LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, V

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

KARAKTERISTISKA FONETISKA DRAG HOS ÖSTLITAUISKA PONTININKAI- OCH VÄSTLITAUISKA PUNTININKAI-DIALEKTERNA

J. ŠUKYS

De beskrivna dialektområdena och deras grannar

Litauiska dialekter delas traditionellt in efter fonetiska kriterier.

De östlitauiska pontininkai skiljs från puntininkai genom uttalet av de betonade diftongerna am, an: pontininkai uttalar betonade diftonger i ordstammen am, an som óm, ón, medan puntininkai uttalar dem som üm, ün. Med västliga puntininkai avses i denna artikel¹ den dialekt vars område omfattar den västra utkanten av puntininkai-området och inte tillhör vare sig rotininkai- eller žalininkai-gruppen av puntininkai (se fig. 1 och 2²).

Som framgår av kartorna är pontininkai-grannarna i väster och söder pantininkai; de västliga puntininkai har i sydväst de mellersta höglandslitauerna, i sydost žalininkai och i öster rotininkai som grannar. Pontininkai-områdets östra utkant gränsar längs hela sin sträckning till de västliga puntininkai.

Nytt insamlat dialektologiskt material gör det möjligt att precisera och korrigera de gränser för de beskrivna dialekterna som anges i den litauiska språkvetenskapliga litteraturen. Det nya material som nu finns tillgängligt visar till exempel att pontininkai upptar ett mindre område än vad som visats på hittills publicerade kartor³ (jfr fig. 2). På tidigare sammanställda kartor räknades till pontininkai områden som numera har fastställts tillhöra puntininkai, nämligen punkterna⁴ 234 (Miežiškiai – Mieškai), 80³ (Manikūnai), samt pantininkai-punkterna 168 (Getautai), 201 (Smilgiai) och 231 (Sidabravas). Å andra sidan hade pontininkai i området kring Uliūnai och Dūdoniš (268) inte räknats till pontininkai. Pontininkai-områdets gränser angavs betydligt noggrannare än på de nämnda kartorna

¹Termen ”västliga puntininkai” hade hittills inte använts i den litauiska språkvetenskapliga litteraturen.

²Kartorna har sammanställts med utgångspunkt i material som finns vid Litauens SSR:s vetenskapsakademis institut för litauiska språket och litteraturen och som samlats in under sovjettiden vid dialektologiska expeditioner.

³”Archivum Philologicum”, bd 4, Kaunas, 1933, s. 21—35 (karta bifogad artikeln); ”Lietuvių kalbos rašybos žodynas”, Kaunas, 1948, s. 118.

⁴Orter som i artikeln markerats med nummer betecknar punkter i det nätverk som upprättats för Litauiska språkets atlas av sektionen för språkhistoria och dialektologi vid LKLI. För mer detaljerade uppgifter, se bilagan ”Förteckning över punkter i angränsande dialekter som gränsar till pontininkai och västliga puntininkai”.

175

I P. Būtėnas artikel ”Aukštaičių tarmės okuojančiosios pašnektės sienos”⁵, även om P. Būtėnas förstod okuojančioji-dialekten betydligt vidare än vad pontininkai förstås som i dag (han avgränsade okuojančioji-dialekten på grundval av att de cirkumflekterade am, an utvecklades till om, on; på så sätt hänförde han även en stor del av pantininkai till okuojančioji-dialekten).

Allmän karakteristik av fonetiken i de beskrivna uttalen

Pontininkai- och de västliga puntininkai-dialekterna bildar inte fullständigt enhetliga dialektenheter. Pontininkai är något mer enhetliga, åtminstone fonetiskt, medan de nordliga västliga puntininkai genom accentens tillbakadragning, förkortning av ändelser och vissa andra särdrag ansluter sig till pontininkai och därigenom skiljer sig från de övriga västliga puntininkai. Men detta är helt förståeligt. Som V. Grinaveckis med rätta påpekade⁶ ligger centrum för accentens tillbakadragning och ordslutets förkortning bland aukštaitiai i Mūšas flodområde; därför uppvisar pontininkai och de nordliga västliga puntininkai många gemensamma drag i detta avseende. Å andra sidan spreds vågorna av diftongerna am, ans utveckling och förhårdnandet av konsonanten l från öster, och isoglosserna för dessa företeelser löper helt annorlunda än isoglosserna för accentens tillbakadragning och ordslutets förkortning. Av dessa skäl är de undersökta dialekternas fonetik brokig och komplicerad⁷.

I denna artikel kommer endast de karakteristiska fonetiska särdragen hos pontininkai- och de västliga puntininkai-dialekterna att översiktligt behandlas, utan att deras historiska utveckling undersöks och med vissa mindre betydelsefulla fonetiska företeelser och variationer i de beskrivna dialekterna lämnade därhän.

1. Ödet för stamstavelsens diftonger am, an, em, en: ám, án, ém, én

I hela pontininkai-dialektens område motsvaras ám, án >av óm, ón⁸, t.ex.: kónd⁹ ~ kánda, lóngs ~ lángas, póntis ~ pántis, sómės ~ sámtis, tónke ~ tánkiai, vónt ~ vánta, medan ém, én bevaras oförändrade, t.ex.: gyvénį ~ gyvénti, pémpė ~ pémpę. I en del litteratur anges pontininkai-exemplen givėnt, pěmpę¹⁰, men dessa är för närvarande inte belagda och tycks inte heller ha kunnat beläggas tidigare¹¹.

I pontininkai-dialekten uttalas ett långt o i stället för det äldre án framför frikativorna l, m, n, r, j, v, s, š, z, ž, t.ex.: kóst ~ kǫ́sti, ǫžals ”ek”, medan ett långt e uttalas i stället för det äldre én framför samma konsonanter, t.ex.: sprėś ~ spręsti.

⁵ Žr. P. Būtėnas, Aukštaičių tarmės okuojančiosios pašnektės sienos, „Archivum Philologicum“, t. 3. Kaunas, 1932, p. 168—194.

⁶ Vl. Grinaveckis, Galūnių trumpėjimas lietuvių kalbos tarmėse, „Vilniaus Valstybinio pedagoginio instituto mokslo darbai“, t. 8, Vilnius, 1959, p. 97—104.

⁷ Plg. I. Jasinskaitė, Kirtis, priegaidė ir jų poveikis vokalizmui Biržų tarmėje, „Lietuvių kalbotyros klausimai“ (toliau — LKK), t. 1, Vilnius, 1957, p. 189—194; J. Šukys, Miežiškių tarmės vokalizmo bruožai, LKK, t. 2, Vilnius, 1959, p. 151—163.

Både bland pontininkai och bland västliga puntininkai undviker dialekttalare som i någon mån påverkats av standardspråket ofta detta framträdande dialektdrag (utvecklingen av ám, án), och uttalar inte sällan ām, ān som i standardspråket.⁸

Även de nordliga puntininkai uttalar kónd, inte kánd. Möjligen spelar analogin med kóst, kóśanś in.⁹

¹⁰ Žr. Lietuvių kalbos rašybos žodynas, Kaunas, 1948, p. 119.

¹¹ Plg. P. Būtėnas, min. str.

176

I hela området med västliga puntininkai motsvaras ám, án < av ú.m, ú.n¹², t.ex.: kú.nd(u) ~ kánda, lú.ng(v)s ~ lángas, pú.nti.(s) ”pántis”, sú.mti.(s) ”sántis”, tú.nkė ~ tánkiai, vú.nt(u) ~ vánta, medan ém, én > i.m, i.n förekommer i nästan hela området med västliga puntininkai, t.ex.: givi.nt ~ gyvénti, pi.mpe ~ pémpė. Västliga puntininkai som bor intill de nordliga pontininkai (26, 55, 80, 80ᵃ, 112) och pantininkai (373, 408, 446) bevarar fullt ut ém, én.

I puntininkai-dialekten uttalas ū i stället för det gamla án före l, m, n, r, j, v, s, š, z, ž, t.ex.: kũši ~ kãšti, ũžal(u)s || ũžol(u)s ”ąžuolas”¹³.

ám, án, ém, én

Hos alla pontininkai har ám, án, ém, én > blivit om (òm), on (òn), ēm (ēm), ēn (ēn), t.ex.: komša (kòmša) ~ kamšo, roñkos (rõñkos) ~ rankos, tēmpį (tẽmpį) ~ tempia, švẽnte (švẽnte) ~ šventė.

Precis som hos pontininkai ám, án, ém, én har övergått till detta i västliga puntininkai kring Saločiai (26, 55, 80, 80ᵃ). Hos alla övriga västliga puntininkai har ám, án, ém, én > övergått till um, un, im, in, t.ex.: kumša ~ kamšo, ruñka.(s) ~ rankos, tẽmpi ~ tempia, švĩnte(.) ~ šventė.

I pontininkai-dialekten är långt o uttalat i stället för det gamla an före l, m, n, r, j, v, s, š, z, ž, t.ex.: žõsis ~ žąsys, grõsts ~ grąžtas, och långt ē i stället för det gamla en före samma konsonanter, t.ex.: grēž ~ gręžia, tēst ~ tęsti. Följaktligen måste pontininkai-exemplen sprēsti, tēst¹⁴ betraktas som obelagda.

I västliga puntininkai-dialekten motsvaras det gamla an av ū före l, m, n, r, j, v, s, š, z, ž, t.ex.: žũsi(.)ˢ ~ žąsys, grũšt(u)s ~ grąžtas, och det gamla en motsvaras av ī före samma konsonanter, t.ex.: grĩži ~ gręžia, tĩst ~ tęsti. Endast övergångsdialekten i Saločiai (55, 80ᵃ, 112) har ē i stället för det gamla en före l, m, n, r, j, v, s, š, z, ž, liksom pontininkai, t.ex.: grēž, tēst.

Obetonade am, an, em, en

Hos pontininkai har obetonade am, an, em, en > blivit om (om), on (on), ēm (ēm), ēn (ēn), t.ex.: kompēls (kòmpēls) ~ kampėlis, roñkēla (roñkēla) ~ rankelė, kēmpi.ne (kēm-pi.ne) ~ kempinė, pēnkōlek (pēnkōlek) ~ penkiolika.

Precis som hos pontininkai har obetonade am, an, em, en övergått i västliga puntininkai kring Saločiai (26, 55, 80, 80ᵃ). Hos alla övriga västliga puntininkai har am, an, em, en > övergått till um, un, im, in, t.ex.: kumpēli.(s), ruñkēla(.), kim-pi.ne(.), piñkōlek(v).

I stället för de gamla obetonade an, en har pontininkai och de västliga puntininkai som ansluter till dem i Saločiai-dialekten korta o, e, t.ex.: kɔsnēls ~ kasnēlis, žąsēles ~ žąselės, grēž.m.s ~ gręžimas, medan alla övriga västliga puntininkai har korta u, i före samma konsonanter i stället för de gamla obetonade an, en, t.ex.: kusnēli.(s), žusala(.)s, grĩži.m(u)s.

¹²Naturligtvis behandlas inte i artikeln ám, án>ú.m, ú.n och andra gemensamma drag hos puntininkai, eller skillnader mellan västliga puntininkai och andra puntininkai.

¹³Exempel med det gamla én före l, m, r, v, j, s, š, z, ž har inte påträffats hos västliga puntininkai.

¹⁴ Žr. Lietuvių kalbos rašybos žodynas, Kaunas, 1948, p. 119.

12. Lietuvių kalbotyros klausimai, V

177

2. Utvecklingen av de gamla ordslutsdiftongerna an, en

*án, *én

I stället för de gamla ordslutsformerna *án, *én (lit. a, e) saknar nästan alla pontininkai vokal, t.ex.: sǫ rǫnk ~ su rankà, sǫ kárv ~ su kárve, mėšk ~ miškè, medan de västliga puntininkai, med undantag för punkterna kring Saločiai och Biržai, som i detta avseende följer pontininkai, har reducerade ų, į, t.ex.: su ruñku, su kárvi, miški.

*ān, *ēn

I stället för de gamla ordslutsformerna *ān, *ēn (lit. a, e) har pontininkai-dialekten korta ǫ (o), ė (e), t.ex.: vaikǫ (vaiko) ~ vaiką, ląpę (lapę) ~ ląpę, bū.vęs (bū.vęs) ~ būvęs. Precis samma vokaler har även de västliga puntininkai kring Saločiai (26, 55, 80, 80ᵃ). Alla övriga västliga puntininkai har vokalerna į₍ₙ₎, u₍₊₎. Halvlånga i, u förekommer hos de västliga puntininkai vid gränsen mot rotininkai, t.ex.: vaiku., ląpi., bū.vi.s, medan korta i, u förekommer hos de västliga puntininkai vid gränsen mot žalininkai, t.ex.: vaiku, ląpi, bū.vis.

3. Förlängning av betonade korta vokaler i ordstammen

i, u förlängs

I de dialekter som beskrivs har de betonade korta stamsvokalerna i, u förlängts till halvlånga vokaler, t.ex.: vi.s(u)s ~ visas, ki.t(u)s ~ kitas, bū.va ~ būvo, šū.ni(i) ~ šūnį.

4. Breddning av de obetonade eller senare genom accentindragning betonade korta stammvokalerna i, u

vidgning

I en stor del av pontininkai-dialekterna (kring Pasvalys och Joniškėlis) har de obetonade korta stammvokalerna, eller de som senare fått betoning genom accentindragning, i, u vidgats: i uttalas före en mjuk konsonant som ę, t.ex.: ęšę ~ išėjo (gick ut), prėlędęs ~ prilindęs (inträngd), mėšk ~ miškè (i skogen), vės ~ visi (alla); i uttalas före en hård konsonant vanligen som det främre ǝ, t.ex.: pažǝnk ~ patinka (tycker om), lǝg ~ liga (sjukdom); obetonat u uttalas överallt som ǝ, t.ex.: ǝštėka ~ užtėka (staket), būv ~ buvau (jag var), tǝ ~ tu (du).

5. Förkortning av obetonade långa stammvokaler

och monoftongering av diftongerna ie, uo

Alla långa stammvokaler i, ū i förbetonad och efterbetonad ställning har i pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna förkortats till korta vokaler, t.ex.: tilė̇ ~ tylėti (vara tyst), grudėl(i.)₍ₛ₎ ”litet korn”.

Alla långa stammvokaler ė, o i förbetonad och efterbetonad ställning har också förkortats till korta vokaler. I en del av de beskrivna dialekterna (i centrum av de västra puntininkai-dialekterna) förkortades vokalerna ė, o utan att ändra kvalitet, t.ex.: tėvėli(.)₍ₛ₎ ”lille far”, žolīte(.) ~ ”litet gräs”. I en del av de beskrivna dialekterna (pontininkai och södra västra puntininkai) blev vokalerna snävare när de förkortades och övergick till ę (i), ǫ (u), t.ex.: tėvėl(i.)₍ₛ₎, tivėl(i.)₍ₛ₎, žolīte, žulīte. I västra Puntininkai kring Biržai och Vabalninkas vidgas o när den förkortas och uttalas som ǝ eller nästan helt som a, t.ex.: žolīte, žaīte(.) ~ ”litet gräs”, stovėj, stovėt ~ stovėti (stå). I stället för obetonat ė i standardspråket uttalas det kring Raguva (302) och söder om Raguva som e, t.ex.: mešīte ~ ”liten skog”, dėžū.te ~ ”liten låda”.

178

De obetonade stammens diftonger ie, uo har monoftongerats och är också korta, t.ex.: donìte, doñte, duñte, doñte, dañite ~ duonýtė (litet bröd); pěnėl(i.)s, pěnėl(i.)s, pinėl(i.)s, pěnėl(i.)s, pěnėl(i.)s ”maskros”.

6. Retraktion av ordaccenten och förkortning i ordslut

Graden av fonetisk förkortning i ordslut hos pontininkai- och västliga puntininkai-dialekter beror på graden av ordaccentens retraktion (se bilagan – fig. 3).

Accenten förskjuts mest i dialekterna hos pontininkai i Mūšas avrinningsområde och hos de västliga puntininkai (kring Saločiai). Från en kort och fallande¹⁵ ändelse förskjuts accenten här alltid till den föregående långa eller korta stavelsen i ordstammen, t.ex.: t̃vor ~ tvorà, šåk ~ šakà, gaid̃s ~ gaidỹs, šåkù ~ sakaũ. Eftersom accentförskjutningen här är mest intensiv, är också ordsluten i dessa dialekter mest förkortade. De korta vokalerna i ordslut (här avses även sådana som har uppkommit ur äldre långa fallande vokaler och diftongerna ie, uo) har fallit bort eller utelämnats, t.ex.: vaĩks ~ vaikas, ak̃s ~ akis, sūns ~ sūnùs, gẽr ~ geri(i < -ie), vaĩk ~ vaikų (u < -uo). Ordslutskonsonanterna l, m, n, r, j, v uppvisar i sådana fall en viss stavelsebildande karaktär. Om en svåruttalad konsonantgrupp uppstår, skjuts en vokal in: i grupper av mjuka konsonanter är denna vokal främre, t.ex.: ar̃klės ~ arklys, tẽkār ~ tikri, medan den i grupper av hårda konsonanter är bakre, t.ex.: ti.kars ~ tikras, kãkals ~ kaklas. Fallande vokaler i ordslut förkortas till korta, t.ex.: šiaudù ~ šiaudų, gražù ”gražų”. Korta vokaler förekommer också i stället för monoftongerade diftonger, t.ex.; gẽre ~ gerai, šåkù ~ sakaũ. I vissa fall har äldre fallande ordslutsvokaler till och med försvunnit: i substantiv med ia-stam i singularis nominativ ỹ, t.ex.: ar̃klės ~ arklys, ẽžs ~ ežys; i singularis ackusativ į, t.ex.: ãk ~ akį, aũs ~ ausį, di.dėl ~ didelį; obetonat y i de förkortade lokativformerna av substantiv med ia-stam, t.ex.: daržėl ”darželyje”, miškel ”miškelyje”. Ingen vokal finns heller i singularis dativändelsen hos maskulina substantiv, t.ex.: gaid̃ || gaid̃ ”gaidžiui”, vaĩk ”vaikui”.

Söder om pontininkai, kring Panevėžys, och i de västliga puntininkai som gränsar till pontininkai förskjuts accenten regelbundet från en kort ändelse till den föregående långa stavelsen i ordstammen, t.ex.: dien(u) ~ dieną, per̃k(i) ~ perki, men i andra fall förekommer variation, t.ex.: šåk || šakù ~ šaką, vis || visi ~ visi, gaid(i)s || gaid̃s ~ gaidỹs, gẽre || gerẽ ~ gerai, šåkù || sakõ ~ sakaũ (i punkt 268 endast labc, sakõ; från en lång ändelse förskjuts accenten aldrig här till den föregående korta stavelsen). I vissa pontininkai (punkterna 202, 203, 233) förekommer sådana fall av utebliven accentförskjutning mycket sällan (det beror på satsrytmen, dialekttalarens ålder m.m.), men variationen är ganska tydlig hos de västliga puntininkai som gränsar till pontininkai. I alla dessa övergångsdialekter mellan generell och villkorlig accentförskjutning har korta vokaler ibland (särskilt i svåruttalade konsonantgrupper) inte fallit bort eller utelämnats, utan uttalas ännu otydligt och mumlande; bortfall av långa vokaler är däremot inte kännetecknande, t.ex.: ti.kr(u)s ~ tikras, ar̃k(i)s ~ arklys.

I den norra delen av de västliga puntininkai (längs gränsen mot Lettiska SSR och kring Biržai) förskjuts accenten regelbundet från en kort ändelse till den föregående långa och korta

Längst i norr bland pontininkai förskjuts accenten ibland till och med från en akut ändelse, t.ex.: blõgom ”blogoms”, sūnam ”sūnums”. Från den förkortade lokativändelsen förskjuts accenten dock inte, t.ex.: denõ ”dienoje”, galvõ ”galvoje”, kertẽ ”kertėje”, vagõ ”vagoje”.¹⁵

179

stavelse, t.ex. tvor ~ tvorà, šūns ~ šunùs, šāk ~ šakà, viš ~ visi. Som exemplen visar har alla korta ordslutsvokaler här fallit bort eller utelämnats. De obetonade långa ordslutsvokalerna i Biržai-dialekten har förkortats endast till halvlånga, t.ex.: bù.vi.s ~ būvęs, kàtì. ~ katę, pì.gù. ~ pigù, stógù. ~ stógų.

Hos de övriga västliga puntininkai förskjuts accenten regelbundet från en kort ändelse till den föregående långa stavelsen, t.ex.: mokýkla ~ mokyklà, tvorõ ~ tvorà, verkì ~ verkì. De korta ordslutsvokalerna faller inte bort eller utelämnas i denna dialekt, men alla är reducerade, t.ex.: vãkarus ~¹⁶ vãkaras, lazdu. ~ lazda, gýji ~ gýja, bitìs ~ bitès. Obetonade långa ordslutsvokaler har vid rotininkai-gränsen förkortats till halvlånga, t.ex.: grãžu. ~ grãžų, kãrvi. ~ kãrvę, nãmu. ~ nãmą, pìrtì. ~ pìrtį, sãki.s ~ sãkęs, medan de vid žalininkai-gränsen har förkortats till korta, t.ex.: grãžu ~ grãžų, kãrvi ~ kãrvę, nãmu ~ nãmą, pìrtì ~ pìrtį, sãkis ~ sãkęs.

Accentförskjutningen, förkortningen i ordslut och andra fonetiska företeelser har förändrat puntininkai-dialekternas, och särskilt pontininkai-dialekternas, fonetiska system så mycket att det sedan 1k. uppvisar ganska många skillnader.

Förteckning över orter med angränsande dialekter som gränsar till pontininkai och västliga puntininkai

Punkt nr | Punktens namn | Omgivning | Distrikt | Vilken dialekt den tillhör 25 | Žeimelis | Žeimelio | Pakruojo | pant.¹⁷ 53 | Stegviliai | Bardiškių | ” | ” 60 | Virškupėnai | Pundurių | Biržų | rot. 78 | Guostagalis | Guostagalio | Pakruojo | pant. 84 | Skrebėškiai | Kvetkų | Pandėlio | rot. 115 | Kupreliškis | Kupreliškio | ” | ” 138 | Kapčiūnai | Valdeikių | Pasvalio | pant. (endast spår av pont.) 143 | Baksėnai | Salamiesčio | Kupiškio | rot. 168 | Getautai | Klovainių | Pakruojo | pant. 174 | Pyragiai | Kupiškio | Kupiškio | rot. 201 | Smilgiai | Smilgių | Šeduvos | pant. 205 | Noriūnai | Noriūnų | Kupiškio | rot. 231 | Sidabravas | Sidabravo | Šeduvos | pant. 235 | Subačius | Subačiaus | Kupiškio | rot. 267 | Eriškiai | Eriškių | Ramygalos | pant. 270 | Surdegis | Surdegio | Anykščių | rot. 271 | Vaidlonys | Troškūnų | ” | žal. 304 | Grybuliai | Traupio | ” | ” 340 | Narbutai | Dabužių | Kavarsko | ” 372 | Pagirys | Pagirio | Ramygalos | pant. 375 | Knitiškiai | Kunigiškių | Kavarsko | žal.

I vissa gränspunkter för rotininkai (114, 142, 172, 173) har även a registrerats vid sidan av u i ordslut.¹⁶

pant. — pantininkai, rot. — rotininkai, žal. — žalininkai, vidur. — centrala höglandsdialekter.¹⁷

180

Fig. 1. Området för de östra höglandslitauiska pontininkai-dialekterna och de västra puntininkai-dialekterna. 1 — pontininkai-dialektens område, 2 — de västra puntininkai-dialekternas område

181

Punkt nr | Punktens namn | Byområde | Distrikt | Till vilken dialekt hör den 407 | Gaiziunai | Bukonių | Jonavos | mitt. 445 | Pasoda | Pasodos | Jonavos | ” 447 | Juoduasiai | Lyduokių | Ukmergės | grön. — rot. 474 | Vepriai | Vepriu | ” | mitt. (punt. endast spår) 475 | Kulniškiai | Kulniškių | ” | grön.

Fig. 2. Gränserna mellan de östra höglandslitauiska pontininkai-dialekterna och de västra puntininkai-dialekterna samt deras grannområden. 1 — östra höglandslitauiska pantininkai, 2 — östra höglandslitauiska pontininkai, 3 — östra höglandslitauiska västra puntininkai, 4 — östra höglandslitauiska puntininkai rotininkai, 5 — östra höglandslitauiska puntininkai žalininkai, 6 — mellersta höglandslitauiska, 7 — gränserna mellan pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna, 8 — pontininkai-dialektens gränser på äldre tryckta kartor.

Fig. 3. Accentförskjutning i pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna. 1 — accenten förskjuts konsekvent från en kort och en lång circumflexändelse till den föregående långa respektive korta stavelsen, 2 — accenten förskjuts konsekvent från en kort ändelse till den föregående långa stavelsen och mindre konsekvent från en kort till en kort stavelse eller från en lång circumflexändelse till den föregående långa och korta stavelsen, 3 — accenten förskjuts konsekvent från en kort ändelse till den föregående långa och korta stavelsen, 4 — accenten förskjuts konsekvent från en kort ändelse till den föregående långa stavelsen, 5 — de beskrivna dialekternas gränser.

182

KARAKTERISTISKA FONETISKA DRAG I DE ÖSTRA HÖGLANDSLITAUISKA PONTININKAI- OCH VÄSTRA PUNTININKAI-DIALEKTERNA

И. ШУКИС

Sammanfattning

Till de östra höglandslitauiska pontininkai-dialekterna hör den dialekt där de diftongiska kombinationerna i ordstammen är ām, án>ōm, ón. Till de östra höglandslitauiska västra puntininkai-dialekterna hör den dialekt där de diftongiska kombinationerna i ordstammen är ām, án>ūm, ún och som, trots att den geografiskt omfattar den västra delen av puntininkai-området, varken tillhör puntininkai rotininkai eller puntininkai žalininkai. Pontininkai och västra puntininkai omfattar huvudsakligen Biržai, Pasvalys, Panevėžys och Ukmergė distrikt i Litauiska SSR samt utkanterna av vissa angränsande distrikt.

De beskrivna dialekterna uppvisar stor variation av fonetiska företeelser, av vilka den överväldigande majoriteten är nya jämfört med standardspråket. Detta kännetecknar särskilt Mūša-flodens avrinningsområde och orterna vid gränsen till Lettiska SSR. Här noteras en intensiv accentförskjutning och en kraftig förkortning av ordslutet, ända till att alla korta vokaler faller bort och i vissa fall även obetonade långa vokaler (med stigande intonation). Accentförskjutning och förkortning av ordslutet förekommer, fastän mindre intensivt, också i övriga delar av de beskrivna dialektområdena. I hela området för dessa dialekter förkortas obetonade vokaler i, u, ē, o i ordstammen till korta vokaler, medan betonade korta i, u förlängs till halvlånga. De diftongiska kombinationerna i ordstammen am, an, em, en med fallande intonation uttalas i pontininkai-dialekten som ōm, ón, ēm, én, och i de västra puntininkai-dialekterna som ūm, ún, īm, ín. Samma diftongiska kombinationer med stigande intonation uttalas i pontininkai-dialekten som oт(ōт), oп(ōп), ēт(ēm), ēп(ēn), och hos nästan alla västra puntininkai som ūт, ūп, īт, īп.

183