LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXX (1993)

PERIFERINĖS LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS

Michał KONDRATIUK

PROBLEM VID UNDERSÖKNINGEN AV LITAUISKA DIALEKTERS INFLYTANDE PÅ DEN SLAVISKA ANTROPONYMEN I BIAŁYSTOKREGIONEN

Med Białystokregionen eller Białostoczyzna avser vi området mellan Augustówkanalen i norr, floden Bug i söder, statsgränsen mot Republiken Belarus i öster samt floderna Netta, Biebrza, Narew, Ślina, Mień och Nurzec i väster. Enligt den nu gällande administrativa indelningen (sedan 1.VI.1975) omfattar området hela Białystokvoivodskapet och vissa kommuner i de angränsande voivodskapen Suwałki och Łomża. Historiskt sett utgör det (under åren 1569–1795) en del av det forna Podlasien samt de västra utkanterna av vojvodskapen Trakai, Nowogródek och Brest, vilka tillhörde Storfurstendömet Litauen¹.

I detta område talas än i dag, vid sidan av polska dialekter, belarusiska och ukrainska dialekter², men det finns inga litauiska dialekter eller sammanhängande bosättningsområden med litauisk befolkning. Många ortnamn och terrängnamn³ samt uppgifter om bosättningen i dessa trakter⁴ vittnar om att litauiska dialekter och en litauisk befolkning tidigare förekom här. De lexikala litauiska influenserna i dialekterna i den undersökta regionen har behandlats något tidigare⁵. På senare tid har arbeten och artiklar börjat publiceras om det litauiska språkets fonetiska påverkan på de belarusiska och polska dialekterna i Białostoczyzna⁶.

Problemen med att undersöka den baltiska antroponymien i Białystokregionen kräver en separat genomgång, både ur ett diakroniskt perspektiv (på

¹ Jakubowski J. Mapa Wielkiego Księstwa Litewskiego w połowie XVI w. // Atlas historyczny Polski. Kraków, 1928; Atlas gwar wschodniosłowiańskich Białostocczyzny. T. 1. Wrocław, 1980 (dalej: AGWB).

² Atlas gwar wschodniosłowiańskich Białostocczyzny. T. 1-2. Wrocław, 1980-1989.

³ Kondratiuk M. Elementy bałtyckie w toponimii i mikrotoponimii regionu białostockiego. Wrocław, 1985 (dalej: KonEB); tenże: Nazwy rodowe od antroponimów litewskiego pochodzenia na terenie północnej Białostocczyzny // Acta Baltico-Slavica. 1987. T. 18. S. 235-249.

⁴ Wiśniewski J. Bosättningens utveckling i det polsk-rysk-litauiska gränsområdet från slutet av 1300-talet till mitten av 1600-talet // Acta Baltico-Slavica (hädanefter: ABS). 1964. T. 1. S. 115-135; densamme: Bosättningen i östra Białostocczyzna, dess ursprung, utveckling samt etniska differentiering och förändringar // ABS. 1977. T. 11. S. 7-80.

⁵ Zdancewicz T. Litauiska och ryska utbredningsområden för ord på Białostocczyzna // Z polskich studiów slawistycznych. Seria 2. Językoznawstwo. Warszawa, 1963. S. 287-310; densamme: Geografin över litauiska lexikala lån och deras slaviska betydelsemotsvarigheter i dialekterna i Podlasie och Suwałki // Sprawozdania z prac naukowych Wydziału Nauk Społecznych PAN. 1967. T. 10. Zesz. 3. Warszawa, 1968. S. 69-83; Smułkowa E. Litauismer i det vitryska jordbruksvokabuläret // Lingua Posnaniensis, 1969. T. 14. S. 55-69 med flera.

⁶ Glinka S. Lituanizmy fonetyczne w gwarach białoruskich i polskich Białostocczyzny // Bałto-słowiańskie związki językowe. Pod red. M. Kondratiuka, Wrocław, Warszawa, Kraków, 1990. S. 117-127.

74

genom århundradena) såväl som synkront (i nutid). För medeltiden och början av den nya tiden återstår endast språkliga indicier i form av ortnamn och personnamn som praktiskt kriterium för forskning om etniska och språkliga förhållanden i det forna slavisk-litauiska gränsområdet – vilket historikerna J. Ochmański⁷ och J. Nalepa⁸ konstaterar. Studier av ortnamn kan ge särskilt intressanta resultat när det går att exakt fastställa när de först beläggs i skriftliga källor, och därmed också när den litauiska befolkningen först beläggs där.

De geografiska namnen och personnamnen i Białystokregionen återspeglar dess bosättningshistoria och politiska historia samt områdets varierade fysionomi. Onomastisk forskning i regionen har bedrivits i flera decennier. Resultaten är dock betydligt blygsammare jämfört med vad som uppnåtts i andra delar av landet. Utvecklingen av forskningen inom olika grenar av onomastiken är också ojämn⁹. De geografiska namnen är betydligt bättre utforskade, både vad gäller insamling, tillgängliggörande och bearbetning av onomastiskt material¹⁰. Antroponymien i Białystokområdet låg tills nyligen i skymundan och var inte föremål för språkvetarnas intresse. Först uppmärksammades invånarbeteckningar som bildats av ortnamn i Białystoks vojvodskap¹¹. Därefter kom de första omnämnandena av personnamn i regionen. De gällde främst litauiska antroponymer belagda i tryckta och handskrivna källor från 1500-talet. Baltiska influenser på den slaviska antroponymien i mellersta Podlasien visas med exempel från inventariet över Knyszyns starosty från 1565¹² och inventariet över Tykocins starosty från 1573¹³. I det första av

⁷ Ochmański J. Litewska granica etniczna na wschodzie od epoki plemiennej do XVI wieku. Poznań, 1981. S. 6, 14-16, 45-48.

⁸ Nalepa J. W sprawie siedzib Jaćwięgów // Rocznik Białostocki. T. 14. Warszawa, 1981. S. 118-119.

⁹ Kondratiuk M. Badania onomastyczne w regionie białostockim (Stan i perspektywy) // Rocznik Białostocki. T. 14, S. 305-323.

¹⁰ Halicka I. Ortsnamn i mellersta och västra Białostocka-regionen. Del 1–2. Warszawa, 1976–1978. Kondratiuk M. Ortsnamn i sydöstra Białostocka-regionen. Wrocław, 1974; samme författare: Baltiska element i toponymien och mikrotoponymien i Białystokregionen. Wrocław, 1985; samme författare: Nekatoryja asabliv as ci tapanimi uschodniaj Belastocyny // Navukovy zbomik. Belastok, 1974. T. 3. S. 9-36; Trichoniuk B. Avledda terrängnamn i södra Białostocka-regionen. Ordbok över topografiska stammar. Opole, 1986; Łapicz Cz. Geografisk terminologi i de ryska dialekterna i Białostocka-regionen mot en östslavisk bakgrund. Warszawa, 1981. En monografi av M. Kondratiuk, Ortsnamn i norra Białostocka-regionen, förbereds för tryckning. Vid institutionen för belarusisk filologi vid UW utarbetas gemensamt en ordbok över mikrotoponymer i Białostocka-regionen. Jag nämner här inte ett antal mindre artiklar och bidrag.

¹¹ Kondratiuk M. Ordbildningstendenser i benämningar på invånare i det polsk-belarusisk-ukrainska gränsområdet // Studia z filologii polskiej i słowiańskiej, T. 8, Warszawa, 1969. S. 191-200; samme författare: Nazvy žycharou, utvoranyja ad nazvau vjosak i haradou u havorkach uschodniaj Belastocyny // Belaruskaie i slavianskaje movaznaustva. Minsk, 1972. S. 183-190.

¹² Kondratiuk M. Om litauiskt inflytande på slavisk toponymi och antroponymi i centrala Podlasie under 1400–1600-talen // Balto-slavjanskije etnojazykovyje otnoshenija v istoriceskom i arealnom plane. Tezisy dokladov II balto-slavjanskoj konferencii. M., 1983. S. 28-30.; samme författare: Balto-slavjanskije jazykovyje kontakty v XVI stoletii na territorii Belostokskogo vojewodstva po dannym antroponimii // International Congress of Linguists. Berlin, August 10 to 15, 1987. Organiserad under CIPL:s beskydd (i tryck).

¹³ Kondratiuk M. Bałtyckie nazwy osobowe włościan w Inwentarzu starostwa tykocińskiego z

75

Av de nämnda artiklarna presenterar jag flera tiotal säkra och förmodade personnamn, vilka analyserades i samband med mitt föredrag vid den andra baltoslaviska konferensen i Moskva (29.XI.-02.XII.1983), arrangerad av Institutet för slavistik och balkanstudier vid Sovjetunionens vetenskapsakademi. De publicerade teserna till föredraget är svåråtkomliga, och därför vill jag här återge samtliga antroponymer som behandlades där, i den form de har i källan. Det rör sig om följande personnamn: Bartulis, Bełdyka, Brozis Litwin, Brozius, Bubil Pilis, Dauksiewicz, Dojnis, Dojgiało, Dojgielewicz, Dougielo, Dubinis, Dzidziulis, Giń, Giniewicz, Gierwa, Gudzio, Jurgis Mużejko, Jurgis Golejewicz, Kieturko, Kibiłda, Kibułda, Kyrwielis, Kiskielin, Krowluczys, Kuliens, Kuprelis, Malis, Mielwid, Mieskucis, Miskinis, Moczius, Maskielewicz, Nosuta, Nosutka, Narmunt, Onelis, Paczejko, Parejko, Maris Palwinis, Pilwinis, Pilis Czepielewicz, Pienkuczis, Rekiecz, Reklis, Rimsis, Romiejko, Sarejko, Smilginis, Stanelis, Szala, Szeluginis, Szepiel, Szubzda, Szupiet, Trojgieł, Trompik, Warszylis, Grygus Wierklis, Zdanierko, Żagus, Żakus, Żegoń, Żybelis, Żubielis, Żylis, Żwerblis.

De ovan nämnda bönderna var sannolikt litauer, och några av dem var kanske ättlingar till jatvingerna. Dessa bönders namn härrör från ett tiotal byar i Knyszyns starostämbete. Några av byarna har baltisk etymologi, till exempel Jaćwież, Jaświły, Jowniki, Rekle, Romiejki¹⁴.

I dag är det redan omöjligt att uppskatta den baltiska elementens andel bland böndernas namn i det behandlade inventariet, eftersom inventariets handskrift inte har bevarats till vår tid, och de personnamn som nämnts ovan härrör från de inventariefragment som publicerats av A. Jabłonowski¹⁵ och som ska vittna om spår av det litauiska inslaget vid Podlasies norra rand.

I den handskrift av Inwentarza över Tykocins starostämbete från 1573 som har bevarats till i dag¹⁶ har omkring 115 av de cirka 570 bönder, trädgårdsmästare, mjölnare och smeder som nämns där personnamn av baltiskt ursprung eller namn som innehåller något element från det litauiska språket. Den fullständiga förteckningen över dessa namn, med källdokumentation, klassificering i lämplig namnklass och hänvisningar till motsvarande antroponymer i det baltiska språkområdet, finns i den redan nämnda artikeln (Bałtyckie nazwy osobowe włościan w Inwentarzu starostwa tykocińskiego z 1573 roku. Ogólna charakterystyka)¹⁷. Här återger jag förteckningen över de behandlade antroponymer som anses vara baltiska. De citerade namnen återges med moderniserad stavning. Här följer de:

Matys Ginwiło, Jan Ginwiłowicz, Jakub Golginowicz, Miśko Orsz; Andruk, po Andrukach, Bierć Szostak, Rymko Biercisz, Bierciusz Rymkowicz, Biercio Jasiowic, Jan Bierciowic, Staś Bierciulowic, Mikołaj

1573 (Allmän karakteristik) // Baltoslaviska språkförbindelser. S. 199–214.

¹⁴ Kondratiuk M. Elementy bałtyckie... Op. cit.

¹⁵ Jabłonowski A. Polska XVI wieku pod względem geograficzno-statystycznym. T. 6. Podlasie. Warszawa, 1910. Cz. 3. (Źródła dziejowe. T. 17. Cz. 3). S. 233-234.

¹⁶ Rękopis przechowywany jest w Archiwum Głównym Akt Dawnych w Warszawie. ASK, LVI. T. 4.

¹⁷ Jfr not 13.

76

Jurgielewicz, Jan Gryguciewicz, hans bror Szczepan Gryguciewicz, Grzegorz Marculewicz, Grzegorz Mikuciewicz, Pietruć Stroczewic, Jakub Tomuciewicz, Michał Tomuciewicz, Paszuta, Janiejko, Janiejko Ciwon, Staś Janiejkowic, Paweł Koziejko;

Matys Bondykowic, Miśko Buciewicz, Gawlik Burnoszewic, Bartosz Cikuć, Jan Doinis, Maciej Doinis, Gryko Doiniewicz, Staś Duiniewicz, hans bror Gryko, Dołkas Ławnik, Szyman Dzidzielo, efter den avlidne Jan Dzidzielo, Jakub Dzidziul, Jan Dzidziulewicz, Tomko, Piotr och Paweł Dzidziulewicz, Wojtko Gelaszko, Andruk Gerwelis med Szczęsnem, efter Gurbile, Staś Intupa, efter Jan Jagiełczyko, Jededczyk Matys, Paweł Jodkiewicz, Marcisz Jodkówić, efter Maciej Jodku, Staś Jodo, Staś Jodowic, Michał Jodzio, Paweł Kieciewicz, efter Andrzejowa Kieciowa, Michał Kierżula, Jan Kieturka, Bartosz Kieturka, Jan Kiezielo, Maciek Klikcik, Marcisz Kodzisz, Piotr Kudzisz, Jakub Kozonogis, hans bror Jan, Maciej Kudra, Marcisz och Janek Kudrzyk, Iwan Kukisz, Maciej Kuta, Tomko Łankos, Ławryn Mieszk(u)ć, efter Jakub Mieszkuciu, Jan Mojgus, Jakub Mojgus, Szyman Najkuciewicz, efter den avlidne Jan Nosuta, Wojtko Odega (2 gånger), Jan Panielowicz, Paniuta Kuzik, Bartosz Pieszejko, Józef Piewlinis, Jan Pogrандzis, Piotr Poswirk, efter Wojtek Poswirko, Krzysztof Pyńto, efter Matys Pyńcie, Marcisz Rakuciewicz, Jakub Paszkowic efter Michał Rekliu, Czech Rolinga, Wojtko Saroń (2 gånger), till Jakubowa Skilowa, Jakub Skrablenio, Mikołaj Sodop, Paweł Sodupa, Tomek Stybulis, Uścian Surma, Szyman Śmilgiń, Maciej Trejgo, Stanisław Tuinis, Marcin Pasunek Tuiniow, Szymon Tuiniow pasunek, efter Staś Tuinis, Wojtkowa Tujniowa, Matys Tujniow, svärson, Michał Tujniewicz, Szyman Wieruć, Wask Żolna;

Paweł Lićwiak, Paweł Litwinek, Andrzej Łotwinowic, Marcin Żydelis (2 gånger).

De nämnda personnamnen av baltiskt ursprung förekommer i allmänhet i förslavad form, vilket försvårar identifieringen av dem med litauiska personnamn (förnamn och efternamn) och appellativ.

Baltiska element i antroponymien i norra Białostocka under 1500-talet lyfts fram och analyseras av Lilia Kruk¹⁸, och i antroponymien i södra Białostocka, det vill säga området mellan Narew och Bug, behandlas de av Bazyli Tichoniuk¹⁹. Båda artiklarna tillkom i anslutning till arbeten om personnamn i dessa områden under 1500- och 1600-talen, som då förbereddes eller redan hade publicerats²⁰. Det material som ligger till grund för L. Kruks artikel är manuskriptet Inwentarza przyjęcia dworów starostwa grodzieńskiego z 1578 roku samt Rejestry pomiary

¹⁸ Kruk L. Baltiska element i antroponymien i norra Białostocka under 1500-talet // Bałto-słowiańskie związki językowe. S. 229-236; densamma: Om några frågor kring 1500-talets antroponymi i norra Białostocka // Kwartalnik BTN "Białostocczyzna". Białystok, 1988. Nr. 2(10). S. 1-3; Kondratuk M., Kruk L. Polsk-vitryska och slavisk-baltiska språkkontakter på 1500-talet i norra Białostocka, belysta genom personnamn // Między Wschodem a Zachodem. Zjawiska językowe na pograniczu polsko-ruskim. Lublin (under utgivning).

¹⁹ Tichoniuk B. Baltiska element i antroponymien i södra Białostocka under 1500-talet // Bałto-słowiańskie związki językowe. S. 355-363.

²⁰ Tichoniuk B. Antroponimia południowej Białostocczyzny w XVI wieku. Opole, 1988, ss. 122. B. Tichoniuk opracowuje antroponimię tego terenu też dla wieku XVII, a L. Citko-Kruk opracowuje monografię nazw osobowych XVI-XVIII w. z obszaru północnej Białostocczyzny.

77

włócznej miast, starostw i włości z lat 1558-1563, opublikowane w dwóch tomach zatytułowanych: Piscovaja kniga Grodnenskoj ekonomii s pribavlenijami, Vilna 1881-1882. Bazą materiałową artykułu B. Tichoniuka są opisy wojsk litewskich, inwentarze miast Brańska, Kleszczel i Narwi, akta przysięgi szlachty podlaskiej na wierność Koronie oraz inne materiały, których pełną bibliografię zamieszcza opublikowana monografia (Antroponimia południowej Białostocczyzny w XVI wieku, Opole, 1988).

Historiska antroponymer från Białostocka presenteras i en rad andra artiklar av olika författare²¹. De behandlar huvudsakligen 1500-talet. Baltismer i namnskicket under 1600-talet och senare århundraden har hittills inte varit föremål för någon mer omfattande analys. De kommer sannolikt att tas upp i arbeten som behandlar den samlade slaviska och baltiska antroponymien i det undersökta området. Det ökande intresset för antroponymien i regionen vittnar om detta.

Undersökningen av baltiska element i den moderna antroponymien i Białostocka-regionen måste bedrivas på ett övergripande sätt. Den bör omfatta alla efternamn, förnamn, öknamn och tillnamn som används i denna region, vilken är språkligt, nationellt och religiöst heterogen. I språkliga gränsområden och tvåspråkiga eller blandade områden är det nödvändigt att forskningen, utöver dagens officiella former av egennamn, även beaktar namnformer i olika historiska källor samt de levande dialektformer som används lokalt.

Vid sidan av de officiella formerna av efternamn och förnamn måste deras dialektformer anges (för förnamn även diminutiv- och hypokoristiska former), upptecknade direkt på plats. När det gäller tvåspråkig befolkning vore det lämpligt att återge efternamnens folkliga uttal i båda språkversionerna. Material som samlats in på detta sätt från hela Białostocka kommer att utgöra en god grund för att fastställa de baltiska influenserna i regionens antroponymi och för att klarlägga ömsesidiga samband och interferens mellan de slaviska språken (polsk-vitryska, polsk-ukrainska och vitrysk-ukrainska) samt kontakter mellan slaviska och baltiska språk.

Jag kan meddela att det inledande arbetet med att undersöka den moderna antroponymien i Białostocka redan har inletts vid Institutet för slavistik vid PAN i Warszawa och vid avdelningen för rysk filologi vid Warszawas universitets filial i Białystok²². Det viktigaste resultatet av arbetet ska i framtiden bli: 'Słownik nazwisk mieszkańców Białostocczyzny'. Utöver efternamn ordnade alfabetiskt kommer ordboken att innehålla uppgifter om antalet familjer som bär respektive efternamn och om dess utbredningsområde samt

²¹ Det rör sig om mindre studier av Z. Abramowicz, L. Dacewicz, M. Kondratiuka, L. Citko-Kruk, B. Tichoniuka och andra.

²² Dialektala och officiella material samlas in från olika kommuner i Białystokvojvodskapet, och ett efternamnsregister sammanställs.

78

en kort förklaring av efternamnet, enligt mönster av ”Litauisk efternamnsordbok”, redigerad av A. Vanagas och utarbetad vid Institutet för litauiska språket och litteraturen vid Litauens vetenskapsakademi²³.

Utifrån det material som redan har samlats in ska jag som exempel nämna ett litet antal efternamn av baltiskt ursprung som för närvarande förekommer i Białostockie. Inom parentes anger jag deras litauiska motsvarigheter hämtade ur den nämnda ordboken (Lietuvių pavardžių žodynas. T. 1. A-K, nedan LPŻ). Av utrymmesskäl anger jag inte närmare var de presenterade efternamnen förekommer och förklarar inte heller deras etymologi eller ordbildning. Här är några efternamn på invånare i Białostockie:

Ausztol (jfr lit. eftern. Aukštuōlis, av aukštuōlis: áukštas LPŻ),

Bajgus (jfr lit. eftern. Baigỹs, kanske av lit. baigti LPŻ),

Banel (jfr lit. eftern. Banėlis: Bãnis, Banỹs — förnamnet Benediktas LPŻ),

Bejnarowicz (lit. Beinarãvičius, Beinorãvičius: Beĩnoras LPŻ),

Bergiel (jfr lit. eftern. Bėrgelis, Bérgelis, Bérgas, Bérgis LPŻ),

Bierć (jfr lit. eftern. Bertỹs, Bértulis, Bertulỹs LPŻ),

Bildzia (jfr lit. eftern. Bildžiukas, Bildžiūkas: Bilda — bilda, bildà, bildėti LPŻ 257),

Bilmin (jfr lit. eftern. Bílminas, Bilvinas LPŻ och ortnamnet Bilminy KonEB),

Bołtuć (jfr lit. eftern. Baltūtis: Baltà — lit. bál tas LPŻ),

Boużyk (jfr lit. eftern. Bãuža, Baužà, Baũžas, Baužỹs, Bãužis LPŻ),

Boublej, Bublej (lit. eftern. Baublỹs, Bublỹs, Būblỹs — baublỹs LPŻ),

Bryzgiel (troligen av lit. *Brizgelis: Brizgỹs — brizgis, -ius LPŻ),

Bugieda (kanske av det litauiska personnamnet Būgà, Būgas — lit. būgùs, bugùs LPŻ),

Burnewicz (lit. eftern. Burnėvičius: Burnius, Burnỹs — burnà LPŻ),

Czepel, Czepiel (jfr litauiska efternamn Čepėlė, Čepėlis: Čėpas LPŻ),

Czeszel (jfr litauiska efternamn Česėlis: förnamnet Čėsas — polska Czesław LPŻ),

Dajnowicz (litauiska Dainãvičius: Dainỹs, Dainius — dainỹs, dainius LPŻ),

Dargiewicz (litauiska Dargėvičius: Dárgis — litauiska dargùs LPŻ),

Dojlida (litauiska efternamn Dailidà, Dailidė, Dailydė — dailidė, dailýda),

Dojna (litauiska efternamn Dainỹs, Dainius, jfr personnamnet Dajnowicz LPŻ),

Dowgier, Dowgiert (litauiska efternamn Daugertis, Daugirtas LPŻ),

Downar, dialektalt Daunar (litauiska efternamn Daũnoras — Daugnoras LPŻ),

Dragunajtys (litauiska efternamn Dragūnaitis: Dragūnas: Drãgas LPŻ),

Ejsmont (jfr litauiska personnamn Eisimontas, Eismantas, Eismontas LPŻ),

Gabiec, Gobiec, Gobcewicz (jfr litauiska efternamn Gabỹs, Gãbė, Gabė, Gãbis, Guobỹs och litauiska guõbti, góbti, gobùs, guõba LPŻ),

Gagień (jfr litauiska personnamn Gaginas: Gagỹs — gãgis, gagénti ZinLA 139),

Gedutis (litauiska efternamn Gedūtis, Gedžius — litauiska gedėti, gedus LPŻ),

Giegiel (litauiska Giėgelis, Gegỹs — litauiska gegė, gegė "gök" LPŻ),

Giejdel, Gejdel (jfr litauiska efternamn Gėida, Geidūtis — geidùs, geĩsti),

²³Ordbok över litauiska efternamn. Band 1. A-K. Ansvarig redaktör A. Vanagas. Författare: A. Vanagas, V. Macijauskienė, M. Razmukaitė. V., 1985.

79

Gielażyn (lit. Gelažinis, Geležinis: Gelāžius, Gelėžius — gelāžius),

Gierejkiewicz, Giero, Giro (lit. Girà, Gyrà, Gireika LPŽ, ZinLA),

Gogiel (jfr lit. Gõgelis, Gogėlis, Gõgas, Gõgis — gõgelis LPŽ),

Gojlik (jfr lit. Gáilis, Gáilis, Gáilus, Gáila, Gailėvičius, Gailiūnas),

Gredel (lit. efternamn Grãdelis, Gridelis, Gredelis LPŽ, KonEB 33),

Grygiel, Grygielko (lit. Grigėlis, Grýgelis: Grìgas — Gregorius),

Gudel, Gudaleski (lit. Gudėlis, Gudalevskis: Gūdas — gùdas LPŽ),

Gurgut* (jfr lit. personnamn *Gurgutis, *Gurgutaitis — gurgūtis LPŽ),

Guziejko, Guziel (lit. efternamn Guzėlis: Gūzas — gūzas eller gūžas LPŽ),

Hrynczal (jfr lit. Grinčėlis, Grinčėlaitis, dial. Grinčalas LPŽ),

Janiel, Januć (lit. personnamn Janėlis, Jonėlis, Januitis: Jānas LPŽ),

Jakuć (lit. efternamn Jakutis; förnamn Jakas, Jakys, belarusiska Jakub, Jakov),

Jaświłowicz (från lit. personnamn Jãs-vil-as, Jos-vil-as LPŽ, KonEB 36),

Jekel (lit. efternamn Jėkelis, Jākėlis: Jākas — förnamnen Jakub, Jakim LPŽ),

Jodkowski (lit. Jodkãuskas, Jodkóvskas: Jodkà — Juodkà — juódas),

Joka (jfr lit. personnamn Jākas, Jókas, Jok-āitis: Jokā — Jakób ZinLA),

Jurgiel, Jurgielewicz (lit. Jūrgėlis, Jurgelėvičius: Jūrga, -is),

Karwel, Karwiel (lit. namn Karvėlis — lit. karvėlis ”duva” LPŽ),

Kiertowicz (jfr lit. namn Kertėnis samt appellativet kertė, kėrti LPŽ),

Kiersnowski (lit. Kersnāuskas, Kirsnāuskas, Kirsnỹs — kiršnas LPŽ),

Kiewłak, dial. Keulak (lit. Kiauliakỹs: Kiaulỹs — kiaulỹs, kiaũlė),

Klisz (lit. namn Klišas, Klišys, Klišius — lit. klišas, klišys, klišius ”hjulbent, kobent, plattfotad; klumpig” LPŽ, ZinLA),

Kojo (lit. namn Kailis, Kailius — lit. káilis ”fårskinn”, kailius ”pälsmakare” LPŽ, KonEB 43–44 bynamnet Kojły),

Kumeta (lit. namn Kùmeta, Kùmetas, Kùmetis — lit. kùmetis, kùmietis ”lantarbetare, dräng” LPŽ),

Kuprel (lit. namn Kuprėlis: Kuprỹs — kùpris, kuprỹs, kuprius LPŽ).

De flesta av de nämnda efternamnen har en slaviserad form, förändrad accent, borttagna och utbytta litauiska ändelser, fonetiskt anpassade avledningsstammar och tillagda slaviska suffix: -ец, -ik, -ewicz, -owicz, -ewski, -owski. En närmare redogörelse för sätten att slavisera personnamn kan ges efter att allt antroponymiskt material har samlats in, på ett betydligt rikare underlag. Då kan man också jämföra vilka likheter och skillnader som förekommer vid slaviserandet av geografiska namn²⁴ jämfört med personnamn.

²⁴ Se Kondratiuk M. Om metoder för slaviserandet av baltiska geografiska namn i det polsk-vitryska och vitrysk-litauiska gränsområdet // Z polskich studiów slawistycznych. Seria 7. Warszawa, 1988.

80

Problem vid undersökningen av de litauiska dialekternas inflytande på slavisk antroponymi i Białystokregionen

Sammanfattning

Artikeln fortsätter undersökningarna av det litauiska substratet i de slaviska språken ur ett antroponymiskt perspektiv. En förteckning över antroponymer av litauiskt (baltiskt) ursprung som författaren funnit i inventariet från Knyšyns ståthållarskap från 1565 presenteras. En del av dessa antroponymer kan vara jatvingiska. Av de omkring 570 personnamn som antecknats i inventariet från Tykočins ståthållarskap från 1573 kan omkring 115 vara baltiska.

Artikeln presenterar uppgifter om resultaten från andra författare som undersökt personnamn från 1500-talet i den nämnda regionen.

Baltismer från 1600-talet och senare århundraden har hittills inte fått någon större uppmärksamhet.

Artikeln tar upp behovet av att på ett heltäckande sätt undersöka hela den nuvarande antroponymien i Białystoks vojvodskap, och ett sådant arbete har redan inletts. Ett av de första resultaten är ”Invånarnas efternamn i Białystokregionen”. I denna förteckning skulle även baltismer ingå, varav en del presenteras i artikeln.

81