VILIJA SAKALAUSKIENĖ

Institutet för litauiska språket

JONO JABLONSKIS LEKSIKOGRAFISKA VERKSAMHET

Jono Jablonskis förtjänster inom arbetet med att skapa och normera litauiskt standardspråk är obestridliga och oomtvistliga. Inom alla områden – ortografi, fonetik, morfologi, syntax och lexikon – uppnådde han mycket viktiga resultat: han fastställde stavningsregler, utformade språknormer med utgångspunkt i det levande folkspråket och skapade nya ord som fortfarande används.

150-årsjubileet av hans födelse gav anledning att åter granska Jono Jablonskis arbeten, omvärdera vissa aspekter ur en lexikografs perspektiv och intressera sig för det föga utforskade arvet inom detta område. Enskilda lexikografiska arbeten av honom har behandlats i skrift, och enstaka upplysningar om ordbokskartoteket kan hittas. Arbetena inom detta område har utförligare översiktligt behandlats av Antanas Lyberis (se Lyberis 1982: 16–20). Vår lilla ordbok – som ett viktigt lexikografiskt arbete – har behandlats av Stasys Keinys (1990: 14–19). J. Jablonskis lexikografiska arv har inte bedömts ingående; syftet med denna artikel är därför att översiktligt behandla språkforskarens arbeten med anknytning till lexikografi. Artikeln gör inte anspråk på att genomföra en ingående analys av J. Jablonskis lexikografiska verksamhet; den ska snarare ses som en början på forskning av detta slag.

REDIGERINGEN AV ANTANAS JUŠKAS LITAUISK–POLSKA ORDBOK¹

J. Jablonski tog sina första steg inom lexikografiskt arbete genom att redigera Antanas Juškas litauisk–polska ordbok², som sammanställdes av den ryska veten-

¹ Литовский словарь А. Юшкевича съ толкованіемъ словъ на русскомъ и польскомъ языкахъ. Томъ I, вып. 1, СПб, 1897; вып. 2, СПб, 1904; вып. 3, Петроградъ, 1922.

² Antano Juškos (1819–1880) lietuvių–lenkų kalbų žodynas pradėtas rašyti apie 1860 metus ir vėliau daugelio redaguotas, pildytas, taisytas. Galutinėje redakcijoje žodžiai buvo verčiami į rusų kalbą. Apie šio žodyno redagavimą yra rašiusi Birutė Tolutienė savo disertacijoje (Tolutienė 1961: 110–273). I tomo antra dalis (E–J raidės), kurią redagavo J. Jablonskis, buvo išspausdinta 1904 m. (Palionis 1995: 194–195).

44

KALBOS KULTŪRA | 83

… akademin. I början av 1897 bjöd Aleksej Sjachmatov in J. Jablonskis som redaktör. Språkforskaren ville veta hur Vetenskapsakademien skulle ställa sig till korrigeringarna av betydelseförklaringarna, vilka endast kunde göras genom att hela materialet kontrollerades direkt i dialekterna. Efter att ha tillbringat två somrar i Litauen kontrollerade J. Jablonskis handskrifterna till bokstäverna E, G, I, J (se Tolutienė 1961: 237, 238). ”När J. Jablonskis hade bekantat sig med A. Juškas ordboksmanuskript upptäckte han en hel del brister: långa och korta vokaler skildes inte åt överallt, dialektformerna återgavs inte enhetligt, accentueringen var misslyckad, tonaccenterna skildes inte åt, och mer precisa förklaringar av ordens betydelser saknades, med mera.” (Lyberis 1982: 17). J. Jablonskis utarbetade en plan för redigeringen av ordboken, enligt vilken ordbokens karaktär skulle förändras avsevärt.

När A. Juška skrev ned ett uttryck eller en fras ur människors tal bearbetade och utökade han dem, i ett försök att göra dem mer korrekta och litterära, och förändrade därmed helt många av deras särdrag. I efterordet³ till ordbokens första dels andra del från 1904 påpekade J. Jablonskis detta och varnade läsarna: ”...om man använder denna ordbok som material för att beskriva språkets syntaktiska och stilistiska särdrag, måste man enligt min mening vara mycket försiktig. Det är möjligt att experter på syntax och i allmänhet på det litauiska folkspråkets struktur inte kommer att instämma i min uppfattning i detta avseende, med tanke på det material som A. Juška samlat in. Hur det än må vara, förefaller det mig obestridligt att det finns ett subjektivt inslag, och dessutom ett ganska stort sådant, i folkspråkets ordbok, även i de fall då ordbokens uppgifter skulle kunna tjäna som material för studier av det litauiska språkets syntaktiska särdrag.” (Piročkinas, red., 1991: 116).

Ordboken innehöll många okända ord vars autenticitet föreföll högst tvivelaktig. Därför började J. Jablonskis kontrollera orden på plats⁴. Sommaren 1897 besökte han Veliuona⁵, Vilkija, Jurbarkas och andra orter, där han kontrollerade och undersökte de ord som A. Juška hade skrivit ned. Följande sommar tillbringade han en tid i Kaltinėnai, Šiluva, Betygala och Alsėdžiai⁶.

³ Литовскій словарь А. Юшкевича съ толкованіемъ словъ на русскомъ и польскомъ языкахъ. Вып. второй, Санктпетербургъ, 1904, I–LIX. (Nedan betecknas denna ordbok i texten med förkortningen LS.)

⁴ Senare oroade sig även K. Būga, när han redigerade bokstäverna K–L, över att det fanns så många helt okända ord i ordboken och reste till Žemaitija för att kontrollera dem (Vosyltytė 1956: 93–94).

⁵ Fem anteckningsböcker från resan 1897 har bevarats. Exemplen som skrivits ned i dem visar att J. Jablonskis också besökte Žagarė, kanske Subačius och Raseiniai, men framför allt vistades i Plokščiai, Veliuona, Vilkija och Jurbarkas (Piročkinas 1977: 139).

⁶ I Alsėdžiai var den främste medhjälparen och uppgiftslämnaren den lokale bonden Feliksas K. Būbelė (Piročkinas 1977: 200).

V. SAKALAUSKIENĖ. Jono Jablonskio leksikografinė veikla

45

När J. Jablonskis kontrollerade orden på dessa orter skrev han ned omkring 2 000 nya ord som inte fanns i A. Juškas manuskript. Språkforskaren fann många av de ord som A. Juška hade skrivit ned inte i levande språkbruk (i sin redigerade text markerade han sådana ord med ett långt streck efter ordet). Bland dem fanns en hel del okända och ohörda ord: grūlis⁷ ”svartfot; vanlig arbetare”, infogat ”hopp”: Aš turiù visą įdėtą ant tàvęs (LS 507), įłogas ”vana; passion”: Įłogas, kurs įsiłoge būdą (?) (LS 524), ilgioti ”tigga”, įkitas ”dörrlist”: Įkitai į dùris įkryžiáuoti och så vidare, vilka saknas i den stora Lietuvių kalbos žodynas-kartotek som samlades in under nästan hundra år. En del av A. Juškas ord, som J. Jablonskis markerade som okända, används dock i dag även i standardspråket: įnoringas, –a ”krävande, nyckfull” (belagt i LKŽ i skrift och tryck), įraijis ”föremål som svalts av en fisk” (DLKŽ), irštvò ”björnens vinteride, timmerbrasa” (DLKŽ) (se Lyberis 1982: 17).

Genom att redigera A. Juškas ordbok kunde språkforskaren lära känna det levande språket och dess dialekter bättre. Han samlade in en stor mängd material för studiet av det litauiska skriftspråket. Samarbetet med de ryska forskarna F. Fortunatov, A. Sjachmatov, J. Baudouin de Courtenay, F. Korsj och andra hjälpte honom att bättre förstå teorin och praktiken bakom ordboksredigering.

JONO JABLONSKIS KARTOTEK OCH LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK

J. Jablonskis särskilda förhållande till Litauiska språkets ordbok. Kazimieras Būga skrev 1921 i ”Meddelande från Litauiska språkets ordboks redaktion”: ”Ordboksredaktionen har redan fått flera lådor med ord från vår språkvetare Jonas Jablonskis, och av dessa görs nu avskrifter (det blir 25–30 tusen kort)” (Būga 1959: 380). J. Jablonskis hade alltså redan då samlat in en mängd ord. Ur hans kartotek skrev K. Būga av omkring 10 tusen lappar, som senare införlivades i den stora ordbokens samlingar.

Det fanns få hänvisningar till J. Jablonskis kartotek. A. Lyberis nämnde det i sin artikel, men inte helt korrekt. Han uppgav att ”det i Sovjetunionens vetenskapsakademis centralbibliotek finns kvar tio lådor med ordboksmaterial som J. Jablonskis samlat in, med mer än 14 000 ord. Allt detta material har skrivits av och införlivats i den stora ”Litauiska språkets ordboks

⁷ LKŽ samling ”arbetare”.

46

KALBOS KULTŪRA | 83

kartotekos fondus“ (Lyberis 1982: 18; tačiau jis nepatikslino, kad J. Jablonskio kartoteka yra Lietuvoje).

Kartotekets existens och förvaringsplats anges mycket tydligt i anmärkningarna till volym I av Juozas Balčikonis skrifter. Där sägs att Jonas Jablonskis kartotek förvaras i handskriftsavdelningen vid Litauiska SSR:s vetenskapsakademis centralbibliotek (Balčikonis 1978: 396). Några anmärkningar om det bevarade kartoteket finns i Aldonas Pupkis artikel om J. Jablonskis handskrivna kvarlåtenskap (se Pupkis 2010: 40). J. Jablonskis ordbokskartotek (mer än 14 tusen kort, närmare bestämt 14 455)⁸ förvaras fortfarande i handskriftsavdelningen vid Litauens vetenskapsakademis Wróblewski-bibliotek.

På korten i J. Jablonskis fonds kartotek anges material för Litauiska språkets ordbok. Bokstäverna A, B (1 210 lappar) dateras till slutet av 1800-talet (kortens storlek är 7,5 × 12,5 cm). Det anges att ord på övriga bokstäver skrevs ned under 1900-talet. Kortens storlek varierar något: längden är 12,5 cm, medan bredden på vissa är 7,7 och 7,8 eller 8,0 cm; det finns kort som är 11 cm breda och 18 cm långa (sådana är korten för bokstaven P)⁹.

På korten skrev J. Jablonskis upp orden i ordgrupper. Till exempel anges på lappen med ordet taisyti verb med prefixen įtaisyti, sutaisyti och så vidare: Tas žmogus mane labai įtaisė (trasslade in mig, tröttade ut mig); įsitaisiau (bebylinėdamas); Jis mane sutaisė (lurade mig) (Jokantas). Ką jis veikia? – knygas taiso (binder in); v. apýtaisąs, knýgtais(is) (Skapiškis). På samma lapp skrevs också substantiv och adjektiv upp tillsammans med verben (se fig. 1).

Som uppslagsord angav han verbens infinitivform och substantivens nominativform (för adjektiv anges vanligen båda genusformerna, se fig. 2); han markerade betoningen på uppslagsorden och deras former. Troligen är de flesta uppgifterna nedtecknade i Alsėdžiai¹⁰.

Senare redaktioner av Litauiska språkets ordbok granskade J. Jablonskis skrifter noggrant och skrev därifrån av ord till ordboken; dessa uppgick till omkring 14 tusen (se Lyberis 1982: 19)¹¹. I LKŽ:s kartotek finns lappar med liknande anteckningar.

⁸ Frågan uppstår varför det nuvarande kartoteket efter J. Jablonskis bara innehåller 14,5 tusen kort, om K. Būga hade fått 25–30 tusen kort och skrivit av dem. Kort som inte skrevs över till LKŽ:s kartotek kan inte ha hamnat där, eftersom de har en annan storlek.

⁹ Måtten på korten för övriga bokstäver (cm) är följande: D, E – 8,0 × 12,5; G – 8,0 × 12,5; K – 7,5 × 12,5; L, M – 7,5 × 12,5; N, O, P – 7,7 × 12,5; P – 11,0 × 18,0; R, Š, T – 8,0 × 12,5; S – 7,8 × 12,5; U, V, Ž – 7,5 × 12,5.

¹⁰ I handskriftsavdelningen vid vetenskapsakademins Wróblewski-bibliotek förvaras också anteckningarna från expeditionen till Alsėdžiai. På den första häftets omslag skrev J. Jablonskis: ”På resa 1902. Till Alsėdžiai, februari månad.” (Piročkinas 1977: 200).

¹¹ Här avses inte de 14 tusen lappar som nämndes tidigare.

V. SAKALAUSKIENĖ. Jono Jablonskio leksikografinė veikla

47

FIG. 1. Kort för ordet taisýti

FIG. 2. Kort för ordet talpùs

FIG. 3. Kort för ordet tálžyti

FIG. 4. Kort för ordet taisýdinti

Exempel på kort ur Jonas Jablonskis kortregister, förvarade vid manuskriptavdelningen på Litauens vetenskapsakademis Wróblewski-bibliotek.

48

KALBOS KULTŪRA | 83

FIG. 5. Kort ur LKŽ:s kortregister

Språkforskaren har också skrivit av ord från en mängd olika skrifter, till exempel: verbet taksénti har antecknats från ospecificerade skrifter – Hjärtat börjar slå snabbare¹², meningen Han slog honom över håret med en käpp på verbets tályžyti kort (se fig. 3) är avskriven från Simonas Daukantas Būdo senovės lietuvių, kalnėnų ir žemaičių med sidhänvisning. LKŽ-meningen Han hade börjat utrusta båten med allehanda varor och for till ett främmande land (med noteringen S. Dauk.) återfinns vid ordet pritaisydinti, men att meningen hade skrivits av från J. Jablonskis kortregister var helt okänt (se fig. 4 och 5). LKŽ följde principen att originalet kontrolleras när meningar ur skriftspråket återges och att de illustrerande meningarna citeras efter originalet. Därför ger kortet ur LKŽ:s kortregister mer information än vad som syns i ordbokstexten.

De lappar som J. Jablonskis skrev ned visar att hans kortregister började byggas upp i slutet av 1800-talet, medan K. Būgas ordboksregister började i början av 1900-talet.¹³ J. Jablonskis var alltid övertygad om att det behövdes en ordbok över det levande litauiska språket. Om det första häftet av Lietuvių kalbos žodyno, utarbetat av K. Būga och utgivet omkring 1924, skrev han att det var en ”mycket märklig” ordbok över det egna språket, av ett slag som varken letter, polacker eller ryssar vid den tiden gav ut för allmänhetens behov. I ordboken hade alla ord som fortfarande användes i skrift och tal antecknats. Allmänheten, som av professor K. Būga hade väntat sig en ordbok endast över skriftspråket, skulle nu i ordboken finna ”en mängd material som lämpar sig för och behövs vid studier av vårt språks etymologi, historia och dialekter”.

¹² Denna mening står i LKŽ:s artikel för ordet taksenti med noteringen J. Jabl.

¹³ K. Būgas ordboksregister anses ha inletts 1902 (Vosyl yte 1956: 85), då språkforskaren började skriva upp ord på kort (Vitkauskas 2002: 8).

V. SAKALAUSKIENĖ. Jono Jablonskio leksikografinė veikla

49

(JR 1935: 294–296). Och här beklagade han också att ”den aktuella ordboken främst är avsedd för människor som redan behärskar det grundläggande skriftspråket ganska väl och, med material från ett sunt och osunt språkvetenskapligt perspektiv framför sig, kan orientera sig i det efter eget behov” (ibid., 296).

VÅR ORDLISTA

Redan medan han redigerade A. Juškas ordbok beslutade J. Jablonskis att själv skriva en ordbok. Hela tiden samlade han ord från det levande språket och från skrifter och byggde upp ett omfattande kartotek, men gav aldrig ut någon ordbok. Endast en liten del av dessa ord togs med i den korta Vår ordlista¹⁴, som gavs ut i Voronež 1918. I ordlistan fanns mer än 1 500 ord ur det allmänna språket, med förklaringar av betydelserna på litauiska och översättningar till ryska. Alla ord var försedda med accenttecken (se även Piročkinas 1978: 134–136). Ordlistan innehöll ord som inte användes i alla dialekter och som eleverna kanske inte förstod när de läste hans Vargskola, men mer än hälften av orden användes inte i Vargskolan. Ordlistans syfte var rent praktiskt – att hjälpa eleverna att läsa och förstå litauiska läroböcker. Därför ”kom främst dialektord och nybildningar med i ordlistan, vilka språkforskaren rekommenderade för användning i det allmänna språket” (Gedrimas 2001: 40). Enligt J. Balčikonis skulle ”detta bli en samling av alla de mest nödvändiga ord som en bildad människa behöver, med exempel och anvisningar om hur de ska användas; särskilt många skoltermer. Såvitt känt hämtades många av orden från den ordbok som han själv samlat under lång tid och som fortfarande finns i manuskript” (Balčikonis 1978: 44–45).

Det är ändå svårt att säga vilken ordbok J. Balčikonis skrev om här. Hänvisningen till en befintlig ordbok i manuskript kan kopplas till ett beslut av Folkbildningskommissariatet¹⁵, där J. Jablonskis beskrivs och värderas som lexikolog. Enligt A. Piročkinas ”skulle det [...] innebära att han i Voronež faktiskt hade för avsikt att, eller rentav hade börjat, sammanställa en litauisk ordbok. Den var troligen inte en fortsättning på Juškas ordbok, vars värde Jablonskis redan i slutet av 1800-talet hade hyst tvivel om. Desto mindre sannolikt, eftersom Juškas manuskript vid den tiden inte heller var tillgängliga för honom” (Piročkinas 1978: 136). Ordlistan kunde ha utvecklats till en ordbok över litauiskt skrivet-

¹⁴ Vår ordlista. Bilaga till ”Vargskolan”. Sammanställd av Rygiškių Jonas. ”Litauiska tryckeriet”, Voronež, 1918, 64 s.

¹⁵ Det finns uppgifter om att utbildningskommissariatet 1919 hade gett J. Jablonskis i uppdrag att sammanställa en sådan ordbok (se Vosylytė 1955).

50

KALBOS KULTŪRA | 83

språkets ordbok. När denna tanke övervägs kan man anta att J. Jablonskis, med sitt omfattande kartotek och sin erfarenhet av lexikografiskt arbete, kunde ha skrivit en sådan ordbok – särskilt som hans önskan att själv skriva en ordbok ständigt nämns.

Ordlistans syfte gjorde att den innehöll en ansenlig mängd specialiserad terminologi från olika vetenskaper. Med utgångspunkt i folkspråkets lagar skapade J. Jablonskis själv också ord som skriftspråket behövde. Ordlistan innehåller nybildade ord, till exempel: kurinýs¹⁶ (s. 62) i stället för det brukade tverinys, kūryba – i stället för tveryba, papėdininkai (s. 63) ”den som lever (levde, kommer att leva) efter någon” – i stället för potomki; vaizdakalýs (s. 54) ”formare” – i stället för skulptorius; vaizdarašýs (s. 54) ”målare”, vaizdáraštis (s. 54) ”målning” med flera.

Dessutom finns här många matematiska termer: atėminỹs, atimtìs, dalìklis, dalinỹs, dalýba, dalmuõ, daugìklis, dauginỹs, daugýba, ieškinỹs, álgebros reiškinỹs, sándauga, skaičius, trùpmenos skaitiklis, skaitmuõ, túkstantas, tūkstantìs, vardiklis; geografiska termer: atšiauris ”isområde”, atógrąža ”vändkrets” (Kräftans och Stenbockens), atóslūgis, aukštumà, dienóvidinis, ledýnas, sausumà, sąsiauris, seklumà, speigìratis, žiemiai; botaniska termer: epùšė, ėpušė, bálteglė, drebulė, garšvà, gluosnis, kadagýs, kadugýs, mėldas, žibùtė, žibuõklė; zoologiska termer: brìedis, drugỹs, erškėtas, gañdras, garnỹs, gegužė, gluõdinas, kirstūkas, lokỹs, mėkšras, pelėnas, raganošis; kemiska termer: anglìrūkštė, anglis, angliès deginỹs, deguonìs, gesuonìs, grýnanglis, nedeguonìs, skaištvaris, vandenilis, vandenýkštis med flera (om ordlistans terminologi, se vidare Gedrimas 2001: 41–45).

I ordlistan finns några ord markerade med förkortningen žem.: krýtis, krýtė, krytėlė och grýtis, grytėlė ”håv, skopa för att fånga fisk”, Jeŕgutalis, Jeŕguts ”lille Gud”, papū́rti (Várnos papūrusios padirviais soyruoja).

Förutom Vår ordlista och läseböckerna för Vargskolan arbetade J. Jablonskis, medan han bodde i Voronež, intensivt med matematikerna¹⁷ med att skapa grundläggande termer för olika vetenskapsområden. När matematikerna beslöt sig för att utarbeta matematisk terminologi erbjöd sig även J. Jablonskis gärna att hjälpa till med arbetet (Žemaitis 1966: 195). Språkforskaren avsatte en tid då specialister kunde samlas hos honom för att rådgöra om terminologiarbetet.

Vår ordlista är viktig inte bara som källa till nya termer, utan också i allmänhet som den första normerande ordboken för det allmänna språket (se Keinys 1990: 15).

¹⁶ Stavningen i Vår ordlista.

¹⁷ Vid denna tid arbetade P. Mašiotas, M. Šikšnys och Z. Žemaitis vid skolor för litauiska krigsflyktingar. De höll möten där man diskuterade matematiska termer. Vid mötena föreslogs också några litauiska kemiska termer, som kom med i Vår ordlista. Några av dem fick snabbt fäste i läroböckerna och i det allmänna språket (Gedrimas 2001: 40).

V. SAKALAUSKIENĖ. Jono Jablonskio leksikografinė veikla

51

RECENSION AV ORDBÖCKER

J. Jablonskis intresserade sig för alla ordböcker som gavs ut vid den tiden och recenserade många av dem. Språkvetaren granskade ingående¹⁸ och diskuterade prästen Mykolas Miežinis Lietuviškai–latviškai–lenkiškai–rusišką žodyną, utgiven 1894 i Tilsit. Recensenten noterade att ord som tagits med i F. Kuršaitis och G. H. F. Nesselm anns ordböcker saknades där; dessutom saknades uppgifter ur M. Daukšas, M. Valančius och S. Daukantas verk, liksom litauiska sånger, sagor, ordspråk och gåtor som samlats in i Kaunas guvernement och redan getts ut. Där fanns inte heller ord som upptecknats i Kaunas guvernement och publicerats i Mitteilungen der litauischen litterarischen Gesellschaft, i enskilda studier eller i E. Volteris utgåva av M. Daukšas litauiska katekes. J. Jablonskis kritiserar ordboksförfattaren för att han behärskar litauiska, lettiska, polska och ryska dåligt (Piročkinas, red., 1991: 87–88). Dessa omständigheter avgjorde ordbokens kvalitet. Enligt J. Jablonskis innehöll ordboken 15 000 ord, men bland dem fanns många former av samma ord som borde strykas, till exempel particip vid sidan av grundverben, pluralformer vid sidan av singularformer, pronominella adjektivformer vid sidan av vanliga former, neutrumformer och adverb samt komparativformer av adjektiv och adverb vid sidan av positivformer.

Dessutom hade M. Miežinis själv hittat på ord (ašaruvė, beržyninis, beržotinis, brolieninis, eglyninis, gyvuskrosena, granžalas) som inte används i det levande litauiska språket. Lettiska ord hade i onödan hamnat i denna ordbok (skabas, apgerbs, pret). ”Man kan i alla fall undra när man inte hittar ord som darbštus, grožis, kelmuotas, kvailas, lokys, purus, pustyti (dalgi) i ordboken, eller när man där hittar participformerna apkrikštytas, pasigėręs men inga former apkrikštyti, pasigerti vid sidan av dem. Det är uppenbart att författarens, som åtog sig ett arbete som inte var hans, slarv hade stor betydelse här.” (Piročkinas, red., 1991: 89–90).

Om översättningen av litauiska ord sade J. Jablonskis att ”det ibland förekommer rena kuriositeter: den ryska översättningen stämmer inte överens med den polska, och den polska strider mot den lettiska” (ibid., 90). Något bättre översattes orden till lettiska och polska, men de fick betydelser som inte överensstämde med de ryska. Recensenten var inte heller nöjd med stavningen av de litauiska orden. Författaren ”saknar helt enkelt omdöme och blandar ihop olika litauiska dialekter” (ibid., 93). De litauiska orden är inte accentuerade någonstans.

I recensionen lyftes även verkets fördelar fram: 1) ordboken innehåller litauiska ord som inte förekommer i andra ordböcker; 2) där finns många gåtor, ordspråk och

¹⁸ Recenzija išspausdinta žurnale Живая старина, 1896, вып. II, 249–254.

52

KALBOS KULTŪRA | 83

olika slags autentiska människors yttranden. Språkvetaren betonar dock att ordboken inte uppfyller de allra viktigaste kraven (se Piročkinas, red., 1991: 94).

När J. Jablonskis recenserade M. Miežinis ordbok redogjorde han för principerna för en ordbok som samhället behövde. Han skrev att ordboken var avsedd för människor som kunde polska, ryska eller lettiska och ville lära sig litauiska, eller för litauer som ville lära sig lettiska, polska och ryska. Att sammanställa en sådan ordbok är ett svårt arbete. Ordboksförfattaren bör själv känna vårt levande språk, inte bara från en enda dialekt utan från olika delar av Litauen; för det andra bör en sådan person läsa en mängd litauiska texter och samla in allt som är värdefullt för ordboken; för det tredje bör författaren till den efterlängtade ordboken också använda material som finns i andra litauiska ordböcker och skrifter i allmänhet. Ordboksförfattaren måste känna till alla ord i sånger, sagor och gåtor väl. Om alla dessa villkor uppfylldes skulle en litauisk ordbok vara till verkligt stor nytta (JR 1934: 44).

J. Jablonskis recenserade¹⁹ Jurgis Šlapelis Lietuvių ir rusų kalbų žodyną (1921). Språkvetaren gladde sig åt att språkexempel gavs tillsammans med de litauiska orden, men blev mycket besviken över att få sådana exempel hade tagits med: ”på ordbokens tre första sidor ges sådana exempel för endast fem ord [...]. Jag misstar mig nog inte om jag säger att av 50 ord får bara ett ett språkexempel eller språkexempel” (JR 1935: 272). Översättningen av vissa ord var också tvivelaktig. Eftersom ordboksförfattaren var höglands-litauer accentuerade han ibland orden mindre korrekt: ”Ordbokens accenter är i allmänhet något bristfälliga.” (JR 1935: 274).

Språkvetaren förstod hur svårt det är att samla in ord till en ordbok. Därför hade han överseende med att inte alla ord fanns med. Han ifrågasatte dock om sällsynta, nästan oanvända ord borde tas med i ordboken och betonade att J. Šlapelis ordbok saknade en tydlig plan och förord; utan ett sådant var det inte helt klart i vilket syfte själva ordboken hade skrivits. Dessutom beklagade han att ordboksförfattaren inte hade rådgjort med människor som var kunniga i ordboksfrågor och deras betydelse (JR 1935: 274). Enligt J. Jablonskis är en litauisk ordbok något som efterfrågas mycket, och därför kommer även denna ordbok att användas för olika ändamål.

När Lietuvių rašomosios kalbos žodynui (NdŽ) utkom 1926 började J. Jablonskis genast att bedöma den²⁰. I denna ordbok framhöll språkvetaren särskilt markeringen av ordens betoning. Den skilde sig från J. Šlapelis ordbok genom att författarna

¹⁹ Recensionen trycktes 1922 i Švietimo darbe, nr 1, 2.

²⁰ Recensionen trycktes 1926 också i Švietimo darbe, nr 10, 1183–1190.

V. SAKALAUSKIENĖ. Jono Jablonskio leksikografinė veikla

53

vartojo tų dienų rašomąją kalbą (JR 1936: 100). J. Jablonskis iškėlė nevienodo žodžių pateikimo, reikšmių aiškinimo, žodžių vertimo problemas, neteiktinų rašomajai kalbai žodžių įtraukimą į žodyno tekstą, iliustracinių pavyzdžių stoką. Kirčiai, pasak kalbininko, žymėti gana taisyklingai, tik vietomis ne visai gerai sukirčiuota.

När J. Jablonskis talade om återgivningen av verbalsubstantiv med suffixet -imas / -ymas pekade han ut de substantiv som saknades. Han framhöll särskilt att konsekvens saknades i presentationen av reflexiva och enkla verb, och att illustrativa exempel saknades vid många ord, till exempel: ābaras, abarāuti, agnā, agnùs, -ì, akiplėšýbė och så vidare. Om exempel hade lagts till vid orden skulle deras betydelse ha översatts på ett annat sätt till tyska och dessutom varit tydligare för läsaren, till exempel: akėjimas (han kör under harvningen); aklùmas, alùdis (han är en sådan aludis – ”dricker mycket öl, tycker om att dricka öl”) (JR 1936: 103). I recensionen pekades mycket träffande fel i översättningen och förklaringen av betydelser ut.

SLUTSATSER

1. Jono Jablonskis påståenden grundas alltid på fakta: exempel från det levande språket och uppgifter från andra ordböcker. Språkforskaren hann inte själv skriva en ordbok, men bidrog genom sitt arbete i hög grad till det förberedande arbetet med en ordbok över det litauiska språket.

2. Han var väl förberedd på alla sätt för att skriva en ordbok. Det visas inte bara av det omsorgsfullt insamlade materialet, utan också av redigeringen av A. Juškas ordbok och recensionerna av utgivna ordböcker, där krav på ordböcker och deras sammanställare framförs.

3. J. Jablonskis kartotek material till det litauiska språkets ordbok var tillräckligt för att skriva en ordbok. Detta kartotek bör göras tillgängligt för forskning och analys. Det skulle vara till stor nytta vid kompletteringen och preciseringen av den elektroniska ordboken över det litauiska språket och bidra till att besvara många frågor som uppstår.

LITERATŪRA

Balčikonis J. 1978: Rygiškių Jonas. „Mūsų žodynėlis“. – Juozas Balčikonis. Rinktiniai raštai 1. Sud. Aldonas Pupkis, Vilnius: Mokslas, 44–45.

Būga K. 1959: Rinktiniai raštai 2. Sud. Zigmas Zinkevičius, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

DLKŽ 2006: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. S. Keinys. 3-ias elektroninis leid., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

54

KALBOS KULTŪRA | 83

Gedიმas R. 2001: Gamtos mokslų terminai Rygiškių Jono „Mūsų žodynėlyje“. – Jono Jablonskio diena Šiauliuose. III knyga. Mokslinės konferencijos medžiaga, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla, 39–48.

JR 1932: Jablonskio raštai 1. Red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys.

JR 1934: Jablonskio raštai 3. Red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys.

JR 1935: Jablonskio raštai 4. Red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys.

JR 1936: Jablonskio raštai 5. Red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys.

Keinys S. 1990: „Mūsų žodynėlio“ reikšmė. – Jono Jablonskio skaitymai. Mokslinės konferencijos medžiaga, Šiauliai: Šiaulių pedagoginis institutas, 14–19.

Lyberis A. 1982: J. Jablonskis leksikografas. – Kalbos kultūra 42, 16–20. [Z. Šimėnaitė (sud.), Antanas Lyberis. Leksikografijos teorija ir praktika, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009, 66–69.]

LKŽ 2005: Lietuvių kalbos žodynas 1–20. Red. kolegija: G. Naktinienė (vyr. redaktorė), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, elektroninis leidimas, www.lkz.lt

LS 1904: Литовскій словарь А. Юшкевича съ толкованіемъ словъ на русскомъ и польскомъ языкахъ. Томъ I, вып. 2, Санктпетербургъ.

NdŽ 1926: Lietuvių rašomosios kalbos žodynas. Lietuviškai–vokiška dalis. Sudarė M. Niedermann’as, A. Senn’as ir F. Brender’is. 1-asis sąsiuvinis, Heidelberg.

Palionis J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Piročkinas A. 1977: Prie bendrinės kalbos ištakų, Vilnius: Mokslas.

Piročkinas A. 1978: Jonas Jablonskis – bendrinės kalbos puoselėtojas, Vilnius: Mokslas.

Piročkinas A. (sud.) 1991: Jonas Jablonskis. Straipsniai ir laiškai, Vilnius: Mokslas.

Pupkis A. 2010: Lietuvių kalbos normintojai ir puoselėtojai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.

Tolutienė B. 1961: A. Juška leksikografas. – Literatūra ir kalba 5, 87–377.

Vitkauskas V. 2002: Didysis akademinis mūsų Žodynas. – Dvidešimt „Lietuvių kalbos žodyno“ tomų, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Vosylýtė B. 1955: J. Jablonskis ir lietuvių literatūrinė kalba. – Tarybinis mokytojas, vasario 24. [K. Morkūnas, K. Vosylýtė (sud.), Bronė Vosylýtė. Kelias į didįjį žodyną, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2002, 44–46.]

V. SAKALAUSKIENĖ. Jono Jablonskio leksikografinė veikla

55

Vosyl ytė B. 1956: K. Būga žodynininkas. – Literatūra ir kalba 1, 84–113. [K. Morkūnas, K. Vosyl ytė (sud.), Bronė Vosylytė. Kelias į didįjį žodyną, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2002, 50–80.]

Žemaitis Z. 1966: Lietuviškos matematinės terminologijos istorijai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8, 195–201.

Gauta 2010 11 09

JONAS JABLONSKIS’ LEXICOGRAPHIC WORK

Summary

The 150^th anniversary of Jonas Jablonskis encourages to revisit some of his works and review them from a lexicographer’s perspective. The article discusses Jablonskis’ lexicographic heritage: editorship of dictionaries, collection of authentic language samples and lexicographic reviews.

His work in lexicography is primarily related to the editing of the Lithuanian-Polish dictionary by Antanas Juška. This work inspired him to start the compilation of his own dictionary. Jablonskis was constantly collecting words and samples of authentic language, both spoken and written, and he prepared material for 14,000 headwords of the future dictionary. Although its publication never became a reality during Jablonskis’ lifetime, the compilation of this material and Jablonskis’ contacts with K. Būga did contribute to the future dictionary of Lithuanian. Jablonskis collected much interesting data and even proposed many new Lithuanian words. Later editors of the dictionary used Jablonskis’ material for suitable examples.

J. Jablonskis closely followed the publication of Lithuanian dictionaries and reviewed them. In a review of Mykolas Miežinis’ dictionary, he outlined the principles of a general dictionary. He always gave preference to empirical data: examples of authentic language and data from published dictionaries. Although Jablonskis did not manage to compile a dictionary himself, his work did contribute to the Lithuanian lexicography.

VILIJA SAKAŁAUSKIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

56

KALBOS KULTŪRA | 83