IRENA SMETONIENĖ

Vilnius universitet

Forskningsområden: retorik, stilistik, normteori och normpraktik, språkpolitik, kulturell lingvistik.

DOI: doi.org/10.35321/all90-15

Aurelija Tamulionienė, Nida Poderienė, Sonata Vaičiakauskienė

SPRÅKANVÄNDNINGSTENDENSER OCH SPRÅKLIGA ATTITYDER HOS ELEVER I LITAUISKA SKOLOR MED POLSKA OCH RYSKA SOM UNDERVISNINGSSPRÅK

Vilnius: Institutet för det litauiska språket, 2023, 178 s. DOI doi.org/10.35321/e-pub.63.mokyklu-lenku-rusu-kalba ISBN 978-609-411-347-5

Den här gången börjar jag med slutsatserna, så att läsaren genast förstår att detta inte blir en recension där man letar efter något att kritisera – vi har väntat länge på en sådan studie. Äntligen har vi den. För dem som utformar språkpolitiken är detta en praktisk bok; utan den kan jag inte föreställa mig framtida riktlinjer eller samtal med utbildnings-, vetenskaps- och idrottsministeriet eller företrädare för nationella gemenskaper. För oss som inte är likgiltiga inför det som sägs här kommer den också att utgöra ett stöd för arbete och olika initiativ, för vi kan inte längre tiga och hoppas att allt ska lösa sig av sig självt. Jag gratulerar författarna, som har utfört ett enormt arbete. Man läser sida efter sida och känner att de berörs, att de inte är likgiltiga inför det som sker inom Litauens utbildningsväsende och samhällsliv när det 34:e året av självständigheten inleds.

Detta är en helt ny och annorlunda studie än det man brukar läsa i arbeten av kollegor vid Vilnius universitet (Loreta Vilkienė, Laura Vilkaitė–Lozdienė, Justina Bružaitė–Liseckienė och andra). Här betraktas språkliga attityder på ett nytt sätt, och frågeformuläret samt analysen av svaren är annorlunda. En god forskningsöversikt gör det möjligt att förstå forskarnas teoretiska grund, men teorierna följs inte blint; man söker material

Recensioner / Reviews

341

IRENA SMETONIENĖ

för insikter och generaliseringar som materialet ger upphov till. Detsamma gäller metodologin. Grunden är tydlig – den teoretiska utgångspunkten utgörs av Howards Giles etnolingvistiska vitalitetskoncept, men vid bearbetningen av enkätuppgifterna används också relevanta kvalitativa metoder. I studiens inledning finner läsaren viktig statistik: hur många elever som gick i skolor för nationella gemenskaper och under vilka år, samt hur antalet förändrades. Det är mycket viktigt att information ges om hur elever från nationella gemenskaper utbildas i andra baltiska länder, liksom en översikt över liknande studier.

När vi talar om utbildning riktas allas blickar mot lärarna – en tung börda har lagts på deras axlar, men det talas föga om vilka problem lärare i sådana skolor möter och vilket stöd de behöver. Om detta läser vi i studiens första kapitel. Det gläder att författarna till den första delen sammanfattar med tanken att ”[i] landets skolor för nationella minoriteter arbetar lärare i litauiska som har samlat på sig en stor erfarenhet och aktivt deltar i utbildningsprocessen både som skapare och som utformare av utbildningens innehåll; de kan välja lämpliga undervisningsformer och kritiskt bedöma utbildningsmaterial och läromedel” (s. 23). De problem som lärarna lyfter fram väcker dock oro för vilken den unga generationen växer upp till, om dess ordförråd är torftigt, motivationen att lära sig litauiska saknas och eleverna endast hör litauiska under lektionerna i litauiska. Knappast skulle situationen förbättras om ”[s]kolornas och administrationens företrädare samt lärare i andra ämnen kom till hjälp och uppmuntrade och engagerade eleverna i evenemang, projekt och andra kreativa aktiviteter som genomförs på litauiska” (s. 25); jag anser att det här krävs ett politiskt beslut, liksom i grannländerna. Elevernas språk påverkas naturligtvis också av omgivningen (familjen, vännerna, språket vid sökningar på internet, filmer, musik, spel och böcker). Som de lärare som deltog i studien konstaterar, ”[a]vsaknaden av en språklig miljö korrelerar direkt med elevernas torftiga ordförråd” (s. 25), men inte bara lärarna utan även politikerna är maktlösa inför att påverka omgivningen. I kapitlet presenteras olika metoder för att motivera eleverna att lära sig; lärarna själva talar om sätt att lösa problemen, men utan familjens stöd och lämpliga läroböcker kan en ensam lärare inte skapa motivation – ”[L]äraren lämnas ensam” (s. 36).

Särskilt intressanta och värdefulla är studiens två andra kapitel, där elevernas enkätsvar och deras personliga förhållande till modersmålet och litauiskan analyseras. När det gäller elever som lär sig på polska förväntar man sig att de hemma endast använder polska, men studien visade att ”[m]indre än hälften av eleverna kommunicerar på polska i familjen, en tredjedel är tvåspråkiga eller flerspråkiga, och en femtedel kommunicerar på ryska i familjen” (s. 79). Språket formar, som vi vet, kultur, värderingar och tänkande; därför måste sådana uppgifter få alla att skynda till handling: politiker, språkpolitiska beslutsfattare, den del av samhället som bryr sig och även den polska gemenskapen. Föräldrarnas inflytande är åtminstone under de yngre åren enormt: ”[F]öräldrarna förmedlar en öppen eller misstänksam inställning till människor, överför och upprätthåller traditioner, utvecklar moraliska

342

Acta Linguistica Lithuanica XC

Aurelijа Tamulionienė, Nida Poderienė, Sonata Vaičiakauskienė.

Språkanvändningstendenser och språkliga attityder hos elever i litauiska skolor med polska och ryska som undervisningsspråk

egenskaper, formar attityder till behovet av utbildning och utvecklar levnadsvanor som avgör vardagslivets och hemmets kvalitet. Eleverna grundar sina attityder och etiska bedömningar på de värderingar som föräldrarna har format” (s. 47), ”[f]amiljens språk dominerar inom de flesta områden av elevernas vardagsliv – när de kommunicerar med föräldrar, bröder, systrar och mor- och farföräldrar, tittar på tv-program, spelar spel, deltar i gudstjänster och i många andra sammanhang där familjens språk används” (samma ställe). Uppmärksamhet bör riktas mot tabell 6 och 7, som visar vilka språk som används i kommunikationen med vänner och i sociala nätverk samt i meddelanden, och mot tabell 10 och 11, som visar på vilka språk eleverna tittar på filmer och surfar på internet. Och i denna viktigaste miljö (från familjen till internet), så mycket ryska i polska familjer? Vilken glädje och vilka möjligheter för ovänliga grannar! När det gäller användningen av litauiska ser forskarna däremot att ”[m]ed undantag för läsning är litauiskans användningsomfattning mycket begränsad inom alla andra språkliga verksamhetsområden” (s. 61), även om eleverna själva betonar att det är viktigt att behärska litauiska väl för att kunna kommunicera överallt och få ett bra arbete; språket har alltså ett högt socialt värde. Men även i dessa skolor får engelskan allt större värde: ”[j]u äldre eleverna är, desto större del av deras vardagsliv och även av deras språkanvändning utgör engelskan” (s. 66).

Elever som går i skolor med ryska som undervisningsspråk svarade något annorlunda på samma frågor från forskarna: ”[b]arnen uppgav oftast att de dagligen talar ryska hemma (90 procent), mycket sällan litauiska (1 procent); endast 5 procent av eleverna uppgav att de använder flera språk – ryska och litauiska –, och 0,6 procent av eleverna uppgav att de talar polska” (s. 83). I huvudsak kommunicerar de med vänner och i sociala nätverk på ryska, läser böcker på ryska och väljer främst ryska filmer, medan ”[i]nformation på internet nästan alltid söks på tre språk: den största delen (69 procent) på ryska, på litauiska (15 procent), på engelska (14 procent) och i enstaka fall (2 procent) på polska […]” (s. 98). 70 procent av eleverna förstår att man måste kunna litauiska när man bor i Litauen, men det är viktigare att kunna engelska, eftersom den är modern.

Författarna bör också berömmas för studiens mycket tydliga och logiska struktur; dess olika delar förenas av samma författarintention och idé. Studiens enskilda delar bygger på vetenskaplig forskning och ger den därmed tyngd och trovärdighet. Det är tilltalande att alla svar behandlas utförligt, att slutsatser dras och, vilket är mycket viktigt, att rekommendationer ges om hur de uppkomna problemen skulle kunna lösas. Sammanfattningarna av kapitlen är mycket värdefulla; de väcker många tankar och reflektioner.

Författarna skriver anspråkslöst om vem en sådan studie skulle kunna vara till nytta för. Enligt min mening är den ovärderlig och, som jag nämnde, nödvändig för alla att läsa. Av det elever och lärare säger kan man utan svårighet urskilja vilka strategier utbildnings- och språkpolitiken bör ha och vad som behöver göras för att litauiskan ska inta en tillbörlig plats i skolor för nationella gemenskaper. Jag anser att vi alla (och även den polska gemenskapen)

Recensioner / Reviews

343

IRENA SMETONIENĖ

måste uppmärksamma ryskans dominans; vårt mål ända sedan självständighetens återupprättande har ju varit att litauiskan ska öka inom dessa livsområden, inte något annat språk.

Således väcker denna vetenskapliga studie mycket många tankar – och det är dess goda egenskap. Jag skulle föreslå att författarna fortsätter det vackert påbörjade arbetet; jag tror att en sådan studie skulle vara viktig även i litauiskspråkiga skolor, så att vi också där kan se den verkliga språksituationen. Studien är ett författarverk. Man kan diskutera de tankar som presenteras i den och klargöra vissa nyanser, men detta måste föras vidare till konferenser, seminarier och diskussionsarrangemang; nu måste vi konstatera att vi har ett utmärkt arbete. Jag skulle föreslå att alla läser det och funderar…

Inlämnad den 6 maj 2024.

IRENA SMETONIENĖ

Vilnius universitet Filologiska fakulteten Institutet för tillämpad lingvistik Institutionen för litauiska språket Universiteto g. 5, LT-01131 Vilnius, Litauen [email protected]

344

Acta Linguistica Lithuanica XC