I artikeln presenteras och analyseras den uppsättning fonetiska termer som godkänts av Litauens statliga språkkommission och som omfattar benämningarna på det internationella fonetiska alfabetets (TFA, på engelska International Phonetic Alphabet [IPA]) tecken på litauiska. Totalt behandlas 166 uppslagsord, indelade i två grupper: 1)
förlitauiserade internationella termer, t.ex. glotalinis; 2) litauiska termer, t.ex. gerklinis. Synonymi mellan internationella och litauiska termer, kriterierna för valet av huvudvariant, aspekter av skapandet av vissa nya litauiska termer och de mest karakteristiska dragen i termbildningen i samlingen behandlas.
NYCKELORD: fonetik, internationella fonetiska alfabetet, termsynonymi, termbildning, litauisering av termer, IPA-tabell.
SAMMANFATTNING
Artikeln presenterar och analyserar den uppsättning fonetiska termer som godkänts av Litauens statliga språknämnd. Den består av beteckningarna på tecknen i det internationella fonetiska alfabetet (IPA) på litauiska.
Sammanlagt har 166 termer analyserats, uppdelade i två grupper: 1) förlitauiserade internationella termer; 2) litauiska termer. Synonymi mellan internationella och litauiska termer, kriterierna för valet av huvudvariant, aspekter av skapandet av vissa nya litauiska termer och de mest karakteristiska dragen i termbildningen i samlingen behandlas.
NYCKELORD: fonetik, internationella fonetiska alfabetet, termsynonymi, termbildning, litauisering av termer, IPA-tabell.
INLEDNING
Den främsta organisationen för fonetiker, Internationella fonetiska föreningen (se IPhA), grundades i Paris 1886 med målet att främja fonetisk forskning och olika praktiska tillämpningar av denna vetenskap. Vid samma tid skapades det internationella fonetiska alfabetet (TFA; på engelska International Phonetic Alphabet [IPA]), som publicerades för första gången 1888, och dess grundprinciper fastställdes. Det är ett universellt system av tecken avsett för återgivning av ljuden i världens alla språk. Grunden utgörs av latinska bokstäver för vokaler och konsonanter, kompletterade med diakritiska tecken för att markera koartikulatoriska och prosodiska egenskaper samt termer som betecknar alla dessa tecken (se IPA 2020; för en utförlig beskrivning, se HIPA 1999; se även bilaga 1).
Under föreningens nästan ett och ett halvt sekel långa verksamhet har TFA reviderats och kompletterats flera gånger (jfr historiska versioner i hIPA 2018) samt anpassats och använts vid studiet av många språk och deras varianter (se PHWL). TFA:s grundläggande transkriptionsprinciper publiceras i Internationella fonetiska föreningens vetenskapliga tidskrift (på engelska Journal of the International Phonetic Alphabet [JIPA]) och i dess fristående artikelserie TFA-transkriptionsillustrationer (på engelska Illustrations of the IPA). I denna sektion publicerades 2023 även en beskrivning av ljudegenskaperna i litauiskt standardspråk och en illustration av transkription med TFA-tecken (se Bakšienė m.fl. 2023). Detta är den första publikationen om litauiskt standardspråk i en prestigefylld internationell fonetisk tidskrift, baserad på experimentella studier utförda dessförinnan av litauiska forskare. Vid utarbetandet av den litauiska TFA-illustrationen togs även hänsyn till den uppsättning TFA-tecken för standardspråket som vid den tiden var officiellt godkänd i Litauen (se VLKK K-25).
Vid sökandet efter motsvarigheter till litauiska ljud i TFA-systemet och för att beteckna dem har man utgått från de transkriptionsprinciper för ljuden i litauiskt standardspråk (och dialekterna) som förfinats under ett sekel1
1 Under det senaste århundradet har den så kallade köpenhamnstranskriptionen, anpassad 1930 av Jurgis Gerulis (Georg Gerullis) (se Gerullis 1930), använts i Litauen. Den byggde på det internationella fonetiska alfabetet anpassat till litauiska ljud
2
Page 3
termer avsedda att benämna dem. Behovet av att precisera och befästa en litauisk IPA-samling uppstod efter publiceringen av den nämnda IPA-illustrationen – redaktionen för tidskriften JIPA föreslog att en IPA-tabell (eng. IPA chart) och en interaktiv version av den (se TFA LT2 2025) skulle utarbetas på litauiska. Först diskuterades och godkändes de litauiska motsvarigheterna till benämningarna på IPA-tecknen av underkommittén för uttal och accentuering vid Statliga kommissionen för det litauiska språket (se VLKK 2024), därefter av Internationella fonetiska föreningens kommitté för alfabetet, tabeller och typsnitt (eng. The Alphabet, Charts and Fonts committee of the International Phonetic Association2), och de publicerades tillsammans med motsvarande klassificeringstermer på över tjugo andra språk (se IPA charts).
Syftet med denna artikel är att presentera de litauiska motsvarigheterna till de engelska IPA-termerna och översiktligt behandla de problematiska aspekter som uppstod vid utarbetandet av samlingen. För att uppnå syftet ställdes följande mål upp: 1) diskutera de viktigaste urvalskriterierna för litauiska motsvarigheter till IPA-termerna; 2) lyfta fram de huvudsakliga dragen hos synonymiteten i samlingens IPA-termer; 3) översiktligt behandla de mest utmärkande ordbildningsegenskaperna hos samlingens IPA-termer. För att uppnå målen användes deskriptiv, komparativ och kvantitativ metod.
Undersökningsobjektet är litauiska benämningar på IPA-tecken. Sammanlagt behandlas 166 uppslagsordstermer, indelade i två grupper: 1) förlitauiserade internationella termer, t.ex. glotalinis; 2) litauiska termer, t.ex. gerklinis (se bilaga 2). I samlingen har författarnas rekommenderade huvudvarianter särskilts (markerats med fetstil); oftast har termer med en etablerad litauisk användningstradition valts. Med denna samling, som godkänts av litauiska fonetikspecialister, är avsikten att minska termvariationen i vetenskapliga arbeten, renodla och befästa IPA-terminologin i enlighet med regeln en term – en betydelse samt främja dess användning i litauiska arbeten inom fonetik och fonologi.
IPA-TERMINOLOGI I TIDIGARE ARBETEN INOM LITAUISK FONETIK
Terminologin inom enskilda språkvetenskapliga områden är nära knuten till områdenas utveckling. I början av 1900-talet återfinns de flesta fonetiska termerna i arbeten av Jonas Jablonskis (se Keinys 1967: 25), Kazimieras Būga (1958–1961) och Mykolas Durys (1929). Under denna period lades grunden till hela den litauiska fonetiska terminologin, främst med inriktning på att skapa termer som saknades. Denna process påskyndades av publiceringen av IPA och behovet av att anpassa den till det nationella ljudsystemet. För första gången transkriberades ljuden i standardlitauiska med IPA-tecken 1922 i en lärobok av den svenske lingvisten Richard Ekblom. Det system för transkription av litauiska språkljud som så småningom etablerades, även känt som köpenhamnstranskription, skapades av Jurgis Gerulis (Gerullis 1930) (se även fotnot 1).
den version av IPA som antogs av föreningen i Köpenhamn 1925. För en utförligare redogörelse för transkription av litauiska dialekter med IPA-tecken, se Bakšienė, Čepaitienė 2024 och där anförd litteratur.
2 Denna kommission har sedan 2011 drivit ett projekt med syftet att samla in och publicera IPA-tabeller som utarbetats på originalspråket. Det handlar inte bara om ordagranna översättningar av termer från engelska till ett annat språk – när motsvarigheter till termerna föreslås måste man utgå från landets fonetiska forskningspraxis och tradition (se IPA charts för en utförligare redogörelse).
3
Page 4
I mitten av 1900-talet verkade J. Gerulis elev Elzbieta Mikalauskaitė inom fonetikområdet; hon hade utbildats vid universiteten i Berlin, Leipzig och Hamburg. I sina arbeten utgick hon från IPA-termer, använde IPA-tecken och presenterade klassifikationer av litauiska vokaler och konsonanter baserade på IPA (Mikalauskaitė 1975: 22, 37). Valerija Vaitkevičiūtė kan betraktas som en företrädare för den ideologiskt motsatta, så kallade Leningradskolan inom lingvistiken. Hon utarbetade fonetikkapitlet (och en annan version av ljudklassifikationen) till den första akademiska Lietuvių kalbos gramatikai (LKG 1965). Således förenade den fonetiska forskningen i Litauen under sovjettiden framgångsrikt vetenskapliga idéer från både öst och väst. Under denna period användes IPA-termer och tecken dock mer systematiskt endast i enstaka vetenskapliga arbeten, oftast jämförande sådana, till exempel vid jämförelser av vokaler i litauiska och engelska (Svecevičius 1960: 29–48) och liknande.
Den renodlat fonetiska terminologi som utvecklats fram till dess kompletterades under 1980-talet med en ny strukturalistisk inriktning – fonologi – som växte fram ur Pragskolan och idéerna inom glossematiken. Under denna period utvecklades en nationell terminologi inom fonetik och fonologi, vilken befästes i betydande grad genom Antanas Pakeris forskning (1986) och i monografin Fonologija (1981) av Alekso Girdenis, grundaren av den litauiska fonologiska skolan. Till den fonetiska terminologin räknades även prosodiområdet, som utgör en del av fonologin, och de termer som hör till det (Pakerys 1982; Gaivenis, Keinys 1990).
I slutet av 1900-talet började IPA-tecken först användas i grammatikor över litauiska som publicerades på andra språk, jfr: Lithuanian Grammar (LG 2006: 16–17), Грамматика литовского языка (GLJ 1985: 13–14). IPA-tecknen presenterades även i Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (DLKG 2005). Man noterade att IPA:s universalitet är särskilt lämpad för jämförande studier av nutida baltiska språk, där ljud i olika språk behöver återges med samma transkriptionssystem. IPA-tecken användes exempelvis i Litauiska språkets instituts serie Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje3. Detta främjade skapandet av ny terminologi; när man talar om konsonanter övergav man till exempel de metaforiska termerna kietasis och minkštasis – i stället började de internationella termerna palatalinis (för primär palatalisering) och palatalizuotas (för sekundär palatalisering) användas (Urbanavičiūnė m.fl. 2019: 22).
IPA-systemet användes också för att fonetiskt klassificera litauiska språkljud. Sådana klassifikationer i IPA-kontexten föreslogs av Jurgis Pakerys (2014: 88–92), Rytis Ambraz evičius och Asta Leskauskaitė (2014: 164–167) samt Asta Kazlauskienė (2018: 45). R. Ambraz evičius och A. Leskauskaitė försökte anpassa IPA-tecken (och motsvarande termer) till litauiskan genom att jämföra F2-lokusvärdena för konsonanter i engelska och litauiska. Under de senaste åren har IPA också preciserats och befästs i andra arbeten om standardlitauisk fonetik
3 Bok I i serien: Balsių ir garsų sąveikos instrumentinis tyrimas (Jaroslavienė m.fl. 2019), bok II: Priebalsių instrumentinis tyrimas (Urbanavičiūnė m.fl. 2019); bok III: Lietuvių ir latvių kalbų sonantų lyginamasis akustinis ir perceptyvinis tyrimas (Urbanavičiūnė, Tapertė 2023).
På grund av fonetikens särart var det i första hand specialister som fick skapa litauiska (och inte bara litauiska) termer inom området, eftersom språkets akustik, perceptuella, statistiska och andra undersökningar av ljud utvecklades vid sidan av fonetik, fonologi, prosodi och morfonologi (en mellandisciplin mellan fonologi och morfologi, se DLKG 2005: 17). Således var terminologer och fonetikspecialister tvungna att samarbeta. I den första litauiska Terminologiska ordboken för lingvistik (Gaivenis, Keinys 1990) begränsade man sig till termer inom ren fonetik, fonologi, prosodi och morfonologi (Kazlauskaitė 2000: 26). Separata ordlistor om fonetik (2008) och fonologi (2011) sammanställdes av Rima Bakšienė (Bacevičiūtė). R. Ambrazevičius (2011) gav en kortfattad och illustrativ översikt över akustisk fonologi och A. Kazlauskienė (2018) samt Evaldas Švageris (2022) över experimentell fonetik.
STRUKTUREN HOS IPA-TERMSAMLINGEN OCH PROBLEMATISKA ASPEKTER
Synonymi mellan förlitauiserade internationella och litauiska IPA-termer
Artikelns valda ämne – de litauiska benämningarna på IPA-tecken – är jämförelsevis nytt inom den fonetiska terminologin. Även om den litauiska fonetiska vetenskapen redan har kommit långt varierar terminologin (inte bara för IPA-tecken) – benämningar saknas för vissa fenomen (särskilt sådana som inte är typiska för litauiskan) (jfr analysen av fonetiska termer i Kazlauskaitė 2000: 25–31; se även avsnittet ”Förlitauiserade internationella och litauiska IPA-termer” i denna artikel). Inte heller vid sammanställningen av en samling litauiska benämningar på IPA-tecken kunde man undvika termssynonymi4.
Även om synonymi inom terminologin kan leda till bristande precision och tydlighet, är frånvaron av synonymer ändå inte ett av kraven vid skapandet av nya termer (jfr Keinys 1980; Gaivenis 2002 m.fl.; se även Mitkevičienė 2015: 39–59; 2020: 1–18). Endast synonymi mellan litauiska och internationella termer anses dock motiverad (Klimavičius 1975; se även Kazlauskaitė 2000: 25; Mitkevičienė 2020: 1–18 m.fl.), och det är just detta som kännetecknar den analyserade IPA-termsamlingen5.
I den litauiska IPA-samlingen dominerar synonymiska termer (64 procent) (se bilaga 2). I gruppen av synonymiskt angivna förlitauiserade internationella och litauiska motsvarigheter dominerar enordstermer (57 procent av alla synonymiska termer). De är av två slag: a) en litauisk och
4 I artikeln betraktas olika benämningar (en förlitauiserad internationell och en litauisk) för samma tecken som synonymer till IPA-termer, när de saknar betydelseskillnader och ofta tolkas som dubletter (Gaivenis 2014: 200 m.fl.). Om de skilda uppfattningarna om synonymer i allmänhet och synonymer inom terminologin, se: Klimavičius 1975: 91–122; Zemlevičiūtė 2001: 35–38; Mitkevičienė 2015: 39–59; 2020: 1–18 m.fl.
5 Som hittills utförda studier visar är termssynonymi karakteristisk även för terminologin inom många andra områden: fysik (Kaulakienė 2009); informatik och databehandling (Kaulakienė 2000: 23–28; Celiešienė 2011: 23–30; Auksoriūtė m.fl. 2018); medicin (Zemlevičiūtė 2001: 34–39); juridik (Umbrasas 2004: 100–118); byggbranschen (Stunžinas 2005: 7–26); astrologi (Vaskelaitė 2021: 192–223); ekonomi (Vaskelaitė 2022); klädsel (Rimkutė-Ganusauskienė 2023) m.fl. Se även Mitkevičienė 2015: 39.
5
Page 6
internationell term, t.ex.: frikativ (eng. fricative)6, approximant (eng. approximant); b) en litauisk term och en hybrid7, t.ex.: uvular (eng. uvular), palataliserad (eng. palatalized), bilabial (eng. bilabial), dental (eng. dental), glottal (eng. glottal). Av de rekommenderade enordiga termerna utgörs majoriteten, med hänsyn till den bredare traditionen i bruket av fonetiska termer i litauiska arbeten, av litauiska termer.
Även sammansatta termer uppvisar synonymi och består av två till fyra led, t.ex.: lateral frikativa / lateral frikativa (eng. lateral fricative), tonande labial-palatal approximant / tonande labial palatal approximant (eng. voiced labial-palatal approximant). En del av dessa termer består av litauiska och internationella ord, t.ex.: nasal release (eng. nasal release), lateral release (eng. lateral release), tonande alveolär lateral flapp / tonande alveolär sidoflapp (eng. voiced alveolar lateral flap).
Det finns också fall av synonymi där motsvarigheterna på litauiska till IPA-tecknens namn utgörs av termer med olika struktur, jfr enords- och tvåordstermer, t.ex.: labiodental / labial dental (eng. labiodental), palatal / palatalt mitt (eng. palatal), faryngaliserad / mer faryngal (eng. pharyngealized), laminal / tungans främre del (eng. laminal); enords- och treordstermer, t.ex.: apikal / tungspetsens främre del (eng. apical); tvåords- och treordstermer, t.ex.: alveolopalatal frikativa / alveolär palatal frikativa (eng. alveolo-palatal fricatives); treords- och fyrordstermer, t.ex.: tonande labio-velar approximant / tonande labial velar approximant (eng. voiced labial-velar approximant), tonlös labio-velar frikativa / tonlös labial velar frikativa (eng. voiceless labial-velar fricative).
Den slutliga samling litauiska IPA-termer som presenterades för det internationella fonetiska samfundet består av de huvudvarianter av IPA-termerna som markerats med fetstil i tabellen (se bilaga 2 och IPA LT 2025; IPA LT2 2025). I förteckningen över huvudtermer dominerar: a) litauiska termer (65 procent), snarare än litauiserade internationella termer (35 procent); b) enordstermer (59 procent), snarare än sammansatta termer (41 procent). Detta berodde, vid sidan av andra faktorer (precision och tydlighet), också på deras vanligare användning i centrala arbeten inom fonetik och fonologi (jfr: Gerullis 1930; Mikalauskaitė 1975; Girdenis 2003; Pakerys 2003; Ambraz evičius, Leskauskaitė 2014; Pakerys 2014; Kazlauskienė 2018; Jaroslavienė ir kt. 2019; Urbanavičienė ir kt. 2019; Kazlauskienė ir kt. 2023).
6 Vid genomgången av termerna ges i exemplen endast de ingående termleden. Se alla termer i bilaga 2.
7 I artikeln betraktas som hybrider alla termer vars stam innehåller rötter eller avledningsaffix från andra språk (se: Kazlauskienė ir kt. 2011: 56; VLEₑ ir kt.).
6
Page 7
Litauiserade internationella och litauiska IPA-termer
Litauiska IPA-termer
Endast litauiska termer, utan litauiserade motsvarigheter, förekommer främst i avsnittet om IPA-vokaler och suprasegmentella element, t.ex.: flapp (eng. tap or flap), klickljud (eng. clicks); huvudtryck (eng. primary stress), stavelsegräns (eng. syllable break), stigande (eng. rising) etc. (se bilaga 2). Större delen av dem är redan utbredda och allmänt etablerade i litauiska fonetiska arbeten, men i vissa fall behövde man, när IPA-samlingen utarbetades, söka efter en exakt litauisk motsvarighet eftersom författare till fonetiska arbeten hade använt flera termer omväxlande för att beteckna samma fonetiska begrepp.
I IPA:s vokalsystem finns vokaler med två grader av slutenhet på mellanliggande höjd (eng. close-mid och open-mid). I tidigare fonetiska arbeten, när man just hade börjat använda IPA:s ljudklassifikation mer aktivt, förekom termerna halvsluten, halvöppen vokal (se: Jaroslavienė 2015: 1–17; Bakšienė, Čepaitienė 2017: 105–135). Med tiden etablerades dock de litauiska motsvarigheterna mellansluten och mellanöppen (se: Kazlauskienė 2018; Jaroslavienė ir kt. 2019; Bakšienė, Čepaitienė 2024; VLKK K-25), vilka också används i den slutliga IPA-samlingen.
Vid utarbetandet av en litauisk IPA-samling väckte den engelska termen clicks särskilt mycket diskussion. Den betecknar en viss grupp icke-pulmoniska konsonanter (som uttalas genom inandning snarare än utandning), karakteristiska för khoisanspråkfamiljen och till exempel förekommande i det agglutinerande zuluspråket8, och artikuleras med särskilda klickljud (Degėsys 2012: 40). I litauisk litteratur kallas sådana konsonanter ibland smackljud (se VLE). Termen smackkonsonanter är emellertid stilistiskt konnoterad, har en metaforisk prägel och beskriver dessutom inte dessa konsonanters artikulation helt korrekt. Man övervägde också att helt enkelt litauisera det engelska ordet till kliksas, men det skulle inte motsvara principen om effektiv termbildning, enligt vilken en föreslagen term ska vara tydlig och begriplig åtminstone för specialister inom området (Gaivenis 2002: 96). Kliksas väcker inte heller hos litauiska fonetiker associationer till en specifik konsonantartikulation (klick eller smack med tungan), varför VLKK:s underkommission för uttal och accentuering övervägde att terminologisera de litauiska orden klick, smack och smäll. Man försökte också finna motsvarigheter på latin – medicinska termer som avulsiv / avulsyviniai övervägdes, men inte heller de är exakta eftersom de snarare beskriver att en del skiljs från en helhet (t.ex. att en del av ett ben lossnar, slits bort eller skiljs från huvuddelen). Därför valde man i detta fall att terminologisera det litauiska ordet klick. När allmänspråkliga ord görs till termer följer man principerna om renhet, effektivitet och ekonomitet i termbildningen (Gaivenis 2002: 58; Bielinskienė ir kt. 2014: 137–151; Rutkienė 2015: 56–58).
I IPA:s grupp av diakritiska tecken beskriver den engelska termen creaky voiced en knarrig, oregelbunden vokalartikulation. Även om sådana systematiska ljud inte förekommer i litauiska, men
8 Forskare påpekar att zuluspråket har fem vokaler och många konsonanter, t.ex. dental [c], postalveolar [q], alveolar lateral [x] m.fl. Konsonanterna kan förekomma i aspirerade, tonande/tonlösa och andra varianter, där var och en kan uttalas med så kallade klick eller smackljud (Degėsys 2012: 40; VLEₑ).
7
Page 8
Sådana fall av artikulation kan förekomma, särskilt i dialekter, till exempel vid uttal av vokaler med samogitisk bruten accent. För denna beskrivning valdes den litauiska motsvarigheten gergždžiantis skardusis, eftersom participformen i många ordböcker (se E. kalba) används just för att beteckna egenskaper hos röst och ljud; dessutom har termen redan använts av andra författare för att beskriva intonationsegenskaper i litauiskan (se Kazlauskienė et al. 2023: 89)9.
Det finns särskilt stor variation bland litauiska fonetiska termer för suprasegmentella enheter och prosodi. Termerna inom dessa områden är inte etablerade i litauiska språkvetenskapliga arbeten; prosodi, särskilt litauisk intonation, har studerats i något mindre utsträckning, och först under de senaste åren har större prosodistudier publicerats (Kazlauskienė 2023; Kazlauskienė et al. 2023). Bland de termer som varierar mest i fonetiska arbeten finns benämningarna på gränsmarkörerna [|] och [||] för fraspauser (interna, vid syntagmagränser och slutliga). På engelska betecknas dessa markörer med sammansatta termer med flera ord – minor (foot) group och major (intonation) group. För att beskriva den första markören [|] har termerna intonacinio vieneto pauzė / vidinės frazės (sintagmos) pabaiga / sintagmos ribų pauzė oftast använts i litauiska vetenskapliga arbeten, medan den andra [||] har benämnts intonacinio vieneto pabaiga och frazės pabaiga. Efter diskussioner beslutades det i den slutliga litauiska TFA-samlingen att använda litauiska termer med tre ord och analog struktur för båda markörerna: vidinės frazės pabaiga och intonacinės frazės pabaiga.
Det engelska termparet high rising / low rising, som betecknar förändringar i tonkonturen, har översatts till litauiska som ryškiai kylantis / silpnai kylantis, även om det senare uttrycket också gav upphov till omfattande diskussioner vid behandlingen av TFA-samlingen om vilket litauiskt adverb som mest exakt skulle återge en mindre grad av tonförändring. Ett annat engelskt termpar i gruppen för tonens egenskaper, extra high / extra low, betecknar inte en förändring i tonkonturen utan dess konstanta nivå; på litauiska har det översatts utan det internationella ordet och med hjälp av ett litauiskt adverb: labai žemas / labai aukštas. En plötslig sänkning eller höjning av tonnivån betecknas i den engelska TFA-versionen med termerna downstep / upstep, som på litauiska rekommenderas heta šuolis žemyn / šuolis aukštyn; ordet šuolis har redan blivit en vedertagen term för någon form av plötslig förändring och används inom många andra vetenskapsområden, jfr energijos šuolis (i fysik), kainų šuolis (i ekonomi) etc. (se TB).
TFA-markörerna [↗] och [↘], som används för att beteckna stigande respektive fallande frasintonation, beskrivs i den engelska versionen som global rise / global fall, men vid översättningen utelämnades det internationella ordet globalus och ett mer vanligt litauiskt ord valdes: bendrasis kilimas / bendrasis kritimas.
I prosodidelen av TFA förekommer den engelska termen linking, försedd med en förklaring inom parentes (absence of a break), som betecknar diakriten båge [ˍ], vilken oftast används i transkription för att binda klitikor till betonade ord. Vid behandlingen av denna term,
9 Den litauiska TFA-terminologisamlingen kommer sannolikt att preciseras ytterligare, och därför kan även en kortare adjektivisk variant av termen gergždus övervägas i framtiden. Hittills har den inte diskuterats, eftersom den inte finns i någon litauisk ordbok; jfr dock girgždus ”knarrande, gnisslande” (se E. kalba).
8
Page 9
litauiska samlingen föreslogs flera litauiska motsvarigheter: jungtis / glaudi sąsaja / samplaika och liknande, men till slut valdes en term som är vanligare inom språkvetenskapen (till exempel i syntaxen), šliėjimas; förklaringen inom parentes översattes som pertrūkio nebuvimas.
Litauiserade internationella TFA-termer
Vissa TFA-termer används mycket sällan i litauiska fonetiska arbeten, eftersom sådana artikulationsljud inte förekommer i litauiskan. Exempelvis finns det inga nepulmoninių (eng. non-pulmonic), eller neplautinių, konsonanter som uttalas genom att luft dras in i lungorna i stället för att pressas ut; det finns inte heller några specifika vokaler som uttalas med ett [r]-färgat klanginslag, vilket är typiskt för amerikansk engelska (ett sådant uttal, på engelska kallat rhoticity, markeras med en särskild diakrit), och så vidare.
Ett sätt att benämna ett fonetiskt begrepp som nyligen tillkommit i litauiskan är att litauisera en internationell term10. Om denna väg väljs finns flera möjligheter: 1) att låna in en hel internationell term (och endast lägga till en litauisk ändelse); 2) att låna den internationella stammen och anpassa avledningsmönstret till litauiskan; 3) att låna avledningsmönstret och hämta termens rot och affix från litauiskan (se Gaivenis 2014: 327; jfr även Drotvinas 2002: 20). Vid litauiseringen av internationella TFA-termer användes oftast den andra, hybrida, metoden för termbildning, där ett litauiskt suffix läggs till en internationell rot11 (för mer om TFA-samlingens bildningsegenskaper, se avsnittet ”Mer karakteristiska drag i bildningen av TFA-termer”). Några mindre vanliga litauiserade internationella termer diskuteras närmare.
I TFA delas konsonanter i alla språk först in i två huvudgrupper: sådana som uttalas genom att en luftström pressas ut ur lungorna (eng. pulmonic consonants) och sådana som artikuleras genom att luft dras in i lungorna (eng. non-pulmonic consonants). De senare konsonanterna delas i TFA-samlingen, efter artikulationssätt, in i tre klasser: 1) konsonanter där det extra lufttrycket vid uttalet uppstår inte i lungorna utan i röstkanalen, i struphuvudet, när glottis stängs (eng. ejectives); 2) konsonanter som bildas vid gommen och uttalas med ett särskilt tungklick, en smackning (eng. clicks; se vidare avsnittet ”Litauiska TFA-termer”); 3) konsonanter där hindret övervinns med en explosion som riktar luftströmmen inåt i stället för utåt (eng. implosives). Det beslutades att beteckna alla dessa ljud, som är föga kända inom litauisk språkvetenskap, med litauiserade internationella termer. De huvudsakliga termerna för de två största konsonantklasserna valdes till pulmoninis och nepulmoninis (från latinets pulmonis ”lunga”), som exempelvis är välkända inom medicinen12. Man beslutade att avstå från
10 Begreppet sulietuvintas tarptautinis terminas används i artikeln om både hybrider (t.ex. uvuliarinis) och lånord som anpassats till litauiskans grammatiska system (t.ex. kliksas). Den bredare beteckningen lietuviinimas har valts för att omfatta både fonetisk och grammatisk anpassning av internationella termer, jfr eng. fricative / lit. frikatyvas; eng. pharyngeal / lit. faringalinis. Andra forskare betecknar fenomenet även som gramatinimą (Drotvinas 2002: 20) eller adaptavimą (Kalėdienė 2008: 50–60).
11 Internationella ord kan, efter graden av anpassning till litauiskans system, delas in i flera kategorier: 1) neadaptuoti (oböjliga); 2) minimaliai adaptuoti (endast ändelser läggs till); 3) pakankamai adaptuoti (med litauiska avledningsaffix) (Kalėdienė 2008: 52). Vid litauiseringen av TFA:s fonetiska termer anpassades de i tillräcklig grad, det vill säga litauiska avledningsaffix lades till.
12 Pulmonologija – mokslas, tiriantis plaučius ir jų ligas, žr. TŽŽ 2008: 617.
9
Page 10
för dess litauiska varianter plautinis och neplautinis, för att bevara systematiken inom denna termgrupp. Klasserna av icke-pulmoniska konsonanter har också fått namn med termer vars rötter är av latinskt ursprung: jfr ejektyviniai (av lat. jectio ’utkastande; utspottande’) och imploziniai (av lat. implosio ’inslagning’) konsonanter13.
En annan TFA-term, rhoticity, beskriver också en artikulation som inte förekommer i litauiska språkljud, men inom litauisk lingvistik finns liknande termer med samma rot, härledda från namnet ro på den grekiska alfabetbokstaven ρ. Logopedispecialister använder termen rotacizmas (reravimas, greblavimas), som betecknar en av formerna av dyslali14: ett felaktigt uttal av [r], [rʲ], där dessa ljud utelämnas, ersätts med andra ([l], [ʋ], [ʒ], [j]) eller uttalas förvrängt (i stället för ett flerslagigt uttalas ett enkelslagigt ljud, i stället för ett vibrerande uttalas en palatal konsonant osv.)15 (Garšvienė, Ivoškūvienė 1993; jfr även Böhme 2003)16.
TFA-termen rhoticity betecknar uttalet av vokaler som får en [r]-färgning i prekonsonantisk position (före konsonanten [r]). I TFA-samlingen markeras de med ett diakritiskt tecken – en hake [˞] efter bokstaven (t.ex. [ɑ˞], [ɜ˞], [ə˞]). Detta uttal är typiskt för mandarin i Kina och även för den amerikanska varianten av engelska, t.ex.: far ’långt bort’ [fɑ˞], fur ’päls’ [fɜ˞]17. Vid artikulation av rotiska vokaler uppstår en förträngning i svalget, den främre munhålan vidgas, tungans bakre del dras tillbaka mot struphuvudet och tungspetsen höjs. Denna tungställning kallas också retroflex, och ur talakustisk synvinkel kännetecknas sådana vokaler av en lägre tredje formant (Trask 2006: 310).
När TFA-samlingen diskuterades föreslogs den litauiska motsvarigheten virpėjimas för termen rhoticity. Hänsyn togs dock till termens omfattande paradigm i engelskan – i lingvistiska termordböcker används, vid sidan av rhoticity, även rhotacism, rhotacization, rhotacized, rhotic (Trask 2006: 310–311; Matthews 2007: 347–348; Crystal 2011: 417). Detta innebär att termen har större spridning även i en litauisk kontext, och därför behövde man vid utformningen av motsvarigheten förutse en bredare avledningspotential. Detta uppnås bäst genom att välja en hybridmodell för termbildning, där det litauiska suffixet –iškumas läggs till den grekiskt härstammande roten rot-. På så sätt kan ett helt paradigm av besläktade termer bildas (jfr: rotiškumas, rotinimas, rotizacija, rotinis m.fl.).
13 Dessa suffixavledningar med –inis betraktas som hybrider, se fotnot 7.
14Dyslali är en fonetisk talstörning som yttrar sig som ett ihållande felaktigt uttal av språkljud, oftast konsonanter (se TB).
15 Rotacism delas också in i flera typer: 1) pararotacism, då [l], [ʋ], [ʒ], [j] uttalas i stället för [r]; 2) ett enkelslagigt [ɾ] uttalas i stället för ett flerslagigt [r]; 3) ett labialt [ʀ] uttalas i stället för ett alveolart [r]; 4) ett palatalt [ʁ] uttalas i stället för ett alveolart [r]; 5) ett lateralt [l] uttalas i stället för ett vibrerande [r] (Juškienė 2008: 40).
16 Rotacism betecknar också ett historiskt fonetiskt fenomen som exempelvis förekom i tidig latin, då konsonanten [s] mellan vokaler rotaciseras, det vill säga omvandlas till konsonanten [r]. Exempelvis är genitivformen av det latinska substantivet genus ’släkte’ generis < genesis (TŽŽ 2008: 652; jfr: Trask 2006: 310; Matthews 2007: 347).
17 I dialekterna i sydvästra England förekommer det motsatta fenomenet, rotinimo, där [r] bevaras på ställen där andra dialekter inte uttalar det, t.ex.: tower ’torn’, turn ’svänga’ (Matthews 2007: 347–348).
10
Page 11
Det bör noteras att de flesta av de behandlade försvenskade internationella IPA-termerna har latinskt ursprung (jfr Gaivenis 2002: 58) – detta säkerställer deras precision, systematik, objektivitet och stilistiska neutralitet. Som nämnts tidigare är de förlitauiskade motsvarigheterna till IPA huvudsakligen hybrida bildningar och har oftast valts för att benämna konsonanter, t.ex.: alveolinis (eng. alveolar), retrofleksinis (eng. retroflex), palatoalveolinis (eng. palatoalveolar), ejektyviniai (eng. ejectives). De litauiska IPA-termerna är däremot vanligare inom området vokaler och prosodiska enheter (se avsnittet ”Litauiska IPA-termer” för en utförligare behandling). Denna fördelning kan förklaras av att konsonantartikulationen är nära förbunden med terminologin för talorganen, där termer med latinskt ursprung dominerar och även används inom andra vetenskapsområden (medicin, logopedi osv.).
Karakteristiska drag i IPA-termers ordbildning
Den litauiska IPA-ordlistan innehåller 125 unika lexikala enheter, av vilka primärord (åtminstone sådana ur dagens språks perspektiv) tillsammans med sina avledda former utgör 21 procent. De ingår oftast i sammansatta flerdelade termer, t.ex.: gomurio vidurinis, šuolis žemyn, žodžio kirtis osv.
Bland de vanligare avledda formerna kan nämnas pronominella adjektiv – oftast redan etablerade beteckningar för artikulatoriska egenskaper hos vokaler och konsonanter, t.ex.: ilgas, sklandusis, duslusis. Ett undantag utgörs av enkla adjektiv som används i kombination med adverbet labai, vilket i sig anger en exceptionell grad av den egenskap som adjektivet uttrycker, t.ex.: labai trumpas, labai aukštas. Även några adverb i komparativ används som termer, t.ex.: daugiau suapvalėjęs / mažiau suapvalėjęs, labiau ryklinis.
En stor grupp utgörs av participformer; som beståndsdelar i IPA-termer förekommer de i olika diates- och tidsformer, t.ex.: aktiva presensparticip – kylantis, krintantis, gergždžiantis; aktiva particip i preteritum – paduslėjęs, papriešakėjęs, suapvalėjęs (om prefixen, se nedan); passiva presensparticip (oftast pronominella) – sprogstamasis, virpamasis, pučiamasis, negirdimas; passiva particip i preteritum – centruotas, palatalizuotas, faringalizuotas, veliarizuotas (om suffixet –uoti, se nedan).
Bland de förlitauiskade internationella IPA-termerna finns också ord utan tydliga ordbildningsformanter, där endast en litauisk ändelse har lagts till vid litauiseringen, t.ex.: frazė, tonas (se även avsnittet ”Förlitauiskade internationella IPA-termer”).
I IPA-ordlistan dominerar suffixavledningar från olika ordklasser (substantiv, adjektiv, verb, adverb); tillsammans med termer som innehåller suffix av främmande ursprung utgör de 61 procent av alla lexikala enheter. De flesta är adjektiv bildade med det mycket produktiva suffixet -inis, som har många betydelser och är särskilt karakteristiskt för terminologi (se utförligare: Kniūkšta 1976; DLKG 2005: 210–216) – de utgör hela 68 procent av suffixavledningarna.
Avledningar med suffixet -inis är vanligast bland de konkurrerande synonymerna, de förlitauiskade internationella termerna och de litauiska termerna. Detta suffix är det vanligaste affixet som fogas till förlitauiskade internationella termer. I ordlistan läggs det till både enrotiga ord av främmande ursprung, t.ex.: alveolinis
11
Page 12
(lat. alveolus ”liten hålighet, fördjupning”), palatalinis (lat. palatum ”gom”); även ord med främmande prefix (som sannolikt har sitt ursprung i prepositioner), t.ex. postalveolinis (lat. post ”efter, bakom, senare” + alveolus), epiglotlalinis (gr. epí ”på, ovanför, intill” + glóttis ”glottis”); samt ord med två internationella rötter, t.ex. palatoalveolinis (lat. palatum + alveolus), labioveliarinis (lat. labium ”läpp” + velum ”mjuka gommen”) m.fl. Även om denna typ av ordbildning (sammansatt stam + –inis) inte är särskilt typisk för litauiskan (se nedan om sådana litauiska IPA-termer), valdes några ändå som de enda rekommenderade varianterna med hänsyn till de internationella benämningarnas spridning i vetenskapliga texter, eftersom de används flitigt i språkvetenskapliga verk och i vissa fall saknar litauisk motsvarighet, exempelvis retrofleksinis. Andra benämningar av denna typ förekommer sällan i litauiska fonetiska arbeten, och de ljudegenskaper som de betecknar är inte typiska för litauiskan, t.ex. linguolabilinis, alveololateralinis. Även i sådana fall beslutades att föredra de internationella termerna, eftersom deras litauiska motsvarigheter ofta skulle bli otympligare och sammansatta, och i vissa fall skulle det vara oundvikligt att upprepa samma internationella ord i den litauiska termen, t.ex. labiopalatalinis (jfr lūpinis palatalinis), alveolopalatalinis (jfr alveolinis palatalinis) och liknande.
Även bland de litauiska IPA-termerna finns det många avledningar med suffixet -inis. Oftast rör det sig om avledningar från primära substantiv, etablerade och tydliga fonetiska termer, t.ex. lūpinis, dantinis, nosinis och liknande. I samlingen har man avstått från att rekommendera prefixavledningar med suffixet -inis som huvudvarianter, såsom užalveolinis, antgerklinis18.
Det finns bara några få IPA-termer som är avledda från andra ordklasser och med andra suffix. Eftersom terminologisk ordbildning kännetecknas av en stor mängd avledningar med abstrakt betydelse (se vidare Keinys 1975: 9–14), utgör verbabstrakta substantiv med suffixet -imas också en något större grupp bland IPA-termerna, såsom spragtelėjimas, šliejimas, nebuvimas, kilimas, kritimas, sprogimas; därutöver finns endast ett adjektivabstrakt, avledningen rotiškumas med suffixet -umas, vars uttrycksform diskuterades när samlingen utarbetades (se avsnittet ”Lithuaniserade internationella IPA-termer”). Även denna term bygger på adjektivet rotiškas, som hittills sällan förekommer i litauiska språkvetenskapliga arbeten, men det finns många fonetiska facktermer bildade med suffixen -iškas > -iškumas, jfr vienbalsiškas / monoftongiškas > vienbalsiškumas / monoftongiškumas, dvibalsiškas / diftongiškas > dvibalsiškumas / diftongiškumas och liknande. Termen strider alltså inte mot litauiskans ordbildningssystem, bygger på produktiva suffix, och dess grundläggande adjektiv har en tydligt uttryckt ordbildningsbetydelse: ”lik den företeelse som uttrycks av grundordet” (DLKG 2005: 207).
I samlingen finns adverb som ingår i flerordsuttryck och har bildats med suffixen –(i)ai, t.ex. ryškiai kylantis / silpnai kylantis; samt med –yn, som anger riktning (se vidare DLKG 2005: 429–431), t.ex. hopp žemyn / hopp aukštyn.
18 Även om vissa termer inom andra områden med denna typ av ordbildning har etablerats i bruk, är de oftast bildade med prefixen iki- och prieš-, jfr ikimokyklinis, priešlėktuvinis m.fl. (se TB).
12
Page 13
I gruppen av litauiserade internationella termer har många substantiv suffix av främmande ursprung, t.ex. -antas: vibrantas, aproksimantas; –yuas: frikatyvas, ejektyvas; –entas: elementas; –ūras: kontūras.
Särskilt bör nämnas de litauiserade internationella participformerna, vars grundläggande verb har bildats med suffixet –uoti, som ger betydelsen ”att utföra det som grundordet betecknar eller göra något sådant” (se vidare DLKG 2005: 387–388), t.ex. aspiruotas, centruotas, veliarizuotas. I två fall av synonyma varianter i denna grupp har de internationella orden föredragits, t.ex. palatalizuotas (eng. palatalized), jfr motsvarande litauiska ord paminkštėjęs, och veliarizuotas (eng. velarized), jfr pakietėjęs. De litauiska motsvarigheterna till dessa termer, liksom orden minkštasis, kietasis som betecknar ljudens grundläggande egenskaper, är metaforiska och beskriver indirekt artikulationen hos de ljud de betecknar. De internationella termerna är däremot mer precisa, eftersom de anger artikulation med den ena eller andra delen av gommen (se även avsnittet ”IPA-terminologi i tidigare litauiska fonetiska arbeten”).
Prefixavledningar utgör 12 procent av alla lexikala enheter i IPA-termsamlingen. De flesta av dem är participformer (vanligen aktiva particip i preteritum), vars grundläggande verb har bildats med prefixet pa-, som här har betydelsen ”att utföra handlingen i mindre eller svagare grad än vad grundordet anger” (DLKG 2005: 405). Alla particip av denna typ är termer som beskriver diakritiska tecken; de betecknar alltså endast en sekundär, partiell ljudegenskap som uppkommer genom koartikulation, prosodi och/eller andra faktorer och som avviker i mindre grad från ljudets inneboende egenskaper, vilka vanligtvis betecknas med ord utan prefix (oftast adjektiv med eller utan bestämd form). De flesta sådana termer i samlingen är enbart litauiska motsvarigheter till engelska ord; internationella termer saknas helt, t.ex. paduslėjęs (eng. voiceless), jfr duslusis¹⁹; paskardėjęs (eng. voiced), jfr skardusis; papriešakėjęs (eng. advanced), jfr priešakinis; paužpakalėjęs (eng. retracted), jfr užpakalinis; paaukštėjęs (eng. raised), jfr aukštutinis; pažemėjęs (eng. lowered), jfr žemutinis.
I IPA-samlingen finns tre litauiska termer med prefixet su-: suapvalėjęs, sulūpintas och sunosintas. Prefixet su- anger i dessa ord handlingens gräns och fullbordan; verb av denna typ uttrycker vanligen också att handlingen intensifieras och fortskrider mot ett visst resultat, jfr apvalėti: suapvalėti, lūpinti: sulūpinti, nosinti: sunosinti (se vidare DLKG 2005: 402).
För de engelska termerna more rounded / less rounded beslutades det att rekommendera de litauiska motsvarigheterna daugiau suapvalėjęs / mažiau suapvalėjęs. Den litauiska participformen gav dock upphov till omfattande diskussioner, och även andra möjliga varianter övervägdes: suapvalintas / sulūpintas / labializuotas. I engelsk terminologi finns två termer som beskriver läpparnas aktivitet i ljudets primära eller sekundära artikulation (koartikulation): rounded och labialized. Deras betydelser är inte
19 I vissa fall låter de engelska termerna för en ljudegenskap i primär respektive sekundär artikulation likadant, t.ex. eng. voiced ”tonande”, ”assimilerat tonande” (helt assimilerat, när en förändring av de distinktiva dragen inträffar) och ”delvis tonande” (har fått endast en viss grad av tonande karaktär, men någon fonemförändring har inte skett); på motsvarande sätt eng. voiceless ”tonlöst”, ”assimilerat tonlöst” och ”delvis tonlöst”.
13
Page 14
helt identiska: den första betecknar en framskjutning av läpparna och specifikt deras rundning (detta är mest typiskt för vokaler och de labialiserade konsonanter som står intill dem, t.ex. [²'tupʼe] ~ tūpė), medan den andra även kan användas med samma betydelse som den första, men betecknar vilken läppaktivitet som helst, inte nödvändigtvis rundning. Vokaler intill bilabiala konsonanter [p], [b] är till exempel något labialiserade, men läpparna rundas inte: [²'pɑːdɛs] ~ pādas, [²'bɑːdɛs] ~ bādas. Därför beslutade man att välja motsvarigheten suapvalėjęs för den engelska termen rounded, som betecknar en sekundär ljudegenskap21 markerad med ett diakritiskt tecken (participformen i aktivum har anpassats till andra litauiska motsvarigheter, jfr de tidigare nämnda paaukštėjęs, pažemėjęs, papriešakėjęs, paužpakalėjęs). Prefixet su-, i stället för pa-, som i andra termer i den likartade gruppen av diakritiska tecken, valdes eftersom termen är sammansatt och består av två ord, och eftersom den åtföljs av adverben daugiau och mažiau, som anger graden av rundning. I så fall vore varianten daugiau paapvalėjęs / mažiau paapvalėjęs olämplig betydelsemässigt, eftersom pa-, som nämnts, redan i sig betecknar en svagare handling.
Suffixavledningar är mycket få i IPA-terminlistan (6 procent av alla lexikala enheter). Dit hör endast ett fåtal termer som, i likhet med vad som är vanligt för ord bildade på detta sätt, har bildats av verb (se vidare Keinys 1979: 155–183), och som oftast ingår i sammansatta flerordstermer, t.ex.: frasens inre avslutning, frånvaro av avbrott m.fl.
Bland de litauiska termer som behandlas finner vi också bara några få ord (3 procent av alla lexikala enheter) bildade genom sammansättning. Liksom för sammansättningar i allmänhet har de oftast bildats genom att ett ytterligare ordbildningsaffix – en ändelse – lagts till. Till dessa kan man räkna sådana relativt etablerade fonetiska termer som abilūpis, viendūžis ir pusilgis. Den första av dem förtjänar en något utförligare kommentar.
För den engelska termen bilabial, som betecknar en labial artikulation av konsonanter och är mer utbredd i bruk, föreslogs en litauisk motsvarighet, men dess ordbildningsform – abilūpis eller abilūpinis – har varit omdiskuterad. Formen med suffix – abilūpinis – rekommenderas i A. Kazlauskienės lärobok i fonetik (2018: 50)22, men i A. Pakeris lärobok i fonetik (2003: 73) beskrivs dessa konsonanter som abilūpiai (lūpiniai), och i A. Girdenis fonologiska monografi (2003: 89) endast som lūpiniai. Med hänsyn till rekommendationerna för bildning av avledningar med suffixet -inis – att de i standardspråket inte brukar bildas av tvåstammiga ord och att ändelsen betraktas som ett ytterligare ordbildningsmedel för sammansättningar – valdes formen utan suffix, abilūpis, jfr kasdienis, daugiaplanis, naujametis osv.
20 För transkription med IPA-tecken, se VLKK K-25.
21 Den primära labiala artikulationen av ett ljud (en röst), som markeras inte med ett diakritiskt tecken utan med en annan symbol, betecknas också med rounded i den engelska IPA-versionen, jfr eng. Where symbols appear in pairs, the one to the right represents a rounded vowel. I den litauiska språkvetenskapliga traditionen används i detta fall allmänt termen lūpinis, lūpiniai balsiai (och motsvarande nelūpinis, nelūpiniai balsiai) (se Girdenis 2003: 200; Pakerys 2003: 24; Kazlauskienė 2018: 37 m.fl.). Den nämnda frasen har därför översatts så här: När symboler visas parvis representerar den högra en rundad vokal.
22 Lärobokens författare förespråkade suffixformen när terminlistan behandlades.
14
Page 15
SLUTSATSER
Den behandlade IPA-terminlistan består av förlitauiserade internationella termer och litauiska termer, varav en stor andel (64 procent) används synonymt. Dessa synonymer har inga betydelseskillnader och kan betraktas som dubletter. Sådan synonymi bör inte undvikas; den förekommer även inom andra vetenskapsområden.
Sett till strukturen består IPA-terminlistan till största delen av enordstermer (57 procent), medan det vad gäller ursprung finns lika många litauiska som internationella termer. I den rekommenderade listan över huvudtermer dominerar enordstermer (58 procent) och litauiska termer (65 procent).
Endast litauiska termer, utan sina förlitauiserade internationella motsvarigheter, dominerar i IPA-avsnitten om vokaler och suprasegmentella element. De flesta av dem är redan spridda och allmänt etablerade i litauiska fonetiska arbeten. IPA-terminlistan innehåller också några nya litauiska motsvarigheter till engelska termer.
Förlitauiserade internationella termer i IPA-terminlistan beskriver oftast begrepp som betecknar fonetiska egenskaper som är ovanliga eller mycket sällsynta i litauiskan. Vid litauisering av internationella IPA-termer användes oftast en hybrid ordbildningsmodell: ett litauiskt suffix fogas till en lånad internationell rot. Hybridbildning i IPA-terminlistan säkerställer terminernas stilistiska neutralitet och bidrar till att undvika den metaforiska prägel som ibland kännetecknar litauiska termer.
Ur ordbildningssynpunkt är den behandlade IPA-terminlistan inte komplicerad. Den innehåller en mindre andel primärord (21 procent av alla lexikala enheter), som oftast ingår i sammansatta termer, och betydligt fler (79 procent av alla lexikala enheter) avledningar. Bland dessa dominerar de mest produktiva avledningarna med suffixet –inis (68 procent av alla suffixavledningar). Avledningar med andra suffix och termer bildade på andra sätt är få (av alla lexikala enheter utgör prefixavledningar 12 procent, suffixavledningar 6 procent och sammansättningar 3 procent).
Följande viktiga problemområden i arbetet med IPA-terminlistan kan urskiljas: 1) urvalet av synonymer till internationella och litauiska termer för den rekommenderade huvudvarianten (man utgick från kriteriet att termen skulle vara etablerad i bruk och prioriterade den mer spridda termen); 2) avsaknaden av litauiska motsvarigheter till mindre vanliga engelska termer (terminologisering av ord ur standardspråket; förlitauisering av internationella termer); 3) variationen i litauiska fonetiska termer i språkvetenskapliga arbeten (hänsyn togs till spridningen i bruk och till principerna om klarhet, precision och ekonomi); 4) variationen i ordbildningssätt för fonetiska termer (ordbildningsmodeller valdes som bäst motsvarar litauiskans ordbildningssystem och stärker termbildningspotentialen, så att ett brett terminologiskt paradigm kan skapas).
Sammanfattningsvis bör det framhållas att den litauiska IPA-terminlistan innehåller ett betydande antal nya termer som betecknar mindre vanliga fonetiska fenomen. Därför är det sannolikt att listan kommer att preciseras ytterligare i framtiden, med hänsyn till de senaste undersökningarna inom litauisk och internationell fonetik.
15
Page 16
LITERATŪRA
Albright Robert W. 1958: The International Phonetic Alphabet: Its Backgrounds and Development, Indiana University Research Center in Anthropology, Folklore, and Linguistics, publication 7, Bloomington: Indiana University Press.
Ambrazevičius Rytis, Leskauskaitė Asta 2014: Priebalsių akustinės ypatybės: palatalizacija ir balsingumas [Acoustic Characteristics of Consonants: Palatalization and Voicing], Kaunas: Technologija.
Auksoriūtė Albina, Gaivenytė-Butler Jolanta, Labanauskienė Solvita, Mitkevičienė Asta, Stunžinas Robertas, Umbrasas Alvydas, Zemlevičiūtė Palmira 2018: Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai [Research into Lithuanian Terminology of Informatics and Computing], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Bacevičiūtė Rima 2008: Fonet ikos terminai: Žodynėlis ir mokomosios užduotys [Phonetic Terms: Glossary and Educational Tasks], Vilnius: Vilniaus pedagoginio universiteto leidykla.
Bakšienė Rima 2011: Fonologijos terminai: žodynėlis ir mokomosios užduotys [Phonology Terms: Glossary and Educational Tasks], Vilnius: Edukologija.
Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė 2017: Tarptautinės fonetinės abėcėlės taikymo lietuvių tarmių garsams galimybės [Opportunities for International Phonetic Alphabet Application to the Sounds of Lithuanian Dialects]. – Baltistica 52(1), 105–135.
Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė 2024: Tarptautinės fonetinės abėcėlės rašmenys lietuvių tarmėtyroje [International Phonetic Alphabet Characters in Lithuanian Dialectology], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://doi.org/10.35321/e-pub.135.tfa-lietuviu-tarmetyroje.
Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė, Jaroslavienė Jurgita, Urbanavičienė Jolita 2023: Standard Lithuanian. – Journal of the International Phonetic Association, 1–31. Available at: https://www.cambridge.org/core/journals/journal-of-the-international-phonetic-association/article/abs/standard-lithuanian/eC7F33eC51FCe-8F7142a63D99C38199D.
Bielinskienė Agnė, Kazlauskienė Asta, Rimkutė Erika, Tamošiūnaitė Aurelija 2014: Lietuvių bendrinė kalba: normos ir vartosena [Standard Lithuanian Language: Language Norms and Usage], Kaunas: Versus aureus.
Böhme Gerhard 2003: Sprach-, Sprech-, Stimm- und Schluckstörungen 1: Klinik [Language, Speech, Voice and Swallowing Disorders 1: Clinic], Stuttgart: Gustav Fischer Verlag.
16
Page 17
Būga Kazimieras 1958–1961: Rinktiniai raštai 1–3 [Selected Works 1–3], sudarė Z. Zinkevičius, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
Celiėšienė Vilija 2011: Įvairiakilmė sinonimija – dėsningas lietuviškos kompiuterijos terminijos norminimo etapas [Heterogeneous Synonymy: A Regular Stage in the Process of Standardisation of Lithuanian Computer Science Terminology]. – Santalka: Filologija, Edukologija 19(1), 25–30.
Crystal David 2011: A Dictionary of Linguistics and Phonetics, 6th edition, Malden: Blackwell Publishing.
Degėsys Gediminas 2012: Zulų kalba – kaip Afrikos paukščių čiulbėjimas [The Zulu Language – Like the Chirping of African Birds]. – Spectrum 2(17), 38–41.
DLKG 2005: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika [Grammar of Modern Lithuanian], red. V. Ambrazas, 4-asis papildytas leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Drotvinas Vincentas 2002: Ar lietuviški leksikologijos terminai? [Are the Lexicology Terms Lithuanian?]. – Žmogus ir žodis I, 18–21.
Durys Mykolas 1929: Kalbos mokslo pagrindai [Fundamentals of Linguistics], Kaunas: Švyturys.
E. kalba: Lietuvių kalbos išteklių informacinė sistema „E. kalba“ [Lithuanian Language Resources Information System E-Language]. Prieiga internete: https://ekalba.lt/ [žiūrėta 2025-05-25].
Ekblom Richard 1922: Manuel phonétique de la langue Lithuanienne [Phonetic Guide to the Lithuanian Language]. – Archives d’études orientales 19, Stockholm: Norstedt.
Gaivenis Kazimieras 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys [Lithuanian Terminology: Outline of Theory and Normalisation], Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Gaivenis Kazimieras 2014: Rinktiniai raštai [Selected Works], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas [Dictionary of Terms of Linguistics], Kaunas: Šviesa.
Garšvienė Aniceta, Ivoškuvienė Regina 1993: Logopedija [Logopedy], Kaunas: Šviesa.
Girdenis Aleksas 2003: Teoriniai lietuvių fonologijos pagrindai [Theoretical Foundations of Lithuanian Phonology], Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
GLJ 1985: Grammatika litovskogo jazyka [Grammar of the Lithuanian Language], red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslas.
17
Page 18
HIPA 1999: Handbook of the International Phonetic Association: A Guide to the Use of the International Phonetic Alphabet, ed. N. Esling, Cambridge: Cambridge University Press.
hIPA 2018: Historical charts of the International Phonetic Alphabet. Available at: https://www.internationalphoneticassociation.org/IPAcharts/IPA_hist/IPA_hist_2018.html.
IPA 2020: International Phonetic Alphabet (revised to 2020). Available at: https://www.internationalphoneticassociation.org/content/full-ipa-chart [žiūrėta 2025-05-15].
IPA charts: IPA charts in other languages. Available at: https://www.internationalphoneticassociation.org/IPAcharts/IPA_chart_trans/IPA_charts_T.html [žiūrėta 2025-05-15].
IPhA: International Phonetic Association. Available at: https://www.internationalphoneticassociation.org/ [žiūrėta 2025-05-15].
Jaroslavienė Jurgita 2015: Lietuvių kalbos trumpųjų ir ilgųjų balsių kiekybės ir kokybės etalonai [Quantity and Quality Targets of the Short and Long Vowels in Standard Lithuanian]. – Bendrinė kalba 88, 1–17. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/Html/88/Jaroslaviene_bk_88_straipsnis.pdf.
Jaroslavienė Jurgita, Grigorjevs Juris, Urbanavičienė Jolita, Indričāne Inese 2019: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje 1: Balsių ir garsų sąveikos instrumentinis tyrimas [Sounds of the Baltic Languages in the Early 21st Century: An Experimental Study of Vowels and Coarticulation], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://doi.org/10.35321/e-pub.1.baltu-garsynas.
Juškienė Gina 2008: Priešmokyklinio amžiaus vaikų tarimo trūkumai ir fonologinės analizės gebėjimai [Pronunciation Defects and Phonological Analysis Abilities Preschool Children]: magistro darbas, Šiauliai: Šiaulių universitetas.
Kalėdienė Laima 2008: Tarptautinių daiktavardžių adaptavimas: žodžio galas [Adaptation of International Substantives: the End of Words]. – Specialybės kalba: terminija ir studijos, Vilnius: Mykolo Romerio universiteto leidybos centras, 50–60.
Kaulakienė Angelė 2000: Kompiuterijos terminijos sinonimija: yda ar būtinybė [Synonymy in the Terminology of Computer Science: Fault or Necessity]. – Terminologija 6, 23–28. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/721/812.
Kaulakienė Angelė 2009: Lietuvių fizikos terminijos raida [The Development of Lithuanian Physical Terminology], Vilnius: Technika.
Kazlauskaitė Gita 2000: Lietuviškų ir tarptautinių fonetikos terminų sinonimija [Synonymy of Lithuanian and International Phonetic Terms]. – Terminologija 7, 25–31. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/710/801.
18
Page 19
Kazlauskaite Rūta 2024: Fonetika. – Praktinė bendrinės lietuvių kalbos gramatika [Practical Grammar of Standard Lithuanian], A. Balčiūnienė, A. Drukteinis, R. Kazlauskaitė, J. Vaskelienė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Kazlauskienė Asta 2018: Bendrinės lietuvių kalbos fonetikos ir fonologijos pagrindai [Foundations of Standard Lithuanian Phonetics and Phonology], Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: https://portalcris.vdu.lt/server/api/core/bitstreams/b558511b-6c9b-47f7-ba28-7e488e8d0a55/content.
Kazlauskienė Asta 2023: Bendrinės lietuvių kalbos skiemuo [The Syllable in the Standard Lithuanian Language], Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas.
Kazlauskienė Asta, Dereškevičiūtė Sigita, Sabonytė Regina 2023: Bendrinės lietuvių kalbos intonacija: frazės centras, ribos ir žymėjimas [Standard Lithuanian Intonation: Phrase Centre, Boundaries and Marking], Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: https://ebooks.vdu.lt/eb/3160/bendrines-lietuviu-kalbos-intonacija-frazes-centras-ribos-ir-zymejimas/.
Kazlauskienė Asta, Rimkutė Erika, Bielinskienė Agnė 2011: Bendroji ir specialybės kalbos kultūra: vadovėlis aukštųjų mokyklų studentams [Common and Professional Language Usage: A Textbook for Higher Education Students], Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: https://talpykla.elaba.lt/elaba-fedora/objects/elaba:4622103/datastreams/MAIN/content.
Keinys Stasys 1967: Lietuvių terminologijos kūrimo apžvalga (iki 1940 m.) [Overview of Lithuanian Terminology Development (Until 1940)]. – Kalbotyra 18.
Keinys Stasys 1975: Priesaginė lietuviškų terminų daryba [Suffixation of Lithuanian Terms]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 16, 7–56.
Keinys Stasys, 1979: Galūninė terminų daryba [Flexional Derivation of Terms]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 19, 155–183.
Keinys Stasys 1980: Terminologijos abėcėlė [Alphabet of Terminology], Vilnius: Mokslas.
Klimavičius Jonas 1975: Tarptautinių ir lietuviškų terminų sinonimija terminografijoje [Synonymy of International and Lithuanian Terms in Terminography]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 16, 91–123.
Kniūkšta Pranas 1976: Priesagos -inis būdvardžiai. Daryba, reikšmės, gramatiniai sinonimai [Adjectives with the -inis Suffix. Formation, Meanings, Grammatical Synonyms], Vilnius: Mokslas.
LG 2006: Lithuanian Grammar, ed. V. Ambrazas, Vilnius: Baltos lankos.
LKG 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis) [Lithuanian Grammar 1: Phonetics and Morphology (Noun, Adjective, Numeral, Pronoun)], red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis.
19
Page 20
Matthews Peter H. 2007: The Concise Oxford Dictionary of Linguistics, second edition, Oxford: Oxford University Press.
Mikalauskaitė Elzbieta 1975: Lietuvių kalbos fonetikos darbai [Studies in Lithuanian Phonetics], Vilnius: Mokslas.
Mitkevičienė Asta 2015: Kai kurie terminų sinonimijos aspektai [Some Aspects of Synonymy of Terms]. – Terminologija 22, 39–59. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/518/608.
Mitkevičienė Asta 2020: Ar terminų sinonimija yra trūkumas? [Is Synonymy of Terms an Imperfection?] – Bendrinė kalba 93, 1–18. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/899/1112.
Pakerys Antanas 1982: Lietuvių bendrinės kalbos prozodija [The Prosody of Standard Lithuanian], Vilnius: Mokslas.
Pakerys Antanas 1986: Lietuvių bendrinės kalbos fonetika [The Phonetics of Standard Lithuanian Language], 1-asis leidimas, Vilnius: Mokslas.
Pakerys Antanas 2003: Lietuvių bendrinės kalbos fonetika [The Phonetics of Standard Lithuanian Language], 3-iasis leidimas, Vilnius: Enciklopedija.
Pakerys Jurgis 2014: Kalbos konstruktorius. Įvadinės paskaitos [Language Constructor. Introductory Lectures], Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
PHWL: The Phonology Of The World’s Languages, Oxford: Oxford University Press. Available at: https://global.oup.com/academic/content/series/p/the-phonology-of-the-worlds-languages-pwl/?cc=lt&lang=en&.
Rimkutė-Ganusauskienė Aušra 2023: Aprangos pavadinimai: XXI amžiaus 2-ojo dešimtmečio šaltinių pagrindu [Clothing Names: on the Basis of Sources From the Second Decade of the 21st Century]: mokslo studija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://doi.org/10.35321/e-pub.70.aprangos-pavadinimai.
Rutkienė Lina 2015: Technologijų specialistų profesinė kalba: sistema ir vartosena [The Professional Language of Technology Specialists: System and Usage], Vilnius: Technika.
Stunžinas Robertas 2005: Statybos terminijos sinonimija [Synonymy of Building and Civil Engineering Terminology]. – Terminologija 12, 7–26. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/635/726.
Svecevičius Bronius 1960: Lietuvių ir anglų kalbų balsių lyginimo klausimu [On the Comparison of Lithuanian and English Vowels]. – Mokslo darbai: Užsienio kalbos 9, Vilnius: Vilniaus valstybinis pedagoginis institutas, 29–48.
Švageris Evaldas 2022: Eksperimentinė fonetika [Experimental Phonetics], Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
20
Page 21
TB: Lietuvos Respublikos terminų bankas [Term Bank of the Republic of Lithuania]. Prieiga internete: https://terminai.vlkk.lt/ [žiūrėta 2025-05-23].
TFA LT 2025: Tarptautinė fonetinė abėcėlė [The International Phonetic Alphabet]. Prieiga internete: http://dev.internationalphoneticassociation.org/IPAcharts/common_files/pdfs/pdfs_IPA_charts_T/IPA_Kiel_lit.pdf [žiūrėta 2025-05-23].
TFA LT2 2025: Tarptautinė fonetinė abėcėlė (interaktyvi) [The International Phonetic Alphabet (interactive)]. Prieiga internete: http://dev.internationalphoneticassociation.org/IPAcharts/IPA_charts_TI/IPA_charts_TI.html#lit [žiūrėta 2025-05-23].
Trask Robert L. 2006: A Dictionary of Phonetics and Phonology, London, New York: Routledge.
TŽŽ 2008: Tarptautinių žodžių žodynas [Dictionary of International Words], 2-asis leidimas, Vilnius: Alma littera.
Umbrasas Alvydas 2004: Bendrašakniai dvižodžių teisės terminų sinonimai ir variantai 1918–1940 m. Lietuvos kodeksuose [Synonyms and Variants of Conjugate Two-Word Terms of Law in Lithuanian Legal Codes of 1918–1940]. – Terminologija 11, 100–118. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/656/747.
Urbanavičienė Jolita, Indričāne Inese, Jaroslavienė Jurgita, Grigorjevs Juris 2019: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje 2: Priebalsių instrumentinis tyrimas [Sounds of the Baltic Languages in the Early 21st Century: an Experimental Study of Consonants], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://doi.org/10.35321/e-pub.2.baltu-garsynas.
Urbanavičienė Jolita, Taperte Jana 2023: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje 3: Lietuvių ir latvių kalbų sonantų lyginamasis akustinis ir perceptyvinis tyrimas [Sounds of the Baltic Languages in the Early 21st Century: A Comparative Acoustic and Auditory Study of Sonorants], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://lki.lt/wp-content/uploads/2023/09/Baltu_kalbu_garsynas_XXI_a_pr._3_knyga_2023.pdf.
Vaskelaitė Ramunė 2021: Sinoniminės raiškos astrologijos terminijoje priežastys [Reasons of Synonymous Expression in the Terminology of Astrology]. – Terminologija 28, 192–224. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/2096/2226.
Vaskelaitė Ramunė 2022: Makroekonomikos terminija: sinonimijos priežastys [Macroeconomic Terminology: Reasons for Synonymy]: mokslo studija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://doi.org/10.35321/e-pub.46.makroekonomikos-terminija.
21
Page 22
VLEe: Visuotinė lietuvių enciklopedija [Universal Lithuanian Encyclopedia]. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras. Prieiga internete: https://www.vle.lt [žiūrėta 2025-05-30].
VLKK 2024: Tarptautinės fonetinės abėcėlės (TFA) terminų lietuviškų atitikmenų sąrašas [List of Lithuanian Equivalents for International Phonetic Alphabet (IPA) Terms]. Prieiga internete: https://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/tartis-ir-kirciavimas/tfa-ipa-terminai?lang=lt [žiūrėta 2025-05-11].
VLKK K-25: Rekomendacija dėl tarptautinės fonetinės abėcėlės pritaikymo bendrinės lietuvių kalbos garsiniams vienetams žymėti [Recommendation on the Application of the International Phonetic Alphabet to the Phonetic Units of the Standard Lithuanian]. Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai/protokoliniai-nutarimai/rekomendacija-del-tarptautines-fonetines-abecelės-pritaikymo-bendrinės-lietuviu-kalbos-garsiniams-vienetams-zymeti [žiūrėta 2025-05-11].
