MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985)

LARISA FROLOVNA KACHOVSKAJA

FÖRKORTNINGAR I VETENSKAPLIG TERMINOLOGI

Produktiviteten hos förkortningsmetoden för ordbildning och den aktiva användningen av förkortade enheter inom alla samhällssektorer är obestridliga fakta i moderna språk. Förkortningar är mycket ekonomiska i uttrycket och förekommer med hög frekvens i texter av olika slag, vilket ofta leder till att texter blir överlastade med förkortade ord och väcker berättigade invändningar från språkvetare. Berättigade invändningar kan dock endast riktas mot användningen av förkortningar, inte mot själva förkortningsmetoden.

Nya ord som bildats genom förkortning har under en längre tid berikat den samhällspolitiska vokabulären i många språk. Det är framför allt denna ordklass som undersöks när dagstidningar och tidskrifter används som källor till det empiriska materialet. Ett antal intressanta studier har huvudsakligen genomförts utifrån den samhällspolitiska vokabulären. I dessa betraktas förkortning inte bara som en av språkets utvecklingsfaktorer, utan själva förkortningarna undersöks också ingående. I arbeten av D. I. Aleksejev, V. V. Borisov, N. V. Gjatj, V. A. Itskovitj, R. I. Mogilevskij, L. K. Pavlovskaja och andra behandlas förkortningar både synkront och diakront, såväl inom ett språks system som genom jämförelser av material från flera språk. Förkortningarnas historia, deras plats och roll bland andra lexikala enheter, deras struktur och beroende av den ursprungliga komplexa formen studeras.

Ett utmärkande drag hos modern förkortningsbildning är att denna derivationsmetod i allt större utsträckning används för att bilda termer inom olika grenar av vetenskap, teknik och industri. Inom avdelningar för vetenskaplig och teknisk information och i redaktionellt arbete har förteckningar över förkortningar av olika slag blivit vanliga; där förklaras förkortningarnas betydelser. Det finns uppenbarligen ett trängande behov inte bara av att skapa förkortningsordböcker för enskilda språk, utan också av att sammanställa specialiserade terminologiska ordböcker och uppslagsverk över förkortade ord.

Studiet av förkortade termer kan ge ytterligare information om de förkortade ordens egenskaper, både vad gäller hur de bildas och hur de används i vetenskaplig litteratur.

79

Den intensiva användningen av förkortning vid bildandet av termord främjas för det första av vissa intralingvistiska faktorer: tendensen att hushålla med språkliga medel, asymmetrin mellan den tid det tar att uttala och uppfatta betydelsen, den ojämna fördelningen av information inom yttrandesegment, informationsöverskott i språkliga meddelanden och så vidare.

Den aktiva användningen av förkortningar förklaras för det andra av deras särdrag: a) en förkortning kan förmedla en och samma information med färre tecken än det motsvarande uttrycket; b) lexem som ligger till grund för förkortningarnas beståndsdelar existerar självständigt i språket; de trunkerade beståndsdelarna kopplas till bestämda ord vid avledningen, medan både förkortningen som helhet och det ursprungliga uttrycket parallellt förknippas med referenten under användningen; c) förkortningar och motsvarande syntagmer används ofta parallellt under hela förkortningens livstid, vilket avsevärt utvidgar synonymins område.

Iakttagelser visar att förkortningar som regel kan användas synonymt i tal med det ursprungliga (eller motsvarande) uttrycket, med en viss form av huvudordet (eller huvudorden) och slutligen med ett lexem som avletts från huvudordet eller det centrala betydelsebärande ordet, till exempel: АЖ — bågformad styv bergförstärkning — bågformad bergförstärkning; АЗС — automatisk bensinstation — tankställe; РДТ — raketmotor med fast drivmedel — raketmotor; СБУ — självgående borrigg — självgående. Användningen av enkla psykolingvistiska analysmetoder visar att inom den samhällspolitiska terminologin läser och uppfattar exempelvis 60–80% av informanterna, när de läser en text med förkortade ord, förkortningen som ett självständigt ord; 4–30% använder huvudordet eller en avledning av det i stället för förkortningen, och 4–17% av deltagarna i experimentet läser det fullständiga ursprungliga uttrycket där förkortningen står. Fördelningen av synonympar beror på många omständigheter, däribland användningsområdet. I vardagligt tal används således det förkortade ordet och semantiska kondensat av typen självgående, tankställe oftast som synonymer; i dokumenterande sammanhang (specialiserad vetenskaplig litteratur, press) används förkortningar som regel parallellt med det fullständiga ursprungliga uttrycket. Att förkortade ord används inom vetenskaplig terminologi och förstås av en stor del av språkbrukarna beror i hög grad på hur vanliga de är (hur ofta de återkommer), jämför: АСУ, КПД (även кпд), ЛЭП, men АПВ (automatisk återinkoppling), ИСО (tröghetsbaserat referenssystem), ТМК (teorin om masskommunikation) med flera.

80

Inom olika områden av vetenskapsspråket förekommer förkortade ord av alla kända typer, t.ex.: initialförkortningar av bokstavs- och ljudtyp — АМС, АРН, ОСТ (tekn.); НС, ТА, ФЕ (lingv.); stavelseförkortningar винипласт, лавсан, парсек; blandformer — молекс (molekylsikt), ПРОСАБ (luftvärnsbomb), радиокип (radiokomparering och pejling) m.fl. Andelen blandade förkortningar, där initiala delar kombineras med stavelseförkortningar, är liten i den totala mängden förkortade termer. Någon regelbundenhet i deras användning har inte fastställts.

Av särskilt intresse är termer som innebär att en viss del av den ursprungliga ordgruppen förkortas medan huvudordet står kvar i sin helhet. Exempel på sådana ord, som kallas partiellt förkortade, ofullständiga, övergångsformer osv., är välkända i språket (Главлес, Гос-телерадио, вибропомол m.fl.). Vetenskapsspråket kännetecknas av ett särskilt formellt uttryck för denna typ av förkortningar, t.ex.: ВЧ-сигналы, НС-анализ, НЧ-сигналы, УВЧ-терапия. Det särpräglade är att sådana förkortningar vanligen skrivs med bindestreck, med en initialförkortad del först, och kan omvandlas till ordgrupper av olika sammansättning, jfr.: högfrekventa signaler, analys enligt metoden med direkt komponentuppdelning, terapi med användning av ultrahög frekvens. Terminologiska förkortningar av typen АТ-двигатель, УВЧ-терапия bör betraktas som sammansatta ord eller sekundära förkortningsbildningar. Upprepad tillämpning av förkortningsmetoden (t.ex.: 1) ultrahög frekvens→УВЧ — 2) terapi med användning av УВЧ→УВЧ-терапия) leder till att förkortningar med en attributiv del uppstår i vetenskaplig terminologi, vilket kan klassificeras som uppkomsten av adjektivförkortningar¹. Det är dock lämpligare att anse att det attributiva ledet ingår i det nya ordet genom sammansättning eller förkortning. Inom vetenskaplig terminologi kan man systematiskt iaktta bildandet av förkortningar enligt en modell med återkommande utbrutna komponenter, där element av typen -ан, -ен, -ин, -ол osv. fogas till en förkortning av syntagmens huvudsakliga betydelsebärande ordstam. Serier av likartade bildningar skapas, t.ex.: бензол, виналол, винол, ксилол, пайлен, пионы, резол, силон, синтин, этанол, этролы m.fl. I vissa av dem går det att fastställa ursprunget till den utbrutna komponenten och dess fullständiga ursprungliga motsvarighet, t.ex.: летилен, элан, där -ан kommer från АН — Vetenskapsakademin; радон — radium och argon; силал — från lat. Silicium (kisel) och eng. alloy (legering). I andra förkortningar används en sådan komponent analogiskt som ett färdigt ordbildningsaffix, jfr.: дедерон, нейлон,

¹ Шуба П. П. Аббревиатуры-прилагательные в современном русском языке.— В кн.: Словообразование и номинативная деривация в славянских языках.— Гродно, 1982, ч. 1, с. 157—159.

6 Užsak. Nr. 1007

81

перлон. Det har fastställts att sådana benämningar på ämnen och material inte bara används aktivt i vetenskapsspråket, utan också tillämpas ganska konsekvent utanför ett visst terminologiskt område. De tas upp i polytekniska ordböcker, där de förses med beteckningen ”handelsnamn”.

Trots produktiviteten hos förkortningar som bildats enligt modellerna ”förkortning + fullständigt ord” och ”avkortning + fast element av typen -оль”, fortsätter initialförkortningar att vara de allra vanligaste i specialiserade vetenskapliga texter, och deras totala antal ökar ständigt.

Andra nya tendenser inom modern förkortningsbildning kan också iakttas i vetenskapsspråket: frånvaro av så kallade ursprungliga ordgrupper och användning av motsvarande syntagmer efter att förkortningen har uppstått, avsiktlig homonymi mellan förkortningar och lexem som redan är kända i språket, t.ex.: взор — optisk spaningspluton, Выстрел — högre skyttekurser, СИРИУС — insamling av information, registrering, mätning, styrning och signalering (automatiskt system) osv.

Förkortningarnas särprägel inom vetenskaplig terminologi bestäms inte bara av deras struktur, bildningssätt och tematiska tillhörighet. Själva användningen av förkortningar och förkortningsbildning inom terminologin kännetecknas av vissa specifika drag. Parallell användning av förkortade och oförkortade benämningar åtföljs av att en stadig koppling mellan dem och ett visst sakförhållande etableras. Oavsett bildningssätt, antal och omfattning hos de avkortade elementen samt den formell-semantiska relationen mellan det förkortade ordet och den ursprungliga benämningen, syftar båda leden i det särpräglade ordbildningsparet parallellt på ett och samma denotat. För en förkortad term som en gång har kopplats till ett visst sakförhållande (t.ex.: силал — legerat gjutjärn med 5—6% kisel, ПЗУ — permanentminne i elektroniska datorer) behövs ingen definition, än mindre en komponentvis uttydning, vid varje ny användning. Parallell användning av förkortade termer och ordgrupper i stilistiskt syfte kan leda till att den ena benämningen tränger undan den andra — syntagmen eller förkortningen, t.ex.: КВ — kortvåg, КБО — serviceanläggning, социолингвистика — social lingvistik, ТМК — teori om masskommunikation.

Inom terminologin bör fullvärdiga förkortade termer med lexemstatus, som tas upp i ordböcker, särskilt urskiljas, t.ex.: ДСК — byggnadskombinat, лазер — kvantmekanisk förstärkare för det optiska området (från engelska light amplification by stimulated emission of radiation, laser), ПЭЗС — tidvattenkraftverk, РТС — reparations- och teknisk station m.fl. De nämnda förkortningarna

82

har en tillräckligt hög användningsfrekvens och uppfattas därför lätt samt används i stor utsträckning i texter av olika slag och med olika syften.

Under undersökningens gång identifieras också förkortningar som är karakteristiska endast för enskilda texter (eller grupper av texter). Denna grupp termer kan villkorligt benämnas textabbreviationer. Förkortade ord av detta slag används som regel inte i text utan att skrivas ut. Deras plats i språksystemet kan bestämmas till ett mellanläge mellan specialterminologi och konventionella förkortningar. Att de befinner sig i ett mellanläge bekräftas av att textabbreviationer då och då ansluter sig än till den ena, än till den andra gruppen: de utgör en outsinlig källa till modern lexikal abbreviation; många textabbreviationer förblir dock konventionella förkortningar under lång tid, jfr t.ex.: МС (interplanetär station), НТИ (vetenskaplig och teknisk information), СЭС, sanepidstation (sanitär-epidemiologisk station), men АРВ (autonom kylvagn), ВУС (hjälpsambandscentral), ВЭЗ (vertikal elektrisk sondering), гв. (garde, gardes-), ФЕ (fraseologisk enhet).

Textförkortningarnas beständighet förklaras av olika orsaker: de förkortade enheternas starkt specialiserade karaktär, användningsområdet, deras förankring i skriftspråket, rationella användningssätt m.m. Det finns ett bestämt system för användningen av textabbreviationer: som regel anges först en beskrivande benämning tillsammans med den förkortade formen inom parentes. Därefter används termabbreviationen, medan det fullständiga namnet återinförs endast när stilistiska skäl kräver det, t.ex.: «konstruktion av bärraketer (РН), motorer och ombordbaserade styrsystem» och därefter: «…raketer av typen ”Kosmos” (РН)² skjuts upp»; «När det uppträder som en överfrasenhet (СЕ)³» och «…dessa strukturers läge vid orientering av СЕ^»⁴» osv.

Textuella termabbreviationer kan inte betraktas som rent grafiska förkortningar, eftersom de i texter läses i sin förkortade form, används i satsen i enlighet med substantivets grammatiska kategorier, till övervägande del kan lexicaliseras och är karakteristiska för alla områden inom vetenskaplig terminologi.

Att under en viss tid använda den förkortade termen parallellt med den ursprungliga benämningen och att samtidigt stadigt knyta abbreviationsnamnet till ett visst denotat är ett lagbundet

² Политехнический словарь.—М.: Сов. энциклопедия, 1980, с. 246.

³ Теория языка. Методы его исследования и преподавания.—Л.: Наука, 1981, с. 130.

⁴ Där, s. 132.

83

skede i abbreviationsprocessen i moderna språk. Ingenstans framträder den dock så tydligt och åskådligt som i vetenskapens språk, där sammandragna och förkortade ord är särskilt vanligt förekommande.

Vid studiet och kodifieringen av vetenskaplig terminologi bör termabbreviationer ägnas stor uppmärksamhet. Överdriven användning av förkortade termer, överföring av abbreviationer som är kända inom ett fackområde till ett annat och ignorering av de tendenser som finns inom modern abbreviation försvårar i hög grad förståelsen av texten. Endast en skicklig och måttfull användning av abbreviationsterminologi kan effektivt bidra till informationsöverföringen utan att hindra kommunikationen.

ЛИТЕРАТУРА

1. Алексеев Д. И. Сокращенные слова в русском языке.— Саратов: Изд-во Саратовск. ун-та, 1979.

2. Борисов В. В. Аббревиация и акронимия.— М.: Воениздат, 1972.

3. Гяч Н. В. Вопросы лексической аббревиации. Автореф. дис.... канд. филол. н.— Л., 1971.

4. Ицкович В. А. Новые тенденции в образовании аббревиатур.— В кн.: Терминология и норма. М., 1972.

5. Каховская Л. Ф. Аббревиация как способ словообразования: Автореф. дис.... канд. филол. н.— Минск, 1980.

6. Могилевский Р. И. Некоторые замечания о происхождении и развитии слоговых аббревиатур в славянских языках.— Тр. Самаркандск. ун-та, 1963, вып. 3.

7. Павловская Л. К. Сложносокращенные слова в общественно-политической лексике современного русского литературного языка первого десятилетия советской эпохи (1917—1930): Автореф. дис.... канд. филол. н.— М., 1968.

8. Теория языка. Методы его исследования и преподавания.— Л.: Наука, 1981.

9. Шуба П. П. Аббревиатуры-прилагательные в современном русском языке.— В кн.: Словообразование и номинативная деривация в славянских языках. Гродно, 1982, ч. 1.