I går skickade jag till Er den första häftesdelen av min ”Lietuvių kalbos žodynas”, om vilken Ni vänligen kan informera Era kolleger, lingvisterna. Priset för första häftet i Kovno är 12 litas (= 1 amerikansk dollar 20 cent), exklusive porto. Porto för ett exemplar med rekommenderat trycksaksband är 1 litas 44 cent. Jag har redan skrivit om detta till prof. E. Lidén och H. Petersson. Den andra häftesdelen av ordboken kommer ut ur trycket kort efter påsk. Allt gott! K. Būga¹⁴

FÖRKLARINGAR

¹ Ordet patamologija bör stå inom parentes. Se Būga K. Upių vardų studijos ir aisčių bei slovenų senovė // Tauta ir žodis. K., 1923. T. 1. P. 1–44 (= Būga K. Rinktiniai raštai. T. 3. V., 1961. P. 493–550).

² Torbjörnsson T. Die gemeinslavische Liquidamethese. 1–2. Upsala, 1901; 1903 (= Upsala Universitets Årsskrift, 1902; 1904).

³ Det bör vara Slawisches.

⁴ Se Būga K. Rinktiniai raštai. T. 2. V., 1959. P. 151–153, 214–223.

⁵ Mer om dessa och andra rekonstruktioner, se Būga K. Rinktiniai raštai. T. 3. P. 493–550, 741 ff.

⁶ Datumet för detta brev (2 juni) är felaktigt, eftersom det är ett svar på T. Torbiörnssons brev av den 23 juni.

⁷ получил upprepas två gånger.

⁸ Det bör vara Lautsubstitution.

⁹ Det bör vara Трусман; se Трусман Ю. Ю. Чудско-литовские элементы в новгородских пятинах. Часть первая. Ревель, 1897.

¹⁰ Det verkar som om tecknet || saknas.

¹¹ (♀ = upprepas två gånger.

¹² Problemen som behandlas i brevet har undersökts i K. Būgas artiklar; se Būga K. Rinktiniai raštai. T. 3. P. 493–550, 741 ff. m.fl.

¹³ I slutet av detta brev anges att det är ett öppet brev; där anges även T. Torbiörnssons (Schweden/Herrn Dr. Tore Torbiörnsson / Upsala, Universität) och K. Būgas (Abs. Prof. K. Būga. Kaunas, D. Vilniaus gatvė N 2. Litauen) adresser.

¹⁴ Detta brev är skrivet på vykortets baksida. På framsidan finns T. Torbiörnssons och K. Būgas adresser samt datumet (6–II–24).

Anmärkning. Efter tryckningen av denna publikation kommer avskrifterna av K. Būgas brev till T. Torbiörnsson att överlämnas till handskriftsavdelningen vid Vilnius universitetsbibliotek.

Bonifacas Stundžia

K. BŪGAS BREV TILL DEN POLSKE LINGVISTEN JAN ROZWADOWSKI

I arkivet vid Polska vetenskapsakademien i Kraków finns bland många brev, skrivna av framstående och mindre kända personer från olika delar av världen till den polske lingvisten prof. Jan Rozwadowski, även korrespondens som är viktig för vetenskapen om det litauiska språket och kulturhistorien.

J.Rozwadowskis (1867–1935) – vienas iš didžiausių lenkų kalbininkų, klasikinių kalbų mokovas, žymus slavistas, indoeuropeistas ir baltistas. Jis

177

– professor och rektor vid Krakóws universitet, akademiker och president för Polska vetenskapsakademien samt hedersledamot i många europeiska nationella akademier och sällskap, däribland Litauiska vetenskapssällskapet (från dess grundande 1907). J. Rozwadowski behärskade litauiska utmärkt, undersökte litauiska dialekter och utforskade deras förbindelser med de slaviska språk som de stod i kontakt med. Bevarade finns texter på dialekterna från Sudargas (Šakiai kommun) och Zietela (Diatlovo kommun i Hrodna-regionen i Belarus), som han nedtecknade mycket noggrant.

För litauiska lingvister är Kazimieras Būgas (1879–1924) innehållsrika brev de mest intressanta i det nämnda arkivet. Bland J. Rozwadowskis handskrifter har man funnit fem brev från K. Būga, skrivna 1912–1913. Ett av dem är en fullständig språkvetenskaplig studie, medan fyra är vykort. De senares gemensamma signum är K. III – 84 (Archiwum Polskiej akademii nauk Oddział w Krakowie, Jan Rozwadowski). Vykorten, skrivna 1913, finns i handskriftsfonden – Korespondencja Jana Rozwadowskiego na l. B. Nº45 (akt). Brevet från 1912 hittades i en stor låda med J. Rozwadowskis handskrifter, som förvarades av professor J. Safarewiczus (1904–1992), vilken förberedde J. Rozwadowskis skrifter för tryckning. Efter hans död överfördes lådan till arkivet, tillsammans med andra handskrifter av J. Rozwadowski. Innehållet i lådan har dessvärre ännu inte ordnats och handskrifterna har inte numrerats. Där hittades också en bibliografi över K. Būgas egna tryckta arbeten fram till 1912 (sammanlagt 29), sammanställd med hans egen hand.

K. Būgas brev skrevs från flera platser: två vykort från Sankt Petersburg, där han studerade vid den tiden, ett från hemtrakten Dusetos, samt det stora (första) brevet (1912) och ett vykort (1913) från Laižuva, där Juozas Tumas Vaižgantas, som sedan 1903 var präst där, aktivt hade hjälpt K. Būga och E. Volteris.

Förutom K. Būga skrev även Litauens patriark Jonas Basanavičius, grundare och ordförande för Litauiska vetenskapssällskapet (brev skrivna i Vilnius 1911 och 1912), sällskapets förste sekreterare, docenten vid universitetet i Sankt Petersburg Eduardas Volteris (vykort skrivet i Sankt Petersburg 1907), lingvisten Jonas Jablonskis (vykort skrivet 1911 från kurorten Elster i Österrike), den litauiska kartografins pionjär Antanas Macijauskas (vykort skrivet 1911 från Riga) och lexikografen Jurgis Šlapelis (brev skrivet 1928 från Vilnius) brev på litauiska till prof. J. Rozwadowski. På polska skrev senare framstående litauiska kulturpersonligheter brev till J. Rozwadowski: Jurgis Šaulys (1912), Juozas Albinas Herbačiauskas (1912) och Mykolas Biržiška (1913). I ett kort brev från 1918 uppgav prästen A. Dalinkevicius i Gervėčiai i vilka byar i Gervėčiais församling man fortfarande talade litauiska. I J. Rozwadowskis handskriftsfond finns en kort beskrivning på polska, utan datum, av fonetiken i Panemunėlio-dialekten, skriven av Kleofas Jurgelionis, med mera.

Här återges kronologiskt Kazimieras Būgas korrespondens med Jan Rozwadowski. Brevens språk har inte redigerats.

Laižuva (Lajżewo), den 18 (31) december (XII) 1912.

Högt ärade Lärare!

Först och främst ber jag Er om ursäkt för dröjsmålet med svaret på Er vänliga hälsning. Jag hade länge tänkt svara, men kom mig aldrig för. Jag tycks nämligen, liksom salig Jaunius, vara långsam med förberedelserna! Så kan det gå! Jag är skyldig och ber om förlåtelse.

När jag kommer att avlägga magisterexamen vet jag själv ännu inte säkert. Jag tror att magister-

178

Det kommer att behövas åtminstone ett och ett halvt år för att förbereda sig inför provet. Jag har redan samlat ihop en ansenlig mängd material till avhandlingen. I avhandlingen ska jag tala om det slaviska språkets inflytande på litauiskan. Ämnet är mycket livfullt och lärorikt. Jag kommer också att ta upp betoningen på lånord och tonaccenten. Litauerna har, vid sidan av bažnyčia (lettiska baznīca!), även seklyčių -yčios ”свѣтлица”, jämte birkaus (lettiska bīrkaus!) och šīkas. Det finns flera sådana efternamn inte bara i litauiskan, utan också i lettiskan. Mångfalden av tonaccenter finner vi endast i de allra äldsta orden. Senare har låneorden nästan alla ≃; till exempel teese: шūba > šūba, šūbos, ”мытра” ~ miėrg. Kárdas (< lenk. kord) är naturligtvis en nybildning, jfr lit. kárdau, -dyti.

Jag fick era artiklar precis innan jag reste från Petersburg. Tack! Jag läste dem med stor förtjusning. Jag har ännu ingen egen uppfattning om släktskapsförhållandena mellan de baltiska och slaviska språken. Även jag tyckte, i motsats till Jaunius slutsatser, att de slaviska och baltiska språken står varandra ganska nära. Utan att ha undersökt saken grundligare förefaller det mig som om släktskapet mellan dessa språk också skulle kunna förklaras genom grannskap (blizkie sąsiedztwo). Baltiska folk har sedan urminnes tider varit slavernas grannar i nordväst. Jämför era ord med Ptolemaios: öster om Venedy bodde Galindai och Sudinai. I grannspråk finner vi många gemensamma drag, även om de inte är besläktade. Lettiskans och liviskans fonetik skiljer sig föga åt. De östlitauiska dialekternas fonetik ligger nära den vitryska fonetiken. Vi skulle kunna samla många liknande exempel.

Många fonetiska egenskaper som är gemensamma för slaver och balter behöver inte alls visa att språken står varandra närmare. Dessa egenskaper kan också förklaras genom grannskap. Balterna skiljer sig i vissa avseenden fonetiskt från slaverna.

Lit. rš, kš — slav. rx, x (ur *ka), men lit. us, is, och slaviska ux, ix. Blusà: bląża, saūsas: suzą, opsi-tausyti: tušīti || tuça, mušìa: muça, pìsa || paisyti: pązati, liéssas: lix, och så vidare. Jūšė motsäger inte detta. Jūšė är, liksom ušės, bara ett ord som används i Preussiska Litauen. Båda orden är lånade från preussiskan. Det preussiska ordet iuse V 377 ”juche” härstammar från baltiska *jušje. I urpreussiskan måste *jušjē eller *jušiē ha gett upphov till *jušē och senare *jušė. Det är från formen *jušē som de preussiska litauerna torde ha lånat sitt ord jušė. Ušės ”Wochen der Kindbetterin” (Ruhig II 404) från urpreussiska *ušēs < *ušjēs (i-eur. ukʰ-). Att de preussiska litauerna har lånat en del från det forntida preussiska språket visas inte bara av ušės (= lit. šešės), utan också av pas-sevaitė. Kriáušė eller kriáušia (Mielcke II 99) är också ett ord som bara är känt i Preussiska Litauen. Kriáušia skulle vara lånat från det preussiska ordet kriąušjā (šį ir sį). Maišas, riešutas och vėtušas kan bara förstås utifrån det slaviska.

Litauiskt -išk från -isk- har inget gemensamt med slaviskt -ix-: i detta är i oskyldigt. Inte bara övergår -isk- till -išk-, utan också -ašk-, -ešk-, -ūšk-. Till exempel: pūškas ”blåsa, finne”, прыщъ = lenk pyşk || pycha, reškìu, teškìu, braškėti, traškėti, táušku, páuškiu, pliauškėti, čiauškėti, vaš̌kas = воскъ, traškana. Sådana ord finns det en hel mängd av. ”Vocalis + zg” övergår aldrig till žg, därför säger man också pleizgānės (hampa) ”посконь”, vizgėti, dvóžgia och många andra. Laškuoti är en nybildning (Neubildung) i stället för *laškuoti (jfr

179

lakštuoti < *lašk-t-), lāzginti. I stället för pleiškanės finns pleišk- enligt pleizgānēs med s. Maskatuoti har uppkommit genom metates ur mastakuoti (så säger man också); jfr vilkātas ur *viltākas ”Wehrwolf” (det sägs också så) || vilka-takys. Plaštaka ”dłoń” ur *plaškata: slav. plosk, lett. plaskains. Lit. plašk = плоск-; jfr plókščias, ”plaski” ur *plāškčia-. Breško 3 praet. — pol. brzask. Pūkš-lė < puškė, pā-pauškas ”guz” || pó-pūkš-lė ”волдырь”. Jušk. žodynas I 420ᵈ: pó-puškės 1.c. 40ᵇ || paušk-ulė — pol. pysk. Lokšnūs ”tkliwy, czuly” (Koszarzewski Lituania 48ᵃ) < *lošk-nùs: slav. łaska || ласить, ластить.

Det förefaller mig som om dessa exempel, liksom många fler som inte nämns här, visar att ”vocalis + sk” i litauiskan övergår till ”voc. + šk”. Exempel med -sk- skulle vara nybildningar.

-skn- > slaviskt -sn-, men baltiskt - kšn-: блѣснж-ти, men lit. blikšnoti || blyškau || blizgnóti < *blizg-nóti

-stl- > slaviskt -st-, men baltiskt -skl- > -kʼśł-: *Vīstlā > slav. Visla, men forntida preussiska Viksla (ur *Vīsklā < *Vīstlā); jfr Nesselmann’o Thes. 209 - Wixla och tyska Weichsel ur preuss. *Vīkslā. Av samma typ som Vīkslā är även lit. paveikslas < *pa-veizdlas > *paveist-tlas > *paveistlas > *paveikslas. Jfr veigžlūs ”видный, ясный” (inte korrekt Baltica 22 sgn.) ur *veizd-lus > *veizglūs > veigžlūs. (I Dusetos säger man veikslūs < *veizd-tlūs (?)).

”-sk- eller -zg- + konsonant” övergår inte i slaviska språk till -kʼś- eller -gz + konsonant. Lett. plauskas || plauks-tas, lett. blauzga || blaużna, lit. plėkšnės ”breit Rüben” Mielcke II 110 || плоскъ.

-bn- > slaviskt -n-, men litauiskt och lettiskt -gn- >: dūgnas — дъно || östlett. Dugnoja ”Dubenaa” ur Dubnāja, lūgnos ”розвалыни” Užpaliai = lūbnos Dusetos || lūbos, slav. лубъ.

”ršk + vokal” > lit. ršk, men rzg övergår inte till ržg. Pol. parskać: lit. parškia, inf. puršk-ti, burzgėti.

”rst + vokal” > lit. rst, men rzd förblir som det var. Mirštu, men birzdis ”wrzos, Erica vulgaris” || dial. tys. porst ”Porsch”.

Vid sidan av -š-t- har vi i litauiskan vanligen -z-d- (härstammar z från ž!). Jfr kušti ”szepcę” (Baltica 2) || kuzdù į ausis, kuzda tarp savęs galvas sudėję. Kuzdininkas. Mielcke Wb. II 364. Kušti, inf. kuštėti ”bewegen, rühren judeti, krutėti” (Joniškis) || kuzdù, kuzdėti ”trząść się od zimna” || kušu, kušėti ”judeti, krutėti”. Gruz[d]-nó-ti || grāužiu (se Baltica 15).

Vid sidan av -š-k- (ur -sk-) finner vi endast -z-g-: blikš-nóti < blikš- || blizg-nó-ti < blizg-, blizgù, blizgė ”блёстка”. Vikšris ”осока” < *viš-ris || vizgà, g.sg. vizgos ”carex vulpina?”.

Skl- i början av ordet, men -kʼśł- inuti, jfr sklidinas, sklaidyti, skliaūtai, sklim̃bis, sklęsti, pā-sklitė 3 praet., men pópūkš-lė || pópuškė, paušk-ulė, pumpótaukšlis (Kvedarna) || pumpótauskis (Palanga) ”Lycoperdon, purchawka”.

Ryska блюзгать, блюзготать ”prata strunt”: litauiska bliauž[d]-yti (Baltica 10) || bliauškù, bliaukšti ”bluzgać”.

180

a. брузга || бруздить: tėtīrvnas brūzdulìuoja Koss Litu. 91ᵃ || brūzgu-liuoti Jušk.

a. плюскъ: pliaušku taušku, knappt vadade jag över Jušk. žod. I 238ᵃ.

Rūškanas ”mulen, sträng” rūškana dienà < rūš-k-: rūstas. Rūš-k-: rūs-t- — lāis-ka-s: slav. Лис-тъ. Druskà i stället för *drùška med s på grund av drążgas.

a. плескъ 3 pres. плещеть: pleška, inf. pleškėti.

a. лазготать (dial. i st. f. лозгот-) || лоскотать || лезга || лёскать: lit. lãžginti ”smickra, kittla behagligt” Koss. Litu. 106ᵃ || laškúoti ”sjunga glatt” med s från lazgúoti || lakštúoti ”sjunga, tala glatt” från lašk-t-.

R. troskotatъ трещать: traškù, traškėti. Pol. truskać: trùškinu.

Drisko etc. är ombildat efter drążgo.

Det litauiska språkets lagar är ännu inte tillräckligt kända för språkforskarna, eftersom de saknar det material från det levande språket som behövs för detta. Det material vi har i Kuršaitis skrifter är inte tillräckligt: där finns kanske bara en tiondel av det levande språket. Juškevičius ordbok¹ är mycket viktig för vetenskapen om det litauiska språket. Men forskarna kan ännu inte använda ordboken. Det har redan gått mer än trettio år sedan tryckningen av Juškevičius ordbok inleddes. Tryckningen skulle ha gått snabbt, om Vetenskapsakademien hade haft tillräckligt med redaktörer. Det har alltid rått brist på kännare av litauiska språket. Förutom Baranauskas, Jaunius och Jablonskis har litauerna inte haft några andra språkkännare. Jag fick i uppdrag att redigera två bokstäver (K- och L-) i Juškevičius ordbok, som tidigare hade varit i Uljanovas² händer. Uljanovas dog efter att endast ha förberett två eller tre tryckark. Läkaren (doktor) Jūrgis Šlapelis³ från Vilnius fick i uppdrag att redigera bokstäverna M-, N-, O- och P-. Šlapelis arbete går långsamt: hittills har han bara tryckt sex ark. Alla ord från R- till Ž- ligger fortfarande i Akademiens arkiv.

I stället för ievà, jėna, jėškau etc. skriver jag ievą, ieną, ieškau eftersom litauerna själva på vissa håll uttalar orden så, och för det andra eftersom dialektorden ūoga, uodega etc. skrivs ūoga, uodega. Dagens tidningar skriver också ieną, ieškau, uogą, uodegą.

Jag vet inte säkert var Baranauskas handskrifter finns. Kanske har alla Baranauskas kvarlåtenskap blivit kvar i seminariets bibliotek i Sejny (Sejny, Suwałki-guvernementet)?

De vitryska och polska orden som enligt Er uppfattning lånats från litauiskan eller jatvingiskan var nya för mig. I Er lista finns inte Láimos, som Federowski⁴ har funnit i vitryska trakter i Grodno-guvernementet.

Raz-šaptáč är det kanske släkt med det litauiska ordet šapivolas, jfr. vilnakarsis, v. karškiškis ”en som river och klöser” (Koss. Litu. 54ᵇ), om detta ord naturligtvis inte självt är lånat någonstans ifrån.

Men trots allt förblir de litauiska orden raz-szaptáč och vašaváč tvivelaktiga för mig.

Žjiva ”svamp” bör snarare, sett till betydelsen, skiljas från det litauiska ordet žiẽvė, ack. žiẽvę ”sanddyn” (ryska).

Jatvingarnas (ЯТВАГЬ) språk var enligt min mening närmare inte litauiskan, utan preussiskan. Detta antagande bekräftas bäst av jatvingarnas namn i krönikan som kallas Ипатьевская лѣтопись (Полное собраніе русскихъ

181

лѣтописей. Томъ второй. С. Петербургъ 1908). Čia randame du vardu kur lietuvių garsui ž jotvinų varduose atsako z: Стецюотови. ЗЪБР-овичю, 1227 г. (стр. 751)ir ВЗАШа ЗЛИНОУ. 1273 г. (стр. 870) || Злиньчн. 1251 г. (стр. 810) || горды ГАТВАЗЬ. и Злиньчн и Крисменць и Покѣньць. 1256 г. (стр. 833) ЗъБР- = liet. žebrỹs || žėbras.

Злина från fornryska *Зълина; jfr Sudavernas områdesnamn (territ-) Silia Scr. r. Pruss. I 143 eller Syllones l.e. I 737. *Зълина härstammar från jotvingarnas namn *Zileinā. Här har vi ett suffix av samma slag som i de preussiska ortnamnen Golteynis, Latheynen, Molseyn, Reteȳen (G. Gerullis, De Prussicis Sambiensium locorum nominibus. Tilsit MCMXII, s. 155) eller även i litauiska namn — Resėiniai (stad i Kaunas guvernement), Traulėiniai (by i Kurtuvėnai församling, Šiauliai län).

Зълина = Zilėnā är besläktat med bynamnet Žiláičių (Lyduvėnai församling) || Žilėnas, ett efternamn i Linkmenys församling || Žilys, ett efternamn i Užpaliai församling. — Jotvingarnas ordförråd liknar också det preussiska. Jfr Kirsna, en biflod till Šešupė, ”*Czarna” (= lit. kiršna — eller kirkšna-. Baltica. 7) och Gaila Dorf. bei Oletzko sec. 15 — nu B i a l a (Gayl See 1595 Pierson).

Jag har samlat ett stort antal jotvingiska eller sudaviska namn. Ипатьевская лѣтопись innehåller 30 namn; i andra källor fann jag 76. Således finns det mer än hundra namn. Kanske lyckas jag samla in några till. Jag samlade inte in nutida namn, eftersom jag, för att tala sanning, inte hade några tillförlitliga källor.

Bland de jotvingiska namnen i Vilkaviškis län kan det också finnas litauiska. I Indurós församling sägs det att det ännu finns litauer.

Indurà är namnet på en stad och en flod; jfr bäcknamnet Indaus nära Tilžė (Basanavičius. Iš gyvenimo vėlių bei velnių. 151, 363), Indrajā, en flod i Užpaliai församling. > Pa-indrė, en by vid Indrajõs, Indrailis, en sjö nära Paindrė. Indurą har samma slags suffix som bäcken vid Pabaískas (Kaunas guvernement, Ukmergė län), Vìnt-urà ”Wiktorka” (Draugija №35, s. 299).

Studiet av ortnamn samt namn på floder och sjöar kan kasta mycket ljus över forntiden. Men det är mycket beklagligt att vi saknar vetenskapligt upptecknade namn. Därför vore det mycket önskvärt att Tamsta så snart som möjligt publicerade sina studier av vattennamn.

Jatra (Mokładzias vänstra biflod) är väl inte identisk med namnet Aitros (Aitrà, en flod i Kvedarna församling, Raseiniai län).

Guj-ka (Moczynas högra biflod, Świsłoczys vänstra biflod) < *Guja- lit. Gavjà, lett. Gauja.

Lotwa (Turyis högra biflod, Stuck län, Kopyl församling). = Latuvà, en biflod till Šventoji, Ukmergė län.

Saswa (en biflod till Niemnowa Zelwa. Słown. geogr. X 335) härstammar väl inte från *Seswa < *Sesava = Šešuvà, lett. Sesava.

Förlåt att jag upptar Tamstas dyrbara tid med allehanda struntsaker. Jag skriver allt detta som för närvarande har upptagit mina tankar mest.

Jag önskar Tamsta allt gott.

Må Tamsta få uppleva det nya året vid god hälsa.

Tamstas tjänare Kaz.Būga

Adress

Почт. ст. Лайжево, Ковен. губ.

182

Jag blir kvar i Laižuva ännu en hel månad.

[2]

Laižuvà

19¹⁹ II 13

Ärade Lärare!

Dessa dagar, efter att ha återvänt från en resa till Suwałki-guvernementet, fann jag ett brev från Er. För tillfället kunde jag inte skriva något till Rocznik⁵. Jag var tvungen att ägna all min tid åt att renskriva Juškevičius ordbok. Denna vår lär jag nog inte få något skrivet. Om två dagar återvänder jag till Sankt Petersburg.

Adressen blir följande: М. Дворянская 7, кв. 33.

Bokstaven K (i Jušk. ordbok) har jag redan renskrivit i sin helhet; återstår L-, som det går att vänta med.

Varma hälsningar.

Er tjänare Kaz. Būga⁶

[3]

Dùsetos,

Den 19 augusti (VIII) 1913

Ärade Lärare!

Jag fick Ert brev först nu.

Det blir nog inte jag som får läsa korrekturet. Min artikel har kanske redan tryckts. Om det skulle bli aktuellt, ber jag Er skriva till mig i Sankt Petersburg, М. Дворянская 7, кв. 47, dit jag kommer om 7–8 dagar.

I stället för ersättning, om redaktionen förstås betalar för artiklar som min, skulle jag föredra att få alla RS⁷-volymer som hittills har utkommit. Den första behöver jag inte, eftersom jag redan har köpt den. Jag skickar genom Er två av mina små böcker till RS-redaktionen.

Jag önskar Er allt gott.

Kaz. Būga

[4]

I Sankt Petersburg

7/XI.1913.

Bäste lärare!

Tack för brevet. RS. II–V fick jag i går. Jag ber också om ursäkt för RS VI; skicka det gärna med bästa posten på min bekostnad (moim kosztem). Jag behöver inte manuskriptet, det kan kastas bort.

Att gifta bort dottern betyder ”oddać za mąż”⁸. ”Ježeli nie oddasz tej córki, umrę dziś”⁹.

Med vänliga hälsningar

Kaz. Būga

Adress: СПб. М. Дворянская 7, кв. 47.

[5]

С.Петербургъ, М. Дворянская 7, кв. 47.

Bäste lärare!

Vad hörs om min artikel (artykul) om Šachmatovs keltisk-slaviska teori?¹⁰

M. Vasmer’is¹¹ klagar också över att han ännu inte fått korrekturet.

183

I häftena ”Kalbų moksle bei mūsų senovėje”, som skickades till Er redan från Dusetos, finner Ni en kritik av A. Sobolevskijs artikel ”Гдѣ жила Литва?”. Här hävdar jag, med stöd av flodnamnen, att en baltisk stam en gång bodde i norra delen av Smolenskguvernementet (jfr голядь). Jag önskar Er allt gott

Kaz. Būga¹²

FÖRKLARINGAR

¹Avses den ofullständigt tryckta (fram till bokstaven N) ordboken över litauiska språket, sammanställd av Antanas Juška (1819—1880) (med översättningar av uppslagsorden till ryska och polska), vars olika delar redigerades av F. Fortunatov, J. Jablonskis, K. Būga, J. Šlapelis och G. Uljanovas.

²Grigorij Uljanovas (1895—1912), rysk språkforskare och den förste forskaren av det baltiska verbet, som fann korrekturarken för bokstaven K i A. Juškas ordbok.

³Jurgis Šlapelis (1876—1941), lexikograf, en av de sista redaktörerna för den tryckta delen av A. Juškas ordbok.

⁴Michalas Federowskis (1853—1923), polsk etnograf och folklorist, författare till åtta band med dialekttexter nedtecknade på polska och vitryska. J. Rozwadowski träffade år 1901, under ett besök på M. Federowskis gods Podole (inte långt från Zietela), godsets tjänsteflicka Regina Dargevičiūtė från Zietela (1878—1958) och började efter henne nedteckna texter på Zietelas dialekt.

⁵Det handlar om den polska slavistiska tidskriften ”Rocznik slawistyczny” (Slavistikens årsbok), som grundades i Kraków 1908 på initiativ av J. Rozwadowski.

⁶På vykortets baksida finns ett fotografi av P. Višinskis sittande på ett staket och texten: Povilas Višinskis.

⁷Bokstäverna RS står för tidskriften ”Rocznik slawistyczny”.

⁸På polska: ”överlämna åt en man”.

⁹Ett uttryck från sentimentala romaner, på polska: ”Om du inte ger bort den där dottern, dör du här på fläcken”.

¹⁰K. Būga syftar på sin på tyska skrivna kritik av A. Šachmatovs teori: ”Kann man Keltenspuren auf baltischem Gebiet nachweisen?” (Kan man påvisa spår av kelter i ett område bebott av balter?), publicerad i ”Rocznik slawistyczny”. Bd 6 (1913).

¹¹Max Vasmer (1886—1912), tysk slavistisk språkforskare och nära kollega till K. Būga.

¹²Vykort utan datum; spåren efter poststämpeln är oläsliga.

Aloyzas Vidugiris

184