This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
NAMNGIVNINGAR OCH VÄRDERINGAR AV DIALEKTERNA I SÖDRA ŽEMAITISKA RASEINIŠKIAI
Dialektnamngivningar och värderingar i området för södra samogitiska i Raseiniai
ABSTRAKT
I artikeln undersöks, med utgångspunkt i perceptuell dialektologis metodologier, respondenternas benämningar på och värderingar av dialekter i området för den södra žemaitiska raseiniškiai-underdialekten (zonerna Kelmė, Raseiniai och Tauragė). I medvetandet hos de undersökta i alla tre zonerna är en tydlig opposition mellan žemaitiska och aukštaitiska dialekter etablerad. Den senare identifieras med litauiskt standardspråk.
Enligt respondenterna är den žemaitiska dialekten obegriplig och lätt igenkännbar. Den används i andra städer (områden), vars invånare i sitt talspråk realiserar de representativa dragen hos den žemaitiska dialekten som de undersökta nämner. Den aukštaitiska dialekten, som kännetecknas av estetisk kvalitet, begriplighet och korrekthet och motsvarar föreställningen om standardspråket, används i de närmaste städerna (områdena) i den etnografiska regionen Aukštaitija samt i Litauens större städer (områden) och i centrala Litauen. De aukštaitiska varieteter som ligger längre från den språkvariant som används i den språkliga hembygden och från standardspråket förknippas av raseiniškiai med stadsnamn och benämns dialekter.
Värderingarna av žemaitiska och aukštaitiska dialekter gör det möjligt att anta en snabb aukštaitisering av hela den södra žemaitiska raseiniškiai-arealen (särskilt i Kelmėzonen, där den žemaitiska dialekten oftast värderas som mest obegriplig).
NYCKELORD: perceptuell dialektologi, språklig hembygd, södra žemaitiska raseiniškiai-underdialekten, dialekt, standardspråk.
Straipsniai / Articles
227
Page 2
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
ANNOTATION
Med utgångspunkt i perceptuell dialektologis metoder behandlar artikeln dialektbenämningar och bedömningar hos respondenter från området för den sydsamogitiska Raseiniai-subdialekten (områdena Kelmė, Raseiniai och Tauragė). I de svarandes medvetande från alla tre områden finns en tydlig opposition mellan samogitiska och aukštaitiska dialekter. Den senare förknippas med standardspråklig litauiska.
Enligt respondenterna är den samogitiska dialekten oförståelig och lätt igenkännbar. Den används i andra städer (orter), vars invånare i sitt tal realiserar de representativa dragen hos den samogitiska dialekt som respondenterna anger. Den aukštaitiska dialekten, som kännetecknas av estetiskhet, begriplighet och korrekthet samt motsvarar föreställningen om standardspråket, talas i de närmaste orterna i den etnografiska regionen Aukštaitija samt i Litauens största städer (orter) och i centrala Litauen. Talarna av Raseiniai-subdialekten förknippar de aukštaitiska lokaldialekterna (lit. šnektos), som uppvisar större skillnader jämfört med den språkvariant som talas i deras språkliga hemland och med standardspråket, med stadsnamn och benämner dem dialekter (lit. tarmės).
Bedömningarna av samogitiska och aukštaitiska dialekter leder till antagandet att hela området för den sydsamogitiska Raseiniai-subdialekten snabbt håller på att aukštaitiseras (särskilt i Kelmė-området, där den samogitiska dialekten oftast bedöms som mest oförståelig).
Sociokulturella och socioekonomiska orsaker som främjar migration till större och strukturellt mer ändamålsenliga orter förändrar språkbrukarnas språkliga beteende. Kontakter med användare av andra språkvarianter och föreställningen om en ”mer prestigefylld” variant korrigerar bedömningarna av språkvarieteter och initierar samtidigt en omprövning av synen på dialekter.
Under det senaste decenniet har ganska många geolingvistiska kompetensstudier baserade på perceptuell dialektologis principer genomförts i Litauen¹, men området för den sydsamogitiska Raseiniai-subdialekten har analyserats endast fragmentariskt ur detta perspektiv, eftersom studierna inte omfattade alla de punkter i subdialektens område som anges i Lietuvių kalbos atlase (LKA 1977, 1982, 1991; härefter – LKA). Explorativa studier visade på extralingvistiska
¹ För en utförligare behandling av studier av vanliga medlemmar av språkgruppers geolingvistiska kompetenser, se: Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016: 89–120; 2016a: 17–33; Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017; Geržotaitė 2016: 121–142; 2016a: 321–339; 2018: 76–101 m.fl.
228
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 3
Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
faktorernas inverkan på den horisontella och vertikala variationen i raseiniškiai-dialekten (Aliūkaitė, Bakšienė, Jaroslavienė m.fl. 2014: 146; Vaitmonienė 2014; 2017: 343–365). På grund av konvergensfenomen har tre framväxande geoalektområden fastställts inom dialektområdet: de övergångsbetonade Kelmė- och Raseiniai-områdena samt det något stabilare Tauragė-området (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014a: 260; NLTA 2014: karta XIII och kommentar, tryckt bilaga).
För att emellertid bedöma den språkliga situationen under den observerade tiden² samt fastställa ett prognostiskt scenario för dialektens förändring och dess orsaker krävs utförliga, komplexa geolingvistiska undersökningar av alla LKA-punkter inom dialektområdet; en av de viktigaste undersökningskomponenterna är språkgruppernas geolingvistiska kompetens.
Således är denna artikels syfte att analysera den geolingvistiska kompetensen hos medlemmarna i den sydsamogitiska raseiniškiai-språkgemenskapen (förmågan att identifiera dialekter), med hänsyn till den geografiska belägenheten av raseiniškiai-områdets LKA-punkter (utifrån deras tillhörighet till framväxande geoalektområden). Objektet är dialektbenämningarna, föreställningarna och värderingarna hos medlemmarna i den sydsamogitiska raseiniškiai-språkgemenskapen.
Artikeln bygger på empiriskt material som författaren till denna artikel samlade in och spelade in på diktafon under november 2014–oktober 2017 och juni–september 2019 i den sydsamogitiska raseiniškiai-dialektens område, från de 34 LKA-punkter som fortfarande existerar³.
Analysen av den geolingvistiska kompetensen presenteras i artikeln utifrån LKA-punkternas geografiska belägenhet, det vill säga:
² Metoden med skenbar tid (eng. apparent time) lämpar sig väl för att undersöka språket hos representanter för flera generationer som lever samtidigt; för en utförligare behandling av termen, se: Labov 1972: 24; Sankoff 2006: 1–16; se även: Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014b: 36; Kalėdienė 2015: 213–214 m.fl.
³ Inom raseiniškiai-området har 37 LKA-punkter urskilts, men en punkt – Giniotičiai (LKA 328) – är helt utdöd; där finns inte längre en enda invånare, medan punkterna Jocia (LKA 391) och Rūgaliai (LKA 463) redan bör betraktas som Tauragės förorter (människor från det närbelägna Tauragė flyttar hit).
FIG. 1. Gränserna för den sydsamogitiska raseiniškiai-dialekten och LKA-punkterna
(kartfragment från Geržotaitė, Mikulėnienė 2014: karta 1, kartans författare L. Geržotaitė)
Det undersökta materialet består av metalingvistiska kommentarer om dialekter från 99 informanter. De viktigaste uppgifterna om informanterna presenteras i tabellen.
TABELL. Ålderskarakteristik för respondenterna i den sydsamogitiska raseiniškiai-dialektens område
Högre utbildning | Eftergymnasial utbildning | Yrkesutbildning | Gymnasieutbildning | Grundskoleutbildning | Primärutbildning | Totalt Upp till 35 år | 6 | – | 5 | 3 | 4 | 4 | 22 36–60 år | 6 | 12 | 10 | 3 | 3 | 1 | 35 Över 61 år | 4 | 12 | 3 | 8 | 4 | 11 | 42
Kommentarerna kodades enligt bostadsort, ålder och kön (de första siffrorna och de fyra versalerna anger punktens (enligt LKA) nummer och de första bokstäverna i punktens namn, åldern anges med siffrorna ”1” (upp till 35 år), ”2” (36–60 år) och ”3” (över 61 år), kvinnors kommentarer markeras med ”M” och mäns med ”V”; exempelvis är koden för kommentaren från en kvinnlig informant från Žygaičiai-punkten (LKA 390), tillhörande mellangenerationen, 390ŽYGA2M). Härefter benämns de undersöktas kommentarer med respondentkoder.
230
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 5
Nomineringar och bedömningar av de sydsamogitiska raseiniškiai-dialekterna
I artikeln bedöms geolingvistisk kompetens genom förmågan att identifiera dialekter och att relatera dem till sociala och geografiska områden genom jämförelse; den preciseras genom analys av heterostereotypiska⁴ beskrivningar, med utgångspunkt i de undersöktas uppfattning om dialektalitet och genom att framhäva de mest karakteristiska generaliseringarna kopplade till geografiska, sociodemografiska och sociokulturella uppgifter. Respondenternas ålder förutsätter deras språkliga erfarenhet och val av språkligt beteende; de kulturella variablerna visar helheten av normer formade av utbildningssystemet samt attityder, värderingar och föreställningar som etablerats i samhället.
Metoder och metodologiska angreppssätt. Materialet samlades in genom en kombination av metoderna halvstandardiserad enkät och djupintervju (samtal)⁵. Författaren till denna artikel formulerade frågorna till de undersökta på ett sådant sätt att så mycket information som möjligt skulle erhållas för undersökningen av geolingvistisk kompetens. I den vetenskapliga diskursen definieras geolingvistisk kompetens som helheten av en vanlig språkbrukares kunskaper om språkvarieteter samt förmåga att relatera dem till geografiska, sociala och kulturella områden (Diercks 2002: 52–53; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016: 92; Geržotaitė 2019: 1). Vanliga språkbrukares subjektiva attityder kan avslöja en objektiv bild av språkets variation samt förutsäga en prognostisk modell för variationens förändring och utveckling (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a: 17–33).
Studier av språkliga attityder är viktiga för att klarlägga sambanden mellan språkgruppens medlemmars föreställda språkvarieteter och deras brukares kulturella och sociala identitet samt för att visa att både ideologiskt konstruerade dialektföreställningar⁶ och stereotypa egenskaper hos språkvarieteten som formats i det undermedvetna har avgörande inflytande på språkets variation och förändring (jfr Chambers, Trudgill 2004: 28; se även: Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a: 17–30; Mikulėnienė 2019 m.fl.).
⁴ Med heterostereotypiska beskrivningar avses i artikeln bedömningar av språkvarieteter i etnografiska regioner. För en utförligare behandling av termen, se Papaurėlytė, Župerka 2010: 185–202 m.fl.
⁵ Genom att kombinera kvantitativa och kvalitativa forskningsmetodologier framträder en djupgående bild av det undersökta urvalet, och tendenserna och kausaliteten i språkgruppens språkliga beteende och attityder fastställs (Macaulay 2009; Coffin, Lillis, O’Halloran 2010; Heigham, Croker 2009). När attityder till språkvarieteter undersöks med olika metoder framträder språkbrukarens sociala status, kompetens och språkvarieteternas värden (t.ex. attraktivitet, som ofta hänger samman med språklig solidaritet, talarnas trovärdighet m.m.), överlägsenhet, prestige etc. (jfr: Edwards 2006: 324–331; Garret 2010: 66 m.fl.).
⁶ Den japanske lingvisten Fumio Inoue definierar termen dialektföreställning (eng. dialect image) som de psykologiska sociala föreställningar om en regional eller social dialekt som språkbrukaren föreställer sig (skapar). För mer om teorin om dialektföreställningen och termens betydelse, se: Inoue 1999a: 147; 1999b: 161, 174.
Straipsniai / Articles
231
Page 6
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
2. DE LITAUISKA DIALEKTERNA UR SYDŽEMAITERNAS RASEINIŠKIAI TAL
I det vetenskapliga paradigmet har traditionen att skilja mellan höglandsdialekter och låglandsdialekter etablerats i Litauen. Data från tillämpad språkforskning visar dock att en fyrdelad dialektklassificering är vanligast i vanliga språkbrukares taxonomi, där dialekterna benämns efter namnen på Litauens fyra etnografiska regioner (Aukštaitija – höglandsdialekten, Žemaitija – låglandsdialekten, Dzūkija – dzūkai-dialekten och Suvalkija – suvalkiečių- (suvalkų-)dialekten), medan dialekter mer sällan benämns efter namn på städer eller dialektområden som representerar prototypisk dialektalitet (jfr Aliūkaitė 2013: 13, 14–15; Bakšienė 2015: 2; Geržotaitė 2016: 121–142 m.fl.).
Svaren från respondenter som representerar den sydžemaitiska raseiniškių-underdialekten på frågan vilka litauiska dialekter de känner till kan delas in i fem grupper: 1) hyperonymisk klassificering (höglands-, låglands-, dzūkai-, suvalkiečių- (suvalkų-) samt Lill-Litauens dialekter)⁷, 2) binär, eller vetenskaplig, klassificering (höglands- och låglandsdialekterna), 3) polynomisk, eller flerdelad, klassificering (t.ex. dzūkai-, låglands-, Plungė- och kupiškėnai-dialekterna (194ŠAUK3M); Jurbarkas, Rokiškis, från Upyna, dzūkai, låglandsdialekter (398aGERV3M)), 4) efter städer som representerar dialektalitet (t.ex. Marijampolė, Jurbarkas (396PAUP1M)) och 5) en grupp som tar avstånd från dialektalitet (inte benämner dialekterna).
Uppgifterna om dialektklassificeringarna skiljer sig något mellan zonerna (se figur 2).
FIG. 2. Klassificering av benämningarna på dialekterna hos sydžemaitiska raseiniškiai⁸
I Kelmėzonen registrerades exempelvis inte en enda benämning från den vetenskapliga klassificeringen, medan Raseiniai-zonen hade flest respondenter som angav dialekter benämnda efter städer eller specifika orter.
I Tauragėzonen känner nästan en tiondel av respondenterna till den vetenskapliga klassificeringen. Nästan alla informanter som följer denna klassificering är (eller har varit)
232
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 7
Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
knutna till studier i litauiska vid högre läroanstalter; de övriga uppgav att de något mindes indelningen av de litauiska dialekterna från lektionerna i litauiska i skolan.
I raseiniškiarnas medvetande är dock dialektbenämningarna oftast oupplösligt förbundna med namnen på Litauens etnografiska regioner: de flesta av de undersökta ansluter sig till den fyrdelade klassificeringen av dialekterna – höglands-, låglands-, dzūkai- och suvalkiečių-dialekterna – medan andra respondenter nämner en, två eller tre dialekter som motsvarar namnen på de etnografiska regionerna.
För respondenterna är låglandsdialekten lättast att känna igen; den nämndes av mer än nio tiondelar av de undersökta i Kelmė- och Tauragėzonerna samt av mer än två tredjedelar av de undersökta i Raseiniai-zonen⁹ (se figur 3). Fördelningen per zon av övriga deskriptorer som benämns dialekter varierar: för de undersökta i Kelmėzonen är, utöver låglandsdialekten, suvalkiečiųdialekten (suvalkųdialekten) välkänd; i Raseiniai-zonen är höglandsdialekten och dzūkai-dialekten välkända, och i Tauragėzonen höglandsdialekten; i Raseiniai- och Tauragėzonerna nämndes suvalkiečiųdialekten (suvalkų-dialekten) mer sällan, och i Kelmėzonen höglandsdialekten (se figur 3).
FIG. 3. Förklaring av hyperonymiska dialektbenämningar per zon
⁹ Det bör påpekas att beräkningen inte gjordes utifrån samtliga undersökta, utan utifrån dem som angav dialektbenämningar. De som inte visste något om dialekterna och inte angav några benämningar inkluderades inte i beräkningen.
Straipsniai / Articles
233
Page 8
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
Således kan man hävda att raseiniškiai, genom att likställa dialekterna med de etnografiska regionerna, regelbundet bekräftar resultaten från tidigare undersökningar i Litauen¹⁰.
Att žemaičių-dialekten oftast benämns av raseiniškiai är inte heller något nytt faktum i forskningen om litauiska dialekter¹¹. Vid bedömningen av de undersöktas kommentarer kan man hävda att raseiniškiai-dialektalitet (dialekten) i allmänhet är identisk med žemaičių-dialekten, det vill säga att žemaitiškumas förknippas med framträdande eller åtminstone något avvikande dialektala särdrag (särskilt accentuella och fonetiska, med undantag för det för många välkända ”džūkavimas”) eller med ett avvikande lexikon. Det bör tilläggas att de undersökta, när de beskrev dialekterna, använde flest epitet för att ange det särpräglade hos žemaičių-dialekten: vackrast (358PAGR2M, 360BATA2M, 364RASE1M, 394PAŠA2M-A, 398AGERV1M), äldst (364RASE1M), lättast att känna igen (226PADU2M, 258KELM1M, 259KUBI2M, 294LYDU2V, 329ALĖJ2M, 356VAIN3M-1, 364RASE3M), intressantast (225KUŠL3M, 394PAŠA2M), lustig (360BATA1M) och så vidare.
Vid en zonindelad analys framträdde inga skillnader i bedömningen av heteronyma dialekter, utan endast bedömningarnas positioner var ojämnt fördelade. Exempelvis framhävde respondenterna i Kelmėzonen främst att žemaičių-dialekten var obegriplig (svår att förstå (162GUDM2M), man förstår inte allt (225KUŠL3M), obegriplig (ŠAUK3M, 257KRAŽ1M, 257KRAŽ3M)), medan respondenterna i Raseiniai och Tauragė framhävde igenkännbarheten (lättast att känna igen (327ŽVIN2M, 329ALĖJ2M), lättast att känna igen (294LYDU2V, 356VAIN3M-1, 364RASE3M, 395ERŽV3M), igenkännbar (390ŽYGA1M)). Sådana bedömningar visar att sydliga žemaičių, raseiniškiai, bäst urskiljer språkvarianter med tydliga nordžemaitiska drag, och att det faktum att žemaičių-dialekten anses obegriplig (för invånarna i trakterna kring Raseiniai och Tauragė kommer obegripligheten på andra plats efter igenkännbarheten) innebär inte bara att alla tre zoner är övergångsområden (nära högaitiska dialekter), utan också att hela subdialektområdet snabbt högaitiseras (särskilt kring Kelmė).
Vid bedömningen av uppgifter från informanter i olika åldrar fastställdes att de yngsta undersökta i Kelmė och Raseiniai uppvisar kunskaper och ideologiska hållningar som formats av utbildningsinstitutionerna. Exempelvis lade de unga respondenterna i Kelmėzonen, efter att ha bedömt žemaičių-dialekten som obegriplig, dessutom märke till fonetiska
¹⁰ Jfr: Aliūkaitė 2013; Baranauskienė, Krupickaitė 2012; Ramonienė, Krupickaitė 2013 m.fl. Ur den vanliga språkbedömarens perspektiv avgörs identifieringen av dialekter av flera viktiga aspekter: 1) ett annat sätt att tala, 2) språkliga dialektala kännetecken, 3) en åtminstone ungefärlig visuell indelning av Litauens dialektkarta (jfr Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017: 158–160).
¹¹ Plg.: Aliūkaitė 2013: 12; Župerka 2012: 297 ir kt. Reikia pasakyti, kad 2014 m. Raseinių kalbos bendruomenės geolingvistinės kompetencijos žvalgomasis tyrimas atskleidė panašius rezultatus: daugiausia apklaustųjų (92 proc.) tikino žinantys žemaičių tarmę, 87 proc. – aukštaičių. Tik takart daugiau raseiniškių įvardijo suvalkiečių, suvalkų, Suvalkijos tarmę (65 proc.), dzūkų tarmė buvo paminėta mažiausiai kartų (57 proc. tarmių nominacijas pateikusių respondentų). Išsamiau apie tyrimą žr. Vaitmonienė 2014; 2017.
234
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 9
Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
(kapar ändelserna (259KUBI1M)), skillnader i accentologi (accentueringen är annorlunda (258KELM1M)); de från Raseiniai betonar estetiken (vackrast, men obegriplig (298aGERV1M)) samt skillnader i accentologi (accentueringen är annorlunda (364RASE1M)). Enligt en ung undersökt från Tauragė med högre utbildning är denna dialekt emellertid lustig (den lustiga žemaičių-dialekten med sina egna ord (360BATA1M)) på grund av sitt särpräglade lexikon. En sådan bedömning implicerar inte bara en subjektiv åsikt hos en individ, utan också dialektens (dialektalitetens) överlag lägre värde (för att vi inte ska verka lustiga måste vi tala så att alla förstår).
Det bör framhållas att beskrivningarna av žemaičių-dialekten hos de högre utbildade undersökta i Tauragėzonen är ganska kategoriska: från sådana som betonar historisk prägel och estetik (gamla ord, mycket vackert (360BATA2M), vackrast (358PAGR3M, 394SPAŠA2M-1, 392STRA2V), vänliga småord (392STRA3M)) till subjektivt negativa (bondsk (362PETK3M), talar felaktigt och fult (395ERŽV3M)). Respondenterna i Kelmėzonen med högre och eftergymnasial utbildning bedömer žemaičių-dialekten ganska måttfullt, men betonar oftare estetiken (orden är annorlunda, men vackra (GUDM2M); olika ord (194ŠAUK3M); vacker, men ovanlig (258KELM1M)); enligt invånarna på LKA-punkterna kring Raseiniai är den mest litauisk, äldst (364RASE1M) och vackrast (327NE-MA2V) dialekt. De undersökta med lägre utbildning höll sig i alla tre zoner till en liknande bedömning och urskilde ofta žemaičių-dialektens särprägel eller annorlunda karaktär (intressantare (225KUŠL3M), intressant (257KRAŽ1M), intressantast (394PAŠA2M), talar annorlunda (329ALEJ2M-1, 363VIDU2M), uttalar ljuden annorlunda (398aGERV2M), annorlunda (363VIDU1V)).
Således är žemaičių-dialekten bekant för många respondenter, men bilden av den är identisk med de nordžemaitiska dialekterna, som skiljer sig avsevärt från de sydliga žemaičių raseiniškiai-talarnas egna språkvarianter12.
Kommentarerna från de undersökta i alla tre zoner om aukštaičių-dialekten är ”försiktigare” än beskrivningarna av žemaičių-dialekten, och nästan hälften av respondenterna bedömde den över huvud taget inte, utan uppgav endast att de teoretiskt hade hört namnet på denna dialekt. Följaktligen beror sådana hållningar inte på förmågan att känna igen aukštaičių-dialekten, utan på kunskaper som hörts via massmedierna och offentligt eller formats av utbildningsinstitutionerna (eller på den opposition som etablerats i medvetandet: žemaičiai: aukštaičiai). Detta bekräftas av kommentarer från respondenter i den mellersta och äldsta generationen: de skulle inte kunna benämna dialekterna om de inte hade sett tv-programmet ”Duokim garo” (224VAIG2M, 257KRAŽ3M, 259KUBI3M, 393JONI3M), medan en representant för den yngsta åldersgruppen hävdade att hon om dialekterna
¹² Det bör uppmärksammas att en analys av korrelationen mellan bedömningar av autostereotypiska (av respondenterna själva använda) språkvarianter och etnisk identitet inte är föremål för denna artikel och därför inte behandlas närmare.
Straipsniai / Articles
235
Page 10
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
benämningarna är kända, eftersom hon deltar i en folklorensemble (jag vet lite om dialekter när jag uppträder med folklorensemblen ”Inkstiliuks” (361SKAU1M)).
Inställningarna till högaitisk dialekt skiljer sig åt i zonerna: för de yngre och äldsta respondenterna kring Kelmė är den högaitiska dialekten korrekt och identisk med det allmänna (litterära) språket (257KRAŽ1M, 257KRAŽ3M, 258KELM1M), för representanterna för mellangenerationen – inte utmärkande (jag skulle inte skilja högaitiska (258KELM2M)), för de unga invånarna i Raseiniai-zonen – vackrast och lättast att förstå (327NEMA1M) (de äldre bedömde den inte), för de äldsta och den äldsta åldersgruppen i Tauragė-zonen – känd, begriplig, vackrast (356VAIN3M-1, 358PAGR2M, 392STRA3M). Enligt en av de äldsta respondenterna i Kelmė-zonen talar de som är förmer högaitiska, högaiterna går med näsan i vädret (224VAIG3M-1).
Det bör emellertid uppmärksammas att sådana kommentarer oftast framfördes av respondenter med lägre utbildning som inte hade umgåtts med talare av den högaitiska dialekten. Dessa bedömningar är därför sannolikt förbundna med föreställningen om den dialekt som ställs i motsats till samiskt dialekt: om den hörda samiskt dialekten genom sina framträdande särdrag eller sitt annorlunda lexikon skiljer sig från det allmänna språket, innebär det att den högaitiska dialekten ligger nära det allmänna språket eller (och) den språkvariant som de själva använder. Respondentens inställning, som anser att högaiterna går med näsan i vädret, antyder sannolikt en subjektiv uppfattning om företrädare för den offentliga sektorn (myndigheterna) eller personer som setts (hörts) på tv (radio).
Annorlunda beskrivs högaitiska dialekten av respondenter från Raseiniai- och Tauragė-zonerna med högre utbildning som har umgåtts med talare av högaitiska underdialekter: accentuerings- (accentueringen är annorlunda (364RASE1M)), fonetiska (jag skiljer dem åt på ändelserna, förlängning av bokstavsljud (ALĖJ2M-1)) drag, identifierade i språkvarianterna hos invånare i specifika städer eller områden (högaiterna – kring Šiauliai, Radviliškis – jag studerade i Šeduva, jag vet (364RASE1M); högaitiska – i Utena, där är jag född (260YTU2V); Šiauliai-varianten – högaitiska – skulle jag känna igen, jag har släktingar (395ERŽV2M)).
I allmänhet visar respondenterna, när de benämner och kommenterar högaitiska och samiskt dialekter, geografisk-lingvistisk bildning och förmåga att förknippa dem med städer eller bosättningar. Det bör emellertid noteras att samiskt dialekt ”söks” i prototypiska städer som utmärker sig genom framträdande dialektala särdrag (Telšiai, Plungė, Skuodas), medan högaitiska dialekt, oftare identifierad med en icke-dialektal språkvariant, hörs i de för raseiniškiai närmaste städerna i det etnografiska regionen Aukštaitija, t.ex. Ariogala, Jurbarkas och Šiauliai. De högaitiska varieteter som ligger längre från det språkliga hemlandet¹³ och det allmänna språket
¹³ Det språkliga hemlandets (eng. linguistic homeland) dialektala uttryck förbinds i perceptionen med språkliga skillnader i språkbrukarens omgivning och geografiska (rumsliga) avstånd. Om termen, se Diercks 2002: 51.
236
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 11
Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
talvarieteter förknippas med stadsnamn och benämns som dialekter, t.ex.: Kupiškis (kupiškėnai), Pasvalys (225KUŠ1M), Zarasai (226PADU3M), Šeduva (259KUBI2M, 364RASE2V).
Sådana bedömningar visar alltså raseiniškiųs övertygelse om att deras språkvariant ligger nära föreställningen om det allmänna språket, som identifieras med högaitiska dialekten.
Som framgår av de metalingvistiska kommentarerna är suvalkiska (suvalkaitiska) dialekten bäst känd bland de äldre respondenterna i Kelmė-zonen. Informanter ur mellangenerationen med högre utbildning urskilde suvalkiska dialektens ljudsystem (de betonar ”ė”, förlänger ljuden (293PAKR2M); jag skulle känna igen suvalkaitiska på det uttalade ”jo jo”, de uttalar ”o” länge (395ERŽV2M)) eller framhöll, med stöd i teoretiska kunskaper om det allmänna språkets bildningshistoria, det estetiska värdet (suvalkiska – prestigefyllt (294GUDM2M); vackrast, mest litauiskt (260TYTU2M); vackert, svårt att blanda ihop med något annat (292ADOM2M))¹⁴. Bedömningarna hos äldre respondenter med lägre utbildning byggde mer på personliga erfarenheter och var emotionella (en särpräglad språkvariant, ett slangartat språk (257KRAŽ3M)) eller förknippades med den i samhället utbredda stereotypen om suvalkaiternas snålhet (suvalkaiterna, säger man, är snåla (226PADU3M)).
För de unga i Kelmė-zonen och för deltagare i alla åldersgrupper i Raseiniai- och Tauragė-zonerna är den suvalkiska språkvarieteten föga känd: endast en ung respondent i vardera gruppen nämnde den, och endast en högutbildad informant från staden Raseiniai uppgav: suvalkaitiska – suffixen är annorlunda, till exempel -uk- (364RASE1M). De övriga t:na bedömde eller kommenterade inte suvalkiska dialekten eller kallade den ogripbar (327NEMA1V) eller helt enkelt annorlunda (294LYDU3M, 358PAGR2M, 364RASE2V, 390ŽYGA1M).
Det bör tilläggas att suvalkiska dialekten för ingen av de undersökta har en motsvarighet i en specifik stad (ett specifikt område). Exempelvis förknippas språkvarieteterna i Marijampolė, Šakiai eller Vilkaviškis, som benämns dialekter eller språk, inte med den suvalkiska dialekten (Šakių är annorlunda än Marijampolė. Jag skulle känna igen Marijampolės dialekt (224VAIG2M); vi har invånare från Marijampolė, de talar den dialekten (260TYTU2M); Marijampolė – jag vet inte hurdan (363VIDU1V); i Vilkaviškis talar man annorlunda (464EIČI2M)).
Den dzukiska dialekten förknippar de sydliga žemaitiska raseiniškiai inte heller geografiskt med specifika städer eller områden. Enligt de flesta undersökta som nämnde denna dialekt är den svår att förstå, nästan ogripbar (svår att förstå – man hör den sällan (162GUDM2M); den man hör minst och som jag skulle ha svårt att förstå (194ŠAUK3M–2); jag skulle inte förstå dzukiska (356VAIN3M–1)), okänd (jag skulle inte känna igen den, eftersom jag inte har några bekanta (395ERŽV3M); jag vet inte om jag skulle känna igen den, de visar den på tv (395ERŽV2M)) eller benämns som ett tydligt uttryck som tillhör den etnografiska regionen Dzūkija
¹⁴ Plg. Aliūkaitė 2013: 13. Dėl suvalkiečių tarmės prestižiškumo žr. Baranauskienė, Krupickaitė 2012 ir kt.
Straipsniai / Articles
237
Page 12
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
draget džūkavimas (ljud som uttalas annorlunda (226 PADU2M); efter ljuden, deras tal (257KRAŽ3M-2); uttalar ljuden annorlunda (357ŽVIN2M); talar annorlunda (361SKAU2M); jag skulle känna igen en dzūk genom ”dz-” (398aGERV3M)).
De som oftare hade kommunicerat med företrädare för den språkvariant som identifieras med Dzūkijas etnografiska region bedömer emellertid denna språkvariant utifrån olika personliga erfarenheter (dzūker säger ”cik cik” – som kycklingar. Jag har släktingar och skulle känna igen dem. De uttalar bokstäverna mjukt. Dzūkiskan är vackrast och mjukast (257KRAŽ3M); dzūkiskan – annorlunda, ful, men diminutivorden är vackra (360BATA1M); jag skulle skilja ut den, jag studerade med dzūker (464IEČI3M)).
Analysen av zonvisa kunskaper om och bedömningar av suvalkiska (suvalkiska) och dzūkiska dialekter visade inga betydande skillnader. Det bör noteras att de undersökta i allmänhet tenderar att betrakta de mindre kända (hörda) språkvarianter som kallas suvalkiska och dzūkiska dialekter som oattraktiva, vilket gör det möjligt att anta att faktorn språkligt hemland är en av de viktigaste vid bedömningen av språkvarianter som avviker mer från det vanliga annorlunda språkvarianter.
Således utgår raseiniškiai, när de kallar språkvarianter dialekter, från teoretiska kunskaper om Litauens etnografiska indelning, medan de mer framträdande dialektdragen, som i den geolingvistiska paradigmen inte har särskiljande kraft, hänförs till en annan dialekt.
Den polynomiska dialektindelningen följs av nästan en tiondel av respondenterna i Kelmė-zonen, mindre än en tredjedel av de undersökta i Raseiniai och en femtedel av de undersökta i Tauragė (se fig. 2). Respondenterna nämner således, vid sidan av dialektnamn som motsvarar de etnografiska regionernas namn, också ”dialekter” med namn efter städer (orter) (t.ex.: Biržai (364RASE1M), Kelmė (294LYDU3M), Panevėžys, skuodiska (326STUL3M)), efter systematiska språk (ryska (394PAŠA3V), kuriska (361SKAU2M), riktig litauisk grammatik (363VIDU2M)) eller historiskt sedan gammalt i samhället etablerade språkvarianter som kallas dialekter (zanavyker, kapsai, dzūnininkai, dounininkai, šiioniškiai (358PAGR2M))¹⁵.
I den polynomiska klassifikationen dominerar dialektbenämningar som motsvarar namn på städer (orter). Inga väsentliga skillnader framträdde mellan zonerna när sådana språkvarianter benämndes och bedömdes, medan orsakerna till att de känns igen, vilka varken beror på utbildning eller ålder, kan delas in i två grupper: personliga språkliga erfarenheter samt föreställningar om ett annat språk (en dialekt) som formats av offentliga och/eller sociala medier.
15 Eftersom de dialektenheter som benämns med systematiska språk och andra varieteter endast nämns en gång vardera, är det inte ändamålsenligt att analysera dem mer ingående; därför ägnas artikeln större uppmärksamhet åt benämningar som motsvarar namn på städer (orter) och åt deras bedömningar. Samtidigt behandlas också benämningarna på och attityderna till de dialektenheter hos dem som endast följt klassificeringen efter städer (orter).
238
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 13
Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
Majoriteten av raseiniškiai ger dialektenheterna oftast antingen namnen på städerna Marijampolė (464EIČI1M, 224VAIG2M, 364RASE1M, 396PAUP2M), Plungė (194ŠAUK3M, 224VAIG2M, 396PAUP2M, 392STRA3M) och Telšiai (195KURT1V, 224VAIG2M, 257KRAŽ1M, 258KELM2M, 364RASE2V, 392STRA3M), som betraktas som dialektala,16 eller namnen på de stora städerna Kaunas (162GUDM2M, 327NEMA3V, 258KELM1M, 363VIDU1V, 364RASE2V, 390ŽYGA2V), Klaipėda (225KUŠL1M, 258KELM1M, 327NEMA3V, 394PAŠA2M-1) och Vilnius (162GUDM2M, 258KELM1M, 258KELM3M, 327NEMA3V, 359LOMI1V, 363VIDU1V, 363VIDU3M, 364RASE2V, 390ŽYGA2V), som associeras med standardspråket (se fig. 4).
FIG. 4. Dialektnomineringar som motsvarar namn på städer (orter), efter zon
16 Se om prototypiska dialektalitetszoner Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017: 126–146 m.fl.
Straipsniai / Articles
239
Page 14
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
Bedömningarna av dialekterna i dessa båda grupper skiljer sig dock åt: enligt raseiniškierna är de språkvarianter som nominerats med storstädernas namn de mest korrekta (korrekta) (162GUDM2M, 225KUŠL1M, 327NEMA3V), de vackraste (359LOM1V, 390ŽYGA2V) och betraktas oftast som det standardspråkliga (litterära) språket (258KELM1M, 258KELM3M, 327NEMA1M, 363VIDU1V, 363VIDU3M, 364RASE2V, 394PAŠA2M-1). Dialekterna som benämns med namnen på städer där prototypiska dialekter talas beskrivs oftast stereotypiskt, exempelvis: Plungė och Telšiai anses vara samogitiska (194ŠAUK3M, 258KELM2M, 364RASE2V, 392STRA3M m.fl.), Marijampolė anses vara annorlunda (227KIAU3M), olik (194ŠAUK3M)¹⁷.
Åsikterna både om det korrekta, vackraste standardspråket som används i Litauens storstäder och om de språkvarianter som talas i Marijampolė, Plungė och Telšiai och som respondenterna benämner dialekter, kan sannolikt förklaras av stereotypa, samhälleligt etablerade föreställningar: det sociala välstånd som skapats i urbana områden implicerar användning av en prestigefylld språkvariant, i städer som allmänt betraktas som samogitiska talas den samogitiska dialekten, medan särprägeln hos språkvarianterna i Marijampolė främst är känd genom massmedierna.
Endast en eller några få gånger nämns de språkvarianter som benämns med namnen på orter vilkas invånare man haft direkt språklig kontakt med¹⁸ (svärföräldrarna talar platelisk dialekt (194ŠAUK2M-1); jag känner till den från Naujoji Akmenė – släktingar därifrån (225KUŠL1M); Zarasai – de talar annorlunda, det är en annorlunda dialekt, jag har varit där (226PADU3M); släkten bor i Šiauliai, jag bedömer den dialekten positivt (361SKAU3M) m.fl.)¹⁹.
Mer utförliga beskrivningar av sådana språkvarianter som benämns dialekter beror inte sällan på ålder och utbildning: något fler än en tiondel av de unga och/eller högutbildade respondenterna uppmärksammar skillnader i accentologi (i Šiauliai och Radviliškis är betoningen annorlunda (364RASE1M); i Rietavas och Telšiai betonar de annorlunda
¹⁷ Det bör framhållas att enligt endast en respondent talas den mest korrekta dialekten i Marijampolė (162GUDM2M). Sannolikt uttrycker denna uppfattning språkvariantens identitet med standardspråket (samma respondent anser också dialekterna i Kaunas och Vilnius vara de mest korrekta); en sådan bedömning kan betraktas som en återspegling av språkbildningens historia.
¹⁸ Undantag är den Šiauliai-dialekt som oftare nämns av respondenterna i Kelmė-zonen och den Jurbarkas-dialekt som nämns av respondenterna i Raseiniai-zonen. Detta är förståeligt, eftersom de undersökta personerna i dessa zoner ofta upprätthåller sociala kontakter med invånarna i de närmast belägna städerna.
¹⁹ Det bör tilläggas att även på orter inom samma subdialektsområde urskiljs ett annorlunda tal, och bosättningsnamn blir inte sällan dialektnamn. Exempelvis anser en respondent från Gervinė-punkten (LKA398a), belägen 10 km från Raseiniai, att raseiniškiernas [dialekt] är annorlunda (398aGERV1M); en invånare i Tytuvėnai (LKA260) (cirka 18 km från Kelmė) är övertygad om att Kelmė-dialekten är samogitisk, men inte så samogitisk (260TYTU2M); enligt en undersökt person från Nemakščiai (LKA327) (cirka 26 km från Raseiniai) är språket i Raseiniai korrekt, litterärt (327NEMA3V).
240
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 15
Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
(357ŽVIN2M)), fonetik (šiauliai-talare kapar av ändelserna (194ŠAUK2M-1); i Utena och Marijampolė uttalas ändelserna annorlunda (363VIDU1V)) och lexikala (i Šeduva säger man ”va”, medan vi säger ”ve” (364RASE1M); tauragisterna säger ”ve” (464EIČI3M)) skillnader; för äldre och/eller lågutbildade undersökta personer (15 procent) är estetiken viktigare (dialekten i Panevėžys är ful, grov (194ŠAUK2M-1); šiauliai-dialekten är burdus (226PADU2M); i Rietavas talar man grovt (392STRA2V)).
Däremot påverkar varken ålder eller utbildning uppfattningarna om lexikala särdrag (hos cirka 3 procent av respondenterna) och bedömningarna av dialekter som nominerats med namnen på städer (orter) som utmärker sig genom tydligare samogitiska särdrag; för nästan en tredjedel av de undersökta personerna är det samogitiska avgörande (de skuodiska ordens betydelser är annorlunda (326STUL3M); orden i Kelmė är konstiga (359LOMI2V); Kelmė – jag vet inte, kanske hör det till Samogitien, men Šaukėnai är redan samogitiskt (225KUŠL3V); Skuodas-dialekten är äkta samogitisk (257KRAŽ1M); Palanga- och Kretinga-dialekterna är vackra och samogitiska (259KUBI3M); Kanske är Šilalė-dialekten äkta samogitisk (327NEMA3V); Šilalė-dialekten är korrekt samogitisk (329ALĖJ2M-1); Kvedarna-dialekten är mycket samogitisk (398AGERV2M)).
Trots detta anser de flesta informanterna (42 procent) att man på andra orter helt enkelt talar annorlunda, konstigt, specifikt (Kelmė är redan annorlunda, konstigt (294LYDU3M); i Zarasai talar man annorlunda (226PADU3M); šiauliai-dialekten är specifik (258KELM2M); En klasskamrat kom från Šilalė, ett konstigt språk (359LOMI1V)) (se fig. 5).
FIG. 5. Bedömningar av dialekter som motsvarar namn på städer (bosättningar)
Således innebär kopplingen mellan dialekter och specifika orter att en hörd annorlunda variant identifieras och att för raseiniškierna representativa särskiljande drag aktualiseras – antingen talar man annorlunda på andra orter eller samogitiskt.
Straipsniai / Articles
241
Page 16
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
3. SLUTSATSER
Den geografiska placeringen av LKA-punkterna och deras zonindelning har inget betydande inflytande på den geolingvistiska kompetensen hos de sydsamogitiska raseiniškiai. Förmågan att identifiera och bedöma dialekter samt att knyta dem till dialektområden är likartad i alla undersökta zoner. Därför bör hela raseiniškiai-dialektområdet, bedömt ur denna aspekt, betraktas som ett övergångsområde.
Dialektala enheter nomineras av raseiniškiai oftast utifrån teoretiska kunskaper och konkreta språkliga erfarenheter. Krestomatiska kunskaper (förvärvade genom utbildningssystemet) demonstreras genom att hyperonymiska termer och deskriptorer räknas upp, medan benämningar på mindre språkvarieteter ges med stöd av språkliga intuitioner som bygger både på personliga erfarenheter och på stereotypering av språkvarianter som hörts i det offentliga rummet.
Beskrivningarna av dialekterna korrelerar starkast med raseiniškiais utbildningsnivå: informanter med högre utbildning framhäver den kompetens att skilja mellan språkvarianter som förvärvats genom utbildningssystemet (grammatiska drag anges), medan informanter med lägre utbildning oftare aktualiserar värderingar baserade på emotionalitet. Överlag visade emellertid analysen av dialektvärderingarna att respondenterna i alla tre zoner tenderar att undvika beskrivningar av dialekter (med undantag för žemaičių-dialekten).
Förmågan att knyta žemaičių-dialekten till konkreta städer (orter) och att bedöma den (žemaičių tarmės) som obegriplig och lätt igenkännbar (den högsamogitiska dialekten ”återfinns” i de närmast belägna städerna i Aukštaitijas etnografiska region och beskrivs som vackrast, begriplig och korrekt) gör det möjligt att hävda inte bara att alla tre zoner är övergångsområden, utan också att hela dialektområdet ganska snabbt håller på att föras över till aukštaitiska (särskilt kring Kelmė).
Analysen av undersökningen visar att de sydsamogitiska raseiniškiai har goda teoretiska kunskaper om Litauens dialekter och en god dialektal orientering. När de uppräknade dialektnomineringarna och värderingarna sammanfattas kan man emellertid inte utan vidare hävda att de tillfrågade representanterna för denna dialekt har god dialektkompetens och att de väl kan skilja mellan dialekterna.
LITTERATUR OCH KÄLLOR
Aliūkaitė Daiva 2013: Horizontalusis ir vertikalusis kalbos kontinuumo skaidumas: XXI amžiaus kalbėjimo variantai paprastojo kalbos vertintojo požiūriu. – Taikomoji kalbotyra 2. Prieiga internete: www.taikomojikalbotyra.lt.
Pietų žemaičių rašeiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
tätheten i den geolingvistiska uppdelningen högaitiska: samogitiskasamt de litauiska dialekterna i början av 2000-talet: en geolingvistisk och sociolingvistisk undersökning (kartor och kommentarer till dem), red. D. Mikulenienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 129–196.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014a: Geolektų ir regioninių dialektų formavimosi ypatumai Lietuvoje. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 257–262.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014b: Geolingvistika: ideologija, teorija ir metodai. Pagrindinės sąvokos. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 29–47.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2016a: Lietuvos gimnazistų požiūris: išsilavinimas Lietuvos gimnazistų vaizdiniuose. – Verbum 7, 17–33. Prieiga internete: http://www.zurnalai.vu.lt/verbum/article/view/10283.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2017: Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas perceptyviosios dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai: kolektyvinė studija, sud. D. Aliūkaitė, D. Mikulėnienė, Vilnius: Vilniaus universitetas.
Bakšienė Rima 2015: Tarminio kalbėjimo savivertė ir gyvybingumas: XXI a. pradžios Šakių ir Jurbarko šnektos. – Lietuvių kalba 9. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/172.
Baranauskienė Viktorija, Krupickaitė Dovilė 2012: Lietuvos miestų gyventojų tarminės regioninės savimonės ypatumai (sociolingvistinio tyrimo duomenimis). – Taikomoji kalbotyra 1. Prieiga internete: www.taikomojikalbotyra.lt.
Chambers Jack K., Trudgill Peter 2004: Dialectology, 2nd edition, Cambridge: Cambridge University.
Coffin Caroline, Lillis Theresa M., O’Halloran Kieran 2010: Applied Linguistics Methods, London and New York: Routledge.
Diercks Willy 2002: Mental maps. Linguistic-Geographic Concepts. – Handbook of Perceptual Dialectology 2, eds. D. Long, D. R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 51–70.
Straipsniai / Articles
243
Page 18
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
Edwards John 2006: Language attitudes. – Encyclopedia of Language and Linguistics 6, 2nd edition, ed. K. Brown, Oxford: Elsevier, 324–331.
Garret Peter 2010: Attitudes to Language, Cambridge: Cambridge University.
Geržotaitė Laura 2016: Jaunųjų šiauliškių ir panevėžiškių tarminė savimonė: ribos mentaliniuose žemėlapiuose. – Acta Linguistica Lithuanica LXXIV, 121–142.
Geržotaitė Laura 2016a: Vartotojo veiksnys: subjektyvusis Lenkijos lietuvių šnektų vaizdas mentaliniuose žemėlapiuose. – Lietuvių tarmių kaita XXI a. pradžioje: Lenkijos lietuvių šnektos, sud. D. Mikulėnienė, A. Leskauskaitė, V. Ragaišienė, L. Geržotaitė, N. Birgėlienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 321–339.
Geržotaitė Laura 2018: Šiaulių jaunuolių kalbinė gimtinė mentaliniuose žemėlapiuose. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 5, sud. R. Bakšienė, N. Morozova, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 76–101.
Geržotaitė Laura 2019: Bendrinės lietuvių kalbos vaizdinių kalbinio standarto plote tyrimas: vienos Kauno rajono gimnazijos atvejis. – Lietuvių kalba 13. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/278.
Geržotaitė Laura, Mikulėnienė Danguolė 2014: Dabartinė lietuvių tarmių klasifikacija ir Lietuvių kalbos atlaso punktai: žemėlapis ir komentarai. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, Į žemėlapis ir komentaras (sp. įklija).
Gyventojai – https://osp.stat.gov.lt/2011m.-visuotinis-gyventojų-ir-būstų-surašymas.
Heigham Juanita, Croker Robert A. 2009: Qualitative Research in Applied Linguistics, London: Palgrave.
Inoue Fumio 1999a: Classification of Dialects by Image: English and Japanese. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, eds. D. R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 147–160.
Inoue Fumio 1999b: Handbook of Perceptual Dialectology 1, eds. D. R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 161–176.
Kalėdienė Laima 2015: Vilniaus miesto kalba: stebimojo laiko hipotezė. – Tarmės – Europos tautų kultūros paveldas / Dialects – Cultural Heritage of European Nations, Vilnius: MRU, 211–244.
Labov William 1972: Sociolinguistic Patterns, Philadelphia: University of Pennsylvania Press.
LKA – Lietuvių kalbos atlasas I. Leksika, atsak. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1977.
244
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 19
Pietų žemaičių raseiniškių tarmių nominacijos ir įverčiai
LKA – Lietuvių kalbos atlasas II. Fonetika, atsak. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1982.
LKA – Lietuvių kalbos atlasas III. Morfologija, atsak. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1991.
Macaulay Ronald 2009: Quantitative Methods in Sociolinguistics, London: Palgrave.
Mikulėnienė Danguolė 2019: Tarmiškumo bruožų nomenklatūra: nuo tarminių požymių prie tarmiškumo žymenų. – Respectus philologicus 35(40). Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/respectus-philologicus/article/view/12716/11395.
NLTA – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 2014.
Papaurelytė Silvija, Župerka Kazimieras 2010: Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje. – Kalbos kultūra 83, 185–202.
Ramonienė Meilutė, Krupickaitė Dovilė 2013: Regioniniai kalbų vartojimo Lietuvos miestuose ypatumai. – Miestai ir kalbos II. Sociolingvistinis Lietuvos žemėlapis: kolektyvinė monografija, sud. M. Ramonienė, Vilnius: Vilniaus universitetas, 23–53.
Sankoff Gillian 2006: Age: Apparent time and real time. – Elsevier Encyclopedia of Language and Linguistics, 2nd edition. Prieiga internete: https://www.ling.upenn.edu/~gillian/PAPERS/Sankoff.Age,AT,RT.pdf.
Vaitmonienė Diana 2014: Raseinių kalbinės bendruomenės geolingvistinė kompetencija: magistro darbas, Vilnius: Vilniaus universitetas.
Vaitmonienė Diana 2017: Lietuvos tarmių vaizdiniai pietų žemaičių raseiniškių mentaliniame žemėlapyje. – Perspectives of Baltic Philology III. The Apocalypses of the Baltic Worlds, Poznań: Wydawnictwo Rys, 343–365.
Župerka Kazimieras 2012: Metalingvistika. Nekalbininkų kalbotyra, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla.
Straipsniai / Articles
245
Page 20
DIANA DAMBRAUSKIENĖ
Dialektnamn och dialektvärderingar i området för den sydsamogitiska dialekten i Raseiniai
SAMMANFATTNING
Sociokulturella och socioekonomiska orsaker som driver migration till större och strukturellt mer ändamålsenliga orter förändrar språkbrukarnas språkliga beteende. Kontakter med användare av andra språkvarianter och bilden av en mer ”prestigefylld” variant korrigerar värderingarna av språkvarieteter och initierar även en omprövning av inställningen till dialekter.
Forskningen om den geolingvistiska kompetensen i området för den sydsamogitiska raseiniaiska subdialekten, baserad på den perceptuella dialektologins principer, har varit tämligen fragmentarisk; den visade de extralingvistiska faktorernas inverkan på den horisontella och vertikala variationen i raseiniaiska subdialektens språk. Samtidigt identifierades genom konvergensfenomen tre geolecter som utvecklas inom subdialektens område – Kelmė, Raseiniai och Tauragė.
För att bedöma den språkliga situationen i nuläget och förutse scenariot för den fortsatta utvecklingen av den sydsamogitiska raseiniaiska subdialekten samt dess kausalitet genomfördes den första undersökningen av den geolingvistiska kompetensen hos de språkliga gemenskaperna från alla de punkter som ingår i Litauiska språkets atlas och som ligger inom subdialektens område.
Undersökningen bygger på en jämförelse av respondenternas kommentarer från områdena Kelmė, Raseiniai och Tauragė om dialekter och deras förmåga att förknippa dem med sociala och geografiska områden. Den geolingvistiska kompetensen reviderades därefter genom analys av heterostereotypa värderingar (av andra språkvarianter) och respondenternas förståelse av dialektalt tal (dialektala egenskaper) i relation till sociodemografiska och sociokulturella variabler.
Det konstaterades att den samogitiska dialekten, som i allmänhet likställs med dialektalt tal, är bäst känd av (och lättast att känna igen för) respondenterna; den samogitiska dialekten förknippas alltså med den språkvariant som uppvisar framträdande dialektala drag (med undantag för den för många människor kända dzūkiska dialekten) eller ett särpräglat ordförråd. Respondenter i den yngsta åldersgruppen och med längre utbildning, som uppvisar kunskaper och ideologiska attityder formade av utbildningsinstitutionerna, betraktar ofta fonetiska, accentuella och lexikala skillnader som utmärkande drag för dialekter, medan äldre respondenter med kortare utbildning tenderar att framhäva originalitet eller särprägel.
När respondenterna namnger och kommenterar dialekterna högaitiska och samogitiska uppvisar de sina geolingvistiska kunskaper och kan ofta förknippa dem med städer eller bebyggelser. Det bör dock noteras att respondenterna vanligtvis ”letar efter” den samogitiska dialekten i prototypiska städer som uppvisar framträdande dialektala drag (Telšiai, Plungė, Skuodas), medan den högaitiska, som oftare förknippas med den icke-dialektala språkvarianten, ”återfinns” i städerna i den etnografiska regionen
246
Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII
Page 21
Benämningar och värderingar av sydsamogitiska Raseiniai-dialekter
i Aukštaitija, som ligger närmast talarna av Raseiniai-subdialekten (Ariogala, Jurbarkas, Šiauliai). De auštaitiska lokaldialekterna (lit. šnektos), som ligger längre från det språkliga hemlandet och standardspråket, förknippas med ortnamn och benämns dialekter (lit. dialects). Sådana värderingar visar uppenbarligen att talarna av Raseiniai-subdialekten anser att deras språkvariant ligger nära bilden av standardspråket, vilket parallelliseras med den auštaitiska dialekten.
Talarna av Raseiniai-subdialekten förknippar den språkvariant som i någon grad avviker från standardspråket med en dialekt och betraktar den som en separat dialektal enhet. Att ”dialekter” förknippas med specifika orter visar att vanliga språkbrukare tydligt skiljer mellan dialekter, medan språkets indelbarhet beror på aspekterna av deras specifika språkliga erfarenhet.
När talarna av Raseiniai-subdialekten benämner dialektala enheter utgår de från sina teoretiska kunskaper och sin specifika språkliga erfarenhet. Kännedom om språkvetenskapliga grundverk visar sig genom att hyperonymiska dialektala beteckningar preciseras, medan namn på mindre språkvarieteter vanligtvis tillskrivs på grundval av den språkliga förståelse som följer av personliga erfarenheter och stereotypiseringen av de språkvarianter som hörs i medierna.
Forskningsdata visar tydligt att den dialektala orienteringen hos talarna av den sydsamogitiska Raseiniai-dialekten och deras teoretiska kunskaper om litauiska dialekter är tämligen goda, men vid en sammanfattning av respondenternas uttryckta nomineringar och värderingar av dialekter kan vi inte med säkerhet hävda att de representanter för denna subdialekt som intervjuades i studien kännetecknas av god dialektal kompetens och förmåga att skilja mellan dialekter.
