MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985)

INA DRUVIETE

MEDICINSKA BEGREPP I POPULÄRVETENSKAPLIG LITTERATUR

För närvarande finns ett behov av att analysera hur termer inom olika grenar av vetenskap och teknik fungerar, grundat på studier av ett omfattande material. Det är viktigt att iaktta hur termer fungerar i vetenskaplig facklitteratur och hur de används i populärvetenskapliga publikationer, föreläsningar samt radio- och tv-program, och vidare hur termer övergår i allmänt språkbruk, det så kallade deter­minologiserings¹processen.

Denna översikt ägnas åt att undersöka (med material från lettiska) hur innehållet i ett vetenskapligt begrepp² inom medicinsk vetenskap återges i populärvetenskapliga sammanhang, vilka riktar sig till läsare eller lyssnare utan specialistkunskaper. I en populärvetenskaplig text tillåts och används flitigt, vid sidan av den kodifierade vetenskapliga termen som har prövats i specialiserade texter, även icke-terminologiska motsvarigheter – stilistiska synonymer, folkliga och föråldrade benämningar, yrkesjargong och till och med slanguttryck. Dessutom finns det i populärvetenskapliga texter inget förbud mot variation i hur ett begrepp uttrycks; inom en och samma text kan det återges med en internationell vetenskaplig term, en parallellterm baserad på det egna språket, en folklig benämning, en omskrivande fras och så vidare.³

Undersökningen av hur den medicinska vetenskapens begrepp återges är intressant av flera skäl:

1. Under andra hälften av 1900-talet utvecklas den medicinska vetenskapen snabbt. Omkring 5 000 sjukdomsnamn var kända vid seklets början, medan antalet i dag uppgår till omkring 30 000.⁴ Det uppstår ständigt nya behandlingsmetoder, nya medicinska apparater och läkemedel. Boomen av nya begrepp kräver också ett motsvarande antal nya termer.

¹ Blinkena A. Terminologizācijas un determinoļizācijas procesi mūsdienu latviešu valodā.— LPSR ZA Vēstis, 1973, Nr. 2, 103.—107. lpp.

² Ett vetenskapligt begrepp är en samling väsentliga kännetecken hos ett objekt, resultatet av kunskapen om den objektiva verklighetens objekt på vetenskapens aktuella utvecklingsstadium.

³ Ср.: Брагина А. А. Значение и оттенки значения в термине.— В кн.: Терминология и культура речи. М., 1981, с. 52.

⁴ Lazovskis I. Ārsts un valoda.— Literatūra un Māksla, 1981, 23.I, 6. lpp.

54

2. Traditionellt bygger medicinska termer på latin och grekiska, t.ex.: vaskulīts, elektroforēze, pulmonologs. På senare tid har antalet termer som lånats från språk där det aktuella fenomenet först fick sitt namn ökat, t.ex.: kūrorts (ty. Kurort), šoks (fr. choc), och termer som lånats från engelskan dominerar, t.ex.: kompaunds, inbridings.

3. Medicinska termer har vissa särdrag jämfört med termer inom andra vetenskaper. För att beteckna vissa begrepp används eponymer – namn på läkare, patienter, historiska personer, hjältar i litterära verk osv., t.ex.: Edipa kompleks, Sārko—Mari slimība. Vissa termer är bildliga och symboliska, t.ex.: kaķa dzirnavu fenomens, strādājošās sievas sindroms. För att förstå innebörden av en sådan term måste man känna till dess ursprungshistoria.

4. I folkmun har det sedan länge funnits ett stort antal benämningar av olika etymologiskt ursprung, som används för att beteckna sjukdomar, deras symtom, behandlingsmetoder, läkemedel, medicinalväxter m.m. Bland dem förekommer dialektord, ord som bygger på ”folketymologi”, omskrivande benämningar och barbarismer. Sådana ord och uttryck är vitt spridda och förekommer ofta i vardagligt tal, inte sällan även i tryckt text, t.ex.: dilonis, sirdstrieka, šprices, nolēmēts. Ibland sätts sådana benämningar inom citationstecken.

5. Med hänsyn till den globala språkliga integrationen och den tvåspråkiga situationen i Lettiska SSR får samordningen av lettiska och ryska medicinska termer en viss betydelse⁵. Det är emellertid nödvändigt att undvika ordagrann översättning från det ena språket till det andra.

6. Eftersom majoriteten av befolkningen dagligen kommer i kontakt med medicinska problem och institutioner, och intresset för den praktiska medicinens och den medicinska vetenskapens framsteg dessutom ständigt ökar, blir frågan om optimala sätt att uttrycka medicinska begrepp och företeelser allt viktigare.

För att göra allmänheten bekant med medicinens grunder ges tidskriften ”Veselība” (”Hälsa”) och ett stort antal böcker och broschyrer ut i Lettiska SSR. Tidskriften ”Zinātne un Tehnika” (”Vetenskap och teknik”) bidrar till folkbildningen inom medicin. En genomgång av de nämnda tidskrifterna och omkring 30 böcker och broschyrer som gavs ut 1981—1983 visar att sätten att återge medicinska begrepp i texter för icke-specialister är mångskiftande. Här följer de viktigaste.

I. Användning i populärvetenskapliga texter av termer på latin eller grekiska, på samma sätt som i facklitteratur, t.ex.: Apendix vermiformis atrodas aklās zarnas lejasdaļā.

⁵ Jfr: E. J. Daugate. Vetenskapens och teknikens funktionella stil – en viktig faktor i utvecklingen av det moderna lettiska språket.—I: Semantikas problēmas. Rīgā, 1982, 83.—88. lpp.

55

II. Användning av en grammatikaliserad internationell term:

1) utan förklaring, t.ex.: Lipidi var iziet cauri asinsvadu endotēlijam un radīt ateromatozās pangas;

2) den internationella termen förklaras med en latvisk termdublett eller en förklarande ordkombination. Den förklarande enheten sätts inom parentes, avskiljs med tankstreck eller med ord som jeb, resp. osv., t.ex.: Mazuļiem nav novērota nosliece uz otītiem (auss iekaisumiem);

3) angivande av begreppets funktion eller kännetecken, t.ex.: Ceptos ēdienos ir akroleins — viela, kas kairina aknas;

4) redogörelse för termens etymologi, t.ex.: Vērojama bioloģisko ritmu akrofāzes (no grieķu akron — virsotne) nobīde;

5) förklaring av termen i form av en definition, t.ex.: Par hemangiomām sauc labdabīgus audzējus, kas attīstās no asinsvadu sienas.

III. Användning av en term med lettisk grund:

1) utan förklaring, t.ex.: Tremes cēloņi jāmeklē bioloģiskās atšķirībās. Slimība sākas ar drebuļi;

2) förklaring av innebörden hos den lettiska termen, t.ex.: Ar jēdzienu „ievaīdīšanās ceļi“ saprot vaidu, kā zāles nokļūst organismā;

3) angivande inom parentes av termen på originalspråket, t.ex.: Ilgi par neārstējamu uzskatīja Laundabīgo mazasinību (anaemia perniciosa);

4) tillfogande av den internationella termen till den lettiska termen på olika sätt, t.ex.: Uz ādas parādās viegli sārti plankumi (rozeolas).

IV. Samtidig användning inom en och samma text av en internationell term och en lettisk term eller en beteckning av icke-terminologisk karaktär, t.ex.: Nieru pārstādīšana ir iespējama. Jau izdarītas vairākas nieru transplantācijas operācijas.

V. Ersättning av en fackterm med en folklig benämning – en beteckning av icke-terminologisk karaktär. Sådana beteckningar sätts ofta inom citationstecken, t.ex.: Bērns piedzimis ar zaķa lūpu. „Caurs miegs“ var kļūt par īpašu problēmu.

VI. Framhävande av en nybildad vetenskaplig term i rubriken till en artikel eller föreläsning, följt av en redogörelse för dess innehåll i texten, t.ex.: Kas ir gerontoloģija? (Заголовок) Gerontoloģija ir zinātne par novecošanos.

VII. Bifogande till texten av en ordlista över termer som används i texten.

Problemet består i att välja en av de ovan nämnda metoderna, vilka var för sig är oklanderliga, för användning i varje enskilt fall. Samtidigt måste man beakta en rad avgörande faktorer: uttryckets vetenskapliga precision, mottagarens nivå av specialkunskaper, ålder och allmänna utbildningsnivå (denna omständighet bör beaktas vid föreläsningar; i en tryckt text bör man utgå

56

den genomsnittliga nivån på specialkunskaper), termens tradition och utbredning, aspekten språkvård, författarens personliga smak samt psykologiska faktorer, som spelar en stor roll i texter om medicinska ämnen.

Frågan om huruvida en vetenskaplig term lämpar sig i populärvetenskapliga texter har än i dag olika svar⁶. De flesta specialister medger numera att det är nödvändigt att läsare utan fackkunskaper på ett genomtänkt sätt får bekanta sig med specialtermer från olika vetenskapsområden. Detta motsvarar såväl den vetenskapligt-tekniska revolutionens krav som befolkningens höjda bildnings- och utbildningsnivå. En ökande tendens att använda internationella termer och facktermer märks också i den populärvetenskapliga medicinska litteraturen. Man bör hålla i minnet att läsaren måste introduceras gradvis till en ny term. Om artikelns författare eller redaktör inte är säker på att den använda termen förstås av flertalet läsare, bör termens etymologi visas, dess innebörd förklaras, beskrivande fraser användas eller termens innebörd klargöras genom kontexten⁷.

Ibland uppstår en skillnad mellan en vetenskaplig terms fackmässiga betydelse och dess betydelse i såväl vardagsspråket som den populärvetenskapliga litteraturen. Små betydelseförskjutningar är helt acceptabla: en lekman kan inte, och behöver inte heller, tränga in i den vetenskapliga termens betydelsedetaljer och behärska alla dess systemiska och kontextuella samband. Men ofta utvidgar en term sin semantik, eller till och med förändrar den, när den införlivas i det allmänna ordförrådet. Den från engelskan inlånade termen stress, som i facklitteraturen används i den primära betydelsen ”kroppens försvarsreaktioner på påverkan av ogynnsamma faktorer”, används således ofta i tal i betydelserna ”oro”, ”bekymmer”, ”nervös överbelastning”. Den latviska dubletttermen spriedze avhjälper inte denna diskrepans. En liknande avsemantisering har också skett med ordet prieks, som i talspråket är känt i betydelserna ”överraskning”, ”förskräckelse”, ”förtjusning”⁸. Författare och redaktörer behöver beakta skillnaden mellan den strikt vetenskapliga och den allmänspråkliga betydelsen hos ord av detta slag.

Professor I. Lazovskis vid Rigas medicinska institut skriver: ”I stället för att ha för avsikt att översätta alla internationella termer till lettiska bör huvudinsatsen riktas mot de påträngande främmande orden, som lätt kan översättas till lett-

⁶ Ср.: Мижневич А. Е. Термины в сфере популяризации знаний.— В кн.: Научно-техническая революция и проблемы культуры языка науки и терминологии: Тез. докл. и сообщ. Вильнюс, 1983, с. 63—65.

⁷ Skujinia V. Terminas kontekste.— Kalbos kultūra, 1983, sąs. 44, p. 19—26.

⁸ Ср.: Скворцов Л. И. Вопросы терминологии и терминотворчества в эпоху НТР.— В кн.: Терминология и культура речи. М., 1981, с. 11—12.

57

iska språket, särskilt om de inte har blivit internationalismer”⁹. I de flesta språk finns dubletttermer med samma semantik. Man kan hålla med om att det är önskvärt att hitta en lettisk motsvarighet till ett inlånat ord, om det inte är bildat av element från klassiska språk, till exempel krustmija — engelska crossing-over, galētājšūnas — engelska killers. Det är tveksamt att införa en lettisk term i stället för en vitt använd term som skapats på grundval av klassiska språk, till exempel metastāze — sriesumi. Det blir en uppgift för vetenskapens popularisatörer i vår republik att på ett genomtänkt sätt föra in nya lettiska termer i bruk. Även om ”varje nyintroducerat ord liknar ett fönster i ett övergivet hus, och varje pojke som går förbi vill kasta en sten på det”¹⁰, kommer en fortlöpande popularisering av nybildningar på lettisk grund att hjälpa dem att snabbare finna sin plats i den medicinska vetenskapens termsystem och samtidigt förklara den nya termens innebörd för lekmän.

Psykologiska faktorer, som ännu inte har studerats tillräckligt, spelar en stor roll vid valet av informationsmedel för populärvetenskapliga medicinska texter. Ett betydande antal medicinska termer som bygger på modersmålet har en oönskad konnotation. Av rent etiska skäl skriver man i populärvetenskaplig litteratur oftast inte aptaukošanās, utan adipozitāte, inte resns, utan korpulents, inte mirstība, utan letalitāte. Även när vissa sjukdomar benämns finns en tendens att föredra den internationella termen.

I populära publikationer måste man också ta hänsyn till det så kallade ”överstensänkskomplexet” från en berättelse av J. Smuul – strävan efter att hitta ett mer respektabelt och mer vetenskapligt namn på sin sjukdom.

En detaljerad analys av de faktorer som får befolkningen att föredra antingen en lettisk eller en internationell term hör till psykolingvistikens område, men såväl terminologiska språkvetare som i synnerhet författare och redaktörer av populärvetenskapliga publikationer måste beakta läsarnas viktigaste psykologiska särdrag. Det är önskvärt att de som skapar nya medicinska termer tar hänsyn till sådana ytterligare faktorer som de psykologiska och emotionella. Ett ändamålsenligt urval av de bästa uttrycksmedlen kommer att främja den fortsatta spridningen av medicinsk kunskap, som är så nödvändig för alla.

⁹ L a z o v s k i s I. Ārsts un valoda.—Literatūra un Māksla, 1981, 23.I, 6. lpp.

¹⁰ S e l j e H. Mana mūža stress.—Rīga, 1983, 77. lpp.