliga källornas syn på ryssen.

Syfte, uppgifter och metodik. Det bör betonas att denna artikel inte analyserar det RUSO-koncept som överlag har formats i det litauiska språket – det skulle vara ett alltför omfattande ämne. Artikelns syfte är att undersöka vilket fragment av detta koncept som framträder i de illustrativa meningarna i LKŽe där etniciteten rusas nämns. Eftersom det påträffades mycket få illustrationer som handlar om lokala ryssar i Litauen (gammaltroende)¹⁴ analyseras i artikeln litauernas övergripande syn på personer av rysk etnicitet, med särskilt fokus på meningar som handlar om ryssar som inflyttare, det vill säga på en av den postkoloniala antropologins viktigaste binära oppositioner den andre kontra den egna medlem – den andre.

För att uppnå huvudsyftet formuleras följande uppgifter: 1) att ur LKŽe välja ut illustrativa meningar med leksemen rusas, ruskis och deras varianter; 2) att genomföra en semantisk analys av dessa meningar genom att kombinera ett strukturellt synsätt och betydelsen¹⁵ med ett kognitivt synsätt (det vill säga att gå från det konkreta ordets betydelse till hela meningens innebörd); 3) att tydliggöra vilket fragment av bilden av ryssen, främst som den andre, den främmande, som framträder ur det material som valts ut för analys.

Illustrationerna är särskilt viktiga för konceptets¹⁶ utveckling, eftersom de just registrerar synen på denna etnicitet hos representanter för alla Litauens dialekter samt den bild av ryssen som återspeglas i olika skriftliga källor (från de äldsta skrifterna till vetenskapliga, publicistiska och skönlitterära verk från 1900-talet). Det empiriska materialet i LKŽe analyseras i artikeln med semantiska och deskriptiva

¹⁴ Historikern Grigorij Potašenko betonar också litauernas differentierade syn på det ryska folket. Enligt honom skiljer man mellan gammaltroende ryssar, som fördes till Litauen på 1800-talet, det vill säga huvudsakligen efter upproret 1863, och ryssar som kom till Litauen långt senare. Det är viktigt att framhäva denne forskares tanke att det är ganska svårt att rekonstruera bilden av den gammaltroende i den litauiska kulturen, eftersom det saknas texter för en sådan analys (Potašenko 1989: 50). En liknande slutsats framträder också vid en granskning av illustrationerna i LKŽe. Av de exempel som valts ut för undersökningen går det ibland inte att avgöra om de handlar om lokala gammaltroende ryssar eller om senare inflyttare. Överlag nämns gammaltroende mycket sällan i LKŽe:s kontext. Efter en detaljerad sökning i hela ordboksdiskursen hittades endast 2 illustrationer där gammaltroende nämns: Podievėčiai žmonys buvo tie sentikiai Kltn (ž. podievotis). På 1600-talet uppträdde anhängare av ännu en gren av kristendomen i Litauen – gammaltroende. De flyttade från Ryssland, eftersom de vid den tiden var starkt förföljda där MЛЕТІІО (ž. sentikis).

¹⁵ I Litauen dominerade länge ett strukturellt synsätt på betydelsen, där ordens syntagmatiska och paradigmatiska relationer till varandra och den betydelse som förmedlas genom dem analyseras, men på senare tid har man övergått till ett kognitivt synsätt på betydelsen, där ordets betydelse undersöks genom sambandet mellan språk och tänkande (se vidare Maumevičienė 2010: 11–12).

¹⁶ Ett koncept förstås som en väsentlig kognitiv kunskapsenhet, som ingår i människans konceptuella system och uppstår ur erfarenheten – det vill säga all information om något som finns i medvetandet hos människor som talar ett visst språk (se vidare Papaurėlytė-Klovienė 2007: 17; Gudavičius 2011: 109–117; Smetonienė 2019: 131).

128

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

analytiska och interpretativa metoder. Det bör betonas att artikeln inte analyserar ordens inbördes relationer i en fras och inte heller enskilda ordkombinationer, utan undersöker vilken viktig konceptuell information som uttrycks genom hela meningen, när den högsta nivån av språkförståelse – innebörden – skapas genom ett konkret ords semantik och dess relationer till andra ord, betydelser, konnotationer och semantiska associationsmekanismer, och tillsammans med denna även en ideologisk implikation som påverkar bedömningen av ett visst objekt (jfr Zabarskaitė 2019: 76). Undersökningen bygger också på metoder för konceptanalys inom Lublins etnolingvistik. Kognitiv lingvistik har som mål att visa vad som aktiveras i talarens medvetande när en person uttalar eller hör ett ord i ett visst sammanhang (Smetona 2018: 179), samt att klargöra hur talare förstår ett ting och hur tingets egenskaper och värderingar kategoriseras. Den kognitiva definitionen återspeglar alla betydelsekomponenter – centrala och perifera, denotativa och konnotativa. Om denna metodologi följs strikt bör konceptanalysen genomföras utifrån tre typer av data: språksystemet (det vill säga ordboksdata), enkäter och texter (om den kognitiva etnolingvistikens metodologi, se vidare Rutkovska et al. 2017: 29–35). Eftersom materialet för undersökningen av RUSO-konceptet är mycket omfattande analyseras det i vissa etapper: först undersöks separata fragment av konceptet i olika diskurser, och senare kommer de att generaliseras och förenas till ett enda övergripande RUSO-koncept.

BILDEN AV RYSSEN I ”LIETUVIŲ KALBOS ŽODYNAS”

1. Ryssarna – ett stort rikes folk bland andra folk

I LKŽe nämns det i några meningar att ryssarna är ett stort rikes folk, varför detta folkbenämning naturligt ofta förekommer tillsammans med orden stat, land, trakt och liknande (se meningarna 1–3):

(1) Rusų valstybė tai palei daug valstybių traukiasi Į Jon (ž. traukti).

(2) 1380 m. rugsėjo 8 d. Kulikovo lauke, prie Dono upės, Maskvos ir kitų rusų žemių kariuomenė susitiko su Mamajaus ordomis rš (ž. orda).

(3) Dėl Polocko kunigaikštijos susilpnėjimo lietuviai ir iš Vilniaus žemės galėjo nekliudomi trauktis į rusų kraštus A. Sal (ž. žemė).

I illustrationerna nämns olika ryska städer (Kaliningrad (Königsberg), Petersburg och andra) (se meningarna 4–6):

(4) Pašonėje]e tas Kaliningradas, rusų kareivių tik mirga viska Žvr (ž. viskėti).

Straipsniai / Articles

129

AURELIJA GRITĖNIENĖ

(5) Maironis, som hade studerat vid universitetet i Kiev och i Petersburg och var väl förtrogen med rysk poesi, var den förste som bröt mot den gamla verstraditionen A. Vencl (se sulaužyti).

(6) Ryssarna förde sig till andra länder, de andra flydde – till Königsberg överlevde Krš (se žernė).

Detta folknamn nämns ofta också i samband med andra folk. Ryssarna möter polackerna i olika krig (se meningarna 7–8):

(7) Tidningarna berättar... att polackerna vann, men att ryssarna förlorade Kell1863,71 (se pražaisti).

(8) Den polska armén dras till den ryska gränsen rš (se traukti).

Ryssarnas relationer till judarna är mångtydiga. Det finns meningar som vittnar om judars och ryssars välvilja gentemot varandra (se mening 9), men i illustrationerna förtigs inte den smärtsamma historien om när judarna drabbades av ryssarna (se mening 10):

(9) Judekarna var de som oftare angrep med blommor hos ryssarna [år 1940] Erž (se žydūkas).

(10) Först och främst drev polackerna och ryssarna, genom sitt omänskliga bemötande av judarna, ihop dem i städerna och samlade dem över sina egna huvuden som glödande kol Vaižg (se sužerti).

Historien och exemplen i LKŽE visar att ryssarna hade lagt många folk (letter, slovener med flera) under sitt herravälde (se meningarna 11–12), och att de försökte assimilera de mindre folk som de hade ockuperat och betraktade dem som underlägsna (se mening 13):

(11) Det ryska överväldet i det lettiska landet ser vi också av att biskop Albert år 1209, genom Arnold zokoninkas, slöt ett avtal med ryssarna, lovade att betala en enkel tribut och högtidligt erkände storfursten av ryssarnas herravälde A1883,228 (se zokoninkas).

(12) Från öster började ryssarna tränga in i deras land; de hade lagt slovenerna under sitt välde A1883,223 (se nuvaldyti).

(13) Tsarregeringen vande den ryska befolkningen vid att betrakta invånarna av lokal härkomst i de nationella områdena som en lägre ras; officiellt kallade den dem ”av annan härkomst” rš (se kitakilmis).

Under sovjetperioden hörs i de meningar som skrivits ned ur olika skrifter en demonstrativ berättelse om folkens vänskap. Av sådana illustrationer framträder det forna imperiets strävan att utjämna skillnaderna mellan olika folk genom att skapa en ny typ av personlighet, homo sovieticus (jfr Venclauskienė 2016: 146; Зиновьев 1981) (se meningarna 14–15):

(14) Ryssar, letter och litauer, och georgier marscherar i samma led E. Miež (se rikiuotė).

(15) Åskådarna beundrade de broderliga folkens samstämmighet, som bestod av lettiska, estniska, belarusiska och ryska danser rš (se suita).

Efter att Litauen åter hade blivit självständigt finner vi meningar nedtecknade från dialekter, där informanterna öppet uttrycker sin uppfattning om på vilket sätt ryssarna ockuperade många folk (se mening 16):

(16) Rusai visas tautas susivogę b[uvo] Gs (ž. suvogti).

130

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

2. Ryssen i krigens sammanhang

Under historiens gång har ryssarna under olika perioder varit tvungna att kriga mot många folk. I LKŽe nämns ryssarnas sammanstötningar med preussare, svenskar, japaner, turkar m.fl. (se meningarna 17–21):

(17) Kanske kommer ryssen att driva bort preussarna (driva bort) Gs (se atvyti).

(18) Svenskarna blev hårt slagna av den ryska och polska armén LTR(Ant) (se spirti).

(19) Ryssen tog japanen Pls (se ruskas).

(20) Ryssarna krigade mot turkarna i dessa ödemarker S. Dauk (se turkas).

Eftersom majoriteten av de illustrerande meningarna för den akademiska ordboken samlades in från talspråket och skriftliga källor före mitten av 1900-talet (Zabarskaitė 2012: 247), är det självklart att meningarna i krigssammanhang främst handlar om första och andra världskriget. Endast i några få meningar som hittats i LKŽe sägs det tydligt vilket världskrig det handlar om (se meningarna 21–22):

(21) Och senare, redan på hösten, före vintern, visade sig ryska soldater (under första världskriget) Ktč (se paskun).

(22) De gick ut som zovedais [ryssarna 1941] Akm (se zovedais).

Mycket ofta går det inte att avgöra vilket specifikt krig som nämns i illustrationerna¹⁷. Även dialektinformanter nämner det förflutna under krigen (se meningarna 23–24):

(23) Här är det krig, här är det preussare, här är det ryssar – fan vet Grš (se velnias).

(24) Det brukade vara krig: en ryss kom, en tysk kom Kp (se vokietis).

I LKŽe:s kontext blir 1900-talets stora krig så att säga ett enda stort världskrig som drog fram genom Europa och samtidigt Litauen (se meningarna 25–26), där även litauerna var tvungna att delta:

(25) När tysken krigade mot ryssen Dbg (se vokietis).

(26) Ryss, vår lille ryss, du startade ett stort krig mot oss LTR(Grš) (se užvesti).

I kriget strider ryssarna inte bara mot fiender, utan vidtar också andra aktiva åtgärder: spränger broar, bygger fästningar, befästningar m.m. (se meningarna 27–28):

(27) På frågan om de där hemska skotten, inte skotten, om det där hemska knackandet och dånet, förklarade han att ryssarna spränger järnvägsbroar Pt (se ne).

(28) Vid stationsområdet hade ryssarna redan befäst sig M. Katil (se tvirtinti).

I LKŽ:s illustrationer, där ryssarnas deltagande i världskrigen behandlas, nämns alla för kriget typiska attribut: spejare (se mening 29), att gömma sig i skyttegravar (se mening 30), krigsfångar (se mening 31), stupade (se mening 32):

(29) Žybailiuod[a] lempos miškūse – rusai sergsta ką nors LK (se žybailiuoti).

(30) Ryssarna kröp fram till skyttegravarna Erž (se šliaužti).

¹⁷ Litauen berördes under XX-talet av båda de tidigare nämnda världskrigen. De pågick i flera år, medförde stora förluster och offer, och därför använder dialektinformanterna än i dag ofta pluralformer när de talar om krigsåren, vilket tycks ge intrycket att det hade varit fler än två krig i Litauen.

Straipsniai / Articles

131

AURELIJA GRITĖNIENĖ

(31) Vi lade en rysk krigsfånge i sängen, och tyskarna straffade honom Dr (se pergulindinti).

(32) Det var ett stort krig med ryssarna och preussarna, och din unge man stupade i det kriget LTR(Krok) (se pražūti).

I kriget använde ryssarna olika vapen och andra krigsmedel samt apparater – kulsprutor, bajonetter, granater m.m. (se meningarna 33–35):

(33) Och de där ryssarna, ser du, drar de där kulsprutorna längs marken Akm (se traukti).

(34) Tre gånger möttes ryssarna och tyskarna med bajonetter Sb (se sutikti).

(35) Ryssarna sköt och började skicka granater Graž (se nuosti).

De ryska soldaternas hjältemod och vägran att ge sig för fienden nämns (se mening 36).

Att ryssarna var svåra att besegra i krigen vittnar även folkvisorna om (se mening 37):

(36) Ryssarna drevs i förband till attack, in i döden, in i kulorna Aps (se varyti).

(37) Även om vi alla går, får vi inte ryssen att ge sig av BsO264 (se parveikti).

Av illustrationsmeningarna får vi veta att den ryska armén både anfaller och drar sig tillbaka (se meningarna 38–39):

(38) Vi drog oss tillbaka in i sådana buskar, och ryssarna kom K1k (se traukti).

(39) När ryssarna drog sig tillbaka första gången såg vi det inte här Nv (se traukti).

Av meningarna som upptecknats i dialekterna ser vi att människorna hade tröttnat på ryssarnas närvaro i Litauen och därför väntade på att de skulle dra sig tillbaka:

(40) Ryssarna höll sig kvar länge Ad (se ruskasai)¹⁸.

(41) Den där ryska hären leds (genom att föra bort dem) längs vägarna, lite i taget, det tar aldrig slut Krš (se vadžioti).

Av meningarna i krigskontexten framträder framför allt ryssarnas relationer till två folk: litauerna och tyskarna.

2.1. Ryssarnas och litauernas relationer under krigen

Under världskrigen befann sig litauerna i krigshandlingarnas zon när de ryska och tyska arméerna stred. Ibland beskrivs litauernas situation i LKŽ:s meningar mycket målande (se meningarna 42–43):

(42) Vi hoppar som en groda mellan hjulen (om litauerna mellan tyskarna och ryssarna) Krkn (se varlė).

(43) Vi stod mitt i elden: tyskarna på ena sidan, ryssarna på den andra Mlt (se ugnė).

Inte sällan nämns att de två arméerna skiljs åt av något naturligt objekt (en flod och liknande) (se mening 44), och att arméerna från olika länder inleder krigshandlingarna vid olika tider på dygnet (se mening 45):

(44) Här är tyskarna, ryssarna på andra sidan floden Č (se vokiečiai).

(45) Runt omkring oss pågick ett springande: på natten ryssarna, på dagen tyskarna Kur (se trynimas).

¹⁸ Utan ett bredare sammanhang är det utifrån meningarna 40–41 oklart vad informanterna avsåg – om den ryska regeringens eller den ryska arméns vistelse i Litauen och senare deras tillbakadragande.

132

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

I LKŽe nämns ett stort antal konkreta orter i Litauen där den ryska armén drog fram – städer, köpingar och byar (se meningarna 46–47):

(46) Under kriget byggde ryssarna en žirgès (utsiktstorn) i Gerdãšių-skogen Lp (se žirgės).

(47) Från Rietavas kom ryssarna tillbaka, och från Kvėdarna kommer omkring hundra tyskar Kl (se paržygiuoti).

I några meningar nämns den ryska arméns ankomst till Litauen. Det betonas att ryssarna var många (se meningarna 48–49), medan de vanliga ryska soldaterna såg mycket utmattade ut och därför väckte medlidande hos människorna (se mening 50). Vissa av dem var välvilliga och undervisade lokalbefolkningen i ryska (se mening 51), men människorna minns fortfarande de ryska soldaternas plundringar och stölder (se meningarna 52–53):

(48) Från Vadokliai vällde de fram och vällde fram [den ryska armén] Ėr (se versti).

(49) Från öster började ryssarna komma i vågor Šmn (se vilnis).

(50) De ryska soldaterna var så utmärglade, alldeles ofattbart fattiga [1940] Graž (se uargičnas).

(51) Man gick till de ryska soldaterna för att lära sig språket Šts (se pragusti).

(52) När det hade blivit ordentligt mörkt gick två ryska soldater in i vedboden och började se efter vad vi hade hos oss Ktč (se žiūrėti).

(53) Framför allt ryssarna [soldaterna] är tjuvaktiga! När de går runt och spanar stjäl de Šts (se nužvalgyti).

2.2. Ryssarnas och tyskarnas relationer under krigen

Som nämnts tidigare ställdes ryssarna mot tyskarna under första världskriget 1914–1918, när Ryssland kämpade i Atlantkoalitionen och Tyskland i Trippelalliansen¹⁹, samt under andra världskriget 1939–1945, när Ryssland, som en del av Sovjetunionen, kämpade på de allierades sida, medan Tyskland tillhörde axelmakterna²⁰.

I de meningar som oftast har nedtecknats ur talspråket berättas hur ryssarna pressade (se mening 54), omringade (se mening 55), jagade (se mening 56) och slutligen besegrade (se mening 57) tyskarna²¹:

(54) Ryssen pressade tyskarna (började pressa, slå och jaga dem) Ėr (se užkaitinti).

(55) Ryssarna omringade dem, och tyskarna kunde inte springa ut Pgg (se užsupti).

¹⁹ Se Gimžauskas 2006; Vareikis, Safronovas, Jokubauskas, Vitkus 2018 för en utförligare behandling av detta krigs efterverkningar, erfarenheter och inverkan på det litauiska samhället och den litauiska kulturen.

²⁰ Om Litauens situation under andra världskriget, se Anušauskas, Laurinavičius 2007.

²¹ För ryssarna ger denna seger anledning till stolthet än i dag. En undersökning som genomfördes 2007 av Sociologiska institutet vid Rysslands vetenskapsakademi visade att hela 67 procent av de svarande uppgav att de var stolta över segern i det stora fosterländska kriget (Malinova 2015: 274).

Straipsniai / Articles

133

AURELIJA GRITĖNIENĖ

(56) Rusų ižūjo, vokietys insišaudė, tą ve ižūjo – vargas Brš (se ižūyti).

(57) Rusai tik jau tus vokečius nuvaliojo (besegrade, besegrade) Erž (se nuvalioti).

Det finns emellertid också flera meningar där tyskarnas motstånd och styrka betonas (se meningarna 58–59):

(58) Vokytis eita viršuo, bet maišos i ruskiai Šts (se 1 viršuo).

(59) Prisivarė pri badų ruskis ir pasiduos vokečiuo Šts (se privaryti).

Det finns meningar där informanter från det levande språket eller författare till olika skrifter jämför ryssarna med tyskarna, ofta med företräde för tyskarna (deras ordning, tillit till människor osv.) och med fördömande av ryssarna för deras stölder, oordning och liknande (se meningarna 60–61):

(60) Piningus negausi, bet ans (vokietis) tau dokumentaliai ėmė, o rusai vogtinos LŽ (se vogtinai).

(61) Vokiečiui pasakė – gerai, ē ruskui koc tu dûšių parodai – nevieris Švnč (se 1 vokietis).

I ordboken finns också andra vittnesmål:

(62) Vokiečiai buvo žiauresniai, mes tų rusų tiek nematėm Erž (se žiaurus).

Dialektföreträdare erkänner ofta att båda arméerna blev tröttsamma och att en främmande makt eller armé för den vanliga människan (oavsett om den var rysk eller tysk) var lika dålig (se meningarna 63–64):

(63) Suk ang vėtra, tą rusą i tą vokytį! Šts (se vėtra).

(64) Rusas (tsaren) med vokiečiu (kejsaren) buvo giminės Sb (se 2 rusas).

3. Ryskiskt styre och styrets representanter

Rusas, ruskis betyder i LKŽ inte bara nationalitet. Som kollektivt substantiv används det också i betydelsen rysk regering och armé (se meningarna 65–66):

(65) Anie gyveno po vokečiais, o mas po rusais Krš (ž. 1 po).

(66) Da prie rusk i am dirbau Km (ž. ruskiai).

I ordbokens illustrativa meningar nämns ofta olika representanter för den ryska regeringen (tsaren, kejsaren, tsarinnan, i dialekterna kallad care, ”drottning”, osv.) (se meningarna 67–69):

(67) Rusų caras paėdęs buvo širdį visims Šts (ž. ėsti).

(68) Rusų ciesorius KB147 (ž. rusai).

(69) Rusų šito[j]i karalienė vokietūtė Ant (ž. vokietūtis).

I illustrationerna nämns olika handlingar och beslut som fattats av den ryska regeringen (se meningarna 70–71):

(70) Rusų valdžia uždarė karčemas ir uždėjo savo degtinės monopolįs Plt (ž. monopolįs).

134

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

(71) Ryssarna deporterade biskopen för hans modiga försvar av katolikerna TS1903,1 (se išveždinti).

Ryska tjänstemän och deras beslut bedöms oftast ofördelaktigt: de är oflexibla, övervakar misstänksamt dem som inte håller med dem, stöder sina landsmän och bryr sig i första hand om deras välfärd (se meningarna 72–74).

(72) Tjänstemannakåren var det livlösaste ryska ståndet Vaizg (se valdininkija).

(73) De rödmössade ryska gendarmerna förföljde våra boksmugglare rs (se raudonsiūlis).

(74) Med föresatsen att till varje pris russifiera vårt land delade den ryska regeringen ut gods till sina tjänstemän och andra inflyttare för en spottstyver, lät bygga kyrkor och placerade sina präster till och med på sådana platser där det inte fanns några ortodoxa A. Sm (se tupdyti).

Ordbokens illustrationer bekräftar endast historikernas uppfattning att det under hela perioden av den ryska annekteringen i vårt samhälle ”inte fanns något tecken på byråkratisk eller ämbetsmannamässig auktoritet” (Aleksandravičius 2000: 33). I de senaste ordboksbandens meningar, nedtecknade från dialekter, börjar man tala ännu öppnare om ryssarna och det ryska styret, utan att dölja besvikelsen; det förekommer också meningar genomsyrade av ironi, det ryska styrets missförhållanden räknas upp, samtidigt som det betonas att Litauens ekonomi ofta också är beroende av beslut fattade av det ryska styret (se meningarna 75–78):

(75) Ryssen hällde ut det! Där han hällde ut det finns varken bröd eller kött Vžn (se išduoti).

(76) Ryssen for sin kosmos, med allt – tomhet Krš (se nuvažiuoti).

(77) Vogsena nogna (stark) tuokart pri rusų [var] Sd (se vogsena).

(78) Om ryssen täcker över oljan, kvävs alla (olja) sužūsma visi Krš (se žiubalas).

Det betonas att litauerna under det ryska styret fick känna hur alla deras värden gick under: det som är dyrbart för litauerna (litauiska pengar, det fria ordet, jorden) värderar ryssarna inte alls utan föraktar (se meningarna 79–81):

(79) Litasen var stark, men gick under på grund av ryssen Rdn (se žūti).

(80) Jorden var en rikedom, men hos ryssen förvandlades den till intet Rdn (se virsti).

(81) Under ryssen teg alla, nu när någon öppnade munnen, då öppnade alla munnar! Krš (se pražioti).

I meningar från olika litauiska dialekter minns informanterna de pengar som förlorade sitt värde under det ryska styret:

(82) När de första ryssarna [år 1940] marscherade in i Litauen var allt åter dyrt Brb (se įžygiuoti).

(83) Hur de där ryssarnas pengar går åt helvete Rnv (se velnias).

I LKŽe hittades åtskilliga illustrativa meningar från skrifter och det levande språket, som vittnar om den historiska sanningen: hur ryssar fördes till Litauen och det litauiska folket gradvis russifierades (liksom andra små folk i det sovjetiska imperiet), i syfte att skapa en enda ansiktslös nation utan vare sig egen tro eller eget språk. Illustrationerna i LKŽe (se meningarna 84–85) bekräftar historikernas påståenden att ett av den sovjetiska maktens huvudmål var att forma en sovjetisk identitet och mentalitet: i dåtidens system skulle kultur-, utbildnings- och vetenskapspolitiken undertrycka människornas medborgerliga,

Straipsniai / Articles

135

AURELIJA GRITĖNIENĖ

religiösa medvetande och forma en ny homo sovieticus, ”utmärkt av ett ’internationalistiskt’ tänkande samt en kommunistisk och ateistisk världsåskådning” (Pocius 2018: 15).

(84) Myndigheterna uppmuntrade på alla sätt användningen av det ryska språket rš (se visaip).

(85) Den ryska ungdomen brukade sjunga mängder av sådana revolutionära sånger, och tillsammans med den även vår för­ryskade ungdom K. Kors (se surusėti).

Särskilt vanliga är beläggen på att det ryska språket trängdes på och det litauiska folket russifierades i meningar med adjektiven och adverben rusiškas, rusiškai, rusas, ruskai med flera:

(86) Nu babblar han även på ryska genom den där radion (talar obegripligt, otydligt) – man kan inte förstå någonting Gs (se vatlioti).

(87) När jag växte upp fanns det bara en rysk skola Krtn (se rusiškas).

(88) När vi var i Vilnius stod det på litauiska [på gatorna] och på ryska Mlk (se parašyti).

En betydande roll i russifieringen av Litauen spelades också av den sovjetiska censur som var aktiv i flera årtionden: den kontrollerade kulturen och den nationella identiteten och anpassade dem till de sovjetiska kraven (Sėdaitytė 2017: 86). Den ryska regeringens och censurens ansträngningar gav tydliga resultat – en större del av Litauens invånare kunde ryska och för­ryskades²². Detta vittnas också av de talrika illustrationerna i LKŽe:

(89) Litauerna [č] förvandlades till ryssar och belarusier Pst (se išvirsti).

(90) Varken ryska eller litauiska blev hon Dglš (se 1 ruskis).

I de senare ordboksbanden nämns dock allt modigare längtan efter självständighet och önskan att frigöra sig från det ryska styret; man tvekar inte att tala om ryssarnas beteende när de deporterade litauer till Sibirien och om ryssarnas eget öde i efterkrigstidens Litauen:

(91) Det lilla Litauen var strypt, ryssen kvävde det helt, vad skulle det bli av det T1 (se suveržti).

(92) Se vilken frihet ryssarna förde hit: när de förde bort människorna rann bäckar av tårar Šmn (se atvežti).

(93) Vi byggde ett hus, ryssen drev ut oss och tvingade in oss i en vagn (deporterade oss) Pr1 (se išvyti).

(94) Många slog ihjäl ryssar, skreber och sköt många skogsbröder Krs (se 2 skrebas).

I ordboken finns en enda mening där den ryska regeringens lagar lovordas:

(95) Ryssarna förde med sig goda lagar J (se ryssai).

²² Inom ramen för forskningsprojektet ”Sociolingvistisk karta över Litauen: städer och småstäder” genomfördes 2010 en enkät bland stadsinvånare om hur många språk och vilka språk de kunde. Enkätuppgifterna visade att nästan alla tillfrågade stadsinvånare i Litauen kunde ryska, vilket inte är förvånande eftersom Litauen under många år stod under direkt ryskt inflytande. Dessutom angav en betydande del av respondenterna (särskilt de äldre) ryska som ett av de vackraste, mest behövliga och mest prestigefyllda språken (Krupickaitė, Baranauskienė 2013: 29, 32–35).

136

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

4. Ryssen i vardagen

Av illustrationerna i LKŽe får vi veta en del om ryssarnas utseende och deras vardagsliv. I meningarna som nedtecknats i dialekterna uppmärksammar informanterna de ryska männens skägg (se meningarna 96–97):

(96) Det fanns en sådan skäggig ryss Grg (se barzdainis).

(97) Ryssens skägg var spretigt och stort Prng (se virbaluotas).

Dialektföreträdarna lägger genast märke också till personer av rysk nationalitet som är vackra (se meningarna 98–99):

(98) Under kriget kom rysk spaning, två små ryssar var vackra Kln (se žvalgyba).

(99) Små ryskor går som liljor med bara huvuden Mžk (se 1 ruskis).

Bland karaktärsdragen nämns ryssarnas gladlynthet och livlighet – i illustrationer nedtecknade i dialekterna noterar informanterna att ryssarna tycker om att sjunga och dansa (se meningarna 100–102):

(100) Ryssarna började sjunga till häst Šts (se pradainuoti).

(101) Glada små ryskor, benen som små klubbor (vill dansa) Šv (se ruskūtis).

I ordbokens illustrationer nämns att ryssarna är arbetsamma och inte skyr ens enkla arbeten (se meningarna 102–104):

(102) En sådan liten ryss vallade kor under kriget Jdr (se rusūtis).

(103) Hos honom arbetade en sådan liten ryss i ett par år B. Sruog (se 1 ruskis).

(104) Från Klaipėda arbetade de små ryssarna hos ryssen Jdr (se ruskutis).

I allmänhet utför ryssarna de mest varierande arbeten; olika yrken och befattningar som de innehar nämns (se illustrationerna 105–106):

(105) Den där sortens läkare gissade mycket riktigt sjukdomen DünŽ (se 1 rusas).

(106) För oss är det ingenting, för ryssen ringer klockaren ut Š (se iškambinti).

Deras kvinnor är kraftfulla och framfusiga:

(107) För oss bondkvinnor, som är blyga, föll framför allt de ryska kvinnornas stora mod i ögonen Žem (se akis).

Ryska kvinnor blir inte sällan hustrur till män av annan nationalitet (se meningarna 108–109):

(108) Hon är en liten ryska och har gift sig med en som kör torv Rsn (se vesti).

(109) Och den här juden har en son – han gifte sig med en ryska – och en dotter, eller kanske med en polack Akn (se vesti).

Ofta bildar även litauer blandfamiljer med personer av rysk nationalitet (se meningarna 110–111), och deras barn lär sig också litauiska (se mening 112):

(110) Min son är gift med en ryska Grv (se ruskas).

(111) Hon gifte sig med en ryss Mšg (se ruskus).

(112) De där ryssarna kan litauiska Lkv (se rusūtis).

Blandfamiljer med ryska kvinnor bildades redan i gamla tider (se meningarna 113–114):

(113) Algirdas hade varit gift med två hustrur efter varandra, och båda var ryskor rš (se 1 rusas).

Straipsniai / Articles

137

AURELIJA GRITĖNIENĖ

(114) Jonas [Glinskis] , som hade gift sig med dottern till fursten av Ostrog, Anastasia, och trätt in bland de ryska furstarnas skara EnciX161 (se įtelkti).

Emellertid erkänner informanter från det levande språket ibland att de inte skulle vilja bilda familj med en person av rysk nationalitet:

(115) Lietuvynkai nerinko (neėmė), o až ruskų nenorėjau Lz (se rinkti).

Några meningar har hittats där det talas om ryssarnas vardag (deras maträtter, drycker och arbeten nämns):

(116) Rusai nieko kito neverda ir nevalgo, tik tušytas bulbes Grnk (se tušinti).

(117) Baisiai smagią girą daro rusai Skdt (se smagus).

(118) Iš liepų žievų rū­sai vyženas dirba DūnŽ (se vyžena).

5. Rysk vetenskap, kultur och religion

I LKŽe:s illustrationer nämns växt- och djurraser som avlats fram av ryssar, olika ryska föremål, produkter och liknande (se meningarna 119–121):

(119) Anyžinis yra sena rusų liaudies selekcijos [obelų] veislė rš (se anyžinis).

(120) Labiausiai paplitę rusų juodkeršiai, rusvakeršiai ir pilkieji turmanai [karveliai] sp (se rusvakeršis).

(121) Į lumzdelį panašūs kai kurių kitų tautų muzikos instrumentai (rusų svirelė, latvių stab ulė, baltarusių dudka, vokiečių šnabelfliotė) MLTEII480 (se stab ulė).

Några meningar har hittats där det talas om rysk vetenskap: olika vetenskapsområden nämns (flygteknik, filosofi, lingvistik med mera), liksom berömda ryska forskares efternamn och deras insatser för vetenskapen (se meningarna 122–123); det betonas att ryssarna börjar utforska Litauens historia och litauistiken (se meningarna 124–125).

(122) Požeminio sudūjinimo idėją pirmas iškėlė dar 1888 m. įžymusis rusų mokslininkas D. Mendelejevas sp. (se sudūjinimas).

(123) Didieji rusų mokslininkai yra pasaulinio aviacijos mokslo pagrindėjai sp (se pagrindėjas).

(124) Lietuvos istorijos tyrinėjimas perėjo į rusų ir lenkų rankas rš (se tyrinėjimas).

(125) I ryska och polska studier av litauiska växer rš (se lietuvotyra).

I meningar som skrivits ut från olika skrifter betonas de ryska krönikörernas bidrag till historieforskningen:

(126) Den södra delen av sūduviernas område ända bortom Narvė kallar de ryska krönikörerna jotvinger rš (se kronikininkas).

(127) De litauiska annalerna skrevs av ryska skrivare rš (se raštininkas).

Olika källor till skriftlig och muntlig kultur nämns (ryska krönikor, sagor, sånger osv.) (se meningarna 128–130):

138

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

(128) [K. Būga] klargjorde reglerna för transkribering av litauiska språkljud i gamla ryska krönikor och vissa särdrag i bildandet av personnamn MLTEI277 (se transkribavimas).

(129) De ryska sagorna har blivit kvar... i sin äldsta forskning LTII480(Bs) (se tyrimas).

(130) Ryska sånger är glatt klingande, medan våra är sorgliga Grg (se šankinti).

I illustrationerna från sovjettiden ägnas stor uppmärksamhet åt rysk litteratur: vad den fördömer och upphöjer samt vilket inflytande den har på andra folk analyseras (se meningarna 131–133):

(131) Den ryska litteraturen fördömer allt som är bakåtsträvande och egoistiskt (sov.) rš (se atžangus).

(132) [Den ryska litteraturens] bästa företrädare förkunnade humanistiska principer för folkens ömsesidiga förståelse och kulturella samspel K. Kors (se samprotis).

(133) Rysk och tysk litteratur var de viktigaste förmedlarna, genom vilka avlägsna civilisationers röster nådde Litauen rš (se tarpininkas).

^{I meningar som skrivits ut från skriftliga källor nämns litterära upphovsmäns23} och kritikers namn (Aleksandr Puškin, Anton Tjechov, Ivan Krylov, Visarion Belinskij m.fl.):

(134) Genom sitt bidrag placerade Puškin den ryska litteraturen på världsnivå sp (se įnašas).

(135) Kanske ingen av de ryska författarna kände ett sådant hat mot den småborgerliga och byråkratiserade intelligentian som Tjechov K. Kors (se sumieščionėti).

(136) Krylov är en av de mest nationellt präglade ryska författarna rš (se nacionališkas).

(137) Belinskij uttryckte med underbar kraft och tydlighet den ryska nationens djupaste förhoppningar och högsta strävanden K. Kors (se jėga).

6. Ryssar – Litauens vänner?

Litauer har umgåtts med ryssar i mer än ett århundrade – från 1200-talet, när Storfurstendömet Litauen bildades, ända fram till våra dagar. Som analysen visar talas det i LKŽe-diskursen om ryssar oftast: 1) i meningar hämtade ur skriftliga källor från 1800- och 1900-talen; 2) i meningar nedtecknade under 1900-talet i olika litauiska dialekter. Efter analysen av de för undersökningen utvalda illustrationerna är det uppenbart att den tydligaste bilden av ryssen framträder ur de illustrativa meningar som nedtecknats under det senaste

²³ För ryssarna själva är deras folks poeter och författare mycket viktiga. En enkät som genomfördes 2007 av Sociologiska institutet vid Rysslands vetenskapsakademi visade att antalet personer som väcker stolthet hos de flesta ryska medborgare är mycket begränsat. Det intressanta är emellertid att 56 procent av respondenterna, bland de föreslagna alternativen, svarade att de största ryska poeterna och författarna var de främsta (Malinova 2015: 274).

Straipsniai / Articles

139

AURELIJA GRITĖNIENĖ

århundradet. Även om den ryska regeringen och dess beslut i ordbokens illustrationer oftast är negativt konnoterade, kan vi inte generellt hävda att LKŽe endast presenterar en negativ bild av ryssen. De illustrativa meningar som hämtats ur skriftliga källor vittnar om att litauer och ryssar sedan urminnes tider har haft gemensamma fiender (se mening 138):

(138) Han (Jogaila) kom helt enkelt överens med Gyllene horden om att tillsammans agera mot storfursten av Moskva, som var dessa ryssars och litauers gemensamma fiende rš (se veikti).

I mer än en mening diskuteras vad som under 1800- och 1900-talen kan ha hindrat närmare kulturella förbindelser mellan de båda folken; det påminns om att dessa förbindelser måste bevaras, samtidigt som frågan väcks om ländernas vänskapliga relationer inte kommer att brytas (se meningarna 139–141):

(139) Efter upproret 1831 hindrades utvecklingen av de kulturella förbindelserna mellan litauer och ryssar samt den litauiska kulturens utveckling av tsarregimens ständigt förstärkta russifieringspolitik rš (se rusifikacinis).

(140) Vi behövde gå tillsammans med ryssarna Pt (se rusai).

(141) Kan vänskapsbandet mellan litauer och ryssar verkligen upphöra under sådana omständigheter? TS1894,10 (Vaižg) (se užtraukti).

Naturligtvis betonas i illustrationerna från sovjettiden särskilt vänskapen mellan de båda folken:

(142) Historiker hänvisar till mer än ett exempel på vänskap mellan det ryska och det litauiska folket i gamla tider A. Vencl (se nurodyti).

(143) Ryssar och litauer reste sig – alltid tillsammans – skuldra vid skuldra E. Miež (se pakilti).

Efter att litauerna återfått friheten är man inte längre rädd för att driva med litauernas anpasslighet och gemenskap med ockupanterna:

(144) Så fort någon bryter sig loss hänger litauerna på: med tyskarna vitgardister, med ryssarna stribokai Krš (se išveržti).

I allmänhet finner vi dock ingen större fientlighet mot det ryska folket, vare sig i de skriftliga eller de dialektalt nedtecknade meningarna. Ryssarna är annorlunda än litauerna, med sitt eget språk, sina seder och sitt sätt att vara, men för litauerna är de varken de största fienderna eller de bästa vännerna:

(145) Samma Guds barn är både ryssar och vi Ūd (ž. vaikas).

(146) Kommer en ryss – ser jag honom inte, och kommer en litauer – ser jag honom inte Rdm (ž. išvyti).

När gränser dras mellan den egna / den främmande-oppositionen framträder samtidigt också särpräglade drag i den nationella identiteten: försiktighet, en viss anpassning, tolerans osv.

SLUTSATSER

Efter analysen av omkring 300 illustrativa meningar i LKŽe, där etnonymen rusas nämns, framgår att ordbokskontexten om denna nationalitet innehåller: 1) objektiva,

140

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

konkreta historiska och andra fakta (oftast i illustrationer från olika skriftliga källor från XIX–XX århundradena), 2) enskilda människors erfarenheter av relationen till personer av denna nationalitet genom konkreta bilder (i illustrativa meningar från litauiska dialekter, nedtecknade under XX århundradet). Det är uppenbart att oppositionen mellan den egna / den främmande är ganska framträdande i LKŽe-kontexten och i vårt kollektiva minne: de lokala ryssarna i Litauen omtalas knappt alls i de illustrativa meningarna, och personer av denna nationalitet betraktas främst som andra, med ett eget språk, egna sedvänjor, ett eget kynne och egna värderingar.

Analysen av de illustrationer som valts ut för undersökningen visar att den tydligaste bilden av ryssen växer fram ur illustrativa meningar som nedtecknats under det senaste århundradet. I LKŽe:s illustrationer framträder följande viktigaste ryska drag. Det är en nation i en stor stat, och dess relationer till andra nationer är tvetydiga. Under olika perioder hade ryssarna lagt delar av olika nationer under sitt styre; de försökte assimilera de mindre, ockuperade nationerna och betraktade dem som underlägsna. I meningarna från den sovjetiska perioden, hämtade ur olika skrifter, hörs den berättelse om folkens samförstånd och närmande som då särskilt aktivt förmedlades.

Under historiens gång har ryssarna under olika perioder tvingats kriga mot många nationer. I ordbokens illustrationer nämns de ryska soldaternas hjältemod och deras vägran att ge sig för fienden. I meningarna från krigskontexten framträder framför allt de ryska soldaternas relationer till två nationer: litauerna och tyskarna. Under världskrigen befann sig litauerna i krigszonen när ryska och tyska arméer stred mot varandra. Av de meningar som nedtecknats ur dialekterna får vi veta om den ryska arméns ankomst till Litauen och dess verksamhet där. Illustrationerna visar att de ryska soldaterna under krigen mot tyskarna agerade särskilt aktivt: de pressade, omringade, jagade och krossade fienderna. I mer än en mening jämför informanter av det levande språket eller författare till olika skrifter ryssarna med tyskarna, ofta med tyskarna som föredragna (för deras ordning, tillit till människor osv.) och med fördömande av ryssarna för deras stölder, oordning osv.

Av LKŽe:s illustrationer får vi också veta en del om ryssarnas utseende, kynne, vardagsliv och hushållning (deras maträtter, drycker, arbeten, äktenskap med personer av andra nationaliteter osv. nämns).

Ett tiotal meningar har hittats där rysk vetenskap behandlas (olika vetenskapsområden och namnen på berömda ryska forskare nämns). I illustrationerna från den sovjetiska perioden ägnas betydande uppmärksamhet åt rysk litteratur.

Av LKŽe:s illustrationer framgår att litauerna inte känner någon stark fientlighet eller någon särskild vänskap gentemot det ryska folket. Detta finner vi varken i meningarna som nedtecknats ur dialekter eller i dem som hämtats ur skrifter. En tendens framträder att man i LKŽe-kontexten undviker en direkt och tydlig kategorisering. Ryssarna som folk varken fördöms eller klandras särskilt mycket, och de lovordas inte heller överdrivet. Kanske har denna försiktiga inställning formats av historiska och politiska omständigheter: Litauen var som liten stat under många år beroende av Ryssland och ryssarna, och största delen av LKŽe:s illustrativa exempel samlades in just under den sovjetiska ockupationsperioden, då strikt (själv)censur rådde; därför bedömdes också ryssarna som folk vid denna tid tämligen försiktigt, rentav neutralt. Även om

Straipsniai / Articles

141

AURELIJA GRITĖNIENĖ

Ryskhet och ryskt mentalitet tyngde mycket smärtsamt, men i illustrationerna i LKŽe framträder, när man betraktar ryssarna, varken en tydlig fientlighet eller någon särskild vänskap (endast i skriftliga källor från sovjettiden betonas de litauiska och ryska folkens vänskapliga och nära relationer starkare).

En starkare pejorativ bedömning framträder i illustrationer som handlar om den ryska armén och makten, eftersom ryssen för litauerna framför allt förknippas med främmande makt och militär som främling, inkräktare. De illustrationer som valts ut för undersökningen visar att vissa handlingar av ryska soldater under krigsåren (stölder, plundringar) samt den tsaristiska och sovjetiska ryska makt som med tvång påtvingades litauerna bedöms negativt i LKŽe:s kontext. Särskilt tydligt framträder denna negativa syn på de ryska inkräktarnas makt i illustrationer som återfinns i de sista ordboksbanden: här visas ett uppenbart missnöje med de ryska myndighetspersonerna och deras beslut, olika missförhållanden räknas upp, det antyds en längtan efter självständighet och en önskan att frigöra sig från främmande makt, och man tvekar inte att tala om ryssarnas agerande när litauer deporterades till Sibirien, om ryssarnas eget öde i efterkrigstidens Litauen och så vidare.

ŠALTINIS

LKŽe_₂ – Lietuvių kalbos žodynas I–XX (1941–2002), elektronisk version, redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (uppdaterad version, 2008 och 2018). Tillgänglig på internet: www.lkz.lt.

LITERATŪRA

Aleksandravičius Egidijus 2000: Praeitis, istorija ir istorikai, Vilnius: Vaga.

Anglickienė Laima 2005: Etnonimų vartojimo lietuvių kalboje ir folklore ypatumai. – Vārds un tā pētīšanas aspekti 9, 7–17. Prieiga internete: https://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:J.04~2005~1367157789738/datastreams/DS.002.0.01.ARTIC/content.

Anglickienė Laima 2006: Kitataučių įvaizdis lietuvių folklore, Vilnius: Versus aureus. Prieiga internete: https://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:B.03~2006~1367163255725/datastreams/DS.001.0.01.BOOK/content.

Anglickienė Laima 2007: Tautosaka apie kitataučius: etnostereotipų ir siužetų migracija. – Rytų Europos kultūra migracijos kontekste: tarp dalykiniai tyrimai, Vilnius: Versus

142

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

aureus, 445–454. Prieiga internete: https://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:J.04~2007~1367160559891/datastreams/DS.002.0.01.ARTIC/content.

Anušauskas Arvydas, Laurinavičius Česlovas (eds.) 2007: Lietuva Antrajame pasauliniame kare: straipsnių rinkinys, Vilnius: Lietuvos istorijos institutas, 2007.

Auškalnienė Lina 2006: Etninis nepakantumas Lietuvos internetinėje žiniasklaidoje: komentarai internete. – Etn iškumo studijos 1, 45–58. Prieiga internete: http://www.ces.lt/wp-content/uploads/2012/03/EtSt_Auskalniene_2006.pdf.

Beresnevičiūtė Vida, Frėjutė-Rakauskienė Monika 2006: Etninė tematika ir nepakantumas Lietuvos žiniasklaidoje: dienraščių analizė. – Etn iškumo studijos 1, 19–44. Prieiga internete: http://www.ces.lt/wp-content/uploads/2012/03/EtSt_Beresneviciute_Frejute-Rakauskiene_2006.pdf.

Burinskaitė Kristina 2005: Lietuvos ir Rusijos santykiai XV–XX a., Vilnius: Alma littera.

Butkus Alvydas 1995: The Lithuanian Nicknames of Ethnonimic Origin. – Indogermanische Forschungen: Zeitschrift für Indogermanistik und allgemeine Sprachwissenschaft, Berlin, New–York, 223–228.

Cidzikaitė Dalia 2007: „Kitas“ lietuvių prozoje, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas.

Frėjutė-Rakauskienė Monika 2009: Etninis nepakantumas Lietuvos spaudoje. – Etn iškumo studijos 1, 1–207. Prieiga internete: http://www.ces.lt/wp-content/uploads/2010/03/EtnSt_Frejute-Rakauskiene_2009.pdf.

Frėjutė-Rakauskienė Monika 2012: Lietuvos spauda ir visuomenės nuostatos apie rusų, ukrainiečių bei baltarusių etnines grupes ir naujausius imigrantus. – Etn iškumo studijos 1–2, 71–102. Prieiga internete: http://www.ces.lt/wp-content/uploads/2013/01/EtSt_Fr%C4%97jut%C4%97-Rakauskien%C4%97_2012.pdf.

Gimžauskas Edmundas (ed.) 2006: Lietuva vokiečių okupacijoje Pirmojo pasaulinio karo metais, 1915–1918: Lietuvos nepriklausomos valstybės genezė: dokumentų rinkinys, Vilnius: Lietuvos istorijos institutas.

Gritėnienė Aurelijа 2020: Rusija „Lietuvių kalbos žodyno“ iliustraciniuose sakiniuose ir reikšmių apibrėžtyse. – Baltu filologija XXIX (1), 41–61. Prieiga internete: https://doi.org/10.22364/bf.29.1.03.

Gudavičius Aloyzas 2011: Reikšmė – sąvoka – konceptas ir prasmė. – Res humanitariae 10, 108–119.

Straipsniai / Articles

143

AURELIJA GRITĖNIENĖ

Krupickaitė Dovilė, Baranauskienė Viktorija 2013: Regioniniai kalbų vartojimo Lietuvos miestuose ypatumai. – Miestai ir kalbos II. Sociolingvistinis Lietuvos žemėlapis, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 23–53.

Liutkevičienė Danutė 2020: Vokietis „Lietuvių kalbos žodyno“ pasaulėvaizdyje. – Bendrinė kalba 93, 1–39. Prieiga internete: http://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/2060/2172.

Madsen Gunnar 2006: Kaip lietuviai komentuoja straipsnius tautine tematika? Įžvalgos iš interneto komentarų. – Etn iškumo studijos 1, 59–66. Prieiga internete: http://www.ces.lt/wp-content/uploads/2012/03/EtSt_Madsen_2006.pdf.

Malinova Olga 2015: Kolektyvinės praeities idėja posovietinėje Rusijoje: savivaizdis ir imperijos palikimas. – Atminties kultūrų dialogai Ukrainos, Lietuvos, Baltarusijos (ULB) erdvėje, sud. A. Nikžentaitis, M. Kopczyński, Vilnius: Lietuvos istorijos institutas, 257–275.

Marcinkevičius Andrius 2013: Rusų tapatumo sovietmečiu Lietuvoje konstravimas: politika, gyventojų surašymai ir istorinė atmintis. – Lietuvos rusai XX–XXI a. pradžioje: istorija, tapatybė, atmintis, sud. G. Potašenko, P. Lavrines, A. Marcinkevius, ats. red. G. Potašenko, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 183–231.

Maumevičienė Dainora 2010: Prototipų teorija ir semantika. – Kalbų studijos 17, 11–18. Prieiga internete: https://www.kalbos.lt/zurnalas/17_numeris/02.pdf

LKG – Lietuvių kalbos gramatika 1, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965.

Naudžiūnienė Akvilė 2019: Ethnic minorities in Lithuanian historical narrative at school education (1918–2018) = Tautinės mažumos Lietuvos istorijos mokykliniame naratyve (1918–2018): summary of doctoral dissertation, Vilnius: Vilnius university, Lithuanian historical institute, 2019.

Papaurėlytė-Klovienė Silvija 2007: Lingvistinės kultūrologijos bruožai, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla, 2007.

Papaurėlytė-Klovienė Silvija 2010: Kaimyninių tautų atstovai ir jų nacionalinio charakterio specifika lietuvių kalbos pasaulėvaizdyje. – Lietuvių kalba 4, 1–8. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/27/90#.

Petrušauskaitė Vita 2013: Etninės ir socialinės grupės Lietuvoje: visuomenės nuostatos ir jų kaita 2013 metais. – Etn iškumo studijos 1–2, 180–191. Prieiga internete: http://www.ces.lt/wp-content/uploads/2014/10/2013_2-Etniskumo-studijos.180-191.pdf.

Pocius Mindaugas (ed.) 2018: Lietuvos sovietizavimas 1947–1953 m.: VKP(b) CK dokumentai. Dokumentų rinkinys, Vilnius: Lietuvos istorijos institutas.

144

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rūšas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

Potašenko Grigorijus 1989: Sentikio įvaizdžiai lietuvių kultūroje. – Kultūros barai 10(406), 49–56.

Ryžakova Svetlana, Zavjalova Marija 2004: Lietuvių ir rusų požiūris vienų į kitus: kai kurie etnopsicholingvistinio tyrinėjimo rezultatai. – Liaudies kultūra 2(95), 17–27. Prieiga internete: http://tautosmenta.lt/wp-content/uploads/2013/12/Zavjalova_Marija/Zavjalova_Ryžakova_LK_2004_2.pdf.

Rutkovska Kristina, Smetona Marius, Smetonienė Irena 2017: Vertybės lietuvio pasaulėvaizdyje, Vilnius: Akademinė leidyba, 2017.

Šėdaitytė Edita 2017: Sovietinės cenzūros istoriografija: pagrindinės tyrimų kryptys ir cenzūros sampratos. – Knygotyra 69, 84–102. Prieiga internete: file:///C:/Users/Dell/Downloads/24603698.pdf.

Smetona Marius 2018: Sąvokų „kalba“, „tauta“, „valstybė“ plėtiniai jaunimo sąmonėje. – Logos 95, 177–184. Prieiga internete: http://litlogos.eu/L95/Logos_95_177_184_Smetona.pdf.

Smetonienė Irena 2019: Išmintis lietuvio pasaulėvaizdyje. – Problemos 95, 130–143.

Stravinskienė Vitalija 2014: Tarp sugyvenimo ir priešiškumo: tarpetniniai santykiai Rytų ir Pietryčių Lietuvoje (1944–1953 m.). – Savas ir kitas šiuolaikiniais požiūriais, sud. V. Savoniakaitė, Vilnius: Lietuvos istorijos institutas, 163–181.

Švambarytė-Valužienė Janina 2007: Tautovardžiai ir jų vediniai lietuvių kalbos žodynuose. Rusas, maskolius. – Valoda dažādu kultūru kontekstā. XVII Zinātnisko rakstu krājums, Daugavpils: Daugavpils universitātes akadēmiskais apgāds “Saule”, 391–401.

Vareikis Vygantas, Safronovas Vasilijus, Jokubauskas Vytautas, Vitkus Hektoras 2018: Didysis karas visuomenėje ir kultūroje: Lietuva ir Rytų Prūsija: kolektyvinė monografija, Klaipėda: Klaipėdos universiteto Baltijos regiono istorijos ir archeologijos institutas.

Venclauskienė Laima 2016: Homo sovieticus: pilko ir pliko žmogaus portreto bruožai laisvėjančios Lietuvos spaudoje. – Darbai ir dienos 65, 143–162. Prieiga internete: https://www.vdu.lt/cris/bitstream/20.500.12259/31395/1/ISSN2335-8769_2016_N_65.PG_143–162.pdf.

Vitkus Hektoras 2017: Die Russen in Osterpreussen: Rusijos ir rusų įvaizdžiai 1914–1939 m. Vokietijoje publikuotuose atsiminimuose apie Didįjį karą Rytų Prūsijoje. – Darbai ir dienos 67, 31–67. Prieiga internete: https://www.vdu.lt/cris/bitstream/20.500.12259/34424/1/ISSN2335-8769_2017_N_67.PG_31–67.pdf.

Zabarskaitė Jolanta 2012: Kitoks didžiojo „Lietuvių kalbos žodyno“ skaitymas: Adalbertas Bezzenbergeris, marios, pamarys, pamariškis. – Mažoji Lietuva: paribio

Straipsniai / Articles

145

AURELIJA GRITĖNIENĖ

kultūros tyrimai, sud. G. Blažienė, N. Morozova, J. Zabarskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 239–271.

Zabarskaitė Jolanta 2019: Rusijos Federacijos prezidento V. Putino naratyvų ideologiniai mechanizmai Lietuvos internetinėje žiniasklaidoje. – Parlamento studijos 27, 76–118. Prieiga internete: http://www.parlamentostudijos.lt/Nr27/files/76–118.pdf?fbclid=IwAR2ekg4Lp–3uEvZfi86ph0rIiBBM2IMQOzuiks1bYDHk3UoGY7EhbYxKeyI.

Зиновьев Александр А. 1981: Гомо советикус. Prieiga internete: http://www.zinoviev.ru/ru/zinoviev/zinoviev-homo-sovieticus.pdf.

Мачееевский Януш 2000: Стереотип России и русских в польской литературе и общественном сознании. – Поляки и русские в глазах друг друга, Москва: Индрик, 6–2.

Рыжакова Светлана И., Завьялова Мария В. 2008: Этнические образы и стереотипы по результатам сравнительного исследования среди молодежи Латвии и Литвы (1999–2003 гг.), Москва: Институт этнологии и антропологии РАН.

Russian in the Worldview of The Dictionary of the Lithuanian Language

SUMMARY

The aim of the article is to study what fragment of the concept of RUSSIAN comes to the fore in the illustrative sentences mentioning the nationality rusas ‘Russian’, which are present in The Dictionary of the Lithuanian Language. The illustrations are especially important for the formation of the concept, as they record the attitude of the representatives of dialects from the whole of Lithuania towards this nationality and the worldview of the Russian reflected in various written sources. The empirical material is studied using the semantic analysis, descriptive, interpretive and cognitive ethnolinguistics methods.

The analysis of 300 illustrative sentences from the Dictionary, which mention the ethnonym Russian, shows that in the context of the Dictionary this nationality is described in the following ways: 1) objective, specific historical and other facts (usually in the form of illustrations from various written sources of the 19th–20th centuries); 2) experience of the relationship between individual persons and the persons of this nationality through specific images (in the form of illustrative sentences from Lithuanian dialects recorded in the 20th century). It is obvious that in the context of the Dictionary the local/foreign opposition

146

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Rusas Lietuvių kalbos žodyno pasaulėvaizdyje

is very clearly expressed: local Lithuanian Russians are rarely mentioned in illustrative sentences. Instead, the people of this nationality are primarily viewed as others having their own peculiar language, customs, manners and values.

The analysis of the illustrations selected for the research reveals that the illustrative sentences recorded during the previous century enable us to form the most vivid image of Russians. The following major Russian features come to light in the illustrations of the Dictionary. It is a nation of a big country whose relations with other nations are rather ambivalent. At different times in history, Russians imposed their rule on some nations; they tried to assimilate smaller subjugated nations and considered them inferior. The sentences coming from various texts from the Soviet period often express the narrative of the friendship of nations.

In the course of history Russians were at war with a number of nations. The illustrations of the Dictionary mention the heroism of Russian soldiers and refusal to surrender to the enemy. The sentences coming from the military context first of all reveal the relations between Russian soldiers and Lithuanian Germans. The fights of Russian and German troops, which took place during world wars, also drew Lithuanians into the front zone. We learn from the sentences collected from dialects about the entry of the Russian army into Lithuania and its actions in the country. The illustrations show that in the midst of the wars with Germans Russian soldiers were especially active. There are quite a few sentences where the informants of the colloquial language or the authors of various texts compare Russians and Germans by often giving priority to Germans and condemning Russians for their looting, disorder, etc.

The illustrations from the Dictionary also provide certain information about the appearance and manners of Russians, their daily life and routine.

The illustrations of the Dictionary make it clear that Lithuanians are not particularly hostile towards the Russian nation. Neither the sentences from dialects nor from texts provide such information. A tendency of avoiding straight and clear categorization in the context of the Dictionary is observed. As a nation, Russians are not severely condemned or reprimanded and they are not overly praised as well. Perhaps such a cautious approach was driven by historical and political circumstances: for long years, Lithuania, as a small state, was dependent on Russia and Russians, and most of the illustrative examples were collected during the period of the Soviet occupation, which demonstrated strict (self)censorship. Therefore, Russians, as a nation, were regarded rather cautiously, even neutrally at that time by avoiding both excessive hostility and particular friendliness. Only the written sources from the Soviet period place a greater emphasis on the friendly and close relations between the Lithuanian and Russian nations.

A stronger emotional evaluation reveals through those illustrations which speak about the Russian army and government, because Lithuanians tend to associate the Russian, as a foreign invader, with the foreign government and army. The illustrations selected for the study show that in the context of The Dictionary of the Lithuanian Language the actions of certain Russian soldiers during the war years and the tsarist and Soviet rule imposed on

Straipsniai / Articles

147

AURELIJA GRITĖNIENĖ

Lithuanians are viewed negatively. Such a negative approach towards the government of Russian invaders is especially apparent in the illustrations found in the final volumes of the Dictionary.

Įteikta 2021 m. kovo 4 d.

AURELIJA GRITĖNIENĖ

Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, Vilnius LT–10308, Lietuva [email protected]

148

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV