LAIMUTIS BILKIS

Litauiska språkets institut

ORCID id: orcid.org/0000-0002-2902-4722

Forskningsområden: toponymi, antroponymi.

DOI: doi.org/10.35321/all86-04

OM OMSTÄNDIGHETERNA KRING UPPKOMSTEN, URSPRUNGET OCH MOTIVATIONEN HOS VISSA LITAUISKA ORTNAMN GŪDAS

Om omständigheterna kring uppkomsten, ursprunget och motivationen hos vissa litauiska ortnamn Gūdas

SAMMANFATTNING

Artikeln diskuterar de mest sannolika hypoteserna om ursprunget till flera litauiska ortnamn Gūdas. När dessa hypoteser läggs fram uppmärksammas alla omständigheter kring ortnamnens upptecknande ur talspråket, kontexten i de toponymiska mikrosystemen samt den ytterligare information om ortnamnen och de objekt som benämns med dem som upptecknarna har lämnat, vilken jämförs med faktiska historiska och etnografiska uppgifter. På grundval av en analys genomförd enligt den valda metodologin hävdas att uppkomsten av namnen på två stenar i Nemunasfloden nära Darsūniškis och Dvareliškės herrgård hänger samman med det historiskt belagda faktum att timmer flottades från Gudija till Karaliaučius och Rusnė. Det framhålls att även flottare av gudisk nationalitet ägnade sig åt denna verksamhet. Därför härleds dessa två stenars namn från etnonymen gūdas ‘vitryss (ibland polack eller ryss); person från en annan dialekt’ och den hypotes som andra forskare har publicerat om deras ursprung i lit. gūdė ‘bryne, slipsten’, gudėti ‘slipa med ett bryne’ ifrågasätts.

Det hävdas också att hydronymerna Gūdas från trakten kring Pumpėnai och Žemaitkiemis sannolikt även har etnonymiskt ursprung; vissa lingvister har härlett dem från balt. *guda- ‘böjd’, ‘som böjer sig’ < balt. gud- ‘böja’. Detta påstående grundas i det första fallet på resultaten av en analys av de inbördes relationerna, ursprunget och semantiken hos ortnamnen med gud- i ett kompakt mikrosystem, och i det andra fallet på en analys av en semantisk parallell av etnonymisk karaktär hos potamonymerna inom samma bebyggelses område.

NYCKELORD: ortnamnens ursprung, ortnamnens motivation, kontexten för ortnamnens upptecknande, semantisk analogi, timmerflottning på Nemunasfloden.

108

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Dėl kai kurių lietuvių vietovardžių Gūdas radimosi aplinkybių, kilmės ir motyvacijos

SAMMANFATTNING

Artikeln diskuterar de mest sannolika versionerna av ursprunget till flera litauiska ortnamn Gūdas. Versionerna föreslås med hänsyn till alla omständigheter kring upptecknandet av ortnamnen ur talspråket, kontexten i de toponymiska mikrosystemen samt den ytterligare information om ortnamnen och de objekt som betecknas med dem som upptecknarna har lämnat, vilken jämförs med faktiska historiska och etnografiska uppgifter. På grundval av den analys som genomförts enligt den valda metodologin förknippar artikeln uppkomsten av namnen på två stenar i Nemunasfloden nära Darsūniškis och Dvareliškės herrgård med det historiskt belagda faktum att timmer flottades från Gudija (Belarus) till Karaliaučius (Königsberg) och Rusnė. Det framhålls att det även fanns flottare som till börden var gudai. Följaktligen härleds de två stenarnas namn från etnonymen gūdas ‘vitryss (ibland polack eller ryss); person som talar en annan dialekt’. Den hypotes som andra forskare har framfört om deras ursprung i lit. gūde ‘bryne, slipsten’, gudėti ‘slipa med ett bryne’ är tvivelaktig.

Artikeln lägger fram argument som visar att hydronymerna Gūdas från trakten kring Pumpėnai och Žemaitkiemis, vilka vissa lingvister härleder från balt. *guda- ‘böjd’, ‘som böjer sig’ < balt. gud- ‘böja’, sannolikt har etnonymiskt ursprung. I det första fallet stöds detta påstående av resultaten från analysen av de inbördes relationerna, ursprunget och semantiken hos toponymerna i det kompakta mikrosystemet med gud-. I det andra fallet beläggs det genom en semantisk analys av den etnonymiska parallellen hos potamonymerna inom samma bebyggelse.

NYCKELORD: ortnamnens ursprung, ortnamnens motivation, kontexten för ortnamnens upptecknande, semantisk analogi, timmerflottning på Nemunasfloden.

I den litauiska toponymien bildar ortnamn med roten gud en tämligen talrik och betydelsefull grupp. Ur talspråket har omkring 670 namn som betecknar olika slags objekt upptecknats; de kännetecknas bland annat av en mångfald av bildningssätt och typer (se LVŽ III 331–337). Det har skrivits ganska mycket om det möjliga ursprunget hos toponymer med denna rot. Sammanfattningsvis kan flera ursprungshypoteser urskiljas: 1) sjönamn härleds från fpreuss. gudde ‘buske, buskar; skog, buskage’, varvid man antar att roten gud i litauisk flora- och faunaterminologi (gūda-žolė, gūd-karklis, gūd-žvirblis m.fl.) har samma ursprung (Savukynas 1966: 193); 2) det hävdas att många oikonymer och vissa andra ortnamn med gud har uppkommit ur personnamnet Gūdas, medan hydronymer och de flesta ortnamn i andra klasser härleds från lit. gūdas ‘vitryss; person från en annan dialekt’, varvid man antar att betydelsen hos etnonymens rot gud i ortnamnen kan ha transformerats till ‘dålig, oduglig, onyttig, värdelös’; 3) flodnamnen Gūdas, Gūd-upis härleds från balt. *guda- ‘böjd’, ‘som böjer sig’ < balt. gud- ‘böja’; 4) vid analysen av oikonymer påpekas att de kan ha uppkommit ur personnamnet Gūdas eller

Straipsniai / Articles

109

LAIMUTIS BILKIS

etnonymen gūdas (Razmukaitė 1998: 48, 49, 52, 58, 65, 71; Mickienė 2001: 65; Smoczyński 2007: 208); 5) stenarnas Gūdas förbinds med lit. gūdė ‘bryne, slipsten’, gudėti ‘slipa med ett bryne’, medan hydronymer och marknamn tillsammans med etnonymen gūdas härleds från balt. guda- ‘liten, småaktig; dålig, obetydlig; dålig, försumlig; falsk, dålig; enkel, vanlig; äkta; vild, odlad...’, gud- ‘ren, äkta’, utan att möjligheten utesluts att grundvalen för ursprunget i enskilda fall kan vara personnamnet Gūdas (Karaliūnas 2004: 165–183); 6) namn på obebodda platser, däribland hydronymer, betraktas som etnonymiska eller personnamnsbaserade (Mickienė 2001: 34; Endzelytė 2005: 73, 84, 112, 114, 170; Sviderskienė 2006: 52; 2010: 119; Bartkutė 2008: 78; Kačinaitė 2009: 64, 85; Morkūnas 2009: 989); 7) samtidigt som det hävdas att litauiska ortnamn med gud kan ha olika ursprung, härleds en större del av namnen på obebodda platser från etnonymen gūdas ‘vitryss (ibland polack eller ryss); person från en annan dialekt (žemaiter kallar högaiter, panevėžiškiai kallar kupiškėnai osv. gudai)’, varvid det tilläggs att betydelsen i deras rötter gud i de flesta fall är direkt förbunden med denna etnonym (‘något som tillhör en gudas, en plats bebodd av en gudas’ osv.); det antas också att de flesta oikonymer sannolikt har uppkommit ur personnamnet Gūdas, även om möjligheten av deras ursprung i etnonymen gūdas inte utesluts; dessutom utesluts inte möjligheten att ortnamn i södra Litauen kan ha uppkommit ur fpreuss. gude ‘buskage, buskar’ (LVŽ III 334–335).

Bland de mest problematiska ortnamnen ur ursprungs- (och bildnings-)synpunkt kan toponymerna Gūdas räknas. Som framgår av översikten ovan härleder Aleksandras Vanagas sådana flodnamn och stenbenämningar från etnonymen gūdas, och Renata Endzelytė betraktar också flodnamnet i Pasvalysområdet som etnonymiskt (2005: 73). Vytautas Mažiulis anser att flodnamnet Gūdas har uppkommit ur balt. *guda- ‘böjd’, ‘som böjer sig’ < balt. gud- ‘böja’, Simas Karaliūnas förbinder stenbenämningarna med lit. gūdė ‘bryne, slipsten’, gudėti ‘slipa med ett bryne’, medan han härleder namnen på andra geografiska objekt (floder, skogar, ängar, betesmarker, buskage, diken) från balt. guda- ‘liten, småaktig; dålig, obetydlig; dålig, försumlig; falsk, dålig; enkel, vanlig; äkta; vild, odlad...’, gud- ‘ren, äkta’. Ortnamnet (namnet på en ensamgård) Guds är också belagt i lettisk toponymi. Det härleds från lett. guds ‘vitrysk flottare’ (Endzelīns 1956: 336–337).

Syftet med denna artikel är att, genom att samla in så många lingvistiska och extralingvistiska uppgifter som möjligt, lägga fram de mest sannolika hypoteserna om ursprunget och motivationen hos flera ortnamn Gūdas¹. För detta ändamål vill man överblicka omständigheterna kring namnens upptecknande ur talspråket, analysera egenskaperna hos de benämnda objekten (denotaten)

¹ Artikeln har inte som mål att allsidigt eller kritiskt analysera alla redan kända hypoteser om dessa ortnamns ursprung. Avsikten är endast att fastställa vilken ursprungshypotes som är mer sannolik efter analys av de insamlade uppgifterna. Med andra ord anses det viktigare att lägga fram fakta och argument som gör det möjligt att föreslå eller bekräfta en hypotes än att vederlägga andra publicerade ursprungsförklaringar.

110

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Dėl kai kurių lietuvių vietovardžių Gūdas radimosi aplinkybių, kilmės ir motyvacijos

egenskaper som angavs när ortnamnen upptecknades, deras geografiska omgivning, möjligheterna till samband mellan toponymer och appellativ ur ett areellt (spridningsmässigt) perspektiv samt att föreslå och underbygga de mest sannolika motiven till uppkomsten av ortnamnen Gūdas för platserna (objekten). I undersökningen används inte bara sådana traditionella, etablerade etymologiska metoder som jämförelse med andra litauiska och baltiska onymer, litauiska appellativ och tillämpning av semantisk analogi, utan hänsyn tas också till de historiska och sociala särdragen i de undersökta ortnamnens miljö; det tillgängliga materialet om toponymerna och de objekt som benämns med dem kombineras med den faktiska historiska kontexten, vilken förmodas vara det mest objektiva kriteriet för att fastställa ortnamnens ursprung.

Från talspråket har 13 ortnamn Gūdas^² dokumenterats. Den större gruppen har upptecknats i trakten kring Pūmpėnai i Pašvalysdistriktet: en sankmark, buskage och en äng i byn Kirkiliškis; en flod (å, bäck), som rinner genom Krikliniai, byarna Daličkai, Račiškiai och Gūstadalis; en betesmark i byn Račiškiai; ett vadställe i byn Ramonynė. Övriga enstaka objekt med detta namn ligger på olika håll i Litauen: två stenar i Nemunas, den ena nära kyrkbyn Darsūniškis i Kruonis kommun, den andra på Dvareliškės herrgårds område i Aukštoji Panemunė kommun i Kaunas län; en sten i byn Seiliūnai i Noragėliaiområdet i Lazdijai distrikt, på stranden av Lydekinebäcken; en grop i byn Sveriai i Pajevonysområdet i Vilkaviškis distrikt; en skog i byn Mieleikiai i Vyžuonos kommun i Utena län; en sankmark i byn Puodžiai i Varėna kommun; en bäck (ett dike) som rinner genom byn Mediniai i Žemaitkiemis kommun i Ukmergė län.

Mest information om omständigheterna kring ortnamnens uppkomst, de geografiska objektens karaktär och läge lämnades när namnen på stenarna i Nemunasfloden upptecknades^³. I en enkät över marknamnen på Dvareliškės herrgårds område i Aukštoji Panemunė kommun, upprättad 1935^⁴, står det att stenen Gūdas ligger i Nemunas vid gränsen mellan byn och herrgården Dvareliškės^⁵. I anmärkningsavsnittet förklaras: ”De gudiska flottarna brukade undvika denna sten när de flottade. När de passerade brukade de be någon ställa sig på stenen för att ange den riktning som flottarna behövde hålla. Han ropade på gudiska.”

^² Så många sådana namn har hittats i kartoteket över ortnamn upptecknade ur talspråket (VK).

^³ Stenbenämningar är en särskild grupp av egennamn, vars klassificering som ortnamn kan väcka vissa tvivel. Å andra sidan är stenar naturföremål som upptar en bestämd plats på reliefens yta. Vissa onomastikforskare klassificerar dem till och med som oronymer – i detta fall grundar man sig på uppfattningen att denna klass inte bara omfattar namn på berg utan på alla orografiska objekt (jfr Agapkina, Berezovič, Surikova 2020). I artikeln betraktas stenbenämningarna, med hänsyn till dess andra, det vill säga inte terminologiska, syften, a priori som ortnamn.

^⁴ Ortnamnen på herrgårdens område skrevs upp av läraren Juozas Vitkauskas vid Šilėnai folkskola; som uppgiftslämnare anges Šilėnai-bon Jurgis Dubosas.

^⁵ I dag ligger denna plats i Kaunassjön.

Straipsniai / Articles

111

LAIMUTIS BILKIS

Därför har också namnet uppkommit.” I enkäten för Darsūniškis stad finns⁶ mindre information om stenen och dess namn: det anges att stenen ligger i Nemunas, 2 km nedströms från staden, och att flottar som färdas på floden fastnar på den.

Som framgår av beskrivningarna förknippas det ena stenens namns uppkomst med gudernas timmerflottning på Nemunasfloden och det andra också med timmerflottning. Det kan inte uteslutas att förklaringarna till namnens ursprung i enkäterna är folketymologi, men historiska och etnografiska uppgifter talar emot detta. I många historikers och etnografers undersökningar framhålls att Nemunas sedan gammalt var en av de viktigaste handelsvägarna i Storfurstendömet Litauen, längs vilken timmer, bland andra varor, flottades till Karaliaučius, Kuriska sjön, Rusnė (och därifrån till Klaipėda) och Tilsit. Timmerflottar färdades också från det nuvarande Gudijas område. I en publikation ägnad åt undersökningen av handelsorganisationen från Sapieha- och Radziwiłłhamnarna i Nemunas övre lopp under 1760- och 1770-talen konstateras exempelvis att totalt 1 192 stockar flottades från Radziwiłłs besittningar 1770 (Sakalauskas, Poška 2020: 74). Stockflottningen ägde rum i två etapper – först från Naujasis Sveržanis⁷ till Kaunas, därefter från Kaunas till Rusnė eller Karaliaučius. Det bör uppmärksammas att fler arbetare anställdes för sträckan från Naujasis Sveržanis till Kaunas än för flottningen från Kaunas till Karaliaučius. Enligt artikelförfattarna anställdes fler människor på grund av de svårare naturförhållandena på den första vattenvägssträckan – den smalare flodbädden och den större krokigheten (därsamma). Man kan anta att ytterligare en orsak till att det krävdes mer arbetskraft för att flotta timmer från Gudijas område till Kaunas var de forsar, strömvirvlar och stenar som ofta förekom i Nemunas. Detta bekräftas också av ett historiskt faktum i den nämnda publikationen: i Rumšiškės anställdes en styrman som hjälpte till att föra flottarna förbi hindren i Nemunas, kallade forsar (därsamma, 72). Denna verksamhet fortsatte även senare: 1825 transporterades 2 500 flottar från Litauen och Gudija (Belarus) längs Nemunas, och 1900 15 320 flottar (Pupienis 1989: 49).

Timmer flottades från Gudija via Kaunas till Karaliaučius fram till första världskriget. Om timmerflottningen på Nemunas och de gudiska flottarnas verksamhet skriver hydrologen Steponas Kolupaila mycket i sin monografi Nemunas (Kolupaila 1950); sommaren 1932 färdades han själv med båt på Nemunas från Liubčia till Gardinas. Enligt honom är sträckan av Nemunas från Gardinas till Kaunas rik på forsar, det vill säga platser där flodbädden är stenig och strömmen starkare; därför var det mycket svårt att flotta timmer från flodens övre lopp, och många flottar gick sönder. Av denna anledning kallade flottarna, främst gudai från övre loppet, forsarna namn som påminde om olyckor

⁶ Ortnamnen skrevs upp av läraren Petras Puplešys vid Darsūniškis folkskola, som intervjuade stadsborna Mikas Maculevičius, Adolfas Žukauskas och Jonas Zavistanavičius.

⁷ Naujasis Sveržanis är en bosättning i Belarus.

112

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Dėl kai kurių lietuvių vietovardžių Gūdas radimosi aplinkybių, kilmės ir motyvacijos

som påminner om olyckor (därsamma, 14). Forskarens reskamrat var den gudiske flottaren Ivan Trubka, som enligt monografins författare före första världskriget flera tiotals gånger transporterade timmer från Liubčia eller Stolpcai till Jurbarkas (s. 45–47). Monografin beskriver också forsarna i Nemunas nära Kaunas: omkring 4 km nedströms från Darsūniškis nämns en av flodens sannolikt farligaste forsar, Guoga (s. 164); det framhålls att det på sträckan mellan samhällena Aštraga och Dvareliškis finns Bičėnėtų rėva, namngiven av gudiska flottare, där det är mycket farligt eftersom stora stenar sticker upp ur bottnen och flottarna går sönder när de stöter mot dem (s. 167–168). Även Bičiųforsen nedanför byn Gastilioniai samt de steniga platserna Velnio Tiltas och Velnio Pirtis (s. 168), Žirgas (vid byn Jakštoniai), Bajorė (vid byn Žiegždriai) och Kamendulė (vid Pažaislis) beskrivs (s. 174).

Uppgifter om att gudai transporterade timmer på Nemunas finns i Litauiska språkets ordbok. I ordboksartikeln för gudas finns exempelsatsen Gudai ant sielių plaukia Nemunais į Rusnę Prūsuose, hämtad från Antanas Juškas Litauisk-polsk ordbok (LKŽe). Att gudai utan tvekan var förbundna med flottning visas också av de lettiska appellativen gūds, gudinis, gudinė ‘vitrysk flottare’ (LVV I 415, 675).

Som framgår är det centrala motivet till stenens namnuppkomst som anges i enkäten över marknamnen på Dvareliškės herrgård (gudai flottade timmer) otvivelaktigt verkligt och historiskt belagt. Det är också sant att det i Nemunas i trakten kring denna bosättning fanns forsar och stora stenar. Detta har också skrivits om av den polske arkeologen och etnografen Zygmunt Gloger, som under andra hälften av 1800-talet flera gånger färdades på Nemunas från Gardinas till Kaunas. Han anger hela sju stora stenar i Nemunas nära Dvareliškės, däribland stenen Gūdas: Katilas (pol. Kocioł), Malakavičius (pol. Malachowicz), Malakavičiai (pol. Malachowicy), Velnio Tiltas (pol. Dyabelski most), Stiklinė (pol. Szklanka), Rusėnas, eller Gudas (pol. Rusak, czyli Gudas), Kirda (pol. Kirda) (Gloger 1903: 73).

De faktiska historiska omständigheterna är det viktigaste, men inte det enda argumentet för antagandet att stenarnas namn Gūdas i Nemunas sannolikt etymologiskt bör förbindas med etnonymen gūdas. Denna möjlighet är också övertygande ur strukturell och semantisk synpunkt. Som framgår redan av de refererade hydrologernas, historikernas och etnografernas utsagor orsakade stenarna och de steniga platserna (forsarna) i Nemunas många problem och olyckor för flottarna och medförde mycket bekymmer; därför har dessa objekts namn ofta negativa konnotationer i kontexten. Jfr namnen på forsarna i Nemunas Kiaulė, Paršiukai, Avinas (en stenig fors med snabbt fallande ström), Telyčia, Žirklės, Velnio Tiltas (Pupienis 1989: 55), Velnio Pirtis (Kolupaila 1950: 168;), samt stenens namn Katilas (Gloger 1903: 73). Pejorativa betydelser kan också finnas hos vissa namn på stenar i andra litauiska floder, jfr stenbenämningarna i Neris Velniamindis, Velnio Tiltas, Bulius, Avinas (Vaitkevičius 2013: 47, 48, 51, 96–97), Karstas (Vaitkevičius 2014: 13), stenens namn i Šventoji Grišką (sannolikt från lit. griška ‘djävul’) (LVŽ III 306), samt i Jūra Judōšiaus stovyklą eller Velnio

Straipsniai / Articles

113

LAIMUTIS BILKIS

rāgas (LVŽ IV 195). Således kan motivationen hos de från etnonymen härledda stenbenämningarna Gūdas vara ‘en dålig, eländig eller undermålig sten’. Å andra sidan kan motiven till namnens uppkomst vara memoriala och bygga på fakta om att gudai flottade timmer förbi dessa stenar, att en gudas klättrade upp på stenen och ropade på gudiska osv. Sådana betydelser hos ortnamn är belagda i litauisk toponymi, jfr Ūbago brastà (en tiggare kom fram till den), Birutės kalnas (Savukynas 1963: 239), Dieduko raistas, Puodžiaus plỹnė (Sviderskienė 2017: 90). Ur ett strukturellt och bildningsmässigt perspektiv skulle de från etnonymen härledda stenbenämningarna Gūdas vara avledningar som uppkommit utan formella bildningsmedel ur grundordets singular. Ett sådant bildningssätt är mycket typiskt för stenbenämningar. Många av de redan semantiskt behandlade stenbenämningarna i Nemunas är bildade på detta sätt: Avinas, Katilas, Kiaulė, Telvčia m.fl. Det bör också framhållas att många litauiska stenbenämningar inte är särskilt gamla; deras ålder når definitivt inte tillbaka till det baltiska urspråket eller ännu äldre tider. Jfr stenbenämningarna Čebatėlis, Dievo Altorius, Dievo Blūdas, Dievo Krėslas, Dūšių Staliūkai, Fabrikantai (en sten i Nemunas nära Rumšiškės!), Fėrmos akmuo, Geležinė Boba (LVŽ II 35, 265, 266, 417, 508; III 130), vilka (eller vilkas ena led) har lånord som ursprung, samt personnamnsbaserade onymer som Daujōčio Gryčėlė, Fıdrikų akmuo, Gągilo kūlis, Grigo akmuo, Grigōliaus akmuo, Grigučio akmuo, Ivoškiaus akmenys, Jánkų Bánkas, Jōnas, Juōzapas (LVŽ II 156, 513; III 8, 289, 292, 293; IV 88, 114, 173, 248), sammansatta namn som härrör från andra ortnamn, Gervinių akmuõ (från sankmarkens namn Gervinės), Gri̇̀kiškio akmenas, Gri̇̀kiškio akmuõ (från namnen på sankmarken, berget och fältet Gri̇̀kiškis) (LVŽ III 160, 296) osv. Därför är inte heller en relativt sen uppkomst av stenbenämningarna Gūdas omöjlig.

En annan toponymisk analogi ger också indirekt stöd åt ortnamnen Gūdas etnonymiska ursprung. I en enkät över marknamnen i byn Darželiai i mellankrigstidens Liñkmenys kommun har ängsnamnet Gudãakmenis upptecknats. Betydelsen hos detta marknamn är uppenbarligen ‘en äng där stenen *Gudãakmenis finns (fanns)’. Dennas stam gudata kan ha uppkommit ur gūdas och kan fonetiskt inte härledas från gudė ‘bryne, slipsten’ eller gudėti ‘slipa med ett bryne’. Att stenbenämningarna snarare har uppkommit ur etnonymen gūdas än ur lit. gudė eller gudėti kan också antas utifrån den areella aspekten av analysen av ortnamn och appellativ. Onymer och appellativ är nämligen utbredda inom olika dialektområden: stenbenämningarna ligger i områdena för västliga högaitiska kauniškiai och sydliga högaitiska, medan appellativen är belagda i Žemaitija och Klaipėdaområdet (se fig. 1).

För rättvisans skull bör det framhållas att det semantiska sambandet mellan stenbenämningarna och ord med betydelsen ‘slipa’ är möjligt⁸. Detta bekräftas också av stenbenämningen Galąstuvas⁹ ← lit. galąstuvas ‘ett redskap som används för slipning, bryne,

⁸ Jfr påståendet ”en glattad liten bit av sten eller klippa som används för att slipa, och som är ett bryne, slipsten” (Karaliūnas 2004: 172).

⁹ Namnet upptecknades 1986 i byn Ketūnakiai i Žlibinaiområdet i Plungė distrikt.

114

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Dėl kai kurių lietuvių vietovardžių Gūdas radimosi aplinkybių, kilmės ir motyvacijos

FIG. 1. Spridningen av stenbenämningarna Gūdas och lit. gūdė, gudėti (skapad med hjälp av Google Maps).

▼ Gūdas ● gūdė ★ gudėti

bryne, slipsten, pustaš’ (LVŽ III 47). De redan behandlade omständigheterna gör det emellertid tvivelaktigt att stenbenämningarna Gūdas har denna betydelse (och detta ursprung).

Det är naturligtvis svårare att styrka sambandet mellan stenbenämningen Gūdas i det sydliga högaitiska området och etnonymen gūdas, eftersom uppgifter om objektets läge, funktion och andra omständigheter saknas. Som nämnts anger upptecknaren endast att stenen ligger vid Lydekinebäckens strand. I detta fall bör man främst förlita sig på den areella aspekten – namnen och appellativen gūdė, gudėti är utbredda inom olika dialektområden.

Vid klarläggandet av det möjliga ursprunget hos flodnamnen Gūdas bör även den information som hänger samman med deras upptecknande ur talspråket behandlas separat. Som nämnts är två potamonymer belagda: en flod (å, bäck) som rinner i trakten kring Pumpėnai¹⁰ och

¹⁰ Namnet upptecknades 1935 i enkäten över marknamnen i byn Gustadalis, 1938 i enkäten för byn Daličkai samt 1983 i byn Gustadalis. Det benämnda objektet beskrivs som en 3–4 meter bred bäck som rinner endast efter kraftigt regn, på hösten och våren, men torkar ut på sommaren.

Straipsniai / Articles

115

LAIMUTIS BILKIS

FIG. 2. Ortnamn med Gud– i trakten kring Pumpėnai (skapad med hjälp av Google Maps). ✦ Gūstadalis (Gūdstadalis), by ◈ Gūdas, flod ● Gūdas, betesmark ★ Gūdas, vadställe ▼ Gūdas, sankmark, buskage, äng

En bäck i byn Mediniai i Žemaitkiemis kommun, som i 1935 års enkät över marknamn benämns ett dike^¹¹.

Det bör uppmärksammas att floden Gūdas i trakten kring Pumpėnai rinner genom byn Gustadalis och inom dess område mynnar i Pyvesa. Den officiella formen av bynamnet Gūstadalis är sannolikt sekundär och har uppkommit ur den primära formen Gūd–stadalis^¹², som har uppkommit ur etnonymen gūdas eller personnamnet Gūdas¹³ samt lit. stadalà, stadãlė ‘ett hus med inkörsport och skjul för hästar; ett skjul för hästar vid ett sådant inkörshus–

^¹¹ Enligt enkäten är diket (ravinen) 0,25 km långt, djupt och har branta sluttningar. ^¹² I enkäten över marknamnen i byn Gustadalis från 1935, upprättad av läraren Antanas Sokas vid Rimkūnai folkskola, är bynamnet Gūdstadalis upptecknat i kolumnen ”Namnet enligt lokalbefolkningens uttal”, medan Gūstadalis står i kolumnen ”Namnet skrivet på skriftspråket”. ^¹³ Pvd. Gūdas är också belagt i Pumpėnai kommun – se LPDB.

116

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Dėl kai kurių lietuvių vietovardžių Gūdas radimosi aplinkybių, kilmės ir motyvacijos

me intill krogen’. En sådan formväxling kan förklaras genom bortfall av det tonande d: Gūd-stadalis ‘ett härbärge eller en byggnad med tak över huvudet som tillhör en person av gudisk nationalitet eller en person med efternamnet Gudas’ → Gūt-stadalis → Gūstadalis^¹⁴. Så rinner floden Gūdas genom en by vars namn är direkt eller indirekt (genom avd. Gūdas) förbundet med etnonymen gūdas. Eftersom ortnamnen i samma toponymiska mikrosystem knappast kan ha olika ursprung, har detta flodnamn också sannolikt uppstått ur etnonymen och inte ur balt. *guda- ‘(böjd), benägen att böja sig’ < balt. gud- ‘böja sig’. Motivationen kan i detta fall förbindas med tillhörighetsrelationer (‘en flod som rinner genom en gudes åkrar och tillhör en gudas’) eller med en nedsättande värdering av den betecknade företeelsen (‘en liten flod som inte alltid rinner och torkar ut på sommaren’). Dessutom omfattar det nämnda mikrosystemet även namn på en sumpmark, ett vadställe (över Svalios flod), en betesmark, en buskmark och en äng, upptecknade i samma lokala område (i angränsande byar som gränsar till varandra), Gūdas (se fig. 2), vilka uppenbarligen också är besläktade, dvs. av etnonymiskt ursprung.

Ett annat potamonym, som nämnts, upptecknades under mellankrigstiden i ortnamnsenkäten för byn Medinai i Žemaitkiemis härad^¹⁵. Vid analysen av dess ursprung kan kontexten av andra toponymer i denna by vara viktig. I samma enkät anges bredvid namnet på ett dike (ravin) Gūdas även namnet på en långsamt rinnande bäck som torkar ut på sommaren, Mozūras (dial. Mazūras). Det härrör otvivelaktigt från etnonymen mozūras ‘en person tillhörande den etniska gruppen masurer’, jfr mozūrai ‘en stor etnisk grupp polacker som bor i nordvästra Polen och talar en särskild polsk dialekt’ (se även Vanagas 1981: 220). Således kan en semantisk parallell inom samma mikrosystem (samma bys område) konstateras: de etnonymiskt härledda potamonymerna Gūdas och Mozūras. Motiven bakom uppkomsten av dikets namn Gūdas har sannolikt en pejorativ prägel: enligt enkäten är diket djupt och har branta sluttningar, varför det kan sägas vara ‘farligt, olämpligt, dåligt, uselt’. Beträffande den semantiska parallellen mellan Gūdo och Mozūro bör tilläggas att ännu ett litauiskt hydronym, Mozūras, är belagt i litauisk toponymi – namnet på ett dike i Raudondvaris härad. Dessutom kallas en höjd i Sasnava härad samt en åker och en äng i Alsėdžiai härad Mozūras (VK). Dessa fakta bekräftar bland annat än en gång påståendet att litauiska ortnamn kan bildas av etnonymens singularform utan att anta några ytterligare formella avledningsformanter.

^¹⁴ För en annan tolkning av ursprunget (från avd. Gūstas och lit. dalis), se Endzeltytė 2005: 62.

^¹⁵ Upptecknat av Kostė Banelytė, lärarinna vid Žemaitkiemis folkskola, efter intervju med invånaren i byn Medinai, Vladas Terėka.

Straipsniai / Articles

117

LAIMUTIS BILKIS

SLUTSATSER

1. Ortnamnen Gūdas, som upptecknats ur levande litauiskt talspråk, kan hänföras till olika toponymiska klasser (underklasser) – hydronymer (namn på bäckar, diken och vadställen), helonymer (namn på kärr och mossar), agronymer (namn på betesmarker och ängar), drimnonymer (namn på skogar och buskage); dessutom betecknar detta onym stenar och en lågt belägen terrängplats (en hålighet). Denna mångfald av betecknade objekt förutsätter en möjlig olikartad motivation hos dessa toponymer, olika hypoteser om deras ursprung, vilka återspeglas i toponymiska forskares hittillsvarande arbeten. För att fastställa vilket ursprung ortnamnen Gūdas sannolikt har bör alla kända lingvistiska och extralingvistiska omständigheter kring deras uppteckning och funktion beaktas.

2. På grundval av informationen i de primära källorna om de betecknade objekten och deras namn (namnens motivation), vars verklighetsförankring stöds av historiska och etnografiska uppgifter, kan man med ganska stor säkerhet hävda att namnen på stenarna i Nemunasfloden, Gūdas, är av etnonymiskt ursprung, dvs. härstammar från lit. gūdas ‘vitryss (ibland polack eller ryss); en person som talar en annan dialekt’. Namnens motiverande samband med etnonymen kan vara både direkt, grundat på minnesmotiv, och sekundärt, betingat av en transformation av etnonymens betydelse i toponymer, vilken hänger samman med uppkomsten av en pejorativ nyans (‘en dålig, usel, olämplig sten’). Denna ursprungshypotes stöds också av ortnamnet Gūdā-akmenis, vars stam guda endast kan ha uppkommit ur gūdas och fonetiskt inte kan härledas ur gūdė ‘slipsten, bryne’ eller gudėti ‘slipa med en gude’, vilket utgör en semantisk analogi. Möjligheten att härleda det från gūdė, gudėti försvagas också av resultaten från den areala undersökningen: dessa appellativ och stenarnas namn är spridda inom olika dialektområden.

3. Flodnamnet Gūdas i trakten kring Pumpėnai har likaså sannolikt sitt ursprung i den litauiska etnonymen gūdas. Detta påstående stöds av kontexten av ortnamn som finns på platsen och som möjligen har samma ursprung. Det toponymiska mikrosystemet består av ortnamn av olika klasser, och vissa av dem, exempelvis namnet på byn genom vilken Gudas rinner, Gūstadalis ← Gūd-stadalis, kan uppenbart inte härledas ur balt. *guda- ‘(böjd), ‘benägen att böja sig’ < balt. gud- ‘böja sig’.

4. Den etnonymiska ursprungshypotesen för potamonymen Gūdas i Žemaitkiemis härad kan framför allt underbyggas av den semantiska parallellen inom samma toponymiska fält: namnet på bäcken i samma by, Mozūras, kan otvivelaktigt härledas ur etnonymen mozūras ‘en person tillhörande den etniska gruppen masurer’, varför en semantisk korrelation mellan hydronymerna Gūdas och Mozūras kan konstateras. Motivationen bakom dikets namn Gūdas bör sannolikt förbindas med en negativ bedömning av den betecknade företeelsen – diket är djupt och har branta sluttningar och är därför ‘farligt, olämpligt, dåligt, uselt’.

5. För härledningen av ortnamnen Gūdas ur etnonymens gūdas singulara nominativform talar inte heller den avledningsmässiga bildningen av andra toponymer av etnonymiskt och annat ursprung emot detta.

118

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Dėl kai kurių lietuvių vietovardžių Gūdas radimosi aplinkybių, kilmės ir motyvacijos

analogier, jfr. Možūras, ett dike i Raudondvaris distrikt, en höjd i Sasnavas distrikt, åkermark och äng i Alsėdžiai distrikt, Katilas, Sitklinė, stenar i Nemunas, Avinas, Bulius, stenar i Neris, m.fl.

F Ö R K O R T N I N G A R

ap. – omgivning avd. – personnamn balt. – baltiska dial. – dialektens lat. – lettiska

pol. – polska lit. – litauiska pvd. – efternamn r. – distrikt

L I T T E R A T U R O C H K Ä L L O R

Agapkina Tatiana A., Berezovich Elena L., Surikova Olesia D. 2020: Агапкина, Татьяна А., Березович, Елена Л., Сурикова, Олеся Д. Имена камней в заговорах восточных славян [Imena kamnei v zagovorakh vostochnykh slavian], Москва: РАН [Moskva: RAN].

Bartkutė Nerija 2008: Joniškio rajono teritorijos toponimija: daryba ir raidos polinkiai: doktorsavhandling, Šiauliai: Vytauto Didžiojo universitetas, Šiaulių universitetas.

Endzelīns Jānis 1956: Latvijas PSR vietvārdi 1(1), Rīgā: Latvijas PSR Zinātņu akadēmijas izdevniecība.

Endzelytė Renata 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai: doktorsavhandling, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas.

Gloger Zygmunt 1903: Dolinami rzek. Opisy podróży wzdłuż Niemna, Wisłu, Bugu i Biebrzy, Warszawa: Nakład Ferdynanda Hosicka.

Kačinaitė Dalia 2009: Priesaginės darybos lietuvių oronimai: doktorsavhandling, Vilnius–Kaunas: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas.

Karaliūnas Simas 2004: Baltų praeitis istoriniuose šaltiniuose 1, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Kolupaila Steponas 1950: Nemunas, Chicago: Lietuvių katalikų spaudos draugijos leidinys.

LKŽe — Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (uppdaterad version, 2017). Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas.

Straipsniai / Articles

119

LAIMUTIS BILKIS

LPDB – Databas över litauiska efternamn. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/pavardziu-duomenu-baze/.

LVŽ II – Ortsnamnsordbok över Litauen 2, författare L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Institutet för litauiska språket, 2014.

LVŽ III – Ortsnamnsordbok över Litauen 3, författare V. Adamonytė, L. Bilkis, G. Blažienė, D. Kačīnaitė-Vrubliauskienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Institutet för litauiska språket, 2018.

LVŽ IV – Ortsnamnsordbok över Litauen 4, författare L. Bilkis, G. Blažienė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Institutet för litauiska språket, 2021.

Mažiulis Vytautas 1988: Preussiska språkets etymologiska ordbok 1, Vilnius: Mokslas.

Mažiulis Vytautas 1996: Preussiska språkets etymologiska ordbok 3, Vilnius: Förlag för vetenskap och encyklopedier.

ME I – Mīlenbahs Kārlis. Lettiska språkets ordbok. Redigerad, kompletterad och fortsatt av J. Endzelīns 1, Riga: Utgiven av utbildningsministeriet, 1923–1925.

Mickienė Ilona 2001: Bildningen av toponymer i Telšiai-distriktet: doktorsavhandling, Kaunas: Vytautas Magnus-universitetet.

Morkūnas Kazys 2009: Gelvonai-traktens jordbundna språk. – Gelvonai, Vilnius: Versmė, 980–1016.

Pupienis Antanas 1989: Timmerflottar färdades på floderna. – Kraštotyra 23, 49–58.

Razmukaitė Marija 1998: Litauiska suffigala oikonym: doktorsavhandling, Vilnius: Institutet för litauiska språket, Vytautas Magnus-universitetet.

Sakalauskas Darius, Poška Aivaras 2020: Organiseringen av handeln på Nemunas från Sapieha- och Radziwiłłfamiljernas hamnar i denna flods övre lopp under 1760- och 1770-talen. – Lietuvos istorijos studijos 45, 61–78.

Savukynas Bronys 1963: Litauiska ortnamn av genitivtyp. – Lietuvių kalbotyros klausimai 6, 235–246.

Savukynas Bronys 1966: Sjönamn. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8, 183–194.

Smoczyński Wojciech 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego, Wilno: Universitet Wileński, Wydział Filologiczny.

Sviderskienė Dalia 2006: Sammansatta oronymer i Marijampolė län. – Lituanistica 4(68), 47–59.

Sviderskienė Dalia 2010: Särdrag i bildningen av agronymer av personnamnsursprung i Marijampolės län. – Acta Linguistica Lithuanica 62–63, 97–127.

120

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI

Dėl kai kurių lietuvių vietovardžių Gūdas radimosi aplinkybių, kilmės ir motyvacijos

Sviderskienė Dalia 2017: Motivationen hos sammansatta helonymer i Marijampolės län. – Acta Linguistica Lituanica 77, 78–102.

Vaitkevičius Vykintas 2013: Nerìs. 2007 metų ekspedicija 3, Vilnius: Mintis.

Vaitkevičius Vykintas 2014: Nerìs. 2007 metų ekspedicija 4, Vilnius: Mintis.

Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mokslas.

VK – Abėcėlinė vietovardžių, surinktų iš gyvosios kalbos, kartoteka. Förvaras vid Institutet för det litauiska språkets centrum för forskning om de baltiska språken och namnbeståndet.

Om omständigheterna kring uppkomsten, ursprunget och motivationen hos vissa litauiska ortnamn Gùdas

SAMMANFATTNING

Ortnamnen Gùdas kan betraktas som några av de mest problematiska litauiska ortnamnen med roten gud vad gäller ursprung (och ordbildning). Aleksandras Vanagas härleder sådana namn på floder och stenar till etnonymen gùdas; Vytautas Mažiulis hävdar att flodnamnet Gùdas härstammar från balt. *guda- ‘böjd’, ‘böjande sig ned’ < balt. gud- ‘böja’; Simas Karaliūnas härleder stenarnas namn till lit. gudė ‘bryne, slipsten’, gudėti ‘slipa med en brynsten’ och förbinder namnen på andra geografiska objekt med balt. guda- ‘liten, småaktig; enkel, fattig; knapp, försumlig; overklig, alldaglig; vanlig, gängse, verklig; vild, obrukad...’, gud- ‘ren, verklig’.

Den mesta informationen om omständigheterna kring uppkomsten av dessa ortnamn, typen av geografiska objekt som de betecknar och deras läge finns i uppteckningarna av namnen på stenar belägna i Nemunasfloden. I ortnamnsenkäten från 1935 anges att stenen Gùdas ligger i Nemunasfloden nära Kaunas, på gränsen mellan byn och herrgården Dvareliškės. I kommentarsfältet finns följande anteckning: ”När flottkarlarna, gudai till börden, flottade timmer längs floden försökte de undvika denna sten. När de närmade sig stenen skickade de en flottkarl att ställa sig upp på stenen och visa rätt riktning. Han brukade ropa på gudų språk. Därför fick stenen ett sådant namn.” I enkäten från Darsūniškis finns mindre information om stenen och dess namn: det anges att stenen ligger i Nemunasfloden, 2 km nedanför staden; när timmer flottades längs floden brukade det stöta mot stenen. De flesta historiker och etnografer framhåller i sina studier att Nemunasfloden sedan gammalt hade varit en av Storfurstendömet Litauens viktigaste handelsvägar, längs vilken timmer, utöver andra varor, brukade transporteras till Königsberg,

Straipsniai / Articles

121

LAIMUTIS BILKIS

Kuriska lagunen, Rusnė, Tilsit. Timmerstockar transporterades också från det nuvarande Belarus territorium. Sträckan av Nemunafloden från Grodno till Kaunas är full av forsar, det vill säga platser där flodbottnen är full av stenar och vattnet strömmar snabbt, vilket gör det mycket svårt att flotta timmer från flodens övre lopp; ganska många flottar brukade gå sönder. Därför brukade flottkarlarna, vanligtvis gudai från de övre delarna, kalla forsarna namn som påminde om olycka. Därför är det centrala motivet bakom uppkomsten av stennamnet (timmerflottning utförd av gudai), som anges i ortnamnsenkäten om Dvareliškės herrgård, utan tvekan korrekt och historiskt belagt. Motivationen bakom stennamnen, som härleds från etnonymen Gūdas, kan vara ’en fattig, dålig, värdelös sten’. Å andra sidan kan motiven till att sådana namn uppkom vara minnesrelaterade och stödjas av det faktum att gudai brukade flotta timmer förbi dessa stenar.

Floden från området kring Pumpėnai, Gūdas, rinner genom byn Gustadalis och mynnar ut i Pyvesafloden inom dess område. Den officiella namnformen för byn, Gūstadalis, är sannolikt sekundär och uppkom efter att den tonlösa konsonanten d föll bort från den primära formen Gūd-stadalis, som härrör från etnonymen gūdas eller personnamnet Gūdas och lit. stadalà, stadalė ’ett värdshus med skydd för hästar; ett hästskydd på ett värdshus gårdsplan’. Följaktligen rinner floden Gūdas genom en by vars namn direkt eller indirekt (via personnamnet Gūdas) kan kopplas till etnonymen gūdas. Eftersom ortnamnen i samma toponymiska mikrosystem knappast kan ha olika ursprung, kan flodnamnet sannolikt härledas till etnonymen snarare än till balt. *guda- ’böjd’, ’böjande sig ned’ < balt. gud- ’böja’. I detta fall är motivationen knuten till ett tillhörighetsförhållande (’rinner över gudas åkrar; tillhör gudas’) eller till en pejorativ värdering av den betecknade företeelsen (’en liten flod som inte rinner hela tiden och torkar ut under sommaren’).

Vid analysen av namnet på diket Gūdas, beläget i byn Medinos i Žemaitkiemisdistriktet, kan kontexten av andra ortnamn i byn ha spelat en viktig roll. Intill dikesnamnet Gūdas anges i samma enkät namnet på den långsamt rinnande bäcken, som torkar ut under sommaren, Možūras. Det härstammar definitivt från etnonymen možūras ’en person av masurisk etnisk grupp’, jfr. možūrai ’en stor etnisk polsk grupp i nordvästra Polen som talar en särskild polsk dialekt’. Därför kan vi dra slutsatsen att det finns en semantisk parallell inom samma mikrosystem: etnonymiska potamonymer Gūdas och Možūras. Motiven till att dikesnamnet Gūdas uppkom var sannolikt pejorativa: enligt enkäten är diket i fråga djupt och har branta sluttningar och kan därför betraktas som ’farligt, värdelöst, fattigt, dåligt’.

Inlämnad den 26 april 2022.

LAIMUTIS BILKIS

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

122

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVI