Vid datorbaserad syntaktisk analys av litauiska upptäcktes ett nytt fenomen som ännu inte hade beskrivits i litteraturen. Om det finns två ord i en mening som styr samma kasus och detta kasus står mellan dem, vilket av orden bildar då en fras med det styrda kasuset, och vilket av dem blir utan utvidgning? Artikeln beskriver participets, substantivets och infinitivens syntaktiska dragningskraft och presenterar jämförelser mellan de observerade fallen och motsvarigheterna i andra språk. Även själva termen syntaktisk dragningskraft mellan ord definieras.
S A M M A N F A T T N I N G
Vid syntaktisk analys av det litauiska språket upptäcktes ett nytt fenomen som inte tidigare har behandlats i litteraturen. Om det finns två ord i en mening som styr samma kasus och detta kasus står mellan dem, vilket av orden bildar då en fras med det styrda kasuset, och vilket av dem förblir outbyggt? Artikeln beskriver participets, substantivets och infinitivens syntaktiska dragningskraft; jämförelser mellan de identifierade fallen och motsvarigheterna i andra språk presenteras. Även termen ordens syntaktiska dragningskraft definieras.
1. INLEDNING
I och med datorernas tillkomst uppstod möjligheten att automatisera människans intellektuella arbete. Från 1968 till 1978 var grammatisk analys av naturliga språk ett huvudtema för forskare inom artificiell intelligens (Nirenburg 1987: 26). Men naturliga språk,
V I K T I G A B E G R E P P: automatisk syntaktisk analys; en menings syntaktiska struktur; syntaktiska relationer; syntaktisk dragning mellan ord; syntaktisk dragning hos particip, infinitiv och substantiv.
S Ö K O R D: automatic syntactic analysis; syntactic structure of a sentence; syntactic relations; syntactic pull of words; syntactic pull of participle, infinitive and noun.
130
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 2
Sintaksinė žodžių trauka
som människor lätt kan hantera, visade sig vara svårknäckta för datorer (Jensen, Heidorn, Richardson, 1993: 2). Därför har man ännu inte uppnått lika goda resultat vid automatisk bearbetning av naturliga språk som inom andra användningsområden för datorer.
1.1. Arbeten med datorisering av syntax i Litauen
Förmodligen återfinns det första försöket att beskriva en metod för automatisk syntaktisk analys av litauiska i Vidas Daudaravičius magisteruppsats, vars främsta mål var att ”fastställa de grundläggande principerna för automatisk syntaktisk analys av litauiska (The main goal of this research is to set general principles for automatic syntactical analysis of Lithuanian language)” (Daudaravičius 2002: 6). En relationsgraf presenteras, som återspeglar kunskap om ett visst språk (i detta fall litauiska), det vill säga syntaktiska relationer mellan ord. Grafens noder representerar grammatiska kategorier, medan bågarna visar relationerna mellan dessa grammatiska kategorier. Relationsgrafen (fig. 1) (Daudaravičius 2002: 38) konstruerades med utgångspunkt i Vitas Labutis syntax (1996).
1 PAV. Lietuvių kalbos ryšių grafas (Daudaravičius 2002: 38)
Straipsniai / Articles
131
Page 3
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
Utifrån denna graf konstrueras för varje mening ett beroendeträd som omfattar alla möjliga varianter om meningen är flertydig. Trädets uppbyggnad delas in i två steg: först ritas en relationsgraf som återspeglar alla möjliga syntaktiska relationer i den aktuella meningen, och därefter härleds ett beroendeträd ur den (Daudaravičius 2002: 55). Analysen illustreras med meningen Graži mergaitė stebi gražią gėlę pievoje. Enligt uppgifterna från den morfologiska analysatorn (fig. 2) konstrueras först en graf över syntaktiska relationer (fig. 3), där alla möjliga relationer mellan orden i meningen anges; därefter utvinns ur den ett beroendeträd, det vill säga meningens syntaktiska struktur, eller flera träd om meningen är syntaktiskt flertydig.
2 PAV. Morfologinio analizatoriaus duomenys (Daudaravičius 2002: 35)
FIG. 3. Alla möjliga ordkombinationer i meningen Graži mergaitė stebi gražią gėlę pievoje (Daudaravičius 2002: 35)
Den aktuella meningen har fem möjliga varianter, och därför visas de alla i beroendegrafen (fig. 4) och presenteras var och en separat som likvärdiga (fig. 5).
132
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 4
Sintaksinė žodžių trauka
FIG. 4. Alla möjliga varianter av meningen En vacker flicka betraktar en vacker blomma på ängen (Daudaravičius 2002: 46)
FIG. 5. Alla möjliga varianter av meningen En vacker flicka betraktar en vacker blomma på ängen (Daudaravičius 2002: 47)
Därmed avslutades också det arbete som författaren hade påbörjat, eftersom han försvarade sin avhandling i ett annat ämne och där konstaterade: ”Det är naivt att tro att metoder som framgångsrikt tillämpas på engelska också passar för andra språk” (Daudaravičius 2012: 3).
Straipsniai / Articles
133
Page 5
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
Ett annat examensarbete på masternivå om datorisering av syntaktisk analys skrevs av Gintarė Grigonytė. Hon använder unifikationsmetoden (kompatibilitetsmetoden), som beskrivs ingående av Peter Hellwig (Hellwig 2003). Generella regler utformas, till exempel att två element måste överensstämma i numerus och kasus. ”Systemet bedömer vilka regler som kan tillämpas på vilka ord i meningen. På så sätt skapas en konstruktion av meningens ord och de regler som förbinder dem. När alla tillgängliga regler har granskats sammanställs en lista över meningens ordkombinationer” (Grigonytė 2006: 29). Träd skapas från denna lista över ordkombinationer med hjälp av en lämplighetsfunktion. Lämplighetsfunktionen beräknas utifrån syntaktiska regler och kunskap om meningen. Analysystemets indata är en mening på litauiska, och resultatet är en abstrakt representation av den. Resultatet av bearbetningen av meningen Solen lutade västerut visas i fig. 6.
I arbetet konstateras att ”Det realiserade systemet befinner sig på en mellannivå på skalan över systemets livscykel – mellan en forskningsprototyp och en prototyp med full funktionalitet” (Grigonytė 2006: 36). Med motiveringen att ”Det realiserade systemet ger inte i alla fall ett enda resultat av den syntaktiska analysen” utvärderades systemets prestanda inte på meningsnivå utan på satsdelsnivå, det vill säga man bedömde med vilken noggrannhet systemet identifierar satsdelar, medan man helt underlät att bedöma med vilken noggrannhet det skapar ett träd över meningens syntaktiska struktur. För att kontrollera systemets prestanda analyserades 20 litauiska meningar. Ett av de nämnda planerade fortsatta arbetena är att ”Utvidga systemet och anpassa det för att skapa trädbanker (eng. tree
134
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 6
Sintaksinė žodžių trauka
banks)”. Detta projekt påbörjades dock aldrig, eftersom författaren, liksom Vidas Daudaravičius, försvarade sin avhandling i ett annat ämne. Det arbete hon hade planerat – att syntaktiskt annotera en litauisk korpus – inleddes av helt andra forskare vid Litauiska språkinstitutet år 2013 (internetlänk 1).
1.2. Brist på lingvistisk forskning
Datorer borde utföra alla slags uppgifter bättre än människor. Problemet är bara att vi inte kan tala om för dem tillräckligt tydligt hur en given uppgift ska utföras. Vissa saker blir tydliga först när man börjar datorisera språket. Det som är självklart för oss, sådant vi lärt oss i barndomen utan att fundera över varför det är så, måste uttryckas formellt för datorn, det vill säga på ett språk som den förstår. Därför behövs ibland ytterligare vetenskaplig forskning som är irrelevant ur lingvistisk synvinkel och därför inte tidigare har utförts. Redan 1969 konstaterades i en beskrivning av maskinöversättning (syntaktisk analys är en del av maskinöversättning – dess andra steg): ”Behovet av maskinöversättning tvingar i själva verket lingvister att fördjupa sina teoretiska kunskaper inom olika områden av språkproblematiken som hittills inte har undersökts tillräckligt” (Ivič 1973: 256).
1.2.1. Fastställande av satsdelar
Före den datorlingvistiska forskningens uppkomst studerade lingvister meningar och syntax som resultatet av strukturuppbyggnad. Den färdiga meningsstrukturen analyserades. Man intresserade sig inte för hur och på vilka grunder en människa avgör att ett visst ord har just den ena och inte den andra syntaktiska funktionen. I datorernas era blir struktureringsprocessen det viktigaste; den blir det centrala föremålet för vetenskaplig forskning. Därför måste man ibland betrakta en mening på ett okonventionellt sätt, det vill säga något ovanligt, inte på samma sätt som tidigare. I grammatikor beskrivs en satsdel (till exempel subjektet) vanligen genom att man räknar upp vilka morfologiska former som kan fylla denna funktion (Ambrazas 1997: 487). Att ett ord är subjekt tas som ett axiom, och man diskuterar endast de ordklasser som kan fungera som subjekt. I tidigare grammatikor beskrivs mekanismen för att fastställa subjektet mer ingående av Tupučius. Vytautas Sirtautas försöker analysera även problematiska fall, till exempel när det i en mening finns två ord (nominativformer) som kan fungera som subjekt: ”När det finns ett subjekt i meningen kan den andra nominativformen vanligen inte längre inta subjektets position. (Han har varit sjuk i tre dagar), utan har andra syntaktiska funktioner” (Sirtautas 1978: 35). Här tas det som ett axiom att den första nominativformen är subjekt (utan att man över huvud taget försöker fastställa detta och ta reda på om den första nominativformen verkligen har subjektfunktion), och först därefter avgör man frågan om den andra nominativformen. Datorbaserad meningsanalys har visat
Straipsniai / Articles
135
Page 7
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
att det citerade påståendet är felaktigt, något som människor hittills inte har lagt märke till: i meningen Han har varit sjuk i tre dagar fungerar den andra nominativformen som subjekt. Här behövs i princip en helt ny metod för att fastställa satsdelar (i detta fall subjektet). Man måste inte bara se till vilken ordklass subjektet kan uttryckas med och vilka möjliga morfologiska former det kan ha, utan framför allt hur man fastställer vilket ord som är subjekt. Av två nominativformer i en mening fungerar inte den som står först eller sist som subjekt, utan den som är ett personligt pronomen. Och detta upptäcktes först i samband med datorbaserad språkbehandling. Man måste alltså instämma i professor Laimutis Telksnys tanke att de kunskaper vi har om det litauiska språket inte gör det möjligt att fullständigt formalisera litauisk syntax, och att ytterligare teoretisk forskning om litauiska därför är nödvändig.
1.2.2. Fastställande av ordkombinationer
Den viktigaste egenskap som beskriver möjligheterna för ord att kombinera sig är deras valens. I litauiskan har verbens valens beskrivits mest ingående. ”Verbets betydelse bestämmer vissa kombinationsmöjligheter, vilka förverkligas i meningen genom att motsvarande ord och former ansluts till verbet” (Sližienė 1994: 16). Ord som bildar kombinationer med verb delas in i obligatoriska led, som inte kan utelämnas utan att meningen blir grammatiskt felaktig, och fakultativa led, som kan utelämnas utan att meningen upphör att vara grammatisk (Sližienė 1994: 32). Även ord som inte betingas av verbets betydelse kan kombineras med verbet. De kallas fria led; i sådana fall bestäms kopplingen till verbet av ordets förmåga att ta till sig andra ord och former (Sližienė 1994: 35).
Detta har också skrivits om tidigare: ”ord som fogas löst till andra ord placeras vanligen intill huvudorden: Där såg jag en björk som hade skjutit upp f ö r r a å r e t” (Sirtautas 1978: 21). Men de undersökningar som litauister har utfört stannar där. Man undersöker inte hur man ska fastställa vilket ord förra året hör till: om det är såg förra året eller skjutit upp förra året. Det är just åt sådana undersökningar som denna artikel ägnas.
När omständigheter beskrivs anges det att deras böjliga komponenter fogas löst till predikatet och kongruerar med subjektet (Jonas såg när han hade kommit tillbaka. Hon köpte när hon var på väg tillbaka.). Det betonas också att ”fogning är här det primära, medan kongruens är ett sekundärt fenomen”, det vill säga att omständigheterna ”har en närmare anknytning till predikatet” (Sirtautas 1978: 47). Men på den här nivån sägs inte mer; man analyserar inte fall där en omständighet kan fogas löst till två ord i meningen (På den tiden var det endast encyklopedin som gavs ut i Moskva som var tillgänglig för alla. Med den lokala omständigheten i Moskva kan både tillgänglig och utgiven kombineras) – vilket av dem bildar då en syntaktisk relation med omständigheten?
Det bör tilläggas att valens inte heller kan lösa problemet som beskrivs i avsnitt 1.2.1. Den kan endast ange att ordet är sjuk är tvåvalent och kräver ett nominativt subjekt som obligatoriskt komplement och ett fakultativt objekt i instrumental (Sližienė
136
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 8
Sintaksinė žodžių trauka
2004: 36). Men hur fastställer man subjektet när det finns två nominativ i en mening? Valensen ger inget svar. Därför behövs nya lingvistiska arbeten som kan besvara liknande frågor. Denna artikel bör just vara början på ett sådant arbete.
2. SYNTAXANALYS MED DATOR
För att tydligare visa hur den syntaktiska strukturen fastställs med en dator presenteras en detaljerad meningsanalys som visar alla utförda steg. I fig. 7 visas vilken information datorn får från användaren, det vill säga meningen matas in som en teckensekvens. Först delas den upp i segment – bokstavs- och sifferkombinationer avgränsade av mellanslag eller skiljetecken (fig. 8). Även skiljetecknen utgör separata segment; endast mellanslagen ignoreras: de används för att fastställa segmentgränserna, och därmed är deras roll avslutad. Därefter görs en morfologisk analys av meningen – för varje segment anges de morfologiska kategorierna hos det använda ordet (fig. 9). Sedan tilldelas vissa ord semantiska egenskaper (fig. 10). Det bör påpekas att detta inte är en fullständig semantisk analys; endast egenskaper som tjänar syntaxens behov används, det vill säga sådana som kan avgöra ett ords syntaktiska funktion. Av denna anledning betraktas även verbens rektion här som en semantisk egenskap, trots att den inom litauistiken vanligen hänförs till syntaxen snarare än semantiken.
FIG. 7. Första steget – meningen som mottagits från användaren i form av en teckensekvens.
FIG. 8. Andra steget – meningen delas upp i segment.
FIG. 9. Tredje steget – en morfologisk analys av meningen utförs.
Straipsniai / Articles
137
Page 9
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
FIG. 10. Fjärde steget – vissa ord tilldelas semantiska egenskaper.
Därefter kontrolleras: FINNS DET ETT PERSONLIGT PRONOMEN I NOMINATIV I MENINGEN, OM INTE, FINNS DET ETT SUBSTANTIV I NOMINATIV?
I denna mening finns ett substantiv i nominativ, och det tilldelas subjektets funktion (fig. 11).
Därefter söks svaret på frågan: FINNS DET ETT VERB I MENINGEN, VARS PERSON ÖVERENSSTÄMMER MED PERSONEN HOS ORDET SOM HAR SUBJEKTSFUNKTION? Substantivet i nominativ motsvarar tredje person, och meningen innehåller ett verb i tredje person, så det tilldelas predikatets funktion (fig. 12).
Därefter fortsätter satsanalysen med frågan: FINNS DET I DENNA SATS ETT AV VERBET STYRT KASUS? Svaret är ja: ”Ja, i denna sats finns ett ackusativobjekt som styrs av verbet som fungerar som predikat”, och substantivets ackusativ tilldelas funktionen som objekt (fig. 13).
FIG. 13. Det sjunde steget – objektet fastställs.
När objektet har fastställts undersöker man: STÅR DET FÖRE SUBSTANTIVET SOM HAR OBJEKTSFUNKTIONEN ETT ADJEKTIV, PARTICIP ELLER RÄKNEORD I SAMMA GENUS, NUMERUS OCH KASUS? Den här gången är svaret nej: ”Nej, det finns inga ord som uppfyller dessa krav.”
Därefter börjar sökningen efter adverbial. Nästa fråga från datorn blir alltså: FINNS DET I DENNA SATS ETT ACKUSATIV MED TIDSBETECKNING? Svaret är: ”Nej”. Sedan ställs ytterligare en fråga: FINNS DET I DENNA SATS ETT SUBSTANTIV I LOKATIV? Den här gången ja, och det tilldelas funktionen som rumsadverbial (fig. 14). Man kontrollerar också om det finns adverbial av andra typer, så frågan blir: FINNS DET I DENNA SATS ETT ADVERB? Ja. Även det tilldelas en adverbialfunktion, närmare bestämt sättsadverbial (fig. 15).
FIG. 14. Det åttonde steget – rumsadverbialet fastställs.
Straipsniai / Articles
139
Page 11
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
FIG. 15. Det nionde steget – sättsadverbialet fastställs.
När alla ord har behandlats börjar interpunktionstecknen analyseras: datorn kontrollerar: INGÅR PUNKTEN I SATSEN INTE I EN FÖRKORTNING? Efter att ha fått ett nekande svar tilldelar den punktsegmentet funktionen som satsavslutande tecken (fig. 16).
FIG. 16. Det tionde steget – satsens slut fastställs.
Slutligen skapas en grafisk återgivning av satsens syntaktiska struktur (fig. 17). Varför just denna form används för att analysera den syntaktiska strukturen beskrivs närmare i: Šveikauskienė 2005: 407–418.
Här har en förenklad beskrivning av den syntaktiska analysens förlopp presenterats, och det har visats hur datorn arbetar när den behandlar denna sats. För enkelhetens skull har många åtgärder utelämnats, eftersom deras resultat inte påverkar utformningen av den analyserade satsens struktur. Om satsen till exempel innehöll ett attribut till objektet (säg intressant), skulle man efter att ha identifierat det behöva undersöka om det före ordet som fungerar som attribut finns ett adverb (till exempel mycket) som ett möjligt adverbial till attributet, och så vidare.
140
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 12
Sintaksinė žodžių trauka
FIG. 17. Det elfte steget – satsens syntaktiska struktur.
Nu måste man betona det viktigaste och skälet till att detta kapitel och hela artikeln skrevs: om vi analyserar satsen Fadern beskrev utställningen ingående i Kaunas på samma sätt, får vi samma syntaktiska struktur, och det vore ett misstag (i talat språk kan man med hjälp av intonation skapa en sats som motsvarar samma struktur, men i en text finns ingen information om vilken intonation satsen uttalades med; därför kommer frågor som rör intonation inte att behandlas i denna artikel) – satsens korrekta struktur visas i fig. 18. Men för att skapa den behövs mer information. Det är just detta som diskuteras i de följande kapitlen i artikeln.
FIG. 18. Den syntaktiska strukturen hos satsen Fadern beskrev utställningen ingående i Kaunas.
Syftet med detta kapitel var att visa varför ytterligare information om villkoren för att ordkombinationer uppstår behövs, det vill säga varför man behöver undersöka ordens förmåga att bilda syntaktiska relationer eller, med andra ord, ordens syntaktiska attraktion, som behandlas mer ingående i de följande kapitlen i artikeln.
Straipsniai / Articles
141
Page 13
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
3. FENOMENET SYNTAKTISK ORDATTRAKTION
När man började formalisera litauisk syntax upptäcktes ett nytt språkfenomen, som inte märks i vardagligt språkbruk och ännu inte hade undersökts av lingvister: om ett ord står mellan två ord och kan förenas med vart och ett av dem, vilket av dem kommer det då ändå att bilda en syntaktisk relation med i den aktuella satsen?
När ett program för automatisk syntaktisk analys utvecklades blev det, särskilt under justerings- och testfasen när man iakttog de fel som datorn gjorde, tydligt att litauiskan, och förmodligen även andra språk med fri ordföljd i satsen, har ytterligare en egenskap som jag föreslår att kalla syntaktisk ordattraktion. En av orsakerna till att kvaliteten på automatisk syntaktisk analys kan vara låg är kanske att ordens syntaktiska attraktion inte beaktas och inte har undersökts tillräckligt. Jag ska ge några exempel där datorn fäste min uppmärksamhet på detta fenomen. Det märks tydligast när det analyserade ordet placeras mellan två andra ord som kan bilda en direkt syntaktisk relation med det (termen direkt syntaktisk relation används i denna artikel i den betydelse som beskrivs i grammatiken [Ambrazas 1997: 478]). Då syns det bäst vilket av de två orden det dras till. Meningarna för testning av programvaran hämtades från korpusen över nutida litauiska, sammanställd vid VDU (internetlänk 2).
Anmärkning som gäller hela artikeln: här beskrivs endast frågor som rör text, och de fall behandlas inte där andra satsvarianter kan uppstå i talat språk med hjälp av intonation. Text innehåller vanligtvis inga uppgifter om intonation (såvida det inte rör sig om särskilt annoterade texter), och därför överlåts frågor som rör intonation åt forskare som arbetar med taldatabaser.
Det verkar som om den syntaktiska dragningskraften först uppmärksammades i fråga om particip. Det framgår särskilt tydligt att dragningskraften hos ett particip som fungerar som attribut är starkare än hos ett particip som fungerar som predikativ, när det gäller adverbial; det vill säga ett attribut uttryckt med particip drar till sig ett adverbial (till exempel uttryckt med lokativ) starkare än ett predikat uttryckt med particip.
Man kan också hävda att ett styrt kasus som står omedelbart intill dras starkare till ett particip som fungerar som attribut än till ett particip som fungerar som predikat. Predikatet ansluter ett styrt kasus från mer avlägsna ord i satsen. Om både ett particip som fungerar som attribut och ett particip som fungerar som predikat styr samma kasus, och detta kasus står mellan dem, bildar attributet, inte predikatet, en fras med detta kasus. Dessa påståenden kan illustreras med exempel.
142
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 14
Sintaksinė žodžių trauka
3.1.1. Adverbial
Om det står ett adverbial mellan ett predikat uttryckt med particip och ett attribut uttryckt med particip, utvidgar det attributet. I sats (1) står de understrukna orden – attributet uttryckt med particip och tidsadverbialet – i en direkt syntaktisk relation.
(1) Denna formel började nämnas vid mötet i januari mellan R. Paksas och John Bumgardner, president för ”Williams International”.
Om vi stryker participet som ägde rum i denna sats, vilket fungerar som attribut, kommer adverbialet då att stå i direkt syntaktisk relation till predikatet (detta visas i sats (2)). Men om det finns ett attribut uttryckt med particip, hör adverbialet till detta och inte till predikatet (trots att även det uttrycks med particip), vilket framgår av sats (1).
(2) Denna formel började nämnas i januari vid mötet mellan R. Paksas och John Bumgardner, president för ”Williams International”.
Alltså drar ett particip som har attributfunktion starkare till sig ett adverbial än ett particip som har predikatsfunktion, det vill säga dragningskraften hos ett attribut uttryckt med particip är starkare än hos ett predikat uttryckt med particip i fråga om adverbial. Här spelar det ingen roll vilken form predikatet har – om det är sammansatt eller enkelt. Om vi byter ut det sammansatta predikatet började nämnas mot ett enkelt – nämndes – kvarstår det starkare draget hos participet som fungerar som attribut i fråga om adverbial; se sats (3). Där finns attributet som ägde rum uttryckt med particip, och det ansluter adverbialet som sin utvidgning.
(3) För första gången nämndes denna formel vid mötet i januari mellan R. Paksas och John Bumgardner, president för ”Williams International”.
I sats (4) finns inte längre något attribut uttryckt med particip, som ägde rum, och adverbialet utvidgar predikatet uttryckt med particip, nämndes, liksom i fallet där predikatet var sammansatt – började nämnas. Alltså påverkar predikatets form inte dragningskraften hos ett attribut uttryckt med particip.
(4) För första gången nämndes denna formel i januari vid mötet mellan R. Paksas och John Bumgardner, president för ”Williams International”.
Nästa exempel visar att ordens syntaktiska dragningskraft inte förändras när attributet uttryckt med particip byter plats med predikatet. Det spelar alltså ingen roll i vilken ordning participet som fungerar som attribut och participet som fungerar som predikat står i satsen; om det bara finns ett adverbial mellan dem, drar attributet uttryckt med particip till sig det som sin utvidgning.
(5) Fram till dess var det för många, främst för intelligentian, endast den i Moskva utgivna ”Stora sovjetiska encyklopedin” (”Bolšaja sovetskaja enciklopedija”) som var tillgänglig.
(6) Fram till dess var det för många, främst för intelligentian, endast i Moskva som ”Stora sovjetiska encyklopedin” (”Bolšaja sovetskaja enciklopedija”) var tillgänglig.
Straipsniai / Articles
143
Page 15
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
Men meningarna (5) och (6) bekräftar bara påståendet i fetstil i detta kapitel: ett attribut som uttrycks av ett particip leidžiama drar till sig ett adverbial (dvs. bildar en syntaktisk relation till det) Maskvojeje, se mening (5); och endast om ett sådant attribut (uttryckt av ett particip) saknas (se mening (6)), ansluter sig det predikativt använda participet till detta adverbial prieinama. Dessa meningar – (5) och (6) – visar dessutom att en partikel som står mellan adverbialet och predikatet inte påverkar den syntaktiska ordattraktionen. Om vi byter plats på predikatet (buvo prieinama) och attributet uttryckt av ett particip (leidžiama), se meningarna (7) och (8), förblir ordattraktionen också oförändrad. Precis som i meningarna (5) och (6) ansluter det particip som fungerar som predikat sig till adverbialet endast om meningen saknar ett attribut uttryckt av ett particip.
(7) Endast detta som var tillåtet i Moskva var tillgängligt för alla, ”Stora sovjetiska encyklopedin” (”Bolšaja sovetskaja enciklopedija”).
(8) Endast detta var tillgängligt i Moskvaför alla, ”Stora sovjetiska encyklopedin” (”Bolšaja sovetskaja enciklopedija”).
Den syntaktiska ordattraktionen är alltså ett relativt självständigt fenomen, oberoende av den inbördes placeringen i meningen av de ord som kan ansluta sig till adverbialet.
3.1.2. Kasusböjning styrd av ordets betydelse
Om det i en mening finns ett particip som fungerar som attribut och styr samma kasus som predikatet, drar det till sig det styrda kasusord som står närmast. Detta framträder särskilt tydligt när ett kasusord som styrs av dem båda står mellan predikatet och participet som fungerar som attribut. Då bildar attributet uttryckt av ett particip en direkt syntaktisk relation till detta ord, medan predikatet ansluter ett annat ord i samma kasus längre bort i meningen som objekt. I mening (9) styr både predikatet turėtų pateikti och participet som fungerar som attribut importuojantys starkt samma kasus – ackusativ.
(9) Då borde de företagare som importerar dem lämna in sina förslag.
Ändå bildar attributet uttryckt av ett particip den direkta syntaktiska relationen till det närstående kasusord som de båda styr (ackusativformen juos), och lämnar det mer avlägsna (längre bort stående) ackusativobjektet pasiūlymus åt predikatet. I sådana fall verkar alltså attraktionen hos attributet uttryckt av ett particip starkare än predikatets, eller med andra ord: i den närmaste omgivningen är attraktionen hos participet som fungerar som attribut starkare än predikatets attraktion med avseende på det kasus som styrs.
3.1.3. Kasus styrt av ordformen
Skillnaderna mellan participets och substantivets attraktion märks vid passiv form. Denna form styr genitiv, och participet, som fungerar som ett kongruensattribut till substantivet, …
144
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 16
Sintaksinė žodžių trauka
… nämnda, ansluter genitiven som står framför den till sig som en styrd kasusform, det vill säga ett attribut uttryckt med ett particip i passiv form drar genitiven starkare än substantivet som det bestämmer; se mening (10). Om det inte finns något particip i passiv form, som visas i mening (11), eller om det i dess ställe står ett adjektiv išsam iame, som i mening (12), förblir genitiven ministro direkt knuten till substantivet pranešime, vilket framgår av meningarna (11) och (12).
(10) Tai teigiama ministro pasirašytame pranešime.
(11) Tai teigiama ministro pranešime.
(12) Tai teigiama ministro išsam iame pranešime.
Mellan det oböjda attributet ministro och det bestämda ordet pranešime står adjektivet išsam iame inskjutet. Adjektivet fungerar som ett kongruerande attribut och bryter inte den syntaktiska relationen mellan det oböjda attributet ministro och det bestämda ordet pranešime; se mening (12). Ett particip i passiv form har emellertid en så stark dragningskraft att den räcker för att bryta denna relation, och participet drar till sig genitiven och gör den till sitt komplement. Vi kan alltså säga att dragningskraften hos particip i passiv form är starkare än substantivets dragningskraft i fråga om genitiven. När participet i passiv form står före genitiven behåller det sin dragningskraft och ansluter genitiven till sig (se mening (13)), vilket adjektivet inte gör (se mening (14)), på samma sätt som i meningarna (10) och (12).
(13) Tai teigiama pasirašytame ministro pranešime.
(14) Tai teigiama išsam iame ministro pranešime.
Det bör nämnas att man i talspråk med hjälp av intonation kan ge meningen också en sådan betydelse att genitiven fungerar som ett oböjt attribut även när ett particip i passiv form förekommer. I en text finns det dock inga uppgifter om intonation (såvida texten inte har annoterats särskilt), och därför behandlas inte frågor som rör intonation i denna artikel.
3.2. Substantivets attraktion
Substantivet har en liknande egenskap som participet (oavsett om det fungerar som subjekt eller objekt): dess attraktion i förhållande till adverbialet är starkare än predikatets. Några exempel kan ges. Lokativformen av ett substantiv fungerar vanligtvis som ett adverbial till predikatet, men om den står omedelbart efter ett substantiv modifierar den det substantivet: i meningarna (15) och (16) står lokativformen efter substantivet (som fungerar som objekt) parodą och modifierar det (han hade kunnat beskriva utställningen även på en annan plats, inte nödvändigtvis i Kaunas). I de fall då lokativformen står efter andra ord fungerar den som adverbial och bildar en syntaktisk relation till predikatet, vilket framgår av meningarna (17) och (18) (själva utställningen kunde också ha varit på en annan plats,
Straipsniai / Articles
145
Page 17
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
inte nödvändigtvis i Kaunas). Följaktligen är attraktionen hos ett objekt uttryckt med ett substantiv i förhållande till ett platsadverbial starkare än predikatets attraktion, när lokativformen står i objektets postpositionella läge.
(15) Utställningen i Kaunas beskrev han utförligt.
(16) Han beskrev utförligt utställningen i Kaunas.
(17) Han i Kaunas beskrev utförligt utställningen.
(18) I Kaunas beskrev han utförligt utställningen.
Ytterligare ett exempel kan ges med en annan typ av adverbial: till exempel visar ett orsaksadverbial uttryckt med en prepositionsfras att ett substantiv, som i detta fall fungerar som subjekt, attraherar starkare än predikatet när adverbialet står i postposition. I mening (19) står prepositionsfrasen på grund av den störda transporten omedelbart efter det med ett substantiv uttryckta subjektet och modifierar just det, medan den i mening (20) fungerar som ett orsaksadverbial och bildar en direkt syntaktisk relation till predikatet.
(19) Förluster på grund av störd export via Klaipėdas terminal uppgick till 28 miljoner litai.
(20) På grund av störd export via Klaipėdas terminal uppgick förlusterna till 28 miljoner litai.
Således kan slutsatsen dras att ett adverbial som står direkt efter ett substantiv som fungerar som subjekt i meningen attraheras starkare av detta än av verbet som fungerar som predikat, det vill säga substantivet attraherar ett adverbial som står omedelbart efter det starkare än verbet som fungerar som predikat, det vill säga substantivets attraktion (oavsett om det fungerar som subjekt, objekt, predikativ bestämning eller adverbial) är starkare än attraktionen hos verbet som fungerar som predikat i förhållande till adverbialet, om adverbialet står omedelbart efter substantivet.
3.3. Infinitivets syntaktiska dragning
Om predikatet i en sats, uttryckt med en böjd verbform, och infinitiven styr samma kasus, drar infinitiven till sig detta starkare än predikatet, uttryckt med en böjd verbform. En böjd verbform som fungerar som predikat ansluter det kasus den styr endast om det inte finns någon infinitiv, som i sats (22), men om det finns en infinitiv, se sats (21), drar den till sig det styrda kasuset oavsett var det står i förhållande till infinitiven – före eller efter den. Denna egenskap framträder mycket tydligt när det styrda kasuset står mellan predikatet (den böjda verbformen) och infinitiven, se sats (23).
(21) Då borde de företagare som importerar dem lämna inkvalitetscertifikat för produkterna.
(22) Då borde de företagare som importerar dem kvalitetscertifikat för produkterna.
(23) Då borde de företagare som importerar dem lämna in kvalitetscertifikat för produkterna.
146
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 18
Sintaksinė žodžių trauka
Således kan man hävda att infinitivens syntaktiska dragning är starkare än dragningen hos en böjd verbform som fungerar som predikat, när det gäller det styrda kasuset. I satserna (24), (25) och (26) ser man att det styrda kasuset dras starkare till infinitiven även när det står före predikatet (den böjda verbformen). Och först när infinitiven inte längre finns i satsen ansluter predikatet (den böjda verbformen) det styrda kasuset, se sats (27).
(24) Att hitta honom måste minister Eugenijus Gentvilas.
(25) Honom måste hitta minister Eugenijus Gentvilas.
(26) Honom måste hitta minister Eugenijus Gentvilas.
(27) Honom måste minister Eugenijus Gentvilas.
3.4. Definition av syntaktisk ordattraktion
Eftersom syntaktisk ordattraktion är ett fenomen som upptäckts först nyligen har ännu inga särskilt ingående undersökningar gjorts, och det går inte att lägga fram en stor mängd data om den. I framtiden kan det kanske bli möjligt att utarbeta någon form av klassificering, eller rentav tilldela varje ord en motsvarande koefficient för syntaktisk attraktion, när det syntaktiska annoteringsarbetet i korpusen har utförts. För närvarande går det dock bara att beskriva grundidén i allmänna ordalag.
Framför allt, och viktigast av allt, bör det sägas att denna egenskap är relevant endast när språk bearbetas med dator, precis som ord bara är flertydiga i ordböcker – och problemet med deras flertydighet uppstår bara när texter översätts till andra språk; i talspråket, när vi använder det till vardags, har vi aldrig några problem med ords flertydighet. (I byarna har mormödrar i flera tusen år talat litauiska utan problem, trots att de inte känt till något begrepp som ”ords flertydighet”.) När språk bearbetas med dator betraktar man meningen på ett något annorlunda sätt och närmar sig den från ett lite annat håll. Därför behövs också andra hjälpmedel för detta arbete.
Grundidén skulle kunna uttryckas så här: syntaktisk attraktion är ett mått på ords förmåga att förverkliga sin styrning. Den skiljer sig mycket från valens. Allt fungerar bra, och valens räcker, så länge det finns ett styrande ord i meningen som kan ansluta ett visst ord (låt oss säga ”det ord vi undersöker”). Men om det finns två ord i meningen som har samma styrning och kan ansluta det ord vi undersöker – vilket av dem kommer då ändå att ansluta det, och vilket blir utan utvidgning?
Valens jämför styrda ord: vissa ord är starkare styrda, andra svagare (dvs. vissa ord måste anslutas, andra behöver inte anslutas) (Sližienė 1994: 5–6), medan syntaktisk attraktion är en egenskap hos styrande ord. Den jämför två styrande ord och visar det styrande ordets förmåga (eller styrka) att ansluta en styrd form, jämfört med ett annat ord i meningen som har samma styrning (styr samma kasus). Valens sträcker sig inte utanför ett enda verb (eller ett annat styrande ord, till exempel ett adjektiv); andra styrande ord i meningen finns inte för den, den tar ingen hänsyn till dem och jämför inte det ord vars kombinationsförmåga den beskriver med dem.
Straipsniai / Articles
147
Page 19
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
Syntaktisk attraktion omfattar alla styrande ord i meningen och jämför dem med varandra i fråga om deras förmåga att förverkliga sin styrning.
Definition: Syntaktisk ordattraktion är styrkan i förmågan att ansluta ett styrt kasus eller en utvidgning. Syntaktisk attraktion är ett mått på styrande ord och ett kriterium för att jämföra dem med varandra.
4. SYNTaktisk ordattraktion i andra språk
Egenskapen syntaktisk ordattraktion bör vara mer relevant för språk med fri ordföljd i meningen. Som jämförelse ges motsvarande meningar på ytterligare tre språk: ryska, tyska och engelska. Dessa språk skiljer sig mycket åt i fråga om ordföljdens frihet, och därför blir det tydligt vilken inverkan placeringen av vissa ordklasser i meningen har på den syntaktiska attraktionen.
4.1. Ryska
För att illustrera påståendet i avsnitt 3.1.1 att den syntaktiska dragningen hos ett attribut som uttrycks med ett particip är starkare än dragningen hos ett predikat som uttrycks med ett particip i förhållande till ett adverbial, ges översättningen av meningen Fram till dess var för många, framför allt intelligentsian, endast den i Moskva utgivna ”Stora sovjetencyklopedin” (”Bolšaja sovetskaja enciklopedija”) tillgänglig.
(28) Fram till dess var endast den i Moskva utgivna ”Stora sovjetencyklopedin” tillgänglig för många.
(29) Fram till dess var ”Stora sovjetencyklopedin” tillgänglig för många endast i Moskva.
I detta fall överensstämmer uppgifterna från ryskan med dem från litauiskan.
Påståendet i avsnitt 3.1.3 att ett passivt particip har starkare dragning än ett substantiv i förhållande till genitiven kan däremot inte bekräftas i ryskan, eftersom passivformen här styr ett annat kasus: den litauiska genitiven återges med instrumentalis. Meningarna Detta bekräftas i den av ministern undertecknade rapporten och Detta bekräftas i ministerns rapport återges med meningarna (30) och (31).
(30) Detta hävdas i den av ministern undertecknade rapporten.
(31) Detta hävdas i ministerns rapport.
148
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 20
Sintaksinė žodžių trauka
Påståendet i avsnitt 3.2 att ett substantiv har starkare dragkraft än predikatet på ett adverbial som står omedelbart efter det kan bekräftas även i ryskan. Detta framgår både av meningarnas Jis išsamiai aprašė parodą Kaune och Kaune parodą jis išsamiai aprašė i motsvarande översättningar – meningarna (32) och (33), där adverbialet uttrycks med lokativ, såväl som av meningarnas Nuostoliai dėl sutrikusio eksporto per Klaipėdos terminalą pasiekė 28 milijonus litų och Dėl sutrikusio eksporto per Klaipėdos terminalą nuostoliai pasiekė 28 milijonus litų i översättningarna – meningarna (34) och (35), där adverbialet uttrycks med en prepositionskonstruktion.
(32) Он подробно описал выставку в Москве.
(33) В Москве он подробно описал выставку.
(34) Ущерб из-за прервавшегося экспорта через терминал достиг 28 млн.
(35) Из-за прервавшегося экспорта через терминал ущерб достиг 28 млн.
Påståendet i avsnitt 3.3 att infinitivens dragkraft i fråga om det kasus som styrs av ett predikat (en böjd verbform) är starkare än predikatets dragkraft bekräftas också i ryskan. Denna gång används meningarna Tada juos importuojantys verslininkai turėtų pateikti gaminių kokybės sertifikatus och Tada juos importuojantys verslininkai turėtų gaminių kokybės sertifikatus samt Tada juos importuojantys verslininkai turėtų gaminių kokybės sertifikatus pateikti som exempel på meningar med motsvarande struktur på ryska, vilka illustrerar den nämnda egenskapen hos syntaktiska relationer; se meningarna (36), (37) och (38).
(36) Он долженвернуть мне книгу.
(37) Он должен мне книгу.
(38) Он должен мне книгу вернуть.
Således är denna egenskap också karakteristisk för ryskan.
Eftersom ryskan liknar litauiskan genom sin fria ordföljd har den många liknande syntaktiska egenskaper, men man kan inte hävda att de helt överensstämmer.
4.2. Tyska
Ordföljden i tyskan är mycket striktare än i litauiskan eller ryskan, och därför är en översättning som motsvarar litauiskans ordföljd i meningen omöjlig. Det strikta kravet på att predikatet ska stå på andra plats gör det inte möjligt att placera ett tidsadverbial och ett objekt före subjektet i meningens början. Därför är motsvarigheter till meningarna Fram till dess var det för många, framför allt intelligentsian, endast tillgängligt utgivet i Moskva ”Stora sovjetencyklopedin” och Fram till dess var det för många, framför allt intelligentsian, endast tillgängligt i Moskva ”Stora sovjetencyklopedin” omöjliga.
Påståendet i avsnitt 3.1.3 att den passiva participens dragning är starkare än substantivets dragning i fråga om genitiv kan inte bekräftas för tyskan, liksom inte heller för ryskan, eftersom även här används ett annat kasus, i detta fall prepositionskonstruktionen von + Dativ.
Straipsniai / Articles
149
Page 21
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
Ett annat påstående som inte går att pröva på grund av den striktare ordföljden i tyskan är att ett substantiv (oavsett om det fungerar som subjekt eller objekt) starkare än verbet som fungerar som predikat drar till sig ett adverbial som står omedelbart efter substantivet (se avsnitt 3.2).
Det går inte alls att säga något om dragningen hos ett adverbial uttryckt med en prepositionskonstruktion i tyskan, eftersom det är omöjligt att återge meningen På grund av den störda exporten via Klaipėdas terminal uppgick förlusterna till 28 miljoner litas på tyska med motsvarande ordföljd.
Påståendet i avsnitt 3.3 att infinitivens dragning är starkare än predikatets (den böjda verbformens) dragning i fråga om det kasus som styrs bekräftas i tyskan, det vill säga predikatet ansluter det styrda kasuset endast om meningen inte innehåller någon infinitiv. Motsvarigheter till meningarna Då skulle de företagare som importerar dem ha kvalitetscertifikat för produkterna och Då skulle de företagare som importerar dem lämna in kvalitetscertifikat för produkterna återges genom att endast den strukturella motsvarigheten beaktas (Jag har den här boken och Jag har den här boken att läsa), vilket illustrerar den undersökta egenskapen hos syntaktiska relationer; se meningarna (39) och (40).
(39) Ich habe dieses Buch zu lesen.
(40) Ich habe dieses Buch.
På grund av de särskilda dragen i tysk grammatik går det inte att ge en mening med motsvarande struktur, till exempel motsvarande meningen Då skulle de företagare som importerar dem lämna in kvalitetscertifikat för produkterna (Jag har läst den här boken). Detta förhindras av den för tyskan karakteristiska satsramen, som kräver att predikatets böjda verbform och dess betydelsebärande ord omsluter alla ord som står efter den andra (predikats-) positionen.
4.3. Engelska
I engelskan är det jämförelsevis svårt att bedöma attraktionen i fråga om adverbial mellan ett particip som fungerar som attribut och ett predikat uttryckt med particip, eftersom det inte går att ge en svensk översättning som motsvarar ordföljden i meningen Fram till dess var ”Stora sovjetiska encyklopedin”, som utgavs endast i Moskva, tillgänglig för många, framför allt för intelligentsian. I engelskan kan subjektet inte stå efter predikatet.
Vad gäller skillnaderna i attraktion mellan passivparticip och substantiv i fråga om genitiv (se avsnitt 3.1.3) kan man säga detsamma om engelskan som om ryskan och tyskan – här används ett annat kasus, i detta fall prepositionskonstruktionen by + substantiv.
Att ett substantiv attraherar ett omedelbart efterföljande adverbial starkare än predikatet (se avsnitt 3.2) ser vi också i engelskan. Översättningarna av meningarna Han beskrev utställningen utförligt i Kaunas och I Kaunas beskrev han utförligt utställningen ges i exempel (41) och (42). Detsamma gäller ett adverbial uttryckt med en prepositionskonstruktion – meningarna Förlus-
150
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 22
Sintaksinė žodžių trauka
terna till följd av den störda exporten via Klaipėdas terminal uppgick till 20 miljoner litas och Till följd av den störda exporten via Klaipėdas terminal uppgick förlusterna till 20 miljoner litas översättningar ges i exempel (43) och (44).
(41) Han beskrev utställningen i London utförligt.
(42) I Londonbeskrev han utställningen utförligt.
(43) Förlusterna till följd av avbrottet i exporten via terminalen uppgick till 20 miljoner dollar.
(44) Förlusterna uppgick till 20 miljoner dollar till följd av avbrottet i exporten via terminalen.
När det gäller infinitivens syntaktiska attraktion kan man i engelskan, liksom i tyskan, ge motsvarigheter i form av två meningar. Meningarna (45) och (46) motsäger inte påståendet i avsnitt 3.3 att predikatet ansluter till substantivet om infinitiv saknas.
(45) Han måste läsa den här boken.
(46) Han har den här boken.
5. SLUTSATSER
Sammanfattningsvis kan genomgången av meningarna leda till slutsatser som snarare är tendenser än strikta påståenden, eftersom endast några iakttagelser har beskrivits och inga uttömmande undersökningar har gjorts. När det litauiska språket datoriseras uppstår problem som inte är aktuella i mänsklig kommunikation. Därför behöver ytterligare teoretiska undersökningar av det litauiska språket genomföras.
När man observerade de fel som datorn gör under automatisk syntaktisk analys formulerades hypotesen att det finns en syntaktisk ordattraktion, som särskilt visar sig i fall där en mening innehåller två ord med samma styrning, medan det bara finns en styrd kasusform. Hur ska man avgöra vilket styrande ord som kommer att stå i direkt syntaktisk relation till denna kasusform och vilket som blir utan bestämning?
Syntaktisk ordattraktion skiljer sig i grunden från valens: valens undersöker ett ords kombinationsförmåga och tar inte ställning till frågan om ett annat ord med samma styrning.
I de undersökta exemplen framträder framför allt den syntaktiska attraktionen hos particip som fungerar som attribut. Även syntaktisk attraktion hos substantiv (oavsett om de fungerar som subjekt eller objekt) och infinitiver har iakttagits.
En jämförelse av motsvarande fall med andra språk kan inte betraktas som uttömmande, eftersom likvärdiga översättningar inte alltid var möjliga på grund av den fria ordföljden.
Alla problem som beskrivs i denna artikel kan också betraktas på ett annat sätt. Ur lingvistisk synvinkel kan man säga att ordet Aš turiu knygą är ett självständigt predikat i meningen turiu, medan det i meningen Aš turiu perskaityti knygą endast är en del av predikatet. För människor är detta tydligt, men datorn kan inte veta att samma ord i den ena meningen är
Straipsniai / Articles
151
Page 23
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
på ett sätt och i den andra på ett annat, trots att stavningen inte skiljer sig åt. Här måste man börja söka efter formella kännetecken som gör det möjligt för datorn att entydigt fastställa predikattypen utifrån omgivande data. Liksom i detta fall skulle även i andra fall egenskapen syntaktisk ordattraktion kunna vara till hjälp. En sammanfattning av exemplen visar en tendens: begreppet syntaktisk ordattraktion är viktigare och mer nödvändigt för språk med fri ordföljd. I engelskan bestäms ordets syntaktiska funktion av dess plats i meningen, och ordattraktionens egenskap kan här tydligen inte bidra särskilt mycket till att fastställa satsdelarna.
Med denna artikel inbjuds alla litauister till diskussion. Kanske blir det lättare för språkvetare att lägga märke till även andra fall av ordattraktion som inte nämnts i denna artikel. Här behandlas endast det som har observerats vid datorbaserad språkbehandling, endast hypoteser som naturligtvis kanske inte heller kommer att bekräftas.
LITERATŪRA
Allen James 1987: Natural Language Understanding. Amsterdam: The Benjamin/Cummings Publishing Company.
Ambrazas Vytautas 1997: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Daudaravičius Vidas 2012: Teksto skaidymas pastoviųjų junginių segmentais. Daktaro disertacijos santrauka. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas.
Daudaravičius Vidas 2002: Lietuvių kalbos sakinio sintaksinė analizė. Informatikos magistro darbas. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas.
Grigonytė Gintarė 2006: Priklausomybių gramatikos taikymas lietuvių kalbos apdorojime. Magistro darbas. Kaunas: Kauno Technologijos universitetas.
Hellwig Peter 2003: http://www.cl.uni-heidelberg.de/~hellwig/dug-2003.pdf
Jensen Karen, Heidorn George Emil, Richardson Stephen D. 1993: Natural language processing: The PLNLP Approach. Boston/London: Kluwer Academic Publishers.
Mondal Prakash 2010: Exploring the N-th Dimension of language. – Natural Language Processing and its Applications. Research in Computing Science 46, ed. by Alexander Gelbukh. Mexico: Instituto Politecnico Nacional, 55–66.
Nirenburg Sergei 1987: Machine Translation: Theoretical and Methodological Issues. London: Cambridge university Press.
Sirtautas Vytautas 1978: Pagrindinių sakinio dalių derinimas. Vilnius: Lietuvos TSR aukštojo ir specialiojo vidurinio mokslo ministerijos Leid ybinė redakcinė taryba.
Sližienė Nijolė 1994: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 1. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
152
Acta Linguistica Lithuanica LXIX
Page 24
Sintaksinė žodžių trauka
S l i ž i e n ė N i j o l ė 2004: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 2 (2). Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Š v e i k a u s k i e n ė D a i v a 2005: Graph Representation of the Syntactic Structure of the Lithuanian Sentence. – Informatica 16(3), 407–418.
W i n o g r a d T e r r y 1983: Language as a Cognitive Process. 1. Syntax. London: Addison-Wesley Publishing Company.
Б е л е ц к а я И. П. 1983: Деревья зависимостей как инструмент синтаксического анализа текста. – Международный семинар по машинному переводу. Москва: ВЦП.
Б и л а н В. Н., К р и с е в и ч В. С. и др. 1976: Семантико-синтаксический перевод в группе Статистика речи. – Автоматический анализ текста. Минск: МГПИИЯ.
By creating the automatic syntactic analysis of Lithuanian language a new phenomenon of language was perceived. If two words of the sentence require the same case as extension, which of them will get the syntactic relation with that case ant which remains without extension? If the flexible form of a verb, which performs the syntactic function of predicate controls accusative and participle, which performs the syntactic function of attribute, controls accusative too and that case is located in the sentence between the verb and participle, accusative is syntactic related with the participle. This power to make the syntactic relation with the required case was named syntactic pull of a word. The pull of participle, infinitive and noun are described and equivalent sentences in Russian, German and English are compared. The definition of syntactic pull of words is given.
Įteikta 2013 m. balandžio 17 d.
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ
Lietuvių kalbos institutas
Petro Vileišio g. 5-216, LT-10308 Vilnius, Lietuva
