ROLANDAS KREGŽDYS

Lietuvių kalbos institutas

Forskningsområden: jämförande grammatik och etymologi inom de baltiska språken och andra indoeuropeiska språk; lexikografi och lexikologi.

LÅNELEXIK I KRISTIJONAS DONELAITIS VERK: POLONISMER

Lexikala lån i Kristijonas Donelaitis verk: polonismer

ABSTRAKT

Artikeln behandlar polonismer som används i Kristijonas Donelaitis poetiska verk (i dikten Metai; i ett tidigt fragment av dikten Metai, ”Prieškaus pasaka apie lietuvišką svodbą”; i sex fabler: ”Aužuols gyrpelnys”, ”Lapės ir gandro česnis”, ”Pasaka apie šūdvaibalį”, ”Rudikis jomarkininks”, ”Šuo didgalvis”, ”Vilks provininks”) samt i det första tidsskriftet skrivet på litauiska. Sammantaget behandlas i artikeln 59 polonismer och 24 morfofonetiska varianter av dessa, sekundära avledningar.

Förutom en beskrivning av polonismers ursprung (om de inte har slaviskt ursprung) behandlar artikeln även kriterierna för klassificeringssystem för polonismer och principerna för hur etymologiska beskrivningar presenteras.

ANNOTATION

Artikeln behandlar etymologin och utvecklingsmässiga särdrag hos polonismerna (59) och deras morfofonetiska varianter och sekundära avledningar (24), vilka förekommer i de poetiska verken (dikten The Seasons [litauiska: Metai], ett tidigt fragment av The Seasons – ”Pričkus’ Tale about a Lithuanian Wedding” [litauiska: „Pričkaus pasaka apie lietuvišką svodbą“] och sex fabler: ”The “Braggart Oak” [litauiska: „Aužuols gyrpelnys“], ”The Fox’s and the Stork’s Feast” [litauiska: „Lapės ir gandro česnis“], ”Fable of the Dung Beetle” [litauiska: „Pasaka apie šūdvaibalį“], ”The Dog at the Fair” [litauiska: „Rudikis jomarkininks“], ”The Clever Dog”

VIKTIGA ORD: lexikala lånord, polonismer, semipolonismer, verk av Kristijonas Donelaitis.

NYCKELORD: lexikala lånord, polonismer, semipolonismer, verk av Kristijonas Donelaitis.

Straipsniai / Articles

23

ROLANDAS KREGŽDYS

[litauiska: „Šuo didgalvis“], ”The Wolf-Judge” [litauiska: „Vilks provininks”]) samt det 1^st brev som Kristijonas Donelaitis skrev på litauiska.

Artikeln presenterar också metoden och kriterierna för identifiering av polonismer i den litauiska litteraturens klassikers verk.

0. INLEDNING. DEFINITION AV POLONISMER I LITAUISKA. KORT ÖVERSIKT ÖVER LEKSIKOGRAFISKA VERK AVSEDDA FÖR UNDERSÖKNING AV ORDFÖRRÅDET I K. DONELAITIS SKRIFTER

Polonismer i litauiskan är polska lånord som kommit in i språkanvändningen inte bara direkt från det polska språkområdet, utan också via närliggande östslaviska språk (främst LDK:s kanslispråk¹), när den morfologiska strukturen och den semantiska betydelsen hos de sistnämnda lånen från det västslaviska området inte skiljer sig åt. Det bör nämnas att polonismer traditionellt omfattar inte bara inhemska västslaviska ord, utan också ord av italisk (och modern romansk), germansk, turkisk och annan härkomst som kommit in i litauisk språkanvändning via polskan (jfr Brückner 1877: 66tt.; Skardžius IV 80tt.; LEW; ALEW; Palionis 1967: 273–286; Zinkevičius 1988: 136; Gaivenis, Keinys 1990: 152; Urbutis² 2009: 410, 419, 432; ЭСБМ m.fl.).

Kristijonas Donelaitis verkens ordförråd har utförligast undersökts av Jonas Kabelka (1964). Han var dock inte den förste forskaren som studerade ordförrådets särdrag i denne litauiske litteraturklassikers verk. Författaren till en opublicerad sammanställning av denne poets verks lexik är Liud-

¹ Det är vanligt att hävda att många polonismer började användas i LDK:s kanslispråk under den tidiga perioden (om termen, se Zinkevičius 1987: 133; Zinkevičius II 7–10; Kabašinskaitė 2013: 68), vilket bör skiljas från fornkyrkoslaviskan (det antas att de första slaviska lånen kom in i litauiskan därifrån [se Buga I 350–351; se även Zinkevičius II 7]), från och med kristnandet (se Palionis 1987: 188), det vill säga i slutet av 1300-talet, eller 1386–1387 (jfr Smułkowa 1988: 239, 2002: 296tt; Čekmonas 2001: 88; Коряков 2002: 17; Norvilaitė 2004: 37, 40; Лавриненко 2006: 209; Гарбуле̇ 2009: 26), medan termer inom den kristna sfären (polonismer) kan ha uppstått i litauiskan redan från 1200-talet (under Mindaugas kröningstid [jfr Chodynicki 1914: 249; Kardelis 2003: 52]).

Den religiösa litauiska terminologins vitryska ursprung argumenteras fortfarande för med stöd av K. Būgas (RR I 348) ad hoc-påstående, illustrerat med en lista över östslaviska lånord, och Henryk Łowmiańskis (1957: 370) postulat om att katolicismen i Litauen uppstod på ortodoxins grund (jfr Адамавичюте 1980: 9), trots att det är känt att polackernas och den Tyska ordens verksamhet hade mycket stor betydelse för kristendomens införande (se Chodynicki 1914: 250; Liedke 2004: 34 för en utförligare diskussion).

Man bör tydligen inte heller bortse från den möjliga inverkan på terminologins utformning av skrivare av polsk nationalitet som under 1300- och 1400-talen upprättade dokument på latin i LDK:s kansli (om dem, se Ušinskienė 2014: 47–48 för en utförligare diskussion).

² I senare verk klassificerar denne forskare (LKE 590–591) sådana lånord som obestämda slavism­er och inte som polonismer.

24

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

vikas Rheza (plačiau žr. Cita­vičiūtė 2003: 328, 331), o 1865 m. pasirodė Augusto Schleicherio žodynėlis K. Donelaičio raštų leidime, 1869 m. tokį parengė Ferdinand­as Nesselmannas (plačiau žr. Subačius 2012: 162). Vėliau K. Donelaičio žodžių vartosenos ypatumus tyrė Jurgis Lebedys (1972: 213, 228–232), Jonas Stoskelūnas (1990), Zigmas Zinkevičius (1990: 279–280; 1993), Elvyra Buk­evičiūtė (1993), Dai­va Krištopaitienė (2004, 2005, 2007), Palmira Zemlevičiūtė (2007) ir kt.

1.

KRITERIER FÖR SYSTEMATISERING AV POLONISMER. PRINCIPER FÖR FRAMLÄGGNING AV ETYMOLOGISKA BESKRIVNINGAR

Polonismerna i litauiskan delas i denna artikel in i 3 grupper: 1) monogena (resp. primära, vilka inte förutsätter östslaviska polonismer eller alternativa former av sekundära lån av icke-slaviskt ursprung i dessa språk [resp. semipolonismer]); 2) obestämda, dvs. sådana där lån från vitryska och ryska, från äldre eller senare perioder, kodifieras vid sidan av polska archilexem och semipolonismer (se ovan); hit hör också [morfologiskt] inhemska semantismer [för andra argument, se not 1 (om termen, se Durkin 2014: 136)], vilka i fråga om betydelse och fonomorfologisk struktur återspeglar en primär polonism som kan ha kommit in i litauiskan även från det östslaviska språkområdet (jfr den metod som tillämpas av Liudmila Garbul [Гарбуль 2009: 42], vilken tidigare följdes vid sammanställningen av Max Vasmers Etymologisk ordbok över ryska och författarkollektivets Etymologisk ordbok över vitryska³;

³ Man måste beklaga att författarna till Etymologisk ordbok över forn litauiska (ALEW [registrering från 2012 11 30 till 2014 02 17 (bokstäverna a, b, c, č, d, e, f, g, h, i, j, l, n, o, r, u)]) inte tillämpar denna princip för klassificering av lexem (se s. v. abavem; abivātelis, obivetelis; adversōrius; afierà, ofiera; afieravonė; afieravōti, ofieravo­ti; afiernykas; apeliācija; apeliāvoti; apertūra; arkabūzas; ārnotas; ār̄tas ’ett sådant forntida mynt’ etc.). Av denna anledning räknas inte bara vitryssismer (ākrūtas, även om tendenser till förändring av strukturella element anges; chvoldas, chvoldavoti [se СБГП V 259] etc.) eller alternativa polonismer och obestämda slaviska lån (se s. v. aktovā; se även s. v. abičájus; adpustas; babkà; nestotkas), utan en synnerligen tvivelaktig etymologisk utveckling av slaviska genusformer presenteras också (se bespičėnas, -à; se även s. v. ābazas, ābāzas [se ЭСБМ I 55]; atkonýčia [se Miklosich 1977: 1016; СБГП V 99] etc.). Man stöder sig också på principen om accentens positionsmässiga regelbundenhet, vilken förvränger litauiskans accentsystem och påstås förutsätta lånordets primära substrat (författare till etymologiska verk om slaviska språk brukar stödja sig på den [jfr Фасмер I 509, II 301, 581, 610, 621, 627; Шанский I⁵ 94, II⁶ 102, II⁹ 227, II¹⁰ 95, 173, 201, 231, 293; Barszczewska, Jankowiak 2012: 48]) – fonologiska adaptationsmönster beaktas inte (om dessa, se närmare Pakerys 1982: 104–106, 1991: 8–9). Jfr exempelvis att fornlitauiska britōnas härleds från östslaviska former, inte från den medellågpolska formen som dessa förutsätter, trots att också formen lit. britōnas är belagd (se s. v. britōnas, britonas). Med en sådan metod borde litauiska lånord med betoning på ultima tydligen räknas till det ärvda ordförrådet, eftersom en sådan accentmodell är ovanlig för flerstaviga slaviska substantiv (se s. v. brazalijà och många andra).

Straipsniai / Articles

25

ROLANDAS KREGŽDYS

3) alternatyviųjų, skirstytinų į 2 pogrupius: 3a. praslavų prokalbės veldinių refleksijas, kai gudų a⁴ rusų kalbose nėra užfiksuotas dar ybinis semantinis alternantas; 3b. ne slavų kalbų prototipinių leksemų dupletinius variantus, kai lenkų ir rytų slavų (gudų ir / ar rusų) kalbų žodžiai, disponityviai suponuojantys lietuvių kalbos skolinį, kildinami iš skirtingų substratinių lyčių. Pastarajam pogrupiui taip pat priskiriami tie semipolonizmai (resp. alternatyvieji polonizmai–semitizmai⁵ / polonizmai–lotynizmai⁶–graikizmai), kurių etiologinė priklausomybė, remiantis struktūriniu bei semantiniu substratinės lyties tapatumu, yra duali, tačiau tradiciškai identifikuojama, remiantis vakarų slavų leksiniu superstratu (plačiau žr. Крегждис 2014).

Dessutom är argumentationen utifrån accentens positionsmässiga identitet helt olämplig när de slaviska språkformernas accentparadigm varierar; jfr exempelvis ett obestämt slaviskt lån (om sådana lån, se not 4):

pãgrebas^3b (sm.) ’begravning’ BS 84: Ty eftersom hon hällde denna salva på min kropp, gjorde hon det inför min begravning Ch¹ Mt. 26.12

← (forn. / med.) pol. (dial.) pogrzeb ’begravning; begravningsprocession; kista; begravningshögtid etc.’ (SW IV 471–472; SPW XXVI 193–195; Karłowicz IV 211–212),

‖ forn. vitry. погребы ’begravning’ (ГСБМ XXV 138–139), vitry. по́гребъ ’detsamma’ (Носовичъ 1984: 458; ЭСБМ IX 259), fornry. погребъ ’begravning etc.’ (СРЯБ XV 198–199), rys. dial. по́греб ’grav’ (СРНГ XXVII 311; Шанский, Иванов, Шанская 1971: 346), rys. погре́б ’begravning’ (Даль III 157)

< urgerm. *pagrebъ (БЕР V 426–427).

Det bör påpekas att vissa ord i äldre litauiska texter (lånordsformer) inte nämns alls (t.ex. forn lit. arganykas; forn lit. árfa; forn lit. archeiretikás; forn lit. arcibýskupas; forn lit. arcibažničnykas; forn lit. archaniolas; forn lit. **archa och många andra), vilket leder till uppenbara fel i kodifieringen av det etymologiska substratet. Exempelvis saknas forn lit. arkušas ’pappers- eller glasskiva’ SD 329 med frikativt -š-, som återspeglar (med.) pol. arkusz, medan forn lit. árkužas anges, vilket inte härstammar från den nämnda polska formen, som ALEW-redaktörerna hävdar, utan från dess dialektform arkuž. Därför kan ALEW-författarnas historiska principer för ljudanpassning av de polonismer de identifierar i litauiskan knappast godtas (jfr exempelvis påståendet: Auffällig ist die unregelmäßige Wiedergabe des slavischen stimmlosen Sibilanten [ʃ] im Lit. mit stimmhaftem [ʒ] in LxL, CIG und der modernen Standardsprache gegenüber erwartetem [ʃ], <β> in SzD³ [se ALEW – se s. v. árkužas]), när dialektformer i dessa västslaviska språk som återspeglar arkaismer inte nämns.

ALEW-författarna behandlar, av någon anledning, lexem från den medelpolska perioden (som de över huvud taget inte nämner) som gammalpolska. Ett sådant åsidosättande av den temporala differentieringen av ord vid sammanställningen av en etymologisk ordbok är tydligen inte bara olämpligt, utan också synnerligen bristfälligt. Den identiska metoden för ordanalys, som tillämpades under 1800-talet och första hälften av 1900-talet i verk av Alexander Brückner (1877) och Pranas Skardžius (RR IV), passar knappast behoven hos en modern lexikograf eller lexikolog, eftersom de fonomorfologiska förändringarna var av ett slag i gammalpolskan under 1100–1400-talen och helt andra i polskan under 1500–1700-talen, dvs. medelpolskan.

⁴ Om östslaviska genetiska alternativformer till polska lexem är belagda både i vitryska och i ryska lexikografiska verk, bör sådana former hänföras till undergruppen obestämda slaviska lån.

⁵ Apie lietuvių kalbos polonizmus-semitizmus plačiau žr. Kregždys 2014_a.

⁶ Om särdragen i attributionen av litauiska polonismer–latinismer, se närmare Kregždys 2014.

26

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

Strukturellt delas lån från polska⁷ in i morfologiskt rena och hybrida (med avseende på polska leksem)⁸ samt lexikala semantiska, morfemiska (eller partitiva) kalker. Utifrån spridningen i bruket omfattar de dialektismer, det vill säga ord vars användning endast är belagd i litauiska dialektområden, och former i standardspråket (de sistnämnda kan i en analytisk typ av ordbok [om den, se även Kregždys 2012: 125–126] delas in i sådana som rekommenderas ur språknormernas perspektiv, det vill säga kodifierade lexikala enheter, och andra – främmande ord [resp. barbarismer] som bör ersättas med inhemska lexikala motsvarigheter).

1.1. Monogena polonismer

ãlasas 3^b (sm.) ’r ö s t’: Men skona oss inte för den kära rösten eller för era heliga sånger när ni fodrar oss i ladugårdarna K. Donel (RG 66 [Kabelka 1964: 49])

← pol. dial. ałas ’rop, oväsen; buller etc.’ (← pol. dial. hałas [(vard.) pol. hałas]⁹ ’dyl.’ < ukr. zálac¹⁰ ’oväsen; skrik; rykte’ [SGP I² 103; SW II: 10; SPW VIII 286; Karłowicz II 163; Sławski I 397; ECYM I 458; CYM II 19]),

‖ ǂ vitry. zálac ’skrik; oväsen’ (Байкоў, Некрашэвіч 1993: 76; ЭСБМ III 25–26),

vitry. dial. gólas, gólos ’röst; melodi; oväsen’ (СБГП I 461; TC I 213)

bòstras 2 ’p a v a n i k i s’: Och när de knäböjde och bad lovprisade de bostrą K. Donel (PL 307), Och mor skördade också gräset tillsammans med bostrą Vp 25 (Kabelka 1964: 63; se även Krištopaitienė 2004: 260)¹¹

⁷ V. Urbučio (2009: 416) teigimu, „Tikru leksikos slavizmu tegali būti laikomas žodis (apimantis visus fonetinius ar kitus galimus variantus, nereikalaujančius skirtingo kilmės aiškinimo), tiesiogiai atsiradęs iš atsakančio slavų žodžio“, t. y. iš skolinių sąrašo eliminuotini slaviškųjų afiksų vediniai, hibridiniai dariniai, hibridiniai dūriniai, antriniai pirminių skolinių variantai ir nomina propria. Vis dėlto rengiant Lietuvių polonizmų žodyną nesiremiama teiginiu, kad „<...> dariniai iš skolinių jau laikomi savais žodžiais“ (Urbutis 2009: 434), mat toks vedinių ir superstatinės leksikos kai kurių elementų tapatinimas vertinamas kaip netikslingas ir mistifikuojantis kalbos gramatinę sistemą.

⁸ Med denna term avses inte bara litauiska avledningar i det ärvda resp. substratleksikala skiktet med ett slaviskt arbets-element, utan även rena lån från polska med för dem atypiska affix.

⁹ Lateralinio sonanto le. ł (< prale. *l + *j [Dejna 1973: 114]) vavacija (resp. „wałczenie“, t. y. le. ł > /u/), reflektuoja gudų leksinių pavyzdžių (šis dėsningumas taikytinas tik vėlyvojo laikotarpio lietuvių raštuose bei šnektose užfiksuotiems polonizmams). Minėtina, kad vavacija, lenkų kalbos dialektuose įsigalėjusi nuo XVI a. pabaigos (t. y. viduriniuoju lenkų kalbos laikotarpiu), yra nebūdinga rytinėms (taip pat ir Suvalkų) bei pietinėms Lenkijos šnektoms (Dejna 1973: 115).

¹⁰ Det urgermanska velara *g genomgick spirantisering i alla ukrainska dialekter, det vill säga ukr. (dial.) z = /h/ (se närmare Шевельов 2002: 444–445).

¹¹ Daiva Krištopaitienė (ibd.) šią leksemą, prieštaraudama J. Kabelkai (1964: 24, 63), kažkodėl priskiria germanizmams.

Straipsniai / Articles

27

ROLANDAS KREGŽDYS

← s. / v. pol. baster ’oäkting; avkomma av djur av olika arter; en vintyp osv.’ (< v. högty. bastart ’oäkting’ ← f. lat. bastardus ’prästbarn, illegitim avkomma’ [SW I 103; SPW II 26; ЭСБМ I 281; MLex 10; Blaise 1994: 99; jfr Moszyńska 1975: 163; se även ALEW]) → ≠ f. bel. бастр ’oäkting’ (ГСБМ I 201; Булыка 1980: 125), bel. бастра ’detsamma’ (Носович 1984: 16)

čyžė 1 (substantiv) ’tribut, avgift, arrende’: Och se, så många gånger har det hänt mig på grund av čýžė K. Donel (VD 376 [Kabelka 1964: 67; se även Krištopaitienė 2004: 255])

← fornpol. czyża ’tribut, ränta’ (forn- / äldre pol. czyża ’en sådan avgift’ [SW I 415; SPW III 729; se även Kabelka 1964: 24, 67; Palionis 1967: 282] ↔ [forn] pol. czynsz ’avgift för nyttjande av annans egendom; fastighetsskatt; avkastning, förmögenhet’ < högty. zins ’tribut’ ← f. lat. census ’[väg]avgift; avgift som den [i krig] besegrade parten betalar, kontribution; årlig avgift osv.’ [SW I 412; SPW IV 336–338; SSt I 425; GS 25–26; Brückner 1985: 82; Фасмер IV 363–364; MLex 336; Niermeyer 1976: 167–168; se även Palionis 1967: 282; Walczak 1995: 92; Филичева 2003: 141])

grẽčnas, -à 4 (adjektiv) ’god, dygdig, vacker, präktig; ganska stor, tämligen god’: Bonden vill få en god skörd K. Donel (VD 267 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 86])

← (adjektiv) pol. (dial.) grzeczny ’lämplig, god, utmärkt, fantastisk; klok, vis; vacker; graciös; lugn osv.’ (SW I 933; SPW VIII 214; Karłowicz II 140; se även Zinkevičius 1990: 280; Drotvinas 2012: 73; ALEW)

lė́bauti, -auja, -avo (intransitivt verb) ’festa, rumla, ständigt hålla gästabud och fester’: Du tänkte inte på det, medan du festade och ständigt frossade, åt du upp åkern med gärdena och hela huset K. Donel (PL 465–466 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 124])

↔ (verb) pol. labować ’glädjas; vara nöjd; roa sig’ (< högty. / äldre laben ’hålla något för något; behaga, lugna; roa osv.’ ← f. lat. lavare ’rengöra’ [SW II 671; SPW XII 2; Brückner 1985: 288; Kluge 2002: 551; Blaise 1994: 527; MLex 120])

nuõpertas, -à 3ᵇ (adjektiv) ’slug, usel, ohederlig’ De låg där och lurade på något eller något sådant; Krizas skällde ut det slugna paret (Slunkius och Pelėda) när han såg dem K. Donel (RG 234 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 147])

↔ äldre pol. (dial.) naparty ’envis, påstridig, tjurskallig’ (SW III 115; SPW XVI 46; Karłowicz III 249–250; se även ALEW)

pakamõrė 2 (substantiv) ’godsförvaltare’: Medan Selmas stånkade så, ropade godsförvaltaren plötsligt K. Donel (VD 543 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 157])

↔ fornpol. podkomorze ’lantmätare som avgör tvister om jordägande; titel för den högste hovmannen i Polen osv.’ (SW IV 364; SPW XXV 443–444) – en partitiv kalkering (med frikativisering av pol. *ř → /ž/)¹²

¹² Frikativisering av pol. *ř, dvs. övergången av ř till /ž/ eller /š/, började på 1200-talet, men det hårda ř uttalades fram till 1600-talet (Rozwadowski I 192; Walczak 1995: 69–70, 76, 95, 107, 120; Ананьева 1994: 128; Strutyński 2002: 69). Detta innebär att lånet kom in i litauiskan från det västslaviska språkområdet före 1600-talet (se närmare Креждис 2014).

28

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

paliauóti, –ója, –ójo (verb. tr.) ’g l a s e r a’: Men Enskys, hans dräng, hade fört dit många glaserade krukor... K. Donel (RG 721 [Kabelka 1964: 158])

← (subst. / verb.) pol. polewać ’täcka med ett lager, stryka på; glasera m.m.’ (SW IV 530; SPW XXVI 445–446; Boryś 2005: 460)

péržegnoti (verb. tr.) ’v ä l s i g n a’:... och jag, som älskar er och välsignar er, ska vara med er och stanna kvar K. Donel (L 1 [Kabelka 1964: 175])

↔ (subst. / verb.) pol. przeżegnać ’göra korstecknet med handen; välsigna’ (SW V 253; SPW XXXII 491; ЭСБМ III 199; se även Zinkevičius 1988: 137) → ɘ subst. vitryska пережегнатися ’göra korstecknet’ (ГСБМ XXIV 145) – ett partitivt kalkerat uttryck (om ursprunget, se žegnoti)

šaltyšius 2 (substantiv) ’b y å l d e r s m a n’: Herren föraktar den gamle byäldsten lika mycket som bonden K. Donel (RG 519 [LKŽė; se även Kabelka 1964: 223])

← fornpol. szoltys(z) (fornpol. [dial.] szaltys) ([även] pol. szoltys) ’lägst rankade byämbetsman, ansvarig för flera bosättningar; byäldste m.m.’ (< fornhögtyska schultheize ’byäldste’ [SW VI 266; Linde V 558; SSt VIII 333–334; Karłowicz V 188–189; Kluge 2002: 828; se även Zinkevičius 1990: 63; Walczak 1991: 95; Kabasińskaitė 1998: 19–20; Połomski 2010: 7]) → ɘ subst. vitryska шолтыс, шолтис ’byäldste’ (Булыха 1980: 25)

výskupas (substantiv) ’k r i s t e n p r ä s t, s o m h a r d e h ö g s t a v i g n i n g e n’: Så förde de genom porten tillbaka ett par som helige biskopen hade välsignat vid altaret, medan han förrättade den heliga vigseln, såsom sig bör K. Donel (RG 132 [Kabelka 1964: 28, 260])

← pol. dial. (DLd [Kujawy]) wiskup ’biskop’ (< [forn]tjeck. biskup ’biskop’ ← fornhögtyska biscop ’detsamma’ ← lat. episcopus ’detsamma’ ← sen grek. ἐπίσκοπος ’den högsta företrädaren för det kristna kyrkoklerus, biskop; tillsyningsman m.m.’ [SW VII 629; Karłowicz VI 131; Sławski I 34; Machek 1968: 54; Rejzek 2001: 80; Pleskalová 2009: 17, 34; ЭСБМ I 353; Аникин I 308, III 205; Lampe 1961: 532–534; Wackernagel 1878: 36; Köbler 1993: 282; Seebold 2008: 173; Schützeichel 2012: 51; se även Sabaliauskas 1966: 83; Palionis 1967: 273; Zinkevičius 1987: 138; Petit 2010: 82; se även Walczak 1995: 53; Титаренко 2002: 161 // Skardžius IV 351; Kabasińskaitė 1998: 20; Buß 2008: 147; jfr Kardelis 2003: 105]

1.1.1. Morfofonetiska alterneringar och sekundära avledningar av monogena polonismer

adpeñtai 2 (mask. pl.) ‘(kyrkl.) en period på f y r a v e c k o r f ö r e j u l’: O adpeñtai su Kalėdomis jau prisiartin K. Donel (RG 894 [LKŽė; Kabelka 1964: 49]) – se advėntai (med sporadiskt byte mellan de strukturella elementen -v- > och -p-)

atpeñtai 2 (mask. pl.) ‘(kyrkl.) en period på f y r a v e c k o r f ö r e j u l’: Atpeñtai nor poryt pasibaigti K. Donel (ŽR 16 [LKŽė; Kabelka 1964: 49]) – se adpeñtai (med sporadiskt byte mellan de strukturella elementen -v- > och -p- samt devokalisering av -d- > till -t- [se även Kabelka 1964: 49])

Straipsniai / Articles

29

ROLANDAS KREGŽDYS

adveṅtai 2 (mask. pl.) ‘(kyrkl.) en period på f y r a v e c k o r f ö r e j u l’ Lkš: Pirmoji adveṅtų nedėldienė K; Adveṅtų giesmės Gs ← pol. (dial. [ŽV-Md]) adventy ‘en fasteperiod på fyra veckor, till åminnelse av Jesu Kristi födelse; ankomst, anländande’ (← [forn-/mellan-]pol. aduent ‘en fasteperiod på fyra veckor, till åminnelse av Jesu Kristi födelse; ankomst, anländande’ ↔ forn. tjeck. advent ‘detsamma’ ← vulgärlat. adventus ‘adventsfastan; ankomst m.m.’ [SW I 10; SPW I 87; SSt I 21; SGP I¹ 39; Machek 1968: 34; Rejzek 2001: 45; Niermeyer 1976: 24; se även Адомавичюте 1980: 9; Zinkevičius 1987: 138; Kregždys 2014: 407])

česnìs 4 (fem.) ‘f e s t’: Nugi dabar, naš tas vargų visas nusikratę, jau pasilinksmyn-kim bensyk česnỹj susikbietę K. Donel (RG 372 [LKŽe; Kabelka 1964: 66]) – se čestnis (med absorption av det strukturella elementet -t- [se även Zinkevičius 1990: 280])

čestnis (fem.) 1. ‘ä r a, h ö g a k t n i n g’ N; 2. ‘fest’ Q 378, C II 5: Čestnį kelti N; Pritai-sai čestnį Bt. Luk 14.13

↔ dial. pol. (SLd [Katowice]) češć ‘ära, respekt, erkännande, vördnad; festmåltid, gästabud, läckerheter m.m.’ (SGP V¹ 121; jfr Būga III 771; Zinkevičius 1990: 280)¹³ – med metates av sonanten -n-, dvs. lit. *če-n-stis → če-st-n-is

svìklas 2 (mask.) ‘(bot.) r ö d b e t a (Beta vulgaris)’: Sekite... ropių, pastarnokų, sviklų beigi rapukų K. Donel (PL 656 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 28, 221]) – se sviklà

sviklà 2 (fem.) ‘(bot.) r ö d b e t a (Beta vulgaris)’ NdŽ, P, N, KŽ – se čvikla

čvikla (fem.) ‘b e t a; r ö d b e t a’: czwikla PrD 136.25 (Skardžius IV 117)

← (forn-/mellan-)pol. ćwikła ‘beta; tillbehör av kokta rödbetor’ (< tjeck. cvikla ‘beta’ ← gr. σεῦτλον ‘rödbeta’ [SW I 419; SPW IV 396; LS 1382, 1546–1547; jfr Фасмер III 571; Machek 1968: 91])

delmõnas 2 (mask.) ‘p e n g a p å s e’: O pinigėli delmonė kytriai pakavoji? K. Donel (PL 595 [Kabelka 1964: 71; se även Kr ištopaitienė 2004: 255])

dalmõnas 2 (mask.) ‘f i c k a’ Q 444, Lex 49, K, Pgg, Šk: Kiša duona, pyragą į dalmõną, eidamas į mokslinyčią | ∧ Tuokart esi didis ponas, kad pinigų pilns dalmonas Sim ← dial. pol. dolman, (forn-)pol. dolman ‘kort husarmantel; kvinnomantel’ (< ungerska dolmány ‘mantel’ ← turkiska dolama ‘röd rock buren av infanterister under det turkiska sultanatet; mantel’ [SW I 499; SPW V 298; SGP VI¹ 42; Brückner 1985: 92; Wołosz 1989: 248–249; Géza 1991: 52; Фасмер I 525–526; Юсипова 2005: 147; se även Zinkevičius 1990: 280; Urbutis 2009: 426]) → äldre vitryska даламань, до-ломань ‘kort mansrock med ärmar’ (ГСБМ VIII 263–264; Булыка

¹³ Z. Zinkevičius (ibid.), som bygger på K. Būgas (ibid.) förklaring, hävdar att lit. čestnis / česnìs skulle vara belarusismer, dvs. härledda från vitryska чецубь / чэцьубь ‘ära, respekt; festmåltid m.m.’ (Носовичъ 1984: 698; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 346), vilket är föga sannolikt, eftersom upphovsmännen inte förklarar sonanten -n- uppkomst och inte heller nämner polska dialektexempel.

30

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

1980: 113), r. долома́нь ’husarkappa; lång rock som knäpps med knappar’ (Даль I 463)

iškādininkas, -ė 1 (substantiv, personbeteckning) ’någon som vållar skada; skadegörare’: Ni, iškādininkai, ni tjuvar, ni illgärningsmän, är ni inte rädda för att vålla människor skada? K. Donel (Pš 26–27 [LKŽe; Kabelka 1964: 94]) – se iškadninkas, -ė (se även Zinkevičius 1988: 39)

iškadnīkas, -ė 2], iškādnykas 1 (substantiv, personbeteckning) ’någon som vållar skada’ Ds: Kiškis didis iškādnykas Er; Släpp inte in en sådan iškādnykas Vl; Jag ska visa dig, din iškādnyke! Vv; Rädda oss från iškādnykų Mž 59; iškādōrius¹⁴ 2 (substantiv) ’detsamma’ [K], N, BS 87 ↔ jfr pol. zaszkodca ’den som skadar eller hindrar’ (SW VIII 298; Linde VI 789) – en partitiv kalkering (om ursprunget, se iškadà)

jóm arkas 1 (substantiv) ’marknadstid’: Vagabonden Slunkius plockade i vredesmod nästan hela min höstack på marknaden K. Donel (VD 428 [LKŽe; Kabelka 1964: 100–101]) – se jór-markas (med absorption av det första upprepade -r- [se även Jancza 1984: 117])

jóm arkininkas 1 (substantiv, personbeteckning) ’någon som vistas på marknaden’: Rudikis jóm arkininks K. Donel (som rubrik i Rj [LKŽe; Kabelka 1964: 101]) ⇦ jóm arkas

jórmarkas 1 (substantiv) K, R 214 1. ’marknadstid’: Och jag frestades också att gå till marknaden MŽ; Efter marknaden PrL XVII 3 (LKŽe); 2. ’marknad’: gen. sing. Iormarko^{3v II₃} (Aleknavičienė 2012: 121, 243, 413, 515)

← jfr fornhögtyska jormark ’marknad, basar; sammankomst, tumult; marknadsavgift’ (↔ [forn-/nyhögtyska] pol. jarmark, pol. dial. [DLd (Kujawy, Poznań, Kalisz), MLd (Rudawa), Psd (LĮs)] jarmarek ’marknad, basar; sammankomst, tumult; marknadsavgift’ < mht. jārmarket / fht. jārmarkāt, jārmercat ’marknad; årlig marknad’ / ty. Jahrmarkt ’marknad, årlig marknad, stor marknad’ [SSt III 116; SW II 136; SPW IX 262–264; Karłowicz II 234; Sławski I 502; Siatkowski 2004: 7, 40–41; Фасмер IV 561; Köbler 1993: 1199; Schützeichel 2012: 169; se även Palionis 1967: 276; Адомавичюте 1982: 43; Zinkevičius 1988: 131; Walczak 1995: 92; Połomski 2010: 7; Markus-Narvila 2011: 176])

mãckas 4 (adjektiv) ’alldeles liten, pytteliten’: Döden, som brutit sig loss med onda koppor, plågar de arma eller vrider dem en smula till med febern K. Donel (VD 89 [LKŽe; Kabelka 1964: 128]) – se mãč itkas, -à (med absorption av det strukturella elementet -it-, dvs. mac-it-kas → mac-kas)

mãčitkas, -à^3b (adjektiv) ’alldeles liten, pytteliten’: Ni odlar potatis, det där är alldeles smått Dv (DvŽ I 376)

↔ pol. dial. maciutki ’mycket liten; pytteliten, minimal’ (SW II 840, 857)

šaltyšiáuti, -iauja, -iãvo (intransitivt verb) ’vara šaltyšius’: Ja, sade Pričkus, så gick det också ofta för mig, att jag red hit och dit som šaltyšius K. Donel (RG 486 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 28, 223]) ⇦ šaltyšius (om ursprunget, se avsnitt 1.1 [s. v. šaltyšius])

Jfr även pol. dial. szkodur ’skadligt djur; farlig springare’ (SW VI 623; Karłowicz V 301).¹⁴

Straipsniai / Articles

31

ROLANDAS KREGŽDYS

šėtra 1 (sf.) ‘t ä l t’: Den lågan... bränner inte bara våra bondtält K. Donel (ŽR 239 [Kabelka 1964: 224]) – se šatrà (med växling mellan rotens -a- > och -ė-, tydligen på grund av kontamination med pol. dial. s-iá-ter ‘skjul’ [Karłowicz V 286; se även Kardelis 2003: 86])

šatrà 4 (sf.) Š, NdŽ, 2 ‘t ä l t’ NdŽ, M, Rtr, KŽ: När ni bor i tälten ska ni vara som duvans vingglans Mž 289

← (v.) pol. szatra ‘tak av ris för djur på bergsbeten; tält; zigenarläger’ (< tatar. čadpa ‘skydd’ ↔ с̌амып ‘tält’ ← pers. chādar ‘tält; skydd; slöja, dok m.m.’ [SW VI 574–575; Linde V 516; Фасмер IV 413; Dawletschin, Tezcan 1989: 130, 289; Steingass 1963: 383–384; se även Kardelis 2003: 86]), ‖ ≠ vitryska шаўер ‘tält’ (ТСБМ V² 361; PBC III 742), ryska шапёр ‘detsamma’ (Даль IV 624)

viñčiavoti, -oja, -ojo (verb. tr.) ‘v i g a’: Han förde dit ett par, på vilket den helige biskopen vid det heliga altaret hade lagt välsignelsen, såsom sig bör, medan han vigde dem K. Donel (RG 133 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 258]) – se veñčiavoti, venčiavóti

veñčiavoti, -oja, -ojo (verb. tr.) KB II 195, K II 233, K, BzF27, NdŽ, KŽ, Sg, KIp, venčiavóti, -ója, -ójo ‘v i g a’ BzF 21, FrnW, NdŽ, Q 527, R, MŽ, N, M. Valanč: Man bör väl viga Vln 27; Ty hon är en kvinna som vigts åt en man BB 1Moz. 20.3; Jone, vill du kanske ha Margret till din vigda hustru Vln 49 m.fl. (End, KIpD 2, NdŽ, Akm, LKK XXI 201 [Lz], N 148, VoL 100)

↔ pol. dial. (ŽV-Md) wieńcować ‘viga’ (Karłowicz VI 114) ≠ (v.) pol. wieńcować, pol. wieńczować ‘kröna, kröna’ (SW VII 582; Linde VI 214), ‖ ≠ fornryska вѣнчавати ‘kröna; kröna’, вѣнчевати ‘kröna; belöna; lovprisa, ära; avsluta’ (СРЯВ II 76, 78)

1.2. Obestämda polonismer

blùznyti, -ija, -ijo (verb. tr., intr.) ‘h ä d a, s v ä r a’: Han började ropa förfärligt medan han hädade Gud K. Donel (PL 215 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 63])

← (forn-/medel-)pol. bluznić (bluznić) ‘häda; tala strunt; dra ut på tiden’ (SW I 170; SPW II 191–192; SSt I 105; se även Zinkevičius 1988: 132; Kardelis 2003: 107; Kazak 2011: 79) → fornvitryska блюзнути, блузнути ‘häda’ (ГСБМ II 77–78; Булыка 1980: 182), vitryska dial. блю́зьніц ‘detsamma’ (Бялькевіч 1970: 89) ≠ vitryska блюзні́ць, блю́зніць ‘prata strunt; svamla; tala i sömnen’ (ТСБМ I 390; ЭСБМ I 364; Аникин III 274; Гілевіч 2005: 19)

budavõnė 2 (sf.) ‘b o’ s t a d, n ä s t e’: Maken bar genast en famn ris till sin budavõnė (bo) K. Donel (PL 57 [LKŽe; Kabelka 1964: 64])

← (forn-/medel-)pol. budowanie ‘byggande; byggsätt, struktur; byggnad’ (← [forn-/medel-]pol. buda ‘skjul av brädor, hö eller lera; tillfälligt tält för försäljning på marknaden; täckt del av en vagn m.m.’ ↔ forn-tjeck. búda / tjeck. bouda ‘litet hus av brädor m.m.’ <? >¹⁵ fornhögtyska.

¹⁵ Det råder oenighet om ordets status (se Machek ibd.): vissa hävdar att det är ett lån från de germanska språken (Фасмер ibd; Rejzek ibd.), medan andra tvärtom klassificerar fornhögtyska buode som en slavism (Филичева ibd.).

32

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

buode / jfr. Bude ‘tält’ [SW I 226, 227; SPW II 193–195, 488–489; SSt I 174; ЭСБМ I 399; Фасмер I 230; Machek 1968: 61–62; Rejzek 2001: 87; Kluge 2002: 158; MLex 28; Филичева 2003: 201; se även Palionis 1967: 277; Kardelis 2003: 107; Urbutis 2009: 423, 425; ALEW]) → jfr. vitry. budovane, būdovane, būdovanie, būdoanne ‘byggande; byggnad; befästning; byggnadsmaterial’ (ГСБМ II 234–235), vitry. будаванне ‘byggande; byggnad, hus’ (Байкоў, Некрашэвіч 1993: 49)

cimbõlai 2 (mask., pl.) ‘e t t g a m m a l t, s t r ä n g i n s t r u m e n t l i k t m u s i k i n s t r u m e n t’: Plyckius cimbõlus, o Kubas čiirškino smuiką K. Donel (RG 220 [Kabelka 1964: 66])

← (jfr.) pol. (dial.) cymbal (pol. cembał) ‘e t t s t r ä n g i n s t r u m e n t; e n l j u d s i g n a l f r å n e n k l o c k a; e n l i n g s t.’ (< pol. cymbalum ‘detsamma’ ← gr. κύμβαλον ‘slaginstrument’ [SW I 360; SPW III 719; SGP IV³ 592–593; Фасмер IV 306; se även Palionis 1967: 284; Zinkevičius 1988: 132]) → vitry. (dial.) цымба́лы ‘ett lyraliknande musikinstrument; ett musikinstrument som används av judar; tjocka läppar; skinkor’ (Носовичъ 1984: 691–692; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 340; СБГП V 370), rys. цымба́лы ‘ett sådant musikinstrument; kopparfat’ (Даль IV 575) ≠ jfr. vitry. цимбаль ‘(klockans) klang’ (СЛw)

čestavójimas 1 (mask.) ‘b j u d n i n g’: Rasi gana bus už čestavójimą tavo K. Donel (Lg 51 [Kabelka 1964: 66])

↔ jfr. pol. czestowanie ‘bjudning; (be)hedrande’ (SW I 390; SPW IV 150) → vitry. честованнэ ‘gästabud’ (Носовичъ 1984: 698)

čestavóti, -ója, -ójo (trans. verb.) ‘b j u d a, v a r a g o d m o t’: Būrs čestavóts jau proto viso netenka K. Donel (RG 731 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 66])

← jfr. pol. czestować ‘bjuda; (be)hedra’ (SW I 390; SPW IV 149) → vitry. честова́ць ‘bjuda; (bildl.) skälla ut, slå’ (Носовичъ 1984: 698)

glóda (fem. subst.) 1. ‘f r å n v a r o, b r i s t’: Taipgi dabar kisieliaus jau ir šiupinio glóda K. Donel (VD 593); 2. ‘u n d e r g å n g, s l u t (s v ä l t)’: Eikš, šiaury baisus... bausk, prispausk su šalčiais juos (vilkus), kad glóda jų būtų! K. Donel (ŽR 77 [LKŽe; Kabelka 1964: 29, 85])

↔ (jfr.) pol. głód ‘tom mage, hunger; törst; begär, önskan; brist på mat; brist’ (SW I 849; SPW VII 375–381) → vitry. dial. глод ‘hunger’ (СБГП I 461)

gvõltas 2 (mask.) ‘t v å n g, f ö r t r y c k’: Vogt, klastuot, išplėšt ir su gvõltu pasisavint K. Donel (RG 873 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 88])

← (jfr.) pol. (dial.) gwałt ‘tvång; makt, tryck; hjälp; buller, skrik; nödrop, rop; besvärlig, svår situation; samhällelig skyldighet’ (< jidd. gvald¹⁶ resp. גוואלד ‘tvång; (hjälp)rop’ / ← fht. ge-walt / ty. Gewalt ‘kraft, makt; tvång’ [SW I 945; SPW VIII 243–253; SSt II 523; Karłowicz II 149;

¹⁶ Jiddischspråkets finala tonande konsonanter ב, ד, ג, ז, ו, װ avtonas inte (med undantag för ytterst sällsynta undantag [se närmare Weinreich 1992: 19–20]).

Straipsniai / Articles

33

ROLANDAS KREGŽDYS

Sławski I 382; Sokólska 1999: 145; Галай 2011: 361; Фасмер I 398; ЭСБМ III 74; Lötzsch 1992: 84; سالاتاش 2011: 99; MLex 70; se även ALEW; Walczak 1995: 92, 142]) → jfr vitryska гвалт, гвалты ‘tvång; olagligt överfall; förtryck; våldtäkt; böter för våldtäkt; oväsen, rop (på hjälp); samhällsplikt m.m.’ (ГСБМ XV 39–42; Булыка 1972: 148, 1980: 41), vitryska (dial.) гвалт(ь) ‘tvång, förtryck; skrik, rop’ (Носовичъ 1984: 111; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 80; СБГП I 438; CC I 107; se även Прыгодзіч, Прыгодзіч 2011: 148), vitryska dial. гвалт ‘rop på hjälp’ (ТС I 198), ryska dial. гвалтъ ‘tvång; skrik, rop; oro; oväsen; överfall, plundring’ (Даль I 346)

gvõltyti, -ija, -ijo (verb. tr.) ‘u t ö v a t v å n g; f ö r a k t a; f ö r s u m m a, i n t e v i s a r e s p e k t’: Och han utövade stort tvång mot mig, när jag skulle lova att utlämna den sista och enda kalven åt dem för slakt K. Donel (VD 387 [LKŽe; Kabelka 1964: 88])

← (jfr / se) pol. gwałcić ‘våldta, begå en överträdelse’ (SW I 945; SPW VIII 241–243) → jfr vitryska гвалтumu, гвалтumu ‘(våld)ta; kränka rättigheter’ (ГСБМ XV 34), vitryska гвалццъ ‘våldta; tvinga’ (Носовичъ 1984: 111; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 80) – om ursprunget, se gvõltas

iškadà 2 (substantiv, femininum) ‘f ö r l u s t, s k a d a’: Han kan göra mycket nytta och vålla mycket skada K. Donel (ŽR 212 [Kabelka 1964: 94])

↔ jfr pol. zaszkoda ‘skada; det som skadar; förlust’ (< fht. schade / fsa. scado, skado ‘skada, förlust’ [SW VIII 298; Linde VI 789; Brückner 1985: 549; Фасмер IV 449; Wackernagel 1878: 249; Köbler 1993: 1739; Seebold 2008: 735; Schützeichel 2012: 284; se även Zinkevičius II 272]) → jfr vitryska зашкода ‘skada, åverkan’ (ГСБМ XI 277) – en partitiv kalkering (se även Zinkevičius 1988: 38, 130)

kó botas 1 (substantiv, maskulinum) ‘ä r m l ö s, v a r m k v i n n o p l a g g; l i v s t y c k e’: Och när vi någon gång får se din kó botas, då verkar du för oss inte vara någon bondebusig sparv (om näktergalen) K. Donel (PL 113 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 115])

← (jfr / se) pol. kabat ‘ytterplagg för män och kvinnor, jacka; tvångströja; skjorta som dödsdömda kläddes i innan de brändes på bål; militärjacka m.m.’ (< I. [sl.] tjeck. kabát ‘kort rock till midjan; sådan soldatklädsel; kavaj’ ← bulg. кабад, кабам ‘gammalt kvinnoplagg; ärmlös mantel m.m.’ ← gr. [sen] καβάδιον ‘mansplagg’ ← nypers. qabāh ‘ytterplagg, mantel’; II. ungerska kabát ‘mantel; kavaj; jacka; kort ytterjacka för kvinnor’; III. medellat. cal[p]pa ‘mantel med huva’, medellat. capatus ‘iklädd mantel’ [SW II 193; SPW X 2–3; SSt III 215; Sławski II 9; БЕР II 119; Wołosz 1991–1992: 5–6; Niermeyer 1976: 129; ЭСБМ IV 9; Machek 1968: 233; Bělič, Kamiš, Kučera 1978: 91; Du Cange I 525; Steingass 1963: 951; Géza 1991: 144; jfr Фасмер II 150]) → jfr vitryska кабать, кобать ‘kort ärmlös jacka för män och kvinnor’ (ГСБМ XIV 213; Булыка 1980: 112), vitryska (dial.) каба́м(ъ) ‘bondkvinnors korsett med en kjol fastsydd; jacka’ (Носовичъ 1984: 226; ТС II 176), (s.) ryska (dial.) каба́ть ‘utlänningars ytterplagg; tsarens ytterplagg med vida ärmar; lång, vid arbetsskjorta som bönder bar utanpå ytterkläderna; jacka’ (Даль II 70; СРЯБ VII 8)

34

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

karbãčius 2 (substantiv, maskulinum) ‘s å d a n p i s k a, k n u t p i s k a’: De skulle verkligen ha piskat mig med sådana karbãčius som en landstrykare K. Donel (Pp 135 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 107])

← medelpol. (dial.) karbacz, (fornpol.) korbacz ‘piska, ridspö m.m.’ (< ungerska korbács ‘detsamma’ ← turk. kırbaç ‘piska, ridspö’ [SW II 260, 472; Linde II 960; Karłowicz II 431; Sławski II 474; Булыка 1980: 104; Фасмер II 195; Wołosz 1989: 270; Géza 1991: 171; Юсипова 2005: 340]) → jfr vitryska карбач ‘piska, ridspö’ (ГСБМ XIV 283; Булыка ibd.), ryska карбач ‘piska’ (Даль II 91)

klãpas 2 (substantiv, maskulinum) ‘p o j k e; d r ä n g’¹⁷: Och Enskys flicka uppmanar pojkarna att dansa K. Donel (Pp 68 [Kabelka 1964: 114])

← (jfr / se) pol. (dial.) chłop ‘(fri) bonde, jordlös bonde, torpare; (inte välbärgad) jordbrukare; lantarbetare (dräng); man; tölp; icke grobian, grovhuggare; människa m.m.’ (SW I 283; SPW III 240–242; SSt I 237; SGP III³ 560–569; Sławski I 68–69; ECYM VI 182–183; LEW 210; se även ЭССЯ VIII 62–64; Фасмер IV 257; Palionis 1967: 282; Трубачев 2006: 167; Леонтьева 2014: 334–335) → vitryska хлоп ‘dräng (lantarbetare)’ (Носовичъ 1984: 679), ryska dial. хлапъ ‘yngling, pojkspoling; ogift man; lärling’ (Даль IV 551)

klãpčius 2 (substantiv, maskulinum) ‘t j ä n a r e, d r ä n g, b u d’: Men Enskys dräng hade släpat dit många målade krus och ännu fler målade stop K. Donel (RG 721 [LKŽe; Kabelka 1964: 114])

← (jfr / se) pol. chłopiec ‘pojke; yngling; ung tjänare; lärling; hantverkslärling; son m.m.’ (SW I 284; SPW III 244–245; Brückner 1985: 180; Фасмер IV 245; se även Arumaa 1933: 82; LKA I 121, 125; Zinkevičius 1978: 150) → vitryska (dial.) хло́нец(ъ) ‘pojke, avkomling; yngling; tjänstepojke’ (Носовичъ 1984: 679; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 335; СБПП V 310; TC V 243), ryska хло́нец ‘pojke, yngling; ogift man; hjälparbetare’ (Даль IV 551)

kùkarka 1 (substantiv, femininum) ‘k o k k a’ Och hans kùkarka, den gamla kärringen, blev rädd K. Donel (Pp 79 [Kabelka 1964: 119])

← (jfr / se) pol. (dial.) kucharka ‘kokerska; tjänarinna; metallspis’ (SW II 617; SPW XI 528–529; Karłowicz II 508) → jfr äldre vitryska кухарка ‘kokerska’ (ГСБМ XVI 253–254), vitryska куха́рка ‘detsamma’ (ТСБМ II 765; РБС I 703), ryska куха́рка ‘kokerska, hjälpreda’ (Даль II 228; Фасмер II 436) – om ursprunget, se kùkorius

kùkorius 1 (substantiv, maskulinum) ‘k o k’: Kockarna hade redan lagat de nya rätterna K. Donel (RG 294 [Kabelka 1964: 25, 119])

← (s. / v.) pol. kucharz ’kock; dans som dansas med kocken som lagat bröllopsrätterna’ (< [s.] tjeck. kuchař ’detsamma’ ← fht. kuchenære ’kock’ ← fht. kuoche / s. hty. kuohho ’kaka; bakverk’ [SW II 617; SPW XI 529; SSt III 459; Sławski III 304; Фасмер II 436; Machek 1968: 305; Kluge 2002: 543; Köbler 1993: 1286; Seebold 2008: 488; Schützeichel 2012: 186; se även Zinkevičius 1988: 130]) → s. v.it. кухаръ, кухарь ’kock’ (ГСБМ XVI 254; Булыка 1980: 89), v.it. (dial.) ку́хар(ъ) ’detsamma’

¹⁷ J. Palionis (1967: 282) įvardija sememą ‘valstietis’, kuri LKŽe kažkodėl nenurodoma.

Straipsniai / Articles

35

ROLANDAS KREGŽDYS

(Носовичъ 1984: 262; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 155; ЭСБМ V 175; ТС II 255), r. dial. kúхарь ’detsamma’ (Даль II 228)

kulkà 2 (subst.) ’l i t e n b l y f o r m a d k u l a v b l y, a n p a s s a d i e n h y l s a m e d e x p l o s i v t ä n d s a t s o c h a v f y r a v f r ä n e t t g e v ä r’: Ar dykai jis jums kulkàs bei paraką davė K. Donel (ŽR 105 [Kabelka 1964: 26, 120])

← (s. / v.) pol. kulka ’kula; liten boll; rullande; ögonglob m.m.’ (< fht. kûle ’klot; kula’ [SW II 627; SPW XI 545; Фасмер II 413; ЭСБМ V 157; MLex 118; se även Palionis 1967: 278; Zinkevičius 1988: 136; Kabašinskaitė 1998: 76]) → s. v.it. кулька, кулка ’liten kula’ (ГСБМ XVI 216), v.it. ку́лька ’liten kula; liten boll’ (Носовичъ 1984: 259)

lenciūgas 2 (subst.) ’k e d j a’: Todėl su lenciūgais jį drūtai surakino K. Donel (ŽR 326 [Kabelka 1964: 125])

← pol. dial. łańcug (s. / v. pol. łancuch, [v.] pol. łańcuch, pol. dial. [DLd, Kšbd] lencuch, leńcuch ’metallkedja; bojor, kedjor; rad, led m.m.’ (< fht. *lannzug ← fht. lanne ’kedja’ + fht. zuc, zug ’dragande, släpande’ [SW II 794; SPW XII 467–470; SSt IV 96; Karlowicz III 64; Brückner 1985: 306; ЭСБМ V 227; Фасмер II 458; MLex 121, 339; se även Атомавичюте 1982: 47; Zinkevičius 1988: 135; ALEW; Mikulėnienė 2004: 78]) → s. v.it. ланцугъ, ланцугь (ланухъ, ланухъ) ’metallkedja; bojor, kedjor’ (ГСБМ XVI 290, 291–292; Булыка 1980: 101), v.it. (dial.) лану́г, ланцу́г (ланух, ланцу́к) ’metallkedja’ (Носовичъ 1984: 264; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 156; СБГП II 617; Шатэрнік 1929: 145; se även Барысюк 2011: 123), r. dial. ла́нугъ ’kedja, liten kedja’ (Даль II 236)¹⁸

macnùs 4 (adj.) ’s t a r k, k r a f t f u l l, d u r k’: Taip nešvankiai su macnum pyvu susipyko K. Donel (RG 734 [LKŽe; Kabelka 1964: 129])

← (s. / v.) pol. mocny, mocen ’full av styrka, stark, stadig, mäktig; häftig m.m.’ (SW II 1022–1023; SPW XIV 523–536; se även Zinkevičius 1988: 130) → v.it. (dial.) мо́чны(ў) ’stark, mäktig’ (Носовичъ 1984: 292; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 172; ЭСБМ VII 75; ТС III 95)¹⁹

maskòlius 2 (subst.) ’r y s s’: Ar nedaboja, kad visi taip elgiasi būrai? Šveds, maskòlius, lenks ir žyds kitaip nepadaro K. Donel (ŽR 170 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 131])

← (v.) pol. moskal ’invånare i Moskva; soldat i tsarens Moskvaarmé; en sorts kaka (av havregryn); degklump; storätare, frossare; en sådan fisk’ (SW II 1046–1047; SPW XV 34; ЭСБМ VI 246; Фасмер II 659) → v.it. москва́ль / маска́ль ’moskvabo, ryss; soldat i den ryska armén’ (Носовичъ 1984: 290; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 167; ЭСБМ VI 245–246), r. моска́ль ’moskvabo, ryss; soldat’ (Даль II 349)

¹⁸ Z. Zinkevičius (1988: 135) lie. lenciūgas ‘grandinė’ priskiria rytų slavų kalbų skolinių grupei.

¹⁹ Jfr lit. mãčnas, -à 4 (adj.) ’stark, kraftfull, durk’: Aš esmi… mãčnas, kerštaujas Mž 20; mãčnai (adv.): Idant… neabejotų, bet mãčnai tikėtų Vln 28 (LKŽe). På grund av det strukturella elementet -č- bör det uppenbarligen hänföras till ryska lånord; jfr gammalryska мощный ’stark, stadig; mäktig’ (СРЯВ IX 283–284) ≠ gammalvitryska мощный ’fullmyndig; laglig’ (ГСБМ XVIII 193).

36

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

mieščiónis 1 (mask.) ”en som bor i en stad, stadsbo”: Miesčiónys be vargų mieste šokinėją K. Donel (PL 248 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 134])

← (forn. / väst.) pol. mieszczanin ”stadsbo, stadsinvånare; medborgare” (~ forn. tjeck. měščěnin ”detsamma” [SW II 964; SPW XIV 91–95; SSt IV 237; Bělič, Kamiš, Kučera 1978: 134; se även Zinkevičius 1988: 131–132; Шанский II¹⁰ 187]) → forn. vitry. мещанин, мещанинъ ”stadsbo; invånare, medborgare; representant för adelsståndet” (ГСБМ XVIII 33–34; Булыка 1980: 26), vitry. мещані́н ”stadigvarande stadsbo, stadsinvånare; medborgare” (Байкоў, Некрашэвіч 1993: 169; ЭСБМ VII 30–31), fornry. мъщанинъ ”stadsbo av låg samhällsklass (vanligen hantverkare) som betalar skatt; stadsbo; köpman” (СРЯВ IX 143–144), ry. мщанинъ ”stadsbo av låg samhällsklass med militär värnplikt; hantverkare som inte tillhör köpmannagillet” (Даль II 373; Фасмер II 616)

mišià 4 (fem.) ”kristendomens viktiga gudstjänst”: Jūs apjakėliai, mišiõn sudriske bei škaroti nukaksit. K. Donel (VD 592 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 135])

← (forn. / väst.) pol. (dial.) msza, (pl.) msz(e) ”mässa; musik som spelas under denna ceremoni” (< forn. tjeck. mše ”mässa” ← fht. messe, misse / fsa. missa ”mässa; marknad [som hålls efter mässan]” ← vulgärlatin / latin missa ”mässa; heliga ceremonier; läsning ur den heliga skriften m.m.” [SW II 1063; SPW XV 156–160; SSt V 239; Karłowicz III 195; Būga I 347; ЭСБМ VII 110; Фасмер III 22; Machek 1968: 382; Rejzek 2001: 395; Wackernagel 1878: 199; Köbler 1993: 1459; Seebold 2008: 591; Schützeichel 2012: 225; Niermeyer 1976: 693–694; se även Zinkevičius 1987: 138; Walczak 1995: 53]) → forn. vitry. мша (имша) ”katolsk mässa” (ГСБМ XIV 104; XVIII 242; Булыка 1972: 211, 1980: 183), vitry. dial. мша́ ”mässa” (Цыхун 1993: 89), ry. мша ”katolsk mässa” (Даль II 364)²⁰ ≠ vitry. dial. імша́²¹ ”detsamma” (СБГП II 344)

molïavóti, -ója, -ójo (verb. tr.): O moliavóty stuopų dar daugiaus sugabeno K. Donel (RG 722 [Kabelka 1964: 136])

← (forn. / väst.) pol. malować ”måla; teckna; dekorera m.m.” (< fht. mâlen / fsa. mâlên ”teckna, måla; färga” / väst. malen ”teckna, måla; färga [även ansiktet]; dekorera” [SW II 859; SPW XIII 58–60; SSt IV 146; Wackernagel 1876: 191; Köbler 1993: 1402; Schützeichel 2012: 213]) → forn. vitry. малевати, маловати, малиовати ”teckna, måla; beskriva, förklara” (ГСБМ XVII 234–235; Булыка 1980: 166), vitry. мале́ваць / маляваць ”teckna, färga; beskriva; diskutera” (Носовичъ 1984: 278; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 165; ЭСБМ VI 206), fornry. малевати, молевати ”teckna, måla” (СРЯВ IX 243), ry. малева́ть ”detsamma” (Даль II 292)

moliõrius 2 (mask.) ”målare”: Kad aš tai pamatau, tuojaus man giltinė rodos, kaip ją mõlioriaus ranka moliavodama rašo K. Donel (RG 539 [LKŽe; Kabelka 1964: 136])

← (forn. / väst.) pol. (dial.) malarz (pol. dial. [SLd (Övre Schlesien)] malarz) ”målare; konstnär” (< fht. mâlære ”målare; färgare” [SW II 856; SPW XIII 54–55, 56; SSt IV

²⁰ B. Kabašinskaitė (2013: 68) šį skolinį interpretuoja kaip monogeninį polonizmą, nors iš pateiktų pavyzdžių matyti, kad taip nėra.

²¹ lit. dial. imšà 4 (fem.) ”mässa” (ZtŽ 235; ZŠT I 54, II 409) bör på grund av sin morfologiska struktur hänföras till belarusismer.

Straipsniai / Articles

37

ROLANDAS KREGŽDYS

146; Karłowicz III 102; Фасмер II 565; ЭСБМ VI 207; MLex 133]) → sydv. blr. малярь, маляръ (малеръ, молеръ) ’målare’ (ГСБМ XVII 251–252; Булыка 1980: 160), blr. маля́р ’målare; målare’ (Байкоў, Некрашэвіч 1993: 165; ЭСБМ ibd.), sydr. моляръ ’målare’ (СРЯВ IX 257), r. маля́рь ’målare’ (Даль II 296)

nõbažnas, -a 1 (adj.) ’from’: Jag, med mina bondehänder knäppta som sig bör, väntar genom hela bönen, medan jag ber för herrar och fromma K. Donel (RG 300 [LKŽe; Kabelka 1964: 143–144])

← (s. / v.) pol. nabożny ’from, gudfruktig; som väcker fromhet och dylikt’ (< jfr. na bože ’till Gud, Herren’ [SW III 12; SPW XV 379–383; ЭСБМ VII 166; ЭССРЯ I 552; se även Palionis 1967: 273; Zinkevičius 1988: 133; Kabašinskaitė 1998: 18; ALEW]) → sydv. blr. набожный ’religiös, from’ (ГСБМ XVIII 291–292), blr. набо́жный ’from, religiös, troende’ (Носович 1984: 298; ЭСБМ VII 166), sydr. набожный ’from, gudfruktig, uppriktigt troende’ (СРЯВ X 20), r. набожный ’detsamma’ (Даль II 380)

padõnas 2 (substantiv) ’u n d e r s å t e, t j ä n a r e, o f r i, b e r o e n d e m ä n n i s k a, t r ä l’: <...> den där herren skrattar åt bonden och tycks hålla sin halvdöde undersåte för en hund K. Donel (Pp 129 [Kabelka 1964: 155])

← (s. / v.) pol. poddany ’undersåte; dräng (jordbruksarbetare), livegen’ (< [översättning] V. lat. subditus ’undersåte; vasall’ < V. lat. subditus ’underställd; beroende’ ← lat. subditus ’underkuvad; underställd’ [SW IV 346; SPW XXV 394–399; SSt VI 236; Niermeyer 1976: 996; ЭСБМ VIII 104; ЭССРЯ II 147; se även Palionis 1967: 282; Kregždys 2014: 411]) → sydv. blr. подданный ’undersåte’ (Булыка 1980: 21), blr. (dial.) пода́бный / пада́бны ’livegen; undersåte’ (Носович 1984: 440; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 208; Шатэрнік 1929: 188; Расторгуев 1973: 184), blr. dial. пада́бный ’detsamma’ (Бялькевіч 1970: 304), (syd.) r. подданный ’undersåte’ (СРЯВ XV 248; Даль III 170; se även Гарбуль 2009ᵃ: 528)

pasileicavóti (reflexivt verb) ’offra sig’: Och när ni firar den rika hösten, min kära, och önskar er många glädjeämnen, offrar jag mig K. Donel (VD 710 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 166])

↔ (s. / v.) pol. polecać ’berömma eller rekommendera någon när man presenterar denne; anförtro, överlåta åt någon att ta hand om, ålägga’ (SW IV 527; SPW XXVI 430–431; se även Kazak 2011: 79; ALEW [se s. v. liecavóti]) → sydv. blr. полецати, полицати ’anförtro (något åt någon), lämna över, överföra; ange; rekommendera’ (ГСБМ XXVI 136; Булыка 1972: 251)

pažyčyti (transitivt verb) ’l å n a n å g o n p e n g a r, s o m s k a å t e r b e t a l a s’: ”Ge mig”, sade han, ”din slyngel, ge genast tillbaka det lån du fått” K. Donel (Šd 21 [Kabelka 1964: 172])

← (s. / v.) pol. pożyczyć ’låna ut, låna; sända hälsningar och dylikt’ (SW IV 930; SPW XXIX 433–435; se även Markus-Narvila 2011: 180, 291) → sydv. blr. пожичити, пожычьити ’låna ut; låna’ (ГСБМ XXV 391–392; Булыка 1972: 249), blr. dial. пажычьць ’detsamma’ (СБГП III 328) ≠ blr. (dial.) пазьічьць ’detsamma’ (ТСБМ III 604; СБГП III 334; ЭСБМ VIII 119), blr. dial. позьічьць ’låna ut, låna; stjäla, snatta’ (ТС IV 126), sydr. позычити ’låna ut’ (Срезневский II 1093), r. dial. позычить ’låna (ut)’ (Даль III 233; СРНГ XXVIII 342)

38

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

pōnas 2 (mask.) ‘en person av privilegierad stånd; en rik person, godsägare, ägare; husbonde; någon som inte utför fysiskt arbete, ämbetsman’: Ty du vet att man inte kan tjäna två herrar K. Donel (PŠ 45 [Kabelka 1964: 180])

← (forn. / väst.) pol. pan ‘härskare, kung; Gud; försörjare; rik person m.m.’ (SW IV 30–31; SPW XXIII 76–139; SSt VI 17; ЭССРЯ II 107; se även Palionis 1967: 282; Адомавичюте 1982: 43, 46; Zinkevičius 1987: 139; Walczak 1995: 68, 73; Титаренко 2010: 177–178) → forn. vitry. панъ ‘härskare, kung; aristokrat; herre, jordägare, Gud; make m.m.’ (ГСБМ XXIII 439–442; Булыка 1972: 235, 1980: 21), vitry. (dial.) пан(ь) ‘förmögenhetsinnehavare; jordägare; herre, adelsman; adlig person; husbonde; jordbrukare’ (Носовичъ 1984: 392; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 220; СБГП III 386; ТС IV 11; ЭСБМ VIII 146), forn. ryska панъ ‘storman i staten Litauen och Polen; adelsman, godsägare; emigrant från Polen eller Litauen’ (СРЯВ XIV 143)

ponavóti, -ója, -ójo (verb. tr., intr.) ‘vara herre, härska’: Herrarna kan inte härska över denna jord utan honom K. Donel (ŽR 470 [LKŽe])

← (forn. / väst.) pol. panować ‘härska, styra; ha äganderätt m.m.’ (SW IV 39; GS 126; SPW XXIII 175–182; SSt VI 30; se även Palionis 1967: 282) → forn. vitry. пановаць, пановать ‘härska, styra; vara härskare; delta; dominera; förfoga’ (ГСБМ XXIII 431–432; Булыка 1972: 235, 1980: 34), vitry. панова́ць / панава́ць ‘leva herrskapligt, leva som en herre; härska’ (Носовичъ 1984: 391; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 220; ЭСБМ VIII 146), ryska пано́вать ‘leva som en herre; leva som en adelsman’ (Даль III 16)

porà 3, 4 (fem.) 1. ‘en man och en kvinna som makar, älskande och liknande’: Svärfadern hälsar tillsammans med alla gästerna på paret K. Donel (Pp 38 [se även Krištopaitienė 2005: 295]); 2. ‘en hanne och en hona av fåglar eller djur’: Lärkorna lekte medan de sprang omkring parvis K. Donel (VD 62 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 181])

← (forn. / väst.) pol. para ‘två likadana ting, ett par; ett par människor; ett jämnt tal; några, få m.m.’ (< forn.h.ty. pâr, par ‘jämn, likadan; ett par’ ← lat. par [adj.] ‘jämn, likadan; motsvarande; parvis’, [sub.] ‘ett par, två’ [SW IV 50–51; SPW XXIII 246–247; SSt VI 37; Brückner 1985: 395; Būga I: 109; LEW 639; Фасмер III 203; ЭСБМ VIII 160; MLex 157]) → forn. vitry. пара ‘ett par’ (Булыка 1980: 154), vitry. па́ра ‘detsamma’ (ТСБМ IV 35), forn. ryska пара ‘detsamma’ (СРЯВ XIV 150), ryska па́ра ‘detsamma’ (Даль III 17)

pōteriai 1 (mask.) ‘(kyrkl.) vissa böner som reciteras utantill’: Pōteriai, som kristna bör, läses efter att man gjort korstecknet K. Donel (RG 185 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 181])

← pol. dial. Pater (noster) (forn.pol. Pater noster) ‘bönen ”Fader vår”’ (SPW XXIII 313; Karłowicz IV 56–57) ≠ (forn. / väst.) pol. pacierz²² ‘Fader vår (bönen); bön, bedjande;

²² Nina Borowska (1957: 332), matyt, remdamasi lenkų leksemos afrikatos -c- ir baltarusių dantinio -t- diferenciacija, teigia, kad lie. pōteriai pasiskolintas iš senosios gudų kalbos (dar žr. Адомавичюте 1980: 9). Dėl tos pačios priežasties lie. dial. pōterka 1 (sf.) ‘atskiras karolių rutuliukas’: Raikštelis nutrūko, ir pabiro pōterkos LŠ; Paimk siūlą, verk poterą prie poterko s Lp; Jau kap skūpi, pōterkėlė (toks maloninis

Straipsniai / Articles

39

ROLANDAS KREGŽDYS

radbandspärla; radband; ryggrad m.fl.’ (< s. č. páter ‘Fader vår [bön]; radband’ ← V. lo. paternoster ‘radband’ [SW IV 5; SPW XXIII 7–9; SSt VI 3; Kuzinowski 1974: 100; Brückner 1985: 390; ЭСБМ VIII 244; Machek 1968: 437–438; Rejzek 2001: 453; Bělič, Kamiš, Kučera 1978: 296; Blaise 1994: 661; jfr Zinkevičius 1987: 139]) → s. blr. паперъ (наперъ) ‘bön’ (ГСБМ XXIV 55; Булыка 1980: 180) ≠ blr. (dial.) па́пер(ъ), (pl.) на́перы (на́піръ) ‘bön; Fader vår (bön); radband’ (Носовичъ 1984: 395; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 228; СБГП III 468; ЭСБМ ibd.)

pročià 2 (fem.) ‘a r b e t e, m ö d a’: Och för ert arbete tackar jag er föga, när jag har farit bort K. Donel (PL 345 [Kabelka 1964: 188])

← (substantiv / verb) pol. praca ‘mänsklig verksamhet, arbete; ansträngning; trötthet; resultat av arbete m.m.’ (< tjeck. práce ‘arbete, verksamhet; verk’ [SW IV 965; SPW XXX 1–20; SSt VII 20; ЭСБМ X 18; Machek 1968: 477–478]) → fornkyrkslav. праца ‘mänsklig verksamhet, arbete; omsorg; resultat av arbete’ (ГСБМ XXVII 484–485; Булыка 1972: 257, 1980: 95), vitry. (dial.) пра́ца ‘detsamma’ (Носовичъ 1984: 493; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 249; СБГП IV 104; ТС IV 215; ЭСБМ X 18–19), ryska dial. пра́ца ‘arbete, verksamhet’ (Даль III 382)

pùlokas 1 (mask.) ‘p i s t o l’: Men även Durak förstörde pistolen genom att skjuta K. Donel (ŽR 310 [LKŽe; Kabelka 1964: 190])

← (subst.) pol. pułhak, półhak ‘ett slags vapen’ (< [partiell översättningslån] från Halbhaken ‘halv + vapen’ [SW IV 943, V 432; SPW XXXIV 436; ЭСБМ X 212; se även Palionis 1967: 278; Адамовичюте 1982: 43, 46]) → fornkyrkslav. пулгакъ (полгакъ) ‘gevär av medelstorlek’ (ГСБМ XXVI 115, XXIX 344–345; Булыка 1980: 70), vitry. пулга́к ‘detsamma’ (ЭСБМ ibd.)

pūstélninkas 1 (mask.) ‘f y l l e b u t t, s u p a r e’: Ni, fyllbuntar! Ger Gud oss sina gåvor så dagligen och så frikostigt för att vi ska svälja dem som svin och grymta? K. Donel (RG 433 [LKŽe; Kabelka 1964: 191])

↔ (substantiv / verb) pol. pustelnik ‘person som lever på en avlägsen plats där ingen annan bor; ensam person, eremit’ (SW V 438; SPW XXXIV 471) → fornkyrkslav. пустельникъ, пустэльникъ ‘ensam person, eremit’ (ГСБМ XXIX 356; Булыка 1980: 175), vitry. (dial.) пустэ́льнік ‘detsamma’ (Байкоў, Некрашэвіч 1993: 263; СБГП IV 193; ЭСБМ X 241)

rodà 2 (fem.), róda 1 ‘r å d’: Ni låter er undervisas och tar emot goda råd K. Donel¹ (LKŽe)²³

← (substantiv / verb) pol. rada ‘råd; rådgivning; förnuft; mötesplats; rådhus; rådgivare’ (< medelhögty. rât ‘råd, överläggning; råd’ / ty. Rat ‘detsamma’ [SW V 461–462;

tilltal), går inte! Lz (LKŽe) och lit. póterkos 1 (fem., pl.) ‘pärlor’ A1, Smn, Brt: Flera rader av pärlor kring halsen Ds; Jag ska köpa små pärlor åt dig NS 83; välsignade pärlor Drsk (LKŽe; se även ZtŽ 505), hör uppenbarligen till vitrysismer, dvs. härleds från fornkyrkslav. намєрку ‘pärlor’ (ГСБМ XXIV 42), vitry. (dial.) на́меркі, намэркі (на́ерки, на́еркі, на́міркы / на́ерка) ‘(bärnstens- eller glas-)pärlor’ (Носовичъ 1984: 395; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 228; ТСБМ IV 133; СБГП III 467; ЭСБМ VIII 222, 244), förutsätter pol. paciorka, (pl.) pacierki ‘radbandspärla; radband; radbandspärlor’ (SW IV 5), eftersom inga derivativa varianter med dentalen –t- är belagda i polskan.

²³ Denna lexem har inte tagits med i den ordsamling över K. Donelaitis ord som J. Kabelka sammanställde (se Kabelka 1964: 197).

40

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

SPW XXXV 25–60; SSt VII 420; GS 166; MLex 164; ЭСБМ XI 24; se även LEW 741; Zinkevičius 1988: 133]) → fornkyrkobelarusiska pada ’magistratets råd, som avgör frågor om stadens styrelse och rättsliga tvister; råd’ (CLW; Булыка 1980: 189), belarusiska (dial.) ра́да ’råd; medel’ (Носовичъ 1984: 544; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 267; СБГП IV 238), fornr. pada ’råd; den polske kungens rådgivande adelsråd; råd; kollegialt beslut; kunglig rådgivare’ (СРЯВ XXI 120–121), r. па́да ’råd; rådssamling’ (Даль IV 9)

rokùndas 1 (mask.) ’r e d o v i s n i n g, a v r ä k n i n g’: Du, din uppblåste buk... Se nu vad som händer när du på din dödsbädd finner en räkning K. Donel (Ag 26 [Kabelka 1964: 198])

↔ (forn-/medel-) pol. rachunek ’räkning; faktura; aritmetik; finansiell redovisning m.m.’ (< fornhögty. rech[e]nunge ’räkning’ [SW V 458–459; SPW XXXV 6–7; SSt VII 418; Siatkowski 2004: 43; Фасмер III 450; ЭСБМ XI 154; MLex 164; se även Walczak 1995: 80, 142; Kabasińskaitė 1998: 11]) → fornkyrkobelarusiska рахунокъ, рахункъ, рохунокъ ’räkning’ (ГСБМ XXX 34), belarusiska (dial.) раху́нокъ / раху́нак ’dokument; räkning, bokföring; ordning; redovisning’ (Носовичъ 1984: 561; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 278; СБГП IV 293) ≠ fornr. рахунка, рахунка ’räkning, faktura’ (СРЯВ XXII 119) ≠ r. dial. раху́нок ’ordning’ (СРНГ XXXIV 346)

skárbas 3 (mask.) ’p e n g a r, s k a t t’: Amtsrots, när han fick se tre säckar med nya skatter, hämtade sig igen och slutade sucka tungt K. Donel (ŽR 436 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 204])

← (forn-/medel-) pol. skarb ’skatt; rikedom; (stats-)skattkammare’ (< fornhögty. schērf / fornsax. skerf, skerpƒ, scerf ’[litet] mynt; lepton – ett litet grekiskt mynt’ ← fornsax. scarbôn, skarbôn ’rista; finfördela’ ↔ *’myntets ristade yta’ [SW VI 131; ISJP 18; SSt VIII 216–217; Фасмер III 633; ЭСБМ XII 118; Kluge 2002: 799; Wackernagel 1878: 253; Köbler 1993: 1749, 1762; Schützeichel 2012: 288; se även Zinkevičius 1988: 130]) → fornkyrkobelarusiska скарбъ ’pengar; värdeföremål; statskassa; rikedom; värdeförråd’ (ГСБМ XXXI 301–303; Булыка 1972: 299, 1980: 81), belarusiska (dial.) скарб(ъ) ’(stats-)skattkammare; rikedom; skatt; dyrbarheter’ (Носовичъ 1984: 581; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 288; СБГП IV 440), fornr. (dial.) скарбъ ’lösöre; lös egendom; husgeråd; (dial.) (stats-)skattkammare’ (Даль IV 193; СРЯВ XXIV 177–178)

skrynė 4 (fem.) ’e n s p e c i e l l a t r ä k i s t a, m e d l o c k o c h b e n, o r n a m e n t e r a d, a t t f ö r v a r a n å g o t i (v a n l i g e n k l ä d e r, b r u d u t r u s t n i n g)’: Vad hjälper det att Diksas, naken vid en full kista, på knä och jämrande, dyrkar skatterna K. Donel (VD 24 [LKŽe; Kabelka 1964: 206])

← (forn-/medel-) pol. skrzynia ’lockförsedd låda; kista m.m.’ (< forn. tjeck. skříňe ’skåp; låda’ ← fornhögty. schrīn / fornsax. scrīni, skrīni ’låda; skåp’ ← lat. scrinium ’rund låda för förvaring av böcker och dokument’ [SW VI 190–191; SSt VIII 261–262; Linde V 273; Буга II 487; Фасмер III 657; ЭСБМ XII 156–157; Machek 1968: 550; Rejzek 2001: 578; Bělič, Kamiš, Kučera 1978: 503; Wackernagel 1878: 258; Köbler 1993: 1787; Seebold 2008: 757; Schützeichel 2012: 293; se även Palionis 1967: 275; Zinkevičius 1987: 140; Филичева 2003: 137]) → fornkyrkobelarusiska скрыня, скрыня ’låda;

Straipsniai / Articles

41

ROLANDAS KREGŽDYS

rektangulärt kärl; gömställe; kista’ (ГСБМ XXXI 388–389), belarusiska (dial.) скрыпня ’stor låda; fiskkagge (låda med hål för förvaring av levande fisk); låda för mjöl och spannmål; krubba’ (Носовичъ 1984: 588; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 291; СБГП IV 464; Сцяцко 1972: 102–103; se även Прыгодзіч, Прыгодзіч 2011: 148), fornr. скрыпна ’beslagen låda, kista; låda med lock’ (СРЯВ XXV 31; se även Гарбуль 2009: 405–406), r. скрыня ’låda, liten lockförsedd låda’ (Даль IV 209)

skūrā 4, 2 (fem.) ’djurhud, antingen endast flådd eller också beredd, päls’: Och så många svin och getter styckade jag att jag knappt visste var jag skulle hänga skinnen K. Donel (VD 382 [LKŽe; Kabelka 1964: 206])

← (forn-/medel-) pol. skóra ’människo- och djurhud; bakdel; berett läder; trädbark m.m.’ (SW VI 169–170; SSt VIII 250–251; Linde V 261–262; se även Mikulėnienė 2004: 78) → fornkyrkobelarusiska скупа ’hud; beredd djurhud; liv’ (ГСБМ XXXI 396), belarusiska (dial.) ску́па ’människohud; beredd djurhud’ (Носовичъ 1984: 589; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 292; СБГП IV 471–472; ТС V 52; ЭСБМ XII 167) ≠ r. шку́ра ’oberedd djurhud med päls; trädbark; dålig kvinna m.m.’ (Даль IV 638–639; Фасмер IV 451)

šmõtas 2 (mask.) ’en särskild del av något föremål, bit’: Hjulet snurrar också tungt och knarrande på axeln och sliter upp den fula marken och stänker jordklumpar K. Donel (RG 17 [LKŽe; Kabelka 1964: 227])

← (medel-) pol. szmat ([pol.] szmata) ’bit; tygstycke; mycket m.m.’ (< fornhögty. snat[t]e ’band; ärr’ / dial. ty. [schwab.] Schnatte ’skåra i trä eller kött’ / ty. Schnat ’gräns, linje, sträcka’ [SW VIII 638; Linde V 554; Фасмер IV 458–459; LEW 1015; se även Zinkevičius 1990: 35; Kardelis 2003: 89]) → fornkyrkobelarusiska шматъ ’bit; köttbit’ (СЛш; Булыка 1980: 186), belarusiska (dial.) шмат(ь) ’bit; stor mängd; omfattande, mycket’ (Носовичъ 1984: 714; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 350; СБГП V 486–487), r. шматъ ’bit; avskärning; del; avstånd m.m.’ (Даль IV 640)

šoblė 4 (fem.) ’svärd, klinga’: Det tycktes mig att hela världen, som samlats för att strida, bar in svärd och sablar på de brokiga ängarna K. Donel (VD 439 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 227])

← (forn-/medel-) pol. szabła ’svärd med krökt klinga m.m.’ (< ungerska szablya ’krökt svärd’ [SW VI 549; SSt VIII 526–527; Linde V 500; Фасмер III: 541; Wołosz 1989: 301–302; Géza 1991: 278; Tóth 2007: 130; se även Palionis 1967: 278; Zinkevičius 1988: 129]) → fornkyrkobelarusiska шабля ’svärd’ (Булыка 1980: 70), belarusiska (dial.) шабля ’svärd; värja’ (Носовичъ 1984: 703; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 346; СБГП V 450)

trõpytis, -ija, -ijo (reflexivt impers. verb.) ’inträffa, hända’: Det hände en gång att jag, när jag red till dagsverket, såsom det anstår en fogde, piskade den late Slunkius K. Donel (RG 501 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 241])

← (forn-/medel-) pol. trafić ’träffa målet; angripa, beröra; möta, finna; inträffa vid rätt tid; välja; behaga; förmå; lägga fram eller förklara tydligt m.m.’ (< fornhögty. treffen ’träffa’ [SW VII 91–92; SSt IX 179; Linde V 644–645; Фасмер IV 94; ЭСБМ XIII 350]) → fornkyrkobelarusiska трафи́ти ’träffa, nå; möta’ (Булыка 1972: 324, 1980:

42

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

189) ≠ gammalvitryska mpanumu ’plåga; förstöra; pröva; (an)falla’ (ГСБМ XXXIII 420–422), vitryska (dial.) mpánulь / mpániub, mpáfьub ’träffa målet; finna, möta; gissa; hinna, övervinna; kunna m.m.’ (Носовичъ 1984: 638; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 314; СБГП V 117; ТС V 151; ЭСБМ XIII 349–350), ryska mpáfьutb, mpánutb ’träffa målet’ (Даль IV 426; Фасмер ibd.)

vožyti, -ija, -ijo (verb. tr.) ’v ä r d e s ä t t a, s k a t t a’: Du sparar inte på kakor eller kringlor och inte heller på den allra godaste drycken för herrarna K. Donel (PL 135 [LKŽe; Kabelka 1964: 262])

← (gammal-/forn-)pol. ważyć ’väga på våg; väga; besluta; riskera; värdera; svänga; ha för avsikt; hata; riskera; nå en nivå, ett värde m.m.’ (← [gammal-/forn-] pol. [dial.] waga ’våg; byggnad där vägning sker; vägning; dragkraft; djurstig; viktlod; vägd mängd; vikt; betydelse, viktighet; aktning; hävstång; lina, rep; upphängda lod; brankard; vävstolsvikter m.m.’ < fornhögtyska wâge / fornsaxiska wâga / tyska Wage ’våg; viktlod; vikt’ [SW VII 442–443, 476–477; Linde VI 125–126, 150–151; SSt X 34–35, 52–54; Karłowicz VI 64; Brückner 1985: 598–599; Фасмер I 263; ЭСБМ II 12; Wackernagel 1878: 368; Köbler 1993: 2185; Schützeichel 2012: 367; se även Zinkevičius 1988: 131, 134; jfr Шанский²⁴ I³ 4; Судник 1975: 142]) → gammalvitryska важити, важити ’väga; kosta; väga på våg; (upp)skatta, skona; överväga; ha värde; ha för avsikt’ (ГСБМ II 291–294; Булыка 1980: 184), vitryska (dial.) ва́жыць / ва́жыць ’väga på våg; riskera; våga, ha för avsikt; värdera; ha i åtanke’ (Носовичъ 1984: 42; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 55; СБГП I 268; ЭСБМ II 23), ryska dial. важить ’väga; (hänga upp)’ (Даль I 159)

zalnierius 2 (substantiv) ’s o l d a t’: Och liksom någon soldat, som lämnat näsan på slagfältet... drar han sig till livegenskapen K. Donel (Pp 180 [Kabelka 1964: 262])

← pol. dial. (DLd [Kujawy]) żołnier, żołnierz ’soldat’ (← gammalpol. [dial.] żołnierz / [fornpol. żołnierz] ’soldat; armé’ < tjeck. žoldnéř ’detsamma’ ← fornhögtyska soldenäere, soldner / tyska Söldner ’legosoldat’ ← italienska soldato ’krigare’ [Karłowicz VI 447; SW VIII 717; SSt XI 590; ISJP 69; Kudzinowski 1974: 101; Machek 1968: 730; Kluge 2002: 855; se även Palionis 1967: 279; Адамавичюте 1982: 43, 46; Zinkevičius 1988: 131; Walczak 1995: 80; Rejzek 2001: 751; jfr Жирмунский 1948: 106]) → gammalvitryska золнеръ ’krigare’ (Булыка 1980: 61)

žegnōnė 2 (substantiv) 1. ’v ä l s i g n e l s e’: Men... efter att ha välsignat bordet med sådana helvetiska välsignelser tar han brödet och börjar skära K. Donel (VD 122); 2. ’(bildligt) a t t f å g u d s n å d s o m a r b e t s f r u k t’: Och ur den stinkande gödseln kommer välsignelsen K. Donel (VD 277 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 264])

← (gammal-/forn-)pol. żegnanie ’efterbildning av korstecknet, välsignelse; invigning m.m.’ (SW VIII 703; SSt XI 580; Linde VI 883) → vitryska жегна́нне ’välsignelse; avskedstagande’ (Носовичъ 1984: 154) – om ursprunget, se žegnóti

²⁴ Vissa slavister hävdar att detta är ett gemenslaviskt lån från fornhögtyska wâga (se närmare Преображенский I 61–62; Шанский ibd.; ЭССРЯ I 92).

Straipsniai / Articles

43

ROLANDAS KREGŽDYS

žegnóti, -ója, -ójo (verb. tr.) ‘välsigna (vanligen med korstecknet)’: Allt är fåfänglighet; vad ska vi göra eller ta oss till, om din välsignande hand inte hjälper? K. Donel (ŽR 672 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 264])

← (s. / v.) pol. zegnać (się) ‘göra korstecknet med handen; välsigna; inviga; konfirmera (protestantisk); besvärja (sjukdom, onda ögat); ta avsked, överlämna åt Guds vilja m.m.’ (< tjeck. žehnati ‘välsigna; uttrycka tacksamhet’ ← mht. ségenen / ty. segnen ‘välsigna, göra korstecknet med handen; belöna’ ← senlat. signare ‘teckna någon med korstecknet, välsigna; göra korstecknet över sig; döpa; konfirmera m.m.’ [SW VIII 703; SSt XI 579–580; Linde VI 882; Brückner 1985: 664; ЭСБМ III 199; Machek 1968: 724; Niermeyer 1976: 970; MLex 189; se även Palionis 1967: 274; Судник 1975: 84, 170; Zinkevičius 1987: 138; Walczak 1995: 54; PEŽ IV 106; Филичева 2003: 141; jfr Kardelis 2003: 66]) → gammalvitr. жегнати, жегнати / жегнатися, жегнатися ‘ta avsked, följa någon ut; döpa’ (ГСБМ IX 282; Булыка 1980: 182), vit. жегнаў (жагнаў) ‘välsigna; göra korstecknet med handen’ (Носовичъ 1984: 154; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 100; ЭСБМ III 199)

žýčyti, -ija, -ijo (verb. intr., tr.) ‘ge någon kredit, låna ut’: Så tacklammet... lovar, när det ser en sådan bädd och inte längre har någon hjälp i världen undan nöden, att återlämna det obetalda kornet K. Donel (Šd 25–27 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 265])

← (s. / v.) pol. życzyć ‘önska någon gott, glädjas åt en annans framgång; värva, vinna över på sin sida; råda, ge råd; tillåta, samtycka; låna ut, låta någon använda’ (SW VIII 730–731; SSt XI 604; Linde VI 1064–1065; se även Walczak 1991: 72; Kardelis 2003: 106; Kazak 2011: 80) → gammalvitr. жичити, жычити, жычити, жычьити ‘trakta efter, önska’ (ГСБМ X 39; Булыка 1972: 114, 1980: 133), vit. жичыць ‘önska’ (Носовичъ 1984: 156), rysk dial. жичить ‘låna’ (СРНГ IX 201) ≠ gammalvitr. зичити, зычити ‘trakta efter, önska’ (ГСБМ XIII 271–272), vit. (dial.) зычыць / зьічьць ‘önska; råda’ (Носовичъ 1984: 222; ЭСБМ III 353; ТС II 170), rysk dial. зычить ‘önska’ (Даль I 697)

1.2.1. Morfofonetiska varianter och sekundärbildningar av obestämda polonismer

čiepelis (substantiv, diminutiv) ‘ung ympad planta’: Och i huset rycker de upp vackra ympplantor som växt vilt K. Donel (Vp 29 [Kabelka 1964: 67]) ⇦ čiepas

čiepas 4, 2 (substantiv) Plv 1. ‘kvist, skott som ympas på en annan växt, ympkvist, ymp’ SD 361, R 276, K: Det här är en dålig ympkvist, den slår inte rot Pbs; Ympkvistar, eller ympar, måste vara hela, friska och utan hål S. Dauk; 2. ‘ung ympad planta, ymp’ R 327: Ympen som planterades i fjol växer bra Plv; Alla ympplantor frös i vintras Pgr; Haren gnagde av alla ympplantor under vintern Grž m.fl. (LB 66, RD 73, BB Ps 128.3); 3. ‘(vanligen plural) ympning, vaccin’: Koppor rš; De ympade mig, men ympen tog inte Kp; 4. ‘märke på kroppen efter ympning’: Nu syns inte ens ympmärket längre Plv; Vilka stora ympmärken! Slnt; 5. ‘inskärning i bladet på en fällkniv’: Knivbladets skåra är avlång Jrb – se ščiepas (se även Roszko 2009: 76)

44

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

ščėpas 4 (substantiv) Ndž, Švnč, ErnW 1. ‘kvist, skott som ympas på en annan växt, ympkvist, ymp’ Sut, MP 93: Jag tog ympkvistar från päronträdet Ign; (bildligt): Vi har förbundit oss... att ympa in olika heliga naturer i honom (själen) DP 96; 2. ‘ung ympad planta, ymp’: Jag köpte ympplantor OZ 55 /\ När jag var en ung ympplanta Aps; Dina barn, likt syrenens ympplantor (rotskott) Mž 386

← (s. / v.) pol. szczep ‘grundstam; ympat träd m.m.’ (SW VI 581; SSt VIII 538–539; Linde V 521; se även ALEW [s. v. čiepas]),

‖ ≠ vit. (dial.) ишчэпа ‘grundstam’ (Байкоў, Некрашэвіч 1993: 353; Сцяшковіч 1983: 568) ≠ ryska щепа ‘träflisa, liten träbit’ (Даль IV 655; jfr Фасмер IV 502–503)

dabóti, -ója, -ójo (verb. tr.) ‘vakta, ta hand om’: Ser du inte efter pojkarna, som en far bör? K. Donel (ŽR 299 [LKŽe; Kabelka 1964: 67])

dabótis, -ója, -ójo (verb. refl.) 1. ‘akta sig’: Akta dig alltså för att skämta med en högmodig herre K. Donel (ŽR 409); 2. ‘bry sig om, bemöda sig’: Ända sedan jag var liten bemödade jag mig om att uppföra mig anständigt K. Donel (Pš 30 [LKŽe; Kabelka 1964: 67]) – se dbóti (med epentetiskt respektive icke-etymologiskt -a- [om detta fonetiska fenomen, se Zinkevičius 1966: 135–136; se även Адомавичюте 1982: 47; Zinkevičius 1988: 38, 130; Zinkevičius II 272])

bóti, bója, bójo (verb. intr.) ‘bry sig om, fästa avseende vid’: Men gråt inte, stackars vän, klaga inte och misströsta alltför mycket K. Donel (PL 529 [LKŽe; Kabelka 1964: 63]) – se dbóti (med bortfall av initialt d-)

dbóti, -ója, -ójo (verb. tr., intr.) ‘iaktta (någon), se efter (något)’: De iakttar fågeln som ropar Ch 5Moz 18.10; Å, bry dig inte om någonting, min lilla syster JR 165; Jag bryr mig inte ens om småpratet, när en pojke finns i mitt hjärta JV 276

← (s. / v.) pol. dbać ‘ta hand om; fästa avseende vid m.m.’ (SW I 431; GS 28; SPW IV 561–565; SSt II 44; ЭСБМ III 129–130; Urbutis 2009: 423) → gammalvitr. дбати ‘ta hand om; tänka på något; uppmärksamma, lägga märke till’ (ГСБМ VII 271–272; Булыка 1980: 197), vit. (dial.) дбаць ‘ta hand om; tänka, fästa avseende vid’ (Носовичъ 1984: 127; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 92; TC II 9), rysk dial. дбать ‘ta hand om; samla, samla ihop’ (Даль I 416)²⁵

kaštuótis, -úoja, -ãvo (verb. refl.) ‘bli kostsam’: Därför kostade hennes föräldrar... mycket på det och byggde också ett stall K. Donel (RG 142 [LKŽe; Kabelka 1964: 108]) – se kaštavóti

kaštúodintis (-ytis), -inasi, -inosi (refl. verb.) ’göra utgifter, kosta på sig’: Kiti taip daug nenorėjo kaštūodytis K. Donel (LKŽe)²⁶ – se kaštavóti

kaštavóti, -ója, -ójo (intr. verb.) ’kosta, gå på’ [K]: Ar tau daug čebatai kaštavojo? Ds (LKŽe; se även ZtŽ 278; ZŠT I 353)

²⁵ Vissa slavister rekonstruerar ur-slav. *дбати ’bry sig om’, det vill säga betraktar de uppräknade östslaviska lexemen som nedärvda och inte som lån från det västslaviska språkområdet (Фасмер I 486 [O. Trubačiovs infogning]; ЭССЯ V 172–173).

²⁶ Detta lexem har inte tagits med i den sammanställning av K. Donelaitis ord som J. Kabelka utarbetat (se Kabelka 1964: 197).

Straipsniai / Articles

45

ROLANDAS KREGŽDYS

← (s. / v.) pol. kosztować ’kosta; ha utgifter, kosta’ (← [s. / v.] pol. [dial.] koszt ’utgifter, medel; pris, värde’ < tjeck. kość ’detsamma’ ← fht. kost[e] ’utgifter, medel’ [SW II 495–496; SPW XVI 14–16, 17; SSt III 357; Karlowicz II 446; Sławski II 545–546; Siatkowski 2004: 16; Polomски 2010: 7; jfr Kluge 2002: 531; Фасмер II 361; ЭСБМ V 107; LEW 228; MLex 113; se även Palionis 1967: 276; Адомавичюте 1982: 43; Zinkevičius 1988: 136]) → sydvitr. коштовати ’kosta’ (ГСБМ XVI 72), vitry. (dial.) коштова́ць ’pröva; kosta’ (Носович 1984: 250; TC II 231), sydry. коштовати ’kosta, gå på’ (СРЯВ VII 396–397), ryska dial. коштова́ть ’kosta; vara värderad; passa m.m.’ (Даль II 183)

krõmininkas 1 (substantiv) ’köpman, försäljare’: Rudikis... tarp krõmininkų ir kupčių greitai nulindo K. Donel (Rj 6 [LKŽe; Kabelka 1964: 118]) – se krõmininkas

krõmininkas (krõmnykas), -ė 1 (substantiv, personbeteckning) 1. ’köpman, försäljare’: Kromnykams... pabučiais ir pakiemiais landinėti užsakyta (uždrausta) turėtų būti BzBk II 119; 2. ’(bildl.) puckelrygg’: Mes ir kuprius kromnykais vadinam Ds; 3. ’(bildl.) springare’: Kieno gi čia toks krõmnykas atbėga? Ds

← (v.) pol. kramnik ’småvaruhandlare; kringresande köpman’ (← [s. / v.] pol. kram ’handelsbod; liten butik; hantverksverkstad; varor m.m.’ < fht. krâm ’vara, småsaker m.m.’ / vhdt. krâm ’handelsplats på marknaden m.m.’ // tyska Kram ’småvaror; avfall; angelägenheter m.m.’ [SW II 526, 527; SPW XI 121–122, 124; SSt III 375; Kluge 2002: 534; Wackernagel 1878: 165; Köbler 1993: 1264; Schützeichel 2012: 182; se även Kabelka 1964: 25, 118; Palionis 1967: 276; Адомавичюте 1979: 99–100, 1982: 43; Walczak 1995: 142]) → sydvitr. крамникъ ’köpman, försäljare’ (ГСБМ XVI 89–90), vitry. (dial.) кра́мникъ ’försäljare; butiksägare’ (Носович 1984: 251; СБГП II 514)

kùknė 2 (femininum) ’kök’: Todėl tuo drąsa lindau į atvirą kùknę K. Donel (Pp 114 [Kabelka 1964: 26, 119]) – se kùchnė

kùchnė 2 (femininum) ’kök’ ZtŽ 322; ŽŠT I: 254; kuchnià 2 ’detsamma’: Eik in kucknią, rasi užminkytos duonos ir valgyk ps. Rimašiai (DvŽ I: 316; se även ZtŽ 322; ŽŠT II: 446); ← (s. / v.) pol. kuchnia ’ugn för matlagning; spis; rum där mat lagas; sätt att tillaga rätter m.m.’ (< s. tjeck. kuchyně ’kök’ ← vhdt. kuhhinna ’plats för matlagning; kök; värdshus’ ← lat. coquina ’kök; kokkonst’ [SW II 618; SPW XI 531–532; SSt III 459; Фасмер II 436; ЭССРЯ I 454–455; Machek 1968: 305; Wackernagel 1878: 168; Köbler 1993: 1278; Seebold 2008: 482; se även Palionis 1967: 277; Walczak 1995: 92; Siatkowski 2004: 14; Филичева 2003: 136]) → sydvitr. кухня ’rum där mat lagas; matförråd’ (ГСБМ XVI 256–257; Булыка 1980: 97), vitry. (dial.) ку́хня ’kök; spis’ (ТСБМ II 764; СБГП II 592; ЭСБМ V 175), sydry. кухня ’rum avsett för matlagning; köksredskap’ (СРЯВ VIII 150), ryska ку́хня ’kök’ (Даль II 228)

nabãšininkas 1 (substantiv) ’avliden (om en död person)’: Ale nabãšininks amtsrots taip nedarydavo būrui K. Donel (VD 177 [Kabelka 1964: 137]) – se na-bãštininkas (med -ti- har absorberats)

46

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

nabāščikas, -ė 1 (substantiv) ‘d e n a v l i d n e (o m e n a v l i d e n p e r s o n)’ – se nebāščikas nebāštikas, -ė 1 (substantiv) 1. ‘a v l i d e n’; 2. ‘d e n a v l i d n e (o m e n a v l i d e n p e r s o n)’ – se nebāščikas, -ė (med deaffrikation av det strukturella elementet -č-)

nabāštikas, -ė 1 (substantiv) 1. ‘a v l i d e n’; 2. ‘d e n a v l i d n e (o m e n a v l i d e n p e r s o n)’ – se nebāštikas, -ė (med växling mellan -e- och > -a- i det första ledet på grund av regressiv assimilation, dvs. n-e-b-a-štikas → n-a-b-a-štikas)

nabāštininkas, -ė 1 (substantiv) 1. ‘a v l i d e n’; 2. ‘d e n a v l i d n e (o m e n a v l i d e n p e r s o n)’ – se nabāštikas

nabāštininkas, -ė 1 (substantiv) ‘a v l i d e n’ – se nabāštininkas, -ė

nebāščikas, -ė 1 (substantiv) ‘d e n a v l i d n e, d e n s o m v i l a e r (n ä r m a n t a l a r o m e n a v l i d e n p e r s o n)’: Kāp numirė žmogus, vėža nebāščikų Micaičiai (DvŽ II 9; se även ZtŽ 427; ZŠT II 445)

← (s. / v.) pol. nieboszczyk ‘den avlidne; en slags ost som grävs ned i jorden för att få en viss smak’ (SW III 260; SPW XVII 147; Brückner 1985: 33) → östslav. belarus. небож-чыкъ, небожчыкъ, небожчыкъ, небожущикъ, небожущыкъ, небозчикъ, небосчикъ, небощикъ, небощыкъ ‘den avlidne, den döde’ (ГСБМ XIX 391), belarus. (dial.) нябожчык, нябо́йчык, небо́чык (belarus. dial. нібо́чык) ‘avliden; fattiglapp’ (Байкоў, Некрашэвіч 1993: 196; СБГП III 242–243; ЭСБМ VIII 58)

ponātis (mask.) ‘h e r r s o n’: Ogi dabar jau kaip ponātis skiauturę rodai K. Donel (PL 268 [Kabelka 1964: 180]) – se ponāitis (med monoftongering av diftongen ai [om detta, se närmare Zinkevičius 1966: 91, 2006: 187; se även Kregždys 2012: 41])

ponāitis 1 (mask.) 1. ‘u n g, o g i f t h e r r s o n; h e r r s o n; a d e l s s o n’ R, N, I: Tuos pakajuos už stalo sėdi viena pana, o jau tų ponaičių – baisi daugybė BsP IV 47; Vieną kartą jis ėjo per mišką ir sutiko ponaitį LTR (Bsg); Tik kaip matai atsirado ties juo gražiai apsitaisęs ponaičiukas ir eina drauge su juo S I 366 m.fl. (Šts, JD 27, JV 50, 444, 916, Gmž, BsO 215, Krž, Grk, Jrg, Lkš, Škn, LTR (Brž), Dv, Ad, Ml, Pnd, Dglš); 2. ‘Herren’²⁷: Garbink ponaitį, žmonelių gelbėtoją Mž 208; 3. ‘l a t m a s k, l ä t t j ä g a r e, b o r t s k ä m d’ Grž (LKŽe; se även DvŽ II 121; ZtŽ 502)

↔ s. / v. pol. panic, (v.) pol. panicz ‘stilig yngling, vacker man; herrson; adelsman; ogift ung herre; sprätt, lätting; ogift man’ (SW IV 35; SPW XXIII 153) → östslav. belarus. паничъ, пануцъ ‘ung herre; brudgum’ (ГСБМ XXIII 425), belarus. панічъ / паніч ‘herrson; ung adelsman; välklädd och prydlig yngling; herreson’ (Носовичъ 1984: 391; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 221)

pōniškas, -a 1 (adjektiv) ‘s o m t i l l h ö r h e r r a r’: Pōniški vaikai, su buriškais susisėdę, kartais broliškai purvus krapštydami, žiopso K. Donel (PL 309 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 181]) ⇦ pōnskas, -à

pañskas, -à 4 (adjektiv) ‘h e r r s k a p l i g, b o r t s k ä m d’: Kad tu labai jau pañskas pasidaręs – niekai iš tavę! Mžš; Ar tu mokėsi jį priimt – jis labai pañskas! Brt; Något herrskapligt (sägs om

²⁷ Dominykas Urbas (1996: 294) nurodo sememą ‘jaunas ponas’, o ne reikšmę ‘Viešpats’.

Straipsniai / Articles

47

R O L A N D A S K R E G Ž D Y S

(en bortskämd människa), men vad än man ger honom Mžš; põnskas, -à 4 (adj.) ‘p o n i š k a s, p o n ų’ Pagaujenai (DvŽ II 122; se även ZtŽ 503; ŽŠT I 235, II 352)

← (s. / v.) pol. pański ‘herrens, kungens, monarkens; Guds, Kristi, Herrens; aristokratisk, förnäm, underbar m.m.’ (SW IV 42; SPW XXIII 190–213) → s. vitry. панский, паньский ‘härskarens, kungens; herrens m.m.’ (ГСБМ XXIII 432–434), vitry. па́нскі(ŭ) ‘herrens, förnäm’ (Носович 1984: 392; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 221; ЭСБМ VIII 146), s. ryska панский ‘herrarnas; om utvandrare från Polen, Litauen m.fl. västländer bosatta i Moskva’ (СРЯВ XIV 145), ryska панской ‘detsamma’ (Даль III 16)

rokúoti, -úoja, -ávo (verb.) 1. (intr.) ‘l ö s a a r i t m e t i s k a p r o b l e m, r ä k n a’: Så låt oss inte förundras över att herrarna visar sin kam och dagligen förbannar genom att räkna upp djävulens namn K. Donel (ŽR 514 [Kabelka 1964: 198]); 2. (tr.) ‘t i l l r ä k n a’: Han har inget förstånd, därför ska man inte tillräkna honom (hunden) synden K. Donel (Rj 36 [LKŽe; se även Kabelka ibd.]) – se rakavoti

rakavoti, -oja, -ojo (verb. tr.) ‘r ä k n a’ SD¹ 153; rokavóti, -ója, -ójo 1. ‘l ö s a a r i t m e t i s k a p r o b l e m, r ä k n a’ Ds; 2. (refl.) ‘r e d o v i s a’: När den långa tiden hade gått återvände herren till den tjänaren och gjorde upp räkningen med dem Ch 125.19; Hur har du gjort upp räkningen med din själ (ditt samvete)? DK 68 (se även DvŽ II 194)

← (s. / v.) pol. rachować ‘räkna, (över)väga; hoppas; lita på m.m.’ (< s. högty. rechen, rechnen ‘räkna’ / ty. rechnen ‘räkna [ut]’ / [SW V 457–458; SPW XXXV 4–5; SSt VII 418; Brückner 1985: 451; Połomski 2010: 14; Фасмер III 450; ЭСБМ XI 151; MLex 164; se även Kazak 2011: 81]) → s. vitry. раховати, раховать, роховати ‘räkna; tänka igenom, uppmärksamma’ (ГСБМ XXX 32; Булыка 1980: 81), vitry. (dial.) раховаýb / рахаваýb ‘(be)räkna; ha i åtanke’ (Носович 1984: 561; Байкоў, Некрашэвіч 1993: 278; СБГП IV 293; TC IV 287), ryska dial. ра́хова́ть ‘räkna, mäta; diskutera, tänka igenom’ (Даль IV 86; СРНГ XXXIV 345) ≠ vitry. dial. рахова́цца ‘ha i åtanke, begrunda’ (TC ibd.)

1.3. Alternativa polonismer

kùsinti, -ina, -ino (verb. tr.) ‘f r i s t a, u p p m a n a, ö v e r t a l a’: Slunkius... övertalade Pelėdpalaikis att förbereda sig för striden K. Donel (Pp 206 [LKŽe; se även Kabelka 1964: 122])

↔ (s. / v.) pol. kusić ‘smaka; försöka; fresta; hindra’ (< s. kyrkslav. ИСКѪСИТИ ‘pröva; fresta; bedöma’ ← urgerm. *kusiti ‘smaka; beröra’ ← got. kausjan Luk 14.19 ‘pröva, testa; smaka’ [SW II 649; SPW XI 589–591; Sławski III 429–430; Фасмер II 431–432; ECУM III 160; ССЯ I 796–797; Uhlenbeck 1900: 94, 95; Lehmann 1986: 219; se även ЭССЯ XIII 135; Kardelis 2003: 107),

‖ s. vitry. кусити ‘fresta; pröva’ (ГСБМ XVI 246) ≠ s. ryska кусити ‘beröra; smaka’ (СРЯВ VIII 144 [germanismer]).

48

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X X I

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

2. SAMMANFATTNING

De polonismer som används i K. Donelaitis verk kan delas in i grupperna monogena (11), obestämda (47) och alternativa (1). Strukturellt kan dessa lån delas in i morfologiskt (α) rena (ālasas, blūznyti, bòstras, budavōnė, cimbōlai, čestavōti, čỹžė; grẽčnas, –à; gvõltas, gvõltyti, karbãčius, klãpas, klãpčius, kób­otas, kūkarka, kūkorius, kulkà, lenciūgas, macnùs, maskōlius, miesčionis, mišìa, moliavōti, moliōrius; nõbažnas, –a; padõnas, paliavōti, pažỹčyti, põnas, ponavōti, porà / póra, procià, pùlokas, rodà / róda, skárbas, skrynė, skūrà, šaltyšius, šmõtas, šoblė, trõpyti, vỹskupas, võžyti, zalniẽrius, žegnonė, žegnóti, žỹčyti), (β) hybrider (čestavójimas, glóda, kùšinti, lėbauti; nuõpertas, –à; pasilie cavōti, pōteriai, pūstėlninkas, rokùndas) samt (γ) egentliga semantiska morfem-för-morfem-översättningslån (eller partitiva översättningslån) (iškadà, pakamõrė, péržegnoti). Morfofonetiska alternanter och sekundäravledningar uppgår till 24 (adpẽntai, atpẽntai, bóti, česnis, čiepėlis, dabóti, dabótis, delmõnas; iškādininkas, –ė; jóm arkas, jóm arkininkas, kaštúodintis, kaštúotis, krõmininkas, kūknė, mąčkas, nabãšnikas; ponãtis; põniškas, –a; rokúoti, svìklas, šaltyšiáuti, šėtra, viñčiavoti).

Utifrån användningsspridning och tendenser utgör de två huvudgrupper: 1) icke-normativt ordförråd – dialektismer som används enbart i litauiska dialektområden, samt arkaismer/historismer som förekommer i äldre och senare litauisk skrift (adpẽntai, ālasas, atpẽntai, blūznyti, bòstras, bóti, budavōnė, česnis, čestavójimas, čestavōti, čiepėlis, čỹžė; dabóti, dabótis, delmõnas, glóda; grẽčnas, –à; gvõltas, gvõltyti; iškādininkas, –ė; jóm arkas, jóm arkininkas, karbãčius, kaštúodintis, kaštúotis, klãpas, klãpčius, kób­otas, krõmininkas, kūkarka, kūknė, kūkorius, kùšinti, lenciūgas, lėbauti, mąčkas, macnùs, maskōlius, mišìa, moliavōti, moliōrius; nabãšnikas, nõbažnas, –a; nuõpertas, –à; padõnas, pakamõrė, paliavōti, pasilie cavōti, pažỹčyti, ponãtis, ponavōti, procià, pùlokas, pūstėlninkas, rodà / róda, rokùndas, rokúoti, skárbas, skūrà, svìklas, šaltyšius, šaltyšiáuti, šėtra, šmõtas, šoblė, trõpyti, viñčiavoti, võžyti, zalniẽrius, žegnonė, žỹčyti); 2) ord i standardspråket (cimbōlai, kulkà, miesčionis, péržegnoti, põnas; põniškas, –a; porà / póra, pōteriai, skrynė, vỹskupas, žegnóti).

3. SLUTSATSER

1. Baserat på (α) det primära lånekällspråket för lexikala alternanter (i arealmässig aspekt), (β) överensstämmelsen mellan fonetiska/morfologiska/semantiska lexemvarianter (med utgångspunkt i α-moduleringen) och användningen av slaviska primära (inte nödvändigtvis inhemska) former i väst- och östslaviska språk (med utgångspunkt i faktorerna α och β), delas polonismerna i K. Donelaitis verk in i tre grupper: I. m o n o g e n a (utan motsvarigheter till polonismer och/eller lån i östslaviska språk); II. o b e s t ä m d a ([utifrån α-faktorn] lån från polska som används och/eller har använts i östslaviska språk under olika perioder

Straipsniai / Articles

49

ROLANDAS KREGŽDYS

); III. a l t e r n a t i v a (III.1. inhemska reflexer av det urindoeuropeiska urspråket som används i polska och i något av de östslaviska språken [vitryska eller ryska (utifrån den arealmässiga aspekten)]; III.2. par av lexikala varianter av icke-slaviskt ursprung, där lexemen i väst- och östslaviska språk som kan ha gett upphov till en polonism i litauiska härleds från olika urspråk; III.3. semipolonismer).

2. I K. Donelaitis verk används: a) 11 monogena polonismer och 12 morfofonetiska alternanter och sekundäravledningar av dem; b) 47 obestämda polonismer och 12 morfofonetiska alternanter och sekundäravledningar av dem; c) ett alternativt lexikalt lån av polskt ursprung.

3. Den praktiska nyttan av en sammanställning av polonismerna i K. Donelaitis verk motiveras av en redogörelse för den etniska identifieringen av lexemen, vars centrala resultat är åtskillnaden och kodifieringen av lån från polska och vitryska samt germanismer.

FÖRKORTNINGAR FÖR K. DONELAITIS VERK

Ag – ”Ažuols gyrpelnys” (fabel)

L 1 – K. Donelaitis första (bevarade) brev (skrivet på litauiska)

Lg – ”Lapės ir gandro česnis” (fabel)

PL – ”Pavasario linksmybės” (del av dikten Metai)

Pp – ”Pričkaus pasaka apie lietuvišką svodbą” (ett tidigt fragment av dikten Metai)

Pš – ”Pasaka apie šūdvabalį” (fabel)

RG – ”Rudens gėrybės” (del av dikten Metai)

Rj – ”Rudikis jomarkininks” (fabel)

Šd – ”Šuo didgalvis” (fabel)

VD – ”Vasaros darbai” (del av dikten Metai)

Vp – ”Vilks provininks” (fabel)

ŽR – ”Žiemos rūpesčiai” (del av dikten Metai)

SPRÅKFÖRKORTNINGAR

blr. – ett ord på vitryska (resp. på belarusiska)

bulg. – ett ord på bulgariska

č. – ett ord på tjeckiska

dial. – dialektalt ord (dialektism)

DLd – dialekten i Storpolen (pol. wielkopolski) (västra Polen)

go. – ett ord på gotiska (ett utdött östgermanskt språk)

gr. – ett ord på grekiska (språket under den äldre perioden)

it. – ett ord på italienska

jdš. – ett ord på jiddisch (ett hybridspråk som bygger på en högtysk dialekt [med bayersk-österrikiska varieteter som grund], äldre och medeltida hebreiska substrat samt ett lexikalt superstrat från Central- och Östeuropas språk) (lexemen transkriberas, om-

50

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

med utgångspunkt i Yidisher Visnshaftlekher Institut [YIVO], translittererade enligt systemen för återgivning av polsk jiddisch [PN–74/N–01212])

Kšbd – kasjubisk dialektzon

le. – ett polskt (nyare periodens [från 1800-talet]) ord

lie. – ett litauiskt (språk)ord

lo. – ett latinskt (språk)ord

MLd – lillpolsk dialekt (pol. małopolski) (södra Polen)

n. – ett ord från den nyare perioden (av språket) (endast i kombination med en språkförkortning)

pers. – ett persiskt (språk)ord

pras. – en (rekonstruerad) form i det slaviska urspråket

Psd – polska gränsdialekter (pol. polszczyzna kresowa [Litauen, Lettland, Belarus, Ukraina])

r. – ett ryskt (språk)ord

s. – ett ord från den äldre perioden (av språket) (endast i kombination med en språkförkortning)

s. sl. – ett fornkyrkoslaviskt (språk)ord

SLd – schlesisk dialekt (pol. śląski) (sydvästra Polen)

s. le. – ett polskt ord från den äldre perioden (språket [andra hälften av 1100-talet–1400-talet])

s. v. a. – ett fornhögtyskt (språk)ord [800–1100-talet (fram till 1050)]

tot. – ett ord från tatariska (språket)

turk. – ett ord från turkiska (språket)

ukr. – ett ord från ukrainska (språket)

v. – ett ord från nyhögtyska (språket [från 1650])

vengr. – ett ord från ungerska (språket)

v. le. – ett ord från polska från mellanperioden (1500–1700-talet) (språket)

V. lo. – ett ord från medeltidslatin (språket)

v. v. a. – ett ord från medelhögtyska (språket [från 1050 till 1350])

ŽV-Md – Nedre Wisła-Masoviens (pol. mazowiecki) dialekt (centrala Polen)

För ortnamnsförkortningar, grammatiska förkortningar m.m., se LKŽe (tillgänglig på internet: www.lkz.lt).

GRAFISKA FÖRKORTNINGAR

← – beteckning för den primära lånekällan

↔ – beteckning för en partitytisk (resp. partiell, dvs. endast vissa delar av ett ord) lånekälla

→ – beteckning för sekundär lånväg (mellan slaviska språk, t.ex. från polska till vitryska; från germanska språk till polska osv.)

⇦ – beteckning för källan till sekundär lånväg (blandbildningar)

≠ – beteckning för semantisk motsägelse (betydelsemässig avvikelse [med avseende på litauiska lexem])

∥ – beteckning för en alternativ primär lånekälla

≯ – beteckning för avvikelse i fonetisk eller morfologisk struktur (med avseende på litauiska lexem)

(...) – lexemvarianter som skiljer sig åt i fonetisk eller morfologisk struktur

Straipsniai / Articles

51

ROLANDAS KREGŽDYS

LITERATŪRA

ALEW – Altlitauisches etymologisches Wörterbuch. Projektleitung: Prof. Dr. Wolfgang Hock, Mitarbeiter: Dr. Rainer Fecht, PD Dr. Anna Helene Feulner, PD Dr. Eugen Hill, PD Dr. Christiane Schiller, PD Dr. Dagmar S. Wodtko, Fördereinrichtung: DFG, 2007–2013 (http://www2.hu-berlin.de/indogermanistik/alew.php).

Aleknavičienė Ona 2012: Jokūbo Brodovskio patarlių, priežodžių ir mįslių rinkinys Litauische Sprichwörter und Rätsel. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas (knygos maketas).

Arumaa Peeter 1933: Untersuchungen zur Geschichte der litauischen Personalpronomina. Tartu: K. Mattiesens Buchdruckerei ant.-ges.

Barszczewska Nina, Jankowiak Mirosław 2012: Dialektologia białoruska. Warszawa: Instytut Slawistyki Polskiej Akademii Nauk.

Bėlič Jaromír, Kamiš Adolf, Kučera Karel 1978: Malý staročeský slovník. Praha: Státní pedagogické nakladatelství.

Blaise Albert 1994: Dictionnaire Latin-Français des auteurs du Moyen-Age. Lexicon Latinitatis Medii Aevi. Tvrnholti: Typographi Brepols editores pontificii.

Boryś Wiesław 2005: Słownik etymologiczny języka polskiego. Kraków: Wydawnictwo Literackie.

Borowska Nina 1957: Wpływy słowiańskie na litewską terminologię kościelną, na podstawie Dictionarium Szyrwida. – Studia z filologii polskiej i słowiańskiej 2. Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 320–365.

Brückner Alexander 1877: Litu-Slavische Studien 1. Teil: die slavischen Fremdwörter im Litauischen. Weimar: Hermann Böhlau.

Brückner Alexander 1985: Słownik etymologiczny języka polskiego. Warszawa: Wiedza Powszechna.

Būga I–III – Būga Kazimieras. Rinktiniai raštai 1–3, sud. Zigmas Zinkevičius. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1958–1961.

Bukevičiūtė Elvyra 1993: Keletas pastabų apie K. Donelaičio raštų frazeologiją. – Darbai apie Kristijoną Donelaitį. Sud. L. Gineitis, A. Samulionis. Vilnius: Vaga, 113–118.

Bušs Ojārs 2008: No ģermānismiem līdz superlatīvam. Rīga: LU aģentūra LU Latviešu valodas institūts.

Chodynicki Kazimierz 1914: Próby zaprowadzenia chrześcijaństwa na Litwie przed 1386 rokiem. – Przegląd Historyczny 18, 215–318.

Citavičiūtė Liucija 2003: (rec.) Leonas Gineitis (par.). Iš vokiškųjų raštų apie Kristijoną Donelaitį, 2002. – Archivum Lithuanicum 5, 325–336.

52

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

Čekmonas Valerijus 2001: Russian varieties in the southeastern Baltic area. Urban Russian of the 19th century. – The Circum-Baltic Languages: Typology and Contact. Edited by Östen Dahl and Maria Koptjevskaja-Tamm. Amsterdam & Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 81–99.

Dawletschin Tamurbek, Dawletschin Irma, Tezcan Semih 1989: Tatarisch-Deutsches Wörterbuch. Wiesbaden: Otto Harrassowitz.

Dejna Karol 1973: Dialekty polskie. Wrocław & Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

Drotvinas Vincentas 2012: Frydricho Kuršaičio žodyno „Littauisch–deutsches Wörterbuch“ (Halle a. S., 1883) leksikografinio metodo bruožai. – Mažoji Lietuva: paribio kultūros tyrimai, sud. Grasilda Blažienė, Nadežda Morozova, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Europos kalbų ir kultūrų dialogo tyrėjų asociacija, 59–86.

Du Cange I–II – Carolus de Fresne, Dominus du Cange (Charles du Fresne, sieur du Cange // Du Cange) Glossarium ad Scriptores Mediæ & Infimæ Græcitatis, in quo Græca Vocabula Novatæ Significationis, aut usus rarioris, Barbara, Exotica, Ecclesiastica, Liturgica, Tæctica, Nomica, Jatrica, Botanica, Chymica explicantur, eorum Notiones & Originationes reteguntur... 1–2. Lugduni: Apud Anissonios, Joan. Posuel, & Claud. Rigaud, 1688.

Durkin Philip 2014: Borrowed Words. A History of Loanwords in English. Oxford: Oxford University Press.

DvŽ I–II – Dieveniškių šnektos žodynas 1–2. Autoriai: Laima Grumadienė, Danguolė Mikulėnienė, Kazys Morkūnas, Aloyzas Vidugiris. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005–2010.

Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas. Kaunas: Šviesa.

Géza Bárczi 1991: Magyar szófejtő szótár. Budapest: Trezor Kiadó.

GS – Glosariusz staropolski: dydaktyczny słownik etymologiczny, red. Wanda Decyk-Zięba, Stanisław Dubisz. Warszawa: Wydawnictwo Uniwersytetu Warszawskiego, 2008.

ISJP – Indeks a tergo do słownika języka Jana Chryzostoma Paska. Zespół redakcyjny: Stanisław T Urbańczyk, Jan Basara, Kazimierz Rymut. Wrocław & Gdańsk: Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1976.

Kabašinskaitė Birutė 1998: Lietuvių kalbos liaudies etimologija ir artimi reiškiniai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Kabašinskaitė Birutė 2013: Etimologija: istorijos ir teorijos bruožai lietuvių kalbos kontekste. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Kabelka Jonas 1964: Kristijono Donelaičio raštų leksika. Vilnius: Mintis.

Straipsniai / Articles

53

ROLANDAS KREGŽDYS

Kardelis Vytautas 2003: Rytų aukštaičių šnektų slavizmų fonologijos bruožai. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Karłowicz I–VI – Karłowicz Jan. Słownik gwar polskich 1–6. Kraków: Drukarnia C. K. Uniwersytetu Jagiellońskiego, 1900–1911.

Kazak Anželika 2011: XVI–XVII a. LDK tekstų veiksmažodinių hibridų problema. – Perspectives of Baltic Philology II. Poznań: Rys, 71–84.

Kluge Friedrich 2002: Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache, 24 Aufl. Bearb. von Elmar Seebold. Berlin & New York: Walter de Gruyter.

Köbler Gerhard 1993: Wörterbuch des althochdeutschen Sprachschatzes. Paderborn: F. Schöningh.

Kregždys Rolandas 2012: Charakterystyka słownika polonizmów w języku litewskim. – LingVaria 14(2). Kraków: Księgarnia Akademicka, 125–146.

Kregždys Rolandas 2012ₐ: Baltų mitologemų etimologijos žodynas I: Kristburgo sutartis. Vilnius: Lietuvos kultūros tyrimų institutas.

Kregždys Rolandas 2014: Lietuvių kalbos polonizmų-lotynizmų atribucijos ypatumai. – Funkcjonowanie języków i literatur na Litwie. Litewsko-polskie związki naukowe i kulturowe. Monografia zbiorowa, red. Mirosław Dawlewicz, Irena Fedorowicz, Algis Kalėda. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 407–421.

Kregždys Rolandas 2014ₐ: Leksiniai skoliniai – tautų kultūrinės interferencijos refleksija: lietuvių kalbos polonizmai-semitizmai. – Baltu filoloģija 22(2 [2013]), 55–93.

Krištopaitienė Daiva 2004: Kristijono Donelaičio raštų leksika ir jos redagavimas. – Senoji Lietuvos literatūra, 18 knyga. Vilnius: LLTI, 252–264.

Krištopaitienė Daiva 2005: Kristijono Donelaičio raštų rengimo ir redagavimo principai: ankstesnieji ir 1977 bei 1994 metų leidimai. – Archivum Lithuanicum 7, 287–302.

Krištopaitienė Daiva 2007: Kristijonas Donelaitis ir brošiūra apie separacijos naudą (1769): kalbos analizė. – Archivum Lithuanicum 9, 215–234.

Kudzinowski Czesław 1974: Rzeczowniki o osnowie na -ęu/ąu- w Postylli Daukszy. – Studia indoeuropejskie, red. Jerzy Kuryłowicz. Kraków: Zakład Narodowy im. Ossolińskich; Wydawnictwo PAN, 97–102.

Lampe Geoffrey W. H. 1961: A Patristic Greek Lexicon. Oxford: Clarendon Press.

Lebedys Jurgis 1972: Lituanistikos baruose II. Recenzijos, paskaitos, sumanymai, par. Juozas Girdzijauskas. Vilnius: Vaga.

Lehmann Winfred P. 1986: A Gothic etymological Dictionary. Based on the third edition of Vergleichendes Wörterbuch der Gotischen Sprache by Sigmund Feist. Leiden: E. J. Brill.

LEW – Fraenkel Ernst. Litauisches etymologisches Wörterbuch 1–2. Heidelberg: Vandenhoeck & Ruprecht, 1962–1965.

54

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

Liedke Marzena 2004: Od prawosławia do katolicyzmu. Ruscy możni i szlachta Wielkiego Księstwa Litewskiego wobec wyznań reformacyjnych. Białystok: Wydawnictwo Uniwersytetu w Białymstoku.

Linde I–VI – Linde M. Samuil Bogumił. Słownik języka polskiego 1–6. Warszawa: w Drukarni Xięży Piiarów, 1807–1814.

LKA I–III – Lietuvių kalbos atlasas 1–3. Vilnius: Mokslas, 1977–1991.

LKE – Lietuvių kalbos enciklopedija, par. Kazys Morkūnas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1999.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20, 1941–2002. Antrasis elektroninis leidimas, redaktorių kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. redaktorė), Jonas Paulauskas, Ritutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013.

Lötzsch Ronald 1992: Duden Jiddisches Wörterbuch (2., durchgesehene Auflage). Mannheim & Zürich: Dudenverlag.

Łowmiański Henryk 1957: Uwagi o wpływach słowiańskich na litewską terminologię kościelną. – Studia z filologii polskiej i słowiańskiej 2. Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 366–372.

LS – Liddell Henry George, Scott Robert. A Greek-English lexicon. New York & Cincinnati: American Book Company, 1882 (eighth edition).

Machek Václav 1968: Etymologický slovník jazyka českého. 2. vydání. Praha: Československá akademie věd.

Markus-Narvila Liene 2011: Rucavas izloksnes vārdnīca: leksikogrāfiskais un leksiskais aspekts. Promocijas darbs filoloģijas doktora grāda iegūšanai valodniecības nozares latviešu diahroniskās valodniecības apakšnozarē. Liepāja: Liepājas Universitāte.

Miklosich Franz von 1977: Lexicon palaeoslovenico-graeco-latinum. Darmstadt: Scientia Verlag Aalen.

Mikulėnienė Danguolė 2004: Skolinių atranka ir vertinimas „Kalbos patarimuose.“ – Skoliniai ir bendrinė lietuvių kalba. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 77–89.

MLex – Matthias Lexers Mittelhochdeutsches Taschenwörterbuch. 37 Auflage. Leizig: S. Hirzel Verlag, 1986.

Moszyńska Danuta 1975: Morfologia zapożyczeń łacińskich i greckich w staropolszczyźnie. Wrocław & Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

Niemeyer Jan Frederik 1976: Mediae Latinitatis lexicon minus. Leiden: E. J. Brill.

Norvilaitė Ilona 2004: Polonizmai XVI–XVII amžių poterių tekstuose. – Lituanistica 57(1), 36–42.

Pakerys Antanas 1982: Lietuvių bendrinės kalbos prozodija. Vilnius: Mokslas.

Straipsniai / Articles

55

ROLANDAS KREGŽDYS

P a k e r y s A n t a n a s 1991: Tarptautinių žodžių kirčiavimas. Kaunas: Šviesa.

P a l i o n i s J o n a s 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a. Vilnius: Mintis.

P a l i o n i s J o n a s 1987: Dėl lietuvių literatūrinės kalbos kilmės „interdialektinės“ koncepcijos. – Baltistica 23(2), 184–192.

P e t i t D a n i e l 2010: Untersuchungen zu den baltischen Sprachen. Leiden & Boston: Brill.

PEŽ I–IV – M a ž i u l i s V y t a u t a s. Prūsų kalbos etimologijos žodynas 1–4. Vilnius: Mokslas (t. 1), Mokslo ir enciklopedijų leidykla (t. 2, 3), Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas (t. 4), 1988–1997.

P l e s k a l o v á J a n a 2009: Stará čeština pro nefilology. Brno: Masarykova univerzita.

P o ł o m s k i T o m a s z 2010: Rola zapożyczeń z języka niemieckiego w procesie kształtowania się polszczyzny na przestrzeni wieków. – XV Sesja naukowa „Język i czas“. Nowy Sącz, 1–15 (priega internetu: http://www.zse.nowysacz.pl/old/publics/sprache_und_zeit.pdf).

R e j z e k J i ř í 2001: Český etymologický slovník. Praha: Leda.

R o s z k o D a n u t a 2009: Zapożyczenia leksykalne w litewskiej gwarze puńskiej. – Acta Baltico Slavica 33, 75–90.

Rozwadowski I–III – R o z w a d o w s k i J a n M i c h a ł. Wybór pism 1–3. Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1959, 1961.

S a b a l i a u s k a s A l g i r d a s 1966: Lietuvių kalbos leksikos raida. Lietuvių kalbotyros klausimai 8. Vilnius, 5–141.

S c h ü t z e i c h e l R u d o l f 2012: Althochdeutsches Wörterbuch (7., durchgesehene und verbesserte Auflage). Berlin &Boston: Walter de Gruyter GmbH & Co. KG.

S e e b o l d E l m a r 2008: Chronologisches Wörterbuch des deutschen Wortschatzes 2 (Der Wortschatz des 9. Jahrhunderts). Berlin & New York: Walter de Gruyter.

SGP I–VIII^(1–26)... – Słownik gwar polskich 1–8, red. Mieczysław Karaś, Jerzy Reichan, Stanisław Urbańczyk, Joanna Okoniowa, Barbara Grabka. Wrocław & Gdańsk: Zakład narodowy imienia Ossolińskich; Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 1979–1991 (I1–III3); Kraków: Instytut Języka Polskiego PAN, 1992–2013 (IV1–VIII3)...

S i a t k o w s k i J a n u s z 2004: Studia nad wpływami obcymi w ogólnosłowiańskim atlasie językowym. Warszawa: ISZiP.

Skardžius I–VII – S k a r d ž i u s P r a n a s. Rinktiniai raštai 1–7, par. Albertas Rosinas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996–2013.

Sławski I–V – S ł a w s k i F r a n c i s z e k. Słownik etymologiczny języka polskiego 1–5 (1. A–J; 2. K–Kot; 3. Kotar–Kysz; 4. La–Łapucha; 5. Łasia–Łżywy). Kraków: Towarzystwo Miłośników Języka Polskiego, 1952–1982.

56

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

Smułkowa Elżbieta 1988: O polsko-białoruskich związkach językowych w aspekcie czasowym i terytorialnym. – Studia polsko-litewsko-białoruskie. Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 220–258.

Smułkowa Elżbieta 2002: Białoruś i pogranica: studia o języku i społeczeństwie. Warszawa: Wydawnictwo Uniwersytetu Warszawskiego.

Sokólska Urszula 1999: Siedemnastowieczna polszczyzna kresów północno-wschodnich (słowotwórstwo, słownictwo, frazeologia). Białystok: Trans Humana.

SPW I–XXXVI... – Słownik polszczyzny XVI wieku 1–36. Wrocław & Kraków: Wydawnictwo Polskiej Akademii nauk, 1966–2012...

SSt I–XI – Słownik staropolski 1–11, red. Stanisław Urbańczyk (t. 1, A–Ć, Warszawa 1953–1955; t. 2, D–H, Wrocław–Kraków–Warszawa 1956–1959; t. 3, I–K, Wrocław–Kraków–Warszawa 1960–1962; t. 4, L–M, Wrocław–Warszawa–Kraków 1963–1965; t. 5, N–Ó, Wrocław–Warszawa–Kraków 1965–1969; t. 6, P–Pożżenie, Wrocław–Warszawa–Gdańsk 1970–1973; t. 7, Póć–Rozproszyć, Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk 1973–1977; t. 8, Rozpróchnieć–Szyszki, Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk–Łódź: 1977–1981; t. 9, Ściadły–Używowanie, Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk–Łódź 1982–1987; t. 10, W–Wżgim, Kraków 1988–1993; t. 11, Z–Ż, Kraków 1995–2002). Zakład narodowy imienia Ossolińskich; Wydawnictwo Polskiej Akademii nauk.

Steingass Francis Joseph 1963: A comprehensive Persian-English Dictionary. London: Routledge & Kegan Paul Limited.

Stoskeliūnas Jonas 1990: Donelaičio „Metų“ stilius. – Kristijonas Donelaitis literatūros moksle ir kritikoje, sud. Kostas Doveika. Vilnius: Vaga, 353–378.

Strutyński Janusz 2002: Elementy gramatyki historycznej języka polskiego. Kraków: Tomasz Strutyński.

Subačius Giedrius 2012: Lietuvių kalbos balsių abėcėlės tvarka ir netvarka: istorija ir nūdiena. – Archivum Lithuanicum 14, 155–190.

SW I–VIII – Karłowicz Jan, Kryński Adam A., Niedźwiedzki Władysław (red.). Słownik języka polskiego 1–8. Warszawa: W drukarni E. Lubowskiego (1–2), W drukarni „Gazety Handlowej“ (3–6), W drukarni „Współczesnej“ (7), Wydawnictwo kasy pomocy dla osób pracujących na polu naukowym imienia J. Mianowskiego (8), 1898–1923.

Tóth Alfréd 2007: Etymological Dictionary of Hungarian. The Hague: Mikes International.

Uhlenbeck Christianus Cornelius 1900: Kurzgefasstes etymologisches Wörterbuch der Gotischen Sprache. Amsterdam: Johannes Müller.

Urbutis Vincas 2009: Baltų etimologijos etiudai 2. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Ušinskienė Viktorija 2014: Komunikacja prawna Wielkiego Księstwa Litewskiego w świetle nowego projektu naukowego Biblioteki Uniwersytetu Wileńskiego. – Funkcjono-

Straipsniai / Articles

57

ROLANDAS KREGŽDYS

wanie języków i literatur na Litwie. Litewsko-polskie związki naukowe i kulturowe. Monografia zbiorowa, red. Mirosław Dawlewicz, Irena Fedorowicz, Algis Kalėda. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 42–53.

Wackernagel Wilhelm 1878: Altdeutsches Handwörterbuch. Basel: Schweighauserische Verlags-Buchhandlung (Hugo Richter).

Walczak Bogdan 1991: Słownik wileński na tle dzisiejszej polskiej leksykografii. Poznań: Wydawnictwo Naukowe UAM.

Walczak Bogdan 1995: Zarys dziejów języka polskiego. Poznań: Kantor Wydawniczy SAWW.

Weinreich Uriel 1992: College Yiddish. New York: Yivo Institute for Jewish Research.

Wołosz Robert 1989: Wyrazy węgierskie w języku polskim. – Studia Slavica Hungarica 35 (3–4), 215–317.

Wołosz Robert 1991–1992: Wyrazy węgierskie w języku polskim II. – Studia Slavica Hungarica 37, 3–27.

Zemlevičiūtė Palmira 2007: Terminologinė medicinos leksika lietuviškuose 1738–1831 metų Prūsijos valdžios įsakuose. – Archivum Lithuanicum 9, 121–182.

Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija. Vilnius: Mintis.

Zinkevičius Zigmas 1978: Mintys pasirodžius Lietuvos kalbos atlasui I. – Baltistica 14(2), 147–151.

Zinkevičius Zigmas 1987: Lietuvių kalbos istorija II. Iki pirmųjų raštų. Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Zigmas 1988: Lietuvių kalbos istorija III. Senųjų raštų kalba. Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Zigmas 1990: Lietuvių kalbos istorija IV. Lietuvių kalba XVIII–XIX a. Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Zigmas 1993: K. Donelaičio raštų kalba istorinės gramatikos ir dialektologijos požiūriu. – Darbai apie Kristijoną Donelaitį, sud. Leonas Gineitis, Algis Samulionis. Vilnius: Vaga, 104–108.

Zinkevičius Zigmas 2006: Lietuvių tarmių kilmė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Zinkevičius I–IV – Zinkevičius Zigmas. Rinktiniai straipsniai 1–4. Vilnius: Lietuvių katalikų mokslo akademija, 2002–2004.

ZŠT I–II – Zietelos šnektos tekstai 1–2, sud. Aloyzas Vidugiris, Danguolė Mikulėnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005–2010.

ZtŽ – Vidugiris Aloyzas. Zietelos šnektos žodynas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1998.

58

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

Адамавичюте Ирена Эльжбета 1980: К проблеме взаимоотношения литовских белорусизмов и полонизмов. – Slavia Orientalis 29(1–2), 7–12.

Адамавичюте Ирена Эльжбета 1982: Этапы польско-литовского лексического взаимодействия. – Acta Baltico-Slavica 14, 41–48.

Ананиева Наталия Евгеньевна 1994: История и диалектология польского языка: Учебник. Москва: Изд-во МГУ.

Аникин I–VI... – Аникин Александр Евгеньевич. Русский этимологический словарь 1–6. Москва: Рукописные памятники Древней Руси, 2007–2012...

Байкоў Мікалай Я., Некрашэвіч Сцяпан М. 1993: Беларуска-расійскі слоўнік. Факсімільнае выданне. Мінск: Народная асвета.

Барысюк У. У. 2011. Германізмы ў “Заўслед” (слоўніку гаворкі вёскі Белы Мох Мсціслаўскага раёна). – Беларускае слова: дыялектнае запазычанае. Матэрыялы навуковых чытанняў, прысвечаных памяці дацэнта Еўдакіі Суцяпанаўны Мяцельскай, пад агульнай рэдакцыяй М. Р. Прыгодзіча. Мінск: «Права і эканоміка», 101–126.

БЕР I–VII – Български етимологичен речник 1–7..., ред. Владимир И. Георгиев (Иван Василев Дуриданов). София: Издательство на Българската академия на науките, 1971 ([т. 1] а – з), 1979 ([т. 2] и – крепя), 1986 ([т. 3] крес – минго), Академично Издателство „Проф. Марин Дринов“, 1995 ([т. 4] минго – падам), 1999 ([т. 5] падёж – пъска), 2002 ([т. 6] пъскам – словарь), 2010 ([т. 7] слово – терясвам)...

Булыка Аляксандр Мікалаевіч 1972: Даўнія запазычанні беларускай мовы. Мінск: Навука і тэхніка.

Булыка Аляксандр Мікалаевіч 1980: Лексічныя запазычанні ў беларускай мове XIV–XVIII стст. Мінск: Навука і тэхніка.

Бялькевіч Іван Кандратавіч 1970: Краёвы слоўнік Усходняй Магілёўшчыны. Мінск: Навука і тэхніка.

Галай Ольга Максимовна 2011: Элементы яўрэйскага культурнага ўплыву ў беларускай мове. – Белорусско-еврейский диалог в контексте мировой культуры. Материалы I Международной научной конференции (Минск, 28–30 апреля 2008 г.). Ред. Г. В. Синило. Минск: БГУ, 360–362.

Гарбуль Людмила Павловна 2009: Семантические полонизмы в русском приказном языке первой половины XVII века. Вильнюс: Издательство Вильнюсского университета.

Гарбуль Людмила Павловна 2009: Семантические полонизмы в русском приказном языке первой половины XVII века. Докторская диссертация. Вильнюс: Вильнюсский университет.

Гілевіч Ніна 2005: Дыялектны слоўнік. Мінск: Беллітфонд.

Straipsniai / Articles

59

ROLANDAS KREGŽDYS

ГСБМ I–XXXIII... – Гістарычны слоўнік беларускай мовы 1–33. Мінск: Навука і тэхніка; Беларуская навука, 1982–2013...

Даль I–IV – Даль Владимир. Толковый словарь живого великорусского языка 1–4. Москва: Русский язык, 1989–1991.

ЕСУМ I–VI... – Етимологічний словник української мови 1–6, отв. ред. Олександр Савич Мельничук. Київ: Наукова думка, 1982–2012...

Жирмунский Виктор Максимович 1948: История немецкого языка. Москва: Издательство литературы на иностранных языках.

Коряков Юрий Борисович 2002: Языковая ситуация в Белоруссии и типология языковых ситуаций. Диссертация на соискание ученой степени кандидата филологических наук. Москва: Московский Государственный Университет им. М. В. Ломоносова.

Крегждис Роландас 2014: Методика и критерии идентификации полонизмов литовского языка. – LingVaria 18(2). Kraków: Księgarnia Akademicka, 195–217.

Лавриненко А. 2006: О некоторых полонизмах и их восточнославянских соответствиях в деловой письменности южной и юго-западной Руси XIV–XV веков. – Studia wschodniosłowiańskie 6. Białystok, 209–226.

Леонтьева Татьяна Валерьевна 2014: «Чей хлап с утра ходил по улице?»: к истории рус. диал. хлап. – Acta Linguistica Petropolitana 10(1), 334–343.

Носовичъ Иван И. 1984: Словарь бѣлорусскаго нарѣчія (Specimina philologiae Slavicae). München: Verlag Otto Sagner.

Преображенский I–III: Преображенский Александр Григорьевич. Этимологический словарь русского языка 1–3. Москва: Типография Г. Лисснера и Д. Совко, 1910–1914 (т. 1–2); Москва & Ленинград: Издательство академии наук СССР, 1949 (т. 3).

Прыгодзіч Алена Аляксандраўна, Прыгодзіч Мікалай Рыгоравіч 2011: Да пытання аб храналогіі даследаванняў іншамоўных запазычанняў у беларускай мове. – Беларускае слова: дыялектнае запазычанае. Матэрыялы навуковых чытанняў, прысвечаных памяці дацэнта Еўдакіі Сцяпанаўны Мяцельскай. Пад агульнай рэдакцыяй М. Р. Прыгодзіча. Мінск: «Права і эканоміка», 146–149.

Расторгуев Павел Андреевич 1973: Словарь народных говоров Западной Брянщины (материалы для истории словарного состава говоров). Минск: Наука и техника.

РБС I–III – Русka-беларускі слоўнік 1–3, рэд. Якуб Колас, Кандрат Крапива, Пятро Глебка. Мінск: Беларуская энцыклапедыя, 2002.

СБТТ I–V – Слоўнік беларускіх гаворак Паўночна-Заходняй Беларусі і яе пагранічча 1–5. Мінск: Навука і тэхніка, 1979–1986.

60

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

СЛw – Старабеларускі лексікон: Падручны перакладны слоўнік. Укладальнікі: Прыгодзіч Мікалай, Ціванова Галіна. Менск: Беларускае выдавецтва Таварыства «Хата», 1997 (http://slounik.org/starbiel/).

Срезневский I–III – С р е з н е в с к и й И з м а и л И в а н о в и ч. Материалы для словаря древне-русскаго языка по письменнымъ памятникамъ 1–3. СанктПетербургъ: Типография Императорской Академии Наукъ, 1893–1912.

СРНГ I–XLIII... – Словарь русских народных говоров 1–43. Ленинград (Санкт Петербург): Наука, 1965–2010...

СРЯВ I–XXIX... – Словарь русского языка XI–XVII вв. 1–29... Москва: Наука, 1975–2008, Азбуковник, 2011...

СС I–... – Слоўнік Сенненшчыны 1 (а – к), рэд. В. М. Курцова, Л. П. Кунцэвіч. Мінск: Беларуская навука, 2013...

ССЯ I–IV – Словарь старославянского языка 1–4. Санкт Петербург: Издательство Санкт-Петербургского университета, 2006.

С у д н и к Т а м а р а М. 1975: Диалекты литовско-славянского пограничья. Очерки фонологических систем. Москва: Наука.

СУМ I–XI – Словник української мови 1–11. Київ: Наукова думка, 1970–1980.

С ц я ц к о П а в а л У. 1972: Народная лексіка і словаўтварэнне. Мінск: Навука і тэхніка.

С ц я ш к о в і ч Т а т ь я н а Ф. 1983: Слоўнік Гродзенскай вобласці. Мінск: Навука і тэхніка.

Т и т а р е н к о В а л е н т и н а М. 2002: Запозичена лексика у грамотах Київського міського магістрату XVI – XVII ст. – Волинь-Житомирщина. Історико-філологічний збірник з регіональних питань № 9. Житомир: Житомирський державний університет імені Івана Франка, 157–161.

Т и т а р е н к о В а л е н т и н а М. 2010: Мовна диференціація суспільства в XVI – XVII ст. (На матеріалі північноукраїнських пам’яток). – Волинь-Житомирщина. Історико-філологічний збірник з регіональних проблем № 22(I). Житомир: Житомирський державний університет імені Івана Франка, 171–179.

Т р у б а ч е в О л е г Н и к о л а е в и ч 2006: История славянских терминов родства и некоторых древнейших терминов общественного строя. Москва: КомКнига.

ТС I–V – Тураўскі слоўнік 1–5, рэд. Аляксандр Антонавіч Крывіцкі. Мінск: Навука і тэхніка, 1982–1987.

ТСБМ I–V^1–2 – Тлумачальны слоўнік беларускай мовы 1–5, рэд. Кондрат Кондратович Атраховіч (Кондрат Крапіва). Мінск: БелСЭ, 1977–1984.

Фасмер I–IV – Ф а с м е р М а к с. Этимологический словарь русского языка 1–4. Москва: Прогресс, 1986–1987.

Straipsniai / Articles

61

ROLANDAS KREGŽDYS

Филичева Нинель Ильинична 2003: История немецкого языка. Москва: Издательский центр «Академия».

Цыхун Павел А. 1993: Скарбы народнай мовы (з лексічнай спадчыны насельнікаў Гродзенскага раёну). Гродна: Гродзенскі дзяржаўны ўніверсітэт імя Янкі Купалы.

Шанский I–II – Шанский Николай Максимович. Этимологический словарь русского языка 1^(1–5)–2^(6–8) (9–10 ред. А. Ф. Журавлёв). Москва: Издательство Московского университета, 1963–1982; 1999–2007...

Шатэрнік Мікола 1929: Краёвы слоўнік Чэрвеншчыны. Менск: Выданьне Беларускае акадэміі навук.

Шевельов Юрій 2002: Історична фонологія української мови. Харків: Акта.

ЭСБМ I–XIII... – Этымалагічны слоўнік беларускай мовы 1–13, рэд. В. У. Мартынаў ([ппо 2004 м.] Г. А. Цыхун). Мінск: Акадэмія навук БССР (Беларусі), 1978 ([т. 1] а – бячэйка), 1980 ([т. 2] в – вяшчэль), 1985 ([т. 3] г – ішчэ), 1988 ([т. 4] к – каята), 1989 ([т. 5] каяць – ліпянка), 1990 ([т. 6] ліра – маячыць), 1991 ([т. 7] мгла – нема-расць), Навука і тэхніка, 1993 ([т. 8] немарачь – пяць), Беларуская навука, 2004 ([т. 9] пе-пе-пе – праснак), 2005 ([т. 10] прасніца – пяць), 2006 ([т. 11] раб – саян), 2008 ([т. 12] с – стэсам), 2010 ([т. 13] су – трапкач)...

ЭССРЯ I–II – Этимологический словарь современного русского языка. Составитель Александр Константинович Шапошников. Москва: Издательство «Флинта», Издательство «Наука», 2010.

ЭССЯ I–XXXVIII... – Этимологический словарь славянских языков 1–38. Отв. ред. Олег Николаевич Трубачёв ([ппо 2007 м.] Анатолий Фёдорович Журавлев). Москва: Наука, 1974–2012...

Юсипова Роза Ризовна 2005: Турецко-русский словарь, ред. Т. Е. Рыбальченко. Москва: Русский язык, Медиа.

מאַסקסאָן. גרוס ייִדיש־רוסיש ווערטערבוך. 2011. אַלכּסנדר סאַלראַטאַן.

62

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Kristijono Donelaičio veikalų skolintinė leksika: polonizmai

Lexical borrowings in the works by Kristijonas Donelaitis: Polonisms

SUMMARY

The article presents methodology and criteria of identification of the Polonisms in the poetic works and the 1^st letter written in Lithuanian by Kristijonas Donelaitis. The article deals with the etymology and developmental peculiarities of the 59 Polonisms and 24 morpho-phonetic alternatives and secondary derivatives.

Due to the analysis suggested here the following conclusions are proposed:

1. In accordance with the principles of (α) establishment of the primary source of variants of the Lithuanian loanwords (by virtue of areal attribution), (β) their phonetic / morphological / semantic identity (agreeably to modulation α), and also the usage peculiarities of primary forms (unessentially of the inherited layer) on the West Slavic ground and their secondary variants in the East Slavic languages (being based on the influence of factors α and β), Polonisms of the works by K. Donelaitis might be distributed into 3 groups: I. monogenic (i.e., not submitted in lexis of the East Slavic languages [by means of the factor α]); II. indeterminate (because of presence of variants of the loanwords from Polish in the East Slavic lexis [under the factor α] of the different period of time); III. alternative (III.1. the forms of the inherited layer specific to Polish and one of the East Slavic languages [in relation to the factor α]; III.2. doublet lexical variants of the foreign origin, derived from the different primary source; III.3. Semipolonisms).

2. The usage of the following Polonisms are identified in the works by K. Donelaitis: a) 11 monogenic lexical borrowings and 12 morpho-phonetic alternatives and secondary derivatives; b) 47 indeterminate lexical borrowings and 12 morpho-phonetic alternatives and secondary derivatives; c) 1 alternative loanword.

3. Lexis of the Polonisms of the works by K. Donelaitis is valuable for its clarification and evaluation features facing with the problem of segregation and codification of the Polonisms, White-Russianisms and Germanisms.

Įteikta 2014 m. spalio 7 d.

ROLANDAS KREGŽDYS

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

63