In memoriam Antuonina Rekena

TILL MINNET AV ANTUONINA REKENA (1928–1998) Våra lettiska bröder har åter förlorat en framstående forskare i sitt modersmål: den 25 februari 1998 avled efter en lång och svår sjukdom Antuonina Rekena (Antoņina Reķēna, Jurgelāne), professor vid Liepājas högre pedagogiska skola. Den avlidna föddes nära gränsen till Litauen, i Kalupes socken i Daugavpils distrikt (numera Baluožkalns, Ruožkalni socken, Preiļi kommun). Hon gick i gymnasiet i Daugavpils och Preiļi. År 1952 tog hon examen i lettiska språket och litteraturen samt logik och psykologi vid Lettlands statliga pedagogiska institut i Riga. 1952–1953 undervisade hon i psykologi vid Cēsis lärarinstitut. Från 1953 arbetade hon vid Liepājas högre pedagogiska skola, där hon undervisade i psykologi, lettisk dialektologi, historisk grammatik och baltisk lingvistik. I början av 1998 tilldelades A. Rekena hederstiteln statlig forskare emerita. År 1962 disputerade språkforskaren med avhandlingen ”Kalupes dialekt”. Hon publicerade flera artiklar i ämnet. Hennes artiklar som behandlar denna dialekts förbindelser med litauiska och slaviska språk är särskilt intressanta för forskare i det litauiska språket1. Frågor om litauiska lånord i lettiskan behandlas också i A. Rekenas artikel om språket i Rainis översättning av ”Faust”2. År 1975 utkom A. Rekenas omfattande monografi ”Hantverksvokabulär i några sydlatgaliska dialekter och dess förbindelser med motsvarande benämningar i de slaviska språken” (Amatniecības leksika dažās Latgales dienvidu izloksnēs un tās sakari ar atbilstošajiem nosaukumiem slāvu valodās. Rīga, 1975). Denna monografi är också mycket värdefull för forskare i litauisk lexikologi. År 1978 tilldelades A. Rekena Janis Endzelīns-priset för denna bok. Tillsammans med några andra artiklar utgjorde den grunden för A. Rekenas habilitationsavhandling ”Sydlatgaliska dialekters vokabulär”, som hon försvarade i Riga 1993. Strax före sin död hann A. Rekena se sitt livs stora verk – tvåbandsverket ”Ordbok över Kalupes dialekt” (Kalupes izloksnes vārdnīca 1, A-M, 2, N-Ž, Rīga, 1998). Författaren fick hjälp att färdigställa detta utomordentligt vackert utgivna verk av Sarmytė Lagzdinia, Tamara Elstė, Valija Sarkanė, Astra Kremane-Treimane och Janis Elksnis, medan vår vän, Lettlands tidigare extraordinarie och befullmäktigade ambassadör i Litauen, dr Albertas Sarkanis, slutligt förberedde det för tryck. 1 R e ķ ē n a A. Betydelser och användning av prefixet da- och hjälpordet da i övre lettiska dialektens varieteter i jämförelse med litauiska och slaviska språk. – Frågor om lettiska språkets teori och praktik. Riga, 1967, 81–93; Kontakter mellan lettiska och litauiska samt slaviska språk återspeglade i Kalupes ortnamn. – Problem inom lettisk språk- och litteraturvetenskap. Riga, 1970, 152–165, med mera. 2 R e ķ ē n a A. Särdrag i användningen av dialektord i översättningen av ”Faust”. – Rainis årsbok 1988. Riga, 1988, 86–112. 259 Ett av A. Rēkenas sista viktigare arbeten publicerades i den Vilniusbaserade tidskriften ”Baltistica” – ”Paralleller i ordbildningen mellan sydlatgaliska dialekter och litauiska” (Dienvidlatgales izloksņu un lietuviešu valodas paralēles vārd­darināšanā, 1996, 31 (1), 53–70). Antonina Rēkenas mest kreativa år tillbringades i Liepāja, men hon, enligt sina kollegor, ”förblev hela livet i sitt hjärta en dotter till Latgalens bönder, arbetsam, ihärdig och samtidigt så känslig och omtänksam mot andra”. Sådan förblev Antonina Rēkena också för sina vänner i Litauen. Algirdas Sabaliauskas 260