LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVII (1997)

LEKSIKOGRAFIJOS IR LEKSIKOLOGIJOS PROBLEMOS

Adelė JUDEIKIENĖ

ANVÄNDNINGEN AV ENKLITISKA VERBFORMER mi, ti I VISSA SYDSAMOGITISKA DIALEKTER^*

Syftet med denna artikel är att åtminstone kort uppehålla sig vid ett mycket gammalt och intressant språkfenomen – användningen av enklitiska verbformer mi, ti. Fenomenet har redan analyserats i dialektstudier av professor V. Grinaveckis (Grinaveckis 1960: 41–110), A. Salys (Salys, 1992: 337) och professor Z. Zinkevičius (Zinkevičius 1966). Många sådana exempel, hämtade från K. Sirvydas, M. Daukša, J. Bretkūnas och andra författare till våra äldre skrifter, finns också i band av LKŽ.

Även lingvister från andra länder har intresserat sig för detta gamla språkfenomen – tysken S. Hermanas (Hermann 1926: 15) och norrmannen Ch. S. Stangas (Stang 1966: 253–254).

Man trodde att de enklitiska verbformerna nu helt hade försvunnit. Detta måste invändas mot: de används fortfarande av äldre talare av den sydsamogitiska (dūnininkai-)dialekten. Det är sant att de yngre, trots att de behärskar sin dialekt väl, inte längre känner till dessa former alls.

Avsikten är att gå åtminstone något djupare in på de yttranden med dessa bevarade enklitiska former som förekommer i äldre skrifter, har noterats i ordbokens excerpter eller hörts i dialekterna.

Man antar att de enklitiska formerna har uppstått ur verb + personligt pronomen. Eftersom pronomenet, som fogades till det betonade verbet, var obetonat, förändrades det när det förkortades: ur mun uppstod mi, ur tau – ti. Detta kan också styrkas av exempel från äldre skrifter: dokly duomi SD 72 ”duoklę duomi”, afch iemus dūmi ambina giwenima BP II 83 ”Aš jiemus duomi amžiną gyvenimą”, galwa sawa dūmi ūbu awis mana BP II 74 ”Galvą savo duomi užu avis mano”, dūkem nauie tikra Dwaje BP II 301 ”Duokem (duok mi) naują tikrą dvasią”, padūmi ing twirtas rakas tawos βweczeusios meiles DK 180–181 ”Paduomi į tvirtas rankas tavos švenčiausios meilės”.

Vi finner sådana exempel också i våra lingvisters arbeten. Många finns i J. Jablonskis skrifter: duokiam (duokia + mi, dvs. duokiam) duonos kasnelį Ky (J. Jabl), tylėk, vaikeli, tuoj duonelės duosiut (duosiu tau) (J.Jabl 1957: 256), paskum ir savo veidą pamirodė (parodė man), dantį svembiam, dantį geliam

* Jag tackar hjärtligt docent dr. V. Vitkauskas för förslaget till ämne och hjälpen med att skriva artikeln (att utarbeta kartan och bearbeta transkriptionen).

201

(det gör ont på mig, det sticker mig) (J. Jabl 1957: 255–256).

Profesoriaus Z. Zinkevičiaus teigimu (Zinkevičius 1966: 300), keletas panašių pavyzdžių yra pateikta K. Jauniaus Lietuvių kalbos gramatikoje. Galima būtų paminėti tokius sakinius: suspauskiam (= suspauskim) galvelę “сожми мне головушку”, dantį skaudam “у меня болит зуб”, ar dantį skaudat? (= skauda tau) “болит у тебя зуб?”, tylėk, ryškė paimsiuot (= paimsiu tau) “молчи, возьму тебе розгу”(Zinkevičius 1966: 300–301). F. Kuršaičio manymu (KGr 1876: 299), tokios formos Prūsų lietuviams buvo žinomos iš senųjų giesmynų, o gyvojoje kalboje beveik nebevartojamos. Vis dėlto pietų žemaičiai varniškiai, laukuv iškiai, kvėdarniškiai, švėkšniškiai, žvingiškiai, pajūriškiai ir kiti seni tų kraštų žmonės dar kartais pasako būsimojo laiko I asmens formas su priaugusiu t (< ti) arba gretutines (esam. I asm.) formas, net prie veik. rūšies dalyvio prideda tą -t (< ti) (bovâu os'ek'ėšos'ít “buvau užsikišusi”, bova žad'iejøs'it “buvai žadėjusi”). Tai netekęs reikšmės datyvas.

Prof. V. Grinaveckis uppger att i hans dialekt (trakten kring Laukuva) uttalas verb i indikativens futurum ofta med t i slutet av första och andra personens ändelser, och följande meningar ges som exempel: d'ėrpsūt špuok'ė.n'ę ~ dirbsuot špok inę ”jag ska arbeta på en fågelholk”; asût nòmin ~ eisuot numien ”jag ska gå hem”; važ'úsūt i š'el'al'ę ~ važiuosuot (”jag ska åka”) till Šilalė; v'ėrsūt v'ėč'er'ė pōtra ~ virsuot (”jag ska koka”) gröt till kvällsmat; ar ės'it' i jėž'era ”ska du gå till sjön”; a dūs'it mon p'itos ~ ar duosyt (”ger du”) mig lunch; je jės'it, gàus'it ~ jei esyt (”om du är”), gausyt (”får du”) (Grinaveckis 1960: 109). Första personen futurum med ändelsen t används oftare än den andra.

Ibland uttalas t också i slutet av andra verbformer, till exempel: ož'b'l'õskas bov'âu os'ę k'ėšos'ít ~ bakom blusen (”blus”) hade jag stuckit in en näsduk (Grinaveckis 1960: 109).

Man antar att ändelserna t hos de nämnda verben är en rest av den enklitiska pronomenformen ti i dativ (åt dig). När ti förlorade sin betydelse växte det samman med verbets första person och började uppfattas som en ändelse. Senare började man, efter mönster av första person, också foga t till verbändelserna i andra person.

Ibland fogas det, enligt mina uppgifter, även till andra verbformer. Ofta har det vuxit samman med ändelsen för första person singularis i presens; det förekommer också att det har fogats till och med till participändelser. Allt detta skulle även kunna beläggas av exempel som jag och andra har upptecknat från närliggande samogitiska dialekter (en del av dem hämtades ur LKŽ:s excerpter, en annan del upptecknades av dr. V. Vitkauskas). Här är de: būsūt naž'ėnos nuv'erc'au jūkās Pj (LKŽ K) ”jag skulle visst inte veta – jag välte omkull av skratt”; kon dar'īs'it Šv ”vad ska ni göra?”; kon p'ėrks'it torgū Šv ”vad ska ni köpa på marknaden?”; mos'iet tor'ies'it t'ik p'ėn'ingu, ka tūok'os dal'ik'os p'ėrkal'ūoje Šv (LKŽ K) ”ni har väl så mycket pengar att ni köper sådana saker?”; ka to l'ie ks'it pro dor'ės Grdm ”så att du far ut genom dörren”; kaž'ė ar aš tau it'ėksūt Šv ”undrar om jag skulle passa dig?”; dā nū galvùos tabl'ieč'o tòruūt Kv (LKŽ K) ”jag har fortfarande huvudvärkstabletter”; làukūt làukūt, vọ ànūo jau nàb'ie (död) Šv ”vänta och vänta, men han är redan borta”

202

Utbredningskarta för verbformerna mi, ti i södra samogitiskan (dūnininkai)

Förteckning över orterna där materialet samlades in

286 – Judrėnai (Klaipėda distrikt)

288 – Kvėdarna (Šilalė distrikt)

254 – Laukuva (Šilalė distrikt)

322 – Pajūris (Šilalė distrikt)

289 – Šiauduva (Šilalė distrikt)

323 – Šilalė

285 – Švėkšna (Šilalė distrikt)

321 – Tenэнiai (Šilalė distrikt)

356 – Vainutas (Šilalė distrikt)

357 – Žvingiai (Šilalė kommun)

203

laukut, men den finns inte längre”; išp’ėrso, ę žęnuosit Jdr (LKŽ K) ”jag ska flå (skinnet), och ni ska få veta”; tòriūt m’iž’o, kv’ičiū Šv ”att ha korn, vete”; važ’usūt i t’orgo Šv ”att åka till marknaden”; ašūt pas raibę Šv ”jag ska gå till Raibys”; tujau b’ėnksūt s’ūt’ę Grdm ”jag ska snart börja sy”; at’ędūk, k’on bovà žad’ėjosiŧ Lkv (LKŽ K) ”ge tillbaka det du hade lovat”; aš in’ėšūt Žv (LKŽ K) ”jag ska bära in”; kan aš ęš juo išv’ėrsūt (ur den drycken), aš paval’g’os’ę ęso Tn (LKŽ K) ”vad ska jag hälla ur den, jag har ätit mig mätt”; ànà mòn bòva s’èn’ė žad’ėjosiŧ Lkv (LKŽ K) ”hon hade lovat mig för länge sedan”; je nežad’insūt, m’on’ę k’ėks Vn (LKŽ K) ”om du inte väcker mig, kommer han att förbanna mig”; buoc’parnašos’it iš sošiedo (en tub) Šv ”jag skulle ha burit hem den från grannarna”; gal nabràšūt – važ’ūjo i l’ęgūon’ęn’ę Kv ”kanske ska jag inte ta med den – jag åker till sjukhuset”; lišk lišk, kol uodega įkišyt Šv (LKŽ XVII 469).

Som exemplen visar används den enklitiska ändelsen inte bara med verb i futurum. Verbformerna tòriūt, l’àukūt och andra liknande former visar att även verb i presens, till och med particip, har enklitiska ändelser. Man antar att enklitikerna mi, ti, sedan de förlorat sin ursprungliga betydelse, började fogas till andra verbformer.

Utifrån de tillgängliga språkdata kan man dra slutsatsen att detta är ett mycket gammalt och utdöende språkfenomen, men ett som är av stor betydelse för språkvetenskapen och fortfarande lever på de äldres läppar.

Utifrån de presenterade exemplen visas fenomenets utbredningsgränser på kartan. I väster går de genom Ramučiai–Inkakliai och längs Skomantais västra utkant, i norr genom Pežaičiai–Petraičiai–Judrėnai och längs Šiuraičiai södra utkant, i öster genom Požerė och längs Šilalės östra och södra utkant, och i söder genom Žvingiai–Bikavėnai–Gorainiai, för att åter sluta vid Ramučiai.

LITTERATUR OCH KÄLLOR

BP II – Postilla tatái esti Trumpas ir Prastas Ischguldimas Evangelin... Per J a n a B r e t-k u n a... Karaliaucziuie... 1591. Del I och II.

DK – Katekesen eller läran som varje kristen behöver. Författad av D. Iakvba Ledesma, teolog vid Jesu sällskap. Översatt från polska till litauiska av prästen M i k a ł o j u D a u g s z a, kanik i Samogitien. Tryckt i Wilniuie... 1595.

G r i n a v e c k i s V. 1960: Šiaurės vakarų dünininkų tarmių fonetinės ypatybės ir jų raida. – VVPI Mokslo darbai, Lietuvių kalba ir literatūra 11, 41–110.

G r i n a v e c k i s V. 1957: Šiaurės vakarų dünininkų tarmių vokalizmas. Balsiai a, e. – VVPI Mokslo darbai 3, 161–174.

H e r m a n n S. 1926: Litauische Studien, Berlin.

J.Jabl – J a b l o n s k i s J. Valda skrifter 1, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1957.

J o n i k a s P. 1939: Pagramančio tarmė, Kaunas: Švietimo ministerijos knygų leidimo komisija.

KGr – Grammatik der littauischen Sprache von F r i e d r i c h K u r s c h a t, Halle a. S.,1876.

LKŽ I–II – Litauisk ordbok 1, Vilnius, 1941; 2, Kaunas: Statliga förlaget för encyklopedier, ordböcker och vetenskaplig litteratur, 1947.

LKŽ XVII – Litauisk ordbok 17, Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1996.

204

LKŽ K – arkivsamlingen till ”Litauiska språkets ordbok”.

Salvys A. 1992: Raštai 4, Roma: Lietuvių Katalikų Mokslo Akademija.

SD – Sirvydas K. 1713: Dictionarium trium linguarum, In usum Studiosae Iuventutis. Avctore... Constantino Szyrw id... Qwinta editio... Vilnae... M DCC XIII... (žodyno penktasis leidimas).

Stang Ch. S. 1966: Vergleichende Grammatik der Baltischen Sprachen, Oslo [ir kt.].

Zinkevičius Z. 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis.

ANVÄNDNINGEN AV DE ENKLITISKA VERBFORMERNA mi, ti I NÅGRA SYDSAMOGITISKA DIALEKTER

Sammanfattning

Artikeln analyserar ett mycket gammalt fenomen i det litauiska språket – de enklitiska verbformerna mi, ti och deras användning i äldre skrifter och i den sydsamogitiska dialekten (dūnininkai). En karta som visar dessa formers utbredning bifogas.

205