KALBŲ KONTAKTAI LIETUVOS TSR

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXIII (1983)

JANINA JANAVIČIENĖ, ZIGMAS ZINKEVIČIUS

Žemaičių Naumiesčio-dialekten ur ett sociolingvistiskt perspektiv

Dialekten täcker ett litet område i den nordöstra delen av Šilutė-distriktet, vid gränsen till det tidigare Klaipėdaområdet. Det rör sig om staden Žemaičių Naumiestis och 27 byar: Palėndriai, Sugintai, Grýgeliškė, Vanãgiai, Čipariai, Paũpariai, Snūkaliai, Venckai, Pašusčiai, Rimžėnčiai, Brókorai med flera. Dialekten sträcker sig ungefär 8 kilometer från Degūčiai till Užlaukė (2 km före Gardamas), omkring 9 kilometer från Sugintai till Girininkai och omkring 14 kilometer från Palėndriai till Meškinė.

På dialektkartorna dras gränsen mellan de sydžemaitiska dialektgrupperna raseiniškiai och varniškiai genom dialektområdet: den nordvästra delen fram till Ž. Naumiestis och själva Ž. Naumiestis räknas till varniškiai, medan det återstående dialektområdet räknas till raseiniškiai. I verkligheten förhåller det sig emellertid inte så. Hela dialektområdet bör hänföras till raseiniškiai. Gränsen mellan varniškiai och raseiniškiai borde inte gå genom själva Ž. Naumiestis, utan längre norrut, nära Gardamas. De sista byarna som bör räknas till raseiniškiai är Rimžėnčiai, Kãdagiškiai, Brókorai, Šyliai, Meškinė (byn skjuter långt in i varniškiis område, men am, am, en, em har inte övergått till on, om, en, em här), Girininkai 1, Girininkai 2 (eller Vainuto Girininkai), Vainutas, Kivýliai. Varniškiis drag finns redan i Bárt ininkai, Užlaukė, Gardamas, Kukuliškė, Pýpliškė, Juškaičiai, Dárgiškė, Goráiniai och Bikavėnai. Alltså bevaras an, am, en, em intakta i hela Ž. Naumiesčio-dialektområdet. Lokalbefolkningen säger att det bara är ”švėkšnaliai” (ett hånfullt namn på personer med varniškiis drag) som uttalar žōns ‘gås’, ōns ‘han’, kǭmps ‘hörn’ och så vidare. Att Ž. Naumiesčio-dialekten hör ihop med raseiniškiai framgår också av att betoningen inte flyttas bakåt i dialekten, medan ”švėkšnaliai” redan flyttar den.

Jämfört med andra raseiniškiai utmärks Ž. Naumiesčio-dialekten av en mer intensiv žemaitisering. Exempelvis ligger den fallande tonen här på den första delen av diftongen, till exempel ack. sg. dāngu ’himmel’ (jfr andra raseiniškiis dāŋgų). Dialektens talare öppnar de korta vokalerna u, i mer än andra raseiniškiai: här ligger deras uttal betydligt närmare o, e, men det sammanfaller inte med ”švėkšnaliai”-dialektens o, e. Ett tydligt uttal av o, e har observerats endast i hörnet mellan det tidigare Klaipėdaområdets gräns och gränsen mot varniškiai. Det bör dock sägas att u, i inte öppnas i alla förekomster i dialekten. Ibland bevaras de som slutna vokaler. Vad detta beror på återstår att undersöka. Artikelförfattarna lutar åt uppfattningen att denna uttalsvariation (samma ord eller form kan kanske uttalas på båda sätten) kan ha uppstått genom sammanblandning av det lokala dialektmålet och de så kallade lietuvninkai-dialekterna (som vi återkommer till strax). Någon sådan variation har inte observerats utanför dialektområdet.

För den beskrivna dialekten är också monoftongeringen av diftongerna ai, ei i ändelser och i substantivets daiktas-rot typisk, till exempel nom. pl. dā·kta ’saker’ (sydost om

102

dialektområdet uttalas daiktai). I substantivets namas-rot används här u i stället för a, till exempel nom. pl. numā ’hus’.

Bland de morfologiska särdragen bör först nämnas att dualis används mer utbrett i dialekten än i andra delar av raseiniškiis område. Substantiv med i-stam (femininum) ersätts oftare av former med ė-stam, till exempel žąsė (uttalas žansė) ’gås’, ánkštė (áŋkšti) ’balja’. Adjektiv med u-stam har i singularis ackusativ och pluralis nominativ former med ijo-stam, till exempel ack. sg. drānsį (drānsi) ’djärv’, nom. pl. rambį ’starka’. Pronomenet ańs (āns) ’han’, f. anā ’hon’ används i tredje person. I stället för ackusativ pluralisformerna mūs, jūs används numis, jumis. Tredje person singularis futurum av verbet būti ’vara’ har formen būs ’kommer att vara’. Andra raseiniškiai, särskilt de som bor sydost om dialektområdet, saknar dessa särdrag eller uppvisar dem endast sällan.

Dialektens kanske mest framträdande särdrag är dock att den har påverkats mycket starkt av det tyska språket. Dialekten innehåller många olika germanismer. Detta beror på att den ligger alldeles intill det tidigare Klaipėdaområdet. Under århundraden har den påverkats av tyskan. I praktiken är ungefär vart femte ord i språket hos dialektens ursprungliga invånare (inte inflyttade) av tyskt ursprung. Germanismer är särskilt vanliga i vardagsordförrådet. Nästan alla byggtermer är tyska. Här är några exempel på germanismer: negelys ’spik’, rīmas (ri·ms) ’bälte’, rūmas (rū·ims) ’plats, utrymme’, rūmbas (rū·mps) ’midja’, spātas (spāc) ’spade’, stenderis ’störpe i ett staket’, šmelis ’grå häst’, šmōras (šmõrs) ’gång’, špýkis ’ekerspännare’, štāpnōtelis (štāpmuoteli̇s) ’stop nål’, štarkus ’stark’, strikis ’rep’, štūlē (štū·l’i) ’stol’. De är ofta starkt litauiserade och får litauiska suffix, till exempel rūndinas (rū·ndins) ’rund’ (bildat av rūndas < tyska rund enligt mönstret kūpinas, sklīdinas), vaktúoti (vaktūti) ’vakta’ (med det litauiska -úoti, jämför žemaitiska -ūti), adv. giliukingai (g’il’uk’īnga) ’lyckligt’ (avlett från giliukis ’lycka’ med det litauiska -ingai enligt mönstret lãimė: laimingai).

Fram till andra världskriget var dialekten tämligen isolerad från andra dialekter och påverkades nästan inte alls av standardspråket. Än i dag händer det inte sällan att en ortsbo, som får frågan vad en viss sak heter på standardspråket, inte kan svara.

Ur sociolingvistisk synvinkel är dialekten särskilt intressant eftersom många så kallade lietuvininkai bor i området, det vill säga litauer med evangelisk-luthersk tro som flyttat dit från det tidigare Lill-Litauen (Klaipėdaområdet och Ostpreussen). Man får anta att de påverkade det lokala žemaitiska dialektmålet avsevärt och bidrog till att det skilde sig från andra raseiniškiis dialekter, särskilt genom att den tyska språkpåverkan spreds. Förutom lietuvininkai bodde tidigare också många etniska tyskar i dialektområdet. Där finns även en by med ryska gammaltroende: Sugintai. Dialektområdet är alltså litet, men språkligt mycket mångskiftande och komplext.

Fram till andra världskriget bodde det mycket många lietuvininkai¹ i dialektområdet. Lokalbefolkningen kallade dem vanligen ”tyskar” eller ”preussare”. I Ž. Naumiestis utgjorde de mer än hälften av alla invånare. Många bodde också i byarna, särskilt i Paupariai² (mellan Ž. Naumiestis och Vainutas), även utanför dialektgränsen³. I dag har antalet lietuvininkai minskat, men de är fortfarande ganska många, uppskattningsvis över 600 personer.

¹ Så kallade sig litauerna i Lill-Litauen. Även i dag använder äldre människor ofta denna benämning.

² Enligt lokalbefolkningens förklaring kommer namnet från det latinska ordet pauper ’fattig’.

³ De nämndes av P. Jonikas i beskrivningen av Pagramantisdialekten, utgiven 1939 (s. 2—3), men deras språk behandlades inte närmare.

103

Det finns många i Ž. Naumiestis, Midveriai, Sugintai och Palendriai, liksom i andra byar där dialekten talas och även utanför dialektområdet, särskilt i Vainutas och dess omgivningar. Ju längre bort från det tidigare Klaipėdaområdet man kommer, desto färre blir de.

En av orsakerna till att lietuvininkai kom till detta område var, som K. Alminauskis anger i förordet till sin ordbok över germanismer (Die Germanismen des Litauischen. Teil 1: Die deutschen Lehnwörter im Litauischen. K. (datum ej angivet), S. 12), att lantarbetare tog säsongsarbete och migrerade från Litauen i Mindre Litauen till Samogitien under 1800-talet och början av 1900-talet. Då kom lietuvininkai hit för att arbeta med slaga och lie över axeln. De berättar själva om detta nu och minns vad deras föräldrar och far- och morföräldrar berättat. Vainutasbor med lietuvininkai-bakgrund har till exempel hört av föräldrar och far- och morföräldrar hur grupper om fem–sex män kom från andra sidan Nemunas, främst från Tilsit och Ragnit, med slagor och på en vecka tröskade en hel trave säd. De fick betalt inte med pengar utan med spannmål, särskilt de som inte ägde egen jord. Att leva på andra sidan Nemunas hade varit svårare, och därför tog folk sig till Samogitien; en del stannade också kvar här.

En annan orsak till migrationen var den intensifierade germaniseringen av Litauen i Mindre Litauen, som människor flydde från över till andra sidan gränsen.

Flyktingarna levde då (och till viss del även nu) tämligen isolerade från samogiterna. Blandäktenskap förekom sällan. I övrigt kom de dock väl överens med samogiterna. Lietuvininkais relativt slutna liv bidrog till att deras språkliga särdrag bevarades. Därtill bidrog de ålderdomliga religiösa böckerna, som fortfarande används och som trycktes med gotisk skrift för ett eller två århundraden sedan, särskilt sångböckerna och evangelierna.

När man lyssnar på lietuvininkarnas språk står det klart att de har flyttat hit från det västaukštaitiska dialektområdet i Litauen i Mindre Litauen. I deras språk känner man lätt igen drag som dokumenterats i A. Schleichers och Fr. Kuršaitis grammatikor. Detta märks särskilt tydligt när samtalsämnet är religiöst. Då kan man höra många arkaismer, till exempel, kur aš esmi ’jag är’, esmė ’vi är’, dengun žengimo diena ’till himlen…’, šauk maniešpi bėdoje ’…till mig…’ (man säger också manėšpi), att neįtrauktumbei ’…att vi inte skulle dra in’ och så vidare. Men i övrigt har språket nu påverkats starkt av den lokala samogitiska dialekten. Det finns gott om samogitiska och västaukštaitiska parallellformer, eller dubbla uttal av samma morfologiska former. Särskilt iögonfallande är de korta vokalerna u och i, som uttalas på två (ibland till och med tre) sätt: de breddas (lite eller mycket) på samogitiskt vis eller behåller sitt slutna uttal. Diftongerna uo och ie kan här bevaras intakta eller ha sydsamogitiska motsvarigheter ū och ī, till exempel säger man i tredje person presens šviečia ir švīt. Dessutom finns det kvar en nedärvd sammanblandning från Litauen i Mindre Litauen av dessa diftonger med de långa vokalerna o och ē, något som förstärks ytterligare av de samogitiska motsvarigheterna uo och ie till o och ē. Man säger till exempel sesū ir sesō, piens ir pēns ’mjölk’, genitiv singular femininum tōs ir tuōs, vid sidan av tredje person presens švīečia (och den samogitiserade formen švīt) || švīt; man säger också švēt ’lyser’ och så vidare. Överlag använder lietuvininkai flest olika dublettformer när de talar om andra ämnen än religion. Då kan man ofta bara lägga märke till vissa rester av det äldre lietuvininkiska språket i dagens samogitiska dialekt i Ž. Naumiestis. Resterna är ändå fortfarande ganska tydliga, särskilt jämfört med deras vanliga samogitiska uttal.

Utöver det som sagts kännetecknas dagens uttal hos lietuvininkai också av att betonat ē blir trängre och till och med övergår i diftongen ie, till exempel ēžers ’sjö’, mies ’vi’, gi’venims ’liv’, miedei ’träd’, pri’ žiemis ’till jorden’, ackusativ singular diēsini ’höger’. Or-

104

den förkortas kraftigt, till exempel adverb mēk ’knappt’, švënt ’heligt, helt och hållet’, tredje person presens kēt ’ämnar’, kvieč ’bjuder in’, meld ’ber’, ackusativ singular kit ’annan’, adverb prām ’genast’ (samogitiska prādiem < prādēm), tēi ’så’, šali ’bredvid’ (samogitiska šalip). Ändelsen -ę i plural av aktivt preteritparticip ersätts med -ei, till exempel susirinkei ’samlade’, atvažiāvei ’anlända’, parašei ’skrivna’ och så vidare. I vissa ord förekommer e i stället för a, till exempel: dengūs ’himmel’, kateliks (och katiliks) ’katolik’, tarnevāu ’jag tjänade’ (men tarnāva ’han/hon tjänade’), apkrūti ’belasta’. Explosivor uttalas med tydligare aspiration. Palataliseringen av konsonanter framför främre vokaler tycks vara svagare. Bland andra särdrag i konsonantismen kan nämnas uttalet žvāgī (< žvāgē) ’ljus’, žvagūti ’litet ljus’, šūgžlis (< šūgžlēs) ’skräp’, artibiejī ’de närmaste’.

Bland de morfologiska särdragen märks konstruktionen med prepositionen į och ackusativ för att uttrycka lokativ, till exempel į bažnyčią (į bažnīči) buvau ’jag var i kyrkan…’, į Ameriką ’i Amerika’, gyvenu į Šilutę ’…jag bor i Šilutė’, į namūs ’hemma’; dualformer används rikligt (de förekommer i många varianter, till exempel judau abūdau ’vi båda rör oss’, abūdau kvieti ’de båda bjöd in’); pronominala former av pronomen är vanliga (till exempel jieji negal pareit jie…’, mān gāila jūju ’…deras’, tas būva josis vaikēs ’…hennes barn’); futurumformer utan -i förekommer, till exempel eisiu, första person plural ēisme || ēisma, andra person plural ēiste (det sistnämnda draget finns också hos lokala samogiter, men de monoftongerar rotens diftong). Ofta används verbformer utan prefix i fall där standardspråket har prefixformer, till exempel aš tāu sakysu ’…jag ska säga dig’, būvo ējēs (ējis) ’…hade gått’, mān (uttalas också māni; mūni) tika ’jag tyckte om’. Substantiv har ofta en annan stam (och genus), till exempel rūka ’dimma’, žašē (ža’sie) ’gås’, nērvos (nērvas) ’nerver’, šūlinē (šūlini) ’brunn’, kepena ’lever’ (jfr kepena užvirē ’blev arg’). Många ord har också en annan betoning, till exempel lietuvis ’litauer’ (nominativ plural lietuviai, genitiv plural lietuvių…), vokietys (vok’ietīs) ’tysk’ (vokiečiai…), ligi rugpjūčio (rūk’pju’rči) ’fram till augusti’, stālai ’bord’, mokytas ’lärd’, vokativ singular dievē (d’iev’i) ’Gud’. Substantiviska diminutiv med suffixen -ytis och -aitis (uttalas -ātis) används rikligt, till exempel ožkītis (uošk’ītis) ’liten get’, antytis ’ankunge’, ērytīs || ēraitis (jierītis, jierārtis) ’lamm’, kalakutytis ’kalkonkyckling’, veršaitis (veršātis) ’kalv’, vežimaitis (vežimātis) ’liten vagn’.

I syntaxen finns många tyska konstruktioner, till exempel prilūgino nuo dvijų vaikų (nu…vaikū) ’han/hon berättade liknelsen om två barn’, mānēs dēl (mānis diel) ’för min skull’, pasakē ant to brōlio (ant tuo bruōli) ’han/hon berättade om den där brodern’, ānī ilgo laiko ’under lång tid’. Meningen avslutas ofta med predikatet: didelis turgus būvo ’marknaden var stor’, žmonių vidutiniai susirinkę būvo (susirinkei būva) ’…människorna hade samlats’, nugrisau šiame sviete būti ’jag blev trött på att vara i den här världen…’. Även lokala samogiter använder vissa sådana konstruktioner.

Lietuvininkarnas ordförråd innehåller särskilt många tyska lånord, till exempel bānkās ir beņķis ’bänk’, bērštas (bēršc) ’tvättborste’, briliai (bril’e) ’glasögon’, dišerbankas ’snickarbänk’, ēlskis ’slips’, gardynos ’gardiner’, kedelys ’kjol’, līpkē (l’īpk’ī) ’väst’, muldē ’balja för att blanda deg’, mūlda ’långsträckt såll med handtag’, šiūlē ’skola’, stīfeliai ’stövlar’, ūrlupas ’semester’. Låneorden är oftast kraftigt anpassade och har litauiska suffix och ändelser, vilka uttalas på samogitiskt vis, till exempel infinitiv berštioti (berštūti) ’gnugga, tvätta’ (med -uoti, i södra Samogitien -ūti), drūveliuoti ’mumla’

105

på tyska, šlektúoti ’må dåligt’, šropúoti (šruopùti) ’borsta hästar med borstar’, švičiuoti ’svettas’, adv. švakāi (švakà) ’dåligt, svagt’. Det förekommer dock också ord som inte anpassas, t.ex. āmama ’mormor/farmor’, āpapa ’morfar/farfar’ (jfr kúoks ū·mama vā́rds? duok ū·papa ’ge till morfar/farfar’). Ibland omformas till och med litauiska ord enligt en tysk modell, t.ex. kiaulerijė (k’ául’er’iji) ’svineri’ (jfr ty. Schweinerei).

För närvarande håller det gamla lietuvininkiska språket snabbt på att försvinna. Endast äldre människor har bevarat fler av dess element. Språket hos den medelålders generationen av lietuvininkai, och i synnerhet hos ungdomarna, är nu starkt påverkat av den lokala žemaitiska dialekten och delvis av standardspråket. I det förekommer endast sporadiskt element från den västaukštaitiska dialekten i Litauens mindre och dess grammatiska struktur eller ordförråd. Denna etniska grupps tidigare slutenhet, särskilt bland ungdomarna, håller nämligen snabbt på att försvinna. Numera följer man ofta inte heller de religiösa begränsningarna. Blandade familjer bildas. De unga lietuvininkai, som dragits in i det nya livets virvlar, påverkas i allt högre grad i sitt språk både av den lokala žemaitiska dialekten och av standardspråket. Det senares inflytande växer nu alltmer i denna trakt. Detta inflytande förstärks särskilt av skolan, pressen, radion, televisionen och slutligen av kulturens, vetenskapens och teknikens framsteg på landsbygden.

Av det som sagts här framgår att det i Ž. Naumiestis-dialektens område nu pågår mycket komplicerade processer, intressanta ur sociolingvistisk synvinkel. De behöver undersökas närmare. Detta skulle kunna ge underlag inte bara för teoretiska sociolingvistiska generaliseringar, utan också bidra till en bättre förståelse av den komplicerade processen bakom uppkomsten och utvecklingen av vårt nuvarande standardspråk, vars ursprung finns i Litauens mindre.

Я. ЯНАВИЧЕНЕ, З. ЗИНКЯВИЧЮС

ŽEMAITŠIŲ-NAUMIESTIS-OMRÅDETS DIALEKT UR SOCIOLINGVISTISK SYNVINKEL

Sammanfattning

Artikeln ägnas åt studiet av den komplicerade språksituation som utvecklats i den nordöstra delen av Šilutė-distriktet i Litauiska SSR, i trakten kring orten Žemaičių Naumiestis. Här kan man på ett litet område iaktta samspelet mellan det litauiska standardspråket, den lokala žemaitiska dialekten och dialekten hos de så kallade lietuvininkai (litauer som på 1800- och 1900-talen flyttade hit från det forna Ostpreussen och Klaipėdaområdet), förutom ryska och tyska. Huvudvikten ligger på studiet av lietuvininkai-dialekten: frågor om dialektens ursprung, utvecklingen av dess karakteristiska drag och dess samband med den lokala žemaitiska dialekten behandlas.

J. JANAVIČIENĖ, Z. ZINKEVIČIUS

DIALEKTEN I OMRÅDET ŽEMAIČIŲ NAUMIESTIS (ŠILUTĖS DISTRIKT) UR ETT SOCIOLINGVISTISKT PERSPEKTIV

Sammanfattning

Artikeln undersöker en språkligt komplex situation i nordöstra delen av Šilutė (Litauiska SSR), i trakten kring orten Žemaičių Naumiestis. I detta lilla område kan man iaktta ett samspel mellan standardlitauiska, den lokala samogitiska dialekten och dialekten hos de så kallade Lietuvininkai (dvs. litauer som kom hit från det forna Östpreussen och Klaipėdaområdet under 1800- och 1900-talen), för att inte tala om ryska och tyska. Fokus ligger på studiet av Lietuvininkai-dialekten, dialektens ursprung, utvecklingen av dess särdrag samt dess inbördes förhållande till den lokala samogitiska dialekten.