Om kännetecknen för den lingvistiska terminologins genus–art- och helhet–del-struktur^*

СЕРГЕЙ ШЕЛОВ

Lev Tolstojs institut för språk och kulturer (Moskva, Ryssland)

I arbetet [Шелов 2009] presenterades datorbaserade och lingvistiska resultat som erhållits och förverkligats i det automatiserade informationssystemet för vetenskaplig terminologi WinTerm vid Terminologicentret vid V. V. Vinogradov-institutet för ryska språket. En del av dessa resultat bestod i en formaliserad representation av den begreppsliga strukturen hos den lingvistiska terminologin, uppbyggd utifrån terminologiskt material i J. S. Maslovs lärobok i språkvetenskap Введение в языкознание (Moskva: Vyssjaja sjkola, 1998; nedan kallad ”Källan”, se [Маслов 1998]). Endast de termer analyserades som antingen har egna definitioner eller förklaringar i Källan, eller förekommer i textavsnitt som fungerar som definitioner (tolkningar) av dessa termer (dvs. används för att definiera eller tolka dem). Källan innehåller sammanlagt 2066 sådana termer. Målet var att på ett formaliserat sätt representera terminologins begreppsstrukturer på grundval av definitionen eller förklaringen av de motsvarande termerna i Källan. Vid lösningen av de uppställda problemen användes aktivt vissa lingvistiska och datorbaserade resultat som erhållits under utvecklingen och driften av den datorbaserade terminologiska kunskapsbasen (nedan TKB); en tillräckligt detaljerad beskrivning av dessa finns i arbetena [Шелов 2002; Шелов 2003; Шелов 2004; Шелов 2009; Shelov 2003; Shelov 2005].

Bland dessa resultat finns identifiering och demonstration av alla logiska cirklar i systemet av terminologiska definitioner, datorbaserad fastställning (identifiering) av olika begreppsstrukturer

^* Artikeln har utarbetats med ekonomiskt stöd från Ryska stiftelsen för humanistisk forskning (projekt 07-04-241а).

Terminologija | 2009 | 16

23

i terminologin (logisk-begreppsliga, genus–art- och helhet–del-strukturer) och deras nivåorganisation, samt identifiering av vissa typer av omtvistade eller misslyckade begreppskonstruktioner, vars korrigering kräver en ”icke-datorbaserad”, rent kreativ bedömning av den rådande situationen eller till och med ingripande av en specialistforskare.

I denna artikel presenterar vi en karakteristik av genus–art- och helhet–del-strukturerna hos lingvistiska termer, vilka bildas av mängden av alla genus–art-relationer respektive helhet–del-relationer mellan termerna i Källan, och ger en kort kommentar till de erhållna resultaten (notera att flera av resultaten i praktiken knappast hade kunnat erhållas utan användning av programvara och den tillgängliga TKB:n).

För analysen av terminologins innehållsliga struktur som en del av den vetenskapliga kunskapen är en sådan karakteristik särskilt viktig. För det första har studiet av genus–art-relationerna mellan objekt och begrepp inom ett visst vetenskapligt område, genom sin nära anknytning både till klassifikationsteorin och till definitionsteorin, en rik tradition som åtminstone går tillbaka till Aristoteles, för vilken genus var ”tingets väsen”. Via logiken, logisk och lingvistisk semantik, datavetenskap och terminologiforskning har studiet av genus–art-samband mellan begrepp och termer fortgått fram till våra dagar. Genus–art-hierarkin, som har studerats ingående ur ett formellt-strukturellt perspektiv, är också en tillräckligt rik teoretisk konstruktion för att utgöra en viktig del av kunskapsstrukturen. Den behöver särskilt inte enbart vara en (orienterad) trädstruktur (vilket oftast används för att illustrera den), eftersom ett artbegrepp (objekt) kan ha flera närmast överordnade genusbegrepp (objekt).

För det andra fastställer den genus–art-begreppsliga analysen binära strukturer av praktisk relevans, av typen ”BEGREPP (OBJEKT) – DESS SPECIFIKA KÄNNETECKEN” och ”BEGREPP (OBJEKT) – RELATION – (BEGREPP) OBJEKT”. Var och en av dem uttrycker ett viktigt påstående (en predikation) inom ett visst kunskapsområde, och i fråga om terminologiska definitioner är påståendet sant (helt enkelt genom definitionen). Dessutom gör datorbaserad modellering av genus–art-hierarkin för objekt och deras kännetecken ibland det möjligt att säkerställa en logisk-semantisk

24 Сергей Шелов | К характеристике родовидовой...

slutsatsen enligt den välkända principen om ”arv av egenskaper”: allt som gäller för ett överordnat begrepp (objekt) gäller också för ett underordnat begrepp (objekt), och därmed ”ärver” varje underordnat objekt en mängd egenskaper från det överordnade objektet.

För det tredje är den överordnings-underordningshierarki som råder mellan objekt en universell, statistiskt signifikant struktur som genomsyrar varje ämnesområde. Enligt vissa uppgifter förekommer således begrepp som är förbundna genom överordnings-underordningsrelationer, vilka bestämmer motsvarande definitioner, i 71% av samtliga relationer mellan termer vid utarbetandet av terminologiska standarder.

Slutligen, för det fjärde, visar själva formuleringen av det överordnade begreppet ofta vilka semantiska relationer som den definierade termen (Dtd) ingår i med andra termer i det definierande uttrycket (Dfn); de semantiska relationer som på detta sätt identifieras kan senare representera terminologins begreppsstruktur.

Således öppnar analysen av begreppens överordnings-underordningshierarki inom ett visst kunskapsområde, sådan den fastställs av ett definitionssystem, vida möjligheter att identifiera och återge (även datorbaserat) den vetenskapliga kunskapens struktur.

I arbetena [Щелов 2003; Щелов 2009; Shelov 2003] beskrevs en procedur för lingvistisk analys av verbala (explicit uttryckta) terminologiska definitioner. Proceduren utgår från förutsättningen att systemet av definitioner uppfyller, generellt sett, tämligen strikta och rigorösa, men i stort sett välkända krav: att det definierande uttrycket saknar synonymer, mångtydiga ord och konstruktioner, att likartade syntaktiska konstruktioner används när de logisk-semantiska villkoren är likartade, osv. Resultaten av att tillämpa denna procedur gör det möjligt att entydigt besvara följande frågor: är den aktuella definitionen av överordnings-underordningstyp, och om så verkligen är fallet, fastställa vilken konkret textdel som benämner det närmaste överordnade begreppet (eller objektet) för det definierade begreppet (eller objektet), och vilken del som benämner dess specifika (differentierande) egenskap eller egenskaper.

I synnerhet anges i dessa arbeten följande regel, med hjälp av vilken motsvarande textdelar identifierades i materialet som presenteras nedan:

Terminologija | 2009 | 16

25

med vars hjälp motsvarande textdelar identifierades i materialet som presenteras nedan:

Den överordnade delen av det definierande uttrycket är dess minsta semantiskt fullständiga och syntaktiskt självständiga del, som innefattar den maximala (med avseende på ordlängd och syntaktisk struktur) tidigare definierade termen (eller den fria kombinationen av tidigare definierade termer), för vilken den återstående delen också är fullständig och meningsfull; denna återstående del av det definierande uttrycket utgör en underordnad egenskap (om delen syntaktiskt hänför sig till ett och samma ord) eller en sammansättning (konjunktion) av underordnade egenskaper (om delen syntaktiskt hänför sig till olika ord). Denna regel gäller termer och deras definitionssystem oberoende av ämnesområde och kunskapsgren. Dess grundidé är att det närmaste överordnade begreppet 1) uttrycks genom en semantiskt fullständig textdel, 2) att denna del innehåller en sammanhållen beteckning för den mest specifika av de möjliga termerna inom samma kunskapsområde, och 3) att den återstående textdelen också ska vara semantiskt fullständig och fylla funktionen att definiera antingen ett eller flera objekt som benämns i den utvalda delen.

Vi ska visa vilken procedur som tillämpar denna regel på exemplen ovan; för detta analyserar vi de definierande uttrycken i de aktuella definitionerna (för tillämpning och motivering av samma procedur på ett varierat ämnesmaterial på ryska och engelska, se publikationen [Шелов 2003]):

Ablaut. ”Växling” (en lingvistisk term och därmed en kandidat till formuleringen av det närmaste överordnade begreppet) – ”vokalväxling” (en lingvistisk term och därmed också en kandidat till formuleringen av det närmaste överordnade begreppet; den är dock bättre lämpad än den föregående, eftersom den terminologiskt uttrycker ett mer specifikt begrepp) – ”vokalväxling, betingad/obetingad...” (ett semantiskt ofullständigt uttryck, men det innefattar ytterligare ett innehållsord (”betingad”) som inte är en lingvistisk term, vilket gör att man måste återgå till delen ”vokalväxling”, vilken benämner

26 Сергей Шелов | К характеристике родовидовой...

närmaste genusbegrepp; ”fonetiskt obetingat och uttryckande... böjnings- och ordbildningsbetydelser” – formuleringen av den specifika skillnaden).

Den eftersökta textsekvens som uttrycker det närmaste genusbegreppet för termen ablaut är alltså ”vokalväxling”.

På motsvarande sätt får vi:

Ackommodation. ”Anpassning” (är inte en lingvistisk term och kan följaktligen inte bli en kandidat till formulering av det närmaste genusbegreppet) – ”anpassning av artikulationer” (en lingvistisk term, men uttrycket är semantiskt ofullständigt: anpassning – till vad? artikulationer – av vad?) – ”anpassning av konsonantens artikulation” (en lingvistisk term, men uttrycket är semantiskt ofullständigt: anpassning av konsonantens artikulation – till vad?) – ”anpassning av konsonantens och vokalens artikulation” (en lingvistisk term, uttrycket är semantiskt fullständigt och är en kandidat till formulering av det närmaste genusbegreppet) – ”partiell anpassning av konsonantens och vokalens artikulation” (samma villkor som i föregående steg, men uttrycket innehåller ytterligare ett innehållsord (”partiell”), som inte är en lingvistisk term, vilket gör att man återgår till den tidigare utpekade kandidaten) – ”anpassning av artikulationen hos intilliggande konsonant och vokal” (samma villkor som i föregående steg, men uttrycket innehåller ytterligare ett innehållsord (”intilliggande”), som inte är en lingvistisk term, vilket gör att man återgår till den tidigare utpekade kandidaten – ”anpassning av konsonantens och vokalens artikulation”, som benämner det närmaste genusbegreppet; ”partiell” är formuleringen av den specifika skillnad som hänför sig till begreppet anpassning; ”intilliggande” är formuleringen av den specifika skillnad som hänför sig till begreppet konsonant och vokal.

Den eftersökta textsekvens som uttrycker det närmaste genusbegreppet för termen ackommodation är alltså ”anpassning av konsonantens och vokalens artikulation”.

Den på helt analogt sätt, med utgångspunkt i andra av de anförda exemplen, genomförda proceduren för att finna det närmaste genusbegreppet leder till följande resultat: för termen anticipation är det närmaste genusbegreppet ”avvikelse från följden av anaforiska element”, för termen grammatisk kategori – ”system av

Terminologija | 2009 | 16

27

serier av grammatiska former”, för termen historism – ”lexikal enhet och den lexikala enhetens betydelse”. De återstående leksikal-syntaktiska delarna av den definierande frasen betecknar olika differentiella specifika kännetecken (ett eller flera) hos det definierade begreppet: exempelvis måste serierna i ett system av grammatiska former vara kontrasterade mot varandra och de grammatiska formerna ha homogena betydelser för att systemet ska kunna bli en grammatisk kategori. Låt oss ge ytterligare några exempel på genus–species-relationer som identifierats i källmaterialet, i form av separata ordboksartiklar för de motsvarande termerna:

Dissimilation

Närmaste genusbegrepp:

”Ljudens differentiering”

Närmaste speciesbegrepp:

Distansdissimilation

Tröghetsdissimilation

Kontaktdissimilation

Anticiperande dissimilation

Universalia

Närmaste överordnade begrepp:

Utsagor formulerade av den allmänna och i synnerhet den typologiska lingvistiken

Närmaste underordnade begrepp:

Absoluta universalia

Statistiska universalia

Fonogram

Närmaste överordnade begrepp:

Skrifttecken

28

Сергей Шелоп | К характеристике родовидовой...

Närmast överordnad artterm:

Prosodemogram

Syllabogram

Fonemogram

Den beskrivna proceduren för att fastställa överordnade termer (och begrepp) kan också tillämpas på definitionen av termen psykolingvistik, där vi får två närmaste överordnade begrepp – 1. ”Disciplin som utvecklas i skärningspunkten mellan språkvetenskap och psykologi” och 2. ”Disciplin som studerar regelbundenheterna i produktionen och perceptionen av yttranden; de mekanismer som styr dessa processer och möjliggör språkkunskap och språktillägnande; människans språkliga förmåga” (om möjligheterna till tvetydig identifiering av det närmaste överordnade begreppet för en och samma definition, se [Щелов 2007]). Eftersom analysen gäller formuleringen av själva det definierande uttrycket kan polysema termer i Källan, vars olika betydelser har olika definitioner, ha olika närmaste överordnade termer (och begrepp); termen etymologi har till exempel i betydelsen ”en särskild gren av lexikologin som ägnar sig åt att klarlägga bortglömda eller förlorade motiveringar och därmed undersöka ursprunget till de aktuella orden” det närmaste överordnade begreppet uttryckt genom fragmentet ”gren av lexikologin”, medan samma term i betydelsen ”själva ordets ursprung och dess ursprungliga motivering” har det närmaste överordnade begreppet uttryckt genom fragmentet ”ordets ursprung och dess ursprungliga motivering”. På motsvarande sätt har den polysema termen växling olika överordnade termer och begrepp: i en betydelse är det närmaste överordnade begreppet den terminologiska frasen ”ersättning av fonem (eller fonemvarianter)”, i en annan termen ”ljudlag”.

Vi bör också uppmärksamma att långt ifrån alla (grundläggande) termer står i genus–speciesrelation till varandra. Detta är inte förvånande: alla grundläggande termer har ju inte definitioner, och alla terminologiska definitioner är inte genus–speciesdefinitioner. När definitionen ändå är av genus–species-typ har den (grundläggande) termen emellertid både ett överordnat begrepp och särskiljande kännetecken. I TBZ presenteras alla identifierade genus–speciesrelationer, såväl mellan själva grundtermerna som mellan grundläggande och icke-grundläggande termer.

Terminologija | 2009 | 16 29

Det totala antalet sådana par som bildar genus–speciesrelationer är 448. På den första nivån i genus–speciesstrukturen finns 39 termer, däribland aktant, analytisk form, assimilation, affix, grammatisk gruppering av språkets lexikala enheter, grammatisk kategori, grammatisk struktur, dissimilation... fraseologism, frasbetoning, ordförekomst, teckenexponent, språk. På den andra nivån finns 147 termer, på den tredje 47 och på den fjärde 6. Den maximala nivån i genus–speciesstrukturen är den femte. Där återfinns fyra grundtermer, däribland gerundium, infinitiv, particip, supinum. Att dessa termer befinner sig relativt långt ned i genus–specieshierarkin kan illustreras med följande hierarkiska kedjor: gerundium – verbform – verb – ordklass – grammatisk gruppering av språkets lexikala enheter, infinitiv – verbform – verb – ordklass – grammatisk gruppering av språkets lexikala enheter, supinum – verbform – verb – ordklass – grammatisk gruppering av språkets lexikala enheter. Sex termer finns på genus–specieshierarkins fjärde nivå: verbform, ömsesidigt konversiva verb, tonlös, tonande, ändelse, suffix.

Särskilt bör de termer i genus–speciesstrukturen som står utanför nivåindelningen nämnas – ett faktum av självständigt lingvistiskt intresse. Det är verkligen långt ifrån självklart att det finns grundtermer som står i genus–speciesrelation till vissa terminologiska benämningar men saknar både överordnade och underordnade grundtermer. Sådana terminologiska enheter existerar emellertid inte bara, utan utgör den största delen av genus–speciesrelationerna: antalet motsvarande par som omfattar dessa enheter är 238. Nedan ges sådana par som exempel; i dem är den första termen grundläggande, medan dess närmaste överordnade term inte är grundläggande (den senare har följaktligen ingen egen ordboksartikel), jfr.: agglutinativ affixeringstendens – affixeringstendens, ackomodation – förändringar i konsonanternas och vokalernas artikulation, talakt – en process som omfattar talproduktion, hörselperception och förståelse av det hörda, aktiv sats – satsstruktur... språklig kommunikation – informationsutbyte med hjälp av något språk;

30

Сергей Шелов | К характеристике родовидовой...

språkligt tecken – en språkenhet; språkförbund – en gemenskap av språk; ”heterogram” – ett skrifttecken.

Vi avslutar beskrivningen av den begreppsliga strukturen hos den lingvistiska terminologin med en redogörelse för dess helhet–del-struktur.

De helhet–del-relationer som identifierats i källans terminologiska definitioner delas in i två grupper: relationer mellan grundtermer samt relationer mellan termer där den ena är en grundterm och den andra inte. Det totala antalet par som bildar helhet–del-relationer är 55. I det lingvistiska materialet förbinder helhet–del-relationerna i regel antingen a) vissa mentala vetenskapliga entiteter i form av grenar och enskilda discipliner inom en vetenskap eller vetenskapen som helhet, eller b) materiella delar (fragment) av språkliga teckenbildningar och följaktligen de enheter som omfattar dem, till exempel: fonologi – språkvetenskap, stilistik – språkvetenskap, semasiologi – lexikologi, tillämpad språkvetenskap – språkvetenskap, ordets formbildande stam – ord, grafeminventariet i fonemografisk skrift – alfabet.

På den första nivån i grundläggande lingvistiska termers helhet–del-struktur finns exempelvis termerna ord, stavelse, språkfamilj, språkvetenskap. På den andra nivån i helhet–del-strukturen återfinns grundtermerna grammatik, lexikologi, ordstam, besläktade språk, stilistik, ordets formbildande stam med flera. Den tredje nivån i helhet–del-strukturen kännetecknar termerna morfologisk typologi, morfologi, semasiologi, syntax, syntaktisk typologi. Den maximala nivån i helhet–del-strukturen är den fjärde; där återfinns grundtermerna egentlig morfologi och ordbildning, vilka har en likartad ”helhet–del-kedja”, där varje efterföljande term betecknar en del av det som den föregående betecknar och som därmed visar djupet i den aktuella hierarkin: språkvetenskap – grammatik – morfologi – egentlig morfologi, språkvetenskap – grammatik – morfologi – ordbildning.

Vi ger ytterligare några exempel på helhet–del-relationer som identifierats i källmaterialet, i form av enskilda ordboksartiklar för de motsvarande termerna:

Terminologija | 2009 | 16 31

Ord

Del:

Ordstam

Ordets formbildande stam

Formbildande formativ

Lingvistik

Del:

Accentologi

Grammatik

Lexikografi

Lexikologi

Allmän lingvistik

Tillämpad lingvistik

Stilistik

Typologisk lingvistik

Fonologi

Särskild lingvistik

Besläktade språk

Helhet:

Språkfamilj

Stavelse

Del:

Slutstavelse

Typologisk språkvetenskap

Helhet:

Språkvetenskap

Del:

Morfologisk typologi

Syntaktisk typologi

Statistiska universaler

Fonologisk typologi

Fonologisk typologi

32

Сергей Шелов | К характеристике родовидовой...

Avlett ord

Del:

Ordbildningsformativ

Ordbildningsstam

Helhet:

Ord

Alfabet

Helhet:

Grafeminventar för fonemografisk skrift

Etymologi

Helhet:

Lexikologi

Således har vi försökt ge en bild av de genus–species- och helhet–del-strukturer som finns inom den lingvistiska terminologin och åtföljt beskrivningen av dem med vissa kvantitativa mått. Som lätt kan inses är de kriterier för att beskriva terminologins begreppsstruktur som används i denna studie även tillämpliga på terminologin inom de mest skilda vetenskapliga och tekniska kunskapsområden och discipliner, vilket ger anledning att hoppas att den genomförda undersökningen kan bli betydelsefull för fortsatt semantisk och typologisk forskning.

S L U T S A T S E R

I artikeln beskrivs en metod för att identifiera genus–art- och helhet–del-relationer mellan lingvistiska termer utifrån terminologiska definitioner i en av de mest kända läroböckerna i språkvetenskap för ryska studenter. Resultaten av den ”manuella” analysen av terminologiska definitioner förs in i den datorbaserade terminologiska kunskapsbasen. Med hjälp av dessa data fastställer datorprogrammet automatiskt den relevanta genus–art- och helhet–del-strukturen (hierarkin), där varje term kännetecknas av sin nivå och som har en visuell representation. Den gör det möjligt för användaren av den terminologiska kunskapsbasen att navigera i dessa strukturer och att ställa in djupet på genus–art- och helhet–del-strukturen,

Terminologija | 2009 | 16

33

fastställa hur många termer och vilka termer som finns på en viss nivå osv.

På den första nivån i genus–art-hierarkin finns således 39 termer, däribland актанm, analytisk bildning, assimilation, affix, grammatisk gruppering av språkets lexikala enheter, grammatisk kategori, grammatisk struktur, dissimilation osv.; på den andra nivån finns 147 termer, på den tredje 47 osv. De termer som ligger djupast i genus–art-hierarkin är till exempel деепричастие, инфинитив, причастие, супин, vilka är placerade på den femte nivån i genus–art-hierarkin, eftersom det finns en genus–art-kedja: деепричастие – вербоид – глагол – часть речи – грамматическая группировка лексических единиц языка, инфинитив – вербоид – глагол – часть речи – грамматическая группировка лексических единиц языка osv. Motsvarande påståenden fastställs automatiskt även för terminologins helhet–del-struktur, som har fyra hierarkinivåer.

Kriterierna för att beskriva terminologins begreppsstruktur är också tillämpliga på terminologin inom en mängd olika vetenskapliga och tekniska kunskapsområden och discipliner, vilket ger anledning att hoppas att den genomförda studien kan visa sig fruktbar för framtida semantisk och typologisk forskning.

ЛИТЕРАТУРА

Маслов Ю. С. 1998: Введение в языкознание: Учеб. для филол. спец. вузов. Изд. 3-е, испр., Москва: Высшая школа.

Шелов С. Д. 2002: Об иерархии в графовых структурах: Опыт применения к лингвистическим задачам. – Научно-техническая информация. Сер. 2, № 2, 1–7.

Шелов С. Д. 2007: О множественности результатов родовидового анализа терминологических определений. – Научно-техническая терминология: Материалы XII международной конференции “Нормативное и описательное терминоведение”. Вып. 1, 59–62.

Шелов С. Д. 2004: Теория терминоведения и терминологическая лексикография: Соотношение в терминологической базе знаний. – Scripta linguisticae applicatae. Проблемы прикладной лингвистики. Вып. 2. Сборник статей, Отв. ред. Н. В. Васильева, Москва, 20–42.

Шелов С. Д. 2003: Термин. Терминологичность. Терминологические определения. Санкт-Петербург: Изд-во СПб-го ун-та.

Шелов С. Д. 2009: Терминологическая база знаний WinTerm: Сводка лингвистических и компьютерных результатов. – Терминология и знание: Материалы I Международного симпозиума, Москва: ИРЯ РАН, 130–166.

Shelov S. D. 2003: On generic definition of a term: an attempt of linguistic approach to term definition analysis. – Terminology Science & Research. V. 14, 52–58.

Shelov S. D. 2005: Terms, Termness and Term Definitions (Seven Steps Towards Terminological Theory. – Pabaltijo tautų terminologijos problemos ir Europos Sąjunga (Problems of Baltic States Terminology and the European Union). Vilnius, 122–153.

34

Сергей Шелов | К характеристике родовидовой...

APIE KALBOTYROS TERMINIJOS GIMININĖ–RŪŠINĘ IR VISUMOS–DALIES STRUKTŪRĄ

Straipsnyje nagrinėjami kalbotyros terminų gimininiai–rūšiniai ir visumos–dalies santykiai, atsispindintys šių terminų apibrėžtyse, pateiktose viename populiariausių kalbotyros vadovėlių. Rankiniu būdu atliekant gimininių–rūšinių santykių analizę, apibrėžties žodžiai išskirstomi į giminę ir skiriamuosius požymius įvardijančius žodžius. Gimininių–rūšinių ir visumos–dalies santykių analizės rezultatai įvedami į Terminologijos žinių bazę, kurioje kompiuterio programa nustato kalbotyros terminų giminę–rūšinę ir visumos–dalies struktūrą. Toks skaidymas leidžia Terminologijos žinių bazės vartotojams orientuotis atitinkamose struktūrose ir jose rasti kiekvieną atskirą terminą tame lygmenyje, kuriam jis priklauso.

ON GENUS-SPECIES AND WHOLE-PART STRUCTURE OF LINGUISTIC TERMINOLOGY

The article deals with Genus-Species and Whole-Part relations between terms of linguistics as evidenced by their definitions in one of the most habitual student's books on linguistics. A procedure of Genus-Species analysis is specified to parse Definiens wording into Genus wording and Differentia Specifica wording(s). The resulting data of Genus-Species and Whole-part analysis have been entered into computer Terminology Knowledge Base to present the Genus-Species and Whole-Part structure of linguistic terminology in computer form which enables the Knowledge Base consumer to navigate in the respective structures and to find every particular term at its own level of these structures.

Gauta 2009-07-11

Сергей Дмитриевич Шелов Институт языков и культур имени Льва Толстого ул. Хабаровская, д.18а, Москва, Россия Эл. почта: [email protected]

Terminologija | 2009 | 16

35