ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLII (2000)

Rasulė VLADARSKIENĖ

Vytauto Didžiojo universitetas, Kaunas

INKONGRUENTA ORDGRUPPER I STATLIGA DOKUMENTS SPRÅK

Meningen utvidgas ofta (och inte sällan betydligt) av följeslagare till de satsdelar som utgör dess kärna; dessa kompletterar och preciserar betydelsen hos de ord som de är beroende av. De kallas satsdelskomponenter, modifierare och i traditionell grammatik attribut. Beroende på den syntaktiska relationen till det ord som de bestämmer skiljer man mellan modifierare (kongruerande attribut) och kvalifikatorer (inkongruerande attribut).

Långa, flerstegade inkongruenta ordgrupper – kvalifikatorer – som bestämmer substantiv är typiska för språket i statliga dokument. Deras användning bestäms av behovet av att beskriva de föremål och företeelser som omtalas så detaljerat som möjligt. En av de viktigaste egenskaperna hos språket i statliga dokument är nämligen exakthet, och för att uppnå den måste man forma långa ordgrupper med komplex struktur, så att så fullständig information som möjligt kan förmedlas samlat – i en enda mening.

Till den inkongruenta ordgruppens centrum – huvudordet – ansluts genom rektion ett kasus eller genom anslutning en infinitiv; dessa kan i sin tur ha ord som är beroende av dem. Utifrån deras valensegenskaper bör man skilja mellan enkla substantiv och substantiv som bildats av verb.

Kvalifikatorernas genitivkedja

I språket i statliga dokument används kvalifikatorn genitiv mycket ofta. Detta beror på genitivens förmåga att beskriva ett föremål ur olika synvinklar. Därför är genitiv det vanligaste kasus i olika namn på institutioner, myndigheter, företag, organisationer och deras avdelningar, tjänstemän och dokument. De bildas med flera genitiver som står i olika inbördes relationer, till exempel: Lietuvos Respublikos susisiekimo ministerija; Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerijos apsaugos policija; Lietuvos Respublikos statybos ir urbanistikos ministerijos Būsto politikos skyrius. Sådana utvidgade nominalgrupper består av genitiver i flera nivåer (grader, rangordningar), vilka i sin tur kan ha underordnade genitiver, till exempel: Kultūros ministerijos (grupp av första graden, bestående av två genitiver), Kultūros vertybių apsaugos departamentas (grupp av andra graden – tre genitiver). Sådana utvidgade genitivkedjor gör det möjligt att ange det juridiska underordningsförhållandet för det omtalade objektet och andra särskiljande egenskaper hos det.

114

En av de vanligaste betydelserna av genitiv i namn är juridisk underordning: Inrikesministeriets polisdepartement; Utrikesministeriets konsulära informationsavdelning; Kommunikationsministeriets avdelning för civil luftfart, flygplatsavdelningen; Försvarsministeriets flygvapens tjänst för luftrumskontroll.

En annan vanlig betydelse av genitiv i namn är verksamhetsområde eller verksamhetens art: Statistikdepartementet; Ekonomiministeriet; Statens säkerhetsdepartement; Konkurrens- och konsumentskyddstjänsten. Genitiver som anger verksamhetsområde eller verksamhetens art ingår i grupper av genitiver som uttrycker juridisk underordning, t.ex.: Kultur (verksamhetsområde) ministerium (hela frasen utgör en grupp av första graden) Förlags (verksamhetsområde) avdelning (hela frasen utgör en grupp av andra graden).

Ofta förekommer också samordnade attribut eller andra kasus (inte genitiv) i sådana namn, t.ex.: Kommissionen för kontroll av priser på statliga energiresurser och energiverksamhet; tjänsten för Republiken Litauens regeringsrepresentanter i länen; rådgivare åt Republiken Litauens regering i internationella relationer; Republiken Litauens regerings representant för kontakter med Seimas; Republiken Litauens Seimas presstalesperson.

En av orsakerna till att genitivkedjor är så vanliga i språket i statliga dokument är kravet att i officiellt bruk ange institutionernas fullständiga namn och redovisa alla högre led i underordningen, t.ex.: Republiken Litauens inrikesministeriums migrationsdepartement; Republiken Litauens kommunikations- och informatikministeriums statliga inspektion för elektrisk kommunikation; handelskoordinationsavdelningen vid handelsdepartementet, som lyder under Republiken Litauens industri- och handelsministerium.

När de företeelser som benämns har anknytning till en institution vars namn består av en genitivgrupp med flera led, tillkommer dessutom ett attribut av ett led. Sådana är:

befattningsbeteckningar, t.ex.: chefen för stabsavdelningen vid Republiken Litauens inrikesministerium; kommissarien vid underavdelningen för kontroll av olaglig narkotikaproduktion och narkotikahandel, som tillhör kriminalpolisens sökavdelning inom Inrikesministeriets polisdepartement;

namn på dokument som reglerar institutionens verksamhet, t.ex.: Arbetsordning för gränskontrollposterna vid den statliga folkhälsovårdstjänsten; taxor för tjänster som tillhandahålls av Republiken Litauens inspektion för statlig kontroll av vattenburna transporter och säker sjöfart; bestämmelser för det statliga registret över Republiken Litauens administrativa enheter och bosättningar.

Långa genitivkedjor kan också förekomma i namn på andra dokument, där det inte finns någon tydlig hierarki för juridisk underordning, eller i nominala uttryck med andra betydelser, t.ex.: förslag till Republiken Litauens lag om jordens inre; förfarande för genomförande av Republiken Litauens lag om bostadsrättsföreningar; ekonomiska åtgärder för att minska den totala alkoholkonsumtionen; arbetsordning för programförslagets tävlingskommitté

115

; överträdelse av reglerna för förande av handelsmäklarens journal; giltighetstiden för tullombudets fullmakt.

Långa genitivkedjor försvårar stilen och delvis även förståelsen av texten, men de uppstår till följd av särdragen hos de benämningar som används i statliga dokument.

Kvalifikator för verbalsubstantiv – genitiv

I statliga dokument används genitiv ofta tillsammans med ett verbalsubstantiv. En sådan genitiv har, utöver sin attributiva betydelse, även andra, mer underliggande betydelser. I ”Lietuvių kalbos gramatika” står det: ”Denna genitiv behåller samma betydelser som det kasus som står i relation till motsvarande verb” (LKG 1976: 417). A. Valeckienė skiljer mellan betydelserna hos en sådan genitiv utifrån grundverbets transitivitet: ”När ett handlingsabstrakt bildas av intransitiva verb betecknar genitiven handlingens subjekt […], och när ett handlingsabstrakt bildas av transitiva verb betecknar genitiven handlingens objekt” (Valeckienė 1998: 152). I statliga dokument förekommer båda betydelserna, till exempel:

Keleivių skridimas be bilieto – užtraukia baudą iki vieno šimto litų (ATPK 1996: 91); Piliečių neatvykimas pagal šaukimą į tikrąją krašto apsaugos tarnybą arba mokymus be pateisinamos priežasties iki dviejų parų – užtraukia penkių šimtų litų baudą (ATPK 1996: 157) – subjekto kilmininkai šalia iš intranzityvinių veiksmažodžių padarytų daiktavardžių; Tyčinis telefono automato ar jo kabinos gadinimas – užtraukia baudą nuo penkių šimtų iki vieno tūkstančio litų (ATPK 1996: 100); Tyčinis neteisėtas Lietuvos Respublikos valstybės sienos perėjimas – baudžiamas laisvės atėmimu iki trejų metų arba bauda (BK 1997: 78) – objekto kilmininkai šalia iš tranzityvinių veiksmažodžių padarytų daiktavardžių.

Den vanliga placeringen av genitiven i en nominalfras är före det substantiv (GenN) som den bestämmer. Den står på samma plats även i de citerade meningarna, oavsett om den har betydelsen av handlingens objekt eller subjekt. I statliga dokument vållar de fall störst problem där verbalsubstantivet har bildats av ett transitivt verb och genitiven betecknar en person som kan vara både handlingens subjekt och objekt eller ha en annan betydelse, till exempel:

Olaglig uppsägning av en arbetstagare av personliga skäl […] – bestraffas med korrigerande arbete […] (BK 1997: 97); Avsiktlig förstöring eller vårdslös förvaring av militära intyg av personer som omfattas av värnplikten och inkallade – bestraffas […] (ATPK 1996: 159).

Sådana schablonartade meningar används i lagböcker (nämligen Republiken Litauens strafflag och Republiken Litauens lag om administrativa överträdelser): först anges den handling som medför straff (bestraffas), därefter strafftypen och straffets omfattning. Handlingen beskrivs

116

med en nominalfras, vars huvudord är ett verbalsubstantiv, medan dess särskiljande egenskap anges av genitiven.

Ofta måste både handlingens subjekt och objekt anges, och deras uttryck och placering i nominalfrasen är desamma, det vill säga genitiven står före huvudordet. För att skilja subjektet från objektet i en och samma mening överförs dock verbfrasens ordföljd (SVO) till nominalfrasen, till exempel: tjänstemannen sade upp arbetstagaren → tjänstemannens uppsägning av arbetstagaren. Uttrycket är stilistiskt tungrott, men oundvikligt i statliga dokument när nominalfrasen måste ange både den som utför handlingen och patienten – det objekt som utsätts för handlingen. Ibland är det bara ordföljden i sådana nominalfraser som gör det möjligt att skilja subjektet från objektet, till exempel:

Berusning av en minderårig genom att den minderåriges föräldrar eller andra personer tillhandahåller alkohol – medför böter […] (ATPK 1996: 125); En mors uppsåtliga dödande av sitt spädbarn under förlossningen eller omedelbart efter den – bestraffas med fängelse i högst fem år […] (BK 1997: 82).

Båda genitiverna (subjektets och objektets) kan inte placeras före verbalsubstantivet, eftersom det då skulle bildas en fras med en annan betydelse, jfr modern dödande av spädbarnet och moderns spädbarns dödande. På grund av genitivens mångtydighet består den nämnda ordföljden – subjektets genitiv, verbalsubstantiv, objektets genitiv – även när objektet inte är en person och därför inte kan förväxlas med subjektet, till exempel:

En värnpliktigs undandragande från militär registrering – bestraffas med fängelse i högst ett år (BK 1997: 110); Förvärv, innehav, överlåtelse till andra personer eller försäljning av ett slätborrat gevär eller en armborst utan polistillstånd – medför böter […] (ATPK 1996: 146).

Det finns betydligt fler fall där en nominalfras betecknar både handlingens subjekt och objekt och objektet inte är en person än fall där objektet är en person. Därför kan man hävda att objektets genitiv används efter verbalsubstantivet inte enbart för att skilja subjektet från objektet, utan också för att undvika olika möjliga tolkningar till följd av genitivens mångtydighet.

Ibland placeras genitiver med båda betydelserna före huvudordet: den första är subjektets genitiv och den andra objektets, men de måste skiljas åt av andra ord, oftast ett kongruerande attribut. Ändå är sådana uttryck inte tillräckligt tydliga, till exempel:

Överlämnande av felaktig information till luftfartygets besättning av tjänstemän vid civilflygsdirektoratet […] – medför böter på mellan femhundra och ettusen litas (ATPK 1996: 72); Vårdslös förvaring av statlig eller allmän egendom av en materiellt ansvarig person eller en person som anförtrotts förvaringen av egendomen – medför en varning […] (ATPK 1996: 28).

När en nominalfras bara innehåller en genitiv – en bestämning – kan genitivens betydelse påverka ordföljden. Subjektets genitiv

117

betecknar aktören i en intransitiv handling, kan inte uttrycka ett objekt och står alltid före huvudordet, t.ex.: Vändning med fordon vid övergångsställen, i tunnlar, på broar, viadukter och överfarter samt under dessa […] medför böter […] (ATPK 1996: 79).

Objektets genitiv kan stå på sin normala plats, dvs. före det verbalsubstantiv som den bestämmer, men också efter det. Om objektet är en person står genitiven som betecknar det i lagtexterna oftast efter huvudordet, t.ex.: Förolämpning av en polisman eller en polisreservist i samband med fullgörandet av de uppgifter för upprätthållande av allmän ordning som ålagts dem – bestraffas med fängelse […] (BK 1997: 105); Indragande av en minderårig i brottslig verksamhet […] – bestraffas med fängelse i högst fem år (BK 1997: 138); Bortförande av annans barn eller byte av barn i själviskt syfte eller av andra låga motiv – bestraffas med fängelse […] (BK 1997: 91). I dessa fall hjälper den ovanliga ordföljden till att urskilja vad den bestämmande genitiven betyder, jfr förolämpning av en polisman och en polismans förolämpning – den första frasen kan tolkas på två sätt, medan den andra bara kan förstås på ett sätt. I sådana nominalfraser kan alltså ordföljden skilja mellan subjekt och objekt.

Detta är ett av de fall där, som V. Ambrazas hävdar, ”Ordföljden kan användas för att differentiera betydelserna hos ordkombinationer” (Ambrazas 1986: 97).

Endast i sällsynta fall kan objektets genitiv, när den betecknar personer, användas före huvudordet i lagtexterna, t.ex.: Förolämpning eller förtal av Republikens president i massmedier – medför varning […] (ATPK 1996: 162); Transport av passagerare med personbil vars hygieniska skick inte uppfyller de krav som fastställts i lagstiftningen – medför böter […] (ATPK 1996: 93); Hot mot en person genom sprängning, mordbrand eller på annat sätt som är farligt för människors liv, hälsa eller egendom – bestraffas med fängelse […] (BK 1997: 120). I dessa fall framgår det av sammanhanget att genitiven betecknar objektet.

När objektet inte är en person står genitiven som betecknar det oftast före huvudordet (GenN), t.ex.: Hemligt eller öppet tillgrepp av annans egendom – bestraffas med fängelse i högst fyra år […] (BK 1997: 158); Utkastande av skräp och andra föremål genom tågvagnsfönster […] – medför varning (ATPK 1996: 67); Uppsåtlig förstörelse eller skadegörelse av annans egendom – bestraffas med korrektionsarbete […] (BK 1997: 162).

Den neutrala ordföljden GenN används också i andra statliga dokument när det inte finns någon risk att blanda ihop handlingens subjekt med dess objekt, t.ex.: Inkomster är en ökning av bankens tillgångar eller en minskning av bankens skulder under rapporteringsperioden till följd av tillhandahållna tjänster (Žin. 1995, Nr. 33–804); De viktigaste målen för statens energipolitik är: […] att uppmuntra producenter och konsumenter att effektivt använda inhemska, förnybara och sekundära energiresurser (Žin. 1995, Nr. 32–743).

118

Objektets genitiv som betecknar något annat än en person kan emellertid också stå efter huvudordet, trots att den enligt den litauiska ordföljdens regler skulle stå före detta ord, t.ex.:

Undandragande från mobiliseringsinkallelse till Litauens Republiks nationella försvarstjänst – bestraffas med fängelse […] (BK 1997: 77), jfr undandragande från mobiliseringsinkallelse; Tillgrepp av annans egendom av stort värde som hittats eller av en tillfällighet kommit i ens besittning – bestraffas med korrektionsarbete […] (BK 1997: 61), jfr tillgrepp av egendom av stort värde; Underlåtenhet att ge nödvändig och uppenbart omedelbar hjälp till en person som befinner sig i livsfara […] – bestraffas med korrektionsarbete (BK 1997: 91), jfr underlåtenhet att ge nödvändig hjälp. Handlingsbeteckningen som placerats först betonas mer och riktar mottagarens uppmärksamhet mot sig. Sådan ordföljd förekommer också i rubrikerna till lagartiklar, t.ex.: Artikel 80. Undandragande från mobiliseringsinkallelse (BK 1997: 77); Artikel 129. Underlåtenhet att ge en sjuk person medicinsk hjälp (BK 1997: 92).

En annan (oftast viktigaste) orsak till att genitiven placeras efter huvudordet är hela nominalfrasens längd, i synnerhet de bisatser som ingår i den, t.ex.:

Jakt på djur eller fåglar som det är helt förbjudet att jaga […] – bestraffas med fängelse […] (BK 1997: 194); Överträdelse av regler som fastställts för att förebygga epidemiska eller andra smittsamma sjukdomar eller bekämpa dem, om detta har lett eller kunnat leda till att sjukdomen spridits – bestraffas med fängelse […] (BK 1997: 136).

Att det är den långa nominalfrasen med bestämningar som orsakar den förändrade ordföljden bekräftas av de fall där den aktuella handlingen i en förkortad artikelrubrik beskrivs med neutral ordföljd (GenN), t.ex.:

Artikel 233. Olaglig försändelse av giftiga, explosiva, starkt frätande eller lättantändliga ämnen

Olaglig försändelse med post eller som bagage av giftiga ämnen samt explosiva, starkt frätande eller lättantändliga ämnen eller föremål – bestraffas med fängelse […] (BK 1997: 131);

Artikel 106. Införsel av växtbaserade varor som är förbjudna att importera samt av växtbaserade varor utan karantänkontroll eller lämplig behandling

Införsel från utlandet eller utförsel från gränshamnar vid hav och floder (hamnanläggningar), järnvägs- och busstationer, flygplatser och andra gränsövergångar av växtbaserade varor som är förbjudna att importera samt växtbaserade varor utan karantänkontroll eller lämplig behandling – medför böter […] (ATPK 1996: 63).

Fraser med ovanlig ordföljd är ofta döda, konstlade konstruktioner där det litauiska språket med våld böjs efter den standardisering och precision som krävs av statliga dokument.

119

Verbalsubstantivets bestämning – infinitiv

Infinitiven fogas oftast till abstrakta verbalsubstantiv bildade med suffixet -imas av verb som kan ta en infinitiv, t.ex.: mottagande för att tas i bruk, jfr ta i bruk; hot om att döda, jfr hota att döda, vägran att registrera stadgar, förslag om att tilldela en grad, försök att begå ett brott, strävan att påverka ett vittne, överlämnande för att köra en bil, underlåtenhet att fullgöra en skyldighet.

Infinitiven kan också fogas till andra substantiv av verbal härkomst, t.ex.: grund för att bevilja bidrag, möjlighet att överföra uppgifter, befogenhet att underteckna ett avtal, begäran om återbetalning av ett överskott, tillstånd att inrätta en terminal, beslut om att avsätta en inspektör, ansökan om att få medel.

Infinitiv som bestämning används ganska ofta i språket i statliga dokument, eftersom verbalsubstantiv är vanliga där, och användningsområdets särdrag kräver att en handling beskrivs som ett begrepp som inte är knutet till tid, numerus eller person.

I statliga dokument används oftast substantivet rätt tillsammans med en infinitiv som fogats till det. Detta ord är mycket viktigt här, eftersom en av de statliga dokumentens uppgifter är att fastställa medborgarnas, tjänstemännens och institutionernas rättigheter i staten. För detta ändamål ägnas separata artiklar eller till och med kapitel åt frågan i normativa dokument. Med ordet rätt bildas också ordgrupper av andra strukturer, t.ex.: rätt till arbete, naturlig rätt, rösträtt, initiativrätt i lagstiftningsfrågor, men rättens innehåll uttrycks oftast med en infinitiv eller dess förbindelser. En ensam infinitiv används sällan, t.ex.: Arbetstagare har, när de försvarar sina ekonomiska och sociala intressen, rätt att strejka (LRK 1994: 19); En medlem i en kreditunion har inte rätt att rösta när medlemsmötet beslutar i frågan om hans eller hennes medlemskap i kreditunionen (Žin. 1995, Nr. 26–578); vanligen ansluter sig ord som är beroende av infinitiven till denna.

När infinitiven är transitiv består ordgruppen som följer substantivet rätt oftast av en infinitiv med ett objekt i ackusativ, t.ex.: rätt att få information, granska dokument, fatta beslut, besluta om sanktioner, tillsätta en kommission, kritisera arbetet, överklaga beslut, lägga fram förslag, ange brister, tillhandahålla tjänster, behandla patienter, tillverka mynt, kontrollera handeln.

Den ordgrupp som beskriver rätten, eller dess huvudled, kan också bestå av:

infinitiv med genitiv, t.ex.: Riksrevisorn har rätt att anlita specialister för att genomföra granskningar (Žin. 1995, Nr. 51–1243); Kommittéerna har i frågor som hör till deras befogenhetsområde rätt att från kommunförvaltningen och kommunala företag och institutioner begära in rapporteringsuppgifter från tjänstemän (Žin. 1995, Nr. 32–755);

infinitiv med dativ, t.ex.: Privatiseringsmyndigheten har rätt […] att företräda Republiken Litauens regering i domstol i frågor som rör privatiseringstransaktioner […] (Žin. 1995, Nr. 61–1530);

120

infinitiv med instrumentalis, t.ex.: En passagerare har rätt att resa med ett tåg i en högre kategori (GTK 1996: 21); Revisorer har rätt att […] använda all bankinformation och alla bankdokument (Žin. 1995, Nr. 49–1214);

infinitiv med lokativ, t.ex.: En medlem i en förening har rätt att: 1) delta i föreningens möten […]; 2) arbeta i föreningen enligt ett anställningsavtal (Žin. 1995, Nr. 20–449); Tjänstemän har rätt att […] i den ordning som föreskrivs i föreskrifterna praktisera vid andra institutioner, även utomlands (Žin. 1995, Nr. 33–759);

infinitiv med prepositionskonstruktioner, t.ex.: En person som ställs till administrativt ansvar har rätt att ta del av ärendets handlingar (ATPK 1996: 220); Skiljedomstolen […] har rätt att vända sig till distriktsdomstolen på skiljedomstolens ort […] (Žin. 1996, Nr. 39–961);

infinitiv med gerundium, t.ex.: Medborgarna har rätt att delta i styrningen av sitt land, både direkt och genom demokratiskt valda representanter (LRK 1994: 13); Inspektionsanställda […] ges rätt att […] delta i undersökningen av omständigheterna och orsakerna till olyckor samt dödliga och allvarliga olycksfall […] (Žin. 1995, Nr. 26–594);

två infinitiver, t.ex.: Privatiseringsmyndigheten har rätt att […] föreslå företagets grundare att byta ut chefen för det företag som privatiseras […] (Žin. 1995, Nr. 61–1530); Inspektionsanställda […] ges rätt att […] kräva att fysiska och juridiska personer omedelbart stänger av energianläggningar […] (Žin. 1995, Nr. 26–594).

Ofta beskrivs inte innehållet i en enda rättighet, utan en hel uppsättning rättigheter, det vill säga rättigheter som en viss tjänsteman eller institution har. En grupp ord som består av samordnade, oftast utbyggda bestämningar beskriver rättighetskomplexet – infinitiver med olika bestämningar, t.ex.:

Statistikavdelningen har, när den fullgör de uppgifter som anförtrotts den, rätt att:

1. fastställa årsprogram för arbetet vid Statistikavdelningen och statistikavdelningarna i städer och distrikt;

2. kostnadsfritt via korrespondens från företag med alla former av ägande erhålla […] rapporter som har bestyrkts på föreskrivet sätt;

8. genomföra folkräkningar och andra statistiska undersökningar med hjälp av invånarna i den ordning som fastställts av Republiken Litauens regering;

9. delta i Finansministeriets utarbetande av formulär för kvartals- och årsbokslut […];

13. utöva publiceringsrätten och offentliggöra statistikuppgifter (Žin. 1995, Nr. 27–612).

I alla undersökta ordgrupper står infinitiven efter ordet som den bestämmer, och nominalgruppen står också sist i meningen. Detta är deras normala position. En annan ordföljd är möjlig när det viktiga inte är att definiera rättighetens innehåll, utan att ange vem som innehar den. Tre varianter av ovanlig ordföljd är möjliga:

1. Nominalgruppen står i början av meningen; meningen inleds med huvudordet, följt av bestämningen – en infinitiv med underordnade ord, t.ex.:

121

Teisę susipažinti su protokolu turi kiekvienas konkurso dalyvis (Žin. 1996, Nr. 133–2356); Teisę skirti chemoprofilaktiką turi tik asmens sveikatos priežiūros specialistai, Sveikatos apsaugos ministerijos nustatyta tvarka gavę licencijas medicinos praktikai (Žin. 1996, Nr. 104–2363); Teisę siūlyti Teisėjų senato pirmininkui Senate svarstytinus įstatymų taikymo teismų praktikoje klausimus turi Aukščiausiojo Teismo skyrių pirmininkai ir teisėjai […] (Žin. 1995, Nr. 36–887).

2. Den nominala gruppen delas upp, infinitiven står i början av meningen, och ett verb skiljer den från det ord som den bestämmer. Denna ovanliga ordföljd används när rättighetsinnehavaren (beneficienten) behöver framhävas särskilt, t.ex.:

Alla juridiska och fysiska personer har rätt att använda vägarna i enlighet med denna lag […] (Žin. 1995, Nr. 44–1076); Endast personer som har registrerat sig i föreskriven ordning och infunnit sig till sammanträdet med kommissionen för hyresupphandlingen har rätt att delta i upphandlingen (Žin. 1996, Nr. 103–2356); Rätten att köpa biljetter utan kö i biljettluckorna ges åt passagerare med barn i förskoleåldern, gravida kvinnor, personer med funktionsnedsättning, ledamöter av Lietuvos Respublikos Seimas och kommunfullmäktigeledamöter (Žin. 1995, Nr. 47–1155).

Denna ordföljd har uppenbarligen uppstått efter meningar där predikatet består av ett modalt verb och en infinitiv i början av meningen, medan den som önskas framhävas som utförare av handlingen placeras i slutet av meningen, t.ex.:

Medicinsk verksamhet (primär eller specialiserad) får bedrivas i Republiken Litauen av personer som har en giltig licens utfärdad i enlighet med den ordning som fastställs i denna lag (Žin. 1996, Nr. 102–2313); Endast jägare får jaga med rovfåglar (Žin. 1995, Nr. 25–571). Här är infinitiven en del av predikatet och kan flyttas friare än en infinitiv som genom en attributiv förbindelse är knuten till och bestämmer ett substantiv. Men för företeelser med närliggande semantik söker man efter likartade uttryckssätt. Förbindelsen har rättjämställs med modalverben kan, måste, är skyldig att, som i statliga dokument anger olika grader av föreskrivande styrka, och beskriver, när den införlivas i detta system, kompetensens gränser, dvs. den ger rättslig grund för möjligheten att utföra en handling; jfr personer kan använda vägarna, personer måste använda vägarna, personer är skyldiga att använda vägarna och personer har rätt att använda vägarna.

3. Den nominala gruppen står i början av meningen; meningen inleds med en infinitivfras som står före det ord den bestämmer, men skiljs från det av en annan bestämning – en genitiv, t.ex.:

Statliga bibliotek har företrädesrätt att förvärva trycksaker och andra dokument som säljs från ett icke-statligt bibliotek under avveckling (Žin. 1995, Nr. 51–1245); Företrädesrätt att köpa en biljett har: personer med funktionsnedsättning, passagerare med små barn och gravida kvinnor (Žin. 1995, Nr. 60–1516).

Den ordgrupp som består av en infinitiv och står tillsammans med substantivet rätt är ofta mycket utbyggd. En sådan ordgrupp, som fungerar som ett satsledsatellit, blir det informationsmässigt viktigaste och strukturellt längsta och mest komplexa elementet i meningen.

Mottaget 1999 05 27

122

LITTERATUR OCH KÄLLOR

Ambrazas V. 1986: Dabartinės lietuvių kalbos žodžių tvarkos modeliai. – Lietuvos TSR Mokslu Akademijos darbai, A serija, 3(96), 92–101.

ATPK 1996: Lietuvos Respublikos administracinės teisės pažeidimų kodeksas, Vilnius: Teisinės informacijos centras prie Teisingumo ministerijos.

BK 1997: Lietuvos Respublikos baudžiamasis kodeksas, Vilnius: Teisės aktai.

GTK 1996: Lietuvos Respublikos geležinkelio transporto kodeksas, Vilnius: Teisinės informacijos centras prie Teisingumo ministerijos.

LKG 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3, Vilnius: Mokslas.

LRK 1994: Lietuvos Respublikos konstitucija, Vilnius: Teisinės informacijos centras prie Teisingumo ministerijos.

Valeckienė A. 1998: Lietuvių kalbos funkcinė gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Žin. – Valstybės žinios (officiell publikation).

ICKE-ÖVERENSSTÄMMANDE ORDGRUPPER I STATSDOKUMENTENS SPRÅK

Sammanfattning

Artikeln behandlar en särskild typ av attribut: användningen av fria bestämningar (icke-överensstämmande attribut) i statliga dokument.

1. I statliga dokuments språk är långa kedjor av genitivattribut ganska vanliga. Bland orsakerna till detta fenomen kan nämnas genitivens förmåga att definiera ett föremål ur olika synvinklar (språklig orsak) och kravet att vid officiell användning ange institutioners namn genom att redovisa alla underordnade nivåer (utomlingvistisk orsak).

2. Ett särskilt fall av genitivbruk diskuteras när ordgruppen har ett verbalsubstantiv som huvudord. Ordföljden i en sådan mening bidrar till att skilja betydelserna åt: subjektets genitiv står före substantivet, objektets genitiv efter det. När båda genitivattributen står före substantivet får ordgruppen betydelsen av beroende. Ibland används genitiven efter huvudordet på grund av hela nominalgruppens strukturella egenskaper.

3. I statliga dokuments språk är ordgrupper med huvudordet teisė (eng. right) vanliga. Ordet används ofta tillsammans med infinitiven och dess bestämningar. Ordgruppens struktur bestäms av infinitivens valens. Ordgruppen med ordet teisė förekommer oftast i slutet av meningen. När rättighetens innehavare snarare än dess objekt ska betonas, flyttas ordgruppen till meningsinitial position. Det är ovanligt att använda infinitiven som bestämning i meningsinitial position, skild från sitt huvudord av predikatet.

123