doi.org/10.35321/term28-13

60 år sedan den första avhandlingen om litauisk terminologi

AUŠRA RIMKUTĖ-GANUSAUSKIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0001-8655-7333

För 60 år sedan – ”Den 14 december 1961 försvarade Antanas Balašaitis framgångsrikt den första avhandlingen om litauisk terminologi, Lietuvių kalbotyros terminų istorija, vid rådet för VVU:s fakultet för historia och filologi; han var yngre forskare vid ordbokssektionen på LTSR MA:s institut för litauiska språket och litteraturen” (Kronika 1963: 346). Handledare var docent, fil.dr. Jonas Kruopas; officiella opponenter var prof. Borisas Larinas, prof. Juozas Balčikonis och fil.dr. Vincas Urbutis.

Avhandlingen är omfattande – mer än 340 maskinskrivna sidor, och ytterligare 80 sidor utgörs av två register: ett historiskt register över termer inom litauisk språkvetenskap och ett alfabetiskt register över alla termer som behandlas i arbetet. I beskrivningen av avhandlingens utgivning betonas att det är ”ett första stort, nytt, originellt och innehållsrikt arbete om de litauiska lingvistiska termernas historia” (Kronika 1963: 346). Den är särskilt betydelsefull för terminologer, eftersom avhandlingen ingående redogör för en ämnesområdes terminologihistoria, visar dess utveckling och behandlar de dominerande sätten att skapa termer. Därtill är det värdefullt att författaren, när han behandlar termer inom enskilda språkvetenskapliga grenar – accentologi, dialektologi, lexikologi (och dess gren lexikografi), grammatik (morfologi, ordbildning, syntax) med flera – också beskriver hur dessa grenar uppkom. Även om ”den officiella opponenten prof. dr. B. Larinas påpekar att arbetet saknar ett avsnitt om stilistiska termer, vilket utan tvekan skulle vara viktigt och behövligt” (Kronika 1963: 346), får man inte glömma att litauisk språkstilistik till en början helt enkelt var en del av det praktiska språknormerings- och språkregleringsarbetet och som en självständig språkvetenskaplig gren tog form först under 1960-talet. Författaren vågade därför tydligen inte skilja ut dessa termer.

I avhandlingen Lietuvių kalbotyros terminų istorija undersöks för första gången ingående språkvetenskapliga termer från mer än fyra århundraden – 1547–1961 – hämtade ur litauiska grammatikor, de viktigaste litauiska språkordböckerna

Terminologija | 2021 | 28

263

och andra källor, däribland betydelsefulla språkvetenskapliga verk och lingvisters artiklar. Den består av fem delar, slutsatser och bilagor.

Den första delen ägnas åt grammatiska termer. Här ges en kort översikt över litauiska grammatiker – med början i Danielius Kleins första litauiska grammatik, Grammatica Litvanica (1653). Enligt arbetets författare utgavs litauiska grammatiker fram till början av 1800-talet på latin eller tyska och använde latinska termer i enlighet med den västeuropeiska medeltidstraditionen. I Simono Daukantas latinska grammatik (1837) redogörs för de viktigaste aspekterna av litauisk morfologi och litauiska termer används. Under andra hälften av 1800-talet skapades litauisk grammatisk terminologi, skriver A. Balašaitis, av Jonas Juška, Antanas Baranauskas, Kazimieras Jaunius med flera. I slutet av 1800-talet användes redan benämningar på de grundläggande begreppen inom fonetik, ordklasser och orddelar, till exempel: balsės, dvibalsės, prieveiksmis (Kalikstas Kasakauskis); trumposios balsės, daiktavardis, būdvardis, laikas, laipsnis, veiksėjas (S. Daukantas); skiemuo, šaknis, galūnė, įvardis, skaitvardis (J. Juška); raidė, rašyba (A. Baranauskas); asmuo, linksnis, kamienas, priešdėlis, priesaga, sudėtiniai žodžiai, veiksmažodis, prieveiksmis (K. Jaunius) med flera. Särskilt betydelsefulla är Jonas Jablonskis grammatiker (1901, 1919, 1922), som hade stort inflytande på utvecklingen av det litauiska standardspråket. Det kan nämnas att benämningarna på ordklasser som S. Daukantas skapat, daiktavardis, būdvardis med flera, fick allmän spridning i dessa, liksom K. Jaunius benämning på en ordklass, prieveiksmis, och termer som J. Jablonskis själv föreslog, såsom prielinksnis, polinksnis. Det är också intressant att J. Jablonskis i Lietuvių kalbos sintaksėje (1911) valde att använda J. Juškas nybildning įvardis och därmed etablerade den i den språkvetenskapliga terminologin. Det finns många sådana exempel i avhandlingen!

Enligt avhandlingens författare började nästan alla moderna syntax- och interpunktions termer också användas efter utgivningen av J. Jablonskis Lietuvių kalbos sintaksės. Termer som lingvisten föreslog och som fortfarande används är tarinys, kreipinys, papildinys, pažyminys, daugtaškis, kabliataškis, skyryba, šauktukas, klaustukas, kabutės, beasmenis sakinys, antrininės sakinio dalys med flera.

A. Balašaitis skriver att den litauiska grammatiska terminologin överlag formades under komplicerade förhållanden på 1800-talet. Författarna till litauiska grammatiker skapade spontant och utan att samarbeta med varandra egna benämningar, ofta utan att ens följa principerna för litauisk ordbildning. Därför hade samma begrepp ofta flera benämningar (Балашаитис 1961: 6). Exempelvis kallades den term som J. Juška föreslog och som används än i dag, galūnė, med orden pabaiga, galas, baigimas (S. Daukantas), žodgalis (J. Jablonskis) med flera. I stället för termen jungtukas använde grammatikerna sujung-

264

Aušra Rimkutė-Ganusauskienė

Pirmoji lietuvių terminologijos disertacijai – 60

tojis (Kalikstas Kasakauskis), sujungis (Juozas Čiulda, Kristupas Daukša), jungė, junginė, kergė (S. Daukantas), sujungtuvas, žodjungis (J. Juška), sanjungė och kergė (Mykolas Miežinis), ”J. Jablonskis använde ännu termen sąjunga i grammatiken från 1901 och syntaxen från 1911, men från grammatiken 1919 den smidigt bildade kalken jungtukas” (Balašaitis 2010: 5).

I avhandlingens andra del ges en kort översikt över den litauiska lexikografins historia och lexikografiska terminologi. Eftersom de första tryckta och handskrivna litauiska ordböckerna benämndes med ord av latinskt eller grekiskt ursprung, såsom dictionarium (lat. dictio ”yttrande”), vocabularium (lat. vocabulum ”ord”), lexicon (gr. lexis ”ord”) eller clavis (lat. ”nyckel”), behövdes också en term för att benämna själva ordboken. Författaren registrerar följande nybildningar i avhandlingen: žodininkas, arba surinktžodis (Kajetonas Nezabitauskis), žodininkas (Poška, Antanas Juška), žodinynkas (Lindė, Sutkevičius), žodrodīs (S. Daukantas), žodinas (Motiejus Valančius, Mikalojus Akelaitis), žodinis (Silvestras Valiūnas, Laurynas Ivinskis), žodynas (Pabrėža). Stor uppmärksamhet ägnas åt Kazimieras Būgas arbeten och de språkvetenskapliga benämningar som används i dem (skoliniai, svetimybės, asmenvardžiai, vietovardžiai m.fl.). Enligt författaren började termer inom lexikologi och lexikografi användas i större utsträckning först omkring mitten av 1900-talet. De var inte lika många som de grammatiska termerna. Dessutom används, utöver litauiska termer, även många internationella termer, exempelvis sinonimai, antonimai, eufemizmai, archaizmai, aktyvioji, pasyvioji leksika, idiomos m.fl.

I den tredje delen undersöks dialektologins terminologiska utveckling och dialektologiska termer. Stor uppmärksamhet ägnas åt K. Jaunius dialektarbeten, som utkom i slutet av 1800-talet och innehåller dialektologiska termer såsom šnektą, patarmė, priegaidė. Även en av de centrala termerna, tarmė, som användes av A. Baranauskas, behandlas.

I den fjärde delen beskrivs accentologisk terminologi med utgångspunkt i Frydrichas Kuršaitis, K. Jaunius och K. Būgas arbeten, exempelvis termer som tvirtapradė, tvirtagalė priegaidė (A. Baranauskas), kylančioji, krintančioji, laužtinė, prieškitinė, pokirtinė priegaidė; šaknin is, galūninis, atkeltinis, kilnojamasis kirtis (K. Būga) m.fl. Det framhålls att termer som kairinis kirtis, dešininis kirtis, riestinis kirtis redan hade etablerats i J. Jablonskis tidigare nämnda grammatiker (1919, 1922).

I den femte delen ägnas den största uppmärksamheten åt allmänna språkvetenskapliga termer, närmare bestämt internationella termer som används inom språkvetenskapen och är gemensamma för många språk, däribland de baltiska.

I slutet av avhandlingen presenteras utförliga slutsatser, där språkvetenskapliga termers uppkomst och användning systematiskt överblickas med utgångspunkt i de perioder som författaren urskiljt

Terminologija | 2021 | 28

265

.

A. Balašaitis avhandling är oerhört betydelsefull ur flera aspekter. För det första beskrivs där den litauiska språkvetenskapliga terminologins historia i detalj. Slutsatsen är att den systematiska utvecklingen inleddes under 1800-talets första hälft. Även om språkvetenskapliga termer i de tidigaste källorna inte kan bedömas utifrån moderna principer för termbildning, bidrar de till att belysa den aktuella terminologins utveckling, visar de viktigaste sätten att skapa termer under den undersökta perioden (många kalker, nybildningar, internationella ord m.fl.) och naturligtvis användningstendenserna, i vissa fall till och med vissa normeringsprinciper. För det andra hade avhandlingens författare en svår uppgift: att förstå och tämligen ingående förklara ord, det vill säga termer, som betecknar olika språkvetenskapliga begrepp. Källorna och deras författare är visserligen olika, men uppgiften har lösts utmärkt. För det tredje har varierande termer från de olika språkvetenskapliga delområdena omsorgsfullt registrerats på ett och samma ställe, och utförliga register har sammanställts.

Det kan alltså med fog hävdas att A. Balašaitis är en av Litauens första terminologer och lade grunden till forskningen om den litauiska terminologins historia. Det är inte utan anledning som lingvisten Jonas Klimavičius skriver: ”Det är viktigt att motbevisa stereotypen Balašaitis – žodynininkas (en liknande etikett klistras inte bara på honom). Inte bara det! Först och främst är Balašaitis – terminologas, författaren till den första avhandlingen i terminologi. Och om han hade kunnat fortsätta på denna väg, skulle den litauiska terminologivetenskapen ha vuxit och mognat snabbare och med större framgång” (Klimavičius 2021: 11).

LITERATŪRA

Balašaitis Antanas 2010: Iš lietuviškų kalbotyros terminų istorijos. – Gimtoji kalba 5, 3–12. Prieiga internete: http://liutisanusamburis.lt/wp-content/uploads/2016/06/A.Bala%C5%A1aitis-GK-2010-05.pdf [žiūrėta 2021-08-20].

Klimavičius Jonas 2021: Iš širdies ir iš peties. – Antanas Balašaitis: bibliografijos rodyklė, antrasis patikslintas ir papildytas leidimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–18. Prieiga internete: http://lki.lt/wp-content/uploads/2021/04/Balasacio_bibliografija_2021_maketas.pdf [žiūrėta 2021-08-25].

Kronika 1963: Kronika. – Kalbotyra 6, 341–351. Doi: 10.15388/Knygotyra.1963.18978. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/kalbotyra/article/view/18978 [žiūrėta 2021-08-25].

Балашаитис Антанас 1961: История литовской лингвистической терминологии: автореф. дис. канд. филол. наук / Вильнюсский гос. ун-т им. В. Капсукаса, Вильнюс.

Gauta 2021-08-27

Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

266

Aušra Rimkutė-Ganusauskienė

Pirmoji lietuvių terminologijos disertacijai – 60