Acta Linguistica Lithuanica

LIX (2008), 141 – 142

Anmärkningar

Remarks

Småfundighet 16

En död vill bli levande. Av den självlärde Antanas Juškas bakūžės, som entusiastiskt samlade dialektord, skapades, utifrån vad han tyckte var en bildning av bak- och suffixet -ūžės, ordet bakà. Denna nybildning publicerades i första delen av Juškas ordbok. Den vetenskapliga hjälpgruppen för redaktörerna av LKŽ I (E. Fraenkelis, J. Gerullis, J. Otrębskis, A. Salys, P. Skardžius) lät inte ett sådant skapat ord återintroduceras 1939–1941 — i LKŽ I (1941) togs ordet inte med, utan förtegs.

Tyvärr har också B. Tolutienės varning (Litteratur och språk 5, 1961, s. 153) om det konstgjorda bakos ursprung fallit i glömska. I Litauiska språkets encyklopedi (Vilnius, 1999, s. 45, återgiven i den andra upplagan) dök detta ord åter upp som ett verkligt språkfaktum. På liknande sätt dök bakà upp även i Smoczyńskis bok Litauiska språkets etymologiska ordbok (2007, s. 42). Vetenskapen har inget att vinna på detta. Juška har skapat många fler sådana nybildningar: kumė ← kumelė, sama ← samana, šãža (šáiža) ← atšãža, atšáiža osv. (jfr orden som anges i författarens bok Rättelser till Litauiska språkets ordbok (2006), vilka inte hörts vid kontroller i dialekterna).

Småfundighet 17

Den berömde baltisten vid Krakóws universitet, prof. Wojciech’as Smoczyński’s, fortsätter att ägna sig åt etymologiseringen av det litauiska ordförrådet — han har på nytt publicerat tillägg till sin bok Słownik etymologiczny języka litewskiego, tryckfel och annat (se ”Uzupełnienia do Słownika etymolognego języka litewskiego“, Acta Linguistica Lithuanica 58, 53–151).

Allt i den undersökningen är mycket intressant och värdefullt, även om en sak särskilt fångade min och den tidigare redaktörens uppmärksamhet. I första delen av LKŽ skrev Juozas Balčikonis, initiativtagaren och den store pionjären bakom LKŽ, att ”... det fanns också sådana upptecknare som inte kunde skilja verkliga ord från fantasifoster” (LKŽ I, ”Prakalbos”, s. V). Sådana uppgifter hade också hittats på av en livligfantasifull kvinna från Tauragnai, och eftersom de uppgifter hon lämnat från Tauragnai och andra platser därför väckte misstankar kontrollerades de (se även lexikologen och etnografen Birutė Jasiūnaitės tankar i Baltistica XLII (3), 2007, s. 446, och författaren till dessa rader, LKŽ-redaktören

141

Pastabos

knygą Lietuvių kalbos žodyno taisymai, 2006). Toks pasirodė ir Tauragnų žodis sūduvā „purvynas‘, etimologo Broniaus Savukyno palaikytas patikimu. Jis buvo spiriamas paneigti tai, nes tikrinant vietoje visi sakė tokio žodžio nežinantys, net a. a. dr Kazimieras Gaivenis tik šypsosi.

Nu har detta upprepats även av prof. W. Smoczyński (ibid., pp. 126–127) och anges som en felaktig hänvisning i LKŽ. Nej, detta är noggrant kontrollerat och togs inte med i LKŽ. Sådant borde man ha avstått från, liksom den där insamlarens bātnyko, ”den dzukiska skogsbi-skötaren”, som förlagts till Tauragnus, den hedniska gudinnan Indrajos som hittats på och sprids av ivriga östlänningar, invånare i Utena med flera. Låt denna sūduvā förbli en fråga om den autodidakta lingvistens tro på sitt fantasifoster och dess resultat. Prof. Juozas Balčikonis visste detta mycket väl och såg långt in i framtiden. Framlidne Bronius Savukynas hann inte publicera detta, eftersom en kampanj för att få honom avskedad inleddes vid Litauiska språkets institut på grund av hans umgänge med turister från Förbundsrepubliken Tyskland. Sådant har också hänt...

Vytautas Antanas Vitkauskas

Litauiska språkets institut

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Litauen

142