LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989)

KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS

ELENA GRINAVECKIENĖ

NYA LITAUISMER I VITRYSKA DIALEKTER

De lexikala undersökningar av vitryska som genomförts under de senaste två decennierna (1965—1986) gör det möjligt att hävda att frågan om litauismer i vitryskans dialekter fortfarande är aktuell och att inte alla ord av litauiskt ursprung som används där ännu har upptäckts. Ett betydande antal tidigare oidentifierade litauismer upptäcks fortlöpande, och försök görs att fastställa och underbygga de fonetiska motsvarigheter som har utvecklats i olika vitryska dialekter och under olika tidsperioder. Våra undersökningar visar att det här förekommer äldre litauismer med vokalismen a/¹o/ y, vilka härrör från litauiska ord med vokalismen (i)uo och (i)au, t.ex. akóma ’agnborst’ < lit. akuotas; Лок, лох ”fältets namn” < lit. Laukas ’detsamma’ < lit. laukas; ебо́ба ’alm’ < lit. guoba; са́мка ’stor sjal med fransar’ < lit. siaústė ’detsamma’, бужа́лна ’slaganets huvud’ < lit. buožė, buoželė ’detsamma’; куку́ць ’lerpipa’ < lit. kaukútis ’detsamma’ m.fl. [Grinaveckienė₁; Grinaveckienė₂]. I sökandet efter litauismer stöter man fortfarande på svårigheter när ett litauiskt ord med en viss vokalism, som lånats in i olika vitryska dialekter, inte bara har fått olika motsvarigheter för denna vokalism, utan ofta också genomgått många olika konsonantförändringar och uppvisar varierande ordbildning. Därför är det ibland inte lätt att fastställa och belägga den verkliga litauiska källan till ett sådant vitryskt ord. Säg till exempel att de vitryska dialektorden какапу́чки, како́ушки, капа́кучки, капко́ушки, ко́каушки, ко́киушки, ко́ркиушки, ко́пнуики, кукаpúчки, kúkiушки, кукарз́чки, kúрачки, куркиушки, куро́пачки, kúрпиушки, kúртачки, kúрчьки, kúрчюки, med betydelsen ’små benknölar’, liksom каккру́чки ’axlar’ och ко́кашы ”små benknölar; ben” [Слоўнік, т. 2, 364, 365; Народнае, 169; Жывое, 155]³, trots att de oftast inte liknar varandra särskilt mycket till ljudet, är besläktade — dialektala hybridvarianter av ett och samma ord, genetiskt förbundna med lit. kaukaras (kùkardi, kùkuras), kaùkoras, kaùkara ’kulle’, jämför också det likaledes besläktade kaùkas ’högmod, svulst’.

Av dessa lexem är de etymologiskt mest transparenta och minst förändrade kaka-púčki, кукапу́чки ir кукаpúčki. Enligt lagen au > br. a (t.ex. Лажо́к ’namn på en dal och en väg’ < lit. Lauž- + br. -ok [Мікратапанімія, 136] какапу́чки har uppkommit från lit. kaukar- och den diminutiva betydelsen hos den br. suffixet -ечкі [Сцяцко, 260]. Кукаpúчки ir кукаpúчки kan fonetiskt ha två olika ursprung. De kan direkt härstamma från lit. kùkarai, kùkuras ’kukštera’; de kan också ha utvecklats från lit. kaùkaras enligt lagen lit. au > br. y (jfr det redan nämnda куку́ць < lit. kaukútis). Det finns inte

¹Tecknet / i artikeln visar att ljud (och former) används i olika vitryska dialekter.

²Vitryska dialekters klusila z (som vanligtvis förekommer i lånord) skiljs i texten inte från deras frikativa z.

³Att ”kukšnis” och ”kaukaras” betecknar semantiskt identiska realia visas också av att båda benämns kánžas, t.ex.: galvós kánžas och kójų kánžas (LKŽ. T. 5. 446).

162

helt klart varför stammen i кукара́чуки har я i stället för det väntade а. Kan detta я här ha uppkommit ur а? Det innebär att кукара́чуки kan ha övergått till кукара́чуки. Sådana fall, där en hård konsonant i vissa belarusiska dialekters litauismer ibland blir mjuk, förekommer, t.ex. lit. klùmpės, klùonas > br. клу́мбы | клю́мбы, клу́ня | клю́ня m.fl. [Слоўнік, т. 2, 479–480; Дыялекталагічны, 791–797, карты № 235, 236]. Å andra sidan kan кукара́чуки också ha fått sin början från någon annan lit. variant, kaĩkaras, kùkarai..., till exempel kiãukerė och liknande.

Artimiausia šių leksemų giminaitė, bet jau labiau pakitusi – patyrusi vidurinio -ka- skiemens sinkopę, – yra ку́рачки < *кукара́чки (plg. analogiškus sinkopės atvejus: калану́ха < калаха́ну́ха „ieva“, мана́рка < марына́рка „švarkas“ [Слоўнік, т. 2, 366; т. 3, 29]). O *кукара́чки, kaip akivaizdžiai matyti, < lie. kukar- (kadukar-) + br. -ачкі.

Lexemet karáкуčki står också mycket nära kака́ručki. Det härstammar möjligen från *кака́-pyčki genom konsonantmetates i de mellersta stavelserna (-кару-), det vill säga genom att k och p bytt plats: -кару- > -раку- (beträffande en möjlig liknande konsonantväxling, jämför прае́рх < прапе́х ’ymp’, радзюга < дзярыга ’gūnia’, ’grov filt’ [Слоўнік, т. 4, 76, 441]). *кака́ručki kan ha uppkommit ur lit. kaukar- + vit. -učki. De närmaste släktingarna till Kapáručki är, trots att de vid första anblicken knappast liknar det, lexemen kакóuki, kókiuški, kókaшы, kókaшки, kу́kiuški och ortnamnet Kакóшы луг [Мікратapanімія, 119]. De kan ha utvecklats ur formerna *карако́uki, *kópakiuški, *kóраkaшы, *корakaшки, *кураkiuški, *каракошы genom synkope av den mellersta stavelsen -pa-. Den fonetiska utvecklingen har alltså avlägsnat dem ännu mer än lexemet karáručki från den ursprungliga källan — former med *какар-|*кокар-|*кукар-, som härrör från lit. kadukar- (kukar-) och vitryska suffix.

Žodžių каркóuki, каркýuki, kórkiuuki, куркíuuki baltarusiškos pradinės formos galbūt yra *какрóuki, *какрýuki, *ко́крышки, *кукрышки, pakitusios dėl priebalsių samplaikos -кр- metatezės (dėl кр- virtimo рк- plg. ко́блик < ко́лбик „gružlys, kilbas“ [Слоўнік, т. 2, 493]). O pastarosios dėl patogumo tarti greičiau-siai yra kilusios iš ilgesnių, iš *какарóuki, *какарýuki, *ко́карыушки, *кукарыушки, išmesdamos žodžio vidurio skiemeninį а (dėl galimo tokio išmetimo plg. калма́-ишка < калама́йка „toks vežimas“ [Слоўнік, т. 2, 366]. O šiu formų *какар-|*кокар- pagal br. а|о < lie. au atsirado iš lie. kaukar-; *кукар- – tiek iš lie. kukar-, tiek (pagal br. у < lie. au) – iš kukdar-.

Utvecklingen av lexemen kópнуčki ir kurpíuuki torde ha liknat den för kóпkiuški, куркíuuki (se ovan), men deras inre -n- har uppkommit ur -k- när den semantiska kopplingen till källordet försvagats (jämför det liknande fallet kартанóсы < каркано́сы < lit. karkanósis ’med uppnäsa’ [Слоўнік, т. 2, 424]). Följaktligen är kópnučki, курпíuuki < *kóпркуки, *ку́рkuшки < *ко́круки, *кукру́ки < *кокарyuki, *кукарыuки < lit. kadukar- (kukar-)+ vit. -уишки, -ишки. På liknande sätt har också lexemen kýrmački, kýrpički, kýrčki utvecklats från de senare, där konsonanterna -m-|-p-|-č- i ordets mitt har uppkommit i stället för -k-. Alltså kýrmački, kýrpički, kýrčki < *kýrkački, *kýrkički, *kýrkiki < *kúракаčki, *kúpakički, *kúpakički < *кукара́чки, *ку́какичики, *ку́карыки < lit. kadukar- (kukar-), kaukorkai m.m. (beträffande möjliga liknande konsonantväxlingar i vissa vitryska dialekter, jämför deras батлашка < баклажка,

11*

163

кобачка < копачка ”gropen under bröstet”, дръмотник < дръмотник, krypъtnik < trypūtnik, кузсūрка < туžurka med flera. [Слоўнік, t. 1, 154, 491; t. 2, 493, 545, 558]. Lexem av denna typ är de allra äldsta, har förändrats mest och har avlägsnat sig längst från sin huvudsakliga källa.

Lexemet курóпачki kan också vara mycket gammalt. Det bör ha genomgått följande fonetiska utveckling: курóпачki < *куро́качки < *кукора́чки < lit. kukar- (kav-kar-) + vitry. -ачki.

Kartais pasitaiko, kai įtariamam br. šnektų lituanizmui nepavyksta nustatyti tikslaus lietuviško atliepo. Sakysime, kad jų vietovardis Бажышки „Varanavo raj. Saltoniškių kaimo ganykla“ [Мікратанімія, 23] yra lituanizmas, abejonių nekyla, tačiau nežinia, ar jo šaknies a yra kilęs iš lie. au, ar uo, kadangi abu šie dvibalsiai tam tikru metu kai kur br. šnektose yra davę tą patį a refleksą, pvz., Лакінікі < lie. Laukininkai ir габа < lie. guobà ir kt. Taigi neaišku, ar Баж- lie. atliepas yra Bauž-, ar Buož-, plg. lie. Baužiškiai „Radviliškio raj. kaimas“ ir Бюžiski „Biržų raj. kaimas“ [LTSR adm., t. 2, 30–44].

Liknande svårigheter uppstår när man stöter på ord i vitryska dialekter som misstänks vara litauismer: па́зі, паžáбы, паžáйды, паžáлы, лага́ры, паго́йцы, паýžáн, пýžыўш, супу́зі, супу́зі, vilka har samma betydelse ”fåra, ström av vatten eller tårar, ränna, vattenflöde” samt deras паziсmų med betydelsen ”randig, fläckig” [Слоўнік, t. 2, 603; t. 4, 235, 236, 237, 333; t. 5, 20, 21, 229; Сцяшковіч, 397, 412; Rūdninkai, Akmenynė].

Lexemet pázi misstänktes vara en litauism på grund av uttalet med klusilt r (som är vanligare i vitryska lånord), dess utbredningsområde och dess isolerade förekomst [Арашонкава, 128; Грыневецкене, 187], men dess verkliga litauiska källa har ännu inte kunnat spåras. Nu när fler andra otvetydiga släktingar till pázi vad gäller betydelse och fonetik har dokumenterats i vitryska dialektordböcker och handskrivna källor, finns det skäl att fortsätta sökandet efter deras litauiska motsvarigheter.

Om man medger att vitryska a < aý (< lit. au) har uppstått i roten till lexemet pázi⁴ (alltså pázi < *páyzi), finns det skäl att anta att det genetiska sambandet mellan rötterna till lexemen pázi, pýžыўш, пау́ган med likartad betydelse (паž-, pýž-, páyž-) är tillräckligt tydligt och att de alla har sitt ursprung i páyž-. Även lexemen pagáзы, pagáйды, pagáлы, pagójцы hör otvivelaktigt till samma rot páyž- > pag- (men med olika avledningsbildande stamelement), liksom лага́ры, som uppstått genom metates ur pagáлы (genom att konsonanterna i de yttre stavelserna pa- – -лы bytt plats, det vill säga genom uttalet ла- – -ры; jämför även det likartade vitryska ляндэрак ”stekpanna med handtag” < pol. rądelek ”detsamma” [Слоўнік, t. 2, 717]. Upphovet till dessa lexem med en enda betydelse kan ha varit litauiska ord med besläktad semantik och fonetik och roten raug-, exempelvis ráugtis (riáugtis) ”mulna, dra ihop sig (om moln)”, ráugas ”en butter person”; jämför också apsiráugė (užsiráugė) ”mulnade”, kad tu prasraugtái ”må du försvinna”, užráugti ”lämna, röka in” bin med rök; med vokalväxling i roten: rūgà, rūgýs ”långvarigt regn; fuktigt väder”, rūgas ”regnig, mulen dag”, rūgala, rūgalas

⁴Det bör noteras att det vitryska ordet pázi i Lazūnai-dialekten (BTSR, Vyjos distrikt) numera används som ett lån från vitryska och uttalas rõ’g’e’s (på grund av vitryska a > lit. a; i lån från slaviska språk motsvaras uo, jämför dialektens vitryska lånord му avóga ”försiktighet” < vitryska амбае́ца ”detsamma”, учхво́тай ”byte” < vitryska ухва́ты ”detsamma” [Lazūnai].

164

”regnigt väder”; jämför också: Žiulvin, Žiulvin, Žiulvineli, gyvas būsi – pienu rūgsi ”du kommer att flöda, rinna”, om du inte är död – kommer du att flyta i blod; Gyvoliai, som hade dött, låg och ruttnade, och från dem spred sig en obeskrivlig stank åt alla håll, som flödade ”rann, spreds” med flera. [LKŽ, t. 11, 281, 286—288, 523, 883, 892, 905]. Som vi ser är alltså betydelsekomponenten ”flöda, täckas, rinna” och liknande i lit. rūgštis (rūgti) med flera just densamma som betydelsen hos vitryska pázi och dess övriga besläktade ord; därför går det inte att förneka släktskapet mellan de undersökta vitryska orden och de nämnda litauiska orden.

Betydande tvivel om släktskap både med vitryska pázi (och övriga) och med litauiska rūgštis (rūgti) väcker formerna hos lexemen cupáei, cupýei, som är liktydiga med pázi. Att döma av den likartade klangen med pázi och framför allt av den gemensamma betydelsen borde deras rötter vara -pazi, -pyzi (-pyzi kan antingen direkt föras samman med ord av den aktuella betydelsen med roten rūg- i litauiska, eller anses ha utvecklats ur *-payzi > *-pŏyzi > *-pyzi; beträffande en sådan utveckling, jämför vitryska kykýub ”lerpipare” < lit. kakū́tis ”detsamma”). Om detta antas kan deras släktskap med pázi vara välgrundat och möjligt. Men hur ska den inledande cy-? i båda orden förklaras? Även om det vore ett prefix tillför det ingen ny betydelse till orden. Här kan cy-, på grund av ordets betydelseförlust, ha uppstått genom tillägg av c- och inskjutning av y (för att underlätta uttalet). Att liknande fall av konsonanttillägg förekommer i dialekterna, särskilt i deras lånord, framgår tydligt av vitryska свя́сла ”förbindelse” < вя́сла ”detsamma”, плі́шта ”list, beklädnad” < pol. listwa ”detsamma”, lit. skrúpčioti < krūpčioti med flera. [Слоўнік, т. 4, 14, 403; LKŽ, t. 12, 1101]. Att c (eller en annan konsonant) ibland följs av ett inskjutet y eller någon annan vokal när en konsonantgrupp bildas, framgår av vitryska dialektord som жарало|журало|жырало́|жэрэло́ ”källa, källsprång” < pol. źródło ”detsamma”, скляроз ”skleros” < склероз ”detsamma”, скру́так ”bylte” < скрутак ”detsamma” med flera. [Слоўнік, т. 2, 140, 174; t. 5, 14, 16]. Liknande inskjutning av vokalen u (eller till och med ą!) visas tydligt också av vissa litauiska (liksom fornpreussiska) lånord, till exempel suliūbas, sąliūba, sąliūbas ”äktenskap” < pol. ślub ”detsamma” (jämför fornpreuss. salūban ”detsamma”), sunevoga ”kränkning, förtal” < pol. zniewaga ”detsamma”, sūmislas ”påhitt, idé” < pol. zmysł ”detsamma”, suvodba ”bröllop” < ryska свадьба ”detsamma” [LKŽ, t. 12, 81; t. 14, 137, 148, 151, 250]. Detta cy- kan alltså också ha fogats i sin helhet till orden *pazi, *pyzi, i enlighet med vitryskans ordbildningsregler eller genom anpassning till dess system. Liknande ordbildningsfall förekommer även bland lånord i litauiska dialekter, till exempel sūsmislas ”avsikt” < pol. zmysł ”detsamma”, suvada ”hädelse” < vitryska вада ”detsamma” <pol. zwada ”detsamma” [LKŽ, t. 14, 230, 246].

Om denna vår gissning skulle visa sig vara välgrundad och rimlig, kan de vitryska pázi, cupáei och andra besläktade lexemen mycket väl ha just ett sådant litauiskt ursprung*.

FÖRKORTNINGAR

Akmenynė

— Akmenynės dialekt (Šalčininkai distrikt), anteckningar från E. Grinaveckienės expedition 1981.

Арашонкава

— Арашонкава А. У., Грынаเวцкене А. І., Кавальчук І. П., Манкевіч Ю. Ф., Рамановіч Я. М., Шаталава Л. Ф. З лексікі беларускіх

*Om vissa ”lituanismer” har redaktionskollegiets ledamöter en annan uppfattning.

165

гаворак заходняй зоны // Весці Акадэміі Навук БССР. Серия грамадскіх навук, № 4, 1969. С. 123—134.

Дыялекталагічны — Дыялекталагічны атлас беларускай мовы. Карты і каментарыі. Мінск, 1963.

Grinaveckienė, — Grinaveckienė E., Mackevič J. Några fonetiska särdrag hos lituanismer i vitryska dialekter // Litauiska språket och tvåspråkighet. V., 1988. S. 123—131.

Grinaveckienė, — Grinaveckienė E., Mackevič J. reflexer av vokalismen lie, (i)au i vitryska lituanismer // Baltistica. 1989. T. 3 (1 tillägg). S. 70—80.

Гринавеckене — Гринавеckене Э., Макевич Ю. Ф., Романович Е. М., Чеберук Е. И. Vardagligt ordförråd av litauiskt ursprung i västra Belarus // Litauisk terminologi. V., 1975. S. 163—195.

Lazūnai — Lazūnų dialekt (Vyvija distrikt), anteckningar från E. Grinaveckienės expeditioner 1959 och 1972.

LTSR adm. — Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas. V., 1976. T. 2.

LKŽ — Lietuvių kalbos žodynas. V., 1968. T. 1; V., 1969. T. 2; V., 1956. T. 3 tt.

Мікратанімія — Мікратанімія Беларусі. Мінск, 1974.

Народнае — Народнае слова. Мінск, 1976.

Rūdninkai — Rūdninkų dialekt (Šalčininkai distrikt), anteckningar från E. Grinaveckienės expedition 1980.

Сцяшко — Сцяшко П. У. Народная лексіка і словаўтварэнне. Мінск, 1972.

Сцяшковіч — Сцяшковіч Т. Ф. Слоўнік гродзенскай вобласці. Мінск, 1983.

Слоўнік — Слоўнік беларускіх гаворак паўночна-заходняй Беларусі і яе пагранічча. Т. 1—5, Мінск, 1979—1986.

Жывое — Жывое слова. Мінск, 1978.

NYA LITAUISMER I VITRYSKA DIALEKTER

Sammanfattning

Forskare inom vitrysk dialektlexik stöter ständigt på ännu oidentifierade lånord av litauiskt ursprung. Lånord med rotvokalen a /o/ у, som under århundradenas lopp utvecklats ur litauiska ord med vokalerna (i)uo, (i)au, är särskilt iögonfallande, t.ex. аба ’alm’ < lit. guoba ’dets.’, гужалкі ’grodyngel’ < lit. buožgalviai ’dets.’, сатка ’stor sjal med fransar’ < lit. sijūstė ’dets.’, Лох ’namn på ett fält i Novogrudok-distriktet i Vitryska SSR’ < lit. Laukas ’namn på ett fält’ (<lit. laukas ’fält’), кукуў ’ler visselpipa’ < lit. kaukiūtis ’dets.’. Dessa lånord rymmer ofta även vissa förändringar i konsonantismen och uppvisar en mångfald i ordbildningen. Därför är det ibland förhållandevis svårt att fastställa dessa lexems egentliga litauiska ursprung.

Artikeln undersöker de talrika bildningarna av ordet какарачкі ’hälben; ben; axlar’ och motiverar samt underbygger deras ursprung (vart och ett för sig) från lit. kākaras (kūkaras) ’kulle’. Eftersom a i vitryska lånord kan ha uppkommit såväl ur den litauiska diftongen au som ur uo är det i praktiken omöjligt att fastställa den exakta litauiska källan till det vitryska ortnamnet Бажышки: det kan i lika hög grad ha bildats av det litauiska ortnamnet Vaižškis som av Buožškis.

Artikeln försöker fastställa det litauiska ursprunget till lexemen рагі, рэўгішы, раўган, сургіі m.fl., ’rännilar, strömmar av svett, vatten, tårar’, om vilka det länge har funnits en uppfattning att de är litauismer. Utifrån segmentets betydelse ’rinna, flöda, dra ut, täckas’ och sannolikheten för den vitryska ljudlagen а < lit. au (jfr раўган, рэўгішы) dras slutsatsen att dessa lexem kan ha sitt ursprung i litauiska ord med roten aug-(riaug-, rīg-) och samma betydelse. Rötterna i lexemen сургіі, сургіі är -раг-, -руг-, medan den första stavelsen су-, som inte ger orden någon ny betydelse, är ett prefix, av samma slag som stavelsen su-, vilken klassificeras som ett prefix i det litauiska lånordet sūvada ’gräl’ < vit. вада ’dets.’ < pol. zwada ’dets.’

166