SAULIUS AMBRAZAS

Institutet för litauiska språket

JUOZAS KARACIEJUS FYLLDE 60 ÅR

Docent dr Juozas Karaciejus firade sin 60-årsdag 2008. Han föddes den 12 januari 1948 (enligt handlingarna den 28 oktober) i Cimaniūnai, Lazdijai-distriktet. Med anledning av detta kan vi, även om vi bara kastar en kort blick tillbaka, på flera ställen se hans djupt inristade, outplånliga märken eller de streckade linjer som pekar mot framtiden.

För den historiska lingvistiken är den doktorsavhandling som försvarades vid Vilnius universitet 1987 särskilt betydelsefull; den slutliga versionen skrevs på ryska, i enlighet med dåtidens krav: История социальных терминов литовского языка (на материале письменных памятников XVI–XVIII вв.), med Algirdas Sabaliauskas som handledare. Det är ett ganska omfattande verk i två delar (över 200 maskinskrivna sidor). Där undersöks ursprunget till de gamla sociala termerna i litauiskan, och framför allt sammanställs deras användning i äldre litauiska texter utifrån olika källor. Det är beklagligt att detta på många sätt mycket angelägna arbete inte har publicerats som en separat bok¹.

Endast några få korta artiklar om ämnet har publicerats, spridda i olika skrifter och utan att kunna ersätta avhandlingen som helhet: om tidigare förklaringar av ursprunget till termerna liaudis, šeima, tauta (Lietuvių kalbotyros klausimai 19, 1979, 125–130), om formen av den forntida, numera utdöda termen rykūnia ’den främsta förvaltaren av angelägenheter’ (Lietuvių kalbotyros klausimai 22, 1983, 124–127), om historien bakom orden draũgas, bičiulis (Mintis ir ženklas, 1983, 104–110), svẽčias / svetỹs, viešnia (Ženklas ir prasmė, 1986, 62–75), bėrnas, mergà (Žodžiai ir prasmės, 1991, 36–40), om användningen av orden kiemas ’by’, kiemionis ’bybo’, kiemystė ’lantlig råhet’ (Kalbos kultūra 33, 1977, 81–82), samt giminė, gentis, šeimyna, valdonas ’undersåte’ (Lietuvių kalbotyros klausimai 20, 1980, 101–107) i Konstantinas Sirvydas skrifter.

¹ Man kan trösta sig med att många avhandlingar skrivna under sovjettiden gick samma öde till mötes. Först för några år sedan öppnades förlagen mer för arbeten av det här slaget, när en bokserie, Opera Linguistica Lithuanica, började ges ut vid Institutet för litauiska språket.

S. AMBRAZAS. Juozui Karaciejui sukako 60 metų

343

Därtill kommer artiklar om historien bakom släktskapstermen vėsti(s) ’ta till hustru’ (LTSR MA darbai 2(95), 1986, 113–117), om ordet sėbrass ursprung (Baltistica 29(2), 1995, 184–187), om problemen med att utarbeta en historisk och etymologisk ordbok (Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 1997, 209–214), om etymologiska anmärkningar i Pranas Skardžius verk Lietuvių kalbos žodžių daryba (Lietuvių kalbotyros klausimai 38, 1997, 21–26), samt recensioner av Algirdas Sabaliauskas bok Lietuvių kalbos leksika (Baltistica 27(2), 1994, 100–102), Konstantīns Karulis etymologiska ordbok över lettiskan (Baltistica 29(2), 1994, 215–217) och Daniel Petit monografi Apophonie et catégories grammaticales dans les langues baltiques (Acta Linguistica Lithuanica 53, 2005, 111–116).

Det bör också framhållas att Karaciejus 1987–1996 tillsammans med andra vid Vilnius universitet sammanställde ett excerpteringsarkiv för en etymologisk ordbok över litauiskan. Arbetet leddes av Vincas Urbutis. På så sätt lades grunden till en ny etymologisk ordbok. Dessutom samlade Karaciejus under flera år (band 1–8) in information om baltistiska arbeten som tryckts i Litauen till den bibliografi som publicerades i Linguistica Baltica.

Ett annat viktigt område i lingvistens arbete är studiet och utgivningen av äldre skrifter. Han gav ut Wolfenbüttelio postilę² (1995), Kiprijonas Lukauskas Pamokslus³ (1996) och Martynas Mažvydas Kalėdų giesmes (1997). En vetenskaplig utgåva av den handskrivna predikosamlingen Contiones Lituanicae från början av 1700-talet, som länge blivit liggande på förlaget, bör snart komma ut. Även andra handskrivna predikosamlingar förbereds för tryck (jfr Naujasis židinys 9, 1996).

Karaciejus medverkade också i antologin över litauiska kyrkosånger från 1500–1700-talen, Giesmės dangaus miestui (1998). Nu bistår han Vincentas Drotvinas, som förbereder Jokūbas Brodovskis ordbok för tryck.

Karaciejus publicerade utförliga, analytiska recensioner av arbeten utgivna av Jonas Palionis (Baltistica 32(1), 1997, 131–132; Acta Linguistica Lithuanica 45, 2001, 187–201), Vincentas Drotvinas (Archivum Lithuanicum 1, 1999, 171–178), Guido Michelini (Baltistica 32(2), 1998, 307–309; 36(2), 2002, 320–324; Acta Linguistica Lithuanica 53, 2005, 116–125) och Dainora Pociūtė (Acta Linguistica Lithuanica 51, 2004, 115–121), vilka hade utarbetat olika äldre texter

² Visserligen användes här en fotokopia, och själva manuskriptet till detta unika litauiska språkminnesmärke från 1500-talet, som förvaras i Wolfenbüttel på hertig Augusts bibliotek (Herzog August Bibliothek Wolfenbüttel, signum Cod. Guelf. 11. 2 Aug. 2⁰), hade Karaciejus tyvärr ännu inte tillgång till. För närvarande studeras det ingående av Jolanta Gelumbeckaitė, som disputerade med habilitation i Tyskland 2007.

³ Tillsammans med Vytautas Zinkevičius har en datorbaserad konkordans över manuskriptets former sammanställts. Med den som grund utarbetas ett ordregister.

344

KALBOS KULTŪRA | 81

publikationer. Han recenserade Jochen D. Ranges verk Bausteine zur Brete-Forschung (Linguistica Baltica 2, 1993, 251–252), Jono Palionis bok Lietuvių rašomosios kalbos istorija (Darbai ir dienos 4(13), 1997, 223–225).

På Karaciejaus skrivbord ligger en påbörjad monografi om språket i den kyrkliga skriftproduktionen i Storfurstendömet Litauen på 1700-talet. Flera artiklar i ämnet har redan publicerats (Lietuvių kalbotyros klausimai 39, 1998, 134–139; Žmogus ir žodis 2, 2000, 24–26; Acta Baltico-Slavica 30, 2006, 173–179). Av dem framgår det så småningom att den litauiska skriftkulturen i Storfurstendömet Litauen på 1700-talet inte drabbades av den omfattande nedgång som ofta skildras⁴, att traditionerna från det skriftspråk som byggde på en central interdialekt (med ett allt tjockare samogitiskt inslag) och hade uppstått på Mikolajus Daukšas tid fortsatte under denna period, och att de flesta slaviska lånord som användes under den undersökta perioden i grunden var desamma som i 1500- och 1600-talens skrifter, medan deras ökade frekvens berodde på den för barockepoken typiska ”makaroniska” stilen.

Bland de nämnvärda artiklarna finns de om Martynas Mažvydas Katekizmą (Darbai ir dienos 4(13), 1997, 93–98; den engelska översättningen trycktes i Martynas Mažvydas and Old Lithuania, 1998, 159–172); samt om principerna bakom Jurgis Gerulis sammanställning av Senųjų lietuvių kalbos skaitymų och dess betydelse för litauistiken (Lietuvių kalbotyros klausimai 36, 1996, 25–29).

Dialektologerna bör vara Karacijus tacksamma för hans litauiska översättning av den franske forskaren Robert Gauthiots (Gotio) (1876–1916) monografi Buvydžių šnekta (1990). I en separat artikel behandlade han dessutom den föga kända rapporten från en resa till Litauen år 1900 (Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 1, 2005, 224–240). Även andra arbeten av denna franske forskare med tragiskt öde, vilka är betydelsefulla för litauistiken, förbereds för utgivning.

Karacijus intresserade sig också för den schweiziske lingvisten Adolph Pictets (Piktė) försök att etymologisera litauiska ord (Kalbos kultūra 39, 1980, 95–97), översatte Antoine Meillets (Antuano Mejė) recension av Kazimieras Būgas Aistiškus studijus till litauiska (Lietuvių kalbotyros klausimai 20, 1980, 50–52), publicerade själv en samling av Būgas brev (samma publikation, 86–96) och ytterligare en samling tillsammans med Algirdas Sabaliauskas (samma publikation, 54–86). Han skrev om betydelsen av Būgas arbeten för det standardiserade språkets ortografi (Kalbos kultūra 28, 1975, 42–48) och om ämnen av relevans för dagens språkvård (Kalbos kultūra 26, 1974, 38–39; 27, 1974, 53–55).

⁴ Redan under sovjettiden (i en intern recension från 1981 av Jono Kabelkas lärobok Baltų filologijos įvadas) uppmärksammade Aleksas Girdenis detta (Kalbotyros darbai 2, 2000, 393). På senare tid har det också blivit allt fler forskare som gör en mer nykter bedömning av den periodens skriftliga produktion (jfr den litteratur som anges i Archivum Lithuanicum 5, 2003, 378, not 3). Det saknas dock fortfarande ingående studier som täcker ämnet i dess helhet.

S. AMBRAZAS. Juozui Karaciejui sukako 60 metų

345

Karaciejus har också bidragit till utbildningen av en ny generation litauister vid universiteten i Vilnius och Vytautas Magnus. Men hans rötter är framför allt förankrade vid Institutet för litauiska språkets avdelning för språkhistoria och dialektologi. Det var här han mognade som forskare, och här arbetar han fortfarande framgångsrikt.

Avslutningsvis vill jag önska min käre kollega att, trots alla stormar och oväder, nya vetenskapliga frukter som aldrig fördärvas länge än ska mogna i hans andliga trädgård.

346

KALBOS KULTŪRA | 81