LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989)

KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS

JANINA JANAVIČIENĖ

Lexikala germanismer i Žemaičių Naumiesčio-dialekten

Det hävdas att germanismer används ungefär tre gånger mindre i det allmänna litauiska språket än slaviska lånord (Sabaliauskas, 1967, 72). Ungefär så är det också i många dialekter. Efter en detaljerad undersökning av dialekten i Žemaičių Naumiestis kan man emellertid hävda att förhållandet där är ungefär det omvända.

Denna omfattande interferens från tyska i lokalbefolkningens språk berodde framför allt på många extralingvistiska faktorer, eftersom dessa påverkar språkinterferens mer än strukturella skillnader mellan språken (Weinreich, 1953, 3).

De viktigaste extralingvistiska faktorerna som gjorde att tyska lexikala element fick fäste i invånarnas språk i Žemaičių Naumiestis var dialektens geografiska läge och dess historia. Sedan medeltiden hade gränsbygden Žemaitija nära ekonomiska och handelsmässiga förbindelser med Ostpreussen och Klaipėdaområdet. Lokalbefolkningen minns att deras far- och morföräldrar brukade köra jordbruksprodukter för att sälja dem i Tilžė, Ragainė, Rusnė och till och med Königsberg (jfr även Кушнер, 1951, 229). Från 1700- och 1800-talen skedde en migration av lietuvininkai (och tyskar) till Žemaitija. När kapitalismen växte och utvecklades i Litauen begav sig minderåriga och jordlösa från dessa trakter till Ostpreussen och Klaipėdaområdet för att söka arbete. Till en början förekom också den omvända processen.

Denna samogitiska dialekt är rik på germanismer, särskilt i äldre människors vardagsspråk. När man talar om hushållsredskap, hantverk, beredning av mat och foder, djurskötsel och liknande är vart femte eller sjätte uttryck tyskt. Nästan alla benämningar på byggnads-, transport- och jordbruksredskap samt deras delar har också förts in av kringresande tyska hantverkare som byggde hus i Žemaitija. När de gamla taken med brutna, nedhängande ändar i Ostpreussen och Žemaitija ersattes med nya sadeltak började man exempelvis kalla gavlarna gėveliais (jfr tyska Giebel; Gimbutas, 1958, 156).

Alla germanismer som förekommer i de lokala samogiternas språk kan delas in i: 1) äldre lånord, som sannolikt blivit kvar sedan korsriddarnas erövringstid, till exempel: diktas ’fast’ (< tysk dial. dicht), pučoti ’äta, skrubba’ (< tysk dial. putzen), skūnė ’lada’ (< tysk dial. schune, skunia, skuma), staldīs ’stall’ (< tysk dial. stald), stubà ’rum’ (tysk dial. stuba, stub, stöbe)¹ och 2) senare lånord, som med avseende på ursprung är av två slag: a) sådana som förts in av lietuvininkai och b) sådana som tagits över genom direkt kontakt med tyskar och förtyskade lietuvininkai.

¹ Dessa och några andra germanismer i samma grupp används inte bara i den dialekt vi intresserar oss för, utan också av andra sydliga och västliga samogiter i området vid den preussiska gränsen.

127

Som exemplen visar kom de flesta tyska lexem in i den samogitiska dialekten och litauernas språk inte från standardtyskan, utan från dess dialektala variant, som användes i dåtidens Lill-Litauen, främst Plattdeutsch och Niederdeutsch, till exempel: kiulkis (lit. — kìlkis) ’en klimp av kokt potatis och mjöl’ (jfr dial. ty. kilke), plūmė ’plommon’ (< dial. ty. plūme, jfr standardtyskans Pflaume), štyvas ’orörlig, stel’ (< dial. ty. štiw, jfr standardtyskans steif), špicbukas ’sås’ (< ty. spitz ’spetsig, bitsk’ + dial. ty. bübe ’barn’).

De perifera samogiterna torde ha fått många tyska lånord via litauerna. De förde med sig många tyska ord från Ostpreussen och Klaipėdaområdet. Det är nu svårt att fastställa vilka germanismer samogiterna lånade direkt från tyskarna och vilka via litauerna. En sak är dock säker: under litauernas inflytande blev många germanismer mycket populära i den samogitiska dialekten. Eftersom samogiterna inte kunde tyska brukade de inte skilja mellan vilka av deras ord som var tyska och vilka som var litauiska.

Lånord betecknar otvivelaktigt konkreta föremål som förts in eller skapats och berikar därmed ordförrådet (Weinreich, 1953, 53). Sådana var de tidigare nämnda tyska benämningarna på särskilda jordbruksredskap och hushållsföremål, till exempel: dišlius ’vagnstång’, strangas ’kedja’, rymas ’tekn. rem’, liūdinge ’del av en vagn’, repas ’hjulbeslag’, men de känner inte alls till de litauiska motsvarigheterna.

I allmänhet förde litauerna med sig många föremål som var okända för samogiterna, och även deras namn. De benämnde alla dessa realia med egna namn, oftast av tyskt ursprung, vilka samogiterna sedan också tog över.

Med litauernas hjälp tillägnade sig samogiterna många semantiska kalkeringar, till exempel: girinė kiaulė ’vildsvin’ (jfr ty. wildes Schwein), girinė antis ’vildand’ (jfr ty. wilde Ente) och så vidare. Till sådana semantiska germanismer bör också räknas apstatyti ’besätta med stickningar’ (jfr ty. absetzen), tykôji pėtnyčia (litauerna säger piėtnyčia) ’långfredag’ (ty. stille Woche). Jfr också šampos žodis ’svordom’ (ty. Schimpfwort), šampuoti (litauerna säger šėmpuoti) ’svära, skälla’ (av ty. schimpfen).

Vissa ord ändrar betydelse när de går över till ett annat språk, oftast genom att betydelsen utvidgas. Ibland förlorar de helt sitt ursprungliga innehåll (Weinreich, 1953, 48, 49). Sådana tyska lexem finns också i den samogitiska dialekten. Verbet šapiuoti (av ty. schöpfen) betyder exempelvis ’ösa’ för litauerna, liksom för tyskarna, men ’äta’ för samogiterna. Även betydelsen hos verbet pucúoti har snävats in: ’äta, skura’ (dial. ty. putzen). Litauerna har behållit denna betydelse, men för samogiterna betyder ordet enbart ’äta’, till exempel viską supucavo ’åt upp allt’.

Ett intressant exempel på betydelseförändring är ordet ùlenderis ’hästhandlare’ (av ty. Holländer ’holländare’), som tidigare var förknippat med köp och försäljning av hästar. Med tiden förlorade ordet sin ursprungliga etnonymiska betydelse ’holländare’, och i dag betyder ùlenderis ’hästhandlare’ för en samogit. Ett annat exempel: samogiterna anpassade ordet kėžas ’ost’ (av ty. Käse), som litauerna fört med sig, så att det endast betecknar smältost. Färskost förblev ost i samogiternas språk. Litauerna kallar alla slags ostar kėžu.

Det bör noteras att många tyska ord har bevarats i samogiternas och litauernas språk i Žemaičių Naumiestis. De tidigare litauerna i Ostpreussen och tyskarna i Klaipėdaområdet känner dem inte längre, särskilt inte de ord som överfördes till litauiskan från tyskan

128

tarminio varianto, pvz.: karnõlė ‘perkasa, griovys’ (iš vok. dial. karnõle), rigelis ‘buomas arkliams pririšti’ (vok. dial. rigel), štrãm ‘tvirtas’ (vok. dial. štrãm) ir kt.

I Žemaičių Naumiesčio-dialekten bildar det tyska ordförrådet följande mer framträdande semantiska grupper:

hushålls-, bruks- och husgeråd: hackelmaskin ’maskin för att hacka foder’ (av ty. Hacksel ’hackelse’), bliūberis ’radio’ (av ty. blubern ’bubbla’), bríliai (uttalas brylė) ’glasögon’ (av ty. Brille), kėdikė ’kedja, halsband’ (hybrid av ty. dial. kėde), kūrbds ’korg’ (jfr kurbelis ’liten korg’, ty. Korb), liõdė ’låda till en lövhackningsmaskin’ (jfr ty. dial. lôd ’låda’), pildekis ’pälsfilt’ (av ty. Pelz ’päls’, Decke ’överkast’), rantúotas (rántūts) viedra ’hink med mätremsor’ (hybrid, jfr ty. Rand ’kant’), rigelis ’bom att binda hästar vid’ (av ty. dial. rigel), šiūpundė ’nät att bära hö och halm i’ (jfr ty. schöpfen ’ösa’, Bund ’knippe, bunt’), štérkis ’tvättstärkelse’ (ty. Stärke), jfr šterkiuoti (šterkiūti) ’stärka’ (ty. stärken), tūžė ’påse’ (av ty. Dose; jfr tabõktūžė ’hybridpåse för tobak’), vãnė ’badkar’ (ty. Wanne), žãkas (žãks) ’säck’ (jfr ty. Sack).

Mat och dryck: bydelis ’siktat mjöl’ (jfr ty. beuteln ’sikta mjöl’, tydligen från dess dialektvariant; jfr žemaitiska bydeluoti ’sikta’), fýmbriūnė ’honungskaka, förädlad kaka’ (jfr ty. Pfingsten ’pingst’, Brot ’bröd’), gívierčai ’kryddor’ (av ty. Gewürze), karentai ’violetta trädgårdsbär’ (jfr ty. Korinthe ’små russin’), kliūpsai ’köttbullar’ (av ty. Klops), krýgės ’små plommon’ (av ty. Kriecke), lývervurstas ’leverkorv’ (av ty. Leber ’lever’, Wurst ’korv’), marmaliõdė ’marmelad’ (av ty. Marmelade), mašinà (mašýna) ’spis’ (jfr Kochmaschine ’lantspis’), plūmė ’plommon’ (av ty. dial. plūme), pryštekis ’frukost’ (av ty. Frühstück, jfr žemaitiska pryštekiauti ’äta frukost’), plėkiai ’havregryn’ (av ty. Flocke), šmántà ’gräddfil’ (av ty. dial. šmãnd), šmúltė ’fläskfett’ (jfr ty. Schmalz), šmekiuoti ’smaka’ (schmecken), šmerlekiuoti ’frossa’ (av ty. dial. smer licken ’slicka i sig fett’), šliūrpti ’sörpla’ (ty. schlürfen), šliūpyti ’vräka i sig, äta’ (jfr ty. schlüpfen ’glida, slinka ut’; jfr även šliūpas ’storätare’), šukuliõdė ’choklad’ (ty. Schokolade), ùr kštas ’korv’ (jfr ty. Wurst), žamgurkis ’inlagd gurka avsedd för utsäde’ (jfr ty. Samen ’frö’, Gurke ’gurka’), žán kukas ’sockerkaka i lager’ (jfr ty. Sandkuchen ’sandkaka’).

Kläder, skor: áncugas ’kostym’ (ty. Anzug), élškis ’slips’ (av ty. dial. hälschen; jfr žemaitiska pasielskiuoti ’knyta en slips; klä upp sig’), kedėlys ’kjol’ (av ty. dial. kedele), kleidė ’klänning’ (av ty. Kleide; jfr hybriden kleidikė ’liten klänning’), kuzjākas (kuzjāks) ’kavaj’ (jfr ty. dial. koz jake ’resmantel’), germúlka ’keps med skärm’ (jfr ty. dial. germõle), mùčė ’mössa’ (av ty. dial. mutze; jfr mučikė ’damhatt’), šiūržis ’förkläde’ (av ty. Schürze), štrūmpos ’strumpor’ (av ty. Strümpfe), štýfeliai ’stövlar’ (ty. Stiefeln), zandālės ’sommarskor’ (ty. Sandale).

Arbetsredskap, maskiner och apparater: ākas ’hacka’ (av ty. Hacke; jfr akãtis < akãitis ’liten hacka’; jfr även akūoti ’hacka, kupa’ av ty. hacken, kūpstakis hybrid ’hacka’), drėšmašynė ’tröskmaskin’ (ty. dreschen ’tröska’), ėkelis ’virknål’ (av ty. Häckel; jfr ėkeluoti ’virka’ (ty. häckeln), kāras

9. 678

129

‘skottkärra’ (från ty. Karren; jfr karioti ‘köra med skottkärra’ – från ty. karren), kripė ‘stege’ (från dial. ty. krüppe; jfr kripės ‘grindar på en vagn’, kripikė ‘liten stege’), krūzai ‘små veck’ (från ty. Krause; jfr apkrūziuoti ‘sy på veck’), maṅgalis ‘redskap för att stryka kläder’ (från ty. Mangel), mangaliuoti ‘mangla, knöla’ (ty. mangeln), hybrid. susimaṅgaliavęs ‘skrynklig’, šlegą ‘klubba’ (ty. Schlägel), štapnotelis ‘stopnål’ (från dial. ty. stopnōdel; jfr štapuoti ‘stoppa’ från ty. stopfen), jfr även štapinė adata ‘stopnål’, vīndas ‘spinnrock’ (jfr ty. Winde ‘vindor’).

Byggnadsterminologi, möbler: beṅkis || baṅkis ‘bänk’ (från ty. Bank pl. Bänke), dakponė ‘takpanna’ (från ty. Dachpfanne), ėvelis ‘hyvel, spånhyvel’ (från dial. ty. hėwel), ėveliuoti ‘hyvla’ (dial. ty. hėwelṇ), ėveliodė ‘litet vattenpass’ (från dial. ty. hewelōde), gėvelis ‘takstol’ (från dial. ty. gebel), kraše ‘mjuk stol’, fotelis (jfr ty. Krasse ‘flätad fåtölj’), kėlnorius ‘källare’ (från ty. Keller), liōdė ‘låda’ (dial. ty. lōde ‘låda’), mūrluotas ‘väggkrans att lägga taksparrarna på, försedd med taksparrar’ (från dial. ty. mūrenlatte), stenderis ‘staketstolpe’ (från ty. Ständer), šveris ‘spjäll’ (från ty. Schieber), šiurkštainis ‘skorsten’ (ty. Schornstein), špygelis ‘spegel’ (ty. Spiegel), štūlė ‘stol’ (Stuhl), švelis ‘tvärbjälke’ (jfr ty. Schwelle ‘tvärgående tröskel’), trėmpelis ‘husets nedre del ovanför grunden’ (från ty. Trempel), viṅkelis ‘vinkelhake, hörn’ (från ty. Winkel; jfr į viṅkelį ‘i vinkel’).

Ord som beskriver mänsklig verksamhet och arbete: býgaras || bàgaras ‘stång, käpp’ (jfr ty. Bagger ‘grävskopa, använd för att gräva efter bärnsten’; jfr býgaruoti || bàgaruoti ‘svinga en stång, en käpp’), bilderiuoti ‘fotografera’ (från ty. Bild pl. Bilder ‘bild, fotografi’), brūkuoti ‘behövas’ (ty. brauchen), berštuoti ‘gnida med tvättlapp’ (jfr ty. Bürste ‘borste’), bérštas ‘tvättlapp’, liodúoti ‘lasta, packa’ (ty. laden; jfr liódingė ‘last, del av en vagn’), pletúoti ‘valka (vadmal)’ (från ty. platten), ruliuoti ‘välta jorden med vält, kavla’ (från ty. rollen ‘rulla, vältra’; jfr rūlis ‘knubbigt barn’), šapuoti ‘stoppa’ (från dial. ty. šāpen; jfr šapinė ‘madrass’), šporuoti ‘samla på hög’ (ty. sparen), šneideriuoti ‘arbeta som skräddare’ (jfr ty. Schneider ‘skräddare’, jfr šnėideraitis ‘liten skräddare’, šnėiderka ‘sömmerska’).

Barn, skolmaterial: bōlė ‘boll’ (ty. Ball, jfr bolikė ‘liten boll’), gibūrzdūkas ‘födelsedag’ (ty. Geburtstag), klingeris ‘ringklocka’ (från östpreussisk ty. Klinger, standardty. Klingel; jfr klingeriuoti ‘ringa med ringklocka’), pernolė ‘fjäderpenna’ (från dial. ty. pernōle), spridikis ‘förmaning’ (jfr dial. ty. predigt), špyliúoti ‘leka’ (ty. spielen; jfr pra špyliuoti kārą ‘förlora ett krig’), šūlė ‘skola’ (lietuvininkiskt) (ty. Schule), tōbytis ‘rasa, stoja’ (från ty. toben).

Färdmedel: bōnė ’tåg’ (från tyskans Bahn, jfr hybridformen bōnikelis ’järnvägsspår’), gránta ’grusväg, väg’ (tyska Grand ’grus’), liódingė ’del av en vagn, last’ (från tysk dialekt lióding), liōgeris ’axellager’ (från tysk dialekt lōger), pýpeliuoti ’signalera’ (från tysk dialekt pīpeln), pýpelis ’bilsignal’ (tysk dialekt pīpel), reīpas ’hjulbeslag’ (tysk dialekt reif), rūngas ’tvärslå mellan hjulen’ (tysk dialekt runge), rātas ’cykel’ (tyska Rad), šėpis ’fartyg’ (tyska Schiff), šlýpkos ’släde’ (hybridform från tysk dialekt sleppe och det slaviska suffixet -k-; jfr šlypkūtės ’liten släde’), špānegelis ’metallpinne på en vagn’ (tyska Span ne gel).

130

Handel: (pa)burguoti ‘sälja på kredit’ (ty. borgen, jfr. ant būrgos ‘på krita’), pygelininkas ‘småhandlare på marknaden’ (jfr. ty. dial. pigel ‘bod’), reñčelis ‘börda’ (ty. Ranzen), štūkis ‘bit’ (ty. Stück, jfr. stukėlis || stukelytis ‘liten bit’), šmūkuliuoti ‘idka handel, smuggla’ (jfr. ty. schmuggeln; jfr. šmukulis || šmukūlninkas ‘affärsman, spekulant’), ūlenderis ‘hästhandlare’ (av ty. Holländer ‘holländare’).

Tidsuttryck: jūnis ‘juni’ (ty. Juni), mumėnt ‘omedelbart’, miniūta ‘minut’ (ty. Minute); jfr. miniūtininkas ‘minutvisare’), štūmda || štūnda ‘timme’ (ty. Stunde); jfr. štūndininkas || štūmdininkas ‘timvisare’; jfr. hybr. piėtstundė ‘lunchrast’).

Stat och förvaltning: caitunga ‘tidning’ (ty. Zeitung), kaliūžė ‘fängelse’ (jfr. ty. Klause ‘eremitbostad’), rubėžgrabė ‘statsgräns, gräns mellan jordlotter’ (hybrid av ty. Graben ‘dike’ och sl. рубеж).

Ord som betecknar människans inre tillstånd och yttre egenskaper: drimelis ‘storvuxen tonåring’ (jfr. ty. dial. drimmel), fėliūoti ‘saknas’ (ty. fehlen, jfr. fėle ‘brist (fysisk)’, furši ‘en driftig kvinna’ (ty. fursch), giliūkis ‘framgång, lycka’ (ty. Glück, jfr. giliūkingas ‘lycklig’ av glücklich, giliūkingai ‘lyckligt’, negiliūkis ‘olycka’), liūstas ‘gott humör’ (ty. Lust ‘humör’, jfr. liūstavóti ‘muntra upp tankarna’), špūkioti ‘spöka’ (ty. dial. spūken), špūkas ‘spöke’, vålnad (av ty. dial. spūke), štimuoti ‘passa’ (ty. stimmen, jfr. įštimuoti ‘fortfarande vara vid god hälsa’), štarkūs ‘storvuxen’ (ty. stark), švičiuoti ‘svettas’ (ty. schwitzen), šakarinė ‘kvinnlig bedragare’ (jfr. ty. schachern ‘spekulera, ägna sig åt tvivelaktiga affärer’), špibukauti ‘ställa till med hyss’ (jfr. ty. dial. Spitzbube ‘busigt barn’), ūnkulis ‘storväxt man’ (jfr. ty. Onkel ‘farbror’).

Mänskliga relationer: dryveliuoti ‘nedsättande: sluddra (på tyska)’ (av ty. dial. drivel), dūneriuoti ‘skälla ut, svära’ (jfr. ty. donnern ‘dundra’, jfr. uždūneriuoti ‘svära till’), ergeliuotis ‘gräla, bli osams’ (ty. ärgel’n), ergelis ‘förargelse, ilska’ (ty. Ärger), kamarātas || kamarōts (ty. Kamerad), liūosininkas (l’ūsininks) ‘inneboende’ (jfr. ty. Lossman; jfr. även liūosinininkauti ‘vara inneboende’), lėbė (liebi) ‘gott liv’ (ty. Leben ‘liv’), liutėrija ‘risk’ (ty. Lotterie ‘lotteri’), štrydūotis ‘gräla, bli osams’ (ty. dial. strīde, jfr. susištrydūoti ‘bli osams, gräla’; (š)trydals ‘hetsporre’, (š)trydmikis ‘hetsporre’), ūmeriuoti ‘prata strunt’ (jfr. ty. Humor ‘humor’).

Sjukdomar och deras behandling: anyšai ‘anis’ (ty. Anies), špūliuoti ‘ha diarré’ (ty. spülen ‘skölja’), šlektūoti ‘må dåligt’ (jfr. ty. schlecht ‘dålig, illa’; jfr. även šlektumas užėjo ‘man började må illa’, mán šlektai ‘jag mår illa’), štinkspirutis ‘ammoniak’ (jfr. ty. stinken ‘lukta’), verkiūoti ‘verka, hjälpa’ (ty. werken).

Övriga ord: bybelis ‘bibel’ (ty. Bybel), furši moteris ‘driftig kvinna’ (ty. fursch), jėrgau || jār̄gau interj. ‘oj’ (jfr. ty. Herr Gott), jūksai ‘skräp’ (ty. Jucks), karnōlė ‘dike, grav’ (av ty. dial. karnōl), kliūperis ‘ersättning för arbete i form av produkter’ (jfr. ty. dial. kluper ‘muta’), krėpelis ‘krympling’ (ty. Krüppel, jfr. krėpeliuoti ‘halta’; jfr. även kripal, kripal ‘interj. för att uttrycka hälta’), knīpelis ‘käpp’ (ty. Knüppel), kūrė ‘kalkonhöna’ (av ty. dial. kure, jfr. kūrinas ‘kalkon’; jfr. även kurūks || kurūtis || kurūtis hybr. ‘kalkonunge’), rige-

^9*

131

lis ‘klump, bit’ (av ty. Riegel, jfr. sušālo į rigeļi ‘frös till ett stycke, en klump’), švākai ‘svagt’ (jfr. ty. schwach ‘svag’), sturkis ‘stork’ (ty. Storch).

Tyska ord som kom in i den lokala žemaitiska dialekten anpassade sig till dess normer. Nu är det svårt att avgöra i vilka fall de fick litauernas respektive žemaiternas avledningsformanter. En sak är dock klar: žemaiterna omformade de tyska ord som de fått från litauerna ganska kraftigt. Så gjorde žemaiterna av šūpelė ‘skopa’ (jfr. ty. schöpfen ‘ösa’), som de fått från litauerna, formen šūpelinė och började använda ordet i betydelsen ‘storansiktad kvinna’; av spātas ‘spade’ (ty. Spaten), som de fått från litauerna, bildade de spātinas ‘liten skopa’. Till de tyska benämningarna på soppor fogades det žemaitiska suffixet -ynė, t.ex. plūmynė ‘söt soppa’, mūžynė ‘mjölksoppa’, ryžynė ‘soppa med rivna klimpar’ m.fl.

Žemaiterna tog till sig en hel del hybrider, dvs. sammansatta ord, från litauerna eller bildade dem själva (det är numera svårt att avgöra). Den ena leden är tysk och den andra litauisk, t.ex. bonkelis ‘järnväg’ (hybrid av ty. Bahnė och lit. kelias), drānkubilis ‘tunna för att förvara mäsk’ (av ty. dial. drānk ‘mäsk’ och lit. kubilas), žūkspiros ‘sågspån’ (av ty. Jucks ‘skräp, avfall’ och lit. spiros), šienkripės ‘vagnens sidogrindar’ (ty. Krippe ‘stege’, jfr. även šienkripė ‘lång stege’), strūmpryšis ‘strumpeband’ (ty. Strumpf pl. Strümpfe). Det förekommer också ord som blivit starkt förlitauiskade, rentav omformade, t.ex. šnipštukas (litauerna uttalar šnipeldukas ‘näsduk’ (ty. Schnupftuch, ty. dial. snūveldok ‘näsduk’). Litauerna torde ha övertagit dialektformen snūveldok medan de ännu bodde i Ostpreussen och Memelland och tagit den med sig till den litauiska sidan.

När det gäller böjningmässig anpassning av tyska substantiv bör det konstateras att ord som slutade på en hård konsonant eller en vokal i litauiskan blev ō-stammiga, t.ex. kurbas ‘korg’ (ty. Korb), bėrš tas ‘tvättsvamp’ (ty. Bürste ‘borste’) m.fl.

Substantivens singularis bildades ofta från den tyska pluralstammen, t.ex. bilderis ‘bild, fotografi’ (ty. Bild pl. Bilder), kiñderis ‘barn’ (av ty. Kind pl. Kinder) m.fl.

Många substantiv fick litauiska diminutivsuffix: -ytis, -elis, -aitis (ž. -ātis), -ikė, -inė, t.ex. kurūtis ‘kalkonunge’ (av ty. dial. kure), mucikė ‘mössa’ (ty. Mütze), plecaitis (plecātis) ‘liten yta, liten jordlott’ (ty. Platz ‘plats’), stukėlis ‘bit’ (ty. Stück), stubinė ‘hembiträde, tjänarinna’ (ty. dial. stub, stōbe ‘rum’).

Det förekom också motsatta fall (de är ovanliga), då avledningar med tyska suffix bildades av litauiska grundord, t.ex. kiaulerija ‘svinaktighet, oreda’ (jfr. ty. Schweinerei — suffixet -erei), pinkerija ‘förvirring, det som blivit tilltrasslat’. Jfr. även fotografistas ‘fotograf’ elektristas ‘elektriker’ m.fl.

Tyska adjektiv som kom in i det lokala litauiska språket fick vanligtvis det litauiska suffixet -ingas², t.ex. giliukingas ‘lycklig’ (ty. glücklich), listingas ‘slug’ (ty. listig). Jfr. motsvarande adverb giliukingai, listingai. Adjektiv

² Det påminner om tyskans -ig-, -(l)ich och har en liknande betydelse.

132

ruūdinās ’rund’ (ty. rund), kantīnas ’att bli nöjd’ bildat efter den litauiska modellen kūpinds.

Verben anpassades oftast genom att suffixen -uoti (žemaitiska -ūti, -auti) lades till, mer sällan suffixet -avoti av slaviskt ursprung, till exempel dekīuoti ’täcka med en filt’ (ty. decken), fėliūoti ’saknas’ (ty. fehlen), knibeliuoti ’syssla med, pilla’ (jfr ty. knibbeln ’binda’), liūstavoti ’roa sig’ (från det tyska substantivet Lust ’gott humör’), pryš-tekiauti ’äta frukost’ (ty. Frühstück ’frukost’), šlekčiūoti ’må dåligt’ (från ty. schlecht ’dålig’) m.fl. Ibland har ett litauiskt suffix lagts till ett tyskt, till exempel dū-neriūoti ’förbanna’ (ty. donnern ’dundra’), planeriūoti ’planera’ (ty. planieren), turnerūoti ’idrotta sig, motionera’ (ty. turnieren).

Verb av tyskt ursprung har ofta litauiska prefix, till exempel apšam-pūoti ’skälla ut’, ištimūoti ’vara på gott humör, må bra’, nudnūoti ’trötta ut’ (ty. ahnen), pasteliūoti ’beställa, ordna fram’ (ty. stellen), supučūoti ’äta upp’, susištrydūoti ’gräla, bli osams’ (ty. dial. streiden), uždūneriūoti ’svära’, užklingiūoti ’stänga med hasp’ (ty. Klinke ’hasp’).

Det förekommer ganska många helt oanpassade tyska ord, till exempel ūmama ’mormor’ (ty. Oma ’gumma’), ūpapa ’morfar’ (ty. Opa), papā ’pappa’ (ty. Papa), briūt ’bröd’ (ty. Brot), špėk ’fläsk’ (ty. Speck), męser ’kniv’ (ty. Messer), štrām ’stark’ (ty. dial. štrām), štrēng ’sträng’ (ty. streng), fēst ’stark’ (ty. fest) m.fl. De böjdes varken efter kasus eller numerus.

I dag håller de germanismer som behandlas i denna artikel, trots att de är välkända för äldre lokalinvånare, snabbt på att försvinna under påverkan av det litauiska standardspråket. De används vanligen endast av den äldre generationen, särskilt av lietuvininkai. Ungdomar som har gått i skolan förstår mycket väl att de nämnda orden numera är barbarismer och försöker därför ersätta dem med litauiska motsvarigheter, även om de inte alltid lyckas med det. De äldre žemaitierna kan förstås inte vara utan dessa germanismer när de talar om det förflutna och om Lill-Litauens realiteter, eller när de ibland vill göra sitt språk mer uttrycksfullt. De använder många germanismer när de talar med ortens lietuvininkai, vars språk fortfarande är rikt på sådana.

LITERATŪRA

Кушнер/Кнышев П. И. Этнические территории и этнические границы. М.: Изд-во АН СССР, 1951. 280 с.

Gimbutas J. Lietuvių sodžiaus architektūra Mažojoje Lietuvoje. New York, 1958. 156 p.

Kurchat H. Das Memelländische ABC: Volkskundliches Wörterbuch des Memelländisches Niederdeutsch. Oldenburg: Siebert, 1964. 160 S.

Sabaliauskas A. Lietuvių kalbos leksikos raida, jos turtėjimas tarybiniais metais // Lietuvių kalba tarybiniais metais. V., 1967. P. 68–102.

Zinkevičius Z. Lietuvių kalbos istorija. D. 1: Lietuvių kalbos kilmė. V.: Mokslas, 1964. 387 p.

Weinreich U. Languages in Contact. N. Y.; Philadelphia, 1953. 147 p.

133

GERMAN LOANWORDS IN THE LOCAL DIALECT OF ŽEMAIČIŲ NAUMIESTIS

Summary

In the paper the author analyses a linguistically complicated situation in the small locality of Žemaičių Naumiestis. Here the local Samogitian dialect was greatly influenced by the so-called lietuvininkai, newcomers from former Eastern Prussia and the Klaipėda District. Furthermore, the local Samogitian dialect had also been influenced by the German language for long centuries. The interference of the German language in the local dialect implied the rearrangement of patterns in all domains of the language, such as the phonetic system, partly morphology and syntax and almost all areas of the vocabulary. As we know, lexical borrowing occurs when a recipient vocabulary is inadequate in the cultural environment of a given locality. The paper attempts to disclose the extent of interference determined by the structure of two languages in contact as well as by non-linguistic factors in the socio-cultural context of language contacts.

The interference was mutual. Up till now one can trace many Lithuanian words in the oral speech of the Germans.

The most concrete German loanwords, such as designations for newly invented and imported objects were mere additions to the vocabulary of the local Samogitian dialect. Quite a number of Germanisms extended their content, many discarded their old meanings and acquired new ones. Many German semantemes were borrowed from the German dialect, used in former Lithuania Minor of the time. German loanwords, used in the Žemaičių Naumiestis local Samogitian dialect, form fourteen semantic groups.

The borrowed words were adapted in the recipient dialect, i. e. the local Samogitian dialect according to the phonetic and morphological patterns of the Lithuanian language.

Among the hybrid compounds we can also distinguish those in which the stem remains German but another component acquires the Lithuanian word-forming elements: suffixes, prefixes, endings. Some of the German words did not obey the norms of the recipient dialect at all.

Lately the loanwords have lost gradually their significance in the local Samogitian dialect and are used mostly in the speech of elder Samogitians and lietuvininkai.