AURELIJA GRITĖNIENĖ

Litauiska språkets institut

EN HÖGTIDLIG JUBILEUMSHÖGTID FÖR ANTANAS BALAŠAITIS

(brukade) storebrodern. Under kriget omvandlades Eržvilks skola till ett krigssjukhus. Fönstren var krossade, väggarna sönderslagna, det rådde brist på allt, men många barn ville studera, så de fick själva laga fönstren, ordna ved och snickra bänkar. Tillsammans med sin bror byggde han en hög bänk, ställde den längst bak i klassrummet och de satt båda på den ända tills de gått ut gymnasiet (1949).

Som andraklassare såg A. Balašaitis år 1942 för första gången den nyutkomna första delen av det stora Lietuvių kalbos žodyno. Gymnasisten anade då inte ens att han senare själv skulle arbeta med de följande delarna av denna ordbok i hela 25 år. Men vägen fram till ordboken var ännu lång. Efter gymnasiet fick han arbeta ett år vid den sjuåriga skolan i Tvėrai (Rietavas distrikt). År 1952 tog han examen från Klaipėdas lärarinstitut och ägnade två år åt Kārtėnas högstadieskola (Kretinga distrikt), där han undervisade i litauiska och arbetade som biträdande rektor. År 1953 publicerades författarens första artikel om denna skola i pressen. År 1956 avslutade han sina studier vid Vilnius pedagogiska institut. Samma år tryckte Tarybinis mokytojas ytterligare en av hans korta artiklar – ”Tankar vid institutets slut”. Åren 1957–1960 var han doktorand vid Institutet för litauiska språket och litteraturen. Och då gjorde den tagna pennan ingen besviken – i Literatūroje ir mene och andra tidningar började A. Balašaitis artiklar dyka upp om den litauiska språkatlas som höll på att utarbetas, om den nya vetenskapliga litauiska grammatiken som skrevs, om språkvetarkonferenser och utflykter till områden med isolerade litauiska dialekter. Under dessa år började han också publicera vetenskapliga artiklar om dialektologiska, fonetiska och andra termer ur sin avhandling MA Darbuose. Avhandlingen, Lietuvių kalbotyros terminų istorija, försvarade han framgångsrikt år 1961. Avhandlingens maskinskrivna manus omfattade mer än 300 sidor, och ytterligare 80 sidor upptogs av en historisk och alfabetisk förteckning över termerna. Avhandlingshandledaren Jonas Kruopas såg vilken omsorgsfull och flitig doktorand han hade åtagit sig att handleda och försökte därför involvera honom i en bredare vetenskaplig verksamhet – redan 1959 föreslog han att han skulle hålla ett föredrag vid en facklig terminologkonferens i Moskva, och två år senare publicerades A. Balašaitis artikel i tidskriften Вопросы терминологии på grundval av det föredrag han hållit. Därefter strömmade artiklar och kortare texter fram som ur ett ymnighetshorn. Och inte bara om termer. Som A. Balašaitis själv säger, när man väl blivit ”vaktare av föräldrarnas språk och seder för livet”, måste man hela tiden värna det litauiska språket och kulturen (den senaste publikationen om redigeringen av Dabartinės lietuvių kalbos žodyno (1993) vid förlaget ”Mokslas” trycktes 2011 i nummer 11 av Gimtosios kalbos).

Det fanns, och finns, många olika frågor som rör språket och kulturen. Efter doktorandtiden blev A. Balašaitis kvar vid Institutet för litauiska språket och litteraturen och arbetade på ordboksavdel-

A. GRITĖNIENĖ. Garbingas Antano Balašaičio jubiliejus

293

ningen. Först skrev han själv texter (band VIII–XII), och från 1976 började han redigera ordboksartiklar skrivna av kollegor (han var ledamot av redaktionskollegiet för banden XI–XIV). Tillsammans med andra lexikografer utarbetade han en kompletterad och reviderad instruktion för Lietuvių kalbos žodyno (1963 och 1983). Han var en av de första lexikograferna som började organisera insamlingsexpeditioner för ord. Från 1958 och fram till i dag har han lämnat in över 20 000 handskrivna ordlappar till kartoteket och besökt mer än 30 orter, inte bara i Litauen utan även utanför landets gränser (flera ord hämtade han med sig från dialekterna i Žietela, Pelėsa, Ródūnia och Kamojai). Han gladdes åt varje ny del av ordboken som kom ut (om delarna skrev han i tidskrifterna Bibliotekų darbas, Naujos knygos, Pergalė, Lietuvos pionierius, Kalba Vilnius, Mokslas ir gyvenimas, Gimtasis kraštas och andra). I lokaltidningar skrev han om språkvetarnas expeditioner till Baisogala, Eržvilkas, Daugai och andra orter. Han uppmanade folk att hålla sig nära folkspråket och samla in ord till ordboken, och han räknade noggrant ordbokens medhjälpare (kortare artiklar publicerade han i Mūsų kalba, Kalbos kultūra, Tarybinis mokytojas, Kultūros barai och andra; hans utförliga instruktion för ordinsamling trycktes 1983 i Kalbos faktų rinkimo programoje (s. 129–139).

Han arbetade också med andra ordböcker. Tillsammans med Jonas Kruopas och Kazimieras Gaivenis deltog han i mötena med Botanikos žodyno-kommissionen. Tillsammans med Kazys Pakalka studerade han vattenmärkena i Konstantinas Sirvydas ordbok, och 1976 publicerade de båda en artikel om ämnet i Baltisticoje. När K. Pakalka 1979 förberedde K. Sirvydas Dictionarium trium linguarum för tryck, presenterade A. Balašaitis den genast i flera publikationer (han skrev om den i Pergalė, Tarybinis mokytojas, Czerwony Sztandar). Han uppmärksammade också andra ordböcker med presentationer och recensioner: Antanas Lyberis Sinonimų žodyną, Vytautas Vitkauskas Šiaurės rytų dūnininkų šnektų žodyną, Jono Petrauskas och Aloyzas Vidugiris Lazūnų tarmės žodyną, Dabartinės lietuvių kalbos žodyno tredje upplaga, Chackelis Lemchenas och Jonas Macevičius Rusų–lietuvių kalbų žodyną, A. Vidugiris Zietelos šnektos žodyną, Clavis Germanico-Lithuana, utgiven av Vincentas Drotvinas, och andra (om dem skrev han i Gimtajame krašte, Naujajame dienovid yje, Lietuvos aide och andra). När han började arbeta vid förlaget ”Mokslas” redigerade han själv flera ordböcker: den tredje upplagan av Dabartinės lietuvių kalbos žodyno, Dominykas Urbas Martyno Mažvydo raštų žodyną och A. Vidugiris Zietelos šnektos žodyną.

År 1984 gav han ut den populärvetenskapliga lilla boken Žodžiai ir žodynai, där han kortfattat men informativt beskrev ordböckernas historia, typer och olika slag. Författaren har också sammanställt en andra, reviderad och betydligt utökad upplaga av denna översikt. Där beskrivs den akademiska ordbokens historia ännu utförligare, och där tas

294

KALBOS KULTŪRA | 84

Dessutom har fler uppgifter om hindren vid utgivningen av de första banden och om kartotekets bevarandets historia tillkommit. Även andra avsnitt har utvidgats, och nya fakta har lagts fram om praktiska ordböcker och ordböcker avsedda för vetenskapen som nyligen kommit ut. Låt oss hoppas att denna lilla bok når läsarna nästa år.

När man talar om A. Balašaitis mångsidiga verksamhet måste också hans arbeten om språkvård nämnas. I hela 18 år (1971–1989) var A. Balašaitis ledamot av redaktionskollegiet för Mūsų kalbos. Från och med 1962 publicerades mer än 100 av hans artiklar i Mūsų kalboje, Kalbos kultūroje, Literatūroje ir mene, Žemės ūkyje, Buityje, i regionala tidningar med flera; där tog han upp olika språkproblem och föreslog hur de kunde åtgärdas. Författaren månade särskilt om att termerna skulle vara litauiska och om betydelser och lexikala främmande inslag som trängde in i vårt språk från ryskan. Artikeltitlarna visar konkret hur uppriktigt och hängivet han arbetade för språket: ”Om användningen av verben gauti, nuimti, įsisavinti” (Žemės ūkis, 1966, nr 9), ”Ska vi fylla såmaskinen?” (Mūsų kalba, 1974, nr 5), ”Hur översätter vi termer?” (Lietuvių kalbos sekcijos sąsiuvinis, 1969, nr 10), ”Låt oss benämna föremålen korrekt” (Buitis, 1970, nr 10), ”För en god språkvård” (Tarybinė mokykla, 1964, nr 8) med flera. Han skrev flera artiklar om språket i skolböcker (i matematik och biologi) och intresserade sig till och med för språket i barnträdgårdarnas uppfostringsprogram. Två häften med språkråd för fackföreningsanställda gavs ut (1978 och 1982). Nya publikationer med inriktning på språknormering presenterades för allmänheten: Aldonas Pupkis Kalbos kultūros pagrindai (1980), Kalbos praktikos patarimai (1976 och 1985), sammanställd av samme författare, Danguolė Mikulėnienės lilla ordbok Kaip nereikia kalbėti (1991) med flera.

Jubilaren glömde aldrig heller sin hembygd. Sommaren 1966 deltog han i en hembygdsforsknings expedition i Eržvilkas och publicerade två egna artiklar i monografin Eržvilko, som kom ut några år senare (1970): ”Om ursprunget till namnet Eržvilkas” (s. 196–197) och ”Eržvilkas dialekt” (s. 180–187). Med några års mellanrum publicerade han artiklar om Eržvilkas med språklig eller publicistisk inriktning: ”Hembygdsforskares expedition i Eržvilkas” (Kraštotyra, 1967), ”Vem gav Eržvilkas dess namn?” (Švyturys, 1970, nr 21), ”Till dig, kära hembygd” (Šviesa (Jurbarkas), 1970), ”Vad berättar trakten kring Eržvilkas?” (Tiesa, 1971), ”Motståndet mot ockupationsmakten vid Eržvilkas gymnasium” (Lietuvos aidas, 2001), ”Skaistutis Šveistys – student vid Eržvilkas gymnasium” (Profesorius Juozas Skaistutis Šveistys ir jo indėlis į gyvulininkystės mokslo sklaidą, 2009), ”Sådana var vi, sådana återvänder vi” (om återträffen efter 60 år för eleverna från årskull IV (1949) vid Eržvilkas gymnasium) (Šviesa (Jurbarkas), 2009). Precis som en sann

A. GRITĖNIENĖ. Garbingas Antano Balašaičio jubiliejus

295

patriot av sin hembygd brydde han sig inte bara om sin egen trakt. Tillsammans med kollegor sammanställde han en samling hembygdsforskningsartiklar, Kraštotyros (1966), skrev en annotation till monografin Merkinės (1971) och redigerade med stor kärlek Juozas Maceikas monografi om hans hemtrakter i Lazūnai (1998).

Från och med 1985 kan vi också kalla A. Balašaitis encyklopedist. När han började arbeta på förlaget ”Mokslas” mötte han flera uppslagsverk som hade getts ut där och skyndade sig alltid att presentera dem för läsarna (han skrev annotationer om uppslagsverken Vaikų (1994), Kultūros paminklų (1996), Žemės ūkio (1998), Lietuvių kalbos (1999), Technikos (2001), Mažosios Lietuvos (2010)). För Mažosios Lietuvos ir Visuotinei lietuvių enciklopedijai skrev han mer än 20 artiklar, och det tvåbandiga biografiska uppslagsverket Jungtinių Amerikos Valstijų lietuviai (1998–2002) kompletterades med flera hundra biografiska notiser författade av A. Balašaitis. För detta arbete lade författaren ner mycket tid och själ: han skrev hängivet biografiska notiser, reste också till Chicago för att samla material i arkiv, var en av de vetenskapliga redaktörerna för båda banden och författare till ”Förordet” och ”Slutordet”.

Jag ska inte räkna upp allt, utan bara säga att en hel mängd böcker som ännu inte nämnts här har uppmärksammats genom A. Balašaitis recensioner och annotationer. Hur många publikationer har redigerats, hur många försvarade avhandlingar, jubileer, konferenser, evenemang och expeditioner har beskrivits! Allt har samlats i Bibliografijos rodyklę. Och arbetet är ännu inte avslutat. På denna ärevördiga jubileumsdag önskar vi honom därför bästa möjliga hälsa och styrka, så att hans flitiga hand inte tröttnar och den språkvetarpenna han tog upp för 50 år sedan inte torkar ut på länge!

Mottaget 2011 12 12

296

KALBOS KULTŪRA | 84