LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXIX (1998)

Vilija LAZAUSKAITĖ

Institutet för litauiska språket, Vilnius

OM DIALEKTALA ORD I ”LITAUISKA SPRÅKETS NUTIDA ORDBOK”

Pirmojo „Dabartinės lietuvių kalbos žodyno“ (1954) Įvade (p. V) skelbta nuostata, kad „sutinkamai su praktiniu, norminamuoju Žodyno pobūdžiu, į šį Žodyną įeina <...> liaudies kalbos bei įvairių tarmių žodžiai, plačiau užtinkami literatūroje arba reikalingi kai kurioms sąvokoms reikšti, pvz., buklus, skubrus, namiegas“, nepakito rengiant ir kitus du šio žodyno leidimus. Pasirodžius antrajam „Dabartinės lietuvių kalbos žodyno“ leidimui (1972) tarmybės rengėjų ir recenzentų vertintos kaip bendrinės kalbos turtinimo šaltinis, nes, pasak A. Lyberio (1973: 4), visa tai, kas yra geriausia liaudies kalboje, liejasi į bendrinę kalbą ir ją turtina naujais žodžiais, posakiais, naujomis išraiškos priemonėmis. Kad tarminiai žodžiai buvo (ir tebėra) laikomi lietuvių kalbos turtu, papildančiu bendrinės kalbos žodžių lobyną, nurodoma ir kitų kalbininkų (Paulauskas 1979: 77). E. Grinaveckienė (1973: 5), pasidžiaugusi, kad žodynas teisingai sprendžia bene pačią sudėtingiausią mūsų laikų praktinę kalbos problemą – bendrinės kalbos ir tarmių sąveiką, pastebėjo, kad į žodyną „be reikalo bus pakliuvę kai kurie dialektizmai ar šnekamosios kalbos žodžiai“. Atkreiptas dėmesys į tarminių variantų atrankos problemą, nes bendrinėje kalboje atsirado daug variantų, tik išplečiančių jos žodžių fondą, o leksikos reikšmių fondui nieko neduodančių (Paulauskas 1979: 77).

När frågor om hur dialektord ska presenteras diskuteras framhålls två saker: dialektala ord som betecknar begrepp för vilka det inte finns några andra lämpliga ord bör betraktas som ord i standardspråket (Paulauskas 1974: 43), liksom att dialektorden vinner insteg och sprids i standardspråket (Lyberis 1983: 148).

Dessa principer bör betraktas som de viktigaste urvalskriterierna för dialektord, men de beaktades ändå inte fullt ut vid utarbetandet av den tredje upplagan av ”Litauiska språkets nutida ordbok” (1993). En jämförelse mellan ordbokens första och tredje upplaga visar att antalet dialektord ökade. I den andra upplagan tillkom exempelvis dialektord som helt saknades i den första: J. Paulauskas (1974: 43) räknade upp ett tiotal av dem, enbart sådana som börjar på bokstaven d: deinauti, dygmuo, dykoji, dylatė, dilikas, dosai med flera. K. Morkūnas (1997: 43) uppmärksammade att den tredje upplagan innehåller ord som är typiska för den ena eller andra delen av det litauiska språkområdet, men saknar särskilda markeringar trots att de används ganska begränsat i dialekterna, till exempel kapōklė (2) 3. ’vedega’ och andra. Allt detta visar att målet som angavs i den första upplagan av ”Litauiska språkets nutida ordbok” (s. VI) – att inte ta med i ordboken termer som används begränsat och är föga nödvändiga för standardspråket –

228

šutrus ’het’, klūkti ’be mycket enträget’), som används begränsat och föga behövs i standardspråket,¹ genomfördes inte fullt ut. I den andra upplagan av ordboken upptogs exempelvis det žemaitiska ordet 2 klūkti, ~ia, ~ė ’be mycket enträget, bönfalla’, trots att materialet i den akademiska ”Litauiska språkets ordbok” visar att det används ganska sällan i dialekterna – J, Vdk, Užv (LKŽ VI 166). I den tredje upplagan ströks det återigen. Ännu svårare att förstå är att homonymen klūkti, ~ia, ~ė žem. ’fiska på vintern genom att hugga upp vak och skrämma fiskarna mot dem’ förekommer i alla tre upplagor. I den akademiska ordboken finns endast en förkortning: J (LKŽ VI 166).

Urvalet av termer, deras syfte, förhållande till standardspråkets lexikon och andra frågor diskuteras alltjämt ur olika perspektiv. De varierande sätten att presentera dialektord i de tre upplagorna av ”Litauiska språkets nutida ordbok” och analysen av dialektorden i den tredje upplagan visar att en framtida ordbok över standardspråket behöver nya urvalskriterier för dessa ord. Därtill kommer att en ordbok över standardspråket måste vara normerande. Dess lexikon bör omfatta språkets olika skikt, och med avseende på dess funktion bör maximal information ges med minimala uttrycksmedel (Zabarskaitė 1996: 106).

Kriterier för urval av dialektord

I den tredje upplagan av ”Litauiska språkets nutida ordbok” finns omkring 2 150 ord med markeringarna tarm., aukšt., dz., ryt., vak., žem. Detta motsvarar ungefär tre procent av alla ord i DŽ₃ (Grumadienė 1995: 15). Flest återfinns med markeringarna tarm. och žem. (sammanlagt 698 respektive 687); betydligt färre har hänvisningarna ryt., dz. och vak. (478, 161 respektive 111), medan endast ett fåtal (8) har markeringen aukšt.. Substantiv och verb utgör den största delen av allt dialektmaterial i DŽ₃, medan adjektiv och adverb är betydligt färre.

Ungefär en tredjedel av substantiven kan betraktas som etnografiska termer, till exempel karinỹs (3b) dz. ’en bikupa som placerats i ett träd, en holk för att fånga bisvärmar’, kėkšis (2) ryt. ’stång med krok’, 2 mazginỹs (3b) 1. žem. ’korg att bära potatis, äpplen med mera i’, 2. žem. ’korg fastsatt i köket eller vid väggen för förvaring av kärl och skedar’, 3. dz. ’föremål hopknutna i en duk’, pamautas (2) žem. ’betsel utan bett’, rėzgė (2) dz. ’korg att bära säd och mjöl i’, rintė (2) vak. 1. ’räfflad bräda som man rullar en kavel på när man manglar tvätt’, 2. ’räfflad tvättbräda, tvättbräde’, sąmatas (1) ryt., dz. ’snöre eller läderrem för att spänna ihop seldon vid körning’, strustis, ~iės (4) vak., dz. 1. ’vävskedens tand’, 2. ’korgens flätningstråd’ med flera. Men endast ett fåtal av dem är försedda med hänvisningen etnogr. i ordboken, till exempel darýtinis (1) etnogr. dz. ’keso blandad med söt eller sur mjölk eller med grädde’, palankynos

¹ Exempel inom parenteserna är hämtade från inledningen till ordbokens första upplaga.

229

pl. (2) etnogr. dz. ‘besök hos en kvinna som nyligen fött barn’, pirmaryčiai pl. (1) etnogr. ryt., dz. ‘ritual då de nygifta väcks den första morgonen efter bröllopet’, sōdas (2) 3. etnogr. ryt., dz. ‘bröllopsprydnad av halm, en liten rörlig figur som hängs ovanför bordet’ med flera.

En betydande grupp utgörs av substantiv med en specifik betydelse (benämningar på föremål eller företeelser), till exempel bangas (4) dz. ‘kraftigt regn med åska’, blauždlaūža (1) žem. ‘den tid då den frusna marken i leran ännu brister’, čirškė (1) dz., ‘torr kvist från en tall eller gran, barr’, dalgėna (3b) ryt. ‘den största stjärtfjädern hos en tupp eller annan fågel’, gaidūonė (1) tarm. ‘en insekt som surrar’, iesmė (3) tarm. ‘mängden ved som läggs in i ugnen på en gång’, irmedė (1) ryt. ‘sjukdom som man får efter att ha blivit förkyld, utmattad eller skrämd; frossa, darrningar’, kimša (1) vak. ‘öppning i tak eller innertak genom vilken hö eller halm stoppas upp på vinden’, kriōgis (2) žem. ‘en triangel hopspikad av pinnar, som sätts runt halsen på en gris för att hindra den från att krypa genom staketet, på en ko för att hindra den från att dia, eller på nötkreatur för att hindra dem från att springa iväg under vallning’, pūtra (1) vak. ‘något ruttet föremål (hus, träd)’, rūopis (1) žem. ‘en hög där potatis eller betor förvaras’, šešiaūninkė (1) tarm. ‘kvinna under de sex veckorna efter förlossningen’ med flera. Vissa av dessa substantiv betecknar begrepp som saknar andra benämningar eller termer i standardspråket, till exempel balymas (1) ryt. ‘fjolårsgräs som inte har slagits’, dangùs (4) 3. tarm. ‘ugnens inre tak’, skēršė (2) 3. tarm. ‘lång, vid, gammaldags randig kjol’, šēkštis (2) žem. ‘en ribba som sätts på vagnens sidor för att den ska rymma mer’, trīnalas (3ᵇ) 2. dz. ‘en bit fläsk att gnida stekpannan med så att maten inte bränns vid’, žindenė (2) vak. ‘digivande sugga eller märr’ med flera. Flertalet sådana substantiv har dock vanligare och oftare brukade motsvarigheter i standardspråket, till exempel dėrgna (1) tarm. ‘ruskväder, snöblandat regn’, gimulys (3ᵇ) tarm. ‘nyfödd, spädbarn’, likštis, ~iēs m. (4) tarm. ‘fel, brist’, skyrà (4) žem. ‘skillnad’, skivytas (2) vak., žem. ‘trasor, lump’, sōpė (1) ryt., dz. ‘smärta, värk’, spandà (4), spánda (1) ryt., dz. ‘stöd, stötta’, spirgà (4) vak. ‘hetta, torka’, stalgītis, ~iēs (4) ryt. ‘stor lust’ och liknande.

En semantisk analys av verben med hänvisningarna tarm., dz., ryt., vak., žem. visar att de flesta kännetecknas av expressivitet, till exempel čiōkšti, ~škia, ~škē dz. ‘rinna eller regna kraftigt i strålar’, šliōti, ~ja, ~jo tarm. ‘göra något kraftfullt (slå, regna, gå)’, tuliōti, ~ja, ~jo ryt. ‘driva iväg med rop, valla’ med flera. En närmare undersökning av till exempel dzūkiska verb visade att ord som betecknar rörelse eller handling dominerar, till exempel plūkti, plūnka, ~o ‘flyta, strömma’, salvėti, salva, ~jo ‘flyta långsamt, sippra’ med flera. Bland ljudhärmande verb bör de dzūkiska verb som beskriver tal nämnas, till exempel kvōkšti, ~čia, ~tē ‘tala eller skrika med hes röst’, švarnōti, ~ja, ~jo ‘säga strunt, svamla’ med flera. I ordboken finns bara några få verb som betecknar ljus, fysiska eller psykiska egenskaper och sociala relationer; jämför de dzūkiska verben jūnkyti, ~o, ~ė ‘träna, undervisa’, nogėti, nōgisi, ~josi ‘känna lust, vilja’, žverblėti, žvērblà, ~jo ‘glittra, stråla’ med flera (Lazauskaitė 1997: 130). Det är intressant att ur denna synvinkel också analysera andra verb med markeringar som anger att de är dialektala. Bland samogitiska verb utmärker sig till exempel sådana som uttrycker förstörelse, såsom ingti, ~sta,

230

~o 1. ‘bli kal, tappa pälsen’, 2. bildl. ‘utarmas, förfalla’, spilgti, ~sta, ~o ‘tyna bort i brist på sol, förtvina’ med flera. De expressiva verben tillför vanligen inte någon ny betydelsenyan­s, utan betecknar sådant som mer vardagligt uttrycks med andra ord i standardspråket, till exempel dulbsti, ~čia, ~tė vak. ‘arbeta långsamt’, gorūoti, ~ūoja, ~āvo tarm. ‘gå tungt, knappt röra sig’, niógti, ~ia, ~ė dz., vak. 1. ‘gå, springa fort’, 2. ‘bära, släpa tungt’, plūncinti, ~a, ~o tarm. 1. ‘gå tungt, släpa sig fram’, 2. ‘slå’, šižinti, ~a, ~o žem. ‘irritera, reta upp’ och liknande.

Vid sidan av de verb som utmärker sig genom sin expressivitet tar DŽ₃ ofta också upp avledningar med suffix eller ändelser. De senare är personbeteckningar med negativ konnotation (liksom, för övrigt, deras basord); jämför palašiaūti, ~iāuja, ~iāvo vak. ‘leta efter något gratis att dricka’ och palašys, ~ė dkt. (3^b) vak. ‘någon som letar efter något gratis att dricka’; pliaūnyti, ~ija, ~ijo tarm. ‘prata strunt, svamla’ och pliaūnius, ~ė dkt. (2) tarm. ‘någon som svamlar’; tvoróti, ~ja, ~jo ryt. ‘prata strunt, skrika’ och tvorónas (2) ryt. ‘någon som pratar strunt och skriker’; varėzgoti, ~ja, ~jo tarm. ‘prata strunt, pladdra’ och varėzgà b. (2) tarm. ‘någon som pratar strunt, pratkvarn’ med flera. Avledningarna används i regel ännu mer sällan i dialekterna än deras basord, till exempel knėkšlýs, ~ė dkt. (4) dz. ‘gråtmild person, skrikig person, gnällspik’ LKŽ VI 216 (Lš, Sn) och jämför knėkšti, ~čia, ~tė dz. ‘gråta med svag röst’ LKŽ VI 216 (Sn, Lp, Mrs, Kb, Šn); purlà b. (4) dz. ‘smutsig, lortig person’ LKŽ X 982 (Rdm, Mrs, Krok) och jämför puržlìnti, ~a, ~o dz. ‘stänka och skvätta ner’ LKŽ X 992 (Lp, Rdm, Lš, Lzd, Pns) med flera. Alla dessa är ganska ovanliga i standardspråket.

Bland de dialektord som tas upp i DŽ₃ är expressivitet kanske mest typisk för adjektiven, till exempel mūrglinas, ~à (3^b) dz. ‘smutsig, nedsölad’, rakštìs, ~i (4) ryt., dz. 1. ‘taggig, stickande’, 2. ‘oklar, invecklad, svår’, skaugùs, ~i (4) žem. ‘snål’, uvėrùs, ~i (4) tarm. 1. ‘fräck, påträngande, envis’, 2. ‘girig, glupsk; sniken’ med flera. Liksom personbeteckningarna har de oftast en negativ betydelsenyan­s.

Av det som har sagts framgår alltså att följande inte bör tas med i en ordbok över standardspråket:

1. En betydande del av den expressiva lexiken, till exempel atlagénti, ~ēna, ~ēno ryt. ‘komma småspringande, sakta springa fram’, dulbsti, ~čia, ~tė vak. ‘arbeta långsamt’, kluikti, ~ia, ~ė vak., kluókti, ~ia, ~ė žem. ‘be mycket enträget, tigga’, krēištis, ~iasi, ~ėsi žem. 1. ‘försvara sig, sätta sig till motvärn, göra motstånd’, 2. ‘hota, vara beredd att straffa’, tuliōti, ~ja, ~jo ryt. ‘driva iväg med rop, valla’, vaimétis, ~jasi, ~josi dz. ‘visa sig, låtsas’, vampāžyti, ~ija, ~ijo tarm. ‘prata strunt, pladdra’, žiubrēnti, ~ēna, ~ēno dz. ‘tugga snabbt, äta glupskt’ med flera;

kemžỹs, ~ė dkt. (4) vak. ‘fattiglapp, dvärgväxt person’, pasiūtùkailis (1) žem. neds. ‘galning, odåga’, plūja b. (4) ryt. 1. ‘luffare, vagabond’, 2. ‘pratmakare’, terliūzas b. (2) tarm. 1. ‘kladdig person’, 2. ‘fet, överviktig person’ med flera;

agniùs, ~i (4) žem. ‘livlig, rörlig, energisk’, grauždùs, ~i (4) 2. dz. ‘arg, hård, grym’, širdingas, ~a (1) 3. tarm. ‘arg, häftig’, vizgùs, ~i (4) žem. ‘rörlig, flink, livlig’ med flera.

231

När dialektalt, uttrycksfullt material presenteras kan man i många fall nöja sig med en hänvisning talspr. (detta gäller framför allt verb med hänvisningen dial.). Därtill kommer att talspråkliga ord som ligger nära dialektismerna och kännetecknas av uttrycksfrihet ibland har en nedsättande eller föraktfull nyans (Lyberis 1983: 149).

2. Ord som har vanligare motsvarigheter i standardspråket, t.ex. áitas (1) östl. ‘odåga, rastlös person’, akėivos dgs. (1) östl. ‘synvilla, trolleri’, ãmas (4) västl. ‘löfte, röst’, 1 nibrė (2) dial. ‘tryne (vanligen på gris)’, smúrgas (3) samog. ‘snor’, stãibis (1) samog. ‘vad’, veltỹnės dgs. (2) östl. ‘brottning, kamp’ m.fl.;

ýlinas, ~à (3ᵃ) samog. ‘spetsig’, kutrùs, ~ì (4) dial. ‘snabb, vig’, šliūkinas, ~à (3ᵇ) dial. ‘smutsig, lerig’, tīm̃sras, ~à (4) västl. ‘mörkt brun (vanligen om hästar)’, ūmùs, ~ì (3) 2. östl. ‘grön, otorkad (om växter, säd)’, 3. östl. ‘färsk’ m.fl.;

2 áidėti, ~a, ~ėjo dial. ‘bullra, skrika’, gaksóti, gãkso, ~jo västl. 1. ‘stå och ligga’, 2. ‘stirra’, niókti, ~ia, ~ė östl. ‘reda till, rufsa till, trassla’, parkílti, ~ýla, ~ilo samog. ‘återvända hem’, pužóti, ~ja, ~jo dial. ‘jäsa, stiga, surna’, skū̃sti, skū̃ndžia, skū̃ndė 4. samog. ‘tycka synd om, vara snål med’, žabáinoti, ~ja, ~jo samog. ‘trassla till’ m.fl.;

ikvãliai adv. västl. ‘tillräckligt’, nókabrazda adv. dial. ‘i rasande fart, mycket snabbt’, patarándom adv. dial. ‘i rasande fart’, tuõžyg adv. samog. ‘samtidigt, tillsammans, gemensamt’ m.fl.

Det bör också uppmärksammas att hänvisningen ”se” i många fall väcker tvivel om huruvida ett dialektalt ord över huvud taget bör tas med i en ordbok över standardspråket, t.ex. kiáukė (1) dial. se kuosa, medžiõkas (2) östl., dial. se medkurpė, pãviešis (1) samog. se viešnagė, pùtelis (1) samog. se putinas, rážas (2) östl. se ražulys, skeliáud(r)a (1) dial. se skeveldra, spáugas (3) höglandsmål. se spuogas m.fl.;

eškùs, ~ì (4) dial. se ėdrus, pãtisas, ~à (3ᵇ) östl. 3. se pratisas, slìnkas, ~à (4) samog. se tingus, sparùs, ~ì (4) dial. se spartus m.fl.;

dvakinėti, ~ja, ~jo östl. se dvoklinėti, pláusti, ~džia, ~dė dial. se plauti, niáugėti, ~ja, ~jo dial. se rau gėti, ribúoti, ~úoja, ~ãvo dial. 1. se raibuliuoti, 2. se riedėti 1–2, skrūpsėti, skrū̃psi, ~jo västl. se skrūpsoti m.fl.

3. Ord som är sällsynta och används inom ett begränsat dialektområde, t.ex. dabà (4) dial. ‘smycken’ LKŽ II 199 (Pnm), gùlas (4) dial. ‘ett träd som ligger i en mosse eller sjö’ LKŽ III 705 (Vlk, Asm), ilg vakaris (1) samog. ‘en lång kväll’ LKŽ IV 55 (Bržr), tvorõnas (2) östl. ‘någon som väsnas och skriker’ LKŽ XVII 338 (Trgn), vãbolė (1) samog. ‘svartbagge’ LKŽ XVII 767 (Krkl, Mžk), valgà (4) östl. 1. ‘ätande’ LKŽ XVII 1049 (Ln), 2. ‘matförråd, mat’ LKŽ XVII 1049 (Grš) m.fl.;

ėdráuti, ~áuja, ~ãvo dial. ‘äta glupskt, gnaga’ LKŽ II 1046 (Vlk), varangótis, ~jasi, ~josi dial. ‘vrida sig’, vãrškanoti, ~oja, ~ojo samog. ‘skrynkla, rynka’ LKŽ XVIII 311 (Vkš, DūnŽ) m.fl.

4. Ord som i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas” endast har markeringen DŽ, t.ex. įsagtė (3ᵃ) dial. ‘avknäppning’ LKŽ III 144 (DŽ) m.fl.

232

5. Ord som i DŽ₃ används i betydelser som saknas i den akademiska ordboken. Till exempel anges följande betydelser för ordet 1 rénta i DŽ₃ (1) östl.: 1. ’tomt prat, struntprat’, 2. dial. ’en som talar tydligt och långsamt’, 3. dial. ’en pratsam person’, medan den andra betydelsen saknas i ”Lietuvių kalbos žodynas” (LKŽ XI 455).

6. Ord som har tagits in i den akademiska ordboken från andra ordböcker, men som på senare tid inte används i dialekterna, t.ex. urėti, ūra, ~jo östl. ’springa i flock, trängas’ LKŽ XVII 528 (NdŽ, FrnW, DŽ) m.fl.²

Gal pravartu pasinaudoti G. Kirvaičio (1984: 55) siūlymu iš žodyno „išmesti nemažą tarmybių ir šiaip retai vartojamų, pasenusių žodžių. Žodžiu audrotie, blisti, dagoti, keleivystė, laiškus, slasnos, slaptė, šaras, tviega, vystas nesupras nė vienas gatvėje užklaustas žmogus“.

Följaktligen föreslås följande huvudsakliga urvalskriterier för dialektord:

1. Dialektordens utbredning i litteraturen och ordböckerna (1800–1900-talet), t.ex. mėdžlie-pis (1) dial. se ‘klevas’ LKŽ VII 999 (LzP, Vaižg, Kos 135; Ak, Sb, Rm, An, Brž, Vj, Kp, Pnd, Pšl …), uverius, ~i (4) dial. 1. ‘fräck, påträngande, ihärdig’, 2. ‘girig, glupsk, sniken’ LKŽ XVII 571 (Š, DŽ, NdŽ, KŽ, V. Myk–Put, V. Krėv; An, Ktk, Rk, Lkm, Dglš, Drsk, Šmn, Ds, Vlk, Vdšk, Žl, Blnk …) m.fl.

2. Ordets etablering i dialekterna, t.ex. spalgėna (1) östl., dz. se tranbär LKŽ XIII 312 (Smn, Užg, Brb, Lš, Žln, Dg, Vlk, Dv, Rod, Pb, Ml, Vdš, Dgp, Ob, Pn, Gdr, Dbg, Drsk, Ps, Pv, Glv, Trgn …), vaikis (2) västl. 1. ’ung man, dräng’, 2. ’tjänare, dräng’ LKŽ XVII 867 (Krž, Skdv, Dov, Krg, Akm, Skd, Vgr, Plt, Jdr, Šts, Pln, KlvrŽ, Vn, Šv, Rdn, Als, Trk, Trkn, Bdr, Krš, Všv, Bržr, End, Rt, Pp, Krtn, Lkž …) m.fl.

3. Systematik. Vid sidan av verb som har etablerats i skrift och dialekter måste även deras vanliga prefixavledningar tas med, t.ex. tėšti, tėšia, ~ė dz. ’svullna i juvret före kalvning’ LKŽ XVI 128 (Lp, Lzd, Smn, Mrs, Btr, Skdt, Kč, Vrnv, Užp, Klt, Krok) och jämför pritešti ’svullna mycket’ LKŽ XVI 129 (Arm, Lp, Švn, Krsn, Smn, Al, Alv, Klt, Osn, Vlk, Srj). Den sistnämnda avledningen nämns inte i DŽ₃. För verbet mūginti, ~a, ~o dial. ’1. flytta, vicka; 2. uppmana, sporra’ anges i DŽ₃ den ganska sällan använda prefixavledningen įmūginti, ~a, ~o dial. ’med möda föra in genom att flytta’ LKŽ VIII 383 (Ml).

4. Betydelseskillnad. Med beteckningarna dz., ryt., vak. eller žem. bör ord som används i standardspråket i en betydelse men i dialekten i en annan tas med, och det saknas oftast ett standardspråkligt ord för den senare betydelsen, t.ex. gomurys (3ᵃ) 1. ’övre delen av munhålan’, 2. östl. ’ugnens övre innertak’, stulpas (4) 1. ’tjock påle som slagits ned eller fästs’, 2. ’stöd i en byggnad’, 3. ’något som har en långsträckt, upprätt form’, 4. dz. ’sidobyggnad’ m.fl. Detsamma gäller också när ordet används med olika betydelser i dialekterna

² När ett ord tas upp i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”švirkštelėti, -ja, -jo 2. dz. ’vissla till’ anges inga dialektbelägg LKŽ XV 599 (Š, DŽ, NdŽ), trots att ordet exempelvis används ofta i L. Gutauskas skrifter.

233

betydelser, t.ex., gróbas (1) 1. högland. ’revben’, 2. lågland. ’tarm’, šautas (2) 1. lågland. ’bladsoppa, bladstuvning’, 2. dz. ’dålig lukt, svavelos’, vármas (4) 1. lågland. ’mygga’, 2. dz. ’broms, blinning’ m.fl.

Om de föreslagna urvalsprinciperna beaktas skulle det i den nya ordboken över standardspråket finnas betydligt färre dialektala ord än hälften av de ord som finns upptagna i DŽ³ (dvs. omkring en procent av DŽ³s omfång). Först och främst borde man utelämna nästan alla adverb som har vanligare motsvarigheter i standardspråket, en stor del av adjektiven och verben samt även substantiv som endast utmärker sig genom sin expressivitet (särskilt som det handlar om en normerande ordbok över standardspråket).

Angivande av dialektala hänvisningar

Att fastställa urvalskriterier för dialektala ord löser ännu inte alla problem i samband med hur de ska tas upp i ”Ordbok över litauiska standardspråket”. För det första kan läsarna, som K. Morkūnas (1997: 44) påpekar, numera tolka innehållet i markeringarna dz., ryt., vak. på olika sätt: sedan mitten av 1960-talet har man börjat använda A. Girdenis och Z. Zinkevičius indelning i stället för K. Jaunius och A. Salys indelning av de litauiska dialekterna (en förbättrad version av A. Baranauskas indelning); i denna finns den dzūkiska dialekten inte alls, medan områdena för de östliga och västliga aukštaitiska dialekterna har utvidgats avsevärt. ”De tre sistnämnda markeringarna – dz., ryt., vak. – visar i själva verket främst de viktigaste etnografiska regionerna bland aukštaiterna.” Då uppstår frågan om hänvisningen aukšt. över huvud taget behövs (särskilt som den endast förekommer vid 8 ord, varav i bästa fall bara 2 eller 3 bör tas med i en ordbok över standardspråket).

Å andra sidan skulle hänvisningen aukšt. kunna användas i stället för markeringen tarm. i de fall då ett dialektalt ord används endast inom de aukštaitiska dialekternas område, t.ex. pakaša (3^b) tarm. ’potatisskörd’ LKŽ IX 158 (Dkš, Tr, Lel, Grl, Sdk, Ktk, Švnč, Slm).

Det är inte alltid tydligt varför vissa ord förses med hänvisningen tarm., medan andra får ryt., dz. eller vak., žem. osv. En analys av utbredningen för ord märkta med tarm. visar att denna markering ofta skulle kunna ersättas med en kombination av två hänvisningar, t.ex. rãktis, rãkas, rãkesi tarm. ’kläckas ur ägg’ LKŽ XI 112 (Skr, Als, Kv). I det här fallet skulle man i stället för tarm. även kunna ange žem., vak.³ I andra mycket likartade fall väljer man ju en kombination av hänvisningar (vak., dz.) i stället för markeringen tarm., t.ex. pèršelis (1) vak., dz. ’en osådd remsa i åkern, en omväg’ LKŽ IX 848 (Kps, Krok, Gdl, Al, Rdm). Ibland innehåller den akademiska ”Litauiska ordboken” i allmänhet för lite material för att man ska kunna bedöma valet av hänvisningar, t.ex. pužóti, ~ója, ~ójo dz., vak. ’jäsa, surna’ LKŽ XI 152 (Kt), vėjapjūta (1) 3. b. tarm. ’vindfälle’ LKŽ XVIII 572 (Gs, Žlb) m.fl.

³ Det finns fler sådana fall i DŽ³, t.ex. vampážyti, ~īja, ~ījo tarm. ’prata strunt, svamla’ (LKŽ XVIII 76 (Rs, Trk, Jrb).

234

Bilaga 1. Användning av dialektala hänvisningar i DŽ₃ (baserat på uppgifter i LKŽ)

ryt. dz. vak. dz. vak. žem. žem. vak.

Med utgångspunkt i uppgifter från lingvistisk geografi har utbredningen analyserats för vanligare dialektala ord i DŽ₃ med hänvisningarna ryt., dz.; vak., dz.; vak., žem. och žem., vak. (se bilaga 1). För att ta reda på om kombinationerna av de angivna markeringarna alltid är motiverade har material från den akademiska ordboken ”Lietuvių kalbos žodynas” använts (se bilaga 2).

Av kartan framgår att kombinationer av dialektmarkeringar ibland väljs felaktigt. Exempelvis används dialektorden medžiokas (2) ryt., dz. žr. medkurpė och sąmatas (1) ryt., dz. ’snöre eller liten rem för att spänna åt seldon vid inkörning’ i Radviliškis; skerspjūvė (1) vak., dz. žr. skerspjūklis i Pašvitinys, Pakruojo raj.; och skivytas (2) vak., žem. ’trasor, trasa’ i Anykščiai (se bilagorna 1 och 2 för närmare uppgifter). Om de dialektala belägg som visar en bredare användning av orden inte är tillfälliga, bör hänvisningen tarm. användas i dessa fall.

Uppmärksamhet bör också ägnas åt polysema ord. Ibland sammanfaller inte utbredningsområdet för dialektordens olika betydelser. Exempelvis rakštūs, ~į (4) ryt., dz. 1. ’taggig, stickande’ LKŽ XI 110 (Mrk, Ds, Sld, Rš, Trgn, Sdk, Dgšl, Tvr), 2. ’oklar, invecklad, svår’ LKŽ XI 110 (Lzd, LTR (Vlk)); strustis, ~iės m. (4) vak., dz. 1. ’tand på en vävkam’ LKŽ XIII 1004 (Jz, Ūd, Lš, Švn, Rmš, Žsl, Al, Kt, Bgt, Grš, Lp), 2. ’inslag i en korg’ LKŽ XIII 1004 (Rtn, Dbč, Mrc). Som framgår av uppgifterna gäller kombinationerna av hänvisningar endast dialektordens första betydelser. Materialet i den akademiska ordboken visar att de andra betydelserna av de ovanstående orden är kända inom ett litet område av sydauštaitiska dialekten. Om dessa betydelser alls bör tas upp i en ordbok över standardspråket, bör därför i båda fallen endast markeringen dz. användas.

Det verkar som att när ett ord används i stor utsträckning i dialekterna behövs markeringen tarm., om det är belagt inom ett litet dialektområde, eller så bör det inte tas med alls; alternativt bör en specifik hänvisning användas: ryt., vak., dz. eller žem. S. Keinys (1991: 95) menar att dessa markeringar ”inte bör förstås alltför bokstavligt” och föreslår att dialektord betraktas som ord i standardspråket med begränsad användning, vilka är typiska för ett visst standardspråkligt användningsområde och för språket hos dem som har utvandrat därifrån.

Ibland används, utöver dialektmarkeringar, även stilmarkeringar – menk., niek., t.ex. góngalvis, ~ė dkt. (1) vak. niek. ’odåga, skurk’ och jämför áitas (1) ryt. ’odåga, rastlös person’; nepaeitūvas b. (2) vak., dz. menk. ’en som gör allt långsamt, en trög person’ och jämför čiópa (1) žem. ’klumpig person’ m.fl. Semantiskt skiljer sig de presenterade exemplen i par inte särskilt mycket åt. Det verkar som att man bör vara konsekvent och i liknande fall ange stilmarkeringar vid sidan av dialektmarkeringarna, men det vore bättre att helt avstå från de senare, eftersom expressivitet kännetecknar de flesta dialektorden i DŽ₃.

Nekyla abejonių, kad į bendrinės kalbos žodyną dėtini etnografizmai (Klimavičius 1997: 23). A. Lyberis (1983: 148) atkreipęs dėmesį į tai, kad daugelis tarminių žodžių grožinėje literatūroje kuria kaimo gyvenimo kolor itą, o dalis jų bendrinėje kalboje atlieka etnografizmų funkcijas. Beje, dažnai DŽ₃ apskritai nepateikta pažyma etnogr., pvz., raugtinė (3ᵇ) žem. 1. ‘kibiro talpos medinis indas su dangčiu sviestui ar rūgusiam pienui laikyti’, 2. ‘lauknėša’, ratūkai dgs.

235

(2) 2. vak., dz. ’små spolar att linda varp på’, kūltuvas (3^b) ryt. ’tröska’ m.fl. Det bör inte råda något tvivel om att denna markering behövs: hänvisningen etnogr. bör anges först, följd av markeringen för ett visst dialektområde, även om det i DŽ₃ också förekommer motsatta fall, t.ex. rytągonė (1) ryt., dz. etnogr. ’boskapsskötsel från soluppgången till frukost’. Det verkar som att man bör följa konsekvensprincipen: om hänvisningen etnogr. anges, är markeringarna tarm. vak., ryt., dz., žem. i allmänhet överflödiga. Kanske bör de nämnda markeringarna anges endast när ett ord används med olika betydelser i dialekterna, t.ex. geinys (4) etnogr. 1. dz. ’repredskap för att klättra upp i ett träd och samla honung’, 2. ryt. ’varpens trådar som tagits av’, 3. ryt. ’rytmusa’, 4. žem. ’flotte av sammanbundna stockar för lastning av timmer’ m.fl. Vid valet mellan hänvisningarna ryt., vak., dz., žem., tarm. och aukšt. måste hänsyn tas inte bara till hur utbrett ordet används – man måste också vägledas av uppgifter från lingvistisk geografi. Markeringen tarm. bör dessutom användas även när dialektordet inte har fått fastare fotfäste i standardspråket.

Bilaga 2. Förteckning över orter angivna på kartan

medžiokas (2) ryt., dz. se medkurpė LKŽ VI 997 142 – Vabalninkas, Biržų raj. 164a – Radviliškis 232 – Naujamiestis, Panevėžio raj. 267 – Ėriškiai, Panevėžio raj. 643 – Miroslavas, Alytaus raj. 684 – Veisiejai, Lazdijų raj.

pirmaryčiai dgs. (1) etnogr. ryt., dz. ’ceremoni för att väcka de nygifta den första morgonen efter bröllopet’ LKŽ X 9 212 – Dūsetos, Zarasų raj. 313 – Dūkštas, Ignalinos raj. 508 – Strūnaitis, Švenčionių raj.

rakštūs,~į (4) ryt., dz. 1. ’taggig, stickande’, 2. ’oklar, invecklad, svår’ LKŽ XI 110 212 – Dūsetos, Zarasų raj. 276 – Sudeikiai, Utenos raj. 315 – Rimšė, Ignalinos raj. 346 – Tauragnai, Utenos raj. 350 – Daugėliškis, Ignalinos raj. 381 – Saldutiškis, Utenos raj. 420 – Tverėčius, Ignalinos raj. 649 – Valkininkai, Varėnos raj.

672a – Lazdijai 688 – Merkinė, Varėnas kommun

šąmatas (1) ryt., dz. ’snöre eller liten rem för att spänna åt seldon vid inkörning’ LKŽ XII 92 79 – Grūžiai, Pasvalio raj. 111 – Joniškėlis, Pasvalio raj. 146 – Panemunėlis, Rokiškio raj. 164a – Radviliškis 174 – Kupiškis 231 – Sidabravas, Radviliškio raj. 234 – Miežiškiai, Panevėžio raj. 241 – Užpaliai, Utenos raj. 275 – Vyžuonos, Utenos raj. 276 – Sudeikiai, Utenos raj. 315 – Rimšė, Ignalinos raj. 335 – Surviliškis, Kėdainių raj. 378 – Skudutiškis, Molėtų raj. 454 – Kaltanėnai, Švenčionių raj. 630 – Pivašiūnai, Alytaus raj. 670 – Dieveniškės, Šalčininkų raj. 678 – Varėna 686 – Leipalingis, Lazdijų raj. 688 – Merkinė, Varėnos raj. III – Leñtupis, Baltarusija IV – Gervėčiai, Baltarusija

236

sõdas (2)

3. etnogr. öst. dz. ’en bröllopskrans av halm, som hängs ovanför bordet’

LKŽ XIII 273

57a – Biržai

176 – Skãpiškis, Kupiškis kommun

212 – Düsetos, Zarasai kommun

238 – Šimonys, Kupiškis kommun

241 – Užpaliai, Utena kommun

312 – Šalakas, Zarasai kommun

343 – Skiemonys, Anykščiai kommun

449 – Žėlyva, Ukmergė kommun

645 – Ál̃ovė, Alytus kommun

699 – Dubičiai, Varėna kommun

stavariúotas, -a (1) öst., dz.

’som är med stavariai’ LKŽ XIII 725

212 – Düsetos, Zarasai kommun

312 – Šalakas, Zarasų raj.

627 – Krōkialaukis, Alytaus raj.

686 – Leipalingis, Lazdijų raj.

694 – Druskininkai, Varėnos raj.

697 – Marcinkonys, Varėnos raj.

VII – Nočia, Vitryssland

X – Aziérkai, Vitryssland

stōgas (3)

3. ryt., dz. ’stot’ LKŽ XIII 825

174 – Kupiškis

275 – Vyžuonos, Utenos raj.

276 – Sudeikiai, Utenos raj.

350 – Daugėliškis, Ignalinos raj.

383 – Vidiškės, Ignalinos raj.

415 – Linkmenys, Ignalinos raj.

454 – Kaltanėnai, Švenčionių raj.

483 – Švenčionys

609 – Balbieriškis, Prienų raj.

630 – Pivašiūnai, Alytaus raj.

677 – Perloja, Varėnos raj.

687 – Liškiava, Varėnos raj.

704 – Kabeliai, Varėnos raj.

IV – Gervėčiai, Vitryssland

VI – Varanavas, Vitryssland

náuda b. (1) vak., dz. iron.

’en god, berömvärd person’ LKŽ VIII 578

514 – Lekėčiai, Šakių raj.

565 – Alksnėnai, Vilkaviškio raj.

644 – Alytus

684 – Veisiejai, Lazdijų raj.

VIII – Rōdūnia, Vitryssland

nepaeitùvas b. (2) vak., dz. menk.

”en person som gör allt långsamt, en person som inte har bråttom”

LKŽ VIII 660

468 – Veliuona, Jurbarkas distrikt

566 – Pilviškiai, Vilkaviškis distrikt

585 – Šunskai, Marijampolė distrikt

622 – Bartninkai, Vilkaviškis distrikt

631a – Dūsemenys, Trakai distrikt

649 – Valkininkai, Varėna distrikt

659 – Nemunaitis, Alytus distrikt

ratūkai dgs. (2)

2. vak., dz. ”små skivor för att lyfta nitar”

LKŽ XI 245

547 – Žvirgždaičiai, Šakiai distrikt

605 – Keturvalakiai, Vilkaviškis distrikt

655 – Rudamina, Lazdijai distrikt

skėršpjūvė (1) vak., dz.

se skerspjūklis

LKŽ XII 833 (skėršpjūvė, skerspjūvė)

76 – Pašvitinys, Pakruojo distrikt

512 – Šakiai

530 – Griškabūdis, Šakių distrikt

565 – Alksnėnai, Vilkaviškio distrikt

569 – Veiveriai, Prienų distrikt

603 – Pajevonys, Vilkaviškio distrikt

625 – Dauksiai, Marijampolės distrikt

642 – Simnas, Alytaus distrikt

spaṅgas, -à (4) väst., dz.

‘aklas’ LKŽ XIII 319

492 – Gelgaudiškis, Šakių distrikt

513 – Lukšiai, Šakių distrikt

530 – Griškabūdis, Šakių distrikt

546 – Kudirkos Naumiestis, Šakių distrikt

548 – Barzdai, Šakių raj.

584 – Vilkaviškis

585 – Šunskai, Marijampolės raj.

605 – Keturvalakiai, Vilkaviškio raj.

237

606 – Marijampolė 622 – Bartninkai, Vilkaviškis distrikt 627 – Ūdrija, Alytus distrikt 639 – Kalvarija, Marijampolė distrikt

strustis, ~iės m. (4) vak., dz. 1. ‘skieto dantis’, 2. ‘pintinės perpinas’ LKŽ XIII 1004 536 – Rumšiškės, Kaišiadorių distrikt 538 – Žasliai, Kaišiadorių distrikt 549a – Bagotoji, Marijampolė distrikt 591 – Jieznas, Prienai distrikt 627 – Ūdrija, Alytus distrikt 672 – Šventežeris, Lazdijai distrikt 686 – Leipalingis, Lazdijai distrikt 687 – Liškiava, Varėna distrikt 697 – Marcinkonys, Varėna distrikt 699 – Dubičiai, Varėna distrikt 702 – Ratnyčia, Varėna distrikt

naša (4) 1. žem., vak. ‘skörd, mognad, avkastning’ LKŽ VIII 568 321 – Teneniai, Šilalė distrikt 361 – Skaudvilė, Tauragė distrikt 392 – Tauragė 468 – Veliuona, Jurbarkas distrikt 491 – Jurbarkas 513 – Lukšiai, Šakiai distrikt 514 – Lekėčiai, Šakiai distrikt 584 – Vilkaviškis

skivytas (2) vak., žem. ‘trasor, trasa’ LKŽ XII 959 33 – Tirkšliai, Mažeikiai distrikt 305 – Anykščiai 364 – Raseiniai 392 – Tauragė 397 – Vadžgirys, Jurbarkas distrikt 490 – Sudárgas, Šakiai distrikt 491 – Jurbarkas 529 – Sintautai, Šakiai distrikt 565 – Alksnėnai, Vilkaviškis distrikt

vinis, ~iės (4) 2. dialektalt, västligt ’tand på en räfsa’ LKŽ:s excerpter 392 – Tauragė 399 – Girkalnis, Raseinių raj. 426 – Plaškiai, Šilutės raj. 491 – Jurbarkas

spāras (4) 1. västligt, dialektalt se gegnė LKŽ XIII 322 216 – Gargždai, Klaipėdos raj. 364 – Raseiniai 490 – Sudárgas, Šakių raj. 492 – Gelgaudiškis, Šakių raj. 548 – Barzdai, Šakių raj. 550 – Skriaudžiai, Prienų raj. 566 – Pilviškiai, Vilkaviškio raj. 639 – Kalvarija, Marijampolės raj.

Mottagen 1998 05 28

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Ordbok över det nutida litauiska språket (ansv. red. J. Kruopas), Vilnius: Förlaget för statlig politisk och vetenskaplig litteratur, 1954.

Dabartinės lietuvių kalbos žodynas (ats. red. J. Kruopas), Vilnius: Mintis, 1972.

_DŽ₃ – Ordbok över det nutida litauiska språket (ansv. red. St. Keinys), Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1993.

G r i n a v e c k i e n ė E. 1973: Den litterära språkets skattkammare. – Litteratur och konst 6,5.

G r u m a d i e n ė L. 1995: „Dabartinės lietuvių kalbos žodyno“ tarmybės. – Leksikografijos problemos: semantika, etimologija, terminų faktų pateikimas, žodyno sudarymo principai. Konferencijos pranešimų tezės. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 15–16.

K e i n y s S. 1991: „Dabartinės lietuvių kalbos žodynas“ ir kalbos normalizacija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 29, 92–98.

238

Kirvaitis G. 1984: Kokį norėtume turėti „Dabartinės lietuvių kalbos žodyną“. – Kultūros barai 8, 54–57.

Klimavičius J. 1997: Kas yra bendrinės kalbos leksika? Sampratos, nuomonės ir prietarai. Žodyno praktika ir teorija. Vartojimo reikmės ir problemos. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 20–32.

Lazauskaitė V. 1997: Dėl dėsuk-ybių pateikimo „Dabartinės lietuvių kalbos žodyne“. – Jaunųjų kalbininkų konferencija. Konferencijos tezės. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 13–15.

Lyberis A. 1973: Antrasis žodyno leidimas. – Tarybinis mokytojas 19,4.

Lyberis A. 1983: Žodžių atrankos problema „Dabartinės lietuvių kalbos žodyne“. – Lietuvių kalbotyros klausimai 22, 147–154.

LKŽ II₂ – Ordbok över det litauiska språket 2, Vilnius: Mintis, 1969.

LKŽ III – XVIII – Ordbok över det litauiska språket 3–6, Vilnius: Förlaget för statlig politisk och vetenskaplig litteratur, 1956, 1957, 1959, 1962; 7–9: Mintis, 1966, 1970, 1973; 10–15: Mokslas, 1976, 1978, 1981, 1984, 1986, 1991; 16–18: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1995, 1996, 1997.

Morkūnas K. 1997: Norminamasis žodynas ir lingvistinė geografija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 40–45.

Paulauskas J. 1974: Aktualios leksikos norminimo problemos ir žodynas. – Kalbos kultūra 27, 40–49.

Paulauskas J. 1979: Leksikos variantų norminimas. – Kalbos kultūra 37, 77–80.

Zabarskaitė J. 1996: Bendrinės kalbos žodynas – realybė ar fantazija. – Metai 3, 105–107.

OM DIALEKTISMERNAS PROBLEM I ”ORDBOK ÖVER DET NUTIDA LITAUISKA SPRÅKET”

(”Ordbok över det nutida litauiska språket”)

Sammanfattning

Aufgrund des im „Dabartinės lietuvių kalbos žodynas“ (Vilnius,1993) vorliegenden Verzeichnisses (insgesamt 2150 Wörter, d. h. cca 3% der Lexik des ganzen DŽ₃ („Großes Wörterbuch der litauischen Sprache“) werden die Auswahlkriterien der Wörter erörtert sowie der Gebrauch der dialektalen bzw. stilistischen Hinweise. Die Analyse der Wörter mit den beigefügten dialektalen Hinweisendz., ryt., vak., žem., aukšt. und tarm. zeigt, daß in das Wörterbuch der Gemeinsprache Folgendes nicht aufzunehmen ist: 1) ein beträchtlicher Teil der „expressiven“ Lexik; 2) Wörter, die in der Gemeinsprache gebräuchlichere Äquivalente haben; 3) seltene, auf einer kleinen Fläche des Dialektes gebräuchliche Wörter; 4) Wörter, die im akademischen „Lietuvių kalbos žodynas“ durch DŽ allein gekennzeichnet sind; 5) DŽ₃ - Wörter, die mit im akademischen Wörterbuch nicht verzeichneten Bedeutungen auftreten; 6) Wörter, die aus anderen Wörterbüchern in das akademische Wörterbuch übertragen sind, doch gegenwärtig in den Mundarten nicht mehr gebraucht werden.

Vid urvalet av dialektismer rekommenderas följande kriterier som de viktigaste: 1) dialektismens förekomst i litteraturen och ordböckerna (1800- och 1900-talen); 2) ordets förekomst i dialekterna; 3) systematik; 4) betydelsernas bristande överensstämmelse. Med beaktande av dessa urvalskriterier kan cirka 1% av DŽ₃ – dialektismer tas med i den akademiska ordboken.

239