BALTŲ KALBŲ VEIKSMAŽODŽIO TYRINĖJIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

V. AMBRAZAS

POSITIONELLA MODELLER FÖR ACKUSATIV MED PARTICIP I LITAUISKAN

0.1. Även om ordföljden i litauiskan är jämförelsevis fri och vanligtvis inte betraktas som en tydlig markör för syntaktisk funktion, kan den i vissa fall, exempelvis när attributiva och predikativa relationer skiljs åt, få en distinktiv betydelse. Det faktum att attributiva adjektiv och particip i litauiskan vanligtvis står före det ord de bestämmer gör det i många fall möjligt att fastställa deras funktion och avgöra deras relation till andra ord. Så skiljer vi i skriftspråket enbart på grundval av ordföljden den attributiva frasen vacker kväll från den predikativa konstruktionen kvällen är vacker. En sådan ordföljd tycks bygga på en allmän tendens att använda ord som uttrycker predikativa relationer postpositionellt; å andra sidan vittnar den om en långt framskriden process av semantisk differentiering av nominalkonstruktioner. I detta avseende skiljer sig litauiskan tydligt från många språk där attributiva adjektiv och particip, liksom predikativa sådana, vanligtvis står efter de ord de bestämmer¹.

Ordföljden spelar också en viktig roll i halvpredikativa konstruktioner, det vill säga sådana där ord som står i ömsesidig relation inte utgör satsens grund. Den vanligaste uttrycksformen för halvpredikativa relationer i litauiskan är particip samt de nära besläktade gerundierna och adverbiala participen.

Syftet med denna artikel är att undersöka sambandet mellan ordföljd och syntaktisk funktion i halvpredikativa konstruktioner med ackusativ och particip eller adverbialt particip (s.k. accusativus cum participio). Dessa konstruktioner, som är rikligt belagda i äldre skrifter från 1500-talet, har inte påtagligt påverkats av andra språk², och deras utveckling kan följas under hela den skriftliga traditionens period. Detta gör det möjligt att undersöka ordföljdens roll i uttrycket för halvpredikativa relationer även diakroniskt och att se hur förändringar i de syntaktiska relationerna mellan konstruktionens led hänger samman med deras position.

0.2. I konstruktionen med ackusativ och particip urskiljer vi tre huvudled: ett verbalt led (V), ett nominalt led (N) och ett participialt led (P). Alla tre leden ingår i verbfrasen. Det nominala och det participiala ledet är förbundna med varandra genom en halvpredikativ relation och samtidigt underordnade det verbala ledet. Till exempel är i konstruktionen jag ser fadern komma hem inte bara substantivet fadern underordnat verbet ser, utan också participet kommande, eftersom inget av deras respektive funktioner motsvarar funktionen hos hela kombinationen av nominalled och particip³.

¹ Plg. J. Greenberg, Universals of Language, Cambridge (Mass.), 1966, p. 85, 100 tt. ² Žr. aut., „Lietuvių kalbotyros klausimai“, XI, p. 56—57. ³ Šiuo atžvilgiu vardažodžio ir dalyvio galininko formų santykiai atitinka egzocentrinius santykius, plg. L. Bloomfield, Language, New York, 1933, p. 194; B. Bloch and G. L. Trager, Outline of Linguistic Analysis, Baltimore, 1942, p. 76; Л. С. Бархударов, Структура простого предложения современного английского языка, М., 1966, p. 39—40.

169

Ledens ordning i konstruktionen är i många fall relevant. Särskilt viktig är P:s position i förhållande till N. Vi tenderar till exempel att tolka konstruktionen jag ser komma fadern annorlunda, framför allt på grund av dessa leds olika positioner: när participet står före nominalledet knyts det till detta som ett attribut och har ingen direkt relation till verbet (såvida inte kontexten eller intonationen visar på en sådan relation). Ett postpositionellt particip är däremot vanligtvis inte underordnat nominalledet, utan står i en relation till det som liknar predikatets relation (jfr. jag ser: fadern kommer). Participets halvpredikativa funktion i denna konstruktion betingas alltså i många fall av dess postposition. En motsvarande roll för positionen kan observeras även i konstruktioner i andra besläktade språk⁴.

1.1.0. I dagens standardspråk är användningen av konstruktionen med ackusativ och particip redan ganska begränsad; dessutom används oftast ett adverbialt particip i stället för ett particip i ackusativ. Konstruktionen är mest omfattande belagd i skrifter från 1500- och 1600-talen, där den uppvisar en mycket varierad struktur och ett brett användningsområde. Därför är det lämpligt att först gå igenom äldre skrifters belägg när konstruktionens ledpositioner undersöks.

I skrifter från 1500- och 1600-talen finns alla sex möjliga positionsmodeller för den treledade konstruktionen representerade. Där finner vi dessutom båda möjliga modellerna för den tvåledade konstruktionen (utan uttryckt N). Tabell 4 visar den kvantitativa fördelningen av dessa modeller i olika texter.

Av tabellens uppgifter framgår att konstruktioner med P postpositionellt i förhållande till N inte bara dominerar i äldre skrifter, utan utgör omkring 95% av samtliga fall (inklusive de tvåledade). Participets postposition är alltså en mycket tydlig markör för dess halvpredikativa funktion.

1.1.1. I konstruktionen med ackusativ och particip står verbet oftast först, följt av nominalets (pronomenets) ackusativ, och participet intar den tredje positionen. VNP är konstruktionens grundläggande positionsmodell och förekommer i äldre skrifter i 84,9% av alla belägg. Den är stilistiskt neutral och betingas inte av några särskilda egenskaper hos satsstrukturen eller den vidare kontexten.

Om du ser att syrierna övermannar mig, kom då till min hjälp BrB I Kron 20, 12 (Wenn mir die Syrer zu starck werden LB)⁵. Jag hörde att Filip hade lärt sig att skriva väl BrP I 316. Det mänskliga förståndet tror/eller tänker/att denna (295) värld ska förbli för evigt MT 235 – 235^a. (Läraren) visar att hans lära lätt kan fullgöras och utföras (pokazuia / że náuka ich tacno może byddź wypetniona) SP II 136. Hans söner står upp och prisar henne VEE 169³ (IRe Soene… preisen sie selig LB).

Denna models särställning förklaras av mer allmänna regelbundenheter i litauisk ordföljd. N:s position efter V betingas av den för litauiskan karakteristiska postpositionen av objekt i ackusativ i förhållande till verbet, och P:s position efter N av den redan nämnda postpositionen av det predikativa ledet.

Till skillnad från huvudmodellen är de övriga positionsmodellerna förknippade med vissa strukturella och semantiska särdrag och bör därför behandlas separat.

⁴ Plg. D. Müller, Studies in Modern Syntax, Winterthur, 1957, p. 33, 44; B. E. Коваленко, Именные средства выражения предикации, Львов, 1969, p. 173.

⁵Artikeln använder samma förkortningar för källor som i Lietuvių kalbos gramatika, utarbetad av Institutet för litauiska språket och litteraturen (I—1965, II—1971), med den skillnaden att J. Bretkūnas bibel (1579—1590) betecknas BrB, Postilė (1591) BrP och sångboken (Giesmes Duchaunas, 1589) BrGD. Förkortningen LB står för M. Luthers bibelutgåva från 1549 (Wittemberg, Hans Lufft), medan W betecknar den sjätte utgåvan av J. Vujeks Mažoji postilė (1617).

170

1.1.2. NVP-modellen, vars exempel utgör 5,8%, kommer på andra plats i fråga om frekvens. I många exempel motiveras flyttningen av N före V tydligt av satsens struktur. Den nominala leden utgörs här ofta av den ackusativa formen av pronomenet vilken, som fungerar som relativsatsens inledande ord och därför inleder bisatsen. Denna funktion hos pronomenet vilken gör det helt omöjligt att använda det efter verbet, till exempel:

Är det er Son som ni säger vara född blind? BrB Jon 9, 19. Judarna som Ambrosius den helige nämner vara sådana DP 456⁷. Vi läser om kung Saul, som enligt skriften regerade över Israel i två år SP I 136¹². Och den första rösten som jag hörde tala till mig, lik en trumpet, sade ChB Apr 4, 1.

Av samma anledning används också formen kas av pronomenet prepositionellt när den fungerar som relativt pronomen, till exempel: nieko notguldinedami iżg to ką riagimę santi duszios' sawoms' naugingo (sic!) DP 512¹⁵.

I andra exempel som representerar modellen NVP utgörs den nominala konstituenten också oftast av ackusativformer av olika pronomen (särskilt tredje personens pronomen jis). De syftar på begrepp som nämnts i en tidigare del av meningen eller i en föregående mening och knyter därigenom konstruktionen till kontexten. Detta samband med den föregående kontexten, som är karakteristiskt för pronomen, motiverar också deras vanligare prepositionella placering i konstruktioner med ackusativ och particip.

Anden har inte kött och blod, så som ni ser mig ha DP 194¹⁴ (iāko widžičie že ia mam W 330), likaså MP 168³⁶. Sedan såg han henne, som hade varit fattig, utan att ens ha något eget huvud SE 75²³. Anden tillfaller inte någon annan, utan endast Kristi apostlar; ty evangelisten säger dessa församlade i våra hus BrP II 141. En annan gång finner du henne född av en enkel och fattig släkt BrP II 276⁷.

På grund av anknytningen till den föregående kontexten placeras också demonstrativa pronomenfraser med substantiv prepositionellt, till exempel:

Herren … hade sagt. Denna kvinna skall bli havande … Och denna kvinna Maria, säger Lukas, hade varit från Davids hus BrP I 334. Det var en stor skam för kvinnan att leva i synder … att inte vara fruktsam … Så sade judarna om en sådan kvinna, som förbannad av Gud BrP II 263. Den mannen säger vi vara besatt av en ond ande till kroppen, vilken … är svår att plåga BrP LI 280.

N placeras prepositionellt också av stilistiska skäl. När det hamnar i en ovanlig position får det större betoning och framhävs. I versifierade texter kan prepositionen här och där även bestämmas av rytmiska krav och behovet av rim.

Ty fyra män ser jag lösgjorda gå omkring i ugnen BrB Dan 3,25 (i originalet annorlunda: Sehe ich doch vier Männer loß im Few er gehen LB). Och när Saul såg David gå ut mot filistéerna, sade han BrB I Sam 17,55 (Da aber Saul David sahe ausgehen LB). Pojkarna fann honom liggande bunden och slagen … av orden BrP I 96. Pojken sade att han låg där i krubban RG 184. …Vilka oss i sådana lägen liggande … vet du, oförmögna att stå emot Mž 563 (GCh II).

I översatta texter kan N på vissa ställen ha flyttats till konstruktionens början också på grund av påverkan från originalspråket. Till exempel är ordföljden i nästan alla exempel som representerar modellen NVP i M. Daukšas och den anonyma postillan från 1600 densamma som i motsvarande avsnitt i J. Vujeks och M. Rėjays postillor.

⁶ Panašiai dar DP 32⁴⁸, 34³¹, 374³¹.

⁷ Panašiai dar BrP II 97, 248, I 161, 302–303 ir kt.

171

NVP-modellen är alltså inversiv i de äldre skrifterna. Oftast betingas den av satsstrukturen och egenskaper i den vidare kontexten eller är stilistiskt markerad. 1.1.3. Modellen NPV är den tredje vanligaste (4,2%). Den används vanligen när man vill betona kombinationen N och P starkare eller knyta den till den föregående meningen, satsdelen eller någon del av denna. Modellens inversiva karaktär betingas av den redan nämnda tendensen i litauiskan att placera objektkasus eller objektkonstruktioner efter verbet.

…Det är nödvändigt att känna Kristus… uppstånden. Och vår Herre… inte skall ha sett förgängelse eller fördärv i jorden | men… uppstånden från de döda | detta vet vi säkert av dessa sex ting BrP II 7. Och de som hade funnit honom göra detta, såsom på vedmarknaden, förde honom dit BrB IV Moz 15 (Und die in drob funden hatten | da er holtz las LB). Han befallde att Hetmona… skulle komma till landet för att skaffa honom KN 139¹³. S. Paulus… hela gudomlighetens fullhet bor kroppsligen i lärjungen MT 27¹⁸. Aristoteles och andra filosofers villfarelse förkastas | de som lärde att världen har funnits från evighet | och kommer att bestå för evigt MT 46¹⁷.

Ibland betingas NPV-modellen också av verbets förbindelse med efterföljande konstruktioner, t.ex.: Människor som varit sjuka från världens begynnelse | och fortfarande är sjuka | vet var och en | inte bara genom den skrivna berättelsen | utan också genom egen erfarenhet BrP II 459; på så sätt undviks ett stort avstånd mellan kombinationen P och N och V.

Att N, som har flyttats till första positionen, har en koppling till den föregående kontexten visas också av demonstrativa pronomen som står framför substantivet, t.ex.:

Men han skall komma i ringa och fattig gestalt… Ty denna hans första ankomst, att den skulle ske i fattigdom, hade de heliga profeterna… förutsagt BrP I 8–9. De tror endast på detta liv som består DP 584³¹ (tylko ten žywot byc wierzą W 995). Men för litauerna är det ett sådant slags ord, jag vet inte BrP II 517.

Att nominalledet flyttas till konstruktionens början kan betingas av satsstrukturen, exempelvis i frågesatser eller satser med indirekt frågeform.

Vad säger folket att jag är? BrB Luk 9, 18 (originalet har en annan formulering: Quem me dicunt esse turbae?). Och vilka anser ni att jag är (465) säger ni? DP 465–466 (kim mě byč powiádácie W 776). Saliga är de tjänare som Herren vid sin ankomst finner vakande SE 288²².

När ett nominalled flyttas fram väljs ändå oftare modellen NVP. Ibland avgörs NPV-ordföljden av behovet av symmetrisk placering av satsdelarna, t.ex.: Du, Maria, såg inte ängeln först | och hörde inte heller honom tala | men blev gång på gång förskräckt över hans tilltal. BrP I 336. Och när vakten hade vaknat och sett fängelsedörrarna öppna, drog han sitt svärd ChB Apd 17, 27.

I de äldre skrifterna är NPV-modellen mycket ojämnt fördelad (jfr: 1% BrB, 4% BrP och 11% DP, 20% SE, 22% MT). På vissa håll kan modellens högre frekvens delvis förklaras av originalens stimulerande inverkan. Den är till exempel vanligast i S. Vaišnoras översättning av ”Žemčiūga” från latin, där verbets postposition efter accusativus cum infinitivo (liksom generellt efter objektkonstruktioner) är mycket vanlig. I M. Daukšas Postilė överensstämmer exemplen på NPV-modellen, vad gäller ordföljden, oftast med konstruktionerna i det polska originalet. Naturligtvis visar detta på intet sätt att modellen skulle vara lånad.

172

I alla tre hittills behandlade modeller står P efter N. Fall med participet i preposition utgör endast 3,2% av alla exempel. De är värda uppmärksamhet främst därför att participet, som har en halvpredikativ funktion, här intar en position som är typisk för ett attributivt ord.

1.1.4. Model VPN är belagd i många skrifter från 1500- och 1600-talen. Även om den är ovanlig representeras den ändå av konstruktioner med participformer av båda slagen och från olika tidsperioder.

a) Ghis… raskt till Hoitmanump, för att de skulle komma till honom; då ville han själv ta emot en stor lön och ge gåvor BrB Mak 16, 19. Ty när de insåg att de hade så många synder Vln 6—7. Vi måste också… ta emot… kropp och blod | såsom vi ser alla sanna kristna göra detta BrP II 414.

b) Vi gjorde likadant | som vi här ser dessa tullindrivare och stora syndare göra BrP II 225. Ty några trodde | att de hade en liten skuld till Jesus, som talade till dem SE 248₁₈.

c) Vem driver genom sina lockelser dem som följer efter till det eviga livet? MT 253₁₄. Vet att efter nio dagar kommer högtiden BrP Ip 356. Berättelsen säger också att änglarna … alltid på jorden … kommer att finnas (90) och människor som blir kvar. BrP I 90—91.

d) Låt oss starkt tro | att alla våra synder verkligen är oss förlåtna BrP I 263. Ty då tror han inte att syndernas förlåtelse ges MT 138₁₈. Hör | att Gud utan gärningar, av sin omätliga barmhärtighet, förlåter synder MT 72₁₁.

e) Salna blir förskräckt när hon hör att Holofernes huvud har huggits av BrB Judit 15, 1. Mahieius… skriver | efter Kristus hitfördes en man som led av bensjukdom. Det finns rep… med vilka, som den helige Petrus skriver, de onda änglarna eller djävlarna binds (powiada… związane byc zte anioty) SP I 373₁₅.

I vissa fall framträder participets halvpredikativa funktion genom dess relation till N. I de flesta exempel i (a) och (b) står participet till exempel före pronomen eller kombinationer av pronomen och substantiv, med vilka ett attributivt bestämningsord vanligtvis inte används. Den halvpredikativa funktionen visas här också av relationen mellan V och N: nominalfrasen kan inte betraktas som verbets direkta objekt (konstruktionerna *skrev sig själv, *skulle tro sig själv, *vi ser tullindrivarna, *meddelade människorna och liknande är semantiskt omöjliga i de citerade meningarna). V är alltså här knutet både till N och till P, och en sådan relation vore omöjlig om det rådde ett attributivt förhållande mellan N och P. P:s halvpredikativa funktion är helt uppenbar i exempel där det utgörs av en participform av verbet vara, till exempel:

Därefter lärde sig lanas om de tre personerna i den enda gudomen. BrP II 238 Rasz tas… säger sig inte kunna skicka saker | till var och en… som man hittar på SP I 210₃. Men jag vet att du är i besittning av inte små gåvor KN 265₁₄. Dumok, inte långt härifrån ligger Karoghimą BrB Sir 7, 17—18.

I de nämnda fallen förblir alltså den prepositionella P:s syntaktiska funktion tillräckligt tydligt avgränsad. Däremot gör P:s placering omedelbart efter V det möjligt att betona deras semantiska samband starkare och knyta de handlingar de betecknar närmare till varandra. Därmed lyfts den handling som P betecknar fram, inte den som utför den. I vissa fall blir också hela meningsstrukturens inverkan tydlig, exempelvis när en bisats som fogas till meningen är knuten till N, och ett postpositionellt använt particip därför borde flyttas till dess slut (t.ex.: Kaip tatai tankei girdim kalbanczes tas szmones | kurios delei pikto kakio darbo | gadinamas ira BrP II 437), eller när participets användning före N främjas av något som redan har sagts och förknippas med participet

173

adverbiala eller objektiva konstruktioner (t.ex.: Kristus… išchroda | ikki swieto galo busenczius bei gerus bei piktus krikschczonistie BrP I 24).

När P står före N, som kan vara ett direkt objekt till V, är participets halvpredikativa funktion inte tydligt differentierad och framträder vanligen endast genom satsens betydelse (a). Liksom i de ovan nämnda konstruktionerna kan den framhävas av omständigheten att P inte används omedelbart före N, utan före dess pronominella attribut (b). Mellan V och P anges ibland objektet för den handling som betecknas av P (c).

a) Och genast skall de se Människosonen på himlens moln BrB Mat 24, 30 (et videbunt Filium hominis venientem). Och därefter säger Jonas: Jag såg helvetet följa efter döden (widzial piekło idące za śmiercią) SP II 42₁₅.

b) Herren såg alla framtida synder MP 179^a₁₇ (obaczyl Pan przyszte rozliczne błędy RP 121). När de sedan återvände till Jerusalem fann de dem församlade till elva SE84₁₈. Urvalet …liknar en krigsskrift | där man finner omnämnda alla slags krigsvapen (w ktorym naydzieś wzmiankę wszelakiego oręża) SP I 13₄.

c) Vi måste …ta emot …hans kropp och blod | såsom vi ser alla sanna kristna göra detta BrP II 414.

De två återstående ternära modellerna med prepositionellt particip är helt improduktiva. Deras relation till modellen VPN är ungefär densamma som de inversa modellerna med postpositionellt particip har till den typiska modellen (VNP). Här ser vi till och med en dubbel inversion: både participets (prepositionella) och verbets (finala eller inskjutna) position är inverterad.

1.1.5. Modellen PNV representeras i de äldre skrifterna endast av enstaka konstruktioner.

En person som lider av bensjukdom | den som vi kallar en vars ben | eller armar är mycket svullna BrP I 188. Varför klär Lawonas sig så enkelt? Om hon vore död skulle du inte säga det. Om han inte ville vänta längre, och fann er sovande ChB Mork 13, 36. Han såg oss alla lagda i det onda KN 227₂. Därför skall alla släkten kalla mig välsignad DP 471₁₄ (btogosławiąną mię zwać będą W 106)⁸.

1.1.6. I de undersökta texterna har endast följande exempel på modellen PVN påträffats:

Detta… godhet… borde… begrundas och aldrig släppas ur sitt hjärta | såsom vi ser henne göra | inte bara den heliga kung Davids BrP I 236. Och bland de kristna ser vi en oräknelig mängd fattiga (nie przeliczone mnóstwo widzim | ktory są ubodzy | i nic nie mający) SP II 210₃. Av dessa lovprisade skall alla släkten kalla mig, säger jag WP 141.

1.1.7. Förutom de behandlade treledade konstruktionerna förekommer det ibland i de äldre skrifterna även tvåledade konstruktioner, som endast består av V och P. I sådana fall kan N vanligtvis utläsas ur en tidigare satsdel, den föregående meningen eller kontexten. Därför utgör de tvåledade konstruktionerna inte någon särskild typ av ackusativ med particip, utan bör betraktas som elliptiska varianter av de nämnda treledade modellerna. Även i dessa står verbet oftast före participets ackusativ (VP), till exempel:

Och när de kom till Jesus, såg de honom redan död! (död) De bröt inte hans ben BrB Jon 19, 33. Jag säger att det finns en som …inte låter sin nästa göra ont inför sina ögon | såsom han anklagar oss oskyldiga | anklagar orättvist | hånar | och på annat sätt svårt syndar SP II 53₆. Ni tjänare, känn igen honom | …såsom ni nu ser

⁸Liknande exempel finns i DP 473₄₀, VEE 66₂₂; ordföljden betingas sannolikt av den latinska konstruktionen beatam te dicunt.

174

som går framåt | Teyp wel is zwisit atánti KN 166₁₉–₂₀. Hör (någon) tala. Inte talar han så att han gör detta, men den som tror skall inte gå förlorad SE 129₂₀. Ty när (skriften) berättar att Saul hade varit kung i två år | tänker han väl och heligt regera enligt Guds vilja SP I 136₂₃. (Människan) 6. Vet inte om… genom förkastande, fördömande och anklagelse för synder | i vilka Gud ser att han kommer att dö utan barmhärtighet mot dem (widži Bog že vmrže bez pokuty) SP I 116₁₈.

Endast på ett ställe i J. Bretkūnas Postilla, som E. Tangl⁹ redan har behandlat, betecknar participets ackusativ en handling utan en klart definierad aktör: Raupsais reta karta girdim Prusu szemie apsirgusi BrP I 188. Ur kontexten kan här endast ett allmänt substantiv, ’människa’, rekonstrueras. Ett sådant bruk av participets ackusativ är dock inte typiskt för vare sig Bretkūnas eller andra författare från 1500- och 1600-talen. När en bestämd aktör saknas är konstruktioner med gerundier vanligare (se 2.1.).

I de äldre skrifterna har endast följande fem exempel på tvåledade konstruktioner med participial preposition (PV) påträffats:

Därför, när vi ser en människa döende | eller hör att hon har dött | då tror vi inte på Gud BrP II 411. Sådana bakvända ting bör inte fördömas av dem | som …tror på Kristus sittande… och bekänner att han verkligen är närvarande i sakramentet Nattvarden med sin kropp och sitt blod. MT (PM) 32₁₃. Vi ser inte själarna i kroppen | men förstår att de är där genom gärningarna (Leez tam bėdačey dochodžim) SP I 97₅. Du skulle inte säga att kroppen är död, utan att den sover, o Gud, liksom RG 539₁₄. Vid porten min är hon redan döende, jag ser det RG 568—569.

I samtliga exempel kan det utelämnade N enkelt rekonstrueras från samma mening, där begreppet som det betecknar uttrycks i ackusativ eller i något annat kasus; ellipsen av N förklaras av stilistiska skäl (man undviker att upprepa samma ord).

1.1.8. Ordföljden mellan leden i konstruktionen ackusativ med particip varierar mer i de källor där konstruktionen överlag är mer sällsynt och mindre brukad. Exempelvis är de vanligare ordföljderna i „Knygoje Nobažnystės“, där konstruktionen är relativt sällsynt (färre än 3 fall per författarark), i minoritet (4: 12, dvs. 25%); liknande är förhållandet i Vilentos Enchiridion (3: 4). I „Knygoje Nobažnystės“ finns det till och med fler exempel på modellen VPN med participial preposition än på den typiska modellen VNP. I J. Richters och S. M. Slavočinskis sångböcker är antalet inversions­exempel detsamma som antalet typiska exempel. Andelen inverterade konstruktioner är betydligt större än genomsnittet också i M. Daukšas, M. Mažvydas och M. Petkevičius skrifter. I de källor där ackusativ med particip används flitigt är däremot ledens placering mycket stabilare. I J. Bretkūnas Postilla utgör modellen VNP 87%, och i bibelöversättningen hela 93,8% av samtliga fall (andelen är ännu större i översättningen av Gamla testamentet). S. Vaišnoras „Žemčiūga“ avviker något i detta avseende: andelen exempel med den vanliga ordföljden (VNP) är lägre än genomsnittet (71%), men detta förklaras delvis av NPV-modellens aktivitet, som hänger samman med inflytandet från det latinska originalet. Allt detta gör det möjligt att anta att det finns ett visst samband mellan konstruktionens utbredning och stabiliteten i dess positionsmodell. Ju mer utbredd konstruktionen är, desto stabilare är ordningen mellan dess led, och omvänt. Det är möjligt att stabiliteten i den positionella ordningen mellan leden i ackusativ med particip också gynnades av att konstruktionen standardiserades inom det litterära språket.

E. Tangl, Der Accusativus und Nominativus cum Participio im Altlitauischen, Weimar, 1928, p. 47.⁹

175

1.1.9. Av översikten över de behandlade positionsmodellerna framgår att variationen i ordningsföljden mellan leden i ackusativ med particip främst beror på konstruktionens relation till hela satsen eller en vidare kontext samt på stilistiska motiv. Ledens lexikala och morfologiska egenskaper har inget direkt samband med deras ordningsföljd. Därför delas konstruktionerna i tabellerna, där uppgifter om positionsmodellernas fördelning sammanfattas, inte upp mer detaljerat efter verbens lexikala betydelse eller participens morfologiska grupper. Vid närmare betraktande kan man ändå lägga märke till att inversiv ordföljd (särskilt NVP) är vanligare med vissa verb, till exempel rasti, norėti. I S. Vaišnoras ”Žemčiūga” är till exempel konstruktionerna med verbet norėti huvudsakligen inversiva (7 exempel med NVP och endast 3 med VNP). Av de 20 konstruktioner med verbet rasti som används i J. Bretkūnas Postilla har 10 omvänd ledordning. I J. Bretkūnas översättning av Nya testamentet i Bibeln är andelen motsvarande inversiva konstruktioner lägre (28%), men den överstiger klart totalandelen (15%); ungefär lika stor är den i B. Vilentas Evangelier och epistlar (21%). I J. Bretkūnas översättning av Gamla testamentet är den däremot mycket låg (omkring 3%). I M. Daukšas och den anonyma postillan från 1600 är inversion med verbet rasti vanligare än med andra verb (DP — 44%, MP — 66%), men i nästan alla exempel är ordföljden densamma som på motsvarande ställen i originalen och kan därför förklaras av deras inflytande. Uppgifterna varierar, men visar tydligt en lägre positionsstabilitet hos konstruktioner med de nämnda verben.

Konstruktioner där N kan betraktas som V:s direkta objekt (oftast med verb som matyti, regėti, išvysti, rasti med flera) utgör i de äldre skrifterna omkring 21,4% av alla exempel på ackusativ med particip (587 av 2748). Bland dem förekommer fall med inskjutet verb (NVP) betydligt oftare än i andra fall (omkring 11%). Tydligen försvagade den ännu inte helt förbleknade styrningsrelationen mellan V och N det predikativa sambandet mellan N och P, vilket skapade gynnsammare förutsättningar för att V skulle skjutas in. Frekvensvärdena för de övriga positionsmodellerna skiljer sig föga från de övergripande värdena (VNP — 81%, NPV — 4%, VPN — 1,5%, PNV — 0,8%, PVN — 0,19% och VP — 1,1%), och andelen alla inversiva konstruktioner (9%) är också bara något större än den övergripande andelen. Således var de två typerna av ackusativ med particip inte tydligt åtskilda med avseende på ledens position under XVI — XVII århundradena.

När vi jämför uppgifterna från de äldre skrifter som behandlats här med dagens uppgifter ser vi att bruket av ackusativ med particip har förändrats avsevärt.

1.2.0. Numera används ackusativ med particip i standardspråket endast när N kan betraktas som V:s direkta objekt. Andra konstruktioner har blivit arkaismer och förekommer endast i fall med särskild stilistisk funktion. Även själva användningsområdet för ackusativ med particip har minskat kraftigt (vanligen skönlitteratur och folklore).

Positionsmodellerna för ackusativ med particip i nutida litauiska har fastställts på grundval av 1000 exempel, huvudsakligen hämtade från skönlitteratur och folklore. Deras inbördes förhållande visas i tabell 1.

1.2.1. En genomgång av de nutida uppgifterna visar först och främst att produktiviteten hos konstruktioner med participet i förfältet har ökat kraftigt. Modellen VPN utgör här hela 16% av alla exempel, jämfört med 2,7% i de äldre skrifterna, det vill säga den är mer än fem gånger vanligare. Här följer några mer typiska exempel:

176

a) Det var redan sen eftermiddag när Papievis såg Alenas far komma längs stigen från Jakūbava VnA 18. I en mycket vacker trädgård såg hon en ung man promenera Lt III 290. När han kom ut på fältet hörde han ännu de små fåglarna sjunga vackert Sd (MLLG II 418). På morgonen hittar man stugan alldeles förstörd LKŽ I 655. Nu, Jonai, gå in i boden. Där hittar du en häxa liggande Lt III 389.

b) Sonen, som såg sin far djupt bedrövad … frågade Lt III 211. Fadern blev förskräckt när han såg sådana herrar komma in Lt III 345.

När mamma såg mig ha stigit upp tidigare än vanligt frågade hon VenciPU 47. När de såg henne (pestgudinnan) åka genom byn sprang de ut på vägen MLLG II 62.

Tabell 1

Ledordningen i participkonstruktioner i nutida språk

Positionsmodell

Antal konstruktioner

%

VNP

795

79,5

VPN

140

14

NPV

10

1

NVP

50

5

VP

5

0,5

Den högre produktiviteten hos modellen VPN hänger sannolikt samman med att själva konstruktionen har fått en förändrad plats i systemet av syntaktiska medel. I takt med att användningsområdet för ackusativ med particip krymper påverkas ordningsmönstren för dess led, förefaller det, alltmer av attributiva fraser. Eftersom participens indirekta kasus numera vanligen står före substantiv, används de oftare också prepositivt i de fall där participet är knutet både till ett substantiv och till ett verb. Med pronomen, som particip liksom adjektiv inte förenas attributivt med, behåller P däremot vanligen sin postpositiva ställning. Exempel på P före pronomen (c) är mycket sällsynta.

Participets halvpredikativa funktion i VPN-modellens konstruktioner med substantiv är överlag svagare märkbar. Möjligheten att förstå participet som ett attribut försvinner eller minskar endast när pronomen eller räkneord står före substantivet (b).

1.2.2. Övriga inversionsmodeller för konstruktionen förekommer numera något mer sällan än under XVI — XVII århundradena, och vissa har inte alls påträffats. Förhållandet mellan den grundläggande VNP-modellen och de övriga, vilket kan betraktas som ett mått på konstruktionens positionella stabilitet, har därför minskat förhållandevis lite (endast omkring 7%).

2.1.0. Förutom participets ackusativ används i de här undersökta konstruktionerna en oböjd participform — gerundium. Det är lämpligt att undersöka hur införandet av gerundium i denna konstruktion påverkar ledens position.

I de flesta skrifter från XVI — XVII århundradena är gerundieformen ännu inte särskilt utbredd: den förekommer endast i 13,5% av alla konstruktioner, och i vissa författares skrifter (till exempel J. Bretkūnas) endast i 3,1%. De positionella modellernas inbördes förhållande i konstruktioner med gerundium visas i tabell 2.

12. 902

177

Tabell 2

Ledens ordningsföljd i gerundiekonstruktioner under XVI—XVII århundradena

Positionell modell | Antal konstruktioner |% VNP | 257 | 60,5 NVP | 20 | 4,7 NPV | 47 | 11,1 VPN | 40 | 9,4 PVN | 1 | 0,2 VP | 55 | 12,9 PV | 5 | 1,2

2.1.1. Ledens position i gerundiekonstruktioner är mindre fast: VNP-modellen representeras här av endast något mer än hälften av alla exempel. Den tvåledade modellen VP utgör däremot 12,9% här och är således mer än tio gånger vanligare jämfört med motsvarande participkonstruktioner. Denna skillnad hänger samman med gerundiets grammatiska natur som oböjd form och med dess utvecklingsspecifika drag: tvåledade konstruktioner var en av de tidiga spridningshärdarna för gerundiet; det trängde in i dem tidigare än i konstruktioner med ackusativ av maskulina och feminina substantiv (i J. Bretkūnas och M. Daukšas skrifter är de sistnämnda fortfarande mycket sällsynta)¹⁰. Här följer några exempel på denna modell.

Den som umgås med tjuvar hör förbannelser men inte berättar BrB Pat 29,24 (hör förbannelser LB). Ty vet du inte att det alltid har varit så BrB Hiob 20,4 (att det alltid har gått så LB). Låt oss minnas... de behövande männen BrP II 500. När han hörde att de nämnde Galileen | kallade han dem VEE 209. Och av detta kan man förstå hjälpen MT 264¹¹. Sonen... när han kom och närmade sig hemmet, hörde han musik och dans ChB Luk 15,25.

2.1.2. I treledade konstruktioner i äldre skrifter är gerundiets preposition vanligare än participets. Eftersom attributfunktionen inte kännetecknar gerundiet hade dess position i förhållande till N ingen särskiljande betydelse; på grund av att denna form hade spridits relativt nyligen var dess position inte heller särskilt etablerad. När det behövde framhävas att handlingarna hörde samman med varandra placerades gerundiet under XVI—XVII århundradena oftare än participet omedelbart efter verbet. I K. Sirvydas ”Punktai sakymų” utgör sådana VPN-konstruktioner omkring en tredjedel av alla exempel.

Kättarna säger att Gud sår ogräs av synder (säger att Gud sår syndens ogräs) SP I 288¹⁷. Den helige Chrysostomos svarar att Kristus gjorde detta därför | att hans apostlar var goda (att Kristus gjorde det därför) SP II 40—41. Om någon ser sin broder synda... ChB I Jon 5,16. Och den som såg Anden stiga ned och bli kvar över honom, det är... ChB Jon 1,33. Den heliga ängeln till herdarna... förkunnar kungens födelse RG 20_15–18. Sedan tror han att de är i helvetet PK LVII.

¹⁰ Jfr förf., Baltistica, IV(2), 1968, s. 197 ff., 201—202.

178

Som vi ser beror de tydligaste positionsskillnaderna mellan de konstruktioner som diskuteras här, vilka återspeglas i de statistiska uppgifterna, på olika syntaktiska egenskaper hos particip och gerundier.

2.1.3. Populariteten hos den inverterade modellen NPV (t.ex.: rožes žydint mátom RG 546₃) bland gerundiekonstruktioner kan åtminstone delvis bero på stilistiska och rytmiska faktorer (t.ex. i vers, där den är mycket vanligare), och i vissa fall även på den tendens att placera verbet sist i satsen som uppmuntras av latinska original (t.ex. i S. Vaišnoras ”Žemčiūga”, där NPV förekommer i 26 av 103 konstruktioner, dvs. 23,3%).

2.2.0. Numera används ackusativkonstruktioner med gerundier i betydligt större utsträckning än konstruktioner med particip. Även förhållandet mellan deras positionsmodeller har förändrats något.

De positionsmodeller som förekommer i nutida språkets gerundiekonstruktioner har fastställts utifrån 1 600 konstruktioner, hämtade huvudsakligen ur 1900-talets skönlitteratur, folklore och talspråk. Exempelmaterialets fördelning på positionsmodeller visas i tabell 3.

Ledens ordningsföljd i gerundiekonstruktioner i nutida språk

Tabell 3

Positionsmodell | Antal konstruktioner |% | VNP | 1260 | 79 | VPN | 114 | 7 | NPV | 39 | 2,5 | NVP | 63 | 4 | VP | 120 | 7,5 | PV | 4 | 0,2

2.2.1. Tabellen visar tydligt att gerundiekonstruktionerna har blivit mer positionsstabila. Huvudmodellen VNP dominerar nu klart och intar en liknande position som bland konstruktioner med particip. Den participform som var relativt ovanlig i äldre skrifter har nu blivit standard och kan ersätta particip i alla de fall där de används i denna konstruktion. Den relativa andelen av den binära modellen VP är nu mindre, inte för att denna modell överlag skulle ha börjat användas mer sällan, utan framför allt för att gerundiet har blivit vanligt även i de konstruktioner (till exempel med ackusativformer av substantiv i maskulinum och femininum) där det ännu bara tog sina första steg på 1500-talet.

2.2.2. Standardiseringen av gerundiekonstruktionen har uppenbarligen inte ökat andelen fall med prepositionellt P; den har till och med minskat något (9,4: 7,01). Även om gerundiets postposition (till skillnad från participets) saknar relevans för dess syntaktiska funktion, betingas den ändå av den allmänna tendensen i litauiskan att placera den predikativa leden efter subjektleden. Därför är konstruktioner med prepositionellt gerundium, sett ur nutida språkbruk, lika inverterade som yttranden där verbet står efter subjektets nominativform (jfr: matau einant brolį ir matau: eina brolis). Sambandet mellan positionsmodellens stabilitet och konstruktionens användningsomfång uppmärksammades även vid diskussionen av äldre skrifters exempel med particip (jfr 1.1.8.); detta kan delvis för

12*

179

180

Kasusackusativ med participkonstruktioner: ledens ordningsföljd under 1500- och 1600-talen

Positionsmodell | MŽ | Vln | VĖE | BrB ST | BrB NT | BrP | BrGD | DP | PK | WP (išt.) | MT | MP | PsD | SP | SIG | KN | SE | MKr | CbB | Ev | RG | KM | Totalt antal |% | VNP | 12 | 3 | 54 | 873 | 243 | 637 | 8 | 92 | 7 | 2 | 162 | 30 | 8 | 49 | 15 | 4 | 44 | 1 | 55 | 21 | 11 | 1 | 2332 | 84,9 | NVP | 3 | – | 5 | 15 | 22 | 30 | – | 33 | – | 1 | 18 | 12 | 1 | 4 | 5 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 4 | 1 | 160 | 5,8 | NPV | 3 | 1 | – | 11 | 2 | 27 | – | 11 | 1 | 1 | 36 | 2 | 1 | 1 | 5 | 3 | 9 | 1 | 1 | 1 | 3 | – | 116 | 4,2 | VPN | – | 3 | 1 | 6 | 5 | 16 | – | 6 | 2 | – | 11 | 6 | 1 | 10 | 1 | 6 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | – | 75 | 2,7 | PNV | – | – | 1 | – | 1 | 1 | – | 1 | – | – | – | – | – | – | 3 | 1 | 1 | – | 1 | – | 2 | 1 | 12 | 0,4 | PVN | – | – | – | – | – | 1 | – | – | – | 1 | – | – | 1 | 1 | – | – | – | – | – | – | 1 | – | 3 | 0,1 | VP | – | – | 3 | 3 | 10 | 6 | 2 | 9 | 1 | 1 | 1 | – | 1 | 5 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | – | 45 | 0,6 | PV | – | – | – | – | – | 1 | – | – | – | – | 1 | – | – | 1 | – | – | 1 | – | – | – | 2 | 1 | 5 | 0,2

Förhållandet mellan ledens ordningsföljd i particip- och gerundivkonstruktioner

Tabell 5 (sammanställning)

Positionsmodell I skrifter från 1500- och 1600-talen I dagens språk konstruktioner med particip konstruktioner med gerundiv konstruktioner med particip konstruktioner med gerundiv antal% antal% antal% antal% VNP 2332 84,9 257 60,5 795 79,5 1260 79 NVP 160 5,8 20 4,7 50 5 63 4 NPV 116 4,2 47 11,1 10 1 39 2,5 VPN 75 2,7 40 9,4 140 14 114 7 PNV 12 0,4 — — — — — — PVN 3 0,1 1 0,2 — — — — VP 45 1,6 55 12,9 5 0,5 120 7,5 PV 5 0,2 5 1,2 — — 4 0,2

Detta förklarar den vid första anblicken något märkliga omständigheten att andelen prepositionella VPN-fall bland exemplen med gerundiv visade sig vara lägre än bland exemplen med particip.

Slutsatser

1. Den dominerande positionsmodellen för kasusackusativ med particip, VNP, bestäms av allmänna tendenser i litauiskans ordföljd (den objektiva ackusativens och det predikativa ledets placering i satsen). Den postpositionella placeringen av participet, som konstaterats i 95% av konstruktionerna i skrifter från 1500- och 1600-talen, återspeglar ett halvpredikativt samband mellan substantivets och participets ackusativformer.

Övriga positionsmodeller beror på satsens eller den vidare kontextens struktur och lexikala sammansättning, eller är stilistiskt markerade och bör därför betraktas som inversionsmönster.

2. De viktigaste positionsskillnaderna mellan gerundivkonstruktionerna i äldre skrifter (friare ordföljd, betydligt vanligare tvåledsmodell VP) förklaras av gerundivets syntaktiska egenskaper och dess ännu relativt begränsade utbredning i kombinationer med ackusativ.

3. Den ökande positionsstabiliteten hos gerundivkonstruktioner under den skriftliga traditionens period hänger samman med att deras användningsområde breddas.

181

4. Ordföljden mellan leden i konstruktioner med ackusativus cum participio (participium coniunctum) är syntaktiskt motiverad. Fördelningen av positionsmodeller i två synkrona snitt (språket på 1500–1600-talen och på 1900-talet) återspeglar allmänna regelbundenheter i konstruktionens utveckling.

В. АМБРАЗАС

POSITIONELLA MODELLER FÖR ACKUSATIVUS CUM PARTICIPIO I LITAUISKAN

Sammanfattning

På grundval av en statistisk undersökning och en jämförelse mellan data från fornlitauisk skrift och det moderna språket behandlas förhållandet mellan positionsmodellerna för konstruktionen med ackusativ och particip eller gerundium (accusativus cum participio). I denna konstruktion styr verbet (V) ett nominalt led i ackusativ (N) och ett particip (P), vilka är förbundna med varandra genom en dubbelriktad halvpredikativ relation.

De tre grundläggande leden i konstruktionen har en syntaktiskt motiverad position. Participets halvpredikativa funktion bestäms i hög grad av dess postposition i förhållande till substantivet, vilket konstaterats i 95% av beläggen i 1500- och 1600-talens skrifter och i 86% i det moderna språket. I de sällsynta fall då participet står prepositionellt signaleras dess halvpredikativa funktion av andra strukturella egenskaper (förbindelse med ett pronomen eller med en kombination av pronomen och substantiv), av karaktären på dess relation till verbet (omöjligheten att betrakta substantivet som verbhandlingens direkta objekt), eller så är funktionen syntaktiskt obestämd.

Konstruktionens grundläggande positionsmodell VNP bygger på allmänna regelbundenheter i litauisk sats: det objektiva ackusativobjektet står oftast efter verbet och det predikativa ledet efter subjektet. Övriga modeller betingas av särskilda strukturella och semantiska egenskaper hos omgivningen (kontexten) eller är stilistiskt markerade.

Konstruktioner med en oböjlig participform på -nt eller -us (gerundium), vilka i 1500- och 1600-talens skrifter utgör endast 13% av alla belägg med ackusativ, kännetecknas av friare ordföljd och högre produktivitet hos tvåledsmodellen VP. Dessa skillnader beror på gerundieformens grammatiska egenskaper (avsaknaden av kongruens och attributiv funktion), liksom på att den tidigt fick spridning just i tvåledskonstruktioner.

Vid en jämförelse mellan konstruktionerna i fornlitauiska och i det moderna språket framträder en ökad positionell stabilitet hos konstruktioner med gerundium, som numera i de flesta fall här intar de böjda participformernas plats. Å andra sidan ökar bland konstruktioner med böjda participformer antalet belägg med participet i preposition (VPN). Dessa data visar på ett direkt samband mellan positionell stabilitet och spridningen av den undersökta konstruktionen. Eftersom användningen av konstruktioner med böjda participformer numera är begränsad till fall där substantivet är verbets direkta objekt, kan ökningen av konstruktioner med participet i preposition förklaras av påverkan från motsvarande attributiva konstruktion. Förändringarna i förhållandet mellan positionsmodellerna återspeglar således allmänna regelbundenheter i utvecklingen av strukturen för ackusativus cum participio under den litauiska skrifttraditionens period.

Statistiska uppgifter om positionsmodellerna för ackusativus cum participio och deras inbördes förhållande redovisas i tabellerna nr 1–5.