AUŠRA RIMKUTĖ

Institutet för litauiska språket

NORMERING AV RELIGIÖSA TERMER I PRÄSTEN JUOZAS LAUKAITIS LILLA KATEKES FÖR BARN

Till hundraårsjubileet av bönekommissionen

Juozas Laukaitis (1873–1952) – vienas svarbiausių XX a. pradžios lietuvių bažnytinės kalbos gaivintojų, puoselėtojų ir religijos terminijos normintojų. Į šį darbą jis įtraukė kunigus Alfonsą Petrulį ir Adomą Jakštą-Dambrauską, su kuriais beveik dvejus metus taisė poterių kalbą, kiek galėdami stengėsi apvalyti svarbiausių maldų tekstus nuo svetimybių ir keisti jas lietuviškais žodžiais. 1909 metais į Seinus susirinkę garsiausi ano meto kalbininkai – Jonas Jablonskis, Kazimieras Būga, Juozas Balčikonis ir Jurgis Šlapelis, kartu su J. Laukaičiu ir kitais kunigais per porą mėnesių apsvarstė daug pagrindinių lietuvių kalbos gramatikos ir rašybos taisyklių, sutvarkė svarbesnių lietuviškų maldų, giesmių, litanijų kalbą, patvirtino kai kuriuos religijos terminus. Vad(in)amosios Poterių komisijos nelengvo ir kruopštaus darbo rezultatai pirmą kartą buvo paskelbti 1909 m. 9-ame Vadovo numeryje.

Bönekommissionens ordförande, prästen J. Laukaitis, var en ivrig försvarare av språket i de reviderade bönerna. Efter att ha mötts av negativ kritik svarade han ganska skarpt på Jonas Totoraitis artikel Nya böner (Bönekommissionens misstag), där frågan ställdes om ”barbarismerna redan är obegripliga och om de verkligen inte längre på något sätt kan få finnas kvar i bönerna? <...> Kanske tror kommissionen att den med en enda handrörelse kan slita och rycka ut den gamla formen ur litauernas hjärta och själ och i dess ställe truga på dem den nya, på samma sätt som man om våren med grepar, spadar¹, spetsar och störar rycker upp en gammal ek ur jorden i trädgården och planterar en ung äppelplanta i dess ställe, som det dessutom är osäkert om ens kommer att slå rot?” (Totoraitis 1909: 296)². I artikeln Till dr. Jonas Totoraitis (Om revideringen av bönerna) skrev J. Laukaitis: ”Den som har läst Puriškevičius tal i den ryska duman till försvar för den gamla statsordningen kan i artikeln ’Nya böner’ i ’Vadovas’ känna igen Litauens Puriškevičius, bara

¹x spatas – spade, skyffel (LKŽ_e).

²Citatens språk har inte korrigerats i artikeln.

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

59

i en annan jordmån – i livet, den ålderdomliga och olämpliga översättningen av de mest upphöjda bönerna”; och bönekommissionen arbetar så gott den kan och förmår (Laukaitis 1909^d: 415).

J. Laukaitis började sitt arbete för att återuppliva litauiskheten redan när han studerade vid prästseminariet i Sejny. Han tillhörde en hemlig grupp litauiska seminarister (under en tid var han dess ledare), som strävade efter att återuppliva modersmålet och sprida litauisk press. Prästen J. Vailokaitis skrev 1910 i Šaltinyje att J. Laukaitis hade hämtat sina kunskaper i litauiska från biskop Antanas Baranauskas, ”från denna källa till kunskap om vår vackra språks skatter”, och behärskade språket så väl att ”vi i dag inte har någon i Suvalkija som är honom jämbördig” (Vailokaitis 1910: 422). Kanske var det därför J. Laukaitis blev den första läraren i litauiska när undervisningen i språket inleddes vid seminariet i Sejny under läsåret 1904–1905. Den aktive ”professorn³, prästen J. Laukaitis, uppskattades inte av seminariets poloniserade lärare. De kallade honom ’litvoman’, trots att Laukaitis var tolerant mot alla i såväl nationellt och politiskt som religiöst hänseende” (Vaičiūnas 1996: 8).

J. Laukaitis var en av grundarna till S:t Kazimierz-sällskapet, som bildades i Kaunas 1905 för att ge ut kristen litteratur. Samma år var han också ordförande för bokförlaget ”Laukaitis, Dvaranauskas, Narjauskas ir B-ė”, redigerade tidningar och tidskrifter, skrev artiklar och översatte hymner, psalmer och skönlitteratur till litauiska. Han redigerade den kristdemokratiska veckotidningen Šaltinis (de tre första numren undertecknade han med Kazimieras Prapuolenis⁴ namn och från nummer 4 till 22 med sitt eget; senare överlät han redigeringen till Juozapas Vailokaitis). Han var också initiativtagare till publikationen Šaltinėlis (1906), avsedd för barn som lärde sig litauiska. Från hösten 1908 började månadstidskriften för katolska präster Vadovas⁵ ges ut; där publicerades predikningar och språkråd på korrekt språk. Även dess grundare var J. Laukaitis. Dessutom skrev han några hymner och en katekes, Lilla katekesen för barn. Enligt Pranas Skardžius är J. Laukaitis ”en av våra fåtaliga präster som under hela sitt liv har ägnat stor omsorg åt att utveckla det litauiska skriftspråket, framför allt kyrkospråket. Han var inte

³ J. Laukaitis var professor vid prästseminariet i Sejny från 1902 (efter biskop Antanas Baranauskas död).

⁴ En märklig tillfällighet – J. Laukaitis undertecknade med namnet på den då levande kaniken, samhällsaktivisten och pressmedarbetaren Kazimieras Prapuolenis (1858–1933). Kaniken hjälpte till att få tillstånd att ge ut tidningen Šaltinis och, som det står i boken I virvlarna av kampen för litauiskheten: Vilnius- och Sejnytrakterna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, ”under en tid skrev han sig som dess redaktör”. Han bidrog också till utgivningen av Vadovo. Han använde olika pseudonymer (Kairiūkštytė, Gudonytė 2009: 223).

⁵ Vadovas utkom till 1914. Fram till det tolfte numret redigerades tidskriften av J. Laukaitis, därefter av Justinas Staugaitis.

60

KALBOS KULTŪRA | 82

inte någon utbildad språkvetare, utan endast en praktiskt verksam amatör som ganska tidigt ställdes inför frågan om språkbruket i litauiska skrifter” (Skardžius 1997: 420). Monsignore Alfonsas Svarinskas nämner också J. Laukaitis som en person med särskilt stort intresse för det litauiska språket: ”Det visar sig att han under andra prästers predikningar satt vid altaret med ett anteckningsblock i händerna och skrev upp språkfel. Sedan rättade han dem …” (Svarinskas 1996: 13).

Han var en aktiv samhällsaktör. År 1912 valdes J. Laukaitis från Suwałki guvernement in i den fjärde ryska statsduman, där han arbetade till hösten 1917. Han glömde inte Litauen när han bodde i Sankt Petersburg. Under första världskriget var han ordförande för Sankt Petersburg-avdelningen av Litauiska föreningen för hjälp åt krigets offer och grundade Litauiska folkets katolska förbund. År 1918 återvände han till Litauen, och 1936 valdes han in i Litauens fjärde Seimas. År 1946 arresterades J. Laukaitis av sovjetmakten och dömdes till sju års fängelse. Han dog i Vladimirfängelset.

Efter genomgången av J. Laukaičius aktiva språkliga och samhälleliga verksamhet återstår artikelns huvudsyfte – att undersöka terminologin för religion och dess förändring i de tre utgåvorna (1904, 1907, 1914) av hans utgivna Mažojo katekizmo vaikeliams; att fastställa vilka principer och normeringskriterier han följde vid normeringen av religiösa termer, och framför allt att bedöma rättelserna av religiösa termer i katekesen som gavs ut för nästan ett sekel sedan i förhållande till det litauiska standardspråket. J. Laukaitis skrev själv att ”prästerna bäst inser hur nödvändig enhetlighet i katolikernas böner är, när de undervisar barn i katekesen, ber bönerna från predikstolen i kyrkan varje söndag, går på husbesök och tar emot anmälningar från dem som har för avsikt att gifta sig” (Laukaitis 1907: 417). Följaktligen kommer artikeln nedan att undersöka huruvida den nämnda enhetligheten förekommer i texterna till de katekeser han gav ut.

RELIGIÖS TERMINOLOGI I KATEKESERNA

J. Laukaičius katekes gavs ut i tre upplagor: 1904 – Mažasis katekizmas vaikeliams, prisiruošiantiems į pirmą išpažintį ir šventą Komuniją (på omslaget anges 1905, Vilnius), 1907 och 1914 – Mažasis katekizmas vaikeliams, prisiruošiantiems į pirmąją išpažintį ir šventąją Komuniją (Seinai). Samtliga katekeser har godkänts. Katekesens författare, sammanställare eller översättare anges inte, men man antar att den skrevs av J. Laukaitis (Kairiūkštytė, Gudonytė 2009: 167). Katekeserna skiljer sig åt i omfång. Den första upplagan är något kortare – 105 sidor, medan

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

61

den andra och den tredje omfattar 115 sidor vardera. Den första saknar texter till morgon- och kvällsböner.

Från katekesens tre upplagor har man samlat in över 1 800 religiösa termer, deras synonymer och varianter. Eftersom texterna i katekesens olika upplagor skiljer sig mycket lite, återfinns i var och en av dem omkring 600 olika enordiga (nästan en tredjedel) och sammansatta religiösa termer, deras synonymer och varianter. En genomgång av de tre upplagorna av J. Laukaičius Mažojo katekizmo vaikeliams visar att religiös terminologi förändras på vissa sätt och följer särskilda normeringsstadier och principer. Därför kan man tala om tre stadier i normeringen av religiösa termer: användning av främmande ord, ersättning av dem med litauiska motsvarigheter och ett övergångsskede, då främmande ord och litauiska termer används omväxlande.

Med religiösa termer⁶ avses i artikeln ord och ordkombinationer som betecknar kristendomens grundläggande trosläror, religionens aktörer samt övernaturliga väsen, religiösa böcker och texter, handlingar och företeelser med anknytning till tron, sakrament, synder, laster, dygder, religiösa ceremonier, kyrkliga föremål (kläder, deras delar, liturgiska kärl osv.), kyrkliga och religiösa högtider, högtidsdagar och andra tidsbegrepp med anknytning till religion, olika religiösa platser och byggnader samt administrativ indelning m.m. Till termer räknas inte bara egentliga termer som är specifika för religionen, exempelvis: altorius, angelas, apaštalas, Dievo Avinėlis, išpažintis, krikštas, kunigas, nuodėmė, ostija, Paskutinis Teismas, pragaras, rojus, sakramentas, Sūnus (Dievo sūnus), Švenčiausioji Trejybė, Velykos osv., och nomenklaturbeteckningar, exempelvis: Katalikų bažnyčia, Šventoji Romos bažnyčia osv., utan också ord från det allmänna språket (som används även inom andra områden) som fått en terminologisk betydelse, exempelvis: avis, avėlė, dangus, duona, lazda, pasaulis, sodas, taurė, žaltys, žemė, žmogus osv. Innehållet hos ord som fått en terminologisk betydelse skiljer sig från deras allmänspråkliga betydelse. Exempelvis används termen avis i religiösa texter i betydelsen ’troende’; duona är inom religionen en symbol för andlig näring och Kristi kropp, och därmed också för hans försoningsoffer; Didysis ketvirtadienis är dagen för den sista måltiden, Didysis penktadienis dagen för Kristi lidande och död, och sekmadienis betyder inte bara veckans sjunde dag, utan också en helig dag avsatt för att dyrka Gud och vila. Ordet sodas betecknar som religiös term en symbol för kyskhet och renhet, liksom det jordiska och himmelska paradiset.

⁶ Apie religijos termino sampratą dar žr. Rimkutė 2009: 172–177.

62

KALBOS KULTŪRA | 82

Främmande ord

J. Laukaitis skrev 1907 i tidskriften Draugija: ”Žyvatas, griešnas, griekas” har samma värde som ”abliubenyčia, tajemnyčia, apibrozyti, bliuznierstva, loska”. Lika mycket skräp måste ovillkorligen rensas bort, eftersom det på ett motbjudande sätt river i litauerns öra” (Laukaitis 1907: 418). I katekismerna förekommer endast griešnas, griekas och tajemnyčia, eftersom litauiska motsvarigheter dominerar. I de behandlade utgåvorna av Mažojo katekizmo vaikeliams har följande främmande ord, som inte har kommit in i standardspråket (enordiga termer som också fungerar som led i sammansatta termer) och saknar litauiska motsvarigheter, lämnats kvar i bruk⁷:

x almužna⁸ MKV₁ 44, MKV₂ 36, MKV₃ 36 (”allmosa”, pol. jałmużna);

x aniolas MKV₁ 17, MKV₂ 6, MKV₃ 6 (”ängel”, pol. anioł): Änglaväktare MKV₃ 6, Guds ängel MKV₃ 106, den gode ängeln MKV₃ 6, den helige änglaväktaren MKV₃ 102, den helige ängeln MKV₃ 45;

x Arkaniolas MKV₁ 54, MKV₂ 47, MKV₃ 47 (”ärkeängel”, pol. archanioł): ärkeängeln Gabriels uppenbarelse MKV₃ 48;

x čyščius MKV₁ 24, MKV₂ 13, MKV₃ 13 (”skärselden”, pol. czyściec): skärseldens plågor MKV₃ 88;

x čystata MKV₁ 10, MKV₂ XI, MKV₃ XI (”renhet, renlighet, kyskhet”, pol. czystota, jfr pol. czystość);

x dūšia MKV₁ 7, MKV₂ 7, MKV₃ 62 (”själ”, pol. dusza): själen som lider i skärselden MKV₃ 46, ett litet barns själ MKV₃ 65, människans själ MKV₃ IX;

x grabas MKV₁ 35, MKV₂ 26, MKV₃ 25 (”kista”, belarusiska гроб, pol. grób);⁹

x griešnas MKV₁ 5, MKV₂ VI, MKV₃ VI (”syndig”, belarusiska грешный, pol. grzeszny, jfr även ryska грешный);

x karunka MKV₁ 54, MKV₂ 47, MKV₃ 47 (”en sådan bön”, pol. korunka);

x nečystata MKV₁ 79, MKV₂ 76, MKV₃ VIII (”osedlighet, otukt”, pol. neczystota);

x pakūta MKV₁ 30, MKV₂ 20, MKV₃ 20 (”botgöring”, pol. pokuta): stor botgöring MKV₃ 84, fullgörande av botgöringen MKV₃ 82, Botgöringens sakrament MKV₃ 70;

⁷ För att fastställa termernas ursprung (och betydelse) har man utgått från A. Sabaliauskas studie Lietuvių kalbos leksika (1990), D. Urbas Martyno Mažvydo raštų žodynas (1998), J. Palionis XVI–XVII a. lietuviškų raštų atrankinis žodynas (2004), Lietuvių kalbos žodynas, samt A. Brückners Słownik etymologiczny języka polskiego (1974) och W. Smoczyńskis Słownik etymologiczny języka litewskiego (2007). Termerna anges i alfabetisk ordning, med originalstavning och i singularis nominativ.

⁸ Ord som inte används i dagens standardspråk markeras med tecknet ”x”.

⁹ Kista – är också ett lånord, jfr vitryska корста.

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

63

x kyrkbröllop MKV₁ 7, MKV₂ 61, MKV₃ VIII (”kyrklig vigselritual”, pol. ślub);

x bröllop MKV₁ 7, MKV₂ 61, MKV₃ 61 (”bröllop”, vitry. вяселле, pol. wesele; det finns också en litauisk term vestuvės MKV₃ VIII) m.fl.

Synonymer och varianter

Det bör också nämnas främmande ord som ingår som led (huvud- eller underordnade) i sammansatta termer och inte förekommer separat i katekesen som enordiga religionstermer, exempelvis:

x asaba (”person”, pol. osoba, ryska особа): Dievo Asaba arba Ypata MKV₁ 15, MKV₂ 4, Dievo Ypata arba Asaba MKV₃ 4 (asaba används synonymt med neologismen ypata);

x četvergas (”torsdag”, vitry. четве́рг, pol. czwartek): didysis Četvergas MKV₁ 71, MKV₂ 66, didysis ketvergas MKV₃ 23;

x kielikas (”kalk”, pol. kielich, ty. Kelch): vinkalk MKV₁ 100, MKV₂ 99, MKV₃ 99, kalkens upphöjelse MKV₁ 99, MKV₂ 98, MKV₃ 98;

x pėtnyčia (”fredag”, vitry. пятніца, pol. piątek): den stora Pėtnyčia MKV₁ 34, MKV₂ 24, MKV₃ 24;

x Traicė (”Treenigheten”, pol. Trójca, jfr även lat. Trinitas): den allra heligaste Traicė MKV₁ 13, den allra heligaste Traicė MKV₂ 1, MKV₃ 1;

x želabnas (”sorgsen”, jfr pol. żałoba): sorgmässor (želabnos) MKV₁ 100, sorgmässor (želabnos) MKV₂ 100, MKV₃ 100;

x žyvatas (”foster”, pol. żywot): fostrets frukt MKV₁ 5, MKV₂ VI, MKV₃ VI m.fl.

De främmande ord som räknas upp i de böner som publicerats av bönkommissionen förekommer inte (med undantag för aniolą och dušią). Det är oklart varför J. Laukaitis använder dessa icke-litauiska termer även i den sista upplagan av katekesen. Kanske delade hans uppfattning inte språkvetarnas förslag.

I tidskriften Vadovas skrev J. Laukaitis ganska mycket om språk. I avsnittet Kalbos dalykų försökte han ”bedöma värdet av de teologiska och filosofiska termer som används i våra skrifter och som är mest nödvändiga, samt påvisa de vanligaste felen” (Laukaitis 1914: 201). J. Laukaitis var inte rädd för att erkänna sina misstag; till exempel skrev han till en början att man inte kunde ersätta aniolo med angelu ”dels därför att alla litauiska katoliker från barnsben ber till aniolą över hela Litauen, dels därför att folk skulle bli fruktansvärt förargade om aniolą ersattes med angelu och skulle säga att det vore en efterapning av de litauiska lutheranerna och kalvinisterna, som var-

64

KALBOS KULTŪRA | 82

…till ängel. Slutligen, om man utgår från den ursprungliga källan angelos, angelus, skulle det på litauiska bli angelius, -iaus, liksom stilius eller människors bruk av ett namn: Teopilius. Därför är angelas sannolikt hämtat från ryskan” (Laukaitis 1908₍b₎: 413). I nummer 7 av Vadovas uppmanade J. Laukaitis att behålla aniolą, eftersom detta ord av främmande ursprung sades vara lika gammalt som popiežius, vyskupas, klebonas, prabaščius¹⁰, parapija etc., och att det ändå inte fanns någon anledning att tränga undan det till förmån för angelą (Laukaitis 1909₍a₎: 300). I nästa nummer skrev han dock redan att man borde använda ordet angelas (Laukaitis 1909₍c₎: 102). Tyvärr följde han inte själv detta förslag – i Mažajame katekizme vaikeliams förekommer inte termen angelas.

Främmande ord: apiera (”offer”, jfr pol. ofiara), birmavonė (”konfirmationens sakrament”, pol. bierzmowanie), griekas (”synd”, pol. grzech, jfr ry. грех), kora (”straff”, pol. kara), mylista (”nåd”, vitryska мілацӯ, pol. miłość), nodeja (”hopp”, vitryska надзея, pol. nadzieja), pekla (”helvete”, pol. piekło), smertis (”död”, vitryska смерть, pol. śmierć), spaviednis (”bikt”, pol. spowiedź), sūdas (”dom”, vitryska суд, pol. sąd), sumenija (”samvete”, vitryska суменне, pol. sumenie), svietas (”värld”, vitryska свет, pol. świat), tajemnyčia (”hemlighet”, pol. tajemnica) och några andra förekommer i alla utgåvor av katekesen. Av exemplen framgår att man har försökt rensa bort dem, men inkonsekvent, eftersom man hittar dem både separat och som synonymer till litauiska termer (oftast inom parentes eller efter konjunktionen eller).

I många fall föredrog J. Laukaitis litauiska termer, till exempel:

apiera MKV₁ 73, jfr auka arba apiera MKV₂ 69, MKV₃ 69: Mišių apiera MKV₁ 74, Mišių auka arba apiera MKV₂ 69, MKV₃ 69, šventų Mišių apiera MKV₁ 44;

išpažintis (spaviednis) MKV₁ 81, MKV₂ 78, MKV₃ 78, jfr även šventa išpažintis MKV₁ 66, MKV₂ 78, šventa išpažintis (spaviednis) MKV₁ 74, MKV₂ 70 – šventoji išpažintis MKV₃ 61, šventoji išpažintis (spaviednis) MKV₃ 83, velykinė išpažintis (spaviednis) MKV₃ 60;

griešnas MKV₁ 5, MKV₂ VI, MKV₃ VI, jfr nusidėjėlis MKV₁ 84, MKV₂ 81, MKV₃ 81;

nåd MKV₂ 9, MKV₃ 9 – myl ista MKV₁ 5, MKV₂ V, MKV₃ V, Guds nåd MKV₁ 67, MKV₂ 9, MKV₃ 62 – Guds mylista MKV₁ 7, MKV₂ VIII, MKV₃ VIII, Guds nåd (mylista) MKV₂ 61, MKV₃ 61, Guds nåd eller mylista MKV₁ 68

¹⁰ Prabaščius (pol. proboszcz < tyska Probst, tjeckiska probošt < lat. propositus), praboščius (vitryska probašč) – föreståndare för en katolsk församling, kyrkoherde (LKŽₑ). Detta är en beteckning för kyrkoherde av latinskt ursprung, numera föråldrat och olämpligt främmande ord (se vidare Klimavičius 1998: 10).

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

65

och Guds kärlek eller nåd MKV₁ 67, de heliga sakramentens kärlek MKV₁ 23 – de heliga sakramentens nåd MKV₂ 12, MKV₃ 12, avlösningens¹¹ nåd MKV₁ 84, MKV₂ 81, MKV₃ 81;

död (smertis) MKV₁ 19, MKV₂ 9, MKV₃ 9, jämför även död MKV₁ 19, MKV₂ 8, MKV₃ 8, dödens stund MKV₁ 5, MKV₂ VI och dödens stund MKV₃ VI;

vidskepelse (zabobonai) MKV₁ 58 – fördomar (zabobonai) MKV₂ 51, MKV₃ 51;

synd (nuodėmė, griekas) MKV₁ 88, MKV₂ 86, MKV₃ 86; i sammansatta termer används synd (oftast) eller synd: köttslig synd MKV₁ 91, MKV₂ 89, MKV₃ 89, ursynd MKV₁ 20, MKV₂ 64, MKV₃ 86, ursynd eller synd MKV₁ 19, MKV₂ 86, MKV₃ 86, de första föräldrarnas synd MKV₁ 20, MKV₂ 9, MKV₃ 9, svår synd MKV₁ 67, MKV₂ 62, MKV₃ 81, förhärdelse i synder MKV₁ 9, MKV₂ X, MKV₃ X, men – syndernas förlåtelse MKV₁ 6, MKV₂ 36, MKV₃ VI och syndernas förlåtelse MKV₁ 45, MKV₂ 76, MKV₃ 76;

världen MKV₂ 29, MKV₃ 29 – svietas MKV₁ 12, MKV₂ 39, MKV₃ 39, världens slut MKV₁ 42, MKV₂ 34, MKV₃ 38 – svieto pabaiga MKV₁ 46;

hemlighet (tajemnyčia) MKV₁ 55, MKV₂ 48, MKV₃ 48, jfr återlösningens hemlighet MKV₁ 13, MKV₃ 1, den heliga Treenighetens hemlighet MKV₁ 13, MKV₂ 1, MKV₃ 1;

helvetet eller pekla MKV₁ 24, jfr pekla eller helvetet MKV₁ 9, MKV₂ X, MKV₃ X, jämför även helvetet MKV₁ 24, MKV₂ 13, MKV₃ 13 – pekla MKV₁ 8, MKV₂ 13, MKV₃ 13, helvetets portar MKV₂ 33, MKV₃ 33 – peklas portar MKV₁ 41, helvetets fångenskap MKV₁ 22, MKV₂ 11, MKV₃ 11, att förtjäna helvetet MKV₁ 81, att förtjäna helvetet MKV₂ 78, MKV₃ 78;

samvete (sumenija) MKV₁ 75, MKV₂ 71, MKV₃ 71, jfr samvete MKV₁ 70, MKV₂ 65, MKV₃ 65, Samvetets räkenskap (Rokunda sumenijos) MKV₁ 77, MKV₂ 73, MKV₃ 73; det främmande ordet rokunda (pol. rachunek) används endast i sammansatta termer;

dom (sūdas) MKV₂ 38, MKV₃ 38; i katekesen från 1904 finns endast sūdas MKV₁ 46, ordet teismas finns ännu inte, jfr Guds dom (sūdas) MKV₂ 13, MKV₃ 13 – Guds sūdas MKV₁ 23, den yttersta domen MKV₂ 38, MKV₃ 38 – den yttersta sūdas MKV₁ 23 – den yttersta domen (Sūdas) MKV₂ 13, MKV₃ 13, allmän dom MKV₂ 39, MKV₃ 39, den allmänna yttersta domen (Sūdas) MKV₂ 38, MKV₃ 38 – den universella yttersta sūdas MKV₁ 46;

hopp (nodieja) MKV₁ 48, MKV₂ 41, MKV₃ 41, hopp MKV₁ 58, MKV₂ 52, MKV₃ 103 m.fl.

Även om J. Laukaitis ersatte den neologism nietikystė MKV₁ 58 som användes i katekesen från 1904 med ordet prietarai MKV₂ 51, MKV₃ 51, lämnade han det ändå kvar inom parentes

¹¹ Avlösning ’förlåtelse (för synder)’ är en översättningslån från polska; jfr pol. rozgrzeszenie (Palionis 2004: 157), jämför även išrišti – pol. rozwiązać.

66

KALBOS KULTŪRA | 82

polonism zabobonai. En litauisk term har en synonym som bör betraktas som en hybrid¹², t.ex. paaukojimas (apieravojimas) MKV₂ 49, MKV₃ 49 (”offrande”, pol. ofierować, ofiarowanie). I den första utgåvan finns endast apieravojimas MKV₁ 56, jfr även Viešpaties Jezaus apieravojimas MKV₁ 55 och Viešpaties Jezaus paaukojimas (apieravojimas) MKV₂ 48, MKV₃ 48. Fler hybrida termer som inte används i det allmänna språket har också påträffats, t.ex. nepakūtojimas MKV₁ 9, MKV₂ X (”icke-ånger”, jfr pol. pokutować) m.fl.

I Lilla katekesen för barn finns fall där ett främmande ord eller en olämplig hybridterm anges först och den litauiska motsvarigheten först därefter (ibland en sammansatt term), t.ex.: Birmavonė eller padrūtinimas¹³ i den heliga tron MKV₁ 7, MKV₂ VIII, MKV₃ VIII, Birmavonė eller Padrūtinimas i tron MKV₁ 67, MKV₂ 62 (Birmavonė eller Patvirtinimas i tron MKV₃ 62); i alla utgåvor används också entermstermen Birmavonė MKV₁ 70, MKV₂ 65, MKV₃ 65; nedėldienis eller söndag MKV₂ 53, MKV₃ 53, i den första utgåvan finns inte ordet sekma dienis, där finns endast hybriden nedėldienis MKV₁ 59 (”söndag”, jfr vitry. нядзеля); i alla utgåvor används den sammansatta termen Velykų nedėldienis MKV₁ 36, MKV₂ 27, MKV₃ 26.

Jämför man religionstermerna i utgåvorna av Mažojo Katekizmo vaikeliams kan man se att J. Laukaitis försökte följa principen att ersätta främmande ord med inhemska, sannolikt formulerad utifrån en etablerad tradition av språklig purism, som särskilt lyftes fram och diskuterades i dåtidens press. Av de exempel som diskuterats framgår att vissa främmande ord som användes i 1904 års Mažasis katekizmas vaikeliams saknas i 1907 och 1914 års utgåvor eller används synonymt med litauiska motsvarigheter, varvid de inhemska orden vanligen ges företräde. Synonymiken i J. Laukaitis katekismer visar att religionsterminologin ännu inte hade stabiliserats och att man sökte efter den lämpligaste termen för att beteckna begreppet. I många fall kan synonymiken mellan religionstermer av olika ursprung, dvs. litauiskt och icke-litauiskt ursprung, betraktas som motiverad, eftersom syftet var att förädla språket eller undanröja termer av främmande ursprung och använda litauiska ord.

Även om svietas och pasaulis används synonymt i katekismerna är det värt att nämna den korta artikeln Kalbos dalykai, som publicerades i nummer 8 av Vadovas år 1909. Där förklarade J. Laukaitis att ”[k]laidingai yra pavartotas pasaulis

¹² I artikeln betraktas hybrider som ord med både inhemska beståndsdelar och beståndsdelar lånade från andra språk (Keinys 1984: 115; Gaivenis, Keinys 1990).

¹³ Padrūtinimas – ”bekräftelse” (jfr pol. potwierdzenie). I 1914 års utgåva används termen patvirtinimas.

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

67

vietoj svietas, nes pasaulis, sulig etimologija ir žmonių išmanymu, reiškia vien vietą arba daiktą po saule, vadinas mūsų žemę (slg. pakriausis, pakaušis, pakinkis, pastogė, padangė, pakalnė, pažandė, panosė etc.). Žmonės sako: pas šventąjį Tėvą iš viso pasaulio daug svieto susirenka; <...>. Apie žodžio svietas lietuviškumą, man regis, negali būti nė abejojimo: tai tokios pat bendros kilmės kaip: sniegas, sėmens, stiklas, sėdėti, sietas, sakalas, sábalas[,] saldus etc.“ (Laukaitis 1909_b: 403). Kaip matyti, toks aiškinimas nėra vykęs. Iš išvardytų pavyzdžių stiklas, sakalas ir sabalas yra slaviškos kilmės. Tai – senieji skoliniai, o svietas – barbarizmas, be kurio lietuvių kalba gali išsiversti. Kiti žodžiai laikytini indoeuropietiškais arba bendrais baltams ir slavams. Apie terminą pekla J. Laukaitis taip rašė: „p. Būga moksliškai išrodė, kad jokio Pokliaus ar Pekliaus nebuvę ir kad žodis „pekla“ esąs gyvai paimtas iš lenkų kalbos“ (ten pat, 406). Vadove (1908) J. Laukaitis teigė, kad dušios negalinti atstoti nei vėlė, nei siela, nes „vėlė arba velė, iš kurios kilo velinas (pas Daukšą) ir velnias, kaip dar galima iš gyvos kalbos patirti, reiškia tai-pat, ką lotyniškai manes, lenk. cienie zmarłych“, o „siela, kaip matyt iš senovės raštų ir gyvos kalbos, reiškia tai-pat, ką lotyniškai animus, mens, <...> todėl mes galime vartoti sielą tik tuose atvejuose, kada lenkai vartoja „dusza“ sensu metaphorico, kaip antai: dusza narodu, towarzystwa..., o taipgi kada lotyniškieji animus, mens reiškia žmogaus dvasią“ (Laukaitis 1908_b: 413–414). Tačiau vėliau (1925) „jam siela jau buvo tos pat reikšmės, kaip ir lot. anima ir atrodė bendros kilmės su vok. Seele, panašiai kaip Sohn – sūnus, Tochter – duktė ir kt. Bet iš tikrųjų šie žodžiai nieko bendro neturi“ (Skardžius 1997: 424). Iš šitų kelių aiškinimų gerai matyti, kaip J. Laukaitis apie teikiamųjų žodžių vartoseną ir reikšmę sprendė iš analogijos pagal žinomus pavyzdžius ir savo supratimą, rėmėsi kalbininkų darbais. Akivaizdu, kad ne visada jam sekėsi tinkamai paaiškinti kalbiškai (svietas – slavybė), bet pastangos vertos dėmesio. P. Skardžius rašė, kad prel. J. Laukaitis, nors ir būdamas tik mėgėjas kalbininkas, „neturėdamas platesnės, gilesnės pažiūros į bendrinės kalbos vartoseną, taip pat dažnai trūkdamas istorinių bei etimologinių žinių ir paprastai remdamasis tik vienu kitu žinomu pavyzdžiu“, vis dėlto yra daug gero padaręs bažnytinės kalbos kultūrai: vienas pirmųjų ėmė sielotis dėl tos kalbos, pirmasis sugebėjo sukelti didelį susidomėjimą ir norą ją tobulinti (Skardžius 1997: 425).

I Mažasis katekizmas vaikeliams, utgiven 1904, användes översättningslånet mielaširdystė MKV₁ 11 (jfr pol. miłosierdzie, lat. misericordia). I senare utgåvor av katekesen ersattes det av termen gailestingumas MKV₂, 13, MKV₃

68

KALBOS KULTŪRA | 82

XIII, jämför även Guds barmhärtighet MKV₁ 9 – Guds nåd (barmhärtighet) MKV₂ X, MKV₃ X.

Det bör också nämnas termen ražančius¹⁴ MKV₁ 54, MKV₂ 47, MKV₃ 47 (pol. różaniec), som man undviker att använda i standardspråket¹⁵ (även om det finns škaplieriai, jämför pol. szkaplerz) och ersätter med rožinis. Intressant nog föreslog J. Laukaitis år 1940 att man i stället för rožančius skulle använda nybildningen rožynys, medan A. Salys föreslog rožinis¹⁶.

Utöver allt det som har behandlats används i Laukaitis lilla katekes för barn litauiska enordsreligionstermer med enordiga litauiska synonymer, till exempel: apžadas (ižadas) MKV₁ 59, MKV₂ 53, MKV₃ 53, apžadas (prižadas, ižadas) MKV₁ 59, MKV₂ 52, MKV₃ 52, nusiturėjimas (užsilaikymas) MKV₁ 10, jämför susiturėjimas (užsilaikymas) MKV₂ XI, MKV₃ XI. Som exemplen visar ersattes nusiturėjimas MKV₁ 10 med ordet susiturėjimas MKV₂ XI, och synonymen užsilaikymas lämnades kvar. Termen dievogarbumas MKV₁ 10, som användes i den första utgåvan, ersattes med den morfologiskt bättre termen dievotumas MKV₂ 93, MKV₃ 93. Tydligen uppfattades också ordet pagundymas MKV₁ 5 som problematiskt; i samma katekesutgåva används det synonymt med pagunda MKV₁ 14, MKV₂ 2, MKV₃ 2 (i den andra och tredje utgåvan förekommer inte pagundymo).

Som synonymer kan man betrakta avledningar som används i katekesutgåvor och bildats med suffixen -skap och -het, t.ex. gudomlighet MKV₁ 35 – gudom MKV₂ 26, MKV₃ 51, helgerån MKV₁ 73 – helgelse MKV₂ 68, MKV₃ 68. Som man kan se ersatte J. Laukaitis nästan genomgående avledningar med suffixet -skap, som vanligtvis betecknar vissa personers egenskaper eller tillstånd, med avledningar med suffixet -het, vilka betecknar egenskaper eller ett visst tillstånd eller en viss ställning. I katekesen från 1904 användes en term med suffixet -het – mildhet MKV₁ 23 – som i andra utgåvor ersattes med en term med suffixet -het – mildhet MKV₂ 13, MKV₃ 13. Vadovo skrev J. Laukaitis i tidskriften att man hade börjat ”att ur vår litteraturs rikedom och mångfald bannlysa ändelsen -skap¹⁷ och med våld tränga in -het i dess ställe. Detta görs förment därför att man har lagt märke till en likhet mellan det litauiska -skap och det slaviska -stwo (brolystė – braterstwo, dievystė – bóstwo osv.), <...>. I det levande språket betyder ändelsen -het något helt annat än -skap, och de kan under inga omständigheter ersätta varandra” (Laukaitis 1908_a: 202).

¹⁴ Vanligen används rožančius.

¹⁵ Plačiau žr. Rimkutė 2005: 54.

¹⁶ Plačiau žr. Klimavičius 2002: 109.

¹⁷ Kursiverat av J. Laukaitis (det borde vara ett suffix, inte en ändelse. – A. R.).

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

69

Dessutom varierar katekeserna oftast de underordnade leden i sammansatta termer, vilka uttrycks med obestämda respektive bestämda adjektivformer. Bestämda former är inte typiska för termerna i 1904 års katekes; endast ett fåtal sådana har påträffats, till exempel: Dvasia šventoji MKV₁ 30, šventoji Bažnyčia MKV₁ 64, men även dessa förekommer vid sidan av obestämda former, till exempel: Dvasia Šventa MKV₁ 6, šventa Bažnyčia MKV₁ 6. De obestämda adjektivformer som användes i katekesens första utgåva återges i katekeserna från 1907 och 1914 redan med bestämda former, till exempel: amžina prapultis MKV₁ 21 – amžinoji prapultis MKV₂ 11, MKV₃ 105, amžina ugnis MKV₁ 46 – amžinoji ugnis MKV₂ 38, MKV₃ 38, amžinas gyvenimas MKV₁ 21 – amžinasis gyvenimas MKV₂ 11, MKV₃ 102, amžinas išganymas¹⁸ MKV₁ 49 – amžinasis išganymas MKV₂ 41, MKV₃ 41, dvasiška Švento Tėvo valdžia MKV₁ 40–41 – dvasiškoji Šventojo Tėvo valdžia MKV₂ 32, MKV₃ 32, geras Aniolas MKV₁ 17 – gerasis Aniolas MKV₂ 6, MKV₃ 6, krikščioniškas mokslas MKV₁ 94 – krikščioniškasis mokslas MKV₂ 93, MKV₃ 93, paskutinė šventa išpažintis MKV₁ 76 – paskutinė šventoji išpažintis MKV₂ 72, MKV₃ 72, paskutinė Vakarienė MKV₁ 33 – paskutinioji Vakarienė MKV₂ 23, MKV₃ 23, Švenčiausia Ostija MKV₁ 99 – Švenčiausioji Ostija MKV₂ 98, MKV₃ 98, Švenčiausia Traicė MKV₁ 13 – Švenčiausioji Traicė MKV₁ 16, MKV₂ 1, MKV₃ 1, Švenčiausias Sakramentas MKV₁ 7, MKV₂ VIII – Švenčiausiasis Sakramentas MKV₂ 66, MKV₃ 66, šventa Komunija MKV₁ 71 – šventoji Komunija MKV₂ 66, MKV₃ 66, šventas Tėvas MKV₁ 42 – šventasis Tėvas MKV₂ 34, MKV₃ 32, šventos Mišios MKV₁ 73 – šventosios Mišios MKV₂ 69, MKV₃ 69 osv. Obestämda adjektivformer är ovanliga i den andra och tredje katekesutgåvan och varierar där med de bestämda, till exempel: Dvasia Šventa MKV₂ VI, MKV₃ VI – Dvasia šventoji MKV₂ 21, MKV₃ 21, pikta dvasia MKV₂ 2, MKV₃ 2 – piktoji dvasia MKV₂ 7, MKV₃ 7, šventa Bažnyčia MKV₂ 32, MKV₃ 32 – šventoji Bažnyčia MKV₂ 12, MKV₃ 12. Även om obestämda och bestämda adjektivformer inte betyder exakt samma sak betecknade de givna termerna samma religiösa begrepp, och skillnaden var endast grammatisk. Dessa varianter kan betraktas som pseudovarianter. Försöket att använda bestämda adjektivformer (om än blandade med obestämda) där de numera är vanliga, när man talar om en art eller en särskiljande egenskap, visar J. Laukaitis strävan att förfina katekesens språk.

Separat bör nämnas de termer som används i katekeserna och som formellt sett inte kan betraktas som termer – nämligen adjektiv och particip som fyller substantivfunktioner. I texterna används oftast två termer:

¹⁸ Frälsning ’befrielse’ – en översättningskalkering, jämför pol. zbawienie.

70

KALBOS KULTŪRA | 82

levande MKV₁ 6, MKV₂ VI och numerės MKV₁ 6, MKV₂ VI; även termen griešnas bör nämnas. Även pronominala former av dessa termer används (vanligen som led i sammansatta termer), t.ex.: de levandes sakrament MKV₁ 67, MKV₂ 62, de avlidnas sakrament MKV₁ 67, MKV₂ 62, uppståndelse från de döda MKV₂ 23.

I katekesen förekommer ett stort antal syntaktiska varianter av sammansatta termer (främst tvåordsuttryck), vilka skiljer sig åt genom ledens ordningsföljd, t.ex.: helig kyrka MKV₁ 7, MKV₂ VIII, MKV₃ VIII – kyrka helig MKV₁ 6, MKV₂ 32, MKV₃ 32, gudomlig dygd MKV₁ 93, MKV₂ 91, MKV₃ 91 – dygd gudomlig MKV₁ 48, MKV₂ 41, MKV₃ 41, helig mässa MKV₁ 7, MKV₂ VII, MKV₃ VII – mässa helig MKV₁ 73, främmande synd MKV₁ 92, MKV₂ 90, MKV₃ 90 – synd främmande MKV₁ 92, MKV₂ 90, MKV₃ 90, med flera. Som framgår konkurrerar nästan alla angivna varianter inom samma katekes. Det finns betydligt färre sammansatta religiösa termer med en ordföljd som är ovanlig i litauiskan. Således är ledens ordningsföljd korrekt i de flesta sammansatta termer.

Det finns exempel på att flera stavningsvarianter av en term (eller dess synonym) används, exempelvis korta respektive långa vokaler: artymas MKV₁ 7– artimas MKV₂ VII, MKV₃ VII; versaler respektive gemener: frosseri MKV₁ 8, MKV₂ VIII – frosseri MKV₁ 10, MKV₂ 76 – frosseri MKV₃ XI, himmel MKV₁ 9, MKV₂ 93, MKV₃ 93 – himmel MKV₁ 5, MKV₂ 36, MKV₃ 36, frosseri MKV₁ 8, MKV₂ VIII, MKV₃ VIII – frosseri MKV₂ 88, MKV₃ 88, kärlek MKV₁ 9, MKV₂ X, MKV₃ X – kärlek MKV₁ 56, MKV₂ 49, MKV₃ 49, tro MKV₁ 9, MKV₂ X, MKV₃ X – tro MKV₁ 14, MKV₂ 2, MKV₃ 2, med flera. Att många av de angivna termerna skrivs med versal är en stilfråga – det som betraktas som särskilt heligt och viktigt för de troende, och värdigt den största vördnad, skrivs med versal.

Litauiska termer och äldre lånord

Varianterna av de religiösa termerna i samtliga Lilla katekesen för barn som diskuteras här, liksom termernas instabilitet och synonymi, kan förklaras av att den litauiska religiösa terminologin höll på att regleras vid denna tid. Även om sådana litauiska¹⁹ religiösa termer som avlat MKV₁ 44, MKV₂ 36, MKV₃ 36, återlösning MKV₁ 22, MKV₂ 12, MKV₃ 12, lamm ”Kristus” MKV₁ 33, MKV₂ 23,

¹⁹ I denna artikel behandlas äldre lånord som inhemskt ordförråd, eftersom deras främmande ursprung synkront sett oftast inte längre kan anas (det finns också lånord vars främmande ursprung kan vara omöjligt att förutse). De utgör en mycket viktig del av ordförrådet och betraktas som normerade.

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

71

MKV₃ 23, Gud MKV₁ 8, MKV₂ IX, MKV₃ IX, ande MKV₁ 14, MKV₂ 3, MKV₃ 3, begär MKV₁ 64, MKV₂ 58, MKV₃ 58, syndare MKV₁ 84, MKV₂ 81, MKV₃ 81, upphöjelse MKV₁ 99, MKV₂ 98, MKV₃ 98, välsignelse MKV₁ 37, MKV₂ 28, MKV₃ 28, korstecken MKV₁ 5, MKV₂ 2, MKV₃ 2, vatten MKV₁ 32, MKV₂ 22, MKV₃ 22, djävul MKV₁ 12, MKV₂ 6, MKV₃ 6, med flera; men vid sidan av äldre lånord finns exempelvis apostel MKV₁ 37, MKV₂ 28, MKV₃ 28 (pol. apostol), kyrka MKV₁ 29, MKV₂ 18, MKV₃ 18 (vitryska бажніца, pol. bożnica), fastan MKV₁ 79, MKV₂ 75, MKV₃ 75 (vitryska гавенне), kristen MKV₁ 39, MKV₂ 30, MKV₃ 30 (pol. chrześcijanin), dop MKV₁ 7, MKV₂ 37, MKV₃ VIII (fornryska кръсть, jfr även pol. chrzest), kors MKV₁ 13, MKV₂ 1, MKV₃ 1 (vitryska крыж, pol. krzyż), präst MKV₁ 33, MKV₂ 24, MKV₃ 24 (högtyska kunig), mässa MKV₁ 64, MKV₂ 59, MKV₃ 59 (pol. msza), församling MKV₁ 7, MKV₂ VIII, MKV₃ VIII (vitryska напафія, pol. parafia), påve MKV₁ 39, MKV₂ 31, MKV₃ 35 (pol. papież), böner MKV₁ 53, MKV₂ 46, MKV₃ 46 (pol. pacierz), paradis MKV₁ 19, MKV₂ 8, MKV₃ 8 (vitryska рай, pol. raj), satan MKV₂ 6, MKV₃ 6 (pol. szatan), påsk MKV₁ 73, MKV₂ 68, MKV₃ 68 (vitryska вялік (азень)), vin MKV₁ 32, MKV₂ 22, MKV₃ 22 (vitryska віно, pol. wino), biskop MKV₁ 33, MKV₂ 24, MKV₃ 30 (pol. biskup, wiskup), med flera. I samtliga utgåvor av J. Laukaičio katekes används främmande ord, men i många fall görs försök att ersätta dem.

Internationella ord

Det bör nämnas att internationella termer, exempelvis altare MKV₁ 95, MKV₂ 94, MKV₃ 94 (lat. altus, jfr pol. ołtarz), diakon²⁰ MKV₁ 39, MKV₂ 30, MKV₃ 30 (gr. diakonos), Epistel MKV₁ 98, MKV₂ 97, MKV₃ 97 (lat. epistola < gr. epistolē), Evangelium MKV₁ 32, MKV₂ 22, MKV₃ 22 (pol. ewangelia < gr. euangelion), katolik MKV₁ 13, MKV₂ 1, MKV₃ 1 (lat. catholicus < gr. kathолikos, jfr pol. katolik), katekes MKV₁ 24, MKV₂ 14, MKV₃ 14 (lat. catechismus < gr. katēchismos), kommunion MKV₁ 66, MKV₂ 60, MKV₃ 60 (lat. communio, jfr pol. komunia), hostia MKV₁ 99, MKV₂ 98, MKV₃ 98 (lat. hostia), psalm MKV₁ 100, MKV₂ 100, MKV₃ 100 (gr. psalmos, jfr pol. psalm), sakrament MKV₁ 25, MKV₂ 14, MKV₃ 14 (lat. sacramentum), med flera, har inte ändrats. Ett exempel hittades där ett ganska ovanligt internationellt ord, ministrantur (lat. ministrans, gen. ministrantis) förklarades på ett enkelt sätt—

²⁰ Numera – diakon.

72

KALBOS KULTŪRA | 82

med en sammansatt term som är mer begriplig för katekesens läsare: Ministrantūra arba Tarnavimas prie šventų Mišių MKV₁ 95 – Ministrantūra arba Tarnavimas prie šventųjų Mišių MKV₂ 94, MKV₃ 94. J. Laukaitis var alltså inte någon företrädare för extrem purism. Kanske följde han J. Jablonskis principer för normering: man bör normera eller ersätta endast obestridliga främmande ord, medan det inte är nödvändigt att byta ut etablerade och spridda ord av främmande ursprung som inte skadar språkets system, inte heller internationella ord (Jablonskis 1935: 307–308; Palionis 1959: 19–25; Piročkinas 1977: 102–105). Internationella ord behövs i religionens ordförråd när det saknas inhemska motsvarigheter och begreppen betecknas med utgångspunkt i kyrkolatinet.

Även om främmande ord i Mažajame katekizme vaikeliams avlägsnades inkonsekvent, framträder ändå de allmänna principerna för normering av religionsterminologin ganska tydligt (särskilt strävan efter språklig renhet, levande språk och korrekthet). Prästen J. Laukaitis, som inte var facklingvist, bedömde användningen av lånord ganska professionellt.

SLUTSATSER

Juozas Laukaitis var en av de viktigaste och mest aktiva förnyarna och främjarna av det kyrkliga litauiska språket i början av 1900-talet, en skapare och normerare av det litauiska standardspråket och även av religionens terminologi, samt den förste som tog initiativ till att reformera bönerna och göra dem litauiska. Han utarbetade och gav ut tre upplagor av Mažojo katekizmo vaikeliams. Ur dem har omkring 600 olika enkla termer (nästan en tredjedel) och sammansatta religionstermer, deras synonymer och varianter samlats.

I samtliga katekesupplagor används genuint litauiska religionstermer: Dievas, dvasia, velnias med flera, liksom främmande ord för vilka motsvarigheter ännu inte hade hittats eller vilkas främmande karaktär kanske inte hade uppmärksammats: almužna, aniolas, arkan(i)olas, čyščius, čystata, dušia, grabas, griešnas, karunka, pakūta, šliūbas med flera. Många termer används synonymt: auka – apiera, išpažintis – spaviednis, nusidėjimas arba nuodėmė – griekas, bausmė – kora, malonė – mylista, mirtis – smertis, paslaptis – tajemnyčia, pragaras – pekla med flera, och vanligen ges den litauiska religionstermen företräde. J. Laukaičio strävan att rena religionsterminologin kan betraktas som den mest övergripande inriktningen i normeringen av katekesens terminologi.

Upplagorna av Mažojo katekizmo vaikeliams innehåller många ortografiska och syntaktiska varianter. Deras förekomst, liksom synonymi, vittnar om att religionsterminologin ännu höll på att standardiseras.

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

73

Att skapa litauisk religionsterminologi, förbättra termerna och söka det ord som bäst motsvarar begreppet är ett långvarigt och omsorgsfullt arbete, som prästen J. Laukaitis utförde tämligen framgångsrikt. Detta innebar en normering inte bara av religionsterminologin utan också av det framväxande litauiska standardspråket.

ŠALTINIAI

MKV₁ – Mažasis katekizmas vaikeliams, prisiruošiantiems į pirmą išpažintį ir šventą Komuniją. Išdavė kun. J. Laukaitis. Vilnius: Juozapo Zavadzkio spaustuvė, 1905 (antraštiniame lape 1904). – 105 p.

MKV₂ – Mažasis katekizmas vaikeliams, prisiruošiantiems į pirmąją išpažintį ir šventąją Komuniją. Išleido kun. J. Laukaitis. Antrasai išleidimas. Seinai: Laukaičio ir B-vės spaustuvėje, 1907. – 115 p.

MKV₃ – Mažasis katekizmas vaikeliams, prisiruošiantiems į pirmąją išpažintį ir šventąją Komuniją. Išleido kun. J. Laukaitis. Trečiasai išleidimas. Seinai: Laukaičio ir B-vės spaustuvėje, 1914. – 115 p.

LITERATŪRA

Brückner A. 1974: Słownik etymologiczny języka polskiego, Warszawa: Wiedza Powszechna.

Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Gaivenis K., Keinys St. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.

Jablonskis J. 1935: Raštai 4, Kaunas.

Kairiūkštytė N., Gudonytė A. 2009: Lietuvybės kovų verpetuose: Vilniaus ir Seinų kraštai XIX a. pabaigoje – XX a. pradžioje, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Keinys St. 1984: Lietuvių kalbos hibridai (sąvoka, rūšys ir normiškumas). – Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija, t. 3 (88), Vilnius, 113–125.

Klimavičius J. 1998: Kas ta Vytauto fara? – Gimtoji kalba 8, 8–10.

Klimavičius J. 2002: Katekizmo kalba – kalbos katekizmas. – Kalbos kultūra 75, 105–119.

Klimavičius J. 2005: Leksikologijos ir terminologijos darbai: norma ir istorija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Laukaitis J. 1905: Mūsų bažnytinė kalba. – Vilniaus žinios 178, 4.

Laukaitis J. 1907: Apie poterių vienodumą. – Draugija 4, 417–420.

Laukaitis J. 1908_a: Kalbos dalykai. – Vadovas 2, 202–205.

Laukaitis J. 1908_b: Kalbos dalykai. – Vadovas 4, 413–414.

Laukaitis J. 1909_a: Kalbos dalykai. – Vadovas 7, 296–301.

Laukaitis J. 1909_b: Kalbos dalykai. – Vadovas 8, 402–406.

74

KALBOS KULTŪRA | 82

Laukaitis J. 1909_c: Kalbos dalykai. – Vadovas 9, 102.

Laukaitis J. 1909_d: Dr. Jonui Totoračiui (Dėl poterių taisymo). – Vadovas 12, 413–415.

Laukaitis J. 1914: Kalbos dalykai. – Vadovas 76, 201.

LKŽ_e 2005: Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002): elektroninis variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. – Prieiga per internetą: www.lkz.lt

Palionis J. 1959: J. Jablonskio kalbiniai taisymai. – Jonas. Jablonskis. Rinktiniai raštai 2, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 5–54.

Palionis J. 2004: XVI–XVII a. lietuviškų raštų atrankinis žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Piročkinas A. 1977: Prie bendrinės kalbos ištakų, Vilnius: Mokslas.

Rimkutė A. 2005: Nelietuviški XIX a. galo–XX a. pradžios katalikų katekizmų religijos terminai. – Terminologija 12, 42–66.

Rimkutė A. 2009: 1883–1916 m. katekizmai ir jų religijos terminų reikšminės grupės. – Terminologija 15, 156–179.

Sabaliauskas A. 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius: Mokslas.

Skardžius P. 1997: Prel. J. Laukaitis kalbininkas. – Rinktiniai raštai 2, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 420–428.

Smoczyński W. 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego, Wilno: Uniwersytetu Wileńskiego.

Svarinskas A. 1996: Prelatas, mylėjęs žmones ir kalbą. – Dienovidis 16, 13.

Totoraitis J. 1909: Nauji poteriai (Poterių Komisijos klaidos). – Vadovas 11, 294–305.

Urbas D. 1998: Martyno Mažvydo raštų žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Vaičiūnas A. 1996: Prelato šlovės ir kančių keliai. – Apžvalga 17 (273), 8.

Vailokaitis J. 1910: Kunigas Juozapas Laukaitis. – Šaltinis 27, 422.

Gauta 2009 06 15

A. RIMKUTĖ. Kunigo Juozo Laukaičio Mažojo Katekizmo vaikeliams religijos terminų norminimas

75

STANDARDISING RELIGIOUS TERMS IN PASTOR JUOZAS LAUKAITIS’S CATECHISM MINOR FOR CHILDREN

S u m m a r y

At the beginning of the 20^th century Juozas Laukaitis (1873–1952) was among those outstanding figures who cherished the Lithuanian church language and who was very much concerned about standardising Lithuanian religious terms. He was chair of the so-called Prayer Commission and one of the first to take care of the language of prayers and to promote their Lithuanian version.

The paper aims at discussing the terms and their evolution in the three editions (1904, 1907 and 1914) of J. Laukaitis’s Catechism Minor for Children (Mažasis katekizmas vaikeliams). The paper also aims at identifying principles and criteria of standardising religious terms, evaluating amendments made in catechisms published almost one hundred years ago in reference to standard Lithuanian.

From the three editions of the Catechism there were about 600 different one-stem (almost one third of all terms) and compound religious terms, their synonyms and variants collected. All editions contained some Lithuanian religious terms, e.g. Dievas (‘God’), duona (‘bread’), dvasia (‘spirit’), Kraujas (‘blood’), Kūnas (‘body’), našlė (‘widow’), Sūnus (‘son’), vanduo (‘water’), velnias (‘devil’), žaltys (‘grass-snake’) etc., some borrowed terms which had no equivalents at the time or their foreign origin might have been overlooked, e.g. almužna (‘alms’), aniolas (‘angel’), arkaniolas (‘archangel’), čyščius (‘purgatory’), čystata (‘chastity’), dušia (‘soul’), grabas (‘coffin’), griešnas (‘sinful’), karunka (‘canticle’), pakūta (‘repentance’), šliūbas (‘wedding’), veselija (‘marriage’) etc. Most terms were used synonymously, e.g. auka – apiera (‘offering’), išpažintis – spaviednis (‘confession’), nusidėjimas or nuodėmė – griekas (‘sin’), bausmė – kora (‘punishment’), malonė – mylista (‘mercy’), mirtis – smertis (‘death’), paslaptis – tajemnyčia (‘secret’), pragaras – pekla (‘hell’), pasaulis – svietas (‘world’), teismas – sūdas (‘trial’), viltis – nodieja (‘hope’) etc. (preference was usually given to the Lithuanian term).

The standardisation of religious terms by J. Laukaitis could be treated as the most general approach to standardising the terms of the field. Spelling and syntactic varieties of the terms as well as their synonyms found in the three editions of the Catechism Minor for Children suggest that religious terms were still rather inconsistent.

AUŠRA RIMKUTĖ

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

76

KALBOS KULTŪRA | 82