MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV(1985)

OJAR BUSJ, JURIS BALDUNČIKIS

OM KRITERIER FÖR ATT AVGRÄNSA LEXIKALA INTERNATIONALISMER (FRÄMST INOM DET EUROSPRÅKLIGA OMRÅDET)¹)

Den moderna epoken, den vetenskapligt-tekniska revolutionens epok, kännetecknas av en mycket betydande kvantitativ ökning och funktionell expansion av det så kallade lagret av internationell lexik, i nästan alla utvecklade språk (i någon mån utgör språk där puristiska strömningar traditionellt är starka, såsom isländska, finska och ungerska, ett undantag, men inte heller dessa språk lyckas helt stå utanför den dominerande tendensen). Processen med lexikalisering över språkgränserna har varit särskilt aktiv under de senaste 20–30 åren. Till samma period hör de mest seriösa försöken att lingvistiskt tolka den internationella lexiken. Den ursprungliga intuitiva känslan för detta lexikala skikts särart har ersatts av en intensiv språkvetenskaplig undersökning av det.

För en framgångsrik vetenskaplig analys krävs emellertid en klar uppfattning om gränserna för analysobjektet. När det gäller lexikala internationalismer är så ännu inte fallet: uppfattningarna om kriterierna för att avgränsa detta skikt skiljer sig inte bara mellan olika författare, utan ofta också mellan olika arbeten av en och samma lingvist. En partiell men åskådlig bild av dessa skillnader kan fås genom att jämföra definitionerna av internationalismer i uppslagsverk (BSĖ, BelSĖ, LPE) eller exempelvis genom att ta del av olika tolkningar av forskningsobjektet hos författarna till en kollektiv monografi om internationalismer ² (V. V. Akulenko, Ju. A. Zhluktenko, E. G. Tumanjan m.fl.). Naturligtvis har alla definitioner av internationalismer också vissa gemensamma element, som återspeglar huvudkännetecknet för ord i denna kategori — en viss gemenskap i yttre form och betydelseinnehåll hos motsvarande lexem i olika språk. En sådan formulering motsvarar den halvintuitiva uppfattning om lexikala in-

¹ Beteckningen ”eurospråkligt område” motsvarar företeelsens väsen bättre än de vanligtvis använda beteckningarna med samma betydelse — ”europeiskt område” eller ”europeisk-amerikanskt område”.

² Интернациональные элементы в лексике и терминологии.— Харьков: Вища школа, 1980.— 208 с.

34

ternationalismer som hittills har vuxit fram inom språkvetenskapen (och i någon mån kan kallas en invariant i förhållande till olika definitioner). Meningsskiljaktigheterna gäller huvudsakligen mer specifika aspekter, men det är just dessa som avgör hur gränsen för den internationella lexiken dras och om det går att formulera mer eller mindre tydliga kriterier för att identifiera och avgränsa denna lexik.

De otydliga gränserna försvårar i hög grad den vetenskapliga förståelsen av detta lexikala skikt. Därför har artikelförfattarna gjort ännu ett försök att precisera gränserna, med stöd av erfarenheter från studiet av språk som talas av jämförelsevis små folkgrupper. För detta behövde de söka lösningar på några mer specifika frågor: 1) förhållandet mellan ursprungliga och lånade element i den internationella lexiken; 2) den areala karakteristiken hos den internationella lexiken, inklusive fastställandet av en minsta spridningsgräns för internationalismer; 3) den tematiska karakteristiken hos den internationella lexiken, inklusive klarläggandet av förhållandet mellan internationell och exotisk lexik.

V. V. Akulenko anser det möjligt att räkna likartade ord till lexikala internationalismer när de har liknande betydelse och form i besläktade språk, även om orden i alla dessa språk tillhör ett genetiskt gemensamt ordförråd³. Således skulle också exempelvis lit. ирё ’flod’ och lett. ире, eller est. och fin. рӓӓ ’huvud’, kunna betraktas som internationalismer med ”närmast möjliga spridning”. En sådan tolkning stämmer inte alls med termens inre form (etymologi), men kan knappast anses ändamålsenlig med hänsyn till den inom vetenskapen etablerade uppfattningen om lexikala internationalismer som huvudsakligen lånade ord (jfr: ”… för varje enskilt språksystem är internationalismer huvudsakligen lånord …” — Ju. A. Zhluktenko⁴). Samtidigt är V. V. Akulenkos tanke utan tvekan välgrundad och berättigad: sådana genetiskt besläktade ord med likartad betydelse och form bör avskiljas i en särskild kategori för att bli föremål för särskilda studier. Även den modell han föreslagit för bildandet av motsvarande termer är lyckad, till exempel: interslavismer, interskandinavism­er, interturkism­er⁵; på motsvarande sätt kan beteckningar som interbaltismer, interfinnismer och interindoeuropeismer bildas. Samma modell kan användas för ord med likartad betydelse och form i flera språk inom en och samma stat, exempelvis interjugoslavismer (men: intersydslavismer — genetiskt gemensamma ord i de sydslaviska språken), interkinesiska ord osv. I samma avseende kan man kanske också tala om intersovjetismer. Huruvida beteckningen ”internationa-

³ Internationella element i lexik och terminologi, s. 27, 37.

⁴ Ibid., s. 47.

⁵ Ibid., s. 27.

35

”sovjetiska områdets internationalismer” kräver fortfarande precisering mot bakgrund av framväxten av ett enat sovjetiskt folk.

När man benämner endast huvudsakligen lånord som internationalismer bör man tydligt hålla ytterligare en aspekt i åtanke, nämligen förhållandet mellan det inlånade och det inhemska: i ”små” språk är alla lexikala internationalismer (med enstaka undantag) lånord och kan därför i interlingvistiska jämförelser betraktas som en särskild undergrupp av det inlånade ordförrådet, i viss mån sammanfallande med så kallade ”främmande ord”; vid analys av ordförrådet i ett eller annat ”stort” språk måste man däremot särskilt beakta det särdrag hos ord som ur areal synvinkel är lexikala internationalismer, men som i det aktuella språket ingår i det inhemska ordförrådet⁶.

Enligt en rent ”etymologisk” syn på termen ”internationalismer” kan ord i det internationella ordförrådet (så kallade polylexem) förekomma i så få som två språk⁷. Det finns också andra förslag om den lägsta spridningsgränsen för internationellt ordförråd (det euro-språkliga området); oftast föreslås att interlexemet ska förekomma i tre språk av internationell betydelse (engelska, tyska, franska, spanska, italienska, ryska)⁸. Enligt vår uppfattning är det lämpligt att beakta internationalismernas särdrag som huvudsakligen inlånade ord och formulera kriteriet på följande sätt: ett ord (polylexem) kan kallas en internationalism i det euro-språkliga området om det förekommer som lånord i minst två språk av internationell betydelse eller i ett språk av internationell betydelse och minst två andra språk (det är inte helt klart hur man ska bedöma ett polylexem som har lånats in i ett antal mindre språk, men inte förekommer som lånord i något av språken av internationell betydelse). Man bör samtidigt inte glömma att varje polylexem naturligtvis också förekommer i det eller de språk där det tillhör det inhemska ordförrådet eller där det har skapats (eller fått sin moderna betydelse).

Med hänsyn till polylexemets spridning är det lämpligt att urskilja två undertyper av internationellt ordförråd: subareal och areal. Minsta spridning räcker för att hänföra en lexikal internationalism till den subareala undertypen; för att hänföra den till den areala undertypen måste polylexemet däremot förekomma åtminstone i ett språk av internationell betydelse i var och en av de tre största europeiska grupperna inom den indoeuropeiska språkfamiljen (germanska-

⁶ Jfr: Sorokin Yu. S. Utvecklingen av det ryska litteraturspråkets ordförråd under 1830–1890-talen. — M.—L., 1965, s. 158.

⁷ Internationella element i ordförråd och terminologi, s. 15.

⁸ См. Laua A. Latviešu leksikoloģija. — Rīga: Zvaigzne, 1981, 114. lpp.

36

ska, romanska, slaviska; i detta fall kan polska och eventuellt svenska också likställas med de sex språk som nämnts ovan). Polylexemet kan förekomma i språk från två eller flera områden, till exempel det euro-språkliga och det indiska. Om en lexikal internationalism förekommer i språk från ett annat område, kan den hänföras till det transareala internationella ordförrådet ⁹; om ett ord är en areal lexikal internationalism i två (eller flera) områden ingår det i det biareal (poliareal) internationella ordförrådet. Det är förmodligen olämpligt att vid identifieringen av lexikala internationalismer beakta lexem som endast förekommer i ett språks mest perifera delsystem, men denna fråga kräver fortfarande ytterligare undersökning. I synnerhet är det knappast möjligt att helt bortse från ett sådant ordförrådsskikt som allmän slang; även sjömännens fackspråkliga slang är av stort intresse, eftersom den i stor utsträckning använder lexikala lån (särskilt anglicismer). Det kan nog vara meningsfullt att i vissa fall tala om interslangismer, även om en sådan kategori oundvikligen kommer att överlappa med det övriga internationella ordförrådet.

Ibland bestäms avgränsningen av lexikala internationalismer också av tematiska kriterier, varvid endast ord av terminologisk karaktär (BSĖ; BelSĖ) eller ord som betecknar begrepp av internationell räckvidd erkänns som internationalismer¹⁰. Enligt A. Lau är en sådan frågeställning inte godtagbar, eftersom den ersätter språkliga fakta med logiska kategorier¹¹. Ordens betydelser är visserligen utan tvekan ett språkligt faktum, men det förefaller ändå mer ändamålsenligt att betrakta den tematiska särarten som sekundär, något som framträder vid analysen av det internationella ordförråd som har avgränsats på grundval av de redan formulerade kriterierna. Samtidigt kräver exotismer ett särskilt synsätt: de bör antingen inte ingå i det internationella ordförrådet eller betraktas som en mycket särpräglad del av det ¹² på grund av att deras inlåning är ”obligatorisk” när motsvarande realiteter beskrivs.

Följaktligen förefaller det lämpligt att erkänna lånordens spridning som det främsta kriteriet för att avgränsa lexikala internationalismer (man bör vägledas just av vad som är lämpligt eller olämpligt, eftersom internationellt ordförråd trots allt i första hand är en språkvetenskaplig kategori — och naturligtvis interling-

⁹ Jfr: Baldunčiks J. Anglicismu funkcionālais raksturojums mūsdienu latviešu valodā.— LPSR ZA Vēstis, 1981, nr 11, s. 64.

¹⁰ Акуленко В. В. Существует ли интернациональная лексика? — ВЯ, 1961, № 3, с. 61. Впоследствии В. В. Акуленко, по-видимому, от этого критерия отказался.

¹¹ Laua A. Latviešu leksikoloģija, s. 114.

¹² Jfr: Krysin L. P. Främmande ord i det moderna ryska litteraturspråket.— M.: Nauka, 1968, s. 47.

37

vistisk snarare än språklig). Samtidigt föreslås följande uppsättning minimikrav som krävs för att ett ord ska hänföras till den internationella lexiken i ett visst (europeiskt språkligt) område: lexikala internationalismer är ord i olika språk som förenas av likhet i betydelse och form och som har lånats in i minst två språk av internationell betydelse eller i ett språk av internationell betydelse och minst två andra språk.