BOTANISKA NAMNORDLISTAN

Sudarė Ramunėlė Jankevičienė. Vilnius: Botanikos instituto leidykla, 1998, 524 p.

Den litauiska botaniska nomenklaturen och terminologin började systematiskt bearbetas i början av 1800-talet. Jurgis (Ambraziejus) Pabrėža, som gjorde särskilt mycket för att skapa litauisk botanisk terminologi, skrev en omfattande systematisk handbok över Litauens flora Taislius auguminis och en litauisk-latinsk namnordlista. Laurynas Ivinskis, som förde hans arbete vidare och skrev ett naturvetenskapligt verk i två band Prigimtūmenė, skapade många växtnamn. Povilas Matulionis, som inledde en ny etapp med den tryckta litauiska växtordlistan Žolynas (1906–1907, 112 s.), ville ”förteckna de växter i vårt hemland som man känner till, samla ihop den kunskap som är utspridd överallt, ordna och samordna den, och likaså de spridda växtnamnen både i folkspråket och i skrifter” (Matulionis 1906–1907: 3). Hans ordlista innehåller 3000 termer. Ordböcker användes som källor, men där finns också ostandardiserade synonymer och varianter. Nästa steg i utvecklingen av den botaniska terminologin var Lietuviškas botanikos žodynas (1938, 598 + XL s.), sammanställd av Botaniska ordlistans kommission under ledning av L. Vailionis och redigerad av J. Dagys (hädanefter LBŽ). Idén att ge ut en sådan ordlista kom från den tidigare stats­presidenten, dr K. Grinius. Som grund användes P. Matulionis Žolynas, där både normerade namn och hela mångfalden av ostandardiserade synonymer redovisas. Eftersom ”avsikten var att sammanställa en mer omfattande och fullständig ordlista” (LBŽ 1938: VIII), användes inte bara J. Pabrėžas och L. Ivinskis arbeten utan också alla tillgängliga tryckta verk och handskrifter (förteckningen omfattar 13 sidor), material ur Litauiska språkets ordboks kartotek samt skrifter av J. Jablonskis, K. Būga, S. Daukantas och andra. För att ordlistan skulle ansluta till det litauiska språkets egenart inhämtades synpunkter och anvisningar från språkforskarna docent dr P. Skardžius och docent J. Balčikonis. Ordlistan innehåller fler än 3300 vetenskapliga termer; med dialektala ord skulle antalet vara mycket större. Det normerade vetenskapliga namnet skiljs tydligt från dialektala och andra synonymer, vilka lokaliseras med ortnamn och andra förkortningar. LBŽ utökade P. Matulionis ordlista både vad gäller antalet termer och antalet språk. ”Dessutom infördes i ordlistan ett stort antal växter från främmande länder, som antingen odlas i Litauens parker, trädgårdar, bostäder och växthus, eller

148

har stor praktisk betydelse eller ofta nämns i litteraturen, eftersom de är viktiga ur teoretisk synpunkt” (LBŽ 1938: XIII).

Huvuddelen av LBŽ består av växtnamnsförteckningen (latin–litauiska, s. 1–380; litauiska–latin, s. 381–532), botanisk farmakognostisk nomenklatur (s. 533–554), en tabell över växternas systematik (s. 555–566) och en latin–litauisk ordlista över adjektiv för arter (s. 567–595). I den första delen anges i alfabetisk ordning det latinska namnet med en förkortning av författarens efternamn, en förklaring av namnets ursprung och betydelse, det latinska familjenamnet, det huvudsakliga litauiska namnet (utan accentmarkering) och dess synonymer från olika källor (platser eller författare), förkortade inom parentes, motsvarigheter på grannspråken (tyska, ryska, polska och lettiska; ibland, särskilt vid namn på rostsvampar (Puccinia) och bakterier (Bacterium), återfinns endast enstaka namn på något av språken), växtplats eller odlingsplats, egenskaper, användning, blomningstid och mognadstid, angiven med romerska siffror, till exempel:

Q[uer­cus] Robur L. (lat. robur – kraft, styrka; har hårt virke och en stadig stam som står emot stormar) – vanlig e[k]. V: Stiel-E[iche], Sommer-E. R: Д[уб] летний. Ln: D[ab] szypułkowy. Lt: Parastais o[zols]. I skogar, ofta. Ekollon används som kaffesurrogat. Virket ger ett starkt och hållbart material för olika snickeriarbeten. Barken används för medicinska ändamål och säljs på apotek under namnet Cortex Quercus. V.

A[cer] platanoides L. – vanlig lönn; medžliepis (Mln, Pet, Al, Pn, Rk, Tr, Uk); medlepis (Kėd, Pn), medlepė (M), medliepis (Kėd, Pn, Šl, Trg), medžialapis (Rk, Z), medžialiepė (Ut, Z), medžlepis (Kos, B). V: Spitz-A[horn]. R: K[лен] обыкновенный. Ln: K[lon] zwyczajny. Lt: Parastā k[ļava]. Lövskogar; dessutom odlas den ofta i parker, vid gårdar och längs vägar. Lönnvirke ger ett bra material för snickeriarbeten. På landsbygden används löv för att täcka bröd som gräddas. Vårsaften är mycket sockerhaltig och omtyckt som dryck. IV–V.

LBŽ försöker analysera ursprunget till varje taxonnamn genom att dela upp ordet i dess beståndsdelar och ange deras betydelser. Exempel:

Abutilon Avicennae (gr. a – inte, bous – oxe, tilos – diarré);

Ocimum Basilicum (gr. okimon – det namn grekerna gav denna växt, av ozo – jag doftar; gr. bazilikon – kungens ört, eftersom den doftar behagligt).

149

I LBŽ förklaras också ursprunget till sällan förekommande artepitet, till exempel: Negúndo L. (negundo – ett indiskt, malabariskt namn på ett träd); Lántana Camára L. (lat. lentare – böja, eftersom den har böjliga grenar; camara – namnet på denna buske på ursprungsbefolkningens språk i Sydamerika); T. foenum graecum L. (lat. foenum graecum – grekiskt hö, så kallas växten i Plinius och Columellas skrifter).

Det är sant att riktigheten i alla etymologiska förklaringar inte har kontrollerats; ibland är den klart tvivelaktig.

I LBŽ ingår också svamp- och bakteriearter (Helminthosporium avenae – havrestrimsvamp, Puccinia – rostsvampar, Tuburcinia occulta – rågens sot, Bacillus – Bacila, Bacterium aceti – ättiksbakterie och så vidare).

År 1998 utkom en ny Botanikos vardų žodynas (nedan BVŽ). Den sammanställdes av R. Jankevičienė. De litauiska växtnamnen valdes ut och fastställdes av kommissionen för botanisk terminologi; dess ordförande var J. Dagys 1950–1992 och från 1993 V. Rašomavičius. Bland ledamöterna fanns vid olika tidpunkter språkvetarna J. Kruopas, K. Gaivenis, A. Auksoriūtė med flera. Ordboken godkändes av den statliga kommissionen för litauiska språket. Den bygger på LBŽ, men namnregistret utvidgades och reviderades genom att litauiska växtnamn diskuterades och skapades utifrån växtlistor som lämnats in av botaniker, örtmedicinkunniga och andra teoretiker och praktiker. I ordboken finns nästan 8 000 termer.

Ordboken består av en botanisk namnförteckning på latin, litauiska, tyska, engelska och ryska (s. 15–318), register över växtnamn på alla språk (s. 319–478), en ordlista med artsepitet på latin och litauiska (s. 479–486), en förteckning över författarna till de latinska växtnamnen (s. 487–510) och ett system över de växter som beskrivs i ordboken (s. 511–522). I inledningen behandlas ordbokens tillkomst och vilka principer som följs när växtnamn återges. Här stöter man på ordbokens första språkfel: adjektivet botaninis, -ė används felaktigt flera gånger. Ordbildningsmässigt är det korrekt och normerat, men dess relationella betydelse passar inte i alla ordkombinationer – terminologer ersätter det med orden botanikos eller augalų, till exempel: botaninės (=botanikos, augalų) nomenklatūros taisyklės (BVŽ 1998: 6); lietuviškoji botaninė (=botanikos) terminija (7), jfr Botanikos vardų žodynas.

I huvuddelen av BVŽ anges i alfabetisk ordning det latinska namnet på växtsläktet eller arten samt efternamnet på den författare som först beskrev den, i förkortad form—

150

—förkortat, och med förkortningar och symboler anges växtens livsform och livslängd, utbredning, användningsområde och odlingsförhållanden, till exempel:

Q[uerçus] Robur L. – vanlig ek, stjälkek/ sommarek/ pedunculate oak, common oak, English oak/ дуб черешчатый, дуб обыкновенный, дуб летний. – ♀ Skogar. Eur., M. Az. Š. Afr. Liet. vanlig. ♧, □, ▸ Odl. växt, parkväxt.

A[cer] platanoides L. – paprastasis klevas/ Spitzahorn, Faulbaum, Spindelbaum/ Norway maple/ клен остролистный, клен обыкновенный, клен платановидный. – ♀ Miškai. Eur. Liet. papl. ♧, □. Kult. želd.

BVŽ tog inte med namn på växter från andra riken – svampar och bakterier – eftersom dessa utgör separata områden. Det har konstaterats att en större andel utgörs av icke-litauiska namn på växter som inte växer i Litauen. Av de över 650 namnen under bokstaven A växer till exempel endast omkring 150 i vårt land. Detta är emellertid på intet sätt en brist hos ordboken – den har ju inte kallats litauisk. Detta nämns i inledningen: ”[…] namn på släkten och arter av många växter som inte alls växer i Litauen eller endast ibland odlas där – prydnadsväxter, medicinalväxter och andra nyttoväxter, som oftare nämns i reseskildringar och är viktiga för växtgeografin och andra discipliner” (BVŽ 1998: 8). En sådan ordbok vidgar vyerna genom att göra läsaren bekant med världens växtlighet. Namnen anges på fem språk – lettiska saknas. Namn på nyare växter återges ofta inte på alla språk; ibland finns bara ett litauiskt namn, till exempel: Melissa – melisa/Melisse/balm/мелисса; Blepharostoma – plaukalapė/Haarblattmoos/–/блефаростома; Anki­strodesmus – ankistrodesmas/–/–/–; Scenedesmas – scenedesmas/–/–/– med flera. I den recenserade ordboken anges oftast ett litauiskt vetenskapligt botaniskt namn, men på många ställen listas flera tyska, engelska och ryska namn: Blysmus – viksvėnis/Quellried/blysmus, club-rush/блисмус, почочник; Zantedeschia – kalija/Zimmer-Kalla, Zantedeschie/callalily, trumpet lily/белокрыльник, калла och många andra. Det framgår inte om det första namnet är normerande, om namnen är likvärdiga eller om de endast anges som översättningar.

I ordbokens inledning förklaras inte varför ursprunget anges för vissa botaniska namn i BVŽ, till exempel: Acidanthera (grek. akis, -idos – spets, anthera – ståndarknapp); Fissidens (lat. fissus – kluven, dens – tand); Lactuca (lac,

151

lactis – mjölk) och så vidare, men inte andra. Kanske gjordes detta mer försiktigt – man ville undvika opålitliga förklaringar. Men BVŽ anger ibland åtminstone språket, till exempel: Lilium L. (lat. växtnamn); Luffa Mill. (arab. loofah – växtnamn).

Viss ursprungsrelaterad information borde preciseras. Asklepios (= Asklėpios) är inte en mytologisk gestalt, utan den förste läkaren; Asklepijas är i själva verket den grekiska läkekonstens gud, läkarnas gud (ANTŽ 1998). Ginkgo är inte ett kinesiskt utan ett japanskt trädnamn (ANTŽ 1998). Man kan lägga till: Euryale är inte bara en gestalt ur den grekiska mytologin, utan mer exakt en av gorgonerna (IMŽ 1999). När taxonens ursprung förklaras mer ingående nämner BVŽ personer vars efternamn gett upphov till växtnamn. De kallas naturalisterna (K 20, L 187, N 70, S 383), men bör kallas naturvetare (så görs också i E 173), eftersom naturalister betecknar konstnärer som eftersträvar en fotografisk avbildning av verkligheten.

Det är oklart varför betoningen av de latinska epiteten ges i bilagan – i ordlistan – och inte i själva ordboken. I ordböcker är det vanligt att markera betoningen i alla ord; det är praktiskt. Även de latinska namnen på växtfamiljer bör få betoning utsatt: DIPSACACEAE (=DIPSACÁCEAE), PINACEAE (=PINÁCEAE), ULVACEAE (=ULVÁCEAE) och så vidare.

Arterna skulle kunna ha en egen löpande numrering. Allt står inte i alfabetisk ordning, till exempel 183 Bryum, 192 Bryonia – ordningen borde vara den omvända. På vissa ställen har numreringen i registret blivit fel: det står siningija S 304, fast det egentligen är S 305. Allt finns inte upptaget i avsnittet med förkortningar och symboler: Eur. (A 2); Antarkt. (P 445); bot. (W5); išplit. (V 71); kolekc. (G 17); sukul. (A 250, A 253 och så vidare); pap. (C 616); pašar. (G 167); pusrut. (A 574); det är oklart vad symbolen □ betecknar (F 31).

Registret över litauiska namn är utmärkt sammanställt. Den största bristen är att när flera termer anges i ordboken saknas hänvisningen ”se” i registret; alla dessa ord står alltså upptagna var för sig, utan hänvisning till den ena eller andra synonymen.

Nomenklaturen och problemen med ändringar av den. I BVŽ är alla släktnamn ettordiga, med undantag för den frasartade termen vandens lelija. Artnamnen består oftast av två ord, även om det finns ett tiotal välkända enordiga namn: juodalksnis, diemedis, rapsas, kopūstas, ropė, agurotis och så vidare. Här avviker man från de formella namngivningskraven, men inte från det levande språket. LBŽ vågade ännu inte göra det – där skrev man alks-

152

nis juodalksnis, plukė žibuoklė, kopūstas kalafijoras, bajorė rugiagėlė, avietė gervuogė, kryklė vyšnia, ramunė ramunėlis, šilauogė mėlynė, žemuogė braškė och liknande. BVŽ vågade också frångå de formella kraven genom appositionella termer, till exempel: begonija svyruoklė, palmė nykštukė, beržas keružis, pataisas šarkakojis, aviža netikšė, aguona birulė och ytterligare ett tiotal.

Samma namn har Chamaerops och C. humilis – palmė nykštukė, trots att det senare borde ha ett bestämmande tillägg, till exempel žemoji, jfr tyska Zwergpalme och niedrige Z., Schirmpalme, engelska dwarf palm och African hair palm, helm palm, ryska хамеропс och х. приземистый, карликовая пальма.

Enligt skalan över artnamn har BVŽ flest arter av starr – 76 (LBŽ – 51). Och några tiotal växter har en enda art i båda växtnamnsförteckningarna.

I BVŽ har många latinska namn ändrats. I BVŽ:s Inledning står det: ”Objektiviteten i bedömningen av taxonens omfattning och deras ställning i växtvärldens övergripande system beror på mängden tillgänglig information. Ytterligare forskning kommer förr eller senare att leda till ett positivt resultat – en harmonisering av uppfattningarna” (BVŽ 1998: 8).

När en art förs över till ett släkte ändras också det litauiska namnet, till exempel:

D[ryopteris] Linnaeana – triangelfladig ormbunke (LBŽ) – D. linna-eana ž. Gymnocarpium dryopteris – triangelfladig ormbunke (BVŽ);

G[alium] cruciatum – korsmåra (LBŽ) – G. cruciata ž. Cruciata laevipes – korsmåra (BVŽ).

Från släktet Agropyrum (varputis) i LBŽ bildades två släkten – (Agropyron) valkūnas och (Elytrigia) varputis. Valkūnas har som dialektsynonym inte ens tagits med i LBŽ eller LF II. I LKŽ XVIII anges den fjärde betydelsen av valkūno som ”varputis”, använt av västra dzūkerna (i Alytus, Jieznas, Onuškis och på andra håll). Varje ändring är besvärlig, även om den innebär ett vetenskapligt framsteg. Litauiskan har klarat sig väl med valkūnu; andra språk har ännu inte hittat olika namn för Agropyron och Elytrigia – Queckel couch-grass/житняк, пырей. I LBŽ har Cydonia (svarainis) nu blivit två släkten: Cydonia – cidonija, Chaenomeles – svarainis (BVŽ). Det är olyckligt att det främmande ordet cidonija, som man försöker ersätta överallt, har återinförts i den litauiska nomenklaturen.

153

I systemet för de växter som beskrivs i den nya ordboken har oväntade nyheter tillkommit – en halvständig förändring av familjenamnen. Exempel: Brassicaceae (Cruciferae) – korsblommiga (korsblommiga); Fabaceae (Leguminosea) – ärtväxter (baljväxter); Apiaceae (Umbelliferae) – selleriväxter (flockblommiga); Lamiaceae (Labiatae) – kransblommiga (läppblommiga); Asteraceae (Compositae) – asterväxter (korgblommiga); Poaceae (Gramineae) – gräsväxter (axväxter); Arecaceae (Palmae) – palmer (palmväxter). Går inte precision och tydlighet förlorade när man eftersträvar en viss systematik – att namnge alla familjer efter släkten? Åtminstone inte inom botaniken – inom jordbruket måste varpiniai och ankštiniai finnas kvar. I BVŽ står det: ”I ordboken har man inte avsett att lösa frågor om taxonomi och systematik” (BVŽ 1989: 8).

Litauiska botaniska namn. Litauisk fackspecifik lexik – åtminstone inom botaniken – betraktas som den främsta källan till terminologi. Comarum har i BVŽ utan anledning fått namnet sūdras (LKŽ XIV sūdras, -a ”hård, sträv”), medan namnet i LBŽ var trindažolė (likaså hos P. Matulionis i Žolynas). Traditionella, etablerade namn tas med i olika växtkataloger och uppslagsverk, liksom i DŽ, och därför bör de inte ändras utan absolut nödvändighet.

Den mångårige terminologiarbetaren K. Gaivenis har skrivit mycket om den botaniska nomenklaturen. Det är märkligt att BVŽ inte alls har tagit hänsyn till hans kommentarer (Gaivenis 1985: 176). Exempel:

1. Man bör inte använda närbesläktade epitet för arter inom samma släkte, till exempel: Carex rostrata – näbbstarr (jfr LBŽ lett. pudeļu grīslis [flaskstarr]) och det numera ändrade namnet – užpūstais grīslis [uppblåst starr] (detta och andra lettiska exempel har hämtats från webbsidan www.google.lt//latvijas.daba.lv/augi.senes/ och även kontrollerats mot den normativa encyklopediska ordboken ”Latvijas daba”, 1994–1998) och C. rhynchophysa – långnäbbad starr; Equisetum hyemale – skavfräken (jfr ziemzaļā kosa [vintergrön fräken]) och E. trachyodon – grovtandad fräken med flera.

2. Bildrika och svåridentifierade artepitet bör undvikas, till exempel: Carex globularis – klotstarr, jfr lett. apaļvārpainais grīslis [rundaxad starr]; Astragalus danicus – svarttandad getväppling, jfr lett. Dānijas tragantzīrnis [dansk getväppling].

Lånord och deras litauiska motsvarigheter. Av de drygt ett och ett halvt tusen släktnamnen i BVŽ utgörs omkring femhundra enbart av lån från latinet. BVŽ innehåller betydligt fler lånord än LBŽ. Exempel:

154

BVŽ kana (Canna) – i LBŽ indisk kanna (Canna indica); karagana (Caragana) – ärtträd; karlina (Carlina) – torrblomma; elimas (Elymus) – sandråg (Elymus arenarius); eugenija (Eugenia) – kryddnejliketräd; ferula (Ferula) – jätteloka; grimija (Grimmia) – mitršepšė (och Ivinskis dailenis); liguliarija (Ligularia) – sibirisk tungört (Ligularia sibiraca); mesija (Meesia) – tandmossa (Meesea); pasiflora (Passiflora) – blå passionsblomma (Passiflora caerulea); robinija (Robinia) – vitblommigt falskt akacieträd (Robinia Pseudacacea); šerardija (Sherardia) – arvenis (Sherardia arvensis); veisija (Weissia) – grönaktig balsvening (Weissia viridula) med flera.

Ibland är det också tvärtom:

BVŽ žydrūnis – i LBŽ ageratum (Ageratum mexicanum); smaugikas (Celastrus) – klättercelastrus (Celastrus scandens); laumenė – doronikum (Doronicum); lapenis – filokaktus (Phyllocactus); smiltyninis šepetukas (Weingaertneria canescens, numera Corynephorus canescens) – veingertneria (endast synonymerna smilgaveidė, šepetukas).

K. Gaivenio buvo siūlyta keisti svetimus gėlių pavadinimus (Gaivenis 1997: 47–48): Dieffenbachia – difenbachija – ajerinių šeimos augalas, taigi ajerūnė; Sansevieria – sansevjera – jos lapai panašūs į kardus, todėl karduotė; Caladium – kaladis – labai puošniais lapais, todėl keistinas lietuvišku žodžiu lapainis; Haworthia – avortija – dėl lapų margumo tinka vadinti margulė; gėlė Eranthis – erantis – anksti žydintis, taigi pavasariukas; Heliosperma – heliosperma – gr. helios „saulė“, taigi saulukė; Beloperone – beloperonė – jos žiedynai panašūs į spurgus, todėl spurg uotė; Chlorophytum – chlorofitas – su orinių šaknelių kuokšteliais tarsi viksvomis, todėl viksvūnė.

Låt oss kasta en blick på växtnamnen i grannländerna – de lettiska och tyska – där det finns färre internationella namn än i litauiskan. Lettiska och tyska botaniska termer försöker man skapa med det egna språkets resurser, jfr: Aneura – aneura – bezdzīsl enes [”åderlösa”]/Bryum – brija – samtītes [”sammetstussar”: lett. samts ”sammet”]/Birnmoos [”päron” + ”mossa”]; Cephalozia – cefalozija – pumpurzarenes [”knopp” + ”kvist”]/Kopfsproßmoos [”huvud” + ”växt; skott” + ”mossa”]; Drepanocladus – drepane – sirplapes [”skärformade blad”]/Sichelmoos [”skära” + ”mossa”]; Lepidozia – lepidozija – zvīnlapes [”fjällblad”]/Schuppenzweigmoos [”fjäll” + ”gren”];

155

Scopolia – skopolija – lāpstītes [”små spadar”]/ Tollkraut [”vansinnig; underbar” + ”ört; växt”].

BVŽ anger alavijas (Aloe), men det folkliga namnet alijošius är populärare (LKŽ I, 1968); därför vore det bättre att nämna båda eller, ännu bättre, återgå till det tidigare alijošiaus. Som synonymer anges vaistinė ramunė ir ramunėlis (varför inte ramunėlė?) (Matricaria recutita), valgomasis ridikas ir ridikėlis (Raphanus sativus). Artemisia absinthium – i LBŽ kietis metėlė; i LF VI kartusis kietis (pelynas); i DŽ₄ pelynas, se metėlė, medan BVŽ har kartusis kietis (pelynas är ett slaviskt lån). Hyssopus hette i LBŽ juozapas, i BVŽ isopas, juozažolė. juozažolė är att föredra (Gaivenis 1990: 79). Ricija (Riccia) bör också ändras: i LBŽ användes i stället plonė.

Ibland uppstår intrycket att det saknas benämningsmedel i det botaniska fackspråket: alltför lika namn bildas – det skapar förvirring och utarmar språket. Se Hibiscus rosa-sinensis – kinrožė och Rosa chinensis – kinė rožė. Man kan tro att det rör sig om samma växt, fast så är det faktiskt inte. Därför borde det ena namnet preciseras – i LBŽ kallas Hibiscus rosa-sinensis gražiažiedė kinrožė. Man skulle kunna ta efter andra språk, som inte kan kritiseras i detta avseende: Hibiscus rosa-sinensis – Rosen-Eibisch/ China rose, Chinese hibiscus, shoe flower/ губчук, кумачкая роза; Rosa chinensis – Edel-Rose, Bengal-Rose, chinesische Rose/ Chinese rose, India rose/ роза кумачкая, чайная роза. Vore det inte bäst att döpa om den – inte kininė, utan arbatinė rožė?

Sällsynta lånade epitet som inte återspeglar särskiljande egenskaper är inte alltid godtagbara, till exempel: sareptinis bastutis (Brassica juncea), gimnodininis glenodinis (Glenodium gymnodinium) och liknande.

LBŽ innehöll namn som i dag inte skulle tas med i botaniska namnförteckningar. Till exempel: LBŽ Viola canina – šunpijonkė – i BVŽ har vi šuninę našlaitę; LBŽ Bryum – silnyčius – i BVŽ brija; LBŽ Carthamus – kriukuzas – i BVŽ dygminas. BVŽ:s gójasamanė (Pseudoscleropodium) är oacceptabelt, eftersom gojus är ett främmande ord.

I ordboken fann man termer som bör korrigeras: arachis (=jordnöt); kokos-palmė (=kokospalmė); alyvpalmė (=oljepalmė) (TT 1992). Enords latinska termer är praktiska inom botanisk vetenskap, men vissa bör inte översättas med sammansatta ord (Gaivenis 1989: 44) – rapipalmė

156

(=hasselpalmė); sabalpalmė (=dvärgpalm?); sagopalmė (=saginė palmė).

Det finns tveksamma fall av litauisering, till exempel: Amaryllis – amarilė (=amarilis?); Hawortija – avortija (=hawortija); Marsilea – marsilija (=marsilėja?); Lodoicea – lodoicė (=lodoicėja?).

Accentuerings- och stavfel. Några felaktiga accentueringar har påträffats: tranbär (=spańguolė); areka (=arekà); kapāris (=kāparis); bukadyglis (=bukadýglis) maurabragis, jämför gausiadyglis m.; Berchtòldo (=Bèrchtoldo) plūdė (Potamogeton berchtodii).

Dessa litauiska eller latinska ord saknar accentmarkering: sidabrinis (=sidabrìnis) antūris; Cephaelis, Cuminum; Gigartina; Laminaria, Lyngbya; Mallomonas, Metzgeria, Microcystis; Navicula; Odontoschisma; Phacus, Physcomitrium, Plagiochila, Ptilidium; Riccia, Rivularia; Scapania, Scytonema, Solenostoma, Stauroneis; Vaucheria, Volvox. Få stav- och korrekturfel har påträffats i BVŽ: ilìnas (=ýlinas) nariuotis; naturalistas (=natūralistas); dmbliai (=dumbliai), Jobibara (=Jobibarba) sobolifera.

Botanisk nomenklatur revideras kontinuerligt. I BVŽ:s Förord sägs att ”man strävade efter att harmonisera de litauiska växtnamn som används av specialister och amatörer inom olika områden och att bidra till att undvika förvirring” (5). Man skulle verkligen vilja ha mer stabila namn – fler litauiska, livfullare och enklare. Naturligtvis måste litauiska namn bildas enligt litauiskans regler.

Två sisyfosarbeten har utförts: den ena ordboken är mogen, den andra fortfarande ung. LBŽ är mer litauisk och renare, medan BVŽ i hög grad saknar litauiska motsvarigheter eller ersättningar. BVŽ är en publikation avsedd enbart för botanisk vetenskap, för dem som studerar och undervisar i ämnet. Många växter är mycket utbredda, och de nya sprider sig allt mer, men har ofta främmande, icke-litauiska namn.

KÄLLOR OCH LITTERATUR

ANTŽ 1998: Antikos žodynas, Vilnius.

BVŽ 1998: Botanikos vardų žodynas. Sudarė R. Jankevičienė, Vilnius.

DŽ₄ 2000: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

Gaivenis K. 1985: Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 24, 176.

157

Gaivenis K. 1989: Mokslo kalbos dalykai. – Kalbos kultūra 56, 43–49.

Gaivenis K. 1990: Yzopas arba juozažolė. – Kalbos kultūra 58, 79.

Gaivenis K. 1997: Siūlome kelis lietuviškus gėlių pavadinimus. – Kalbos kultūra 69, 46–48.

IMŽ 1999: Iliustruotas mitologijos žodynas, Vilnius.

LBŽ 1938: Lietuviškas botanikos žodynas. Sudarė Botanikos žodyno komisija, vadovaujama L. Vailionio, red. J. Dagys, Kaunas.

LF 1959–1980: Lietuvos TSR flora 1–6, Vilnius.

LKŽ I 1968: Lietuvių kalbos žodynas 1, Vilnius.

LKŽ XIV 1986: Lietuvių kalbos žodynas 14, Vilnius.

LKŽ XVIII 1997: Lietuvių kalbos žodynas 18, Vilnius.

Matulionis P. 1906–1907: Žolynas: Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas, Vilnius.

TT 1992: Terminologijos taisymai, Vilnius.

TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius.

Solvita LABANAUSKIENĖ

Mottagen 2002-11-04

Institutet för litauiska språket

P. Vileišio g. 5, LT-2055 Vilnius

E-post: solv [email protected]

158