En introduktion till baltistiken på ungerska

Hösten 1968, vid slavistkongressen i Prag, presenterade Kostas Korsakas författaren till dessa rader för en ung ungersk filolog, som aldrig hade sett Litauen men redan talade litauiska.

Åren gick. Vårt samhälle fick höra allt mer om den ungerske filologen Endre Bojtár (Böjtara). Han besökte Litauen många gånger, fann här en stor krets av vänner och blev nära vän med litauerna i Amerikas förenta stater. I Ungern började den ena efter den andra av hans översättningar av litauiska författares böcker ges ut. Vi gladdes särskilt när vi 1970 fick se „Metai“ (”Évszakok”. Európa Könyvkiadó, 1970), utgiven av ett berömt förlag i Budapest, som E. Bojtár översatte tillsammans med poeten Dezső (Dežiu) Tandoriu. Översättningen åtföljdes också av en artikel av E. Bojtár, som för första gången gav ungerska läsare en mer ingående presentation av vår store poet. Bland annat översatte E. Bojtár tillsammans med D. Tandoriu även Justinas Marcinkevičius dramatrilogi.

Den ungerske filologen ägnar litauisk litteratur stor uppmärksamhet i sina studier om den östeuropeiska avantgardelitteraturen och romantiken.

E. Bojtár sammanfattade på ett förtjänstfullt sätt erfarenheterna från sina självständiga studier i litauiska i en utmärkt och metodiskt väl utarbetad lärobok i litauiska (”Kevés szóval litvánul”. Tankönyvkiadó, Budapest, 1985). Det behöver förmodligen inte påpekas att en bok av detta slag också utkom för första gången i Ungern. Man kan säga att boken redan också innebar en litteraturvetares blick på språkvetenskapen. E. Bojtár lärde sig även lettiska väl. Han studerade ivrigt de baltiska folkens kulturhistoria, folklore och mytologi. Alla dessa studier kröntes av E. Bojtárs nya bok, utgiven med avundsvärd omsorg – ”Baltistikos įvadas” (”Bevezetés a baltisztikába. A balti kultúra a régiségben”. Osiris Kiadó. Budapest, 1997). Det är ett omfattande verk (316 s.), vars räckvidd nog framgår tillräckligt tydligt av litteraturförteckningen: omkring tusen böcker och artiklar skrivna på olika språk. Bland de forskare som studerat baltisk forntid och som E. Bojtár särskilt uppskattar finns: J. Balys, H. Biezajis (Biezais), A. Brückneris, K. Būga, J. Endzelynas, M. Gimbutienė, A. J. Greimas, E. Gudavičius, V. Ivanovas, Z. Ivinskis, J. Kabelka, G. Labuda, H. Lowmiańskis, P. Šmitas, V. Toporovas, M. Vasmeris, Z. Zinkevičius. I enskilda kapitel behandlar författaren ingående de baltiska folkens och stammarnas historia, beskriver deras språk och dialekter och ägnar mytologin stort utrymme (i detta avseende skiljer sig E. Bojtárs verk nog mest från alla tidigare utgivna böcker av detta slag).

När man bläddrar i E. Bojtárs bok får man intrycket att den inte bara skrevs av en flitig forskare, utan också av en uppriktig vän till de baltiska folken: det är inte för inte som den inleds med en karta över Litauen från Vytautas den stores tid och omslaget pryds av en galopperande forntida baltisk ryttare (en gobeläng av Ramutė Jasudytė). Det är glädjande att baltistikens område växer, men när får vi en litauisk introduktion till finnougristiken?

Algirdas Sabaliauskas

259