LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXVII (1988)

LIETUVIŲ KALBA IR BILINGVIZMAS

KAZIMIERAS GARŠVA, JAKOVAS TRIFONOVAS

LITAUISKA OCH RYSKA SPRÅKENS FUNKTION INOM UTBILDNINGSVÄSENDET I LITAUISKA SSR

I. Inledning

1. Leninsk språkpolitik. Modersmålet har mycket stor betydelse i folkets liv; det utgör grunden för nationens och den nationella kulturens existens och är det viktigaste medlet för att utbilda människor och utveckla deras tänkande. Konstitutionen för Unionen av socialistiska sovjetrepubliker (1977, artiklarna 34, 36, 45, 116, 159, s. 17, 18, 21 osv.) garanterar lika rättigheter att ”använda sitt modersmål och språken hos andra folk i Sovjetunionen” och att ”undervisas i skolan på sitt modersmål”. I den nya versionen av ”Sovjetunionens kommunistiska partis program”, antagen vid SUKP:s XXVII kongress (1986, s. 38–39), sägs följande om den fortsatta blomstringen och närmandet mellan socialistiska nationer och nationaliteter: ”Här är all konstlad pådrivning otillåten, liksom även ett bromsande av mogna, objektiva utvecklingstendenser [...]. Den fria utvecklingen av modersmålen och alla medborgares i Sovjetunionen lika rätt att använda dem kommer även fortsättningsvis att garanteras. Samtidigt ger kunskaper i ryska, som det sovjetiska folket frivilligt har tagit till sig som ett medel för kommunikation mellan nationerna, vid sidan av kunskaper i det egna nationalitetsspråket möjlighet att i större utsträckning tillgodogöra sig vetenskapens, teknikens och vår egen och världens kulturs landvinningar”.

Information på modersmålet tillägnas lättare och snabbare och bevaras längre. Språket, som det viktigaste medlet för mänsklig kommunikation, kan vara tillräckligt effektivt endast när det ligger nära och är fullt begripligt för flertalet av invånarna. Därför tillmätte V. Lenin och andra ledande sovjetiska statsmän undervisning på modersmålet högsta prioritet, tog resolut ställning mot ett privilegierat ”statsspråk” och kränkningar av de nationella minoriteternas rättigheter och krävde att deras språk och litteratur skulle utvecklas (jfr Исаев, 1986, с. 124–128).

Möjligheten att studera på sitt modersmål och frivilligt studera ett andra språk bland folken i Sovjetunionen har alltid varit lagstadgad genom relevanta sovjetiska utbildningslagar. Med stöd av den nya lydelsen av grunderna för lagstiftningen om folkbildning i Sovjetunionen och unionsrepublikerna, som antogs i samband med utbildningsreformen, ändrades och kompletterades 1986 även Litauiska SSR:s lag om folkbildning av den 18 juli 1975. I den nya lydelsen ägnas artikel 26 i kapitel III åt undervisningsspråket: ”…elever i allmänbildande skolor ges möjlighet att studera på sitt modersmål eller på ett annat folks språk i Sovjetunionen. Föräldrar eller deras ställföreträdare har rätt att efter eget val välja en skola med motsvarande undervisningsspråk för barnen. Vid sidan av undervisningsspråket kan eleverna efter eget önskemål studera ett annat språk bland folken i Sovjetunionen.”

I skolor där undervisningsspråket inte är ryska skapas nödvändiga förutsättningar för att vid sidan av modersmålet även studera ryska, som det sovjetiska folket har

150

frivilligt tagit till sig som ett medel för kommunikation mellan nationaliteter¹. Detta säkerställer fria språkkunskaper och en likvärdig allmänbildningsnivå, med hänsyn till särdragen hos befolkningen i Litauiska SSR.

För att möjliggöra en bredare bekantskap med världens folks kulturer och vidga möjligheterna att fördjupa yrkeskunskaperna undervisas skolorna också i främmande språk” (Lietuvos Tarybų Socialistinės Respublikos liaudies švietimo įstatymas, 1986, p. 2).

I SUKP:s centralkommittés politiska rapport till SUKP:s XXVII kongress angavs: ”… våra landvinningar får inte ge intrycket att de nationella processerna inte medför problem. Motsättningar kännetecknar all utveckling; de är oundvikliga även på detta område. Det viktigaste är att se deras ständigt framväxande aspekter och gränser, söka och i tid ge rätta svar på de frågor som livet ställer” (1986, s. 5). K. Chanazarov m.fl. har 1963, 1977 och 1982 förespråkat undervisning på ett annat språk än modersmålet, även om det andra språket då ofta blir ”det första” (jfr Ханазаров, 1977, с. 137–143, 150 osv.). Sådana tendenser kritiserades av lingvister (jfr Пяль, 1968, с. 390–401; 1985, с. 10–11; Гаршва, 1982, с. 120 osv.) och författare (Č. Aitmatovas, R. Gamzatov, B. Oleinik as, V. Belovas). ”Politiskt och andligt oacceptabla tendenser att tränga undan vissa nationella språk från det offentliga livet – skolan och teatern –” fördömdes också vid Sovjetunionens VIII författarkongress (Bražėnas, 1986, p. 7; Выступления участников съезда, 1986, с. 3, 10).

2. Översikt över sociolingvistiska undersökningar. I vårt samhälle söker man effektiva metoder för att intensifiera språkundervisningen. Därför behöver man veta hur den yngre generationen faktiskt behärskar språken, vad den framför allt saknar (korrekt språkbruk samt färdigheter i läsning eller skrivning) och vilken inställning den har till förbättring av undervisningsprocessen. Elevernas engagemang, vilja att lära sig och positiva inställning har mycket stor betydelse. Det var inte utan anledning som V. Lenin (Skrifter, 20, s. 55) sade: ”…de som på grund av sina levnads- och arbetsförhållanden behöver kunna ryska kommer att lära sig språket även utan käpp.”

De unionsomfattande folkräkningarna i Sovjetunionen om språkkunskaper ger endast de mest allmänna och subjektiva uppgifterna (som invånarna själva har uppgett). Frågorna om ett andra språk bland folken i Sovjetunionen specificeras inte (till exempel ”kan tala, läsa och skriva obehindrat”, ”kan språket medelgott”, ”svagt” osv.), och den tillfrågade måste välja endast mellan två svar: ”behärskar språket obehindrat” eller ”behärskar det inte”. Begreppet ”behärskar obehindrat” beror på individens behov av att kommunicera; det skiljer sig avsevärt mellan områden med aktiv och passiv tvåspråkighet (jfr även Михальченко, 1984, с. 24). Det behöver inte nödvändigtvis omfatta språklig korrekthet.

På grund av de olika kriterierna för språkkunskaper uppgav 2,3% fler litauer i Sovjetunionen 1979 att de behärskade ryska obehindrat (52,1%) än ukrainare (49,8%), vars modersmål inte skiljer sig särskilt mycket från ryskan och där en del kan förstås även utan förberedelser. Folkräkningsuppgifterna återspeglar inte heller antalet flerspråkiga personer: endast ett språk utöver modersmålet registreras som känt. Därför registrerades exempelvis inte en enda person som kunde polska bland de 18 313 och 28 993 ”polackerna” i Litauiska SSR, vars modersmål uppgavs vara ett annat nationalitetsspråk, år 1970 respektive 1979.

¹ Geriau šį terminą versti TSRS tautų bendravimo priemonė, žr. Kalbos kultūra. 1979. Nr. 37. P. 46.

151

Nya nödvändiga uppgifter tillhandahålls av sociologiska undersökningar av språkens funktion, vilka genomfördes i Estland (1 400 invånare i Tallinn och 2 300 andra invånare intervjuades, jfr Пялль, 1968, с. 396–398 osv.), Kazakstan (4 517 invånare i 5 regioner intervjuades, 43% stadsbor och 57% landsbygdsbor, se Копыленко, Саина, 1982, с. 27), Azerbajdzjan, Belarus och på andra håll. Dessa arbeten intensifierades när TSRS MA:s språkvetenskapliga institut 1977 inledde undersökningen av temat ”Ryska språket som ett medel för samarbete mellan TSRS:s folk”.

Redan sex större sociologiska språkundersökningar har genomförts i Sovjetlitauen. År 1967 publicerade S. Šimkus statistiska uppgifter om invånarna i distrikten Alytus, Kapsukas och Kėdainiai. År 1978 och 1979 lade V. Šernas fram uppgifter om 4 000 elever i republikens årskurser IV–XI och 1 029 vuxna. Av dessa var 440 anställda inom kultur och folkets näringsliv, 285 demobiliserade och dessutom 304 studenter på andra till fjärde året inom olika specialiteter. J. Korsakas (1979) beskrev kortfattat omkring 2 000 studenter vid Kaunas A. Sniečkus polytekniska institut (om dessa statistiska artiklar, se Karaliūnas, 1983, s. 16–20).

År 1976 infogade även etnografiavdelningen vid LTSR MA:s historiska institut frågor om språkanvändning i etnosociologiska frågeformulär. För att undersöka familjens roll i etniska processer intervjuades 1982–1983 648 anställda med egna familjer vid 19 institutioner i republiken (högstadieskolor, bibliotek och museer). Av dem bodde 336 i Vilnius och 312 i Kaunas. De flesta uppgifterna från undersökningen publiceras i P. Kalnius häfte ”Den moderna stadsfamiljen i Lietuvos TSR” (V., 1988). Frågeformuläret innehöll följande frågor: den svarandes modersmål, graden av kunskaper i ett andra språk bland TSRS:s folk och var detta språk hade lärts in; språkanvändning i den egna och föräldrarnas familj, språkval på arbetet, i umgänget med grannar och vänner samt på offentliga platser; massmediernas språk.

År 1983 besvarade 2 000 invånare i republiken liknande frågor (19 av dem gällde språk). I undersökningen, vars resultat trycktes i Moskva 1982 (”Вопросник литовской этнографической экспедиции”), samlades svaren in av sex forskare från TSRS MA:s N. Miklucho-Maklajs etnografiska institut och LTSR MA:s historiska institut (ledd av M. Ustinova). Detta är en av de mest intressanta sociologiska undersökningar som hittills har genomförts i republiken.

Forskare vid LTSR MA:s institut för litauiska språket och litteraturen organiserade 1987 en sociologisk undersökning av de sfärer där språk används i republiken (över 2 000 svar); resultaten planeras publiceras i band 4 av ”TSRS:s tvåspråkighets och flerspråkighets typologi”.

I andra undersökningar intervjuades färre invånare (jfr Трифоновас, 1978; Грумадене, 1984 osv.).

II. Metodik för sociologisk språkforskning

Vårt frågeformulär för språkens sociologi färdigställdes och diskuterades slutgiltigt 1983. Informanterna fick fyra grupper av frågor:

152

I. Hur väl behärskar ni litauiska, ryska och andra språk som talas av folken i Sovjetunionen (bra, medelgod, svagt, behärskar inte);

II. Hur skulle ni vilja behärska det andra språket (ryska, litauiska):

1. Jag vill tala, läsa och skriva,

2. Jag vill läsa och skriva,

3. Det räcker att jag kan göra mig förstådd.

III. Vad anser ni bör göras för att förbättra undervisningen i litauiska, ryska och andra språk som talas av folken i Sovjetunionen i Litauen:

1. förbättra kvaliteten på språkundervisningen (genom att höja lärarnas kompetens osv.),

2. förbättra hjälpmedlen för språkundervisningen (läroböcker osv.),

3. införa fler lektioner i skolan,

4. bedriva intensivare undervisning i förskoleinstitutioner,

5. undervisa i fler ämnen på det språk man vill lära ut,

6. anordna kurser i språket för vuxna,

7. andra åtgärder (ange vilka).

IV. Respondentens födelseår, kön, nationalitet, modersmål, födelseort, bostadsort, utbildning, yrke.

Informanterna skulle markera numret på det valda svaret i enkäten eller själva skriva in sitt svar.

Utifrån antalet respondenter, deras karakteristika och metoden för bearbetning av svaren delades undersökningen in i tre delar. Den första delen omfattade 1019 informanter, den andra 300 och den tredje 56 (sammanlagt besvarade 1375 informanter 35 frågor; ungefär 48 000 svar samlades in).

Svaren från den första delen presenteras mest detaljerat i artikeln. I den första och även i den tredje delen ingick följande informantgrupper² (siffrorna anger gruppens nummer och antalet tillfrågade):

1—71 lärare i ryska språket och litteraturen vid högstadie- och gymnasieskolor i olika distrikt i LTSR (fortbildningskurser vid Lärarfortbildningsinstitutet): 88,7% litauer, 69% är födda och 80,3% bor i distriktens centralorter.

2—54 invånare i Radviliškisdistriktet med olika yrken, som arbetar i staden Radviliškis (34) och i byn Aukštelkai (20): litauer, 55,6% födda i Radviliškis, 37% i byar osv.; ålder — 20—60 år.

3—35 studenter på andra året, 20 år gamla, med ryska språket och litteraturen som specialisering vid Vilnius universitet.

4—53 studenter på andra året med tyska respektive engelska språket och litteraturen som specialisering vid Vilnius pedagogiska institut: litauer, 64,2% födda i distriktens centralorter, 18,9% i större städer, 11,3% i byar.

5—77 elever i årskurs VIII (63) och X (14), 15—18 år gamla, vid Vilnius 50-åriga VLKJS-internatskola, som är verksam från årskurs VIII (undervisningsspråk — ryska).

6—39 lärare i litauiska språket och litteraturen vid högstadie- och gymnasieskolor i olika distrikt i LTSR: alla litauer, 74,4% födda i distriktens centralorter, 15,4% i byar, 7,7% utanför republiken, 2,6% i staden.

² Svaren samlades in 1985—1986 av K. Garšva (grupperna 1—3, 6—8, 26—27), R. Vensaitė (grupp 4), E. Romančiukas (grupp 5) och J. Trifonovas (grupp 9—25). Enkäterna från den första informantdelen bearbetades vid LTSR MA:s beräkningscentral av E. Krukauskienė och A. Darėlaitė, medarbetare vid avdelningen för ungdomssociologi vid Institutet för filosofi, sociologi och rättsvetenskap.

153

7—33 elever i årskurs IX—X vid. skolan nr 49 i Vilnius (undervisningsspråk — ryska), 16—17 år gamla.

8—48 elever i årskurs IX vid Vilnius vid. skola nr 48 (undervisningsspråk — litauiska), 89,6% födda i städer (varav 12,5% i distriktscentra).

9—62 elever i årskurs X (25) och XI (37) vid Šiauliais vid. skola F. Žemaitis (förstärkt undervisning i ryska språket och litteraturen från årskurs IX): litauer, födda (med ett undantag) i staden.

10—46 elever i årskurs XI vid Šiauliais vid. skola J. Janonis. Skolan har humanistisk inriktning (förstärkt undervisning i litauiska). Litauer, 71,7% födda i staden, 17—18 år gamla.

11—40 elever i årskurs XI vid Šiauliais vid. skola V (förstärkt undervisning i engelska): litauer, 77,5% födda i staden.

12—32 elever i årskurs X—XI vid Kuršėnų vid. skola I, som från början gick i skola i staden med litauiska som undervisningsspråk (skolan har också en klass med ryska som undervisningsspråk); 81,3% är födda i Kuršėnai.

13—14 elever i årskurs X—XI vid Kuršėnų vid. skola I, litauer, gick till och med årskurs VIII i åttaåriga skolor på landsbygden (och har därför i det följande räknats till eleverna vid landsbygdsskolor).

14—34 elever i årskurs X (16) och XI (20) vid vid. skolan i Meškuičiai, Šiauliai distrikt; 36,1% är födda och 97,2% bor på landsbygden.

15—50 elever i årskurs IX (16), X (14) och XI (20) vid vid. skolan i Paduvisis, Šiauliai distrikt, litauer; 70% är födda och 92% bor på landsbygden.

16—70 elever i årskurs X vid Šiauliais vid. skolor III och IV samt Kuršėnų vid. skola I; 90% är icke-litauer, undervisningsspråket är ryska.

17—48 elever i avgångsklasserna vid Šiauliais yrkesskola nr 43, blivande tjänsteleverantörer (35 frisörer och 13 sömmerskor-skräddare), litauer. 41,7% är födda på landsbygden (27,1% i ett distriktscentrum) och 16,7% har gått ut åttaåriga skolor på landsbygden.

18—57 litauiska elever på radioapparaturutbildning i avgångsklasserna vid Šiauliais yrkesskola nr 13; 65% är kvinnor, 42% är födda och 42% bor på landsbygden; 42,1% har gått ut åttaåriga skolor på landsbygden.

19—36 lärare i de lägre årskurserna vid litauiskspråkiga skolor i Radviliškis distrikt. Alla är litauer, 89% har högre utbildning, 44,4% är födda och bor på landsbygden.

20—20 lärare i ryska vid vid. skolor i Šiauliais stad och distrikt: 55% litauer, 75% kvinnor, alla har högre utbildning, 60% är födda och 95% bor i staden. Det finns också personer med ursprung i andra republiker (30%).

21—18 lärare i ryska vid ŠPI, 55,6% icke-litauer, 38,9% födda i stad, 22,2% på landsbygden, 33,3% utanför republiken.

22—10 lärare vid ŠPI (ämnesområde — litauiska och främmande språk), alla litauer, 90% kvinnor, 60% är högst 50 år gamla, 60% är födda på landsbygden.

23—26 lärare i olika ämnen i staden och distriktet Šiauliai, alla litauer, 85% kvinnor, alla med högre utbildning, 53,8% födda på landsbygden, 88,5% bor i staden.

24—37 anställda vid förskoleinstitutioner i Šiauliai (litauiska kvinnor), 78% med högre utbildning, 37,8% födda och 97,3% boende i staden.

25—7 specialister inom olika yrken i Šiauliai (deltagare vid Marxism-leninismuniversitetets filial i Šiauliai), litauer, 71% kvinnor, 86% har högre utbildning, 57% är upp till 30 år, 71% födda och alla bor i staden.

26—36 studenter på femte året med litauiska språket och litteraturen som huvudämne vid Vilnius statliga universitet: litauer, 22—26 år.

27—20 lärare i litauiska språket och litteraturen vid grundskolor i olika distrikt i LTSR, vilka undervisar icke-litauer.

I den andra delen av undersökningen fogades en sociologisk enkät om språk till en enkät från avdelningen för ungdomssociologi vid LTSR MA:s institut för filosofi, sociologi och rättsvetenskap, ”Min omgivning” (V., 1983). Av de 7 000 elever som hade deltagit i den tidigare enkäten valdes och tillfrågades 300 informanter år 1983; de hade avslutat grundskolans åttonde klass. Eleverna studerade vid 1) allmänna grundskolor (Kauno 33, Mažeikių 1, Merkinės och Kupiškios grundskolor), 2) yrkestekniska skolor (Kapsuko 7, Šiaulių 43 och Pajūrio PTM i Šilalės distrikt), 3) specialiserade

154

grundskolor (Vilnius elektrotekniska skola, Alantas lantbrukstekniska skola i Molėtų distrikt och Panevėžys A. Domaševičiaus medicinska teknikum) och 4) specialiserade klasser (musikklassen vid Vilnius M. K. Čiurlionis konstskola, en klass vid Šiauliai 9 grundskola med utökad matematikundervisning).

III. Språkkunskaper och språkanvändning

Enligt folkräkningen 1979 behärskade 53,5% av republikens invånare det andra språket bland folken i TSRS flytande: 48,0% ryska, 4,7% litauiska, 0,2% vardera lettiska, vitryska och ukrainska samt 0,1% andra språk. Liksom i andra republiker behärskar invånarna i Lietuvos TSR bäst ryska av språken bland de 130 folken i TSRS. Mellan folkräkningarna 1970 och 1979 ökade i synnerhet antalet uzbeker och litauer (de sistnämnda med 16,2%) i Sovjetunionen som kunde ryska. Litauerna i TSRS steg från sjätte till fjärde plats (efter vitryssar, letter och kazaker; endast 4,9% efter den första gruppen) bland nationaliteterna efter vilka unionsrepublikerna är uppkallade, räknat efter kunskaper i ryska (52,1%). När det gäller kunskaper i andra språk bland folken i TSRS kom de från elfte till fjortonde plats.

Stadsborna i Lietuvos TSR behärskar ryska, litauiska och andra andraspråk bland folken i TSRS bättre (53,4, 6,4 och 0,8%) än landsbygdsbefolkningen (39,9, 2,2 och 0,5%). Män behärskar ryska bättre (52,6%) än kvinnor (44,0%) — en mer aktiv livsstil och militärtjänstgöring har betydelse. Ryska behärskas också bättre av nationella minoriteter (särskilt ukrainare och vitryssar) och av ungdomar.

Om procentandelen personer som kan tala ett andraspråk beräknas inte på basis av samtliga invånare i republiken utan endast av dem som inte betraktar språket som sitt modersmål, skulle andelen som behärskar ryska flytande som andraspråk vara större — 54,0%, medan 24% behärskar litauiska och 0,8% andra språk. Enligt folkräkningen 1979 är antalet personer som har tillägnat sig ryska 3,7 gånger större (2,2%), och jämfört med dem som betraktar litauiska som sitt modersmål (0,6%) ökade detta antal fyra gånger snabbare 1970—1979. Under ett årtionde ökade antalet personer som behärskar ryska som andraspråk bland alla invånare i republiken 28,4 gånger (14,2 och 0,5%), och bland dem som inte betraktar språket som sitt modersmål (jfr tabell 1) — 9,6 gånger snabbare än antalet personer som behärskar litauiska (1,7%). Totalt var antalet personer som behärskade ryska som andraspråk 10,4 respektive 2,3 gånger större (47,9 och 53,9%) än antalet personer som behärskade litauiska (46 och 23%). Så även om majoriteten av republikens invånare talar litauiska, är ryska det språk som i högre grad behärskas som andraspråk, och det sprids betydligt snabbare. Detta beror på att ryska är kommunikationsmedlet mellan folken i TSRS, och att 94,2% av de icke-litauerna i Lietuvos TSR tillhör slaviska folk (ryssar, polacker, vitryssar, ukrainare), vilka huvudsakligen studerar i ryskspråkiga skolor och allt oftare kan samtala med litauer på ryska. Dessutom är antalet lektioner i litauiska i skolor med ryska som undervisningsspråk tre gånger mindre än antalet lektioner i ryska i litauiska skolor.

På litauiska kan man kommunicera obehindrat med 85% av republikens invånare; utöver litauer behärskar 55,8% av letterna, 45,5% av romerna, 36,0% av ryssarna och 32,5% av judarna språket. Minst litauiska talar polacker (endast 11,6%), vitryssar (12,9%) och ukrainare (15,5%). Jämfört med 1970 ökade antalet polacker som behärskade litauiska obetydligt (0,7%), medan antalet bland judar och små (ospecificerade) nationalitetsgrupper minskade (1,8 och 9,9%). De senare siffrorna hänger samman med befolkningsmigration.

155

156

Tabell 1. Invånare i Litauiska SSR som behärskar ett andra (icke-modersmål) bland Sovjetunionens folks språk flytande

(beräknat på grundval av uppgifter från folkräkningarna i Sovjetunionen) (%)

Behärskar ett andra språk bland Sovjetunionens folks språk, medan ett annat språk betraktas som modersmål | Nationalitet: ryssar | litauer | annat språk | Bland dem som inte har sitt nationalitetsspråk som modersmål, behärskar det som andraspråk | År: 1970 | 1979 | 1970 | 1979 | 1970 | 1979 | 1970 | 1979 | litauer | 34,9 | 52,3 | – | – | 0,5 | 0,3 | 35,6 | 41,2 | ryssar | – | – | 31,4 | 36,0 | 1,5 | 1,4 | 66,6 | 74,6 | polacker | 57,4 | 65,7 | 10,9 | 11,6 | 1,1 | 0,8 | – | – | vitryssar | 78,6 | 81,2 | 9,7 | 12,9 | 0,3 | 0,3 | 16,3 | 14,1 | ukrainare | 81,8 | 84,0 | 12,3 | 15,5 | 0,5 | 0,3 | 23,9 | 20,8 | judar | 57,9 | 65,3 | 34,3 | 32,5 | 3,2 | 3,9 | 2,9 | 3,4 | andra nationaliteter | 47,0 | 64,6 | 33,0 | 24,1 | 1,2 | 1,1 | 10,5 | 9,7 | hela befolkningen | 37,6 | 53,9 | 21,3 | 23,0 | 0,7 | 0,4 | 18,3 | 16,3

Under ett årtionde minskade antalet personer i republiken som behärskade andra språk bland Sovjetunionens folk med 0,3% (antalet vitryssar låg kvar på samma nivå, medan antalet judar ökade med 0,7%). Det är intressant att efter ryska behärskar flest litauer flytande det besläktade lettiska språket (0,27%).

År 1979 hade 3,1% av republikens invånare assimilerats och betraktade ett språk som inte tillhörde den egna nationaliteten som modersmål: 2,2% ryska, 0,6% litauiska och 0,3% andra språk. Av dessa behärskade 74,6% av ryssarna, 41,2% av litauerna, 20,8% av ukrainarna, 14,1% av vitryssarna, 3,4% av judarna och 9,7% av personer av andra nationaliteter sitt nationalitetsspråk flytande som andraspråk; sammanlagt gällde detta 16,3% av invånarna. Under årtiondet ökade antalet ryssar som behärskade sitt nationalitetsspråk som andraspråk med 8%, litauerna med 5,6% och judarna med 0,5%; bland personer av andra nationaliteter minskade det med 2,1%, medan polacker inte alls registrerades.

I vår undersökning var sex av de tillfrågade grupperna mer blandade ur etnisk synvinkel; sammanlagt undersöktes 253 personer i dessa grupper: 45% litauer, 33% ryssar och 22% av andra nationaliteter. Nationaliteten förändrades mest bland personer vars ena förälder var litauer och den andra ryss. Av personerna från sådana familjer valde 8% rysk nationalitet, 5% litauisk och 4% andra nationaliteter. Till skillnad från sina föräldrar antog 17% av de informanter som bodde i Vilnius litauisk nationalitet, 9% rysk och 8% andra nationaliteter, medan motsvarande andelar i Šiauliai-distriktet var 36% rysk nationalitet, 17% andra nationaliteter och endast 9% litauisk nationalitet. I Šiauliai-distriktet valdes litauisk nationalitet ungefär tre gånger mer sällan än i Vilnius, eftersom det i trakten kring Šiauliai fanns sex gånger fler personer födda i andra sovjetrepubliker. Ju fler som flyttat dit från andra orter (grupp 16, 18), desto oftare uppgav man rysk nationalitet.

I alla de nämnda sex grupperna bedrevs undervisningen i skolan på ryska. Jämfört med nationalitet ökade andelen som betraktade ryska som modersmål med sammanlagt 13%, medan andelen som betraktade litauiska som modersmål minskade med 4%. Beroende på antalet blandade familjer och hur länge de gått i en ryskspråkig skola betraktade efter 9–10 år 34% (grupp 7) respektive 25% (grupp 16) av eleverna ryska som modersmål; 15 respektive 4% av eleverna slutade betrakta litauiska som modersmål. Av de 59 tillfrågade föräldrarna i blandade familjer betraktade 63,9% ryska och 27,8% litauiska som modersmål.

Under efterkrigsåren började flertalet skolbarn från helt litauiska familjer i Brėslauja, Varanavas och andra delar av Vitryska SSR betrakta skolans undervisningsspråk som sitt modersmål (i Apsas, Rūdūnia och även i Balčiškės-trakten; föräldrarna och mor- och farföräldrarna började också sträva efter att tala med barnen på skolans språk, som de förstod, och glömde oftast sitt modersmål). För senare generationer förlorar en nationalitet som inte längre sammanfaller med modersmålet sin betydelse och byts oftast ut eller anpassas till det nya (andra) modersmålet.

Jämfört med sina föräldrar betraktade litauer bland de 993 personerna från de större nationalitetsgrupperna i 0,9% lägre grad sitt nationalitetsspråk som modersmål; motsvarande minskning var 3% bland ryssar, 5% bland vitryssar, 8,8% bland ukrainare och 10,4% bland polacker (tabell 3). Folkräkningarna 1959 och 1979 visar däremot att antalet ryssar och litauer i republiken som betraktade sitt nationalitetsspråk som modersmål ökade under 20 år med 1,4 respektive 0,5%, medan antalet ukrainare, vitryssar och polacker minskade med 0,8, 6,2 respektive 8,5% (jfr Гапшва, 1982, с. 123).

Andelen polacker som betraktade ryska som modersmål ökade med 0,5%, litauer med 0,6%, ukrainare med 1,5% och vitryssar med 15%. Enligt republikens folkräkningar 1970 och 1979 förändrades denna andel inte bland litauer, minskade med 0,5% bland ukrainare och ökade med 3,3 respektive 4% bland polacker och vitryssar.

157

158

Tabell 2. Karakteristik hos grupper med blandad etnisk sammansättning

Grupp | antal | Informanter: etnicitet (%) — litauer, ryssar, övriga | Informanternas föräldrars etnicitet (%) — litauer, ryssar, litauer, ryssar, övriga | Informanter: modersmål (%) — litauiska, ryska, stad, distriktscentrum, by, övriga, republik | 3 | 35 | 54 | 9 | 37 | 49 | 6 | 11 | 34 | 51 | 17 | 26 | 37 | 6 | – | 5 | 77 | 88 | 3 | 7 | 87 | 1 | 1 | 11 | 88 | 7 | 29 | 40 | 7 | 10 | 7 | 33 | 18 | 45 | 36 | 6 | 39 | 24 | 31 | 3 | 79 | 70 | 9 | – | 21 | 16 | 70 | 10 | 61 | 29 | 1 | 41 | 41 | 17 | 6 | 86 | 36 | 6 | – | 58 | 20 | 20 | 55 | 30 | 15 | 55 | 25 | 10 | 10 | 60 | 30 | 30 | 30 | 5 | 30 | 21 | 18 | 44 | 50 | 6 | 44 | 39 | 11 | 6 | 39 | 56 | 33 | 6 | 22 | 33 | totalt | 45 | 33 | 22 | 40 | 25 | 16 | 18 | 41 | 46 | 37 | 21 | 7 | 25

Förkortningar: k – by, kt – andra etniciteter, liet. – litauer, mst. – stad, raj. c. – distriktscentrum, resp. – republik, rus. – ryssar. Det antal som saknas upp till 100% anger antalet informanter som inte besvarade frågan.

Bland de tillfrågade ryssar som betraktade litauiska som sitt modersmål ökade andelen med 3%, och bland polackerna med 12,8%. I hela republiken var ökningen endast 0,2 respektive 0,7%.

Av de 1375 tillfrågade uppgav 1104 (80,3%) att de behärskade litauiska väl, 217 (15,8%) medelbra och 27 (2%) dåligt (se tabell 4). Eftersom 90% av informanterna var av litauisk etnicitet och ungefär lika många betraktade litauiska som sitt modersmål, ansåg 10% av dem som hade avslutat eller höll på att avsluta gymnasiet att de inte behärskade sitt modersmål väl. Om vi avsåg korrekt uttal, ordförråd, syntax och morfologi i standardspråket, skulle antalet som talade mycket bra inte vara lika stort.

I likhet med folkräkningarna (som språkpolitiken inom utbildning, massmedier och andra områden huvudsakligen bygger på) var de tillfrågades svar om nivån på deras språkkunskaper ganska subjektiva. Inte bara språkvetarna bland lärarna vid ŠPI, utan även lågstadielärarna i Radviliškis distrikt uppgav att de behärskade litauiska bäst (100%) (tabell 5). Dessa lärare känner uppenbarligen inte längre något större behov av att höja nivån på sitt modersmålsbruk.

Tabell 3. Informanternas och deras föräldrars etnicitet och modersmål

Etnicitet | Generation | Modersmål (%) | antal | språk i den egna etniska gruppen | språk i en annan etnisk grupp | ryska | litauiska | litauer: barn 862 98,6 1,0 –; föräldrar 842 99,5 0,4 – | ryssar: barn 86 95,3 – 4,6; föräldrar 61 98,3 – 1,6 | polacker: barn 21 33,3 38,0 19,0; föräldrar 16 43,7 37,5 6,2 | ukrainare: barn 16 31,2 62,5 6,2; föräldrar 10 40,0 60,0 – | belarusier: barn 8 25,0 75,0 –; föräldrar 5 40,0 60,0 –

Abiturienterna i Kuršėnai och Šiauliai samt eleverna i avgångsklasserna i Padubysis i Šiauliai distrikt uppgav att de hade lärt sig litauiska bättre eller minst lika bra (94–92%) som de litauiska lärarna i olika ämnen i Šiauliai distrikt (92%); dessa i sin tur bättre än femteårsstudenterna i litauiska vid VVU (92%) och lärarna i litauiska och litteratur vid olika skolor i republiken (90%)*. Minst andel som behärskade litauiska väl fanns bland eleverna vid samma Kuršėnai I gymnasieskola som hade gått i åttaåriga skolor på landsbygden (64%) samt bland lärarna i ryska och litteratur vid gymnasieskolorna i Šiauliai distrikt (65%) och de ryskspråkiga lärarna vid ŠPI (67%). Detta faktum går delvis att förstå (andelen litauer bland de ryskspråkiga lärarna var 55 respektive 44,4%, även om 70 respektive 66,7% var födda i Litauen), men hur ska man då upprätthålla en enhetlig språkutveckling i skolorna? När en lärare (föreläsare) talar sämre än eleven (studenten) blir både elevens språk och lärarens auktoritet lidande. Ryska

* Om vi till dem som uppgav att de behärskade språket ”väl” även lägger dem som behärskade det ”medelbra”.

159

Lärare i språk och litteratur som arbetar vid olika skolor i republiken uppgav att de behärskade litauiska väl (85%) eller medelgott (9%).

För många av de tillfrågade var ryska ett främmande språk, ett andra språk som de hade lärt sig i skolan. Det finns en uppfattning om att 99% av människor inte lär sig något andraspråk lika väl och korrekt som sitt modersmål. Även bland eleverna vid skolorna i Vilnius och Šiauliai (grupp 7 och 16), för vilka ryska var modersmål (79 respektive 96%) och som från början studerade vid skolor där undervisningsspråket var ryska, behärskade 81,8 respektive 91,4% språket väl (de övriga uppgav att de behärskade det ”medelgott”).

Tabell 4. Bedömning av språkkunskaper (sammanställda uppgifter)

Informanter | Bedömning av språkkunskaper Andel | antal | Svarstyp | väl: litauiska | ryska | medelgott: litauiska | ryska | svagt: litauiska | ryska I | 1019 | antal | 818 | 482 | 154 | 474 | 23 | 52 | | |% | 80,3 | 47,3 | 15,1 | 46,5 | 2,3 | 5,1 II | 300 | antal | 239 | 74 | 57 | 188 | 2 | 36 | | |% | 79,7 | 24,6 | 19,2 | 62,6 | 0,7 | 12,1 III | 56 | antal | 47 | 21 | 6 | 26 | 2 | 5 | | |% | 83,9 | 37,5 | 10,7 | 46,4 | 3,6 | 8,9 I—III | 1375 | antal | 1104 | 577 | 217 | 688 | 27 | 93 | | |% | 80,3 | 42,0 | 15,8 | 50,0 | 2,0 | 6,8

Av 1375 informanter ansåg 577 att de behärskade ryska väl (42%), 688 (50%) medelgott och 93 (6,8%) svagt. Eleverna i informantgrupp II var de som i minst utsträckning ansågs behärska såväl sitt modersmål som sitt andraspråk väl (de flesta bedömde sina kunskaper som medelgoda).

Lärarna i ryska språket och litteraturen i Šiauliai-distriktet ansåg sig behärska sitt undervisningsämne bättre (100%) än de ryskspråkiga lärarna vid ŠPI, som utbildar sådana lärare (89%). 80% av andraårsstudenterna i ryska vid Vilnius universitet hade redan tillägnat sig sitt ämnesområde. Andra rysklärare i republiken (grupp 1), som vidareutbildade sig på fortbildningskurser, uppgav däremot att de behärskade undervisningsämnet väl (68%) eller medelgott (28%; ytterligare 4% svarade inte).

För att följa anvisningarna om fortsatt förbättring av undervisningen i ryska inrättades 1983 i Vilnius en republikansk specialiserad internatskola med militär inriktning för VLKJS 50-årsjubileum, med ryska som undervisningsspråk och förstärkt undervisning i ryska. Av de 77 elever i årskurs VIII och X vid skolan som tillfrågades (89% litauer) uppgav 43% att de behärskade ryska väl. Bland de litauiska eleverna vid stadens sekundärskolor i de sex grupperna (kategori I av de tillfrågade) skulle dessa elever således (liksom de övriga, som bedömde sina kunskaper subjektivt) komma på fjärde plats efter abiturienterna i Šiauliai med förstärkt undervisning i engelska (73%), efter tidigare tionde- och elfteklassare i Kuršėnai (44%) och Šiauliai (43%) (i den sistnämnda gruppen var undervisningen i ryska språket och litteraturen förstärkt, med två extra veckotimmar i årskurserna IX—X och en i årskurs XI). Inte långt efter dem kom till och med niondeklassarna (40%), som gick i en vanlig skola i Vilnius med litauiska som undervisningsspråk.

160

Tabell 5. Kunskaper i litauiska och ryska (informanternas bedömning)

Löp. nr | Grupp | Kategori* | Antal inf. | Bedömning av språkkunskaper% | litauiska väl | litauiska medelgott | ryska väl | ryska medelgott | ryska svagt 1 | 5 | I | 77 | 70 | 26 | 43 | 53 | 4 2 | 8 | | 48 | 87 | 13 | 40 | 60 | — 3 | 9 | | 62 | 90 | 10 | 44 | 53 | 3 4 | 10 | | 46 | 74 | 26 | 26 | 61 | 13 5 | 11 | | 40 | 93 | 5 | 73 | 25 | 2 6 | 12 | | 32 | 94 | 3 | 50 | 44 | 3 7 | 13 | II | 14 | 64 | 36 | ”” | 50 | — 8 | 14 | | 36 | 78 | 19 | 39 | 47 | 11 9 | 15 | | 50 | 92 | 8 | 54 | 46 | — 10 | 17 | III | 48 | 85 | 14 | 40 | 48 | 12 11 | 18 | | 57 | 89 | 9 | 26 | 68 | 5 12 | 26 | IV | 36 | 92 | 5 | 36 | 53 | 11 13 | 3 | | 35 | 77 | 17 | 80 | 20 | — 14 | 4 | | 53 | 87 | 9 | 36 | 53 | 7 15 | 6 | V | 39 | 90 | 10 | 3 | 77 | 20 16 | 27 | | 20 | 70 | 20 | 45 | 35 | 5 17 | 1 | | 71 | 85 | 9 | 68 | 28 | — 18 | 20 | | 20 | 65 | 25 | 100 | — | — 19 | 23 | | 26 | 92 | 8 | 27 | 69 | 4 20 | 19 | | 36 | 100 | — | 25 | 72 | 3 21 | 22 | VI | 10 | ”” | — | 40 | 60 | — 22 | 21 | | 18 | 67 | 6 | 89 | 11 | — 23 | 24 | VII | 37 | 95 | 5 | 13 | 76 | 11 24 | 25 | | 7 | 86 | 14 | 29 | 71 | — 25 | 2 | | 54 | 81 | 19 | 26 | 52 | 17

* Förklaring: I tabellerna 5, 8 och 12–13 avser kategorierna av de tillfrågade: I — 305 elever vid stadens sekundärskolor i Vilnius (grupp 5 och 8), Šiauliai (grupp 9—11) och Kuršėnai (12); II — 100 elever vid landsbygdens sekundärskolor i Kuršėnai (13), Meškuičiai (14) och området P.Ūadubysys i Šiauliai-distriktet (15); III — 105 elever vid stadens (Šiauliais) yrkesskolor; IV — 124 studenter vid högre läroanstalter: studenter i litauiska vid VVU:s femte årskurs (26), studenter i ryska vid andra årskursen (3), germanister och anglistiker vid VPI (4); V — 212 lärare vid republikens sekundärskolor: 59 lärare i litauiska (6, 27), 91 lärare i ryska (1, 20), 26 lärare i olika ämnen (23) och 36 lärare i lågstadiet (19); VI — 28 lärare i litauiska (22) och ryska (21) vid ŠPI; VII — 98 anställda inom olika yrken i Šiauliai stad och Radviliškis distrikt: 37 förskollärare vid daghem och förskolor (24), 7 specialister av olika slag (25) och 54 arbetare m.fl. (2).

11. 1880

161

Samtidigt uppgav eleverna i årskurs elva vid J. Janonios gymnasium i Šiauliai, där undervisningen i litauiska och litteratur hade förstärkts (med tillägg av latin), att de hade lärt sig sämst av de litauiskspråkiga skolorna – inte bara ryska (26% kunde språket bra, 61% medelmåttigt och hela 13% svagt), utan även litauiska (74% bra, 26% medelmåttigt). Ännu sämre hade de lärt sig litauiska vid VLJKSM:s 50-årsskola-internat med ryska som undervisningsspråk. Av eleverna uppgav 54 (70%) att de kunde litauiska bra, 26 (20%) medelmåttigt, 1% svagt, medan 2 (3%) inte kunde språket alls. Experimentet att undervisa litauer på ryska visade sig alltså i detta fall uppenbarligen inte fungera, vare sig när det gällde ryskan och i ännu högre grad litauiskan. Det var betydligt svårare för dessa elever att studera även alla andra ämnen, eftersom de flesta av dem förstod undervisningsspråket, ryska, endast medelmåttigt (53%) eller till och med svagt (3%).

Svar från del I av informanterna (1 019 personer) undersöktes mest ingående. Litauiska behärskades bäst av 87,1% av litauerna, 61,9% av polackerna, 40,6% av ryssarna, 37,5% av ukrainarna och 25% av belarusierna. Om man räknar samman dem som kunde språket bra eller medelmåttigt, skulle andelarna bland dessa nationalitetsgrupper vara 99,1, 95,2, 73,1, 75 respektive 62,5%.

93,7% av ukrainarna (fler än ryssarna), 93% av ryssarna, 87,5% av belarusierna, 71,4% av polackerna och 40,2% av litauerna uppgav att de kunde ryska bra. Andelarna som kunde språket bra eller medelmåttigt skulle vara 99,9% (ryssar och ukrainare), 100, 95,2 respektive 93,2%. Bland de tillfrågade kunde litauerna litauiska bäst (bra eller medelmåttigt), följda av polacker, ukrainare, ryssar och belarusier; när det gällde ryska var ordningen belarusier, ukrainare, ryssar, polacker och litauer.

Andra språk inom TSRS behärskades bra av 12,5–0,5% av företrädarna för olika nationaliteter och medelmåttigt av 25,0–1,5%: sammanlagt 37,5% av belarusierna, 25% av ukrainarna, 8,1% av ryssarna, 4,7% av polackerna och 2% av litauerna. Andra språk behärskades svagt av 4,6–23,8% av personerna.

De fem vanligaste typerna av tvåspråkighet (flerspråkighet) bland informanterna var alltså: ryska-litauiska-polska, ryska-litauiska-ukrainska, ryska-litauiska-belarusiska (en tredjedel av belarusierna talade endast ryska), litauiska-ryska och ryska-litauiska. En femtedel av ryssarna och litauerna hade också lärt sig en del av andra språk inom TSRS.

I den första informantgruppen fyllde 987 personer i enkäterna fullständigt, däribland 289 män och 698 kvinnor, vilket utgjorde 29 respektive 72% av de svarande i gruppen. Liksom majoriteten av republikens invånare behärskade männen ryska bättre, medan kvinnorna behärskade litauiska bättre.

71,7, 21,7, 2,7 och 3,4% av männen kunde litauiska bra, medelmåttigt eller svagt, eller kunde det inte alls; bland kvinnorna var motsvarande andelar 84,4, 12,3, 1,9 och 0,4%. Ryska kunde 48,9, 47,5 och 3,4% av männen bra, medelmåttigt respektive svagt (ingen kunde inte språket), och 45,9, 47, 5,9 och 0,4% av kvinnorna. Kvinnorna skilde sig från männen genom bättre kunskaper i litauiska (0,9%) och svagare kunskaper i ryska (2,5%). Männen kunde ryska bra och medelmåttigt i 3 respektive 0,5% högre utsträckning, och litauiska medelmåttigt och svagt i 0,6 respektive 0,8% högre utsträckning. Andelen män och kvinnor som kunde litauiska bra var 22,8 respektive 38,5% högre än andelen som kunde ryska bra; andelen som kunde ryska medelmåttigt eller svagt var 25,8 respektive 34,7% högre än andelen som kunde litauiska medelmåttigt.

Det andra språket bland TSRS-folken kunde 47,3% av personerna bra, 46,5% medelmåttigt (nästan lika många), 5,1% svagt och endast 0,2% kunde det inte alls. Det innebär att majoriteten, 93,8%, kunde ett andra språk inom TSRS bra eller medelmåttigt. Det rörde sig främst om litauer som hade lärt sig en del ryska.

162

Tabell 6. Etnicitet och bedömning av språkkunskaper (%)

Bedömning av språkkunskaper Etnicitet | goda: litauiska, ryska, språk hos andra folk i TSRS | medelgoda: litauiska, ryska, språk hos andra folk i TSRS | svaga: litauiska, ryska, språk hos andra folk i TSRS | kan inte: litauer | 87,1 | 40,2 | 0,5 | 12,0 | 53,0 | 1,5 | 0,1 | 5,9 | 8,0 | 0,1 | 0,3 | 79,3 ryssar | 40,6 | 93,0 | 2,3 | 32,5 | 6,9 | 5,8 | 17,4 | – | 4,6 | 8,1 | – | 79,0 polacker | 61,9 | 71,4 | – | 33,3 | 23,8 | 4,7 | – | 4,7 | 23,8 | 4,7 | – | 42,8 ukrainare | 37,5 | 93,7 | 12,5 | 37,5 | 6,2 | 12,5 | 18,7 | – | 18,7 | 6,2 | – | 37,5 vitryssar | 25,0 | 87,5 | ” | ” | 12,5 | 25,0 | – | – | – | 25,0 | – | 62,5

11°

163

Vid indelning av informanterna efter ålder behärskade en större andel (från 100 till 57%) ett andra språk väl bland personerna som var 48, 63, 75, 49, 52, 16–17, 30–31, 20–24, 57, 27 och 44 år, medan kunskaperna var medelgoda bland dem som var 25, 41, 38, 57–59, 26, 34, 45–47 och 36 år. Sambandet mellan ålder och kunskaper i ett andra språk är inte särskilt tydligt, eftersom antalet informanter för denna undersökning var ganska litet och personer av rysk nationalitet som inte kunde det andra språket särskilt väl räknades in. Därför blev resultatet att 73–60% av ungdomarna i åldern 16–17 år behärskade det väl, i åldern 18–19 år var andelen redan lägre, 46–33%, och i åldern 20–24 år var den 67–37% osv. Det förekom att 17 respektive 11% av personerna i åldrarna 23 och 47 år inte hade lärt sig något andra språk.

I vår undersökning var antalet litauer och ukrainare något högre än deras andel av befolkningen i republiken, medan antalet polacker, vitryssar, ryssar och judar var lägre. Andelen som behärskade ryska väl skilde sig kraftigt mellan invånarna i de större städerna (upp till 46%) och invånarna i distriktets centralort (Radviliškis) (15%). Bland stadens skolelever varierade denna andel från 40 till 72,5%, medan den vid yrkesskolan (i grupp 18), vars elever kom från distrikten, endast uppgick till 26,3%. Jämfört med uppgifterna från folkräkningen 1979 behärskade polacker, ukrainare och vitryssar år 1986 litauiska bättre med 50,3, 22,0 respektive 12,1%, och ryska med 5,7, 9,7 respektive 6,3%.

Informanterna valde 3,2% oftare faderns nationalitet (med undantag för litauer) och 16% oftare moderns språk som modersmål (med undantag för ryssar från militärfamiljer).

IV. Behovet av att kunna litauiska och ryska

Det viktigaste kommunikationsmedlet i Lietuvos TSR är litauiska – språket hos majoriteten av den lokala befolkningen. Det har gamla skriftspråkstraditioner, fyller bäst de viktigaste samhällsfunktionerna i republiken och tillgodoser alla behov av kommunikation mellan medlemmarna i den litauiska socialistiska nationen. Dessutom är litauiska, vid sidan av ryska, ett kommunikationsmedel för ett betydande antal människor av olika nationaliteter i vår republik och fyller därmed också en regional kommunikationsfunktion (jfr Karaliūnas, 1983, p. 7–8; Михальченко, 1984, p. 28–106, 213, 222 osv.).

Det näst mest utbredda språket i dag, sett till utbredning och funktioner, är ryska, som i vissa fall kompletterar litauiskan. Som ryssarnas nationalspråk används det ofta vid kommunikation med företrädare för Lietuvos TSR, andra republiker i TSRS och även främmande stater som inte kan litauiska. Litauerna använder ryska mer passivt; de läser ungefär en tredjedel av litteraturen (jfr Korsakas, 1979, p. 51) osv.

Litauiska används inom alla områden av republikens ekonomiska, samhälleliga och kulturella liv. Utan kunskaper i litauiska kan man inte kommunicera med vissa invånare (särskilt barn under 7–9 år och även vissa äldre) eller ta del av all information från republiken.

Av 103 elever i årskurs IX–X som går i skolor med ryska som undervisningsspråk uppgav 77 (74,7%, närmare bestämt 84,8% av eleverna i Vilnius och 70% av eleverna i Šiauliai) att de ville lära sig tala, läsa och skriva på litauiska, 20,4% ville kunna göra sig förstådda och 4,9% ville kunna läsa och skriva.

Med hänsyn till invånarnas modersmål, nationalitet och livsnödvändiga behov används litauiska framför allt inom republikens gymnasie- och högskolesystem. Modersmålet gör det möjligt att på kortast möjliga tid och med minsta möjliga ansträngning tillägna sig mänsklighetens långvariga erfarenheter. Under läsåret 1985/86 fanns det i republiken 2070 allmänbildande

164

skolor, varav 1997 (96%) var språkligt sett icke-blandade: i 1846 skolor (92,4%) undervisades enbart på litauiska, i 103 (5,2%) på ryska och i 48 (2,4%) på polska. Där studerade respektive 402.727, 52.450 och 3.753 elever med litauisk, rysk och polsk nationalitet; de utgjorde 87,8%, 11,4% och 0,8% av eleverna i icke-blandade skolor samt 96,2%, 71,5% och 34,6% av samtliga elever av respektive nationalitet.

Det har konstaterats att litauiska elever läser på ryska ungefär två gånger långsammare och på ett främmande språk minst tre gånger långsammare än när de läser litteratur på sitt modersmål. Detta påverkar mängden läst litteratur och i allmänhet viljan att läsa och studera (Шярнас, 1978, c. 13). Därför trycks den största delen av litteraturen i republiken på litauiska. Under 1940–1985 utgavs 74,9% av böckerna och broschyrerna på litauiska och 17,8% av böckerna på ryska. År 1985 utgavs i republiken 70,3% av böckerna, 78,4% av tidningarna och 73,5% av tidskrifterna och bulletinerna på litauiska; på ryska utgavs 17,8% av böckerna, 18,7% av tidningarna och 22,3% av tidskrifterna (jfr Lietuvos TSR spaudos statistika 1981–1985, p. 28–29, 75–76).

I den sociologiska undersökningen ansågs behovet av modersmålet vara självklart. Därför frågade man hur många personer som ville behärska ett andra språk. Av 1375 informanter önskade 1075 (78,2%) tala, läsa och skriva på ett andra språk, 82 (6%) läsa och skriva och 162 (11,8%) kunna göra sig förstådda (tabell 7). Fyra tendenser i behovet av ett andra språk har framträtt. För det första: ju färre i gruppen som behärskar det andra språket väl, desto fler vill lära sig alla dess former. För det andra önskar de flesta informanterna kunna kommunicera aktivt (i första hand lära sig tala). För det tredje strävar de som behärskar språket väl efter att tillägna sig alla dess former (tala, skriva, läsa). För det fjärde: ju sämre man behärskar det andra språket, desto oftare anser man att det räcker att lära sig göra sig förstådd.

I II-delen var antalet informanter som behärskade ryska väl 1,9 respektive 1,5 gånger lägre (24,6%) än i I- och III-delen. Men antalet som ville tala, läsa och skriva (72%) var i II-delen 2,9 gånger större än antalet som behärskade språket väl, medan förhållandet i I- och III-delen endast var 1,7 gånger. Andelen som önskade tillägna sig alla tre formerna av det andra språket var störst (72–

Tabell 7. Behovet av att behärska ett andra språk bland folken i TSRS* (sammanställda uppgifter)

Informantdel | antal Svarstyp Behov av ett andra språk bland folken i TSRS; önskar: tala, läsa och skriva | läsa och skriva | göra sig förstådd I | 1019 | antal | 824 | 47 | 101% | 80,9 | 4,6 | 9,9 II | 300 | antal | 216 | 29 | 55% | 72 | 9,6 | 18,5 III | 56 | antal | 35 | 6 | 6% | 62,5 | 10,7 | 10,7 I–III | 1375 | antal | 1075 | 82 | 162% | 78,2 | 6,0 | 11,8

Bland de tillfrågade ansåg 93,7% (personer som inte var ryssar) att ryska var det andra språket bland folken i TSRS, medan 6,3% av de tillfrågade (ryssar) ansåg att det var litauiska.

165

100%) förekom bland elever i byarnas gymnasieskolor, stadsskolor för yrkesutbildning och gymnasieskolor samt bland studenter vid högre läroanstalter (tabell 8); av dessa behärskade endast 26—80% språket väl. Det är helt naturligt att 36—62% av de elever som inte behärskar det andra språket väl hoppas kunna lära sig det bättre.

Behoven av ett andra språk skiljer sig mer bland äldre arbetstagare. Många (100—78%) av lärarna i Šiauliai-distriktet ville förbättra sina kunskaper på alla sätt (likaså

Tabell 8. Behovet av att behärska ett andra (ryska) språk (%)

Löp. nr | Grupp | Kategori | Antal inf. | Tala, läsa och skriva | Läsa och skriva | Göra sig förstådd | Inget svar 1 | 5 | I | 77 | 82 | 8 | 10 | — 2 | 8 | | 48 | 73 | 17 | „ | — 3 | 9 | | 62 | 76 | 3 | 21 | — 4 | 10 | | 46 | 72 | 6 | 22 | — 5 | 11 | | 40 | 87 | 5 | 5 | 3 6 | 12 | | 32 | 94 | — | 3 | „ 7 | 13 | II | 14 | 100 | — | — | — 8 | 14 | | 36 | 94 | 3 | — | 3 9 | 15 | | 50 | 98 | 2 | — | — 10 | 17 | III | 48 | 92 | 2 | 6 | — 11 | 18 | | 57 | 88 | 7 | 5 | — 12 | 26 | | 36 | 72 | 17 | 8 | 3 13 | 3 | IV | 35 | 94 | — | 3 | „ 14 | 4 | | 53 | 89 | 6 | — | 5 15 | 6 | V | 39 | 87 | 5 | 8 | — 16 | 27 | | 20 | 45 | — | 15 | 40 17 | 1 | | 71 | 64 | — | 1 | 35 18 | 20 | | 20 | 100 | — | — | — 19 | 23 | | 26 | 92 | 8 | — | — 20 | 19 | | 36 | 81 | 5 | — | — 21 | 22 | VI | 10 | 50 | — | 30 | 20 22 | 21 | | 18 | 78 | — | 5 | 17 23 | 24 | VII | 37 | 68 | 8 | 13 | 11 24 | 25 | | 7 | 86 | — | 14 | — 25 | 2 | | 54 | 57 | 2 | 41 | —

166

Tabell 9. Kunskapsnivå och behov av det andra (ryska) språket

Kunskapsnivå; kan:

Informanter

Typer av behov; vill (%):

tala, läsa och skriva

läsa och skriva

göra sig förstådd

bra

antal

407 | 12 | 36

% | 84,4 | 2,4 | 7,4

medelbra

antal | 386 | 31 | 45

% | 81,4 | 6,5 | 9,4

svagt

antal | 31 | 4 | 17

% | 59,6 | 7,6 | 32,6

kan inte

antal | — | — | 3

% | — | — | 100

totalt

antal | 824 | 47 | 101

% | 80,8 | 4,6 | 9,9

(lärare i ryska), lärare och specialister i litauiska språket och litteraturen samt i andra ämnen. Samtidigt kände en del lärare och föreläsare i litauiska språket och litteraturen (30 personer, grupperna 27 och 22) och arbetare i Radviliškis distrikt, av vilka 26–45% kunde det andra språket, ett mindre behov av att förbättra alla former av språkkunskaper (45–57%; siffran är också lägre eftersom 27% av litauistikernas svar saknas).

De flesta informanterna (94%) föredrog mer aktiva former av kommunikation. Framför allt ville de kunna göra sig förstådda. Vissa informanter i den tredje gruppen (10,7%), lärare och studenter i litauiska, som mer sällan behövde umgås med icke-litauer, ville kunna språket något bättre – läsa och skriva.

Att behärska det andra språket allsidigt – tala, läsa och skriva – vill 59,6% av dem som kan det dåligt, 81,4% av dem som kan det medelmåttigt och 84,4% av dem som kan det bra (tabell 9). Således är behoven direkt proportionella mot nivån på språkkunskaperna. Endast 2,4, 6,5 respektive 7,6% av dem som kan språket bra, medelmåttigt respektive dåligt strävar efter att läsa och skriva; 7,4, 9,4 respektive 32,6% vill bara kunna göra sig förstådda (liksom 100% av dem som inte kan språket). De som kan språket bättre vill kunna ännu mer, medan de som kan det sämre nöjer sig med att kunna göra sig förstådda eller

Tabell 10. Etnicitet och behovet av ett andra språk bland folken i Sovjetunionen* (%)

Etnicitet

Tala, läsa och skriva

Läsa och skriva

Göra sig förstådd

Inget svar

litauer | 82,0 | 4,9 | 9,1 | 3,8

ryssar | 73,2 | 3,4 | 18,6 | 4,6

polacker | 85,7 | — | 4,7 | 9,5

ukrainare | 75,0 | — | 18,7 | 6,2

vitryssar | „ | 12,5 | — | 12,5

*Det andra språket var i detta fall ryska för alla etniciteter utom ryssarna, och litauiska för ryssarna.

167

läsa och skriva. Delvis kan detta förklaras både med ”hushållning med krafter” och med pragmatism. Denna tendens vållar redan nu pedagogerna bekymmer. Att enbart kunna göra sig förstådd önskade 18,5% av eleverna i del II (55 personer), och i grupp 9, 10, 22, 2 — 21—40% av de tillfrågade.

V. Förbättring av undervisningen i litauiska och ryska

I Sovjetunionen undervisas man i såväl litauiska som ryska (och litteratur) i tre typer av skolor. Litauiska, som modersmål, undervisas litauer i vid litauiskspråkiga skolor i LTSR och i några ryskspråkiga skolor i BTSR; som det andra språket bland TSRS folk undervisas det i alla andra skolor i republiken där undervisningsspråket är ryska eller polska. Ryska, som modersmål, undervisas ryssar och företrädare för de minsta folken eller deras grupper, och som andraspråk — elever från de största nationaliteterna i unionsrepublikerna och vissa autonoma republiker.

Av 1 375 tillfrågade behärskade 15,8% litauiska endast på medelnivå och 2% — svagt. I Šiauliai J. Janonis och Vilnius VLKJS 50-årsjubileums gymnasieskolor hade 26% vardera lärt sig sitt modersmål ”på medelnivå”, och hela 36% i Kuršėnai I gymnasieskola.

I en tidigare sociologisk undersökning uppgav 43,8% av eleverna i republikens årskurser V—XI att det var svårt att studera litauiska, 34% — att lära sig ryska och 26,4% — främmande språk. Om språkundervisning inte vore obligatorisk skulle 83,9% av dem studera sitt modersmål (litauiska) (ytterligare 11,3% — om det vore intressant), ryska — 68,3%, främmande språk — 56,3% (Шярнас, 1976, с. 62, 74). Av våra undersökningsdeltagare ville 82% av litauerna och 73,2% av ryssarna lära sig att tala, läsa och skriva korrekt på litauiska, medan 85,7% av polackerna, 78% av litauerna och 75% av ukrainarna och vitryssarna ville lära sig ryska (jfr tabell 10).

1979—1986 utfärdade LTSR:s utbildningsministerium två beslut om att förbättra undervisningen i litauiska och sju viktigare beslut om att utveckla undervisningen i ryska: ”Om undervisningen i modersmålet i de lägre årskurserna vid allmänbildande skolor i Šilalė distrikt” (1980.05.28, nr 58), ”Om förbättring av undervisningen i litauiska vid republikens allmänbildande skolor med ryska och polska som undervisningsspråk” (1986.04.14, nr 42); ”Om införande av undervisning i ryska för barn i förberedande klasser och förskoleinstitutioner” (1979.08.03, nr 81), ”Om undervisning i ryska språket och litteraturen i klasser med förstärkt undervisning i ryska” (1980.05.28, nr 59), ”Om ytterligare åtgärder för att förbättra undervisningen i ryska vid allmänbildande skolor och förskoleinstitutioner” (1983.09.13, nr 83), ”Om genomförandet av undervisningsplanerna för ryska vid förskoleinstitutionerna i Skuodas distrikt” (1983.12.13, nr 88), ”Om ersättning till lärare för ryskalektioner i förberedande klasser och årskurserna I—XI” (1984.12.25 d. instruktionsskrivelse nr 16-5288; jfr även förordningen av 1983.09.13, nr 86, beslutet av 1985.06.25 osv. (Se Samling av beslut, förordningar och instruktioner, nr 49, s. 16—20, 64, s. 21—29, 72, s. 17—21, 49, s. 21—24, 69, s. 18—21, 70, s. 48, 72, s. 13—16, 74, s. 56).

Av betydelse för undervisningen i litauiska är också beslutet ”Om undervisningen i litauisk litteratur och förstärkning av dess inverkan på elevernas kommunistiska fostran vid allmänbildande skolor i Vilnius stad samt Ignalina och Prienai distrikt” (1984.06.06, nr 43), liksom ”Om påskyndande av insamlingen av litauiskt språkmaterial”

168

(1983.02.03, nr 15) och andra beslut som berör förbättringen av undervisningen i humanistiska ämnen.

För att genomföra beslut från högre instanser³ har utbildningsorganen sedan 1977 ägnat ännu större uppmärksamhet åt undervisningen i ryska för litauer och polacker. Målet är att varje elev ska behärska även ryska obehindrat när han eller hon får sin gymnasieutbildning. För undervisning i ryska språket och litteraturen planerar man att ge ut omkring 100 publikationer i republiken 1986–1990. År 1987 infördes ett veckoprogram, ”Ryska språket”, i LTSR:s radiosändningar. Sedan 1984 måste lärare i ryska vidareutbilda sig vart tredje år (litauiska språklärare vid skolor med andra undervisningsspråk — vart femte år). Vid republikens lärarfortbildningsinstitut har en institution och avdelning för ryska språket och litteraturen inrättats; vid VVPI har en fortbildningsfakultet etablerats, där även lärare i de lägre årskurserna studerar. Till fakulteterna för ryska språket och litteraturen vid pedagogiska institut i RTFSR skickas nu varje år 20 litauiska gymnasieavgångselever utan antagningsprov för studier, och 30 studenter för ett års praktik (se Спурга, 1986, с. 1–4). Det görs mycket stora ansträngningar för att förbättra undervisningen i ryska språket och litteraturen i republiken; för att överblicka och bedöma allt detta skulle det krävas en särskild monografi.

De flesta tillfrågade föreslog att undervisningsmaterialet i litauiska och ryska skulle förbättras, att lektionernas kvalitet höjdes och att språkutvecklingen i förskolan förbättrades (åsikterna om andra metoder var mer delade). Särskilt många förslag om undervisningen i det egna ämnet lämnades av lärare i litauiska och ryska. När det gällde de tre första metoderna för undervisning i ryska ansåg de detsamma som de flesta tillfrågade. Läroböcker tillmättes störst betydelse även av elever vid stadens gymnasieskolor och yrkesskolor (se tabellerna 11–14).

Kvinnorna var mer engagerade än männen i undervisningen i båda språken och lämnade 9,4% fler svar (tabell 15). Männen fäste något mindre vikt vid kvaliteten på lektionerna i båda språken.

Få önskade kurser i litauiska för vuxna litauer eller ett ökat antal ryskalektioner. Antalet veckolektioner i ryska språket och litteraturen vid litauiskspråkiga skolor hade redan ökat från 42 till 47 under 1979–1987.

2,3–0,1% av de tillfrågade föreslog på eget initiativ ytterligare metoder för att förbättra undervisningen i litauiska, ryska och andra språk: att utnyttja valbara ämnen bättre, använda television, radio och filmer, ordna möten mellan elever och jämnåriga som talar andra språk, tävlingar, frågesporter och språkcirklar. Man föreslog att ge ut mer programlitteratur, planscher, bildsamlingar osv., förse lärarna bättre med metodiska och didaktiska publikationer och visuella hjälpmedel samt skapa förutsättningar för att köpa de böcker som behövs för arbetet i bokhandlarna.

Det viktigaste målet med språkundervisningen i gymnasieskolan är att lära eleverna att tala och skriva korrekt i praktiken på sitt modersmål och ett andraspråk. Detta borde framför allt gälla lektionerna i litauiska (särskilt för dem som inte har litauiska som modersmål). På ryskalektionerna bör den praktiska inriktningen—

³ Jfr Om fortsatt förbättring av undervisningen i ryska vid allmänbildande skolor med litauiska (polska) som undervisningsspråk (LKP CK:s beslut av 1977.01.31); Om ytterligare åtgärder för att förbättra undervisningen i ryska vid allmänbildande skolor och andra utbildningsinstitutioner i unionsrepublikerna (beslut av TSKP CK och TSRS ministerråd, 1983.05.26): Folkbildning, 1979, s. 99–103, 207–209; Tiesa, 1983, 28 maj, s. 1; Шепетис, 1981, с. 151–156, 230–295 и т. д.; Губогло, 1984, с. 5–9, 67–71.

169

Tabell 11. Sätt att förbättra undervisningen i andra språk bland folken i TSRS* (sammanlagda uppgifter)

Informantgrupp | Språk | Svarstyp: antal | Sätt att förbättra undervisningen: procent Litauiska | I | 323 | 386 | 285 | 349 | 173 | 120 | 31,7 | 37,9 | 28,0 | 34,2 | 17,0 | 11,8 Litauiska | II | 130 | 79 | 86 | 95 | 62 | 45 | 43,4 | 26,3 | 28,8 | 31,7 | 20,6 | 15,0 Litauiska | III | 51 | 44 | 48 | 26 | 17 | 10 | 91,1 | 78,5 | 85,7 | 46,4 | 30,3 | 17,8 Litauiska | I–III | 504 | 509 | 419 | 470 | 252 | 175 | 36,7 | 37,0 | 30,4 | 34,2 | 18,3 | 12,7 Ryska | I | 304 | 478 | 173 | 351 | 225 | 188 | 29,8 | 46,9 | 17,0 | 34,4 | 22,1 | 18,4 Ryska | II | 103 | 96 | 63 | 82 | 77 | 67 | 34,2 | 32,0 | 21,0 | 27,4 | 25,6 | 22,4 Ryska | III | 19 | 20 | 1 | 1 | 8 | 9 | 33,9 | 35,7 | 1,8 | 1,8 | 14,3 | 16,1 Ryska | I–III | 426 | 594 | 237 | 434 | 310 | 264 | 31,0 | 43,2 | 17,2 | 31,6 | 22,5 | 19,2

*I tabellerna 11–15 motsvarar kolumnerna 1, 2, 3, 4, 5 och 6 följande sätt att förbättra undervisningen: 1 – förbättra kvaliteten på språkundervisningen (genom att höja lärarnas kompetens osv.), 2 – förbättra undervisningsmaterialet (läroböcker osv.), 3 – införa fler lektioner i skolan, 4 – intensifiera undervisningen i förskoleinstitutioner, 5 – undervisa i fler ämnen på det språk man vill lära ut, 6 – anordna kurser för vuxna.

170

Tabell 12. Sätt att förbättra undervisningen i modersmålet (litauiska) (%)

Löp. nr | Grupp | Kategori | Antal informanter | Sätt att förbättra undervisningen: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 1 | 5 | I | 77 | 16 | 26 | 19 | 32 | 25 | 4 2 | 8 | | 48 | 19 | 65 | 35 | 73 | 37 | 25 3 | 9 | | 62 | 26 | 37 | 43 | 31 | 26 | 2 4 | 10 | | 46 | 35 | 48 | 28 | 33 | 24 | 15 5 | 11 | | 40 | 37 | 27 | 7 | 17 | 5 | 2 6 | 12 | | 32 | 31 | 19 | 12 | 22 | 6 | 9 7 | 13 | II | 14 | 14 | 14 | 7 | 7 | 14 | 7 8 | 14 | | 36 | ” | 25 | 19 | 36 | 19 | 6 9 | 15 | | 50 | 4 | 98 | 4 | 68 | 4 | 4 10 | 17 | III | 48 | 60 | 10 | 2 | 23 | 2 | 4 11 | 18 | | 57 | 37 | 26 | 28 | 13 | 16 | 10 12 | 26 | IV | 36 | 86 | 80 | 92 | 42 | 19 | 14 13 | 3 | | 35 | 60 | 49 | 23 | 46 | 14 | 6 14 | 4 | | 53 | 58 | 45 | 45 | 43 | 32 | 13 15 | 6 | V | 39 | 91 | 78 | 86 | 46 | 30 | 18 16 | 27 | | 20 | 100 | 75 | 75 | 55 | 50 | 25 17 | 1 | | 71 | 14 | 27 | 18 | 7 | 6 | 10 18 | 20 | | 20 | 25 | 30 | 20 | 20 | 5 | ” 19 | 23 | | 26 | 54 | 54 | 65 | 31 | 31 | 19 20 | 19 | | 36 | 39 | 22 | 50 | 25 | 19 | 11 21 | 22 | VI | 10 | 50 | 40 | 70 | 30 | 20 | 20 22 | 21 | | 18 | 72 | 61 | 28 | 33 | 22 | 50 23 | 24 | VII | 37 | 59 | 43 | 16 | 30 | 13 | 27 24 | 25 | | 7 | 29 | 14 | 57 | 28 | — | — 25 | 2 | | 54 | 33 | 33 | 54 | 36 | 36 | 7 Totalt | | | | 32 | 38 | 28 | 34 | 17 | 12

minskar redan. Enligt många språkvetare behöver alla läroplaner och läroböcker i modersmålet ses över i grunden, och föråldrade, motsägelsefulla och för den vanliga språkanvändaren onödiga moment bör tas bort (jfr Garšva, 1984, s. 26–28). Då skulle också betydligt mer utrymme kunna ges åt språkvård.

171

Tabell 13. Sätt att förbättra undervisningen i ryska som andra språk bland folken i TSRS

Löp. nr | Grupp | Kategori | Antal informanter | Sätt att förbättra undervisningen (%) | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 61 | 5 | I | 77 | 13 | 25 | 8 | 45 | 32 | 92 | 8 | | 48 | 25 | 37 | 4 | 35 | 17 | 103 | 9 | | 62 | 14 | 35 | 16 | 29 | 21 | 114 | 10 | | 46 | 22 | 59 | 9 | 13 | 4 | 45 | 11 | | 40 | 20 | 72 | 2 | 17 | 10 | 276 | 12 | | 32 | 37 | 53 | 16 | 44 | 31 | 197 | 13 | II | 14 | 7 | 29 | 21 | 57 | 43 | 368 | 14 | | 36 | 8 | 25 | 36 | 53 | 50 | 179 | 15 | | 50 | 14 | 4 | 4 | 86 | 4 | 410 | 17 | III | 48 | 2 | 54 | 12 | 12 | 17 | 411 | 18 | | 57 | 28 | 25 | 19 | 22 | 35 | 1912 | 26 | IV | 36 | 50 | 28 | 92 | 42 | 19 | 1413 | 3 | | 35 | 51 | 63 | 31 | 40 | 20 | 2014 | 4 | | 53 | 41 | 43 | 21 | 41 | 53 | 3015 | 6 | V | 39 | 41 | 15 | 3 | 13 | 3 | 1816 | 1 | | 71 | 48 | 93 | 38 | 51 | 22 | 2717 | 20 | | 20 | 65 | 80 | 5 | 45 | 25 | 3518 | 23 | | 26 | 65 | 58 | 4 | 15 | 15 | 1919 | 19 | | 36 | 39 | 78 | 14 | 28 | 11 | 3320 | 22 | VI | 10 | 30 | 50 | — | 10 | — | —21 | 21 | | 18 | 89 | 89 | 22 | 22 | 44 | 3922 | 24 | VII | 37 | 59 | 46 | 11 | 22 | 13 | 4323 | 25 | | 7 | 43 | 57 | — | 29 | — | 1424 | 2 | | 54 | 18 | 18 | 11 | 22 | 33 | 24Totalt | | | | 30 | 47 | 17 | 34 | 22 | 18

Sedan 1977 ges tidskriften ”Ryska språket i skolan” ut i republiken; den riktar sig till skolor med litauiska (polska) som undervisningsspråk. Det behövs en separat publikation också för det ämne som är centralt i de flesta skolor – litauiska. För närvarande har eleverna 75 lektioner i veckan i detta ämne (tillsammans med litteratur).

Språkets grunder formas i huvudsak redan före skolåldern. I republikens förskolor går över 50 000 barn i åldern 5–6 år. Femåringarna har två timmar per

172

Tabell 14. Metoder för att förbättra undervisningen i ryska som föreslås av respondenter inom vissa kategorier i utbildningssektorn (%)

Metoder för förbättring | Lärare: lärare i ryska, lärare i andra ämnen | Elever i litauiska skolor: stadsskolor, landsbygdsskolor, yrkestekniska skolor | Elever i ryska skolor

1 | 58,7 | 48,0 | 20,0 | 11 | 16,2 | 26,2

2 | 89,9 | 34,7 | 42,6 | 13 | 38,1 | 16,5

3 | 29,4 | 2,7 | 9,2 | 18 | 16,2 | 38,0

4 | 45,0 | 13,3 | 31,8 | 70 | 20,0 | 35,0

5 | 26,6 | 6,7 | 19,7 | 26 | 26,7 | 14,6

6 | 30,3 | 16,0 | 12,5 | 13 | 12,4 | 13,6

1–6 | 46,5 | 20,2 | 22,6 | 25,2 | 21,6 | 24,0

Förklaring: tabellen återger åsikter från 1) lärare som arbetar i republikens allmänbildande gymnasieskolor, främst i städerna (särskilt lärare i ryska språket och litteraturen); 2) elever i allmänbildande gymnasieskolor i städer och på landsbygden samt elever i stadens yrkestekniska skolor, där undervisningen sker på litauiska; och 3) elever i stadens gymnasieskolor, där undervisningen sker på ryska.

...och lektioner i ryska, sammanlagt 7 lektioner i modersmål och 2 lektioner i ryska för sexåringar. Hittills talar en större andel av de litauiska barnen till en början enbart dialekt och lär sig i praktiken standardspråket litauiska som ett andra språk. Därför är det olämpligt att ägna lika mycket tid åt femåringars modersmål och ryska. Sovjetiska psykologer har konstaterat att fem- till sexåringar har mycket olika kunskaper i sitt modersmål och kan börja blanda ihop det med ett andra språk.

Tabell 15 Sambandet mellan de föreslagna metoderna för att förbättra språkundervisningen och kön (%)

Metoder för förbättring | Litauiska: män, kvinnor | Ryska: män, kvinnor | Andra språk i Sovjetunionens folk: män, kvinnor

1 | 24,1 | 34,8 | 19,6 | 33,7 | 4,4 | 3,9

2 | 41,7 | 36,2 | 42,7 | 48,9 | 8,6 | 6,5

3 | 23,1 | 30,0 | 16,5 | 16,9 | 2,0 | 5,5

4 | 38,6 | 33,2 | 34,4 | 34,5 | 2,4 | 1,7

5 | 17,9 | 16,9 | 21,7 | 22,3 | 4,8 | 6,1

6 | 12,4 | 11,8 | 15,5 | 19,9 | 15,8 | 20,3

Barnets färdigheter i modersmålet formas färdigt under de första skolåren. Många av våra psykologer, pedagoger och språkvetare har framhållit att undervisningen i ett andra språk bör inledas när det första språket (modersmålet) har befästs i barnets psyke och barnet har lärt sig skriva på sitt modersmål (Jacevičius, 1970, p. 27, 51, 80, 250, 255; Русский

173

язык в национальной школе, 1977, с. 21; Вайнрайх, 1979, с. 129—131, 139—142; Balčikonis, 1978, p. 106; Daukšytė, 1980, p. 77—78; Bendrosios psichologijos paskaitos, 1980, p. 141 ir t. t.)⁴. Mažesnių gabumų vaikams ankstyvosios dvikalbystės atvejais ikimokyklinėse įstaigose ir net pradinėse vidurinės mokyklos klasėse pastebima neigiama dvikalbystės įtaka: jų ne tik gimtoji, bet ir antroji kalba yra ne tokia gryna ir aiški, jie blogiau dėsto savo mintis, lėčiau išmoksta taisyklingai šnekėti ir rašyti, kartais sulėtėja protinis vystymasis. 732 Kauno ir Šiaulių miestų vaikų darželių dvikalbiai vaikai buvo suskirstyti taip: 647 (88%) bendrasis protinis išsivystymas normalus, 74 (10%) žemesnis ir 11 (2%) silpnas (Jacikevičius, 1970, p. 74, 77).

Det är ytterst viktigt att personalen i förskoleinstitutioner och lärare i de lägre årskurserna talar korrekt. I republiken ”har tiden nu kommit att tydligt och utan omsvep först tala om att skydda förskolebarnens språk från föroreningar från gatan och från förskolepersonalens eget språkbruk, och att snabbare omstrukturera den lingvistiska fostran inom utbildningens alla led” (Pupkis, 1987, p. 3).

I republiken finns objektiva förutsättningar för att välja den optimala åldern för undervisning i ett andra språk, antalet lektioner och undervisningsmetoden samt reglera exponeringen för främmande språk så att modersmålet lärs in så väl som möjligt. Jämfört med de centralasiatiska republikerna är det lättare att lära sig ett andra språk i Litauen, eftersom det finns färre barn i skolåldern och litauiskan genetiskt sett inte skiljer sig lika mycket från ryskan. Ännu 1979, då undervisningen i ryska började vid 8,5 års ålder i stället för vid 5, behärskade endast 2,1% av litauerna ryska före sju års ålder (åttonde plats bland de titulära nationaliteterna i unionsrepublikerna). När de gick ut gymnasiet (i åldersgruppen 16–19 år) uppgav redan 81,5% av litauerna att de behärskade ryska flytande (det andra språket behärskades sämre av nio nationaliteter; andelen var högst bland moldavierna (76,4%) och lägst bland esterna (26,8%)). Jämfört med 1970 ökade andelen litauer som talade ryska flytande i den nämnda åldersgruppen med 20,5% under ett årtionde (den näst snabbaste ökningen i Sovjetunionen efter uzbekernas). Därför anser man att Litauen redan före skolreformen hörde till de främsta republikerna vad gäller nivån på undervisningen i ryska (Пяль, 1985, с. 24—30).

Under läsåret 1985/86 fanns det i republiken även 83 språkligt blandade skolor: 30 litauisk-ryska skolor (21 509 elever), 31 rysk-polska (12 136 elever), 7 litauisk-polska (1 967 elever) och 15 litauisk-rysk-polska skolor (8 351 elever). Eleverna med de nämnda nationaliteterna fördelade sig på dessa skolor i proportionerna 65,3 och 34,7%, 73,2 och 26,8%, 13,9 och 86,1% samt 19,4, 54,9 och 25,7%. Av de 43 963 eleverna i de blandade skolorna var 20 934 ryssar (47,6%), 15 937 litauer (36,3%) och 7 092 polacker (16,1%).

Sedan läsåret 1979/80 har antalet elever i allmänbildande skolor med litauiska som undervisningsspråk minskat med i genomsnitt 0,27% per år, i skolor med polska som undervisningsspråk med 0,08%, medan det i skolor med ryska som undervisningsspråk har ökat med 0,35% (under sex år förändrades andelen elever i dessa skolor således med –1,6, –0,5 respektive +2,1%). Detta förklaras främst av att en del barn med litauiskt och polskt ursprung (särskilt de från blandäktenskap) börjar studera i klasser där undervisningsspråket är ryska.

⁴ Det var också vad professor J. Laužikas och K. Ulvydas hävdade.

174

Det föreslogs också att lägga till ordlistor över litauisk-rysk vetenskaplig terminologi till läroböckerna i matematik, fysik, kemi, historia och samhällskunskap för de högre årskurserna i skolor med litauiska som undervisningsspråk, och att aktivt undervisa i ryska termer under alla lektioner. Eftersom syftet med detta är att lära ut ryska snarare än matematik och de andra nämnda ämnena, bör termerna presenteras mer ändamålsenligt, metodiskt och ekonomiskt i läroböcker i ryska och läras ut under ryskalektionerna.

Användningen av ett andra språk i stället för modersmålet (fullständig eller partiell undervisning på det andra språket, liksom dess användning vid förskolornas morgonsamlingar, möten, pionjärernas och komsomolmedlemmarnas väggtidningar och så vidare) inskränker modersmålets domäner och bidrar till att utveckla inte harmonisk tvåspråkighet, utan enspråkighet. Sådan verksamhet hör inte till temat ”Ryska som ett medel för samarbete mellan folken i TSRS”, utan till temat ”Ryska som ett nationellt (modersmåls)språk”. När rekommendationer diskuterades i Estland 1979 om att börja undervisa vissa ämnen på ryska i skolor med estniska som undervisningsspråk (detta övergavs senare på grund av otillräckliga kunskaper i det andra språket), uppgav 4,5% färre ester totalt att de behärskade ryska flytande (bland ungdomar i åldern 16–19 år var andelen 14,2% lägre) än 1970 (Пялль, 1985, с. 27).

En harmonisk utveckling av tvåspråkigheten blir möjlig när även specialister på modersmålet, psykologer och allmänheten deltar mer aktivt i detta arbete, tillsammans med experter på ryska, lärare och förskolepedagoger. Det har fastställts att litauer minns information som förmedlas på ett andra språk 22–24,5% sämre än information på modersmålet, även vid högre läroanstalter, och att de behåller den sämre (Яникиявичюс, 1965, с. 24).

Utan att här nämna det populära arbetet utanför lektionstid och utanför skolan på ett andra språk (valbara kurser i ryska, temaveckor, olympiader, amatörgrupper, idrottssektioner, klubbar för ryska, turism och hembygdskunskap, skolmuseer, klubbar för internationell vänskap, korrespondens med andra republiker och så vidare), undervisas ryska språket och litteraturen samt grundläggande militär utbildning på ryska i allmänbildande skolor. Både lärare i ryska språket och litteraturen och de elever som förstod frågan, och särskilt vuxna med barn, ansåg i en enkät att det inte var ändamålsenligt att undervisa i ännu fler ämnen på det andra språket (i grupperna 6, 10, 11, 15, 19 och andra). Skolor och klasser med ryska som undervisningsspråk tar emot alla som vill och erbjuder dem goda förutsättningar. För dem som önskar lära sig ryska ännu bättre och studera ryska språket och litteraturen samt gå på högre läroanstalter i andra republiker inrättades 1976/77 klasser med utökad undervisning i ryska vid 9 gymnasieskolor i LTSR. 1982/83 fanns det 12 sådana skolor i republiken och 1986/87 var de 29.

Vid en allunionskonferens för vetenskap och praktik om utvecklingen av nationella relationer 1982 betonades att strävan att ge goda kunskaper i ryska som ett kommunikationsmedel mellan folken i TSRS också kräver att ”ryssar och företrädare för andra nationaliteter som avslutar sin skolgång i republiken behärskar språket hos republikens huvudsakliga nationalitet väl. Då kan de mer aktivt delta i republikens folkhushållning samt i det partipolitiska, statliga och kulturella arbetet” (Воспитывать убежденных патриотов-интернационалистов, 1982, с. 52). Språket som talas av majoriteten av republikens invånare är för människor av icke-inhemska nationaliteter det andra eller tredje språket bland folken i TSRS. Det är ett viktigt medel för internationalistisk och patriotisk fostran, bidrar till att stärka folkens vänskap och till och med till att sprida ryska, eftersom ömsesidig tvåspråkighet inte assimilerar något av språken (Пялль,

175

1968, c. 391—398). Problemen med att undervisa i litauiska och andra unionsrepublikers nationella språk som andraspråk har tagits upp i pressen vid upprepade tillfällen (för en översikt, se Garšva, 1984, p. 29; jfr även Костенецкая, Берзиньш, 1986, с. 2).

När undervisningen inte stöds av färdigheter i levande kommunikation blir invånarna i LTSR som talar ryska inte tvåspråkiga (Михальченко, 1984, с. 192—193), förmår inte använda det andra språket som kommunikationsmedel, och då förblir kraven för ryska skolor och skolor med polska som undervisningsspråk på gymnasienivå ouppfyllda. Eleverna skiljer inte, eller skiljer dåligt, mellan långa och korta vokaler i litauiskt standardspråk, uttalar inte ljuden ė, o eller den fallande accenten och böjer inte satsdelarna rätt. 13–19% av polacker, ukrainare, ryssar och vitryssar som gick i avgångsklasser vid skolor i republiken med ett annat undervisningsspråk än litauiska uppgav att de hade lärt sig litauiska dåligt, och 5–8% (25) kunde det inte alls (men flyttades ändå upp till en högre årskurs).

Det råder stor brist på bra läroböcker, metodlitteratur och specialister för att undervisa personer som inte är litauer i litauiska. Även litauister vid högre läroanstalter som undervisar sådana studenter möter dessa problem, och därför borde en institution specialisera sig på detta område. Då skulle man också kunna utbilda lärare i litauiska språket och litteraturen för skolor med andra undervisningsspråk: i dag uppgav 30% av sådana lärare att de inte ens behärskade litauiska väl, och bland icke-specialister som undervisar i årskurs II–IV utgör sådana lärare majoriteten. De gör grova uttals-, grammatik-, lexikala och syntaktiska fel och förstör elevernas språk redan från början (och senare tar även litauer ofta över dessa felaktiga former).

I stället för icke-specialister som inte behärskar undervisningsämnet väl bör litauister undervisa i litauiska i lågstadiet. Lärarnas kvalifikationer behöver höjas (detta angavs av alla de tillfrågade), och lönerna för lärare i alla andra språk hos folken i TSRS bör jämställas.

Fram till 1985 omfattade undervisningen i litauiska språket och litteraturen i skolor med ryska som undervisningsspråk 17 lektioner i veckan, medan polska skolor hade 23 lektioner. I LKP CK:s tidskrift „Komunistas“ föreslogs att antalet sådana lektioner skulle ökas (Šermas, 1983, p. 28). Under läsåret 1985/86 togs en veckolektion i litauiska språket och litteraturen bort från skolor med polska som undervisningsspråk (i årskurs IX), och under 1986/87 ytterligare två lektioner (genom att ta bort litauiskundervisningen i årskurs II och lämna en lektion i årskurs III). Det nya systemet för lektionsfördelning är bristfälligt: litauiska borde även här undervisas från årskurs I. Om man inte gör det är det tills vidare bättre att flytta de tre återstående lektionerna i årskurs III–IV till högre årskurser, där de kan undervisas av en specialist.

Jämfört med republikens skolor med ryska som undervisningsspråk har polska skolor tre till en fler lektioner i åtta ämnen (musik, främmande språk, geografi, idrott och andra ämnen). I skolorna i LTSR med polska som undervisningsspråk finns det nu 44 veckolektioner i ryska och 20 i litauiska, trots att litauiskan är genetiskt mer avlägsen från polskan och därför betydligt svårare för polacker. I samband med skolreformen fick sju ämnen i polska skolor en ökning på 1–0,5 lektioner vardera; att minska antalet lektioner i litauiska språket och litteraturen är därför helt ogrundat.

Klasser med fler än 25 elever delas in i grupper för ryska och främmande språk, slöjd och idrott. Detsamma föreslås för undervisning i litauiska, både för litauer och för personer som inte är litauer. Många allmänbildande skolor med andra undervisningsspråk än litauiska har endast gemensamma polsk-litauiska och rysk-litauiska språksalar. Det borde

176

inrätta sådana särskilda kabinetter och förse dem med facklitteratur och tekniska undervisningsmedel.

Nyttan av att studera republikens regionala kommunikationsspråk bör klargöras. Språkkunskaperna skulle kunna utvecklas genom valbara kurser i litauiska, studiecirklar, olympiader osv. – det finns mycket att lära av förbättringen av undervisningen i ryska och även av andra republiker. I Estland, Lettland och Litauen undervisas det i den största nationalitetens språk i televisionen; i Lettland har olympiader i lettiska för elever i ryskspråkiga skolor framgångsrikt anordnats varje år sedan 1980, och 1985 inleddes experimentell undervisning i lettiska i ryskspråkiga förskolor (se Костенецкая, Берзиньш, 1986, с. 2). Om undervisning i ett andra språk före skolåldern anses vara nyttig och ryska undervisas i litauiska och polska förskolor, varför undervisas då inte det svårare litauiska språket i republikens ryskspråkiga förskoleinstitutioner?

I unionsrepublikerna (Georgien, Uzbekistan, Kazakstan, Tadzjikistan, Ukraina, Azerbajdzjan, Kirgizistan, Turkmenistan) bedrivs undervisning i skolorna på så många som sju till fyra språk: utöver den största nationalitetens språk och ryska undervisas även andra lokala språk (de flesta av dessa nationaliteters invånare bor vanligtvis i angränsande republiker). År 1980 antog SUKP:s centralkommitté och ministerrådet en resolution om ekonomisk och social utveckling i områden bebodda av nordliga folk, med planer på att ge ut program, läroböcker och andra undervisningsmedel på deras språk för skolor och förskoleinstitutioner. Företrädare för vissa små folk i Sibirien, Nord och Fjärran Östern önskade att undervisningen i de lägre årskurserna skulle ske på deras modersmål eller att detta skulle läras ut som ämne i ryskspråkiga skolor (se Губогло, 1984, с. 137, 139—142, 153).

I grannlandet Vitryssland finns av de åtta gränsskolor där litauiska började undervisas som ämne två gånger i veckan 1957 (efter kriget talades litauiska fortfarande mestadels på dessa orter) endast tre kvar: grundskolan med högstadium i byn Gervėčiai i Astravas distrikt, åttaårsskolan i Girių och åttaårsskolan i Pelesa i Varenavas distrikt. Dessa skolor har stor brist på lärare i litauiska, tillsyn och pedagogisk litteratur samt skönlitteratur på litauiska osv.

Även i de ryskspråkiga skolorna i Litauiska SSR, där omkring hälften av eleverna är av polsk, vitrysk eller ukrainsk nationalitet (jfr Gaučas, Karalienė, 1981, p. 14), behöver modersmålets språkkultur stärkas, eftersom lokala varianter av ryska håller på att utvecklas (jfr Трифоновас, 1978; Гаршва, 1986).

К. ГАРШВА, Я. ТРИФОНОВАС

LITAUISKA OCH RYSKA SPRÅKENS FUNKTION I FOLKUTBILDNINGEN I LITAUISKA SSR

Sammanfattning

År 1983 och 1985–1986 intervjuades 1375 invånare i Litauiska SSR (90% var litauer). De var elever i de högre årskurserna i stads- och landsbygdsskolor med allmän undervisning samt i stadsskolor för yrkesutbildning, studenter, lärare och undervisare samt arbetare och tjänstemän. Med hjälp av en enkät undersöktes kunskapsnivån i och behovet av litauiska, ryska och andra språk bland folken i Sovjetunionen, metoder för att förbättra undervisningen i dessa språk osv. (sammanlagt 35 frågor).

12. 1880

177

Litauiska respektive ryska behärskades väl av 80,3 respektive 42% av de tillfrågade, tillfredsställande av 15,8 respektive 50%, och svagt av 2 respektive 6,8%. 78,2% av informanterna ville tala, läsa och skriva på det andra språket (främst de som behärskade det väl), 11,8% ville endast tala och 6% läsa och skriva. De tillfrågade föreslog att undervisningsmaterialet (läroböcker osv.) i litauiska och ryska skulle förbättras, att kvaliteten på lektionerna höjas och arbetet vid förskoleinstitutionerna utvecklas osv. De flesta eleverna och lärarna ansåg det olämpligt att ytterligare öka antalet lektioner i ryska och att överföra ytterligare några ämnen till det andra undervisningsspråket.

K. GARŠVA, J. TRIFONOVAS

DET LITAUISKA OCH RYSKA SPRÅKETS FUNKTION I LITAUISKA SSR:S UTBILDNINGSSYSTEM

Sammanfattning

År 1983 och 1985–1986 undersöktes 1 375 elever, studenter, lärare osv. bosatta i Litauiska SSR (90% av dem var litauer). 80,3% respektive 42% behärskade litauiska och ryska väl, 15,8% respektive 50% tillfredsställande och 2% respektive 6,8% dåligt. 78,2% av informanterna ville tala, läsa och skriva på det andra språket, 11,8% ville endast tala och 6% läsa och skriva. Ett stort antal informanter föreslog att förbättra läroböckerna, lektionernas kvalitet, förskoleundervisningen osv.

LITERATŪRA

I

Leninas V. Ar reikalinga privaloma valstybinė kalba? // Raštai. V., 1953. T. 20. P. 54—56.

Gorbačiovas M. TSKP Centro Komiteto Politinis pranešimas Tarybų Sąjungos Komunistų partijos XXVII suvažiavimui // Tiesa. 1986. Vasario 26. P. 2—8.

Tarybų Sąjungos Komunistų partijos Programa. V., 1986.

Tarybų Socialistinių Respublikų Sąjungos Konstitucija (Pagrindinis Įstatymas). V., 1977.

II

Adlys P. Antroji kalba // Mokslas ir gyvenimas. 1983. Nr. 4. P. 32—33.

Balčikonis J. Rinktiniai raštai. V., 1978. T. 1.

Bendrosios psichologijos paskaitos. V., 1980.

Bražėnas P. Penkios dienos — penkeriems metams // Pergalė. 1986. Nr. 9.

Daukšytė J. Lietuvių ir rusų kalbų mokėjimo lygio, kaip ankstyvosios ir vėlyvosios dvikalbystės formavimosi rezultato, palyginimas // Mokymo ir auklėjimo klausimai. V., 1980. P. 77—78.

Garšva K. Antrosios kalbos funkcionavimas ir mokymas // Mūsų kalba. 1982. Nr. 5. P. 10—14.

Garšva K. Tobulinkime kalbų mokymą // Mūsų kalba. 1984. Nr. 4. P. 25—29.

Jacikevičius A. Daugiakalbystės psichologija. V., 1970.

Karaliūnas S. Respublikos lingvosocialinės situacijos charakteristika // Kalbų kontaktai Lietuvos TSR. V., 1983. P. 4—45.

Liaudies švietimas. K., 1979.

Lietuvos Tarybų Socialistinės Respublikos liaudies švietimo įstatymas // Tiesa, 1986. Liepos 16.

Nut arimų, įsakymų ir instrukcijų rinkinys / LTSR švietimo ministerija. V., 1979—1986. Nr. 49—74.

Pupkis A. Ir kalboje reikia persitvarkyti // Vakarinės naujienos. 1987. Sausio 12. P. 3.

Šernas V. Kai kurie pedagoginiai ir sociologiniai kalbų mokymo aspektai daugiakalbystės sąlygomis // Socialinės lingvistikos problemos. V., 1979. P. 35—40.

Šernas V. Brolybės ir draugystės kalba // Komunistas. 1983. Nr. 10. P. 25—28.

178

Вайнрайх У. Языковые контакты. Киев, 1979.

Выступления участников съезда писателей // Литературная газета. 1986. 21 июля.

Исаев М. И. Марксистско-ленинские принципы национально-языковой политики КПСС// Изв. АН СССР. Сер. лит-ры и яз. 1986. Т. 45. № 2. С. 120–129.

Гаршва К. К. Развитие двуязычия в Литовской ССР // Тр. АН ЛитССР. Сер. А. 1982. Т. 3(80). С. 120–130.

Гаршва К. К. Акустические особенности вокализма русского языка в сопоставлении с литовским языком//Тр. АН ЛитССР. Сер. А. 1986. Т. 1(94). С. 111–116.

Грумадене Л. Социолингвистическое исследование литовской речи коренных вильнюсцев // Kalbu kontaktai Lietuvos TSR. V., 1983. P. 62–101.

Губогло М. Н. Современные этноязыковые процессы в СССР. М., 1984.

Копыленко М. М., Саина С. Т. Функционирование русского языка в различных слоях казахского населения. Алма-Ата, 1982.

Корсакас Ю. Функционирование родного и русского языков в школах Советской Литвы// Socialinės lingvistikos problemos. V., 1979. P. 41–56.

Костенецкая М., Берзиньш У. Язык есть исповедь народа… // Лит. газ. 1986. 26 ноября. С. 2.

Михальченко В. Ю. Проблемы функционирования и взаимодействия литовского и русского языков. Вильнюс, 1984.

Пялль Э. О некоторых вопросах развития наций и национальных языков Советского Союза // Изв. АН ЭстССР. Общественные науки, 1968. Т. 17. № 4. С. 386–401.

Пялль Э. Н. Развитие национальных языков в СССР и современные проблемы двуязычия // Проблемы эстонско-русского и русско-эстонского двуязычия. Таллин, 1985. С. 5–39.

Русский язык в национальной школе. М., 1977.

Спурга В. На качественно высшем уровне // Русский язык в школе. 1986. № 4. С. 1–4.

Трифонас Я. С. Функционирование и взаимодействие русского и литовского языков в Литовской ССР: Дис. … канд. филол. наук. М., 1978. Машинопись.

Ханазаров К. Х. Решение национально-языковой проблемы в СССР. М., 1977.

Шепетис Л. К. Забота партии о духовном потенциале советского народа // Русский язык – язык дружбы и сотрудничества народов СССР. М., 1981.

Шимкус С. Интернациональное воспитание трудящихся села // Интернациональное воспитание трудящихся. Рига, 1967.

Шярнас В. Очерки по лингвистике. Вильнюс, 1976.

Шярнас В. И. Теоретические основы обучения нескольким языкам в школе (на материале Литовской ССР): Автореф. дис. … д-ра пед. наук. М., 1978.

Яцкявичюс А. О продуктивности вербальной памяти в системе двух языков // Науч. тр. вузов ЛитССР. Педагогика и психология. Вильнюс. 1965. Т. 7.

12⁶