LKRS — Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. II pat. leid. V., 1989.

LKŽ — Lietuvių kalbos žodynas. V., 1966. T. 7 (ir jo sutrumpinimai).

L—LKŽ — Balkevičius J., Kabelka J. Latvių—lietuvių kalbų žodynas. V., 1977.

L—LV — Bojatė A., Subatnieks V. Lietuviešu—latviešu vārdnīca. Rīga, 1964.

LP — Ivanauskas T. Lietuvos paukščiai. V., 1955. T. 3.

Lp — Logminas V. Lietuvos paukščiai. V., 1979.

LPV — Ivanauskas T. Vadovėlis Lietuvos paukščiams apibūdinti. K., 1931.

LRKŽ — Lietuvių rašomosios kalbos žodynas. Heidelberg, 1932—1968. T. 1—5.

L—RKŽ — Lyberis A. Lietuvių—rusų kalbų žodynas: L—RKŽ₁. V., 1971; L—RKŽ₂. V., 1988.

LTE — Lietuviškoji tarybinė enciklopedija. V., 1980. T. 6; 1981. T. 7; 1984. T. 12.

MLTE — Mažoji lietuviškoji tarybinė enciklopedija. V., 1968. T. 2; 1971. T. 3.

MRKŽ — Mokomasis lietuvių kalbos rašybos ir kirčiavimo žodynas / Sudarė P. Kniūkšta ir A. Lyberis. II leid. K., 1986.

PP — Ivanauskas T. Pasaulio paukščiai. V., 1971.

R—LKŽ — Rusų—lietuvių kalbų žodynas. V., 1982. T. 1 (Sudarė Ch. Lemchenas); V., 1983. T. 2 (Sudarė Ch. Lemchenas); V., 1985. T. 4 (Sudarė J. Kardelytė, Ch. Lemchenas, J. Macaitis, A. Mankevičienė).

RŽ — Lietuvių kalbos rašybos žodynas. K., 1948.

TLE — Tarybų Lietuvos enciklopedija. V., 1986. T. 2; V., 1988. T. 4.

TZ — Mastaukis St. Taikomoji zoologija. K., 1947.

ŽD — Skardžius P. Lietuvių kalbos žodžių daryba. V., 1941.

Jonas Klimavičius

Tidskriften ”NEOTERM” och terminologins

internationalisering

IOUTN (International Organization for Unification of Terminological Neologisms) — Internationella organisationen för harmonisering av terminologiska neologismer — grundades 1982 i Warszawa. Dess grundare var författaren, lingvisten och översättaren Z. Stoberskis. Organisationen samlade filologer, lingvister och andra specialister inom olika områden som intresserade sig för problem kring terminologins internationalisering. De grundläggande principerna och uppgifterna för organisationens verksamhet presenteras i den särskilda publikationen ”All about IOUTN” (”Allt om IOUTN”).

Ofta anser även de mest framstående lingvisterna att terminologiska neologismer bör skapas enbart på modersmålet och att främmande — internationella — termer bör ersättas med ord från det egna språket. IOUTN, som vägleds av principen ”vetenskapen är mänsklighetens egendom”, föreslår att termens form och betydelse harmoniseras. Enligt IOUTN skulle internationaliseringen av termer påskynda utbytet av vetenskaplig och teknisk information, vilket i sin tur skulle främja den ekonomiska utvecklingen.

IOUTN samarbetar med internationella organisationer, termbanker och terminologicentra, akademier och universitet. I olika länder runt om i världen inrättar organisationen egna kommittéer, sammanställer och ger ut flerspråkiga specialordböcker och tillhandahåller information i terminologifrågor. En av organisationens viktigaste uppgifter är att främja användningen av internationella termer genom massmedier och särskilda periodiska publikationer.

186

IOUTN:s huvudsakliga publikation är tidskriften ”NEOTERM”, som började utges 1984 och kommer ut var tredje månad. Chefredaktör för publikationen är IOUTN:s president Z. Stoberskis. I artiklar som publiceras på engelska och franska fördjupas teoretiska och praktiska frågor inom terminologin och olika aspekter av dess internationalisering behandlas. Publikationen innehåller fler artiklar av teoretisk än av praktisk karaktär. Bland de senare kan nämnas Z. Stoberskis artikel ”Teori och praktik för internationell terminologi” (5/6 — 1987, s. 24—28), K. Lukaševičius ”Fysiktermer i polska” (K. Lukaszewicz, 5/6 — 1987, s. 38—41) m.fl. Tidskriften publicerar listor över internationella termer och neologismer inom språkvetenskap och fysik. I dessa presenterar språkvetare och terminologer från olika länder de internationella termer eller motsvarigheter till dem som används eller har skapats på deras språk. Tack vare filologie doktoranden K. Gaivenis, chef för terminologigruppen vid Litauiska språkets institut, hittar vi litauiska termer i dessa listor. ”NEOTERM” informerar också läsarna om kommande kongresser, seminarier och symposier och presenterar kortfattat artikelförfattarna.

I det första numret av ”NEOTERM” behandlar Z. Stoberskis artikel ”Världsomfattande internationalisering av vetenskapliga termer” (1 — 1984, s. 3—9) problemen med den ökande mängden särskilda internationella termer. En genomgång av språkets och symbolernas utvecklingshistoria visade att processen av desintegration och integration av alla språkliga tecken har djupa rötter. Processerna i naturen, samhället och även språket som kommunikationsmedel följer den eviga lagen om desintegration och integration. Som exempel anför han siffrornas utvecklingshistoria. Siffror är språkliga tecken som en gång uttrycktes med vissa symboler och som efter många förändringar utvecklades till det arabiska siffersystemet, förståeligt för människor som talar alla världens språk. De internationella vetenskapliga termernas spridning är ett resultat av att informationsmängden inom vetenskap och teknik ökar och förändras snabbare.

Den polska vetenskapsakademiens professor och biokemist T. Kožibskis konstaterar i artikeln ”Enhetliggörande av vetenskaplig terminologi” (T. Kožybski, 1 — 1984, s. 16—20) att forskarnas försök att skapa ett konstgjort internationellt språk inte gav de förväntade resultaten. Ett sådant språk kan inte bilda ett logiskt, nationellt och även fonetiskt och morfologiskt system som motsvarar mänsklighetens komplexa moderna tankenivå. Eftersom det inte finns något universellt hjälpmedel som lämpar sig för internationell användning, engelskan ännu inte har fått denna status och grekiskan och latinet redan har förlorat den, menar T. Kožibskis att internationellt enhetliggjorda vetenskaps- och tekniktermer skulle kunna fylla denna funktion. Universalitet kännetecknar dem och är ett viktigt villkor för terminologins internationalisering. Humanioras terminologi, som tenderar att begränsas till en nation eller kultur, är däremot mer individuell och därför svårare att enhetliggöra.

Författaren betonar i sin artikel att enhetliggörandet av terminologin inom ett särskilt vetenskapsområde beror mindre på antalet termanvändare än på hur populärt området är. Ibland gör ett stort intresse för ett begrepp eller föremål att termen som betecknar det överskrider den snäva kretsen av specialister (så skedde med termen izotopas). Terminologins internationalisering beror också på vilken plats vetenskapsområdet intar med avseende på exakthet. Termer inom exakta vetenskaper, till exempel matematik, är

187

enhetliggjorda mycket snabbare än termer inom sociologi eller andra humanistiska ämnen.

I sitt föredrag ”Terminologins internationalisering” (5/6 — 1987, s. 11—18), som hölls vid det internationella terminologiseminariet i Adis Abeba, försökte Z. Stoberskis förklara processens innebörd och fördelar för alla motståndare. Till författare och filosofer som, med hänvisning till patriotiska känslor, hävdar att internationella termer förorenar nationalspråket — folkets okränkbara kulturarv — påminde han om att specialterminologin är hela mänsklighetens vetenskapliga arv, inte en enda nations. När vetenskaplig och teknisk information utbyts är enhetlig terminologi särskilt användbar för utvecklingsländer där det finns flera nationalspråk och många dialekter. Till språkvetare som anser att internationella ord inte passar in i nationalspråkets regler, i synnerhet dess fonetik, presenterar Z. Stoberskis IOUTN:s principer. När en neologism lånas in ska samma begrepp, rot och definition bevaras. Varje språk har rätt att använda främmande ord enligt sina egna fonetiska och grammatiska regler.

När en ny term uppstår väcks frågan om vad man ska använda i det egna språket: ett direktlån, en ”färdig” neologism eller en översättningskalkering bildad efter mönster från ett annat språk. Denna fråga behandlas i den tidigare nämnda artikeln av Z. Stoberskis, ”Världsomfattande internationalisering av vetenskapliga termer” (1 — 1984, s. 3—9). Enligt honom är kalkeringar ofta inexakta, förvränger informationen och ger upphov till felaktiga associationer. Internationella termer med en enda rot och en enda definition är däremot mer universella och lätta att känna igen när man läser vetenskaplig litteratur på ett främmande språk, även om man inte behärskar det väl.

I artikeln ”En neologism i det egna språket eller ett lånord” (B. Walczak, 5/6 — 1987, s. 48—56) behandlar lingvisten B. Valčakas vid universitetet i Poznań samma fråga ur både ett lingvistiskt och ett extralingvistiskt perspektiv. Ur språklig synvinkel är det omöjligt att avgöra vilken term — den internationella eller den inhemska — som bättre fyller terminologins funktioner. Ur ett extralingvistiskt perspektiv har de internationella termerna ett obestridligt övertag. Men även då bör de inte användas urskillningslöst; man måste ta hänsyn till följande: traditionerna inom vetenskaps- och teknikområdets terminologi samt textens karaktär och syfte när termen används (vetenskaplig text, populärvetenskaplig text eller lärobok). Det är också viktigt att komma ihåg att inhemska termer blir etablerade i språkbruket mycket snabbare än främmande.

I artikeln ”Den polska terminologins utveckling” (3/4 — 1985, s. 15—25) konstaterar samma B. Valčakas att ett ord som nyligen har dykt upp i ett språk kan vara: 1) en nybildning (avledning eller sammansättning), 2) ett lån (direktlån eller översättningskalkering), 3) en neosemantism, 4) en onomatopoetisk bildning. Enligt B. Valčakas har vetenskaps- och tekniktermerna, med undantag för onomatopoetiska bildningar, samma ursprung. Därefter urskiljer författaren två huvudsakliga källor till lexikaliska enheter: en intern källa — för att skapa nybildningar och neosemantismer — och en extern källa för att bilda lånord.

O. A. Vojtasevičius, professor vid universitetet i Warszawa, beskriver i artikeln ”Vetenskaps- och tekniktermers struktur” (O. A. Wojtasiewicz, 11/12 — 1988, s. 6—9) den syntaktiska strukturen hos sammansatta termer med hjälp av enkla regler. Ord

188

Ordbildningsmetoder är lingvisternas favoritobjekt för forskning, medan problemen kring termernas syntaktiska struktur ofta glöms bort. Desto mer eftersom så många som 95% av de 1 miljon vetenskaps- och tekniktermerna på polska, enligt ungefärliga beräkningar, består av flera ord.

Den polska forskaren A. Topulos hävdar i artikeln ”Att definiera termer” (3/4 — 1985, s. 12—15) att en neologism som term mycket ofta ges en helt annan betydelse. Endast terminologernas medvetna arbete kan förhindra sådana okontrollerade betydelseförändringar. Läsaren (informationsmottagaren) av en termdefinition uppfattar ibland begreppet annorlunda än vad författaren (informationsavsändaren) försöker presentera det som. Detta kan inträffa på grund av såväl läsarens som författarens fel. A. Topulos behandlar denna process ur ”informationsavsändarens” perspektiv och menar att brister i termer uppstår därför att definitionen som användes när termen bildades också hade brister. Därefter skiljer författaren mellan tre typer av definitioner: syntetisk, analytisk och indirekt reglerande. För en neologism som term är en syntetisk definition lämpligast.

När nya teorier uppstår, uppstår nya begrepp. I vissa fall definieras de först och får namn först därefter; i andra fall är det tvärtom. I båda fallen är det viktigt att definitionen motsvarar begreppet. När en författare vill definiera ett begrepp kan hen beskriva en helt annan betydelse. Detta händer eftersom människan, när hon uttrycker sina tankar skriftligt eller muntligt, översätter dem från sitt semantiska språk, och det är svårt att undvika misstag i en sådan översättning (och inte bara i en sådan).

Det är mycket sällan som skaparen av en ny term också är författaren till definitionen. Oftast är skaparen okänd. I dag skulle det vara omöjligt att hitta upphovspersonen till begreppet rymdskepp. De som konstruerar rymdskepp är på intet sätt skaparna av begreppet. Begreppet uppstod tillsammans med människornas äldsta drömmar om att flyga ut i rymden.

En tid efter att begreppet uppstått förekom termen rymdskepp i olika slags litteratur, särskilt i science fiction. Sådana skepp styrdes i science fiction oftast av människor. Kanske speglade den definition som dök upp något senare därför bara delvis begreppet rymdskepp och bortsåg från det faktum att rymdskepp också kan vara obemannade. Definitionens författare hade helt enkelt inte analyserat alla användningsfall för denna term. Även om tillverkningen av de allra första rymdskeppen just hade inletts, hade själva begreppet rymdskepp redan dessförinnan etablerats i människors medvetande. En sådan term borde alltså ha en reglerande, inte en syntetisk, definition.

V. Akulenka, vice ordförande för terminologikommittén vid Ukrainas vetenskapsakademi och doktor i filologi, definierar i artikeln ”Internationella lexikala element och terminologins internationalisering” (7/8 — 1987, s. 11—15) internationella lexikala element som homologiska (dvs. med liknande betydelse och form) diamorfem, dialexem och diafrasem. Så kallar han likartade morfem, ord och fraser som används i två språk. Polyelement (dvs. polymorfem m.m.) är internationella lexikala element som används i flera språk. V. Akulenka påpekar att identitet i betydelse mellan internationella element är nödvändig inom terminologin. Formlikheter kan visa sig i förhållande till språk­tecknet, antingen externt eller internt; därför måste man skilja mellan ra-

189

skriftliga och ljudmässiga former samt olika slags motivation — strukturell, semantisk, fonetisk. Efter att ha undersökt möjliga kombinationer drog V. Akulenka slutsatsen att det både i standardspråket och i terminologin finns 7 typer av internationella element:

P a n a š u m a i: Tipai reikšmės garsinės form. rašytinės form. motyvacijos I 1 1 1 1 II 1 1 1 0 III 1 1 0 1 IV 1 0 1 1 V 1 1 0 0 VI 1 0 1 0 VII 1 0 0 1

Av tabellen framgår att typ I av internationella element har den högsta graden av internationalitet, medan typ III har den lägsta. I dagens internationella kommunikation, särskilt inom vetenskap och teknik, är likheter i skriftlig form mycket viktigare än likheter i ljudform. Egenskaper hos ljud- och skriftformen är viktiga när ett språk har ett eget alfabet (armeniska, georgiska) eller hieroglyfisk skrift. I moderna språk förekommer alla typer av internationella element; två av dem — IV och VI — förekommer i språk i Fjärran Östern. Nedan ges exempel på dessa typer.

I. Eng. airport, fr. aéroport, sp. aeropuerto, it. aeroporto, ry. аэропорт, pol. aeroport, lit. aeroportas osv. Ord av denna typ har samma betydelse, liknande ljud- och skriftform samt en gemensam motivation (”air” — ”port, haven”).

II. Eng. atom, fr. atome, ty. Atom, sp. átomo, it. atomo, ry. атом, pol. atom. Ord av typ II av internationella element har en gemensam betydelse och liknande yttre form (ljudmässig och skriftlig), men saknar enhetlig motivation.

III. Eng. telegraph, georgiska (telegraphi), hindi (teligraf), urdu (teligraf). Orden har samma betydelse, liknande ljudform och gemensam motivation, men helt olika skriftlig form.

IV. Kinesiska (bai van), jap. (hyaku man), koreanska (pen man) ”miljon”. Ord med internationella element av denna typ har samma hieroglyfiska form och motivation, men olika uttal.

V. Ryska метр, georgiska metri, armeniska metr, hindi mitar. Alla aspekter utom den skriftliga formen är likartade.

VI. Kinesiska (putao), jap. (budo) ”druvor”. Ord med internationella element av denna typ har en gemensam omotiverad hieroglyfisk form.

VII. Tyska Lufthansa, danska lufthaven, japanska (kuko), urdu (havai bandar gah) har samma betydelse, ”flygplats”, och samma motivation (”air” — ”port, haven”).

190

V. Akulenka delar in världens mest utvecklade språk i fem regioner: Europa–Amerika, Sovjetunionen, Mellanöstern och Främre Orienten, Sydasien och Östasien. Vid utformningen av internationella termer hade grekiskan och latinet störst inflytande i den första regionen, ryskan i den andra, arabiskan och persiskan i den tredje, sanskrit och pali i den fjärde samt japanskan och fornkinesiskan i den femte.

Artikeln ”Om lingvistens och terminologens roll” av H. Jadacka, terminolog vid Warszawas universitet (H. Jadacka, 11/12 — 1988, s. 9—16), handlar om lingvistens roll i processen att bilda termer. Skapandet av vetenskapliga och tekniska termer är inte en spontan process, utan en medveten verksamhet utförd av en grupp specialister. Ett ord eller en grammatisk form som kommit in i det allmänna språkbruket följer principen: usus linguarum tyrannus. Här är lingvistens alla ansträngningar fruktlösa. Inom terminologin börjar lingvistens arbete så snart en neologism uppträder. H. Jadacka hänvisar till M. Mazurs artikel ”Teknisk terminologi”, där fyra kriterier för en terms korrekthet (correctness) anges: 1) en adekvat relation mellan termen och det föremål den betecknar (referent), 2) termens relation till terminologisystemet inom en viss bransch, 3) den språkliga formens fulländning, 4) ändamålsenlighet (operativeness). Adekvansprincipen innebär: 1) överensstämmelse mellan termens betydelse och form, 2) att termen är entydig, 3) att den är homogen. Det är viktigt att den språkliga formen bara har en betydelse, och omvänt. I annat fall kan sådana terminologiska brister uppstå som polysemi och synonymi.

En ny terms relation till terminologisystemet kan undersökas ur lingvistisk synvinkel, det vill säga enligt principerna om produktivitet och homogenitet. En term är produktiv när vi kan bilda andra avledda ord från den. Enligt den andra principen bör en ny term, vad gäller ordbildningen, vara homogen med termerna inom samma vetenskapsgren.

Termens formfulländning kräver, enligt författaren, att användaren har en känslomässigt neutral inställning till det objekt som betecknas. Neutralitet kan uppnås genom ett väl genomtänkt ordval och genom att undvika sådana ordbildningssätt som lämpar sig för talspråk samt diminutiv- och augmentativbildningar.

I artikeln ”Är terminologi en ny vetenskapsgren?” av J. Pienkos, professor vid Warszawas universitet och ordförande för Polens översättarförbund (J. Pieńkos, 7/8 — 1987, s. 25—37), framhålls att terminologin spelar en särskilt betydelsefull roll vid översättning av såväl skönlitteratur som facklitteratur. Översättaren försöker ofta, i brådskan, själv skapa neologismer eller översättningslån. När lingvisten skapar nya termer måste han eller hon följa principerna om universalitet, internationalitet, enhetlighet, motsvarighet, effektivitet, precision och begriplighet.

Avslutningsvis några ord om tidskriften ”NEOTERM:s” för- och nackdelar. Tidskriften presenterar IOUTN, dess verksamhet och uppgifter för läsaren samt anger principer och metoder för internationell terminologi. Enligt min mening undviker publikationen att ta upp så många motstridiga åsikter som möjligt och att väcka debatt. De åsikter som framförs i tidskriften är ganska ensidiga; den ägnar främst uppmärksamhet åt internationaliseringen av terminologin och åt propaganda.

191

”NEOTERM” bör intressera lingvister och terminologer. De kommer att hålla med om en del och invända mot annat, men de kommer helt säkert att fundera över hur man i denna världsomspännande ström av terminologisk internationalisering kan bevara den nationella egenarten hos den litauiska terminologin.

Rosita Pundytė

TERMINOLOGISKA ORDBÖCKER 1985—1990

I detta kommenterade register presenteras terminologiska ordböcker som gavs ut i Litauen 1985—1990.

Materialet har samlats in från ”Pressens årsbok” (1985—1990) samt bibliotekskataloger. Alla ordböcker som presenteras här har granskats.

I beskrivningen av varje ordbok anges följande uppgifter: 1) vilka språk ordboken omfattar; 2) vilken typ den är (förklarande, översättande etc.); 3) omfång; 4) hur termerna presenteras (artikelvis—utan artiklar; systematiskt—alfabetiskt); 5) om den är accentmarkerad eller inte; 6) om den har granskats av terminologigruppen vid Litauiska språkinstitutet (tidigare Litauiska språk- och litteraturinstitutet), och om felaktiga termer, ordagranna översättningar, barbarismer etc. har förekommit; 7) ordbokens eller ordlistans ändamål.

Anmärkning. I titlarna varierar termerna ordbok och ordlista. På ett ställe kallas en publikation av betydande omfång (220 eller fler sidor) för en ordlista, medan en liten publikation (omkring 40 sidor) på ett annat ställe tvärtom kallas ordbok. I beskrivningarna av ordböckerna och ordlistorna har man försökt skilja mellan dessa termer.

1985

Förklaring av dialektiska materialismens termer och begrepp: (Metodiskt hjälpmedel för LVKKI:s studenter) / Litauens statliga institut för fysisk kultur, institutionen för marxism-leninism. Sammanst. J. Jaselskis. K.: LVKKI, 1985. 52 s.

Denna enspråkiga förklarande ordlista innehåller över 180 av de vanligast förekommande filosofiska termerna.

Ordlistan begränsar sig inte till en kort förklaring av termen, utan innehåller en hel del uppgifter om ett eller annat fenomens historia, anger de mest framstående företrädarna osv. För många termer anges deras ursprung och ursprungliga betydelse.

Termerna i ordlistan presenteras i alfabetisk ordning.

Ordboken saknar accentmarkering; den har inte granskats av terminologigruppen.

Avsedd för studenter vid Litauens statliga institut för fysisk kultur som studerar dialektisk materialism.

Ordbok över elektrotekniska, galvanotekniska och korrosionstekniska termer (på litauiska, ryska, engelska, tyska och franska): Förslag för granskning / Litauiska SSR:s vetenskapsakademi, institutet för kemi och kemisk teknologi. Sammanst. A. Bernotas, J. Bubelis, J. Matulis, V. Skominas, R. Šližys, G. Tomkevičius, R. Višomirskis. V.: [ChChTI], 1985. [D] 1. 208 s.

Ordboken är femspråkig (på litauiska, ryska, engelska, tyska och franska); den är översättande.

192