MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV(1985)

II

KAZIMIERAS GAIVENIS

LITAUISKA VÄXTSLÄKTENAS OCH -ARTERNAS NAMN

1. Inledande anmärkningar

1.1. År 1980 avslutades utgivningen av det sammanfattande sexbandsverket ”Litauiska SSR:s flora”. Där beskrivs växterna i 129 familjer som växer i Litauen eller kan växa där men ännu inte har påträffats. Föremålet för denna artikel är de litauiska namnen på 724 växtsläkten och 2153 arter, vilka återges i nämnda verk. Detta är en mer eller mindre standardiserad terminologi, som diskuterades 1966—1972 i Botaniska ordbokskommissionen under ledning av prof. J. Dagys. Artikeln behandlar endast de grundläggande termerna inom växtsystematiken och tar inte upp synonymer som separat anges i beskrivningarna av vissa växtarter.

I ”Litauiska SSR:s flora” klassificeras växterna enligt A. Englers fylogenetiska klassifikationssystem och i enlighet med kraven i nomenklaturkoderna för växter. Varje växtart som beskrivs i verket har ett latinskt, litauiskt och ryskt namn. Eftersom vissa växtsläkten på litauiska benämns med 2—3 termer finns det i ”Litauiska SSR:s flora” ett tiotal fler släktnamn än släkten. Alla släktnamn består av ett ord, med undantag för den enda flerordiga termen — vandens näckros (Nymphaea) III 344¹. Nästan alla artnamn består av två ord, med undantag för ett tiotal välkända folkliga namn som består av ett ord, till exempel: asp (Populus tremula) III 22, sälg (Salix caprea L.) III 48, krusbär (Ribes uva-crispa) IV 49, bondböna (Vicia faba L.) IV 499, odon (Vaccinium uliginosum) V 119, pepparmynta (Mentha × piperita) V 299 m.fl. I mycket sällsynta fall har någon enstaka växtart två litauiska namn, till exempel: ätlig, vanlig lins (Lens culinaris) IV 502, vanlig (sådd) palsternacka (Pastinaca sativa) V 89 och liknande. De minsta systematiska enheter som beskrivs i ”Litauiska SSR:s flora” — former, variet etai² och hybrider — samt vissa mellanliggande enheter (t.ex. under-

¹ Den romerska siffran efter termen anger bandet i ”Litauiska SSR:s flora”, och den arabiska siffran anger sidan.

² I ”Litauiska SSR:s flora” har vissa variet etai fått namn bestående av ett eller två ord (t.ex.: Brassica oleracea L. var. acephala DC.— bladkål, Brassica napus var. oleifera DC.— raps, olje-rova och liknande), men sådana namn är inte godtagbara som systematiska termer och strider mot Botaniska ordbokskommissionens beslut.

165

släkten, undersläkten) saknar oftast litauiska namn och nämns därför inte heller i denna artikel.

1.2. Litauiska namn på växtarter och släkten behandlas i denna artikel synkront och huvudsakligen ur terminologisk och ordavledningsmässig synvinkel. De latinska termers etymologi och bildning uppmärksammas endast i den mån de ibland bidrar till att förklara bildningen av deras litauiska motsvarigheter. Syftet med denna artikel är att belysa det aktuella läget för den litauiska terminologin för växtsläkten och -arter och att vidareutveckla den.

2. Släktnamn

2.1. I ”Litauiska SSR:s flora” anges växtsläktenas namn i singularis nominativ. Termerna i denna grupp kan vara av två slag: egentliga och intralingvistiska lån (från andra språk eller från våra dialekter och det litterära språket) samt avledningar (sammansatta ord, suffix- och prefixavledningar samt ändelseavledningar). De förstnämnda kan också kallas primära termer och de sistnämnda sekundära.

Relativt få internationella termer används för att benämna växtsläkten — omkring 16,7%. De flesta har övertagits från den latinska nomenklaturen och endast obetydligt anpassats morfonologiskt till litauiskan, t.ex.: cūga (Tsuga) I 110, taksodis (Taxodium) I 166, tuja (Thuja) I 169, rupija (Ruppia) II 79, kaldezija (Caldesia) II 99, elodėja (Elodea) II 110, zizania (Zizania) II 138, kelerija (Koeleria) II 212, bekmanija (Beckmannia) II 272, tulpė (Tulipa) II 532, scylė (Scilla) II 534, jacintas (Hyacinthus) II 536, leukoja (Leucojum) II 550, karija (Carya) III 88, kočija (Kochia) III 247, portulaka (Portulaca) III 267, erantis (Eranthis) III 371, adonis (Adonis) III 442, šizandra (Schizandra) III 458, lobuliarija (Lobularia) III 542, rapistras (Rapistrum) III 561, konringija (Conringia) III 567, hamamelis (Hamamelis) IV 20, tilėja (Tillaea) IV 22, bergenija (Bergenia) IV 37, egzochorda (Exochorda) IV 63, sorbarija (Sorbaria) IV 65, neilija (Neillia) IV 69, stefanandra (Stephanandra) IV 69, arunkas (Aruncus) IV 92, valdšteinija (Waldsteinia) IV 156, prinsepija (Prinsepia) IV 325, gledičija (Gleditsia) IV 333, kladrastis (Cladrastis) IV 337, termopsis (Thermopsis) IV 339, amorfa (Amorpha) IV 357, visterija (Wisteria) IV 360, sferofiza (Sphaerophysa) IV 365, ptelija (Ptelea) IV 593, ailantas (Ailanthus) IV 594, šeferdija (Shepherdia) IV 687, aktinidija (Actinidia) IV 692, klarkija (Clarkia) IV 771, godecija (Godetia) IV 773, astrancija (Astrantia) V 33, erika (Erika) V 128, forzitija (Forsythia) V 159, facelija (Phacelia) V 237, melisa (Melissa) V 314, monarda (Monarda) V 366, nikandra (Nicandra) V 382, skopolija (Scopolia) V 386, petunija (Petunia) V 401, nemezija (Nemesia) V 423, katalpa (Catalpa) V 490, veigelė (Weigela) V 519, koniza (Conyza) VI 46, rudbekija (Rudbeckia) VI 69, galinsoga (Galinsoga) VI 80 m.fl. Detta är framför allt namn på introducerade prydnadsväxtsläkten—

166

namn. Några av dessa växter har fått större spridning i Litauen först under de senaste årtiondena.

Bland de litauiska släktnamnen finns många som inte kan delas upp morfologiskt, gamla inhemska (baltiska och till och med indoeuropeiska) och lånade namn, t.ex.: lęšis (Lens) IV 501, vikis (Vicia) IV 470, žirnis (Pisum) IV 528, dobilas (Trifolium) IV 438, klevas (Acer) IV 606, liepa (Tilia) IV 653, agurkas (Cucumis) IV 740, builis (Anthriscus) V 42, kmynas (Carum) V 55, krapas (Anethum) V 72, barštis (Heracleum) V 90, aguona (Papaver) III 464, krienas (Armoracia) III 505, kopūstas (Brassica) III 550, ridikas (Raphanus) III 564, agrastas (Ribes) IV 43, avietė (Rubus) IV 100, kriaušė (Pyrus) IV 229, obelis (Malus) IV 232, erškėtis (Rosa) IV 117, slyva (Prunus) IV 295, morka (Daucus) V 96, viržis (Calluna) V 129, uos(is) (Fraxinus) V 153, brantas (Cuscuta) V 228, dasis (Satureja) V 315, notra (Stachys) V 335 m.fl.

Sammantaget är primära släktnamn betydligt färre (omkring 31%) än de namn som bildats på olika sätt genom ordbildning.

2.2. Gränsen mellan primära och sekundära växtsläktnamn är inte särskilt tydlig. Flera faktorer försvårar i synnerhet analysen av släktnamnens bildning: 1) namn på vissa växtsläkten har överförts från synonymiken för andra växtnamn, och därför kan huvudordet i sådana avledningar ibland återspegla särdrag hos en annan växt än den avsedda. Till exempel är termen gaivenis (Bupleurum) V 50 en avledning med suffixet -enis från verbet gaivinti (jfr även not 4 i denna artikel), men eftersom ordet gaivenis tidigare betecknade en växt av släktet Bupleurum, utan en växt av släktet Spinacia (spenat), kan verbet gaivinti inte längre förklara motivationen bakom namnen på växter av släktet Bupleurum; 2) vissa växtsläktnamn är tydliga avledningar, men har kommit in i växtsystematisk terminologi som lån från folkspråket; med andra ord är de inte längre avledningar inom terminologin, t.ex.: ašarėlės (Briza) II 218, auskarėliai (Dicentra) III 470, klumpaitė (Cypripedium) II 570, kurpelė (Aconitum) III 384, katilėlis (Campanula) VI 12, saulutė (Bellis) VI 36, smaugikas (Celastrus) IV 636, lipikas (Galium) V 190, miegėlė (Succisa) V 536, snaudalė (Leontodon) VI 198 m.fl.; 3) bildningen av namnen på vissa växtsläkten är oklar: de har formella kännetecken på avledning, men det går inte längre att finna ord som de kan ha avletts från (eller, om sådana ord finns, är avledningens motivation helt obegriplig), t.ex.: prožiklė (Neslia) III 584, plauretis (Gymnadenia) II 605, slepišerė (Isoëtes) I 80, bereinis (Chamaedaphne) V 115, kimbara (Cruciata) V 212, šalpusnis (Tussilago) VI 128, švitriėšis (Ficaria) III 406, liaudiga (Chaiturus) V 333 m.fl. De sistnämnda termerna är huvudsakligen särpräglade nybildningar av J. Pabrėža, L. Ivinskis och P. Matulionis.

2.3. Sammansatta släktnamn är färre (omkring 33% av alla avledningar) än endast suffixavledningarna. Bland dem finns framför allt gamla folkliga namn; nybildningarna är få. Släktnamn av denna typ—

167

denna uppdelning görs efter vilka ordklasser som utgör leden i den sammansatta termen.

2.3.1. I en stor del av de sammansatta termerna, som bildats av två substantiv, är det andra ledet -medis eller -žolė (”träd”, ”ört”), t.ex.: diemedis (Artemisia) VI 115: die(vas), pupmedis (Laburnum) IV 350: pupa, riešutmedis (Juglans) III 77: riešutas, šeivamedis (Sambucus) V 525: šeiva, šilkmedis (Morus) III 130: šilk as, vynmedis (Vitis) IV 645: vynas, žirnmedis (Caragana) IV 368: žirnis; dantažolė (Dentaria) III 515: dantis, jonažolė (Hypericum) IV 695: Jonas, kardažolė (Onopordium) VI 163: kardas, karpažolė (Euphorbia) IV 580: karpa, kraujažolė (Achillea) VI 92: kraujas, linažolė (Linaria) V 423: linai, maražolė (Tunica) III 330: maras, melžolė (Isatis) III 526: mėlis, monažolė (Glyceria) II 238: monas, narytžolė (Triglochin) II 89: naryčia ”en viss sjukdom i juvret”, ožiažolė (Pimpinella) V 56: ožys, petražolė (Petroselinum) V 52: Petras, pienažolė (Glaux) V 139: pienas, raktažolė (Primula) V 145: raktas, sidabražolė (Potentilla) IV 159: sidabras, sukažolė (Leonurus) V 331: sukatos ”lungsot”, šunažolė (Dactylis) II 221: šuo, trindažolė (Comarum) IV 157: trindė ”kärr”, trūkažolė (Cichorium) VI 179: trūkis ”en sådan sjukdom”, zubražolė (Hierochloë) II 146: zubras ”visent” m.fl. Några termer av denna typ är tydligen halvöversättningslån, eftersom deras första led inte används självständigt, t.ex.: būksmedis (Buxus) IV 639, ginkmedis (Ginkgo) I 82, kukmedis (Taxus) I 87, maumedis (Larix) I 128 m.fl.

Det förekommer också enstaka termer med särpräglad eller oklar bildning, t.ex.: saldymedis (Glycyrrhiza) IV 384. K. Būga och P. Skardžius förklarar det sistnämnda ordets bildning med utgångspunkt i ordet saldyžolė på följande sätt: saldymedis< <saldybmedis: saldybė och medis. P. Skardžius tillägger dessutom att ”om inte saldybžolė i sin tur har bildats om från *saldydžolės efter saldybę”. Detta tvivel är troligen befogat, eftersom vi också har orden saldymėšis, saldyledis. Dessutom har vi, vid sidan av adjektivet saldžiarūgštis, även varianten saldyrūgštis. Alla dessa exempel visar att bildningen av ordet saldymedis också skulle kunna förklaras något annorlunda, nämligen: saldym(as) + medis.

Det används jämförelsevis många sammansatta släktnamn av typen ”substantiv + substantiv”, där det andra ledet är namnet på någon växt, t.ex.: avinžirnis (Cicer) IV 469: avinas och žirnis, blužniapap artis (Athyrium) I 47: blužnis och papartis, bobramunis (Anthemis) VI 84: boba och ramunė, jonpapartis (Struthiopteris) I 30: Jonas och papartis, kalnarūtė (Asplenium) I 44: kalnas och rūta, kiškiagrikis (Luzula) II 491: kiškis och grikis, kiškiakopūstis (Oxalis) IV 539: kiškis och kopūstas, liūnm eldis (Bolboschoenus) II 320: liūnas och meldas, ožiarūtis (Galega) IV 358: ožys och rūta, ožkarožė (Epilobium) IV 755: ožka och rožė, pelėžirnis (Lathyrus) IV 504: pelė och žirnis, perkūnropė (Sempervivum) IV 23: perkūnas och ropė, smiltlendrė (Ammophila) II 180: smiltis och lendrė, šluotsmilgė (Deschampsia) II 190: šluota och smilga, šunobelė (Rhamnus) IV 642: šuo och obelis, šunramunis (Matricaria) VI 100: šuo och ramunė, šunvyšnė (Atropa)

168

V 385: šuo och vyšnia, zuiksalotė (Mycelis) VI 249: zuikis och salota m.m. Det finns bara enstaka sammansatta växtsläktstermer där det första eller båda leden är växtnamn, t.ex.: rugiaveidė (Leymus) II 298: rugys och veidas ”utseende”, viksva meldis (Scirpus) II 314: viksva och meldas.

En särskild grupp utgörs av sammansatta metonymiska släktnamn av typen ”substantiv + substantiv”, t.ex.: auksašaknė (Hydrastis) III 360: auksas och šaknis, bitkrėslė (Tanacetum) VI 107: bitė och krėslas, biedgaurė (Nardus) II 274: briedis och gauras, driežlielė (Ophioglossum) I 20: driežas och liežis ”tunga”, jūrasmiltė (Honkenya) III 290: jūra och smiltis, katpėdė (Antennaria) VI 51: katė och pėda, mėnuliasėklis (Menispermum) III 450: mėnulis och sėkla, muskrėslė (Pulicaria) musė och krėslas, saulašarė (Drosera) III 592: saulė och ašara, skiautalūpis (Epipactis) II 584: skiautė och lūpa, šunlielė (Cynoglossum) V 262: šuo och liežis ”tunga”, varnakojė (Coronopus) III 573: varna och koja, varnalesė (Arctium) VI 146: varna och leša(s) ”blad?”, vilkakojė (Lycopus) V 303: vilkas och koja, žiognagė (Geum) IV 149: žiogas och nagas m.m. Termerna i denna grupp är ofta inte ursprungliga utan lånöversättningar från klassiska språk, t.ex.: driežlielė ← Ophioglossum, mėnuliasėklis ← Menispermum, šunlielė ← Cynoglossum m.m.

2.3.2. Bildningar av adjektiv och substantiv är jämförelsevis få, t.ex.: baltagalvė (Leucanthemum) VI 105: balta och galva, baltašaknė (Polygonatum) II 543: balta och šaknis, ilgalūpė (Corallorhiza) II 578: ilga och lūpa, juodgrūdė (Nigella) III 372: juodas och grūdas, kietagrūdis (Lithospermum) V 240: kietas och grūdas, kietavarpe (Cynosurus) II 223: kieta och varpa, plikšaknė (Gymnocladus) IV 335: plika och šaka, sauskrūmis (Sarothamnus) IV 356: sausas och krūmas, sausmedis (Lonicera) V 514: sausas och medis, šaltalankis (Hippophaë) IV 686: šaltas och lankas³ ”bast”, žila-krūmis (Elaeagnus) IV 688: žilas och krūmas m.m. Det finns bara en omvänd bildning (av substantiv och adjektiv): gegužraibė (Orchis) II 610: gegužė och raibas.

2.3.3. Bildningar av substantiv och verb är ungefär lika vanliga som bildningar av adjektiv och substantiv, till exempel: ögonskrubbare (Euphrasia) V 466: öga och skrubba, vägglushäxa (Cimicifuga) III 378: vägglus och döda, mjölkört (Chamaenerion) IV 766: ludd och kasta, bloddroppe (Sanguisorba) IV 146: blod och dia, daggkåpa (Alchemilla) IV 192: dagg och stiga, solros (Helianthus) VI 70: sol och borra, väggdrev (Thladiantha) IV 733: vägg och sträcka sig, stensöta (Saxifraga) IV 38: klippa och klyva, läkesuga (Ajuga) V 280: frukt och försvara, hundört (Nonnea) V 245: varg och stappla och så vidare. Dessa bildningar är också ofta inte ursprungliga utan översättningslån från andra språk, till exempel: bloddroppe ← Sanguisorba, stensöta ← Saxifraga och så vidare.

Sammansatta termer med leden -sargis eller -sargė kan ha problematisk bildning: kalnasargis (Selinum) V 78, krūmsargė (Cucubalus)

³ Vi anser att P. Matulionis betraktade termen som dialektal och återställde den i onödan.

169

III 325, liūnsargė (Scheuchzeria) II 91, vandensargė (Zannichellia) II 81, samt vandenplūkis (Hydrocharis) II 111, vynvytis (Parthenocissus) IV 650. Vi skulle tro att den andra leden i alla dessa sammansatta termer är verbal.

Andra sammansättningar är sällsynta. Det finns till exempel ytterligare några släktnamn bildade av ett räkneord och ett substantiv: dviguonė (Listera) II 580: dvi och guonia ”huvud”, tridantė (Sieglingia) II 209: trys och dantis, vienadienė (Hemerocallis) II 509: viena(s) och dag, och så vidare.

2.4. Bland avledningar är suffixbildningar vanligast. Termer som bildats på detta sätt är långt fler än avledningar med ändelser och prefix. Exempelvis finns det enbart fler avledningar med suffixet -en- än avledningar med ändelser och prefix tillsammans. Suffixet -en- har två varianter: 1) -enė: dantenė (Circaea) IV 774: dantis, drėgmenė (Sium) V 61: drėgmė, dumblenė (Limosella) V 408: dumblas, griovenė (Hottonia) V 148: griojus, gumbenė (Phlomis) V 345: gumbas, kalkenė (Vaccaria) III 332: kalkės, morkvenė (Astrodaucus) V 46: morkva, raistenė (Hydrocotyle) V 29: raistas, ravenė (Leersia) II 140: ravas ”dike”, rykštenė (Solidago) VI 34: rykštė, smilgenė (Aira) II 188: smilga, sultenė (Valerianella) V 533: sultys, unksmenė (Blechnum) I 45: unksmė, vandenė (Elatine) IV 730: vanduo, žemenė (Sagina) III 289: žemė och 2) -enis: akenis (Ballota) V 334: akis, dirvenis (Ononis) IV 413: dirva, garždenis (Lotus) IV 393: garždas, kaulenis (Cotoneaster) IV 256: kaulas, kirvenis (Hedysarum) IV 407: kirvis, laiškenis (Mercurialis) IV 577: laiškas, plukenis (Najas) II 85: plukė, pūšlenis (Physocarpus) IV 66: pūslė, raženis (Coronilla) IV 404: ražas, rūtenis (Corydalis) III 472: rūta, saidrenis (Pycreus) II 304: saidras ”viksväxt”, saulenis (Helianthemum) IV 727: saulė, skarenis (Libanotis) V 66: skara, šiaudenis (Anthericum) II 506: šiaudas, tujenis (Thujopsis) I 168: tuja, varpenis (Botrychium) I 21: varpa, viksvenis (Blysmus) II 322: viksvą, vikšrenis (Schoenus) II 336: vikšris, žagrenis (Rhus) IV 602: žagrė med mera. Alla dessa avledningar med suffixet -en- är bildade av substantiv. Betydligt mer sällsynta är avledningar från adjektiv (a) och verb (b), till exempel: a) laibenis (Alyssum) III 538: laibas, kartenė (Cardamine) III 508: kartus, margenis (Coleus) V 288: margas, skraistenis (Pyrethrum) VI 111: skraistus, vairenis (Arabidopsis) III 516: vairus ”vacker”, b) gaivenis (Bupleurum) V 50: gaivinti⁴, klėstenė (Scleranthus) III 295: klėsti ”växa frodigt”, skendenis (Utricularia) V 498: sjunka, tryškenis (Ecballium) IV 738: trykšti och så vidare. För vissa ord med denna ändelse är bildningen mindre tydlig, till exempel: artvenis (Sherardia) V 190, bandenis (Echinops) VI 177, gebenė (Hedera) V 22, pastenis (Malachium) III 279, patvenis (Swertia) V 179, praujenė (Callitriche) V 266. För vissa av dessa termer går det inte längre att hitta något grundord, medan andra kan kopplas till flera ord. Ordet gebenė kan exempelvis anses

⁴ Denna term kan också sättas i samband med adjektivet gaivus ”livskraftig, stark; glad, pigg”.

170

vara bildat av substantivet geba ”käringtand” (Genista) eller av verbet gebti/gebti ”omfamna, omsluta; linda” och liknande.

Suffixen med -ūn-, -ut- och -uol- är nästan lika produktiva: vart och ett har använts för att bilda några växtsläktnamn: 1) -ūnas, -ūnė: från substantiv: balandūnė (Atriplex) III 240: balanda, česnakūnė (Alliaria) III 524: česnakas, dobilūnė (Lespedeza) IV 412: dobilas, gegūnė (Dactylorhiza) VI 290: gegė, girūnė (Sanicula) V 31: giria, guaizdūnė (Zinnia) VI 79: guaizdė ”Armeria”, kraštūnė (Littorella) V 512: kraštas, kregždūnė (Vincetoxicum) V 187: kregždė, lendrūnas (Calamagrostis) II 172: lendrė, nend-rūnė (Scolochloa) II 237: nendrė, pūkūnė (Filago) VI 47: pūkai, rožūnė (Lavatera) IV 670: rožė, vilnūnė (Holcus) II 185: vilna, žvaigždūnė (Scabiosa) V 539: žvaigždė; från adjektiv: dygūnė (Torilis) V 45: dygus, puikūnas (Mimulus) V 407: puikus, skudrūnas (Pleurospermum) V 49: skud-rus ”välväxande, frodig”; från räkneord: šimtūnė (Centunculus) V 143: šimtas; 2) -utė, -utis: från substantiv: blužnutė (Chrysosplenium) IV 41: blužnis, dalgutis (Erodium) IV 564: dalgis, ežerutė (Hydrilla) II 106: ežeras, pakalnutė (Convallaria) II 546: pakalnė, vaistutis (Arabis) III 518: vaistas, vakarutė (Hesperis) III 530: vakaras; från adjektiv: dryžutis (Typhoides) II 143: dryžas; från verb: barškutis (Rhinanthus) V 478: barškėti, varputis (Agropyron) II 282: varpyti och så vidare; 3) -uolė: från substantiv: avižuolė (Arrhenatherum) II 204: aviža, dirvuolė (Agrimonia) IV 139: dirva, lizduolė (Neottia) II 582: lizdas, smilguolė (Apera) II 182: smilga, snieguolė (Galanthus) II 551: sniegas, viks-vuolė (Cyperus) II 302: viksva; från adjektiv: drėgnuolė (Berula) V 63: drėgnas, kartuolė (Aristolochia) III 150; kartus, mažuolė (Aphanes) IV 224: mažas, rusvuolė (Cypripedium) II 570: rusvas och andra. Termer med oklarare och mer individuell ordbildning förekommer endast i den första gruppen, till exempel: peletrūnas (Artemisia) VI 115, dumplūnė (Physalis) V 388. Den första av dessa termer är troligen besläktad med termen pelynas (Artemisia absinthum), medan den andra inte går att koppla till ordet dumplas ”gyttja”, eftersom växten är prydnadsväxt och odlas i trädgårdar; blommorna är vita, grönaktigt gula eller violetta.

Avledningar med andra suffix används mycket sparsamt som namn på växtsläkten. Till exempel:

-ainė, -ainis: buožainė (Knautia) V 535: knöl, duglainė (Pyracantha) IV 261: tagg, kaštainis (Castanea) III 113: kastanj, margainis (Silv-bum) VI 162: brokig;

-aitė: miltinaitė (Berteroa) III 536: mjölnare, smilgaitė (Catabrosa) II 236: grässtrå;

-einis: ežeinis (Echium) V 241: ežys, šatreinis (Diplotaxis) III 547: šat-ras ”stång”, žioveinis (Antirrhinum) V 428: žiovoti;

-eivė: plateivė (Coeloglossum) II 600: bred;

-eklė: džioveklė (Orobanche) V 492: džiovinti (som parasit), gelteklė (Scorzonera) VI 191: gel-tas;

171

-ekšnis: benved (Euonymus) IV 631: get, brakved (Frangula) IV 644: kall;

-elis: gladiolus (Gladiolus) II 563: svärd, säv (Isolepis) II 334: säv;

-ėlis: alopecurus (Alopecurus) II 156: rufsa, oregano (Origanum) V 305: röd;

-ena: gaisrena (Coronaria) III 319: eld (Lychnis), plūdena (Lemna) II 462: pilört (Potamogeton), rietena (Sicyos) IV 747: kröka sig, strugena (Myosurus) III 405: struga (Brachypodium);

-esas: krekesas (Globularia) V 489: knarra;

-ikė: septynikė (Trientalis) V 138: sju;

-ylis: kartylis (Pioris) VI 201: bitter;

-inas: ūksminas (Adoxa) V 528: skugga;

-ynas: hassel (Corylus) III 106: hassel;

-inė: šustinė (Luronium) II 100: svettas, žvaginė (Capsella) III 585: växa som Capsella;

-ingė: kūlingė (Trichophorum) II 312: kūlis ”sten”;

-ininkas: šilininkas (Baldellia) II 101: tallskog;

-inys: šakinys (Melandrium) III 321: gren, žiaudrinys (Lappula) V 261: žiaudrus ”skrovlig, hård”;

-inukė: smiltinukė (Minuartia) III 288: sand;

-išius: dagišius (Xanthium) VI 76: taggig, drugišius (Oxytropis) IV 381: fjäril;

-utė: liten torn (Turritis) III 517: torn, liten gulmåra (Anthoxanthum) II 144: gulmåra, liten björn (Symphoricarpus) V 520: björn, liten ratainė (Gratiola) V 405: ratainis ”platt liten knöl”, liten borstgräs (Setaria) II 133: borstgräs;

-(i)ukas, -(i)ukė: režukras (Nasturtium) III 506: rėžis, sidabriukė (Goodyera) II 596: sidabras, smaliukė (Viscaria) III 306: smala;

-yuė: ankstyvė (Erophila) III 546: ankstus;

-lė: tuklė (Pinguicula) V 497: tukti;

-okas: šilokas (Sedum) IV 27: šilas;

-okė: linokė (Chaenorrhinum) V 430: linas;

-oklė, -oklis: tvålarv (Saponaria) III 342: skumma, rödlavendel (Lythrum) IV 751: gråt, klätterväxt (Convolvulus) V 223: slingra ”vira”, linderväxt (Calystegia) V 226: slingra, lågväxt (Moneses) V 108: låg;

-okslė: putokšlė (Polygala) IV 596: putoti;

-otis: gyslotis (Plantago) V 504: gysla;

-tukas: skėstukas (Odontites) V 476: skėsti;

-ulis: godulis (Lycopsis) V 249: godus;

-uoklė: garduoklė (Myrrhis) V 43: gardus, žibuoklė (Hepatica) III 392: žibėti;

-uonė: plaumuonė (Nymphoides) V 181: plaumuo (Yucca); uodeguonė (Hippuris) IV 785: uodega;

172

-uotė: lednaring (Polycnemum) III 218: led, fingring (Digitaria) II 128: finger;

-vė: žalvė (Puccinellia) II 244: žalti, žalias.

2.5. Avledningar med ändelser används ganska sällan för att namnge växtsläkten, men inom denna terminologi är de ändå vanligare än avledningar med prefix. De bildas av substantiv, adjektiv och verb. T.ex.:

Avledningar med ändelsen -a: ankšta (Draba) III 543: ankštus, atvaisa (Chaenomeles) IV 226: atvaisyti, gaisra (Lychnis) III 318: gaisras (efter blommornas färg), gaiva (Lapsana) VI 251: gaivus, užgina (Orthilia) V 100: užginti;

Avledningar med ändelsen -as: pataisas (Lycopodium) I 70: pataisyti;

Avledningar med ändelsen -ė: agurklė (Borago) V 248: agurklas ”gurka”, aklė (Galeopsis) V 354: aklas, blizgė (Lunaria) III 533: blizgėti, druskė (Salsola) III 251: druska, gelsvė (Levisticum) V 83: gelsvas, geltė (Serratula) VI 165: geltas, glindė (Pedicularis) V 461: glinda, maurė (Spirodela) II 462: mauras, melsvė (Hosta) II 507: melsvas, miglė (Poa) II 224: migla, pienė (Sonchus) VI 203: pienas, plautė (Pulmonaria) V 242: plaučiai, raganė (Clematis) III 402: ragana, raugė (Agrostemma) III 304: raugti, smiltė (Arenaria) III 292: smiltis, sprakšė (Cystopteris) I 29: sprakšėti, šilingė (Lysimachia) V 135: šilingas, taukė (Symphytum) V 246: taukai, tūbė (Verbascum) V 409: tūbas, vanagė (Hieracium) VI 209: vanagas, visgė (Trisetum) II 194: visgėti, žiemė (Vinca) V 183: žiema, žilė (Senecio) VI 135: žilas, žiomenė (Dracocephalum) V 325: žiomenys, žliūgė (Stellaria) III 272: žliūgas, žvirgždė (Acinos) V 317: žvirgždas;

Avledningar med ändelsen -is: gailis (Ledum) V 112: gailus, guržėdis (Chaerophyllum) V 36: guržėdėti, kietis (Artemisia) VI 115: kietas, šaukštis (Senecio) VI 135: šaukštas, šiurpis (Sparganium) II 24: šiurpti, vikšris (Juncus) II 467: vikšras;

Avledningar med ändelsen -(i)us: pentinius (Delphinium) III 380: pentinas, pūšlius (Colutea) IV 366: pūslė.

Några växtsläktsnamn av denna typ har en oklar ordbildning, t.ex.: suidrė (Lolium) II 277, rieskė (Holosteum) III 286, kurklė (Batrachium) III 409, guostė (Cnidium) V 73 m.fl. Grundordet till avledningen suidrė är troligen verbet suidruoti ”svaja” eller substantivet suidras ”silke”. Termen guostė bör troligen kopplas till ordet guostas ”tofs, klunga”. Växtnamnet kurklė bör sannolikt kopplas till ordet kurkliai ”grodyngel”. Det finns också fler folkliga växtnamn med samma rot, t.ex.: kurkulės ”skleisteni s”, kurkuškos ”kalmus” m.fl. Alla dessa är vattenväxter.

2.6. Det finns bara några få avledningar med prefix:

Prefixet ant-: antbarzdė (Epipogium) II 595: barzda;

Prefixet be-: begalis (Laserpitium) V 92: galas, beragis (Aceras) II 627: ragas;

173

Prefixet po-: pocūgė (Pseudotsuga) I 103: tall; čiūga, povaizė (Helictotrichon) II 201: havre, posmilgė (Eragrostis) II 216: gräs, posmiltė (Spergularia) III 301: smiltis, poraistė (Naumburgia) V 137: myr; Prefixet pro-: progailis (Anagallis) V 140: gailis, prožirnis (Genista) IV 348: ärt.

3. Arternas namn

3.1. Litauiska artnamn är tvåordiga sammansatta termer. Den grundläggande (andra) leden anger släktet, medan den underordnade (första) anger arten. Den allmänna strukturen hos litauiska artnamn skiljer sig alltså från strukturen hos de latinska och ryska arttermerna. De enda undantagen är litauiska sammansatta termer med efterställd bestämning, där bestämningen uttrycks med ett substantiv, till exempel: asiūklis ožkabarzdis (Equisetum pratense) I 59, pataisas šarkakojis (Lycopodium clavatum) I 75, aviža netikšė (Avena strigosa) II 197, viksvatrainė (Carex panicea) II 428, aguona birulė (Papaver rhoeas) III 466, rūgtis gyvatžolė (Polygonum bistorta) III 206, beržas keružis (Betula nana) III 102, gluosnis virbis (Salix pentandra) III 72, viršūnė serpentinė (Carex microglochin) II 416 och så vidare. När sådana termer tas med i ”Lietuvos TSR floroje” finns det dock ingen konsekvent tillämpning, eftersom man också finner enstaka termer av denna art med annan struktur, till exempel: vėjalande šilagėlė (Pulsatilla patens) III 394 och så vidare. Växtsystematikens terminologi skiljer sig något från terminologin inom andra vetenskapsområden genom sin strikta likformighet mellan taxa. Här finns inga mer betydelsefulla (kategoriska) och mindre betydelsefulla (sekundära) begrepp: typologiskt är alla begrepp likvärdiga. Termerna aviža (Avena) II 197 och povaizė (Helictotrichon) II 201 betecknar till exempel begrepp som inte är hierarkiskt ordnade.

Vissa släkten omfattar ganska många arter. Till exempel har baland släktet 16 arter, gudobelės och plūdės 26, rasakilos 24, vanagės 34 och viksvos hela 67. Dessa arter urskiljs med hjälp av ett dussintal eller till och med flera tiotal särskiljande kännetecken. Artnamnen kan dessutom bilda växtgrupper som klassificerats på logisk grund, till exempel: didžioji, vidutinioji, mažoji dantenė (Circaea lutetiana, intermedia, alpina) IV 775 och så vidare.

3.2. Artnamn kan vara av två typer: vissa anger ett kännetecken som utmärker växten (a), andra artens relation till andra arter (b), till exempel: a) čiuobralapė smiltė (Arenaria serpyllifolia) III 292, vėdrynlapis šilininkas (Baldellia ranunculoides) II 102, uosialapis klevas (Acer negundo) IV 619, žirnialapis vikis (Vicia pisiformis) IV 478, slyvalapė gudobelė (Crataegus prunifolia) IV 293, alksnialapė medlieva (Amelanchier alnifolia) IV 255, beržalapė lanksva (Spiraea betulifolia) IV 83, putinalapis pūslėnis (Physocarpus opulifolius) IV 67, gebenlapis sukutis (Ipomoea hederacea) V 223, kmynalapis kalnasargis (Selinum carvifolia) V 78, melisalapė medumėlė (Melittis melissophyllum) V 330 och så vidare; b) paprastoji pipirnė (Lepidium ruderale) III 572, paprastasis režiukas (Nasturtium officinale) III 506, paprastoji barborytė (Barbarea vulgaris) III 497, paprastasis rutenis (Corydalis solida) III 474, paprastasis raugerškis (Ber-

174

beris vulgaris) III 448, paprastoji kurklė (Batrachium aquatile) III 412, paprastoji šilagėlė (Pulsatilla vulgaris) III 398, paprastasis burbulis (Trollius europaeus) III 370 och så vidare.

Artnamnen (de första leden i ordkombinationen) är också av två slag till sitt ursprung: färdiga, terminologiserade ord från det litterära språket (a) och nybildningar som skapats särskilt för detta ändamål (b); till exempel: a) vaistinė ožragė (Trigonella foenum-graecum) IV 422, dirvinė čiužutė (Thlaspi arvense) III 577, mažasis rūgtis (Polygonum minus) III 200, didusis kėžys (Spergula maxima) III 298, pelkinis vėdrynas (Ranuncullus lingua) III 416, gelsvasis skendenis (Utricularia ochroleuca) V 503, pūkuotoji gudobelė (Crataegus pubescens) IV 288; b) žirniausasis puskiparisis (Chamaecyparis pisifera) I 180, iečialapė kalpokė (Scutellaria hastifolia) V 380, skiatudėtalapė obelis (Malus sieboldii) IV 242, kininė wisterija (Wisteria sinensis) IV 360, popieržievis beržas (Betula papyrifera) III 100, šmātagrūdė balanda (Chenopodium botrys) III 225 och så vidare.

N. Zabinkova, forskare i rysk växtsystematisk terminologi, påpekar att nomenklaturen inom detta område innehåller en relativt stor andel (omkring 20%) bestämningar bildade av egennamn och geografiska namn⁵. Även i litauisk terminologi finns det ganska många artnamn av detta slag — omkring 15%. För att ange växtens ursprungsort används vanligen en adjektivisk artled (a), medan en genitivisk artled används för att namnge artens upptäckare eller beskrivare (b), till exempel: a) kaukazinis kėnis (Abies nordmanniana) I 102, japoninis maumedis (Larix leptolepis) I 130, austrinis šalavijas (Salvia austriaca) V 374, tibetinė neūlija (Neillia thibetica) IV 69, prancūzinis erškėtis (Rosa gallica) IV 135, mandžiūrinė obelis (Malus mandshurica) IV 241, kanadinė gudobelė (Crataegus canadensis) IV 283, usūrinė slyva (Prunus ussuriensis) IV 303, vokietinis prožirnis (Genista germanica) IV 350, mongolinė liepa (Tilia mongolica) IV 660, lietuviinė plūdė (Potamogeton lithuanicus) II 74, tianšaninė rūgštynė (Rumex tianshanicus) III 168, daurinis mėnuliasėklis (Menispermum dahuricum) III 450; b) Vičo kėnis (Abies veitchii) I 94, Engelmano eglė (Picea engelmannii) I 118, Murejaus pušis (Pinus murrayana) I 157, Maršalo čiobrelis (Thymus marschallianus) V 311, Ruprechto lipikas (Galium ruprechtii) V 204, Henrio lanksva (Spiraea henryi) IV 81, Jundzilo erškėtis (Rosa jundzillii) IV 131, Lindbergo rasakila (Alchemilla lindbergiana) IV 209, Makio ieva (Padus maackii) IV 323, Wolfgango putokšlė (Polygala wolfgangiana) IV 599, Kranco sidabražolė (Potentilla crantzii) IV 178, Lobelio čemerýs (Veratrum lobelianum) II 502, Biberšteino glažutė (Cerastium biebersteinii) III 286, Borbaso gvazdikas (Dianthus borbasii) III 336, Steveno vėdrynas (Ranunculus stevenii) III 431 med flera. Dessa termer är dock fortfarande inte helt enhetliga, eftersom det förekommer termer av den första typen (a) med andra suffix (till exempel: vaisenburgiškė

⁵ Zabinkova N. N. Termer och nomenklaturord i botaniska ordböcker.— I: Problem med definitioner av termer i ordböcker av olika slag. L., 1976, s. 94.

175

silverbjörnsört — Potentilla leucopolitana IV 171, litauisk nejlikrot — Silene lithuanica III 311) och adjektiviska termer av den andra (b)-typen (t.ex.: robertsnäva — Geranium robertianum IV 563, rivinviol — Viola riviniana IV 714) och så vidare.

I den ryska och latinska nomenklaturen är denna typ av bildning av arttermer ändå mer produktiv, t.ex.: ängsstarr (Carex buxbaumii, ryska осока Буксбаума) II 410, vass starr (Carex buekii, ryska осока Буека) II 401, blå säv (Schoenoplectus tabernaemontani, ryska камыш Табернемонтана) II 318, borstgröe (Agrostis syreistschikovii, ryska полевица Сырейщикова) II 163, smalbladig dyblad (Alisma gramineum, ryska ластуха Лезели) II 98, salttåg (Juncus gerardi, ryska ситник Жерара) II 478, trädgårdstulpan (Tulipa gesneriana, ryska тюльпан Геснера) II 534 och så vidare.

3.3. Systemet för artnamn i ”Lietuvos TSR florojė” är inte lika enhetligt som systemet för släktnamn. Detta system kan fortfarande förbättras. Vid precisering av växtsystematiska arttermer bör man uppmärksamma följande olikheter och inkonsekvenser i normeringen av denna typ av terminologi som förekommer i ”LTSR florojė”:

1. Det förekommer språkligt felaktiga arttermer, t.ex.: kristallblomma (=kristallin) (Mesembrianthemum crystallinum) III 264, vårtig (=vårtlik) säv (Eleocharis mamillata) II 330, svansad (=svanslik) amarant (Amaranthus caudatus) III 258, tvågrenig (=tudelad) nejlikrot (Silene dichotoma) III 310 och så vidare.

2. För att uttrycka samma särskiljande artdrag används i onödan termer av olika typer, t.ex.: gulblommig lupin (Lupinus luteus) IV 344, men gul narciss (Narcissus pseudonarcissus) II 554, Lobels nysrot (Veratrum lobelianum) II 502, men robertsnäva (Geranium robertianum) IV 563 och så vidare.

3. För arter inom samma släkte bör man inte använda semantiskt närliggande attribut som står i ett hierarkiskt förhållande till varandra, t.ex.: trädesklöver (Trifolium aureum) IV 443 och betesklöver (Trifolium campestre) IV 444, näbbstarr (Carex rostrata) II 452 och långnäbbad starr (Carex rhynchophysa) II 450, vinterfräken (Equisetum hiemale) I 66 och tandfräken (Equisetum trachyodon) I 69 och så vidare.

4. Man bör undvika bildrika och svåridentifierade artattribut, t.ex.: klotstarr (Carex globularis) II 420, svarttandad getväppling (Astragalus danicus) IV 376, kransmöja (Myriophyllum verticillatum) IV 781 och så vidare.

5. Opraktiska, sällsynta lånord som inte återger några särskiljande egenskaper, t.ex.: sareptasenap (Brassica juncea) III 551, sitkagran (Picea sitchensis) I 125, ginnalalönn (Acer ginnala) IV 613, nutkacypress (Chamaecyparis nutkaënsis) I 180, kasjubisk vicker (Vicia cassubica) IV 482 och så vidare.

Dessutom bör man vid beskrivning av växter i texten använda svenska, inte latinska

176

…tyniska artnamn, t.ex.: Cornus mas (=gulblommig kornell) bären är ätliga V 16. Pyrola media (=medelvintergröna) är en egen art, inte en hybrid V 107. Andromeda polifolia (=rosling) förekommer också i avlagringar från mellanistider V 113. Växer på torra sandiga platser tillsammans med Thymus serpyllum (=backtimjan), Artemisia campestris (=fältmalört), Corynephorus canescens (=sandrör) IV 34 osv.

4. Slutsatser

4.1. En genomgång av namnen på de 724 släkten och 2 153 växtarter som systematiserats och beskrivits i sexbandsverket ”Lietuvos TSR flora” visar att släktnamnssystemet är terminologiskt mer konsekvent än systemet för artnamn.

De litauiska släktnamnen uppfyller bättre kraven i de internationella koderna för växtsystematik. Internationella termer (omkring 16,7% av alla släktnamn) används oftast för att benämna växter som introducerats på senare tid. Omkring en tredjedel av alla släktnamn är gamla litauiska (resp. baltiska) ord, som kommit in i systematikens terminologi från vårt litteraturspråk och våra dialekter.

4.2. Omkring 69% av de litauiska släktnamnen uppvisar ordbildningsmässiga kännetecken. En del av dessa namn (omkring 5–8% av alla släktnamn) skulle kunna delas upp i derivationsmorfem, men i vårt språk går det inte längre att finna ord som de skulle ha bildats från. De vanligaste släktnamnen är suffixavledningar. De mest produktiva suffixen för nybildningar är -enė, -ūnė, -uolė. Med dem har flera tiotal släktnamn bildats. De improduktiva suffixen -eivė, -esas, -ylis, -ingė, -ininkas, -yvė, -okšlė, -otis, -ulis har vart och ett gett upphov till endast ett släktnamn. På andra plats i popularitet kommer sammansatta släktnamn. De flesta har bildats av två substantiv. I sådana termer är det andra ledet särskilt ofta -medis eller -žolė (mer än 30 namn). Bildningar av adjektiv och substantiv respektive substantiv och verb är ungefär lika produktiva. Bland avledningar med ändelse är de med ändelsen -ė mest produktiva (25 släktnamn). Avledningar med ändelserna -as och -(i)us är improduktiva. Med dem har endast 1–2 släktnamn vardera bildats. Prefixavledningar är minst vanliga (10 släktnamn). Endast avledningar med prefixet po- förekommer något oftare.

Ett typiskt drag i växtsläktenas ordbildning är också att växtnamn ofta utgör basord för avledningar av alla slag och ett av leden i sammansättningar.

4.3. I ”Lietuvos TSR flora” varierar antalet artnamn kraftigt: flest arter har några släkten (67), medan ganska många (flera tiotal) växter har minst (endast 1 art vardera). Artbestämningarna är av flera slag: vissa anger en särskiljande egenskap hos växten, medan andra anger artens relation till andra arter. Termer av den första typen är mer produktiva.

12 Užsak. Nr. 1007

177

4.4. Vid fortsatt utveckling av den litauiska terminologin inom växtsystematiken behöver man: 1) ta bort eller korrigera språkligt bristfälliga termer; 2) harmonisera det språkliga uttrycket för samma särskiljande egenskaper; 3) undvika att använda semantiskt närliggande artbestämningar med ett hierarkiskt förhållande för arter inom samma släkte; 4) undvika bildliga och svåridentifierade artbestämningar osv.

VÄXTNAMN PÅ SLÄKTEN OCH ARTER I LITAUEN

S a m m a n f a t t n i n g

1. År 1980 avslutades utgivningen av det omfattande vetenskapliga verket i sex band, ”Flora över Litauiska SSR” (1959—1980). Där systematiserades och beskrevs vetenskapligt 724 släkten och 2153 växtarter som växer på Litauens territorium. Alla dessa taxa har litauiska namn. Denna terminologiska vokabulär diskuterades under flera år (1966—1972) vid mötena i den botaniska terminologikommissionen under prof. I. Daugis ordförandeskap. Föreliggande artikel ägnas åt en kort analys och fortsatt förbättring av detta system av terminologisk vokabulär.

2. Mer än 50% av alla växtsläktenas namn består av gamla litauiska (baltiska) ord, som införlivats i växtsystematiken från det litauiska litteraturspråket och dialekterna. 16,7% av termerna i denna grupp är främmande ord. Omkring 8% av termerna är nybildningar som skapats under de senaste 2—3 årtiondena, t.ex.: atvaīsa (Chaenomeles) ”kinesisk kvitten”, avinžīrnis (Cicer) ”kikärt”, dyglainė (Pyracantha) ”eldtorn”, dobilinė (Lespedeza) ”lespedeza” m.fl. Omkring 69% av de litauiska namnen på växtsläkten uppvisar ordbildningsmässiga kännetecken. De vanligaste termerna är suffixbildningar. Produktiva suffix är -enė, -ūnė, -uolė. På andra plats i produktivitet kommer sammansatta termer. Bland dessa namn finns jämförelsevis många termer (omkring 30) där den andra komponenten är ordet medis ”träd” eller žolė ”gräs”, t.ex.: diemedis (Artemisia), purmedis (Laburnum), riešutmedis (Juglans), šeimamedis (Sambuchus), šunažolė (Dactylis) m.fl. Bland de flekterande bildningarna är bildningar med ändelsen -ė vanligast (25 namn), t.ex.: druskė (Salsola), maurė (Spirodela), plautė (Pulmonaria), raugė (Agrostenia), smiltė (Arenaria), tuklė (Pinguicula), visgė (Trisetum), žliūgė (Stellaria) m.fl. Helt ovanliga i denna terminologiska vokabulär är prefixbildningar (10 namn).

3. Växtarternas namn kan delas in i två grupper: i den ena anger attributen växternas viktigaste särskiljande kännetecken, medan de i den andra anger arternas samband och relationer till andra arter. De attributiva komponenterna i arternas sammansatta termer uttrycks oftast med sammansatta adjektiv och adjektiv med suffixet -inis. Ett särdrag hos den terminologiska vokabulären i denna grupp är att appellativa substantiv i genitiv och presensparticip i passiv form inte används i arttermer.

4. Systemet för växternas släktnamn är mer fulländat än systemet för artnamn. För att förbättra systemet för växtarternas namn bör man: 1) avlägsna termer som inte är helt korrekta ur ordbildningssynpunkt, t.ex.: uodeguotasis (=uodegotasis) burnotis (Amaranthus caudatus), dvīšakinė (=dvīšakė) našlaitė (Silene dichotoma); 2) förenhetliga det språkliga uttrycket för särskiljande kännetecken, t.ex.: geltonžiedis lubinas (Lupinus luteus), men geltonasis narcizas (Narcissus pseudo-narcissus); 3) avlägsna alltför bildliga, svårbegripliga och vilseledande termer, t.ex.: snapuotoji viksvā (Carex rostrata) och ilgaspārė viksvā (Carex rhyncho-physa) osv. Sådana termer utgör 2—3% av alla termer som vi undersökt.