Go to originalLocalized version was produced by AI. It may contain inaccuracies.
Preparing document pages…
Page 1
LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, III
LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA
Längden, eller kvantiteten, hos litauiska språkets vokaler och diftonger
V. Vaitkevičiūtė
I LÄNGD, DESS BESTÄMMANDE OMSTÄNDIGHETER OCH DESS BETYDELSE
Med en vokals eller diftongs längd avses den tid som behövs för att uttala den. När alla övriga fonetiska förhållanden är desamma bestäms längden hos litauiskans vokaler och diftonger av följande omständigheter:
a) Stavelsens beskaffenhet, där vokalen eller diftongen förekommer: i en öppen stavelse är den något längre än i en sluten, t.ex.: i ordet kišis (futurum, 3:e person) ī = 18″, men i ordet kiškis ī = 17″; i ordet šekė ē = 51″, men i ordet šėkų ē = 50″. I en sluten stavelse är vokaler och diftonger kortare än i en öppen, eftersom en del av energin här går åt till att uttala den efterföljande konsonanten.
b) Den föregående konsonanten: efter en tonande konsonant är vokalen eller diftongen något längre än efter en tonlös, eftersom tonlösa konsonanter uttalas med större energi än tonande, t.ex.: i ordet būs ū = 22″, men i ordet pūs ū = 21″.
c) Betoning: samma betonade vokal eller diftong är längre än en obetonad, eftersom den uttalas med mycket större energi än denna, t.ex.: i ordet kaši ā = 20″, men i ordet kaši a = 17″.
d) Betoningens plats i ordet: ju längre en obetonad stavelse står från den betonade, desto kortare är det ljud som den består av, eftersom den största energimängden tillfaller den betonade stavelsen och de stavelser som står nära den, t.ex.: i ordet akmuõ a = 15″, men i ordet akmenyje a = 13″.
e) Antalet stavelser i ordet: ju färre stavelser ett ord har, desto längre är ljuden som dessa består av, och ju fler stavelser det har, desto kortare är de, t.ex.: i ordet piniginiam t = 15″, men i ordet piniginiame i = 13″. Orsaken är att den energimängd som avsätts för att uttala ett ord med ett visst antal stavelser är begränsad och konstant. När energin i uttalet av den betonade stavelsen därför ökar, blir de obetonade stavelserna lidande; och ju fler de är, desto kortare och mindre energiskt uttalas de².
ė) Kvantiteten hos de ljud som bildar ordets övriga stavelser: om det i ordet finns en eller flera långa vokaler eller diftonger, så är de ljud som bildar alla ordets stavelser
1″, eller σ (sigma) = 0,01 sek., är en tidsenhet med vilken ljudlängd anges inom experimentell fonetik. Inom akustiken är 1″ (σ) = 0,001 sek.
² Se Л. В. Щерба, Русские гласные в качественном и количественном отношении, 151, С. - Петербург, 1912.
207
Page 2
är något kortare än i ett ord som inte innehåller långa vokaler och diftonger, eftersom uttalet av långa ljud kräver mer energi än uttalet av korta vokaler, t.ex.: i ordet kìbo o =39″, men i ordet kỹbo o=34″.
f) Vokalens eller diftongens plats i ordet: i ordets absoluta slut är vokaler och diftonger mycket längre än samma vokaler och diftonger i andra fonetiska positioner, t.ex.: i ordet sėkti ė=23″, men i ordet sėktė ė=28″. Förlängningen av vokaler och diftonger i ordets absoluta slut, som är karakteristisk för litauiska, ryska och andra språk, förklaras av talorganens mycket långsamma, obehindrade återgång3. Vokaler och diftonger i ordets sista slutna stavelse är också något längre än i andra fonetiska positioner, men kortare än i ordets absoluta slut.
g) Accentkontur: de ljud som bildar långa stavelser och har cirkumflex accent är längre än samma ljud med akut accent, t.ex.: i ordet dýgė (particip av imperfektum) ī=22″, men i ordet dỹgė (singularis genitiv) ’en art av kärrmossa’ ī=24″; nešioti ō=34″, men i ordet nešiõte ō=39″.
h) Taltempo: vid snabbt tal är de ljud som bildar ordets stavelser kortare än vid långsamt tal.
i) Vokalkvalitet: korta och motsvarande långa vokaler i samma fonetiska positioner har alltid olika längd, t.ex.: i ordet pùs ī=21″, men i ordet pũs ū=32″, medan långa och korta fonem i olika fonetiska positioner ibland kan ha samma längd (se tabellerna över långa och motsvarande korta fonem). Att långa och korta vokalfonem sammanfaller i längd innebär inte att de neutraliseras, eftersom litauiskans långa och korta vokaler skiljer sig inte bara i längd utan också i andra egenskaper: kvalitet, talorganens spänning, energi osv. Om en egenskap i det samlade komplexet försvinner, men alla övriga egenskaper består, neutraliseras inte de långa och korta vokalfonemen. Även vokaler och diftonger med helt olika kvalitet skiljer sig åt i längd. Vanligen är vokaler med låg och medelhög tungposition motsvarande längre än vokaler med hög tungposition, eftersom artikulatorisk slutning eller förträngning av en konsonant börjar något tidigare efter vokaler med hög tungposition4.
Följaktligen beror längden hos det ljud som bildar varje stavelse på ett komplex av villkor: när den fonetiska positionen ändras, förändras också ljudets längd något. Litauiskans obetonade vokaler och diftonger, som alltid behåller sin kvalitet, kännetecknas av kvantitativ reduktion, eller förkortning. Längden hos långa och korta vokaler och diftonger varierar: långa vokaler och diftonger har ett ganska stort variationsspann, medan korta vokaler har ett något mindre (se motsvarande tabeller). I samma fonetiska position är ljudets längd dock konstant.
Inte alla omständigheter som anges här har samma betydelse för ljudlängden. Längdskillnaden mellan långa och motsvarande korta vokaler, som utgör självständiga fonem och skiljer åt betydelser hos ord och deras former, t.ex.: à: ã i orden kàs: kãs; ė: ē i orden mės: mės; ī: ī i orden tīko: tỹko (jfr týkoti); ū: ū i orden pùs: pũs; ò: ō i orden lòtas (viktenhet): lótas (jfr lótį), har en fonemisk funktion och är därför den mest betydelsefulla. Alla övriga ovan angivna om-
3 Se samma ställe, s. 132.
4 Se samma ställe, s. 132.
208
Page 3
Omständigheter som gör att längden hos den stavelsebildande ljudenheten förändras något visar endast variationer i samma fonems kvantitet i olika fonetiska positioner, men har ingen fonemisk betydelse och är mindre viktiga.
II Vokallängd5
1. Främre vokalers längd
Fonem i. Längden hos det betonade långa fonemet ī med högsta tungläge varierar ungefär från 22″ till 36″, medan den obetonade varierar från 20″ till 32″ (se tabell 1).
Fonem i. Längden hos det betonade korta fonemet i med högsta tungläge varierar ungefär från 13″ till 21″, medan den obetonade varierar från 9″ till 16″ (se tabell 2).
5 I tabellerna här anges längden i sigmor för varje vokal och diftong i de viktigaste fonetiska positionerna. Siffrorna överst i tabellerna, 1, 2, 3 osv., anger antalet stavelser i ordet som innehåller vokalen eller diftongen. Förkortningarna sluten stavelse =, öppen stavelse = och absolut slutposition =. Siffran före dessa förkortningar (t.ex. 1. öppen stavelse) anger ordningsnumret för den stavelse i ordet som innehåller vokalen eller diftongen; siffran efter förkortningarna (t.ex. 2. sluten stavelse 1.) anger ordningsnumret för den betonade stavelsen i ordet. Tecknet ˊ före sifferserien anger längden hos vokalen eller diftongen med cirkumflexintonation, medan ~ anger längden med akutintonation. Tabellerna visar vokalernas och diftongernas längd efter en tonlös eller mellan tonlösa konsonanter.
14. Kalbotyros klausimai, III
209
Page 4
Fonem ė. Den medelhöga betonade långa fonemen ė har en längd som varierar ungefär från 30″ till 49″, medan den obetonade varierar från 17″ till 29″ (se tabell 3).
Fonem e. Den medelhöga betonade korta fonemen e, som endast förekommer i internationella ord, har en längd som varierar ungefär från 17″ till 25″, medan den obetonade varierar från 14″ till 19″ (se tabell 4).
Fonem ę. Den medelhöga betonade korta fonemen ę har en längd som varierar ungefär från 18″ till 27″, medan den obetonade varierar från 14″ till 21″ (se tabell 5).
Fonemet ē. Längden hos den betonade långa fonemen ē med medelhög tungställning varierar från 43″ till 51″, medan den obetonade varierar från 33″ till 35″ (se tabell 6).
Fonemet ū. Längden hos den betonade långa fonemen ū med hög tungställning varierar ungefär från 26″ till 46″, medan den obetonade varierar från 13″ till 29″ (se tabell 7).
Fonemet u. Längden hos den betonade korta fonemen u med hög tungställning varierar ungefär från 17″ till 24″, medan den obetonade varierar från 12″ till 19″ (se tabell 8).
Fonem ō. Den medelhöga betonade långa fonemen ō:s längd varierar ungefär från 34″ till 48″, medan den obetonade varierar från 15″ till 39″ (se tabell 9).
Fonem o. Den medelhöga betonade korta fonemen o:s längd varierar ungefär från 23″ till 26″, medan den obetonade varierar från 16″ till 21″ (se tabell 10).
Fonem ā. Lågt betonade långa fonemet ā:s längd varierar ungefär från 35″ till 53″, medan de obetonade varierar från 33″ till 40″ (se tabell 12).
Betonad | 1: sluten stavelse; a. g. | 2: 1. öppen stavelse; 1. sluten stavelse; a. g. | 3: 1. öppen stavelse; 2. öppen stavelse; 2. sluten stavelse; a. g. | 4: 1. öppen stavelse | 5: 3. öppen stavelse | 39″; 35″; 47″; 53″; 47″; 41″; 37″; 42″; 41″; 37″ | Obetonad: a. g.₁; 40″; a. g.₁; 33″
Tabell 12
III DIFTONGERNAS LÄNGD
Varje lång vokal är 1,5–2 gånger längre än motsvarande kort vokal. Diftonger är ungefär lika långa som långa vokaler, det vill säga det tar lika lång tid att uttala en diftong som en lång vokal. Variationsintervallet för diftongernas längd är mindre än för vokalernas.
1. Längden hos rena diftonger
Fonem ai. Det betonade fonemet ai varierar i längd från 32″ till 52″, medan det obetonade varierar från 30″ till 34″ (se tabell 13).
Fonemet au. Den betonade fonemen aus längd varierar från 36″ till 50″, medan de obetonades varierar från 30″ till 34″ (se tabell 14).
Tabell 14
Fonemet ei. Den betonade fonemen eis längd varierar från 40″ till 56″, medan de obetonades varierar från 28″ till 36″ (se tabell 15).
Tabell 15
Fonemet eu. I internationella ord har det betonade fonemet eu, som förekommer mycket sällan, en längd på cirka 30″, medan längden på det obetonade varierar från 15″ till 21″ (se tabell 16).
Tabell 16
214
Page 9
Fonemet oi. Längden på det betonade fonemet oi, som förekommer i internationella ord, varierar från 42″ till 51″, medan de obetonades varierar från 25″ till 30″ (se tabell 17).
Tabell 17
Fonemet ui. Längden på det betonade fonemet ui varierar från 40″ till 50″, medan de obetonades varierar från 24″ till 28″ (se tabell 18).
Tabell 18
215
Page 10
2. Längden hos diftonger med sammanfallande komponenter
Fonemet ie. Den betonade fonemens ie längd varierar från 30″ till 48″, medan den obetonade varierar från 23″ till 30″ (se tabell 19).
IV VOKALERNAS OCH DIFTONGERNAS ORDNING EFTER LÄNGD
Längst av alla långa vokaler är fonemet med låg artikulationshöjd ā (maximal längd 53″), därefter följer fonemen med medelhög artikulationshöjd ē (maximal längd 51″), ė (maximal längd 49″) och ō (maximal längd 48″), följda av fonemen med hög artikulationshöjd ū (maximal längd 46″) och i, som har den allra högsta artikulationshöjden (maximal längd 36″); den är kortast av alla långa vokalfonem.
Längst av alla korta vokalfonem är fonemet med låg artikulationshöjd a (maximal längd 29″), därefter följer fonemet med medelhög artikulationshöjd e (maximal
216
Page 11
längd 27”), och u (maximal längd 26”), e (maximal längd 25”); därefter följer de korta fonemen med högsta tungställning i — det kortaste av alla korta fonem (maximal längd 21”).
Det längsta av alla diftongfonem är ei (maximal längd 56”), därefter följer fonemen ai och uo (deras maximala längd är 52”), följda av oi (maximal längd 51”); därefter kommer au och ui (deras maximala längd är 50”), följda av ie (maximal längd 48”); sist kommer fonemet eu (maximal längd 30”).
Vokalernas och diftongernas längd eller kvantitet i litauiska
В. А. ВАЙТКЯВИЧЮТЕ
Sammanfattning
Undersökningen av litauisk vokalism med experimentell metod har visat att längden hos vokaler och diftonger i litauiska påverkas av följande omständigheter: 1) stavelsens karaktär (i en sluten stavelse är längden kortare än i en öppen); 2) den föregående konsonantens kvalitet (efter en tonande konsonant är längden större än efter en tonlös); 3) betoning (en betonad vokal är längre än en obetonad vokal av motsvarande kvalitet); 4) betoningens plats i ordet (vokaler och diftonger i stavelser nära betoningen är längre än de som står längre ifrån den); 5) antalet stavelser i ordet (ju fler stavelser, desto mer förkortas längden hos alla vokaler och diftonger i ordet, och omvänt); 6) vokalens och diftongens position (i absolut slutposition i ordet är alla vokaler och diftonger längre än i andra fonetiska positioner); 7) intonation (vokaler och diftonger med stigande accent är något längre än de med fallande); 8) taltempo (vid snabbt taltempo förkortas alla vokaler och diftonger i ordet); 9) vokalens kvalitet (vokaler med låg tungställning är längre än vokaler med hög tungställning).
Därefter presenteras i artikeln tabeller över längden hos varje fonem i de viktigaste fonetiska positionerna, och alla fonem ordnas i en motsvarande serie efter längd.