Detta är möjligt först efter en djupgående och allsidig undersökning av de baltiska språken, en analys av skillnaderna mellan baltiska och slaviska språk och med de baltisk-germanska parallellerna i åtanke. A. Vračius artiklar bidrar utan tvivel till lösningen av dessa viktiga problem.

Vilnius

S. Karaliūnas

OM ETYMOLOGIN TILL NAMNEN PÅ NÅGRA LITAUISKA STÄDER

Raymond Schmittlein, Quatre toponymes germaniques en Lituanie, ”Revue International d’Onomastique”, Paris, 1949, s. 15—20.

Denna artikel är en av de många arbeten av R. Schmittlein om litauiska ortnamn. Till sin metod, sina undersökningstendenser och sin lingvistiska analys är den, generellt sett, typisk för flertalet av R. Schmittleins studier av litauisk toponymi och patronymi.

I artikeln hävdar R. Schmittlein utan närmare belägg eller förklaringar att fyra litauiska ortnamn — Alsėdžiai, Kėdainiai, Raseiniai och Šiauliai — skulle vara av germanskt ursprung.

1. R. Schmittlein förbinder namnet på orten Alsėdžiai med det germanska personnamnet¹ Elisaidis. Vid första anblicken verkar denna parallell tänkbar, eftersom ortnamnet Alsėdžiai, vars dialektform är alsėdė, i historiska dokument från 1253 skrivs Aliseiden, Alizeyde, Alizeide². Men denna yttre likhet säger ännu ingenting om Alsėdžiais ursprung. För det första tycks diftongen ei efter s(z) i de gamla dokumenten inte vara ett faktum i det levande språket, utan en skrivkonvention som bland annat kan ha uppstått genom folketymologi efter det personnamn Elisaidis som R. Schmittlein nämner. För det andra visar den poloniserade varianten av samma namn från samma århundrade att ei inte förekom här: Olsiady³; jämför sjönamnet Olsedy⁴ i en latinsk text från 1421 och Ольсягы⁵ i en rysk text från 1500-talet. För det tredje visar även dagens dialektform alsėdė detsamma: det žemaitiska (dounininkai-) ie, som motsvarar standardspråkets ė, kan endast ha uppstått ur baltiskt ē (Alsėdžiai, dial. alsėdė < *alsēdjai). Följaktligen är härledningen av Alsėdžiai från Elisaidis redan tvivelaktig på grund av -sed- respektive -said-.

Att ortnamnet i själva verket inte har något samband med det germanska personnamnet Elisaidis framgår av alla litauiska ortnamn, till sin struk-

¹ Förkortningarna används på samma sätt som i de toponymiska artiklar som publicerats i andra volymer av ”Lietuvių kalbotyros klausimai”.

² De lettiska folkstammens och det lettiska språkets gränser i nutiden och på 1200-talet... av dr A. Bielenstein. Sankt Petersburg, 1892, s. 241.

³ Samma ställe.

⁴ Codex diplomaticus ecclesiae cathedralis necnon dioeceseos Vilnensis, Krakow, 1948, p. 741.

⁵ I. J. Sprogis, Geografisk ordbok över det forntida žemaitiska landet på 1500-talet, Vilna, 1888, s. 212.

330

en struktur som liknar ortnamnet Alsėdžiai. Här följer andra ortnamn på boplatser med liknande bildning: Medsėdžiai, by i Ežaičiaiområdet i Klaipėda distrikt; Genčių Medsėdžiai, by i Vaineikiaiområdet i Klaipėda distrikt; Barzdižių Medsėdžiai, by i Kalnalisområdet i Salantai distrikt; Jakštaičių Medsėdžiai, by i Jakštaičiaiområdet i Salantai distrikt; Daukšių Medsėdžiai, by i Tumplaukėområdet i Skuodas distrikt; Nausėdžiai, by i Meilūnaiområdet i Biržai distrikt; Nausėdžiai, by i Pelutavaområdet i Ariogala distrikt; Naujasėdžiai, by i Meilūnaiområdet i Ukmergė distrikt; Traksėdžiai, by i Traksėdžiaiområdet i Šilutė distrikt; Varsėdžiai, småort i Vytogalaområdet i Šilalė distrikt; Mosedis, småort i Skuodas distrikt; Traksėdis, by i Drobukščiaiområdet i Šilalė distrikt; Traksėdis, by i Bartasiškėområdet i Šilalė distrikt; Trimėsėdis, by i Mitkaičiaiområdet i Telšiai distrikt. Jfr ortnamn på boplatser med annan stam: Medsėdai, by i Gergždeliaiområdet i Kuršėnai distrikt; Nausėdai, by i 1. Pagėgiaiområdet och distriktet. 2. Darbėnaiområdet i Kretinga distrikt. 3. Gardamasområdet i Šilutė distrikt. Jfr också personnamnet Nausėdas, Nausėdą. Den strukturella likheten mellan de här uppräknade ortnamnen med -sėd- och småortsnamnet Alsėdžiai är uppenbar. För att kunna säga något säkert om ortnamnet Alsėdžiai måste vi alltså undersöka det inte isolerat, lösryckt ur hela det litauiska namnsystemet, utan som en del av systemet. Systemet visar framför allt att alla ovan nämnda ortnamn med -sėd- är tvåledade: (Med-sėdžiai, Nau-sėdžiai, Nau-j-ā-sėdžiai, Trak-sėdžiai, Vār-sėdžiai, Al-sėdžiai). Deras andra led -sėd- < *-sēd- kan föras till roten -sēd-, som är välkänd bland balter, slaver, germaner och andra indoeuropeiska språkfamiljer; därifrån kommer det litauiska verbet sėdėti, som utöver sin konkreta grundbetydelse också kan betyda ”vara på en plats, bo”⁶. Jfr litauiska vien-sėdis ”ensamgård”, vien-sėdis ”en som bor på en ensamgård”. Jfr också fornnordgermanska sitja ”sitta, bo”⁷. För vissa ortnamn med det andra ledet -sėd- är även det första ledet tydligt: Med-sėdžiai: roten med- kan föras till litauiska medis, som i žemaitiska betyder ”skog”; Trak-sėdžiai: trak- härleds från litauiska trākas ”snår, röjning, en högre belägen plats i skogen”; Nau-sėdžiai, Nau-j-ā-sėdžiai: nau(ja)- kommer från adjektivet naujas. Med-sėdžiai kan alltså betyda ”de som vistas i skogen, de som bor i skogen”. Trak-sėdžiai betyder ”de som bor i snåren eller på röjningen”. Nau(ja)sėdžiai betyder ”de som nyligen slagit sig ned någonstans” eller något liknande.

Den första komponenten al- i ortnamnet Alsėdžiai kan förefalla jämförbar med litauiska ortnamn som Alỹs || sjön Alionių ežeras i Širvintai distrikt, Aliai, ett kärr i Švenčionys distrikt, Alėja, en å i Kupiškis distrikt. Jfr litauiska alėti ”rinna, flöda, droppa” och lettiska aluots, avuots ”källa”⁸. Ortnamnet Al-sėdžiai

⁶ Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius, 1954.

⁷ Russisches etymologisches Wörterbuch von Max Vasmer, II, 1955, p. 622.

⁸ Dėl šaknies al- dar žr. K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, Kaunas, 1924, p. 53; H. Krahe, Fluss- (und Orts-) Namen auf -mana/-mina, „Beiträge zur Namenforschung“, Heidelberg, 1957, Heft 1; H. Krahe, Der Flußname Salantas, ten pat, 1960, Heft 3, p. 259—262; H. Krahe, Der Flußname Ausa und sein Zubehör, ten pat, 1961, Heft, 2, p. 154; B. Savukynas, Ežerų vardai, „Lietuvių kalbotyros klausimai“, t. 3, Vilnius, 1960, p. 293. Be kita ko, ir pats R. Smitleinas kiek anksčiau, daug teisingiau (žr. R. Schmittlein, La toponymie lituanienne, Bade, 1948, p. 149).

331

tyminologin skulle kunna förklaras så här: ”de som bor nära vatten, på en fuktig plats”.

K. Būga anser att småortsnamnet Alsėdžiai är kuriskt⁹.

2. R. Schmittlein härleder stadsnamnet Kėdainiai från de germanska personnamnen Hathu, Hedan. När Schmittlein för fram denna jämförelse tar han inte hänsyn till en av de mest omfattande litauiska personnamnsfamiljerna med kėd-, ked-: Kėdãinis, Kėdą, Kėdas, Kėdỹs, Kėdžius, Kėdaitis, Kėdikis, Kėdãinis, Kėdas, Kedỹs, Kėdis, Kedžius, Kėdaitis, Kedėnis, Kederỹs, Kėdikas, Kedūtis.

Vi menar att ortnamnet Kėdainiai, vars äldre form är Kėdainys¹⁰, bör härledas från det litauiska personnamnet Kėdainis (jfr personnamnet Kėdãinis). Att hävda att personnamnen Kėdainis, Kėdainis och alla de övriga nämnda personnamnen med kėd-, ked- skulle kunna vara lån från germanska språk är ett grundläggande metodiskt misstag, som bland annat har lett R. Schmittlein till uppenbart felaktiga slutsatser¹¹. R. Schmittlein bortser från den axiomatisk sanna principen att gemensamma ordstammar i olika indoeuropeiska språk, särskilt i de äldsta ort- och personnamnen, ingalunda alltid innebär lån, utan ofta endast visar att språken eller språkgrupperna är barn av samma familj. Likheterna mellan vissa gamla germanska och baltiska personnamn väntar ännu på vidare undersökning, men oavsett hur långt antroponomisk forskning kommer, är det knappast troligt att man någonsin kommer till slutsatsen att dessa likheter beror på lån.

Av denna anledning finns det för närvarande ingen grund för att betrakta den stora gruppen litauiska personnamn med kėd-, ked- som lånad från germanska språk. Dessutom kan roten kėd-, ked- i personnamnen förklaras med litauiska språkdata; jfr kėd-a-roti ”grena sig oregelbundet”, ked-énti ”trassla till, luckra upp, riva sönder” m.m., kėd-oti ”sprida, kėtoti” m.m., kėd-ulti ”karda”, kėd-uoti ”blanda, karda”¹². Jfr också ortnamn med denna rot: litauiska Kėd-ilės, gård i Skuodas distrikt; Kėd-iškė, by i Šilutė distrikt; Kėd-žiakalnis, kulle i Kapsukas distrikt; Ked-ónys, by i Jieznas distrikt; Kėdž-balė¹³, kärr; Cedusai < *Ked-asai, lettiska Cede, bäck; Cedes¹⁴, by.

3. R. Schmittlein för stadsnamnet Raseiniai en koppling till tyska personnamn med Ras-, till exempel: Raspert, Rasmar, Rasimund, Resino.

För närvarande uttalas stadsnamnet Raseiniai av traktens invånare Resėiniai || Resėinys. Res- är här möjligen en dialektform, eftersom konsonanten r ofta palataliseras även i andra fall i Raseiniai-dialekterna, till exempel: riáugėti ~ ráugėti, išibróvė ~ išibróvė, sriaunùs ~ sraunùs, sriové ~ srovė, sriáu-

⁹ K. Būga, Rinktiniai raštai, III, Vilnius, 1961, p. 418.

¹⁰ K. Būga, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1958, p. 427; III, p. 148.

¹¹ Till exempel hävdar R. Schmittlein i artikeln ”Voies et impasses de la toponymie lituanienne”, ”Revue International d’Onomastique”, Paris, 1958, nr 2, s. 107—138. Han betraktar de litauiska personnamnen Daugailis, Buvydas, Daujotas m.fl. som germanska.

¹² Lietuvių kalbos žodynas, I, Vilnius, 1959, p. 480 ir kt. Dėl kėd-, kėd- žr. Litauisches etymologisches Wörterbuch von Prof. Dr. Ernst Fraenkel, Heidelberg-Göttingen, 3, p. 233.

¹³ K. Būga, Samlade skrifter, III, s. 275.

¹⁴ J. Endzelīns, Latvijas PSR vietvārdi, I daļa, 1. sējums, Rīga, 1956, s. 156. Beträffande Kėdainiai, se även K. Būga, Samlade skrifter, I, s. 427; III, s. 148.

332

det ~ ström, jfr lett. strauls, strömmande ~ flytande. I historiska dokument förekommer formerna: i den latinska texten från 1253 Rassevene¹⁵, i den tyska texten från 1385 Rossyeyn¹⁶, i den latinska texten från 1421 Rosseyni¹⁷, i den ryska texten från 1500-talet Посейны¹⁸, visar också att det efter I måste stå a.

Ortnamnet Raséiniai är inte ensamt i det litauiska namnförrådet. Roten ras- förekommer också i följande ortnamn: Rãsupis || Raséika bäck i Raseiniai-distriktet, Reizgupio int., Ras-a-kilas kulle i byn Petrikiškiai, Kavarskas-distriktet, Ras-a-kilýnė äng i byn Raguva, Ukmergė-distriktet, Ras-a-krytynė r. i byn Pariškiai, Pandėlys-distriktet (jfr rasakilė ”ängsgräs av rosväxtfamiljen”), Ras-ių daubà sänka i Bartninkai, Vilkaviškis-distriktet, Ras-ón-pjaunis äng i byn Pryšmantai, Ariogala-distriktet, Ras-ýtė stad i Kaliningradområdet. Roten ras- är också ganska vanlig i litauiska personnamn, t.ex.: Ras-ỹs, Ras-iūnas, Ras-eliūnas, Ras-iūkas, Ras-iūlis.

Roten ras- i ortnamnen har redan jämförts med det litauiska appellativet rasą¹⁹, jfr lett. rasa, ryska роса, avestiskt flodnamn Ranha²⁰.

4. R. Schmittlein anser att stadsnamnet Šiauliai har uppkommit ur germanska personnamn med sav-: Savaricus, Savalo, Savilis, Saul. Liksom i de tre fall som nämnts ovan förbigår R. Schmittlein det omfattande baltiska materialet för denna rot med tystnad. Det framgår visserligen av inledningen till hans bok ”Toponymie lituanienne”²¹, och särskilt av hans onomastiska artiklar, att författaren har alltför lite baltiskt material. Men i detta fall handlar R. Schmittlein helt olämpligt. K. Būga²² har vid flera tillfällen övertygande förklarat ortnamnet Šiauliai, men R. Schmittlein nämner inte alls Būgas etymologi.

Det kan bara framhållas att ortnamnet Šiauliai är bildat av ett personnamn och härrör från det litauiska personnamnet Šiaulys. Efternamnet Šiaulys bärs för närvarande av omkring 150 familjer i Litauen.

A. Vanagas

Vilnius

¹⁵ A. Salys, Die žemaitischen Mundarten, Kaunas, 1930, p. 231.

¹⁶ Scriptores rerum Prussicarum, II, Leipzig, 1863, p. 677.

¹⁷ Codex diplomaticus..., p. 74.

¹⁸ Н. Я. Спорис, min. veik.

¹⁹ G. Gerullis, Die altpreussischen Ortsnamen, Berlin und Leipzig, 1922, p. 144.

²⁰ Se närmare M. Vasmer, anfört arbete, s. 537. Om suffixet -ein-, se K. Būga, Rinktiniai raštai, I, s. 427.

²¹ Se Raymond Schmittlein, Etudes sur la nationalité des Aestii, t. 1, Toponymie lituanienne, Bade, 1948, s. 15.

²² K. Būga, Rinktiniai raštai, II, s. 98, 349, 588.