MARKUS RODUNER

Litauiska språkets institut

Forskningsområden: litauisk syntax, baltisk syntax, historisk syntax, areallingvistik, översättningsvetenskap.

AMBIPERSONAL – passar denna kategori även för de baltiska språken?

Ambipersonal: en lämplig kategori även för de baltiska språken?

SAMMANFATTNING

I denna artikel undersöks hur kategorin ambipersonal realiseras genom konstruktioner med passiva particip i litauiska och – endast kortfattat – lettiska. Eftersom ambipersonal kan uttryckas på olika sätt även inom ett och samma språk, fokuserar vi här på konstruktioner med passiva particip. Just i ambipersonal som uttrycks genom konstruktioner med passiva particip kan en viss grad av grammatikalisering skönjas. Sambandet mellan passiv och den nämnda kategorin i dessa språk diskuteras också.

SAMMANFATTNING

Denna artikel diskuterar hur ambipersonal realiseras med participformer, traditionellt kallade passiva particip, i litauiska och – i betydligt mindre utsträckning – lettiska. Eftersom kategorin ambipersonal kan uttryckas med olika medel koncentrerar vi oss i denna artikel på konstruktioner med passiva particip som ett sätt att uttrycka ambipersonal. Detta val gjordes eftersom dessa konstruktioner med neutrala passiva particip uppvisar en hög grad av grammatikalisering. Vi diskuterar även sambandet mellan passiv och ambipersonal.

INLEDNING

Begreppet ambipersonal myntades av den finländske lingvisten Hannu Tommola (Tommola 1993) i samband med hans undersökning av problem med diates (verbets genus) i finska och estniska, jfr (1), (2).

NYCKELORD: ambipersonal, passiv, verbgenus, baltiska språk, areallingvistik.

NYCKELORD: ambipersonal, passiv, verbgenus, baltiska språk, areallingvistik.

106

Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV

Ambipersonal as – ar ši kategorija tinka ir baltų kalboms?

(1) suo. Tanskassa puhutaan tanskaa. Danmark. LOC.¹ tala. AMB. PRAES. på danska. I Danmark talas danska (Karlsson 2000: 190).

(2) est. Tehti ära suur töö. arbeta. AMB. PRAET. stor arbetsbörda. NOM. Ett stort arbete blev färdigt (Tommola 1997: 3).

Dessa exempel illustrerar väl problemet med hur verbgenus ska tolkas i de östersjöfinska språken. Den kategori som i äldre grammatikor över de östersjöfinska språken kallas passiv påminner snarare om tyskans (eller andra språks) opersonliga passiv (ty. unpersönliches Passiv² och kan bildas av nästan alla typer av verb, även tillståndsverb eller oackusativa verb³ (jfr lit. augama, krentama, užmiegama). Liknande konstruktioner förekommer också i många andra språk, men i de östersjöfinska språken finns inga grammatiska medel för att uttrycka agenten⁴ och, beroende på verbets valens, är endast en tvåpersonlig eller en opersonlig ”passiv” möjlig. I dessa språk är ambipersonal grammatikaliserat.

Wolfgang Schlachter, en av de första som ingående undersökte problemen kring finskans passiv, citerar redan i inledningen till sitt arbete, vars talande titel är Hat das Finnische ein Passiv (”Har finskan en passiv?”, Schlachter: 1985), Oswald Szemerényis (1970) påstående, tillämpligt på de östersjöfinska språken – men inte bara på dem – att det är särskilt viktigt att skilja mellan en tvåpersonlig och en trepersonlig passivkonstruktion, eftersom den trepersonliga (med uttryckt agent) endast är en transformation av motsvarande aktiva sats (alltså bara en syntaktisk variant), medan den tvåpersonliga (utan uttryckt agent) behövs eftersom frånvaron av agent kan ha informationsvärde (en obestämd agent, avsiktligt inte-

¹ Förkortningar som används i artikeln: ACC. – ackusativ, LOC. – lokativ, NOM. – nominativ, GEN. – genitiv, AMB. – ambipersonal, PRAES. – presens, PRAET. – preteritum (perfektivt), ART. – artikel, PAG. – hjälpverb, PPP. – perfekt particip passiv, PPA. – perfekt particip aktiv, språk: ir. – iriska, est. – estniska, lett. – lettiska, lit. – litauiska, fr. – franska, suo. – finska, ty. – tyska, val. – kymriska.

² Plg. Tommola (1997): „в структурном отношении данное явление рассматривалось традиционно как особый случай пассива: „имперсональный“ пассив“.

³ I många språk saknas passiv av sådana verb, eftersom subjektet i den aktiva satsen inte är en agent utan oftast en upplevare.

⁴ Det är sant att denna möjlighet finns i estniska, och att den tredje deltagaren kan uttryckas med en konstruktion med postpositionen pool(t) ’från, på [...]s sida’ (jfr Tauli 1983: 32). I sin artikel ger Manninen, Hiietam (2005) också exempel från både estniska (med den tidigare nämnda postpositionen poolt) och finska (med prepositionen toimesta ’på någons uppdrag’), där agenten kan uttryckas även när syntetiska (”äkta”) ambipersonalformer används eller där satsens semantik kräver en sådan tolkning. Detta fenomen bör undersökas vidare med ett större textkorpus för att fastställa hur utbrett det redan är i dessa språk och om det fortsätter att spridas och ger upphov till en fullvärdig passiv.

Straipsniai / Articles

107

M A R K U S R O D U N E R

vardijamas veikėjas ir kt.). Fredo Karlssono suomių kalbos gramatikoje (Karlsson 2000: 187) rašoma, kad šios kalbos pasyvą geriau būtų vadinti „indefinitu“. Kaip matome, nė vienas šių kalbininkų, aprašydamas Baltijos finų kalbų neveikiamąją rūšį, nebuvo linkęs ją sutapatinti su žinomesnių Vakarų Europos⁵ kalbų pasyvu.

Inom språkvetenskapen kallades sådana ambipersonella satser som (1) traditionellt för opersonliga passiver, eftersom någon aktör/upplevare inte uttryckligen anges. Detta är dock problematiskt eftersom de kan bildas av verb av alla typer. Även beteckningen impersonal (jfr Holvoet 2001, Blevins 2003 m.fl.) är problematisk ur semantisk synvinkel, eftersom aktören/upplevaren endast inte anges på satsens yta, medan hen utifrån kontexten förstås som ’levande’ eller rentav ’människa’ – i exempel (1) är det invånarna i Danmark. Därför skulle begreppet ambipersonal (med en ambivalent referent för aktören/upplevaren) bättre motsvara detta fenomen. Dessutom – se nästa stycke – gör detta det möjligt att jämföra hur ambipersonal uttrycks med olika medel, inte bara med verbformer, i världens språk⁶.

Pats Tommola (1997) diskusijoje dėl ambipersonalo kategorijos savo pirmtaku įvardija Igorį Melčuką, pasiūliusį „diatezes, kuriomis supresuojami aktantai, pavadinti „supresyvu“ (Mel’čuk: 1991: 65). Ir Tommola vartoja sąvoką supresyvas (plg. jo 1993 m. straipsnio pavadinimą), tačiau taip vadina supresyvizacijos, sintaksinės operacijos, kuria supresuojamas aktantas, rezultatą, o ambipersonalu – semantinė-pragmatinė kategorija, kuri gali būti reiškiama įvairiomis konstrukcijomis, pvz., sugramatinama atskiromis veiksmažodžio formomis kaip suomių ir estų kalbose. Ambipersonalo apibūdinimas kaip semantinės-pragmatinės kategorijos – kaip teiginių, kuriuose veikėjas neįvardijamas (supresuojamas), tačiau referentiškai identifikuojamas arba konkrečiai, arba kaip generinis – leidžia Tommolai (1997) be sugramatinto ambipersonalo Baltijos finų kalbose aptarti įvairių Europos kalbų strategijas ambipersonalui reikšti, tarp jų antrojo vienaskaitos veiksmažodžio formą (pvz., rusų kalboje), atskirus ambipersonalinius įvardžius (pvz., vok. man, pranc. on), sangrąžines veiksmažodžio formas (pvz., italų, švedų kalbose) ir kt. Taigi ambipersonalo raiškos priemonių esama gana įvairių, veiksmažodžių rūšies formų atžvilgiu jie taip pat nevienareikšmiai – vartojamos ir pasyvinės, ir sangrąžinės, ir aktyvinės veiksmažodžio formos.

Denna artikel fokuserar på användningen av passiva former för att uttrycka ambipersonal i de baltiska språken, främst litauiska.

⁵ ”Mer kända”, eftersom en av de ”passiva” formerna i de keltiska språken i Europas andra utkant också har den funktion som beskrivs här; jfr walesiska siaredir (tala AMBP. PRAES.) Cymraeg (’walesiska’) yma (’här’) – ”här talas walesiska” – eller iriska Labhraítear (tala AMBP. PRAES.) Gaeilge anseo – ”här talas iriska”.

⁶ Ett liknande fall vad gäller uttryckssättens mångfald är evidentialitetskategorin.

108

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I V – L X V

Ambipersonalas – ar ši kategorija tinka ir baltų kalboms?

AMBIPERSONAL I LITAUISKA

Varför börjar argumentationen i denna studie med de finska språken, som är grannspråk till de baltiska? Jo, därför att även tolkningen av de baltiska språkens passiv som en fullvärdig passiv är nästan lika problematisk som i de östersjöfinska språken.

I enlighet med de redan nämnda författarna avses i denna artikel med fullvärdig passiv endast en treledad passiv, det vill säga en sådan där det direkta objektet i en aktiv sats flyttas till subjektets position, medan aktören (den aktiva satsens subjekt) anges med en prepositionsfras eller ett indirekt kasus – en sådan som förekommer i många (nutida) västeuropeiska språk:

(3a) ty. Der Mann schlägt ART. MASC. NOM. man slå. PRAES. 3. SG. den Hund ART. MASC. ACC. hund. ACC. SG. Mannen slår hunden.

(3b) ty. Der Hund wird vom ART. MASC. NOM. hund. NOM. SG. PAG. PRAES. 3. SG. av Mann geschlagen man slå. PPP. Hunden blir slagen av mannen.

Även om påståendena hunden blir slagen av mannen eller hunden blir av mannen slagen båda är grammatiska i litauiska och följer alla grammatikregler, är de inte särskilt naturliga⁷. Av de 202 exemplen i DLKT på det typiska transitiva verbet mušti ’slå’, som ofta citeras för att illustrera passiv, är endast 12 exempel på passiv presensparticip⁸ mušamas försedda med en aktör i genitiv. Av dessa skulle endast ett kunna beskrivas som en fullständig passiv sats (ex. 4):

(4) Åh, Maleckis, fastän professor, blir själv slagen av myndigheterna!

I de övriga exemplen används passivparticipet attributivt (3), eller så anges inte aktören (4).

⁷ Plg. Ambrazas 2006: 492: „Subjekto (agentinis) kilmininkas tose konstrukcijose [pasyvo su neveikiamųjų dalyvių vardininko derinamomis formomis – M. R.] vartojamas retai.“

⁸ I denna artikel kommer argumentationen huvudsakligen att bygga på exempel med passiv presensparticip, eftersom konstruktioner med passivparticip i dåtid ofta också används för att uttrycka andra kategorier – till exempel resultativ (jfr Geniušienė 1988) eller evidentialitet (jfr Holvoet, Semėnienė 2004).

Straipsniai / Articles

109

M A R K U S R O D U N E R

(5) Än i dag kan man i nästan varje dagstidning läsa om unga brudar som misshandlas av sina män, plågas av sina svärmödrar eller tar livet av sig på grund av ett outhärdligt liv, och ibland även mördas.

(6) Mannen blev misshandlad och strypt, och hans hus genomsöktes i jakt på pengar.

Meningar av den sistnämnda typen – utan någon aktör uttryckt med genitiv – är ganska vanliga i dagens standardspråk. Även om vissa drag, såsom participets kongruens med ett element i nominativ (upplevaren/patienten), visar att det direkta objektet flyttas till subjektets position, tyder den sällsynta uttryckliga angivelsen av aktören och den ganska sällsynta användningen av treledat passiv på en koppling till ambipersonalen.

Påståendet (6) saknar, till skillnad från ett fullvärdigt treledat passiv, en egentlig aktiv motsvarighet. I dess ”aktiva” motsvarighet misshandlade och ströp man mannen och genomsökte hans hus i jakt på pengar, uttrycks aktören inte heller (de). Aktören går att identifiera endast utifrån kontexten, liksom aktören i den ”passiva” meningen (5). Detta innebär dock ingalunda att den är opersonlig, eftersom det även här, liksom i exempel (1), rör sig om en levande varelse som kan identifieras utifrån kontexten – i det här fallet till och med brottslingar som handlar mycket aktivt. Båda dessa påståenden är alltså goda exempel på kategorin ambipersonal och visar att den kan uttryckas med olika språkliga medel.

Tommola (1997) argumentuoja, kad ambipersonalo funkcija yra kitokia nei triasmenio pasyvo. Pastarajame tik keičiama aktualioji skaida, t. y. aktyvinio sakinio tiesioginis papildinys yra iškeliamas į veiksnio poziciją. Dėl to pasyvas būdingas kalboms, kuriose jis yra priemonė aktyvinio sakinio tiesioginiam papildiniui tematizuoti. O baltų ir Baltijos finų kalbose tam užtenka argumentus sukeisti vietomis (Gediminas įkūrė Vilnių – Vilnių įkūrė Gediminas). Björnas Wiemeris (2001: 9) teigia, kad tokių sakinių kaip Jokios klaidos nepastebėta arba Čia vakar buvo valgoma priskyrimas pasyvo kategorijai yra problemiškas, kadangi trūksta privilegijuoto sintaksinio argumento (angl. privileged syntactic argument). Lyginant teiginį Jokios klaidos nepastebėta su teiginiu Dvi klaidos pastebėtos aiškiai matyti, kad ir pastarojo sakinio funkcija yra ambipersonalinė. Abejuose teiginiuose veikėjas numanomas, tik supresuojamas.

Ett av det treledade passivets kännetecken är att det, eftersom det direkta objektet flyttas fram, endast kan bildas av transitiva verb. Meningar med intransitiva verb kan inte passiveras. Litauiska konstruktioner med passiva particip av intransitiva verb tycks motsäga detta påstående; jämför (7):

(7) Expeditionens medlemmar tillbringade fyra dygn i Lukina Jamos grotta. Man sov i basläger som ligger på 750 respektive 950 meters djup i grottan (DLKT).

110

Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV

Ambipersonal as – ar ši kategorija tinka ir baltų kalboms?

På grund av sin valens går det inte att bilda en treledad passiv mening med verbet miegoti. Det är inte heller möjligt att kongruera participet i predikatet med något, eftersom det inte finns något att flytta till subjektets position.

Verb som miegoti ’sova’ eller kosėti ’hosta’ är emellertid intransitiva, men i vissa språk, till exempel tyska, kan de ”passiviseras” som ambipersonal (opersonligt passiv), jämför (8):

(8) es wurde auf dem Boden geschlafen

PASSIV. PRETERITUM. 3. SING. på ART. DAT. MASK. golv sova. PASSIVT PARTICIP.

man sov på golvet / vi sov på golvet

I tyskan kan synonymt även användas en konstruktion med det ambipersonala pronomenet man, till exempel man schlief (sova PRETERITUM 3. SING.) auf dem Boden. I båda påståendena är de som sover bara inte uttryckligen angivna, men underförstådda – expeditionens medlemmar, om det är en expeditionsmedlem som berättar – vi.

Subjektet till sådana verb är aktivt (en aktör), och verbet kallas oergativt. I samma tyska språk kan meningar med oackusativa verb, såsom fallen (’falla’) eller ersticken (’kvävas’), däremot inte ”passiviseras”. Till exempel är *es wurde in den Abgrund gefallen (’man föll i avgrunden’) en ogrammatisk mening, medan den på litauiska är helt grammatisk, även om den kanske inte är särskilt vanlig (i LKET ges endast 6 exempel på sökningen krentama). Ambipersonalformer av intransitiva verb är tydligt identifierbara – det är neutrumformer av passiva particip.

Som vi har sett förekommer treledat passiv i litauisk standardspråksform, men används sällan. I många dialekter är däremot meningar⁹ med okongruerande particip vanliga och påminner ännu mer om ambipersonalen i de baltisk-finska språken, eftersom participet inte kongruerar med ett nominativt element:

(9) fälten plöjs (Ambrazas 2001: 407)

(10) nå, monumentet uppfördes (Krokšlys, Varėna distrikt, inspelning från expeditionen)

I sådana satser står det direkta objektet i nominativ, men flyttas inte till subjektets position, och predikatsparticipet kongruerar inte med det. Nominativmarkering innebär inte nödvändigtvis att något flyttas till subjektets position, eftersom nominativ i dessa dialekter också används för att markera det direkta objektet i satser utan öppet uttryckt subjekt (jfr Ambrazas 2001 och den där angivna litteraturen). I så fall är den uteblivna kongruensen inte heller problematisk, eftersom nominativ markerar inte ett grammatiskt

⁹ De förekommer också i texter, men liksom nominativobjektet främst i texter från tiden före kriget. Bland de över 15 000 exemplen ur DLKT med passiva particip i neutrum, insamlade för avhandlingen, lyckades jag hitta endast en sats med den här nämnda strukturen.

Straipsniai / Articles

111

MARKUS RODUNER

subjekt. Detta bekräftas också av enstaka dialektexempel där den upplevande deltagaren markeras med ackusativ och inte nominativ, jfr su geiniu iš dreivių medų kopama (Ambrazas 1990: 205)¹⁰.

I konstruktioner med passiva particip i neutrum hittades inga exempel med pronomen i första eller andra person (i något eller alla tre numerus), eller satser med direkta objekt i ackusativ – det verkar som om i detta fall endast en ambipersonal med ett kongruerande particip är möjlig, jfr *mane buvo mušama – aš buvau mušamas¹¹. Detta är intressant, eftersom just dessa pronomen i finskan står i ackusativ i ambipersonala satser, medan substantiv står i nominativ.

Utöver de redan nämnda uttryckssätten kan ambipersonalen i litauiskan – liksom till exempel i ryskan – också uttryckas med andra person singularis (ibland med tilläggsordet žmogus).

(11) rus. Когда влюблен, не замечаешь När vara förälskad PPP. NOM. SG. M. inte märka PRAES. IND. 2. SG. недостатков любимого человека. brist GEN. PL. älskad GEN. SG. M. människa GEN. SG. När man är förälskad märker man inte bristerna hos den man älskar.

Exempel som tyska man (pron. AMB.) ist (’vara’ PRAES. 3. SG.), was (’vad’ ACC.) man isst (’äta’ PRAES. 3. SG.) bekräftar också användningen av andra person i generaliserad betydelse. Liksom den litauiska motsvarigheten esi, ką valgai kan det också sägas i andra person: du bist, was du isst.

AMBIPERSONAL I LETTISKA

I lettiskan bildas passivformer med hjälpverben tikt (mer sällan även tapt, kļūt, handlingspassiv) eller būt ’vara’ (tillståndspassiv) och particip på –ts–. Som Nicole Nau (1997: 37, jfr även Holvoet 2001: 370) framhåller kan nästan alla verb passiviseras¹².

¹⁰ Sådana konstruktioner med passiva particip i neutrum i preteritum och ackusativobjekt är ganska vanliga också i vissa slaviska språk (jfr Wiemer, Giger 2005) – de är resultativ.

¹¹ Inte heller i det iriska ambipersonalet flyttas det aktiva satsens objekt till subjektets position, jfr Maraíodh (’döda’ AMB. PRAET.) (léi) (’med henne’) é (’han’ ACC!): ordagrant ”dödad (med henne) honom” – ”han dödades av henne, hon dödade honom”.

¹² Den begränsning som Axel Holvoet (ibid.) nämner, nämligen att kopulan būti inte kan passiviseras/ambipersonaliseras i lettiskan, till skillnad från finskan, gäller också litauiskan – satsen *būta gudraus / gudriam är ogrammatisk; den blir korrekt först när en aktör nämns tillsammans med kopulan: jo esama

112

Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV

Ambipersonalas – ar ši kategorija tinka ir baltų kalboms?

(12) Där lästes alla då existerande burlakromaner framför (‘läsa’ PPP. NOM. PL. M.) och om häxor talades det (‘tala’ PPP. NOM. SG. M.). Där lästes alla burlakromaner som fanns vid den tiden och om häxor talades (Nau 1997: 38).

(13) Då delades det då PAG. PRAET. dela PPP. NOM. SG. M. Då delades det.

Nau hävdar att ambipersonal (passiv) inte används ofta i talspråket, särskilt inte med subjekt i första eller andra person (1997: 38), medan Sturla Berg-Olsen hävdar att användningen av passiv i lettiska är mer begränsad än i språk med fixerad ordföljd (2001: 220). Man bör dock uppmärksamma att ambipersonalets funktion även här är att agenten markeras som underförstådd – och levande, ofta jag eller vi, jfr (13). Detta skulle kunna förklara ett faktum som Nau nämner på samma ställe: att en sats med ”passiv” kan kombineras med en opersonlig sats med verb i tredje person plural, jfr Vecākais brālis tika ievainots un viņu paņēma vācu gūstā – ”Den äldste brodern blev sårad och man tog honom till fånga hos tyskarna”. Båda dessa satser är enligt kategorin som lagts fram här ambipersonella och kan därför kombineras.

När det gäller draget att verbets transitivitet nästan saknar betydelse för att ”passiviseras” liknar lettiskan i hög grad inte bara litauiskan utan även de närliggande finska språken.

En egenskap som lettiskan har gemensam med de baltisk-finska språken, men inte med litauiskan, är att det i standardspråklig lettiska, liksom i många dialekter, inte går att ange agenten i ”handlingspassiv” med hjälpverbet tikt (jfr Berg-Olsen 2001: 219, Nau 1997: 38, Holvoet 2001: 371). Berg-Olsen (ibid.) citerar dock Endzelīns (1951: 984) och ger exempel från äldre lettiska texter där agenten anges – en gång i genitiv (liksom på litauiska), och en andra gång med prepositionen no (’från’):

(14) Balti man vaidzini ne ūdeņa balināti [...] asarām balināti no nelieša Mina vita kinder är inte blekta av vatten [...] blekta av tårar av fienden

Tačiau šie pavyzdžiai abu yra ne veiksmo pasyvai. Alfredas Gātersas (1993: 295–97) pažymi, kad latvių dainose asmeninis veikėjas beveik niekada neįvardijamas, ir pabrėžia konstrukcijų su –ts– dalyviais artumą konstrukcijoms su predikatyvais.

slug. En ytterligare parallell är iriskan, där nästan alla verb också kan ambipersonaliseras, med undantag för satser med kopulan is. ”För det tredje har alla iriska satser, med undantag för satser bildade med kopulaverbet is, en opersonlig motsvarighet: detta omfattar intransitiva satser, kopulativa satser bildade med kopulaverbet bí och till och med passiver, liksom de förväntade transitiva satserna; endast transitiva satser har passiva motsvarigheter” (Noonan 1994: 5).

Straipsniai / Articles

113

MARKUS RODUNER

Holvoetas (2001: 332–335) atkreipia dėmesį į faktą, kad latvių kalboje šalia 3 daugiskaitos asmens ambipersonalui reikšti vartojamas ir vienaskaitos 3 asmuo¹³. Tame pačiame straipsnyje įžvelgiamas ir skirtumas tarp abiejų 3 asmens formų vartojimo – daugiskaita vartojama nereferentiniam, generiniam veikėjui išreikšti, vienaskaita referentiniam¹⁴. Tame pačiame straipsnyje nurodoma dar kitų į pasyvą panašių konstrukcijų, kurios yra bendros latvių kalbai ir kaimyninėms finų kalboms.

Stativ passiv kommer vi, liksom litauiska påståenden med predikativa ta-particip, inte att diskutera här på grund av deras samband med resultativ och predikativa konstruktioner¹⁵.

AMBIPERSONAL UTTRYCK I VISSA ANDRA EUROPEISKA SPRÅK

Som nämndes i den tredje fotnoten har de keltiska språken också grammatikaliserade ambipersonala former längst i Europas västra utkant. Modern iriska skiljer till och med mellan två ”passivformer” – ambipersonal och ”äkta” passiv (jfr Noonan 1994):

(12) Rinneadh a faire agus a hadhlacadh. göra AMB. PRAET. hans vaka och hans begravning hans vaka och begravning organiserades / någon organiserade hans vaka och begravning¹⁶ (Nolan 2005: 3)

(13) Bhí sé á bhualadh aici¹⁷ var han i+sin slå-VN. av+henne Han blev slagen av henne (Noonan 1994: 6)

Det är tydligt att ambipersonal i iriska – liksom i andra keltiska språk – är grammatikaliserat och att det finns särskilda uttrycksmedel för att uttrycka passiv. De sistnämnda – för passiv

¹³ Eftersom finita verbformer i tredje person i de baltiska språken inte skiljer sig åt vad gäller numerus, byggde han på verbformer där en sådan skillnad finns, till exempel particip.

¹⁴ I detta sammanhang vore det intressant att undersöka om användningen av ambipersonal i andra person singular och tredje person plural skiljer sig semantiskt på ett liknande sätt i litauiska.

¹⁵ Det finns en omfattande litteratur om detta ämne, liksom om uttryck för aktören med genitiv eller andra kasus/konstruktioner; om aktörsgenitiv, se till exempel Ambrazas 1990, Holvoet 2000 och den litteratur som hänvisas till där.

¹⁶ ”Någon organiserade hans begravning och vaka. [do’(x) CAUSE [make’(x, a faire agus a hadhlacadh)]], där x är en ospecificerad individ av animerad och mänsklig typ och tolkas som ’någon’, det vill säga en specifik (eftersom personen existerar) obestämd person.”

¹⁷ Detta påstående, som görs utan att aktören namnges, är tvetydigt: Han blev slagen eller Han slog honom.

114

Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV

Ambipersonalac – ar ši kategorija tinka ir baltų kalboms?

uttrycka – i det besläktade walesiska språket, liksom exempelvis i lettiska eller estniska, finns det flera olika konstruktioner (jfr Skrzypiec 2000). Och även om konstruktionen är ambipersonal finns det ändå medel att uttrycka den undertryckta aktören i den (och detta påminner inte bara om de baltiska språken utan också om de germanska).

Ambipersonal som semantisk-pragmatisk kategori uttrycks på ett eller annat sätt i många europeiska språk, exempelvis tyska eller franska, med ett särskilt pronomen – tyska man, franska on¹⁸. Det bör dock understrykas att användningsområdet för ambipersonalkategorin inte är detsamma i dessa språk. Därför kan det uppstå svårigheter vid översättning från ett språk till ett annat. Författaren till denna artikel har hört avancerade studenter i tyska säga meningar som man hat in Mannheim studiert, en ordagrann översättning av den litauiska meningen studijuota Manheime: den litauiska meningens ambipersonal studijuota översätts med motsvarande ambipersonalpronomen man. Till skillnad från i litauiskan kan pronomenet man emellertid inte användas på detta sätt i tyskan, eftersom en tysktalande inte förstår att det också kan betyda jag¹⁹.

Just detta drag i litauiskan har återigen en motsvarighet i finskan, där pronomenet me (’vi’) därför redan i talspråk kan användas tillsammans med en ambipersonalform som i paradigmet har ersatt den ”egentliga” formen för första person plural (Christen 1998: 52). I inget av de baltiska språken används dock en sådan kombination – pronomen i första person plural + ambipersonal verbform (*mes einama). Användningen av pronomen i första person plural med generaliserad betydelse är välbekant. Liksom tredje person plural kan detta pronomen beteckna en obestämd grupp människor eller en helhet. Att använda ambipersonal i stället för första person singular väcker vid första anblicken förvåning. Masajoshi Shibatani (jfr schemat 1998: 97) påpekar emellertid att användningen av ambipersonal med passiv morfologi i många språk begränsas enligt animacitetshierarkin. Exempelvis tillåts den i nepali endast när den outtalade aktören, som kan förstås av sammanhanget, är första person. Detta motiveras av dennes maximala kontroll över handlingen²⁰.

¹⁸ För övrigt är de outtalade aktörerna även i franskan ofta vi, jfr on y va? ’går vi?’, eller on a bien mangé ’man har ätit gott, vi har ätit gott’.

¹⁹ Det finns meningar där även tyska man kan tolkas som en ersättning för ich (’jag’): Man (opersonligt pronomen) hat (’ha’ 3 SG. PRAES. AKT.) halt so seine Beziehungen – ”vi har ju alla våra relationer” (ordagrant ”man har ju sina relationer”). Detta är dock ett specialfall, där jag är liktydigt med vi alla. Jfr från DLKT: Dessutom har man nu uppgifter om att vintrarna på dessa breddgrader brukade vara mycket stränga.

²⁰ När det gäller litauiskan påpekar Masajoshi Shibatani (ibid.: 98) att den endast tillåter människor som aktörer i ambipersonalkonstruktioner (eng. human). Men även i litauiskan kan man hitta exempel som lojama (DLKT – fig. 2) eller miaukiama (DLKT – fig. 1), även om man måste medge att det rör sig om enstaka exempel.

Straipsniai / Articles

115

MARKUS RODUNER

SLUTSATSER

I de baltiska språken finns, till skillnad från i de angränsande finska eller keltiska språken, ingen enda grammatikaliserad verbform för att uttrycka ambipersonal. Endast konstruktioner med passivparticip i neutrum, och i lettiskan med ett oböjt maskulint particip, skulle vi kunna kalla ”äkta” ambipersonal. Likheten mellan de baltiska språken och de östersjöfinska språken är dock ändå uppenbar – i båda språkgrupperna kan ambipersonal (”opersonlig passiv”), som sig bör, bildas både av transitiva och intransitiva verb – det finns nästan inga begränsningar vad gäller verbtyp (ambipersonal är möjlig även från genuint oackusativa verb eller från verbet ”vara”). I lettiskan är det inte möjligt att ange aktören till transitiva verb / upplevaren till intransitiva verb i ambipersonal (endast i progressiv passiv), medan det är sällsynt i litauiskan. Detta tyder på att ambipersonal (på andra håll kallat impersonal) är primärt och trepersonspassiv ett sekundärt fenomen²¹. Dessutom används ambipersonal i de baltiska språken, liksom i finska och estniska, ofta där man i många västeuropeiska språk skulle använda satser med subjekt uttryckt med pronomenen vi eller jag.

KÄLLA

DLKT – Det moderna litauiska språkets korpus. Tillgänglig på internet: donelaitis.vdu.lt.

LITERATŪRA

Ambrazas Vytautas 1990: Сравнительный синтаксис причастий балтийских языков. Vilnius: Mokslas.

Ambrazas Vytautas 1994: On the interpretation of Lithuanian constructions with neuter passive participles. – Linguistica Baltica 3, 7–11.

Ambrazas Vytautas, sud., 1997: Lithuanian Grammar. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Ambrazas Vytautas 2001: On the development of the nominative object in East Baltic. – CBL, 391–412.

Ambrazas Vytautas 2006: Lietuvių kalbos istorinė sintaksė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Berg-Olsen Sturla 2001: Subjects and valency-changing mechanisms in Latvian. – Sprachtypologie und Universalienforschung 54(3), 209–225.

²¹ Tokį triasmenio pasyvo atsiradimą iš ambipersonalo įvairiose kalbose nurodo ir Shibatani – pagal principą „maksimaliai padidink gramatinės reikšmės skirtumą“ (Shibatani 1998: 95).

116

Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV

Ambipersonalās – ar ši kategorija tinka ir baltų kalboms?

Blevins James P. 2003: Passives and impersonals. – Journal of Linguistics 39, 473–520.

Christen Simon 1998: Unpersönliche Konstruktionen und sekundäre Personifizierung. – Linguistica Baltica 7, 51–61.

Dahl Östen, Koptjevskaja-Tamm Maria, sud., 2001: The Circum-Baltic Languages. Typology and Contact. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.

Endzelīns Jānis 1951: Latviešu valodas gramatika. Rīga: Latvijas valsts izdevniecība.

Gāters Alfrēds 1993: Lettische Syntax. Die Dainas. Frankfurt am Main: Peter Lang.

Geniu šienė Emma, Nedjalkov Vladimir P. 1988: Resultative, Passive and Perfect in Lithuanian. – Typology of Resultative constructions, ed. by Vladimir P. Nedjalkov. Amsterdam: John Benjamins, 369–386.

Holvoet Axel 2000: Once more on the Baltic genitive of agent. – Baltistica 35, 45–58.

Holvoet Axel 2001: Impersonals and passives in Baltic and Finnic. – CBL, 363–391.

Holvoet Axel 2004: Evidencialumo kategorija. – Gramatinių kategorijų tyrimai (Lietuvių gramatikos darbai 2), red. Axel Holvoet, Loreta Semėnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Karlsson Fred 2000: Finnische Grammatik. Hamburg: Helmut Buske.

Larsson Lars-Gunnar 2001: Baltic influence on Finnic languages. – The Circum-Baltic Languages. Typology and Contact. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins, 237–253.

Lees Aet 2006: The Undergoer in Passive Clauses in Estonian and Finnish. – Selected papers from the 2005 Conference of the Australian Linguistic Society, ed. by Allan Keith. Prieiga internete: http://www.als.asn.au.

LKG – Lietuvių kalbos gramatika 3. Sintaksė, red. Kazys Ulvydas. Vilnius: Mokslas, 1976.

Manninen Satu, Hiietam Katrin 2005: Some thoughts on Balto-Finnic passives and impersonals. – The Department of English in Lund: Working Papers in Linguistics 5, 65–90.

Mathiassen Terje 1996: Tense, Mood and Aspect in Lithuanian and Latvian (Meddelelser 75). Oslo: Universitet i Oslo, Slavisk-baltisk institutt, 1996.

Mathiassen Terje 1996 (1997): A Short Grammar of Latvian. Columbus, OH: Slavica.

Mel’čuk – Мельчук Игорь 1991: Ещё раз к вопросу об эргативной конструкции. – Вопросы языкознания 4, 46–88.

Nau Nicole 1998: Latvian. München / Newcastle: Lincom Europa.

Nolan Brian 2005: The role of definiteness in the impersonal passives of Modern Irish. – Proceedings of the RRG 2005 conference at the Academia Sinica. Taipei, Taiwan. Prieiga internete: http://linguistics.buffalo.edu/people/faculty/vanvalin/rrg/Brian Nolan.

Straipsniai / Articles

117

MARKUS RODUNER

Noonan Michael 1994: A tale of two passives in Irish. – Voice: Form and Function, ed. by Barbara Fox, Paul Hopper. Amsterdam: John Benjamins. Prieiga internete: https://pantherfile.uwm.edu/noonan/www/2Irish.passives.pdf.

Perlmutter David M. 1978: Impersonal passives and the Unaccusative Hypothesis. – Proceedings of the 4th Annual Meeting of the Berkeley Linguistics Society. UC Berkeley, 157–189.

Schlachter Wolfgang 1985: Hat das Finnische ein Passiv. – Finnisch-Ugrische Forschungen: Zeitschrift für finnisch-ugrische Sprach- und Volkskunde 47(1), 1–144.

Shibatani Masajoshi 1998: Voice parameters. – Kobe papers in Linguistics 1, 93–111.

Skrzypiec Andrzej M. 2000: A preliminary study of Welsh passives and their Polish equivalents. – Poznan Studies in Contemporary Linguistics 36, 151–157.

Szem erény Oswald: Einführung in die vergleichende Sprachwissenschaft. Darmstadt: Wissenschaftliche Buchgesellschaft.

Tauli Valter 1983: Standard Estonian Grammar. Part II. Syntax (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Uralica Upsaliensia 14). Uppsala: Uppsala Universitet.

Tommola Hannu 1993: Ambipersoonainen Suppressiivi: diateesista suomessa ja virossa. – Studia comparativa linguarum orbis Maris Baltici 1. Tutkimuksia syntaksin ja pragmatiikan alalta, sud. Valma Yli-Vakkuri. Turku: Turun yliopiston suomalaisen ja yleisen kielitieteen laitoksen julkaisuja, 41–96.

Tommola Hannu 1997: О супрессиве и об амбиперсонале. – Труды по русской и славянской филологии. Лингвистика, Новая серия, вып. 1, 173–187. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus. Cituojama iš rankraščio.

Wiemer Björn 2001: Partizipien zwischen Syntax, Semantik und Pragmatik: Ein Überblick zu aspektuellen, diathesebezogenen und diskursrelevanten Eigenschaften im modernen Litauischen. – Sprachbeschreibung & Typologie (Publikation zum Workshop vom 16. Dezember 2000 in Bern). Arbeitspapiere 38, sud. B. Wälchli, F. Zúñiga. Bern: Institut für Sprachwissenschaft, 65–81.

Wiemer Björn, Giger Markus 2005: Resultativa in den nordslavischen und baltischen Sprachen. München: Lincom.

Vihman Virve-Anneli. Nothing Personal. Some detransitivizing devices in Estonian. Prieiga internete: www.ling.ed.ac.uk/~pgc/archive/2001/virvegc01.pdf.

Vihman Virve-Anneli 2004: Valency Reduction in Estonian (daktaro disertacija). Prieiga internete: http://linguistics.buffalo.edu/people/faculty/vanvalin/rrg/Vihman_PhD_dissertation.pdf.

118

Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV

Ambipersonalas – ar ši kategorija tinka ir baltų kalboms?

Ambipersonal: A Suitable Category for the Baltic Languages too?

S U M M A R Y

In this paper, the author discusses, if the category „ambipersonal“ as postulated as a semantic-pragmatic category with grammaticalised realisation in Finnish and Estonian by Hannu Tommola (1993, 1998) has its counterpart in the neighbouring Baltic languages Lithuanian and – to a much lesser extent discussed – Latvian. The Lithuanian and Latvian – and the Baltic Finnic – passive share the feature that virtually any verb can be passivised. In both Baltic languages constructions with neuter participles (Lithuanian) or non-agreeing masculine participles can be identified as ambipersonal, the easiest to identify being constructions with intransitive verbs. In Latvian as in the neighbouring Finnic languages, the actor cannot be overtly named in constructions involving the auxiliary tikt, denoting actions not states. In Lithuanian, this is possible, also, as shown on the base of the electronic corpus of contemporary Lithuanian, quite rare with constructions involving participles in -ma. We therefore can make the conclusion that the ambipersonal meaning is basic in the Baltic languages and that the full three-argument passive is nearly not or weakly developed.

Įteikta 2010 m. lapkričio 30 d.

M A R K U S R O D U N E R

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

119