Skip to document
Back
Go to original Localized version was produced by AI. It may contain inaccuracies.
Preparing document pages…

TILL MINNET AV ANTUONINA REKENA

(1928–1998)

Våra lettiska bröder har åter förlorat en framstående forskare i sitt modersmål: den 25 februari 1998 avled efter en lång och svår sjukdom Antuonina Rekena (Antoņina Reķēna, Jurgelāne), professor vid Liepājas högre pedagogiska skola.

Den avlidna föddes nära gränsen till Litauen, i Kalupes socken i Daugavpils distrikt (numera Baluožkalns, Ruožkalni socken, Preiļi kommun). Hon gick i gymnasiet i Daugavpils och Preiļi. År 1952 tog hon examen i lettiska språket och litteraturen samt logik och psykologi vid Lettlands statliga pedagogiska institut i Riga. 1952–1953 undervisade hon i psykologi vid Cēsis lärarinstitut. Från 1953 arbetade hon vid Liepājas högre pedagogiska skola, där hon undervisade i psykologi, lettisk dialektologi, historisk grammatik och baltisk lingvistik. I början av 1998 tilldelades A. Rekena hederstiteln statlig forskare emerita.

År 1962 disputerade språkforskaren med avhandlingen ”Kalupes dialekt”. Hon publicerade flera artiklar i ämnet. Hennes artiklar som behandlar denna dialekts förbindelser med litauiska och slaviska språk är särskilt intressanta för forskare i det litauiska språket1. Frågor om litauiska lånord i lettiskan behandlas också i A. Rekenas artikel om språket i Rainis översättning av ”Faust”2.

År 1975 utkom A. Rekenas omfattande monografi ”Hantverksvokabulär i några sydlatgaliska dialekter och dess förbindelser med motsvarande benämningar i de slaviska språken” (Amatniecības leksika dažās Latgales dienvidu izloksnēs un tās sakari ar atbilstošajiem nosaukumiem slāvu valodās. Rīga, 1975). Denna monografi är också mycket värdefull för forskare i litauisk lexikologi. År 1978 tilldelades A. Rekena Janis Endzelīns-priset för denna bok. Tillsammans med några andra artiklar utgjorde den grunden för A. Rekenas habilitationsavhandling ”Sydlatgaliska dialekters vokabulär”, som hon försvarade i Riga 1993.

Strax före sin död hann A. Rekena se sitt livs stora verk – tvåbandsverket ”Ordbok över Kalupes dialekt” (Kalupes izloksnes vārdnīca 1, A-M, 2, N-Ž, Rīga, 1998). Författaren fick hjälp att färdigställa detta utomordentligt vackert utgivna verk av Sarmytė Lagzdinia, Tamara Elstė, Valija Sarkanė, Astra Kremane-Treimane och Janis Elksnis, medan vår vän, Lettlands tidigare extraordinarie och befullmäktigade ambassadör i Litauen, dr Albertas Sarkanis, slutligt förberedde det för tryck.

1 R e ķ ē n a A. Betydelser och användning av prefixet da- och hjälpordet da i övre lettiska dialektens varieteter i jämförelse med litauiska och slaviska språk. – Frågor om lettiska språkets teori och praktik. Riga, 1967, 81–93; Kontakter mellan lettiska och litauiska samt slaviska språk återspeglade i Kalupes ortnamn. – Problem inom lettisk språk- och litteraturvetenskap. Riga, 1970, 152–165, med mera.

2 R e ķ ē n a A. Särdrag i användningen av dialektord i översättningen av ”Faust”. – Rainis årsbok 1988. Riga, 1988, 86–112.

259

Ett av A. Rēkenas sista viktigare arbeten publicerades i den Vilniusbaserade tidskriften ”Baltistica” – ”Paralleller i ordbildningen mellan sydlatgaliska dialekter och litauiska” (Dienvidlatgales izloksņu un lietuviešu valodas paralēles vārd­darināšanā, 1996, 31 (1), 53–70).

Antonina Rēkenas mest kreativa år tillbringades i Liepāja, men hon, enligt sina kollegor, ”förblev hela livet i sitt hjärta en dotter till Latgalens bönder, arbetsam, ihärdig och samtidigt så känslig och omtänksam mot andra”. Sådan förblev Antonina Rēkena också för sina vänner i Litauen.

Algirdas Sabaliauskas

260

Document details