ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLIII (2000)

Nijolė ČEPIENĖ

Institutet för litauiska språket, Vilnius

NAMN PÅ HUSHÅLLSFÖREMÅL AV TYSKT URSPRUNG I F. W. HAACKS, P. RUIGIS OCH K. G. MILKAUS ORDBÖCKER

Den östpreussiske filologen Friederich Wilhelm Haack sammanställde den första mindre ordboken mellan litauiska och tyska samt tyska och litauiska med utgångspunkt i ”Nya testamentet” och psalmboken, och därför finns det få germanismer i den. Betydligt större är Pily po?¹

När germanismerna i de nämnda ordböckerna delades in i tematiska grupper visade det sig att de flesta betecknar arbetsredskap, verktyg, apparater, anordningar och delar av dem, hushållsföremål, byggnader och delar av dem⁵, yrken, befattningar och sysselsättningar.

I denna artikel behandlas 45 namn på hushållsföremål av tyskt ursprung, hämtade ur de aktuella ordböckerna. Alla de angivna benämningarna på hushållsföremål finns i P. Ruigis och K. G. Milkaus ordböcker, och endast tre i F. W. Haacks ordbok (krága, lampa, žakas). Nästan alla germanismer i denna grupp återfinns i Kazio Alminauskis bok ”Die Germanismen des Litauischen”, med undantag för följande: klyderberštė, -is, pyrpanė (fyrpanė), vindas. De flesta germanismerna i de nämnda ordböckerna …

¹Vocabularivm Lithvanico-Germanicvm, et Germanico-Lithvanicvm… Ausgefertiget von Friederich Wilhelm Haack… zur Zeit Docente im Litthauischen Seminario zu Halle, Halle [1730].

²Littauisch-Deutsches und Deutsch-Littauisches Lexicon… von Philipp Ru(h)ig…, Königsberg…1747.

³Weismann Ch. E. Lexicon bipartitum latino-germanicum et germanico-latinum, Stuttgart, 1741.

⁴Littauisch-deutsches und Deutsch-littauisches Wörter-Buch… von Christian Gottlieb Mielcke…, Königsberg, 1800.

⁵ För namn på byggnader och deras delar, se Čepienė N. Germanizmai XVII a. Mažosios Lietuvos vakarų aukštaičių tarmėje (remiantis ”Lexicon Lithuanicum”). – Lietuvių kalbotyros klausimai 30, 1993, 37–46.

34

lånade från de preussiska tyskarnas (härefter Pr. v.) dialekter: bėkis ”fat, tvättfat” < Pr. v. bėk ”detsamma”; dėršlakas ”durkslag; sil; verktyg för att slå hål” < Pr. v. dėršlax ”detsamma”; krágas, -a ”kanna; mugg; bägare” < Pr. v. krog ”detsamma”; legerė, legėrė, legeris ”litet träkärl” < Pr. v. lėgel ”detsamma”, liktis ”ljus” < Pr. v. licht ”detsamma”; mėzeris ”mortelstöt” <Pr. v. mêser ”detsamma”; purvelis ”söndermalt tyg för att tända eld” < Pr. v. Pulver ”detsamma”; spinda, spinta ”skåp” < Pr. v. spind ”detsamma”.

I östpreussiska ordböcker förekommer synonymer vid sidan av många lånord från tyskan. Det innebär att germanismer inte bara användes för att benämna okända föremål, utan att ett lånord, en synonym, ofta också förekom vid sidan av det egna ordet; ibland ersatte det till och med det inhemska ordet. Många sådana synonymer har noterats i P. Ruigio och K. G. Milkaus ordböcker. Här återges benämningar på husgeråd av tyskt ursprung som finns belagda i deras ordböcker, tillsammans med de synonymer som förekommer vid sidan av dem:

bėkis – tvättfat, tvättfat, tvättbalja (R II 54, MŽ II 72);

blásas – kärl, tunna, bósas (R II 134, MŽ II 176), kubilas (MŽ II 176);

cápas – kärl, vóbe (R II 409; MŽ II 551);

dėršlakas – mejsel, sil (R II 107, MŽ II 140);

kárbas – stång till en spinnrock, stång till en spinnrock, rántas (R II 222, MŽ II 295);

klyderberštė – borste för att skrubba kläder (R II 225, MŽ II 300), klyderberštis (R II 221);

klucus, klocus – kubbe (MŽ II 103, R II 78), kulbė (R II 226, MŽ II 302);

krágas – kärl, kärl (R II 162, MŽ II 215), kružikas (R II 233, MŽ II 311);

kùcus – liten gryta, liten gryta, strampas (R II 228), vezdas, stripinys (MŽ II 304);

kùrbas – flätad korg, flätad korg (R II 229, MŽ II 306);

liktis – ljus, lykta (R II 244, MŽ II 326);

lódė – kista (R II 236, MŽ II 314);

lystė, lysta – hylla, liten hylla (R II 243, MŽ II 324);

lùnta – knátas (R II 248, MŽ II 331);

mézerkylis – pėstókas, tulmóčius (R II 259, MŽ II 346);

páne – skauradą (R II 276, MŽ II 369);

pučėrus – žnypślė (R II 90, MŽ II 118), žvákžnypślė (R II 244, 283, MŽ II 326, 379);

purvelis – skiltuvnyčia (R II 139, MŽ II 183);

rindà – prá kartas, édžios (R II 233, MŽ II 310), lovys (R II 293, MŽ II 392);

ryyzeris – trintùvė (R II 289, MŽ II 387);

riùstas – kratelis (R II 294, MŽ II 393);

šùpelė, šùpelė – lápeta (R II 181, MŽ II 241), vetvklė (R II 407, MŽ II 548);

šólė – blúdas dubùs (R II 301, MŽ II 404);

šrópa – kastùvas, gramdyklė (R II 316, MŽ II 423);

trikteris – koštuvis, varėnka (R II 355, MŽ II 475);

vánė – gėlda (R II 392, MŽ II 528);

vyģė – supyklė, lopšys (R II 402, MŽ II 541);

shaker – kram, klump, korg (R II 69, MŽ II 92).

Alla ovan angivna synonymer återfinns i de tysk-litauiska delarna av P. Ruigio och K. G. Milkaus ordböcker. Endast žvakė och lentyna finns också i de litauisk-tyska delarna

35

delarna. För att beteckna vissa föremål anges ibland flera germanismer sida vid sida, t.ex.: blōsas, bōsas; klucus (klocus), kulbė; krāgas, kružikas; lōdė, skrynė. Följande lånord saknar synonymer: cōberis ”lågt träkärl med öron”, dėkis ”överkast, underlag”, karticė ”ljus”, lampa ”lampa”, mezeris ”mortel”, spinda (spinta), spunta ”tapp, träplugg för att täppa till en tunna”, (hybrid) šėpkaūšis ”skopa, öskar”, širmas ”skärm”, trōgai ”bår”, vėrpelis ”spelknoge, liten kub”, vindas ”spinnrock, vev”, vogà ”våg”. I F. W. Haackos ordbok anges inga synonymer.

Utöver de betydelser av benämningar på husgeråd som anges i de nämnda ordböckerna används många av samma germanismer även i andra betydelser i dialekter eller äldre skrifter, t.ex.:

bōsas ”tunna, kar” – ”stor bägare”, ”ölglas” NG 194; ”kägelklot” B 774, N; ”kraftkarl, tjockis” Vrnv;

dėkis ”överkast, underlag” – ”tak” Klp, Šlu;

kurbas ”korg, flätad korg” – šėrimo kurbas ”foderkorg” K I 481; snūkio kurbas ”nospåse” K II 49; bičių kurbas ”bikupa” N, K I 239; ”bur” N, Jrk 190, K I 189, PVG 437;

liktis ”ljus” – lėdo liktis ”istapp” K I 365, ledliktis B 402, N, R II 117, Sch 67, KŽ; stogo liktis ”detsamma” K; ”liknešos, kyndelsmässan” N, [K], KŽ II 1323;

lōdė ”låda” – ”sädeslår” (liōdis i Eičių, Trg. r.); ”slagbom i vävstol” Iš, Vp, se LKA I 134; ”tråg på hackmaskin eller lövskärningsmaskin” J, Rs, Mrj, Lkš, Gs, PnmA; ”lövskärningsmaskin” J, Up, Btg, Čk; ”redskap för att skära kål” Trg, Krkl, Ps, Grk;

spinda, spinta – spindà ”brunnshävarmens stolpe” Kair, Stč;

vindas ”spinnrock, vev” – ”spinnrockshjul” Rsn, Šlu; ”brunnshävarm” Srv, Klov, Jrb, Šd; ”båge för att tvinna rep” Lkš, Vdk; ”anordning för att lyfta tunga föremål” Slv, Vdk, Ūd, Up, Vlkj, Vv, Stak; ”stång att fästa en vagga eller något annat vid” Grv, Krs.

I dagens standardspråk används endast fyra germanismer för husgeråd från dessa ordböcker: bōsas, varianten lėmpa, spinta och varianten širma, medan betydligt fler förekommer i dialekterna.

Apie 30 šios grupės germanizmų paplitę tarmėse⁶, 16 iš jų plačiau. Bōsas, dėkis (dėkis Šl, Rd, Pln, Tl, Klm), lėmpa, lempà (lėmpė Prn), šiūpelė, -is žinomi beveik visoje Lietuvoje. Tačiau daugiausia germanizmų randama žemaičių ir vakarų aukštaičių tarmėse, pvz.: klūcas „lazda, pagalys, veždas“ Klm, Šil, Klp, Šlu, Pln, Tl, Šl, kliūcas Rs, Vrn, klūcis Akm, Krtn, Mžk, Pln, Skd, Šl; kurbas „krepšys, pintinė“ Jrb, Šlu, Trg; rindà „iš lentų sukaltos ėdžios gyvuliams šerti;

⁶ Germanismens utbredning (område) anges oftast med stöd av uppgifter från LKŽ, dess kartotek, LKA och dialekttexter.

36

”krubba” Jrb, Mrj, Kn, Prn, Šk, VIkv, Rs, Trg, Šil, Šlu, Tl; vygė ”vagga” Jnš, Jrb, Mrj, Kn, Prn, Šk, VIkv, Klp, Šlu, Rs, Šil, Trg, Pln; vānė ”stort avlångt kärl att tvätta sig i” Klm, Rs, Šil, Trg, Šlu, vānė Klp, Jrb, Šk; viñdas ”spinnrock; haspel” Jon, Jrb, Mrj, Šk, VIkv, Šil, Trg, Šlu.

Omkring tio lånord från tyska i den aktuella gruppen har kommit in i den sydaukštaitiska dialekten: pūrvelis ”tyg som svedts för att göra upp eld”; rindā, viñdas, vōga, vygē (Al, Lzd, Vrn) m.fl. Minst antal germanismer har spritts i de östaukštaitiska dialekterna: bōsas, dēkis (dēkis), lēmpa, (lempa), širma, šiūpelis, viñdas, vōga (vogà). Några av dem kan ha kommit hit via slaviska språk.

Följande germanismer har belagts endast på en eller några få orter (de flesta i Litauens sydvästra del): cāpas ”tunnband, träplugg” Kp; cōberis ”lågt träkärl med handtag” Mrj, VIkv, coberỹs Šk, VIkv; liktis ”ljus” Lzd, VIkv; liōdē ”låda” Šk; varianten liūntas ”veke”, lỹstē ”hylla” Pkr, pānē ”stekpanna”, ỹvyzeris ”rivjärn”, hybr. šēpkaušis ”stor skopa, öskar” Klp; rùstas ”ugnsgaller av tegelstenar, på vilket man gräddar och torkar” Šlu; šriōpos ”hästkarda, skrapa” Mrj, Kt, Jnš; trìkteris ”tratt” Jrb; vérpelis ”speltärning, liten kub” Trg. r.

Lånord som är kända endast från de litauiska ordböckerna från Ostpreussen: bēkis ”skål, tvättfat”, blāsas ”tunna, kar”, fyrpanē, pyrpanē ”stekpanna”, karticē ”ljus”, kylikas ”bägare”, klyderberštē, -is ”klädborste”, mēzeris ”mortel”, mēzerkylis ”redskap att stöta eller krossa med”, pučerus ”tång”, spūnta ”träplugg, träpropp till tunna”, šolē ”kärl, skål”, trōgai ”bår” (det sistnämnda används i dialekterna i en annan betydelse: ”låda av ribbor som sätts på en släde för att sitta på”). Nästan alla dessa ord, utom fyrpanē, pyrpanē, klyderberštē, -is ir pučerus, -ē återfinns också i senare ordböcker från 1800- och 1900-talen (av Georg Heinrich Ferdinand Nesselmann, Friedrich Kurschat och Aleksandras Kurschat).

Utöver ordböckerna är följande lånord i gruppen benämningar på husgeråd vanliga i äldre skrifter: kragas BB, Lpn, K. Donel.; kucius K. Donel.; kurbas PVG; lampa BP, DP, PK, SD, VlnE, PVG, lampē BB; legēre K. Donel.

En del av dem förekommer i folklore: bosas JV, KlvD, Sim, Sln, PP; kraga, -as, liktis JV, KlvD; kurbas BsP, KlvD; vygē BsO, DvD, JD, LB; viñdas BsP, KlvD, Jrk, JD; žakas Jrk, JV, KlvD, RD.

Många benämningar på husgeråd med samma rot och betydelse finns också i lettiskan, till exempel: bekenis < v.v.ž. becken (Sehw ers 1918: 143); laṃpa < v.v.ž. lampe (Sehw ers 1918: 116), lunte < v. Lunte (ME II 514), duršlāgs < v. Durchslag (Sehw ers 1918: 117); liste, lists < v.v.ž. liste (Sehw ers 1918: 153), legeris < v.ž. leggel (Sehw ers 1953: 70). Många av dessa används, liksom i litauiskan, endast i dialekter, till exempel: mēzeris (Sehw ers 1918: 117), klucis ”skrivstump” (Sehw ers 1953: 187), eller är redan nästan okända: kūze, kūze ”veždas” < v.v.ž. kūse (Sehw ers 1918: 152), pučšēres ”tång (för ljus)” (Sehw ers 1918: 156).

Vissa germanismer är gemensamma för litauiska, lettiska och estniska, till exempel: lit. dēkis, lett. dekis, estn. tekk; lit. kùrb as, lett. kurvis, estn. korw, lit. pānē, lett. pānna, estn. pann; lit. spūnta, lett. spuñde, estn. punn; lit. vānē, lett. wānna, estn. vānn.

37

Litauer, letter och ester lärde sig av tyskarna att tillverka vissa kärl, verktyg och andra föremål av trä, mässing och plåt. Enligt J. Sehwier var tyskarna i de flesta fall inte uppfinnarna av dessa föremål, utan endast förmedlare av västeuropeisk kultur.

FÖRKORTNINGAR

NG – Naujoji Gadynė, LSDP:s tidskrift, utgiven i Vilnius 1906 05 18–1907 01 10.

PVG – Prūsijos valdžios gramatos, pagraudenimai ir apsakymai lietuviams valstiečiams, sammanställd av P. Pakarklis, Vilnius, 1960.

Övriga förkortningar är desamma som i det stora Lietuvių kalbos žodynas.

LITERATŪRA

Alminauskis K. [1934]: Die Germanismen des Litauischen. Teil 1: Die deutschen Lehnwörter im Litauischen, Kaunas.

Frischbier H. 1882–1883: Preussisches Wörterbuch. Ost- und Westpreussische Provinzialismen in alphabetischer Folge 1–2, Berlin: Verlag von Th. Chr. Fr. Enslin.

ME 1923–1932: K. M ü l e n b a c h a Latviešu valodas vārdnīca, rediģējis, papildinājis, turpinājis J. E n d z e l ī n s, 1–4, Rīgā: Kultūras fonda izdevums.

S e h w e r s J. 1918: Die deutschen Lehnwörter im Lettischen, Zürich.

S e h w e r s J. 1953: Sprachlich – kulturhistorische Untersuchungen vornehmlich über den deutschen Einfluss im Lettischen, Berlin: In Kommission bei Otto Harrassowitz Wiesbaden.

DEUTSCHE LEHNWÖRTER IM BEREICH DER BEZEICHNUNGEN FÜR HAUSGERÄTE IN DEN WÖRTERBÜCHERN VON F.W. HAACK, P. RUHIG UND CHR. G. MIELCKE

Zusammenfassung

Im diesem Aufsatz werden 45 Germanismen im Bereich der Bezeichnungen für Hausgeräte besprochen, die aus den Wörterbüchern von F.W. Haack, P. Ruhig und Chr. G. Mielcke gesammelt worden sind. Deutsche Lehnwörter treten in den erwähnten Wörterbüchern nicht nur als Bezeichnungen unbekannter Gegenstände auf, sondern sie stehen oft als Synonyme neben echtlitauischen Wörtern. Einige der in den erwähnten Wörterbüchern enthaltenen Germanismen sind in den Mundarten sowie im Schrifttum in anderen Bedeutungen belegt. Zu diesen deutschen Lehnwörtern sind wurzel- und bedeutungsverwandte Entsprechungen auch im Lettischen und Estnischen belegt. Litauer, Letten und Esten haben die Herstellung einiger Arten von Geschirr sowie verschiedener Geräte aus Holz und Metall von den Deutschen gelernt. Wie J. Sehwers dargelegt hat, waren die Deutschen in vielen Fällen nicht die Erfinder der betreffenden Geräte, sondern nur Vermittler europäischen Kulturguts.

Nijolė ČEPIENĖ Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6 LT-2055, Vilnius, Lietuva El. paštas [email protected]

Gauta 1999 03 22

38