MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985)

ВИТАУТАС БУДА

PROBLEM MED ATT FORMA VETENSKAPLIGT SPRÅK VID TEKNISKA HÖGSKOLOR

I den vetenskapliga och tekniska revolutionens tidevarv, i vars förverkligande även våra tekniska högskolor deltar, får man inte glömma att ett fullvärdigt samhällsliv inte bara innebär överflöd av materiella tillgångar och höga prestationer inom teknisk vetenskap och praktik. Andliga värden är inte mindre viktiga, liksom språket som ett medel för kommunikation mellan människor, som en bärare och ett medel för att föra vidare från generation till generation det som skapats av människans intellekt.

Men denna sanning glöms av dem som, medan de skapar materiella tillgångar och driver den tekniska utvecklingen framåt, betraktar de andliga rikedomarna och språket som något man kan använda, men som inte kräver någon omsorg från användarnas sida.

Enligt vår mening förklarar detta varför talvårdens frågor under många år inte ägnades tillbörlig uppmärksamhet vid våra tekniska högskolor, där en betydande del av lärarna – tekniska specialister – under lektionerna och även utanför klassrummen smittar sina studenter med språkfel. Därför är det inte förvånande att även de sökande som började vid högskolan med ganska goda kunskaper i talat och skrivet språk ibland lämnar de tekniska lärosätena med sämre språkkultur. Detta bekräftades exempelvis även vid Vilnius byggnadsingenjörsinstitut under en granskning 1979, som på uppdrag av Sovjetunionens ministerium för högre och sekundär specialutbildning bland annat omfattade språklig korrekthet i blivande ingenjörers examensarbeten. I vissa sådana arbeten, som omfattade flera tiotals sidor, upptäcktes hundratals allvarliga språkfel – tecken på svaga kunskaper inte bara i stavning och interpunktion, utan också i språkets djupare skikt: ordförråd, ordbildning, ordsemantik och syntax. Inte bättre är det med skriftliga uppgifter som författats av en institutionschef eller lärare – docent eller till och med professor – och bifogats examensarbetena.

Samma bild kan iakttas i det talade språket vid offentliga möten, under lektioner och i vardagen hos lärarna och studenterna vid vårt institut (för övrigt är situationen inte bättre vid andra högskolor i Litauiska SSR).

28

Vad kan man förvänta sig av en vördnadsvärd professors språk under föreläsningar, om han vid institutets råds- och rektorsmöten upprepar: vot… vot… vot (=va, taigi, tad «Вот, alltså, då») eller säger till exempel: D a v a i t e, u g i m k i m e «Låt oss, ta»; Mes suradome sprendimą iš išeities «Vi fann en lösning ur utgången»; Mokslinė kvalifikacija nėra p i l n u m o j (=pakankama «Vetenskaplig kvalifikation är inte helt (dvs. inte tillräcklig eller fullständig)»; S t u d e n t a s (=Studento duomenys) bus skaičiavimo mašinoj nuo įstojimo ligi diplomo gavimo «Studenten (dvs. studentuppgifterna) kommer att finnas i datorn från antagningen till dess att examen erhållits».

Låt oss alltså kasta en snabb blick på de fel som förvränger den tekniska intelligentsians språk.

Även om stavning och interpunktion enligt min övertygelse är språkets yttre sida, med endast indirekt anknytning till språksystemet (men låt oss minnas den historiska anekdoten – ett kommatecken kan både frikänna och döma till döden!), vittnar slarvig användning av skiljetecken och ouppmärksamhet på stavningsnormerna om att skribentens, det vill säga den blivande högskoleexaminerades, färdighetsnivå är otillräcklig. Dit hör också okunnighet om hur bindestreck används, till exempel: g i p s o - b e t o n o (=gipso ir betono, gipsbetonio) blokai «gipsbetongblock»; k a l k i u - c e m e n t o (=kalkių ir cemento) skiedinys «kalkcementbruk»; p a r o s - v a l a n d i n i s (=paros valandinis) grafikas «dygns- och timschema». Dit hör även att sätta ut skiljetecken där de inte behövs eller utelämna dem där de är obligatoriska, till exempel: Trobesys projektuojamas K a u n u i, p a g a l (=Kaunui pagal) situacijos planą «Byggnaden projekteras för Kaunas enligt situationsplanen»; Gerinti darbo s ą l y g a s, (=sąlygas) partija numato ir ateityje «Partiet planerar även i framtiden att förbättra arbetsvillkoren»; Želdiniai, esantys g r e t a (=greta,) paliekami «Alla grönområden som ligger intill bevaras»; Kadangi kolonų ž i n g s n i s 6 c m (=žingsnis 6 cm,) tai <…> «Eftersom pelaravståndet är 6 cm, så <…>»; N u s t a t o m e (=Nustatome,) kokiu atstumu turi būti «Vi fastställer på vilket avstånd det ska vara». Blivande ingenjörer vet inte vilka former tecknet nosinė (krok) ska ha över vokalerna a, e, i, u eller hur längdtecknet ska sättas ut över vokalen i, till exempel: Sklypo c h a r a k t e r i s t i k a (=charakteristiką) aprašyti «Beskriva tomtens karaktäristik»; š i u k š l i u (=šiukšlių). De skriver vokalen a efter en mjuk konsonant och vokalen e efter hörseln, inte enligt systemet för böjda ordformer, till exempel: t o l e s n i a s (=tolesnes «ytterligare»), men s e n e i (=seniai «för länge sedan»); de följer inte heller bestämda regler för ordavkortningar och bildandet av olika bokstavssymboler.

Situationen är inte bättre när det gäller språkets inre struktur. Avvikelser inom detta område förekommer rikligt såväl i skrift som i tal, och till och med sådana som inte förekommer i vårt offentliga språk utanför

29

högskola. Sådana avvikelser, som ibland också präglar vårt språk i allmänhet, behöver man inte ens tala om – även de utökar listan över språkfel hos studenter och lärare vid tekniska högskolor. Omedelbart faller den otillåtliga förvrängningen av hela meningsbyggnaden i ögonen. Sådana meningar som t.ex.: Čia parduodamos standartinės pramoninės ir ne- pramoninės prekės kaip pavyzdžiui karštom dėšrelėm, pieno pakeliais (=прекрас, павуздзіуі, карштош десрелес, пакелай пие-но «Här säljs standardiserade industri- och icke-industrivaror, såsom varma korvar och mjölk i förpackningar»); Kiti aukštai, ten, kur gyvenamieji kambariai, (—Kitų, gyvenamųjų, aukštų) aukštis yra 2,8 m «Höjden på de andra, bostadsvåningarna är 2,8 m», visar att den blivande ingenjören inte behärskar språkets allmänna regler för meningsbyggnad. Det finns många fall av inexakt och normstridigt bruk av kasus – lokativ i stället för dativ. I sådana fall förvrängs till och med hela meningens innebörd, t.ex.: Namas projektuojamas Kaune (= Kaunui) «Huset projekteras för Kaunas (inte i Kaunas)»; Numeriuose numatytos (=Numeriams numatytos; Numeriuose bus) sieninės spintos «Väggskåp planeras för hotellrummen». Nominativ används felaktigt i meningen i stället för instrumentalis för redskap och medel, t.ex.: Šis rodiklis geriau įvertina darbų kokybę (= Šiuo rodikliu geriau įvertinama darbų kokybė «Med denna indikator bedöms arbetets kvalitet bättre»). Dativ används i stället för genitiv i ett attribut som inte kongruerar, t.ex.: užduotis diplominiam projektui (= diplominio projekto užduotis «uppgift för examensprojektet»). Dessa exempel visar att den som skriver och talar helt enkelt inte skiljer mellan subjekt i dativ (reikia kam? — įmonei «Vem, vad behövs det för? – För företaget») och objekt i dativ (reikia ko? — žaliavų «Vad behövs? – Råvaror»). Konstruktionen reikia kam «behövs – för vem» och konstruktionen poreikis kam «behov – hos vem» har samma betydelse – ett subjekt uttryckt med dativ; följaktligen har konstruktionen reikia ko «behövs – vad» och poreikis ko «behov – av vad» också samma betydelse – ett objekt uttryckt med genitiv. För övrigt är detta fel ganska vanligt även i våra tryckta publikationer. Den otillbörliga användningen av dativ är överlag mycket aggressiv. Den tränger undan även andra korrekta kasus, särskilt ackusativ, t.ex.: Butų nomenklatūra atitinka šeimos sudėtį (= šeimos sudėtį «Lägenhetsbeståndet motsvarar familjens sammansättning»); Prekybos taškai išsidėstę betarpiškai gyvenamiesiems namams (= tiesiai prie gyvenamųjų rajono namų «Försäljningsställena ligger i omedelbar närhet av bostadshusen i området»). Ofta förekommer exempel på otillåten användning, både i skrift och tal, av lokativformer av ord som t.ex.: daugumoje (= dažniausiai, daugiausia «i de flesta fall»); pilnumoje (=visi «helt och hållet»

30

); tikrumoje (=iš tikrųjų «i själva verket»); tokiame pavidale (= šitokiu pavidalu «i denna form»). Det är helt främmande för det litauiska språket att använda olika prepositioner, särskilt prepositionen pas «hos» i betydelsen att äga något, när man talar om en persons fysiska tillstånd o.s.v., t.ex.: Pas jį (=Jis turi) daug gerų sumanymų «Han har många goda idéer»; Pas studentą (=Studento darbe) daug techninių klaidų «Studentens arbete innehåller många tekniska fel».

Överensstämmelsen mellan ord och ordformer utifrån deras lexikala betydelse lämnar mycket övrigt att önska. Presens gerundium (padalyvis) används vårdslöst, och man tar inte hänsyn till kravet att den huvudsakliga och den underordnade handlingen ska vara samtidiga, t.ex.: Dviviečiai numeriai nutatomi sujungiant 2 viešbučio numerius (=Dviviečiai numeriai bus padaryti iš dviejų sujungtų viešbučio numerių «Tvåbäddsrum planeras skapas genom att två hotellrum slås samman» – först planeras det ju, och först därefter slås rummen samman!). Omvänt används perfekt particip eller gerundium otillåtet för att uttrycka en underordnad handling som är samtidig med huvudsatsen uttryckt av predikatet, t.ex.: Statybininkai įvykdė metinį planą, pastatę (=pastatė), kaip ir buvo numatyta, šešis namus «Byggnadsarbetarna uppfyllde årsplanen genom att bygga sex hus, som planerat». På litauiska är sådan användning av perfekt particip (eller gerundium) otillåten, eftersom byggandet och uppfyllandet av planen är samtidiga handlingar.

Bildningar med suffixet -ėjas används i betydelsen redskap eller medel för en handling, trots att de uteslutande betecknar den person som utför den handling som verbet anger. Ord med suffixet -ykla, som betecknar en plats avsedd för en handling, förväxlas med ord med suffixet -yklė, som betecknar ett arbetsredskap, t.ex.: indų plovykla (=plovykle «diskmaskin»), virykla (=viryklė «spis»). Verbet med prefixet pra- används felaktigt tillsammans med instrumentalis för väg, t.ex.: Viena transporto linija praeina (=eina) Kęstučio gatve «En av transportlinjerna går längs Kęstučio-gatan». I detta sammanhang kan prefixet endast användas tillsammans med prepositionen pro «förbi».

Det förekommer fel i det semantiska ordvalet i meningar. Det gäller orden gautis i stället för išeiti «bli, visa sig», pasigesti i stället för pageidauti, trūkti «önska, sakna», rastis i stället för būti «befinna sig» m.fl. Det bör även nämnas ord och ordkombinationer av främmande ursprung eller felaktigt bildade ord som strider mot normen, t.ex.: badė (=skiedinio dėžė «murbruksbalja»); basankės (=basutės «sandaler»); chomutas (=pavalkėlis, apkała «klämma»); mažaaukštis (=mažaaukštis «låghus-»); pasėka (=padarinys «följd»); sietka (=grafikas «nät»); dalinai (=iš dalies «delvis»); bendrastatybinės (=bendrosios statybinės) organizacijos

31

”allmänna byggorganisationer”; allmäntekniska, allmänvetenskapliga, institutionsgemensamma (=allmän tekniks, allmänna ämnens, institutets) institutioner ”allmäntekniska, allmänvetenskapliga, institutionsgemensamma institutioner”.

Den vetenskapliga stilen har ingenting gemensamt med den pseudovetenskapliga stilen, som kännetecknas av en helt omotiverad strävan att ”berika sig” med onödiga främmande ord, vilka ger framställningen ett pretentiöst men samtidigt innehållslöst utseende. Bland sådana ord, som även blivande ingenjörer gör sig skyldiga till att använda, kan nämnas mini, minimumas, mak-simum ”mini, maximum”. I detta fall kan man klara sig med antingen ett litauiskt ord eller rentav ett ordled: minikirpykla (=kirpyk-lėlė ”minifrisersalong”); Maksimum (=Labiausiai patenkintų gyventojų poreikius ”skulle i största möjliga utsträckning tillgodose befolkningens behov”; Prekyba iš gyventojų atims minimumą laiko (=pareikalaus labai nedaug laiko ”Handeln kommer att ta ett minimum av befolkningens tid”). Men när jag påpekar felaktig användning av de ovan nämnda orden vill jag inte säga att de inte alls behövs i det litauiska språket.

I samband med bristerna i det allmänna ordförrådet bör det påpekas att ordnandet av det allmänspråkliga och det specialiserade terminologiska förrådet spelar en stor roll när tekniska specialisters vetenskapliga språkstil formas. Förvrängningar av termer från andra vetenskaps- eller teknikområden är otillåtna, till exempel: dur-aliuminijus (=duraliuminis ”duraluminium”); technoekonominiai (=techniniai ekonominiai) skaičiavimai, ro-dikliai ”teknisk-ekonomiska beräkningar, indikatorer”. Särskilt bör man uppmärksamma utformningen av specialterminologin. Inom detta område kan ingen göra mer än universitetslärare som skriver olika läromedel och läroböcker och förmedlar vissa terminologiska begrepp och färdigheter till sina elever. Dessa färdigheter måste dock överensstämma med de allmänna principerna för litauisk terminologibildning. Därför bör sådana termer som förekommer i facktekniska högskolors vardag antingen korrigeras eller ändras i grunden, till exempel: asfaltbetonas (=asfaltbetonis ”asfaltbetong”, jfr byggarnas bruk av asbestcementis ”asbestcement”; gipsbetonis ”gipsbetong” m.fl.), aukštavertis (=vertin-gas) betonas ”betong av hög kvalitet”, gipso-betono (=gipsbe-tonio) pertvaros ”gipsbetongväggar”, minvata (=minerali-nė vata ”mineralull”), palengvinti (=lengvesnieji) statybi-niai elementai ”lättade byggelement”, prieijimo ir pravažiavimo (=takai ir privažiuojamieji) keliai ”gång- och tillfartsvägar”, stikloruberoidas (=stiklo ruberoidas ”glasruberoid”); sutankintas (=suplūktas ”kompakterad”).

I litauisk terminologi tillmäts sammansatta termer med pronominella och icke-pronominella adjektivformer stor betydelse. Den pronominella formen gör uttrycket till en term och urskiljer det betecknade föremålet som en typ, medan den icke-pronominella formen endast anger den aktuella egenskapen.

32

Detta illustreras av följande två exempel: aukštoji mokykla och aukšta mokykla. Det första (med en pronominell adjektivform) betecknar en typ av skola, dess nivå i skolornas hierarki (högskola), medan det andra endast anger skolbyggnadens höjd. Följaktligen bör även byggterminologin följa den allmänna inriktningen i litauisk terminologibildning. Exempel: gyvenamas (=gyvenamasis) namas ”bostadshus”, naudingas (=naudingasis) plotas ”nyttig area”, surenkamos (=surenkamosios) konstrukcijos, detalės ”prefabricerade konstruktioner, detaljer”, specializuotos (=specializuotosios) organizacijos ”specialiserade organisationer” med flera. Inte heller är uttryck med känslomässigt laddade ord alltid lämpliga i terminologin, såsom apginkliuoti, perginkluoti, perginklavimas ”beväpna, återbeväpna, återbeväpning” i betydelsen ”utrustning, utrustande, omutrustning”, till exempel: energetinis darbo apginklavimas (=darbo aprūpinimas energija); statybinės organizacijos techninis perginklavimas (=aprūpinimas nauja technika).

Innan man på allvar tar sig an den verkligt vetenskapliga språkstilen hos blivande ingenjörer, tekniska specialister och deras lärare, bör man alltså hos dem väcka behovet av ett korrekt språkbruk som följer litteraturspråkets allmänna normer. Så länge de inte inser detta behov och inte försöker arbeta seriöst och medvetet åtminstone med de grundläggande delarna av språkvård, är det omöjligt att tala om en framgångsrik utveckling av deras vetenskapliga språkstil. Det betyder naturligtvis inte alls att det bland ingenjörer och forskare inom ingenjörsvetenskap saknas människor som värnar om språkvården. Många framstående tekniska specialister, däribland lärare vid tekniska högskolor, sparar varken krafter eller energi när det gäller att främja modersmålet, och mycket har redan gjorts. Men rörelsen för ett vårdat språk måste bli en folkrörelse.

För att engagera hela den tekniska intelligentsian i kampen för ett korrekt språkbruk, både skriftligt och muntligt, krävs betydande insatser från republikens organ för högre och specialiserad sekundärutbildning. Även om man bör välkomna och uppskatta ledningen vid vissa tekniska högskolors insatser, till exempel Vilnius ingenjörs- och bygginstitut, räcker detta inte. Det är förmodligen den enda tekniska högskolan i republiken där en blygsam kurs i språkvård har införts för examensstudenter. Om man verkligen vill lära republikens högskolestudenter den vetenskapliga språkstilen, borde Litauiska SSR:s ministerium för högre och specialiserad sekundärutbildning införa en kurs i språkbruk (litauiska och ryska) under det andra, tredje eller fjärde studieåret vid alla tekniska högskolor och icke-humanistiska fakulteter. Professor J. Balčiūkonis hyste sådana planer redan under de första efterkrigsåren, och nu borde de bli verklighet.

3 Užsāk. Nr. 1007

33