DANIEL PETIT

École Normale Supérieure, Paris

ORCID: https://orcid.org/0000-0001-8432-5600

Forskningsområden: baltiska studier, indoeuropeiska studier.

DOI: doi.org/10.35321/all85-16

Ona Aleknavičienė & Grasil̇da Blažienė

POVILO FRYDRICHO RUIGIO GRAMMATIK

ANFANGSGRÜNDE EINER LITTAUISCHEN GRAMMATIK,

1747. FAKSIMIL, KRITISK UTGÅVA, ÖVERSÄTTNING.

Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2020, 564 s. ISBN 978-609-411-264-5

Ona Aleknavičienė & Grasil̇da Blažienė

POVILAS FRYDRICHAS RUIGYS. MONOGRAFI, GRAMMATIKINDEX.

Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2020, 414 s. ISBN 978-609-411-265-2

Den litauiska grammatiska traditionen går tillbaka till 1600-talet, mer än ett sekel efter de första dokumenten som skrevs på litauiska. Den första grammatiken av Daniel Klein (1653) följdes av en obruten kedja av grammatiska verk fram till 1800-talet. Bland dessa tidiga litauiska grammatiker intar Anfangsgründe einer Littauischen Gramm atick av Paul Friedrich Ruhig (1747) en särställning. För de flesta av oss förknippas namnet ’Ruhig’ med Philipp Ruhig (1675–1749), som författade en banbrytande

Recenzijos / Reviews

331

DANIEL PETIT

avhandling om det litauiska språket (Betrachtung der Littauischen Sprache, in ihrem Ursprunge, Wesen und Eigenschaften, 1745) och en ordbok (Littauisch-Deutsches und Deutsch-Littauisches Lexicon, 1747). Hans son Paul Friedrich Ruhig (ca 1721/1722–efter 1784) är inte lika välkänd, men hans namn förblir förknippat med Anfangsgründe (1747), en litauisk grammatik som publicerades i Königsberg tillsammans med faderns ordbok. Enligt Zinkevičius (1990: 260) bygger Paul Friedrich Ruhigs grammatik på anteckningar gjorda av hans far, med starkt inflytande från tidigare verk som Klein (1653), Sappuhn & Schultz (1673) och Hack (1730). Föreliggande verk, som publicerats gemensamt av Ona Aleknavičienė & Grasilda Blažienė, är en kritisk utgåva av Anfangsgründe, åtföljd av en monografi om dess författare och det kulturella sammanhang i vilket den publicerades. Redaktörerna bör tackas för att de gjort denna viktiga milstolpe i det litauiska språkets historia tillgänglig för forskarsamhället.

Den föreliggande boken består av två volymer. Den första volymen innehåller en faksimilutgåva av originaltexten (I 51–226), en kritisk utgåva av den tyska texten till vänster, åtföljd av en litauisk översättning till höger (I 227–553), och slutligen ett register över begrepp, personer och platser (I 555–563). Den andra volymen innehåller en biografi över Paul Friedrich Ruhig av Grasilda Blažienė (II 17–121), en övergripande presentation av hans grammatik av Ona Aleknavičienė (II 123–271) och en slutsats om grammatikens värde i den litauiska filologins historia, författad av båda författarna (II 273–276), följd av en tysk sammanfattning (II 277–277), en fullständig ordkonkordans (II 289–379), en bibliografi (II 380–402) och ett personnamnsregister (II 403–413).

Det är ytterst användbart, och rentav helt nödvändigt, att här ha en faksimil av Anfangsgründe (I 51–226): den ger direkt tillgång till texten och belyser dess materiella utformning. I grammatikens förord skriver Paul Friedrich Ruhig att redigeringen av denna text hade inletts av hans far, som stötte på vissa hinder och därför bad sin son att ersätta honom. Själva grammatiken är både traditionell och nyskapande. I många avseenden återspeglar den en långvarig tradition av grammatisk beskrivning, som börjar med ’bokstäver’ (Buchstaben), dvs. ortografi och fonetik, går vidare till ordbildning och böjning (substantiv, adjektiv, pronomen, verb) och avslutas med några iakttagelser om syntax. Grammatiken har exakt samma struktur som Sappuhn & Schultz (1673) och Hack (1730), men är betydligt mer utvecklad än Klein (1653), som saknar ett syntaktiskt avsnitt, och Universitas Linguarum Lituaniae (1737), vars syntaktiska avsnitt är tämligen torftigt. Grammatiken är skriven på tyska, i likhet med Daniel Kleins Compendium Lituanico–Germanicum (1654) och Hacks Kurtzgefasste Litthauische Grammatic (1730), medan majoriteten av de tidigare verken var på latin (Klein 1653, Sappuhn, Schultz 1673, Universitas 1737). Valet av tyska, motiverat av den avsedda läsekretsen, innebär

332

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Ona Aleknavičienė & Grasil­da Blažienė Povilo Frydricho Ruigio gramatika Povilas Frydrichas Ruigys. Monografija, gramatikos indeksai

terminologiska val, särskilt för grammatiska kategorier eller bildningar som inte är representerade i latin eller tyska. Som regel införlivas den latinska terminologin helt enkelt i den tyska texten och tillämpas på det litauiska språket utan större svårigheter, antingen direkt (t.ex. Vocales ’vokaler’, Consonantes ’konsonanter’, Nomina ’substantiv’, Conjunctiones ’konjunktioner’, Praepositiones ’prepositioner’, Verba activa och passiva ’aktiva och passiva verb’, osv.), mer sällan via tyskan (t.ex. Syllben ’stavelser’). Användningen av den latinska termen Ancipites ’tvåhövdade (vokaler)’ för att beteckna vokaler som kan vara både korta och långa är slående (I 69); den bygger ytterst på den grekiska termen δίχρονοι ’av två kvantiteter’ som användes av Dionysos Thrax. Grammatiska kategorier identifieras vanligen med de latinska. Tre genus tillskrivs litauiska adjektiv, Masculinum ’maskulinum’, Fœmininum ’femininum’ och Neutrum ’neutrum’ (I 100). Konditionalis (t.ex. būčiau ’jag skulle vara’) kallas Modus Conjunctivus ’konjunktivisk modus’ (I 134). Den starka latinska mallen når lätt sina gränser, särskilt i beskrivningen av kasussystemet, där litauiskan sägs (I 85) ha sex kasus liksom latinet (Nominativus ’nominativ’, Genitivus ’genitiv’, Dativus ’dativ’, Accusativus ’ackusativ’, Vocativus ’vokativ’ och Ablativus ’ablativ’), där den sistnämnda delas upp i en Instrumentalis ’instrumentalis’ (t.ex. lit. dangumi) och en Localis ’lokativ’ (t.ex. lit. danguje), vilket är konstlat. Bestämda adjektiv (t.ex. lit. gerasis ’den gode’) framställs som adjektivformer kombinerade med det ’demonstrativa pronomenet’ jis (I 109ff.), men får inget särskilt namn.

Grammatiken fokuserar på det litauiska språk som talades i mitten av 1700-talet i Ostpreussen (baserat på dialekterna i Insterburg, numera Черняховск, och Ragnit, numera Неман), men innehåller ett avsnitt om andra dialekter (I 195–198, jfr även II 223–234), där man bland annat finner ett kort men intressant omnämnande av den samogitiska accentretraktionen (I 196). Den är rik på iakttagelser av finare detaljer i den litauiska grammatiken och vittnar om god behärskning av språket. I vissa avseenden innebär Ruhigs grammatik ett betydande framsteg jämfört med sina föregångare. Det litauiska tonsystemet, som i allmänhet förbisetts i tidigare verk (med undantag för Universitas, 1737), behandlas översiktligt (I 72–74) med hjälp av den forngrekiska terminologin (Acutus ’akut’, Gravis ’grav’, Circumflexus ’cirkumflex’). Den aspektuella användningen av preverbiet be markeras vederbörligen i ett avsnitt om ’kontinuativa verb’ (Continua, I 169), t.ex. lit. Bėeimi ich gehe so nach und nach fort ’jag går vidare kontinuerligt’. Syntaxavsnittet (I 199–220) återspeglar den då dominerande synen på syntax, begränsad till några frågor som grammatisk kongruens, kasusens funktioner, prepositionernas syntax och slutligen några mycket korta kommentarer om ordföljd. Det undviker inte tidens vanliga fördomar, i synnerhet föreställningen att vissa syntaktiska konfigurationer kan betraktas som mer ’naturliga’ än andra. Ruhig presenterar exempelvis

Recenzijos / Reviews

333

DANIEL PETIT

ordföljden [substantiv + genitiv] i Sunūs Diewo ’Guds son’ som natūrlich ’naturlig’ (I 218), utan att ange något skäl för detta.

En viktig del av varje grammatisk beskrivning ligger i exemplifieringen. De flesta litauiska exempel som finns i Anfangsgründe verkar vara hämtade från religiösa texter, särskilt från översättningen av Bibeln. Den religiösa fraseologin är allestädes närvarande; i vissa fall anger Ruhig till och med den grekiska eller hebreiska källan. Andra exempel tycks återspegla språkets dagliga bruk. Det är inte svårt att spåra exempel från tidigare grammatiker: man kan till exempel jämföra Gerriù Wandens ’jag dricker vatten’ (I 209, grekiska πίνω ὕδατος, tyska ich trinke Wasser) med Gerriu Wandenio (Sappuhn, Schultz 1673: 80, grekiska πίνω ὕδατος, latin Bibo aquam), eller Dūk mán Dūnôs ’ge mig lite bröd’ (I 209, tyska gieb mir Brot) med Dūk man Dūnôs (Hack 1730: 333).

Efter faksimilen följer en kritisk utgåva av den tyska texten till vänster och dess litauiska översättning till höger (I 227–553). Nyttan av denna översättning är omedelbart uppenbar, eftersom den gör texten tillgänglig för den litauiska läsekrets som kan vara obekant med det tyska språket. Att översätta en litauisk grammatik skriven på tyska på 1700-talet till modern litauiska är ingen lätt uppgift, inte bara på grund av själva språkets svårighet, utan framför allt på grund av de olika problem som valet av terminologiska motsvarigheter ger upphov till. Översättningen är ytterst precis och kan användas med förtroende. Det är dock sannolikt inte överflödigt att påpeka en kronologisk paradox: den litauiska språkterminologi som används i denna översättning är i allmänhet den som etablerades av Jonas Jablonskis (och andra) i början av 1900-talet, dvs. nästan två århundraden efter Ruhigs grammatik. I de flesta fall är denna terminologiska överföring ofarlig: Genus Neutrum återges med bevardė giminė (I 100), Infinitivus med bendratis (I 128), Modus med nuosaka (I 129), osv., vilket inte orsakar några förståelseproblem. Ibland är den terminologiska ekvivalensen mer utmanande. Jag har redan nämnt den latinska termen ancipites ’tvåhövdade’, som används om vokaler som är antingen korta eller långa; den har ingen motsvarighet på litauiska. Här återges den med svyruojančiosios balsės ’vacklande vokaler’ (I 251), vilket trots allt är ett gott alternativ. I ett litet antal fall skulle man kunna föreslå en annan översättning. Den latinska termen Deductio (bokstavligen ’ledande bort’) återges på litauiska antingen med vedyba (t.ex. I 367) eller med daryba (t.ex. I 372). Jag skulle föreslå att man väljer en enhetlig översättning och kanske mer exakt återger latinets deductio med derivacija. Detta är mindre detaljer som inte inkräktar på den litauiska översättningens mycket höga kvalitet.

Den andra volymen placerar Paul Friedrich Ruhig och hans grammatik i sitt rätta sammanhang. Den börjar med en biografi över Paul Friedrich Ruhig av Grasilda

334

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Ona Aleknavičienė & Grasil­da Blažienė Povilo Frydricho Ruigio gramatika Povilas Frydrichas Ruigys. Monografija, gramatikos indeksai

Blažienė (II 17–121). Lite är känt om Ruhigs liv, och de korta omnämnanden som finns i litteraturen är beklagansvärt knapphändiga.^¹ Inte ens hans födelse- och dödsår är kända med precision. De flesta källor anger ca 1725 som födelseår och efter 1781 som dödsår, men Blažienės arbete föreslår andra årtal (ca 1721/1722–efter 1784). Paul Friedrich Ruhig föddes i Walterkehmen (nu Ольховатка) i Ostpreussen. Han började studera i Königsberg 1740; han var knuten till det litauiska seminariet, där han undervisade i några år. Senare tycks han ha arbetat som protestantisk kyrkoherde i Lettland från 1752 och slutligen ha repatrierats till Königsberg på grund av psykisk sjukdom. Efter 1784 förlorar vi spåret efter honom. Biografin över Grasil­da Blažienė (II 17–121) är hittills den mest omfattande behandlingen av Ruhigs liv. Den innehåller alla tillgängliga dokument om Ruhigfamiljens liv och verksamhet, inklusive tidigare okända handskrivna brev. Paul Friedrich Ruhigs födelsedatum (ca 1721/1722) kan härledas från hans ställning som familjens äldste bror (före brodern Christian Georg, född 1724/1725) och från hans universitetsregistrering 1740 (II 73–74). Hans död, som vanligen antagits ha inträffat efter 1781, kan nu förläggas till ett något senare datum, eftersom han fortfarande nämns som levande 1784 (II 74). Den sparsamma information vi har om hans liv före grammatikens publicering är begränsad till hans universitetsregistrering i Königsberg (1740: Paul Friedrich Ruhig, Walterkaimensis Boruss), hans egenhändigt skrivna ansökan om bidrag (1743), det enda dokument skrivet med hans egen hand som bevarats, samt några omnämnanden av det litauiska seminariet, där han var verksam under 1740-talet. I förordet till sin ordbok nämner hans far Philip Ruhig att han anförtrott sin son att skriva en litauisk grammatik. Ruhigs grammatik tycks ha fått stor framgång efter publiceringen 1747. Den omnämndes som en viktig källa av Gottfried Ostermeyer (1716–1800) i hans Neue Littauische Grammatik (1791). Johann Severin Vater (1771–1826) använder den i det berömda språkuppslagsverket Mithridates (1809: 706). Ruhigs senare liv är mindre känt, och vi har inga precisa källor om hans verksamhet i Riga, hans psykiska sjukdom eller hans död. Detta avsnitt är mycket välskrivet och informativt; det ökar avsevärt vår kunskap om de kulturella aktörer som bidrog till den litauiska filologins utveckling under 1700-talet.

Nästa avsnitt är en presentation av Anfangsgründe av Ona Aleknavičienė (II 123–271). Ruhigs grammatik var ursprungligen avsedd för deltagarna i det litauiska seminariet i Königsberg, av vilka många endast ofullständigt kunde förstå och tala litauiska (II 126); detta förklarar valet av tyska som det gemensamma språk de alla delade. I jämförelse med tidigare verk,

^¹ Jfr Biržiška (II 120–121), Zinkevičius (1990: 260), Lietuvių kalbos enciklopedija (LKE 2008: 459).

Recenzijos / Reviews

335

DANIEL PETIT

Ruhigs grammatik är relativt omfattande och detaljerad, vilket förklarar en stor del av dess framgång under de följande årtiondena som en av de viktigaste referensgrammatikerna för litauiska. Aleknavičienė beskriver vidare den materiella utformningen av boken som redigerades 1747, dess format, dess skrift och dess paratext (II 135). Mest intressant är avsnittet om intertextualitet i Ruhigs grammatik (II 152ff.), där den jämförs med dess möjliga källor (Klein, Sappuhn & Schultz, Hack). Det illustrerar perfekt att den litauiska filologin under sina olika historiska perioder har följt en gemensam tråd av delad kulturell identitet och inte bör betraktas som framväxten av några isolerade individer i ett sammanhang där det litauiska språkets sociolingvistiska status fortfarande var relativt osäker. Resten av avsnittet ger en grundlig beskrivning av det litauiska språk som dokumenteras i Ruhigs grammatik, dess ortografi och fonetik (II 234–248), samt dess morfologi (II 249–252). Mer än 9000 litauiska ordformer återges. Det litauiska språket i Ruhigs grammatik framträder i ett relativt arkaiskt utvecklingsskede, med dualis fortfarande fullt levande (II 249), med alla fyra sekundära lokativkasus fortfarande i bruk (II 249), med konditionalformer på -b- (II 252), med komparativa adverb på -(i)aus (II 252), osv. Som den föreligger erbjuder den oss en mängd värdefulla uppgifter om östpreussisk litauiska vid mitten av 1700-talet.

Därefter följer en mycket kort slutsats, författad gemensamt av de två författarna, Ona Aleknavičienė & Grasil­da Blažienė, där betydelsen av Ruhigs grammatik för litauiska studier betonas (II 275–276). Volymen avslutas med en lång tysk sammanfattning (II 277–287), ett mycket användbart ordregister (II 298–379) och en bibliografi (II 380–402).

Det råder inget tvivel om att detta föredömliga verk kommer att förbli referensutgåvan av Paul Friedrich Ruhigs Anfangsgründe under de kommande åren. Det är inte bara mycket informativt och filologiskt och historiskt oklanderligt; det är också välstrukturerat, välskrivet och redigerat med största omsorg. Jag är mycket tacksam mot redaktörerna för detta utmärkta arbete, som avsevärt berikar vår kunskap om den litauiska filologins utveckling genom historien. När jag kom till de litauiska studierna i början av 1990-talet, kort efter Litauens självständighet, fascinerades jag omedelbart av den snabbt växande filologiska forskningen om fornllitauiska texter, som om redigeringen av tidiga dokument på litauiska för den generationen forskare var ett sätt att återvinna sin identitet. Den föreliggande boken visar att det även i dag, i en värld av globalisering och växande likgiltighet inför det förflutna, fortfarande är givande att blicka tillbaka på arvet efter gamla texter som denna och ägna särskild uppmärksamhet åt deras filologiska överlevnad.

Daniel Petit (ENS & EPHE)

336

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Ona Aleknavičienė & Grasil­da Blažienė Povilo Frydricho Ruigio gramatika Povilas Frydrichas Ruigys. Monografija, gramatikos indeksai

LITTERATUR

Biržiška Vaclovas 1960–1965: Aleksandrynas. Senųjų lietuvių rašytojų, rašiusių prieš 1865 m., biografijos, bibliografijos ir biobibliografijos 2, XVIII–XIX amžiai, Čikaga: JAV LB Kultūros Fondas, 1963.

Klein Daniel 1653: Grammatica Litvanica Mandato & Autoritate Serenissimi Electoris Brandenburgici adornata, & præviâ Censurâ primùm in lucem edita à M. Daniele Klein / Pastore Tilf. Litv. Præmijssa est ad Lectorem Præfatio non minus utilis, quàm necessaria. [...] Regiomonti, Typis & sumptibus Johannis Reusneri, Anno χριστογονίας cIɔ Iɔc. LIII [1653]. (Faksimiliutgåva: Pirmoji lietuvių kalbos gramatika, 1653 metai), ansvarig redaktör J. Kruopas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1957.

Klein Daniel 1654: Danielis Kleinii Compendium Litvanico-Germanicum, Oder Kurtʒ und gantʒ deutliche Anführung zur Littauſchen Sprache / wie man recht Littauiſch leſen / ſchreiben und reden fol. Cum Privilegio S. R. M. Pol. et Seren. Elect. Brandenb, Königsberg: Gedruckt und verlegt durch Iohann Reutnern, M.D.C.LIV.

LKE 2008 – Lietuvių kalbos enciklopedija, sammanställd av K. Morkūnas, red. V. Ambrazas, 2:a reviderade och utökade upplagan, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Oster­meyer Gottfried 1791: Neue Littauische Grammat­ik, Königsberg: G. L. Hartung.

Paulauskienė Aldona 2006: Pirmosios lietuvių kalbos gramatikos, Vilnius: Gim­tasis žodis.

Ruhig Philipp 1745: Betrachtung der Littauischen Sprache, in ihrem Ursprunge, Wesen und Eigenschaften; [...] von Philipp Ruhig, Pfarrern und Seniore zu Walterkeh­men, im Hauptamt In­ferburg. Königsberg, druckts und verlegts Iohann Heinrich Hartung, 1745. (Faksimiliutgåva, översättning till litauiska: Pilypas Ruigys, Lietuvių kalbos kilmės, būdo ir savybių tyrinėjimas, sammanställd av Vytautas Jurgutis, Valerija Vilnon­ytė, Vilnius: Vaga, 1986).

Ruhig Philipp 1747: Littauſch-Deutſches und Deutſch-Littauiſches Lexicon, [...] von Philipp Ruhig, Pfarrern und Seniore zu Walterkeh­men, In­terburgiſchen Hauptamtes, Königsberg, druckts und verlegts I. H. Hartung, 1747.

Sappuhn Christup, Schultz Theofili 1673: Compendium Grama­ticæ Lithvanicæ Theophili Schultzens Past: Cattenov, Regiomonti: Typis Frederici Reufneri, [...] Aö: 1673. (Faksimiliutgåva: Sapūno ir Šulco gramatika), sammanställd av K. Eigminas, B. Stundžia, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997.

Hack Friedrich Wilhelm 1730: Vocabularium Litthanico-germanicum, et Germanico-Litthanicum, Darin alle im Neuen Teſtament und Pfalter befindliche Wörter nach dem Alphabeth enthalten find; Nebſt Einem Anhang einer kurtʒgefaßten Litthauiſchen Grammatic Ausgefertiget von Friedrich Wilhelm Haack / S.S. Theol. Cultore, ʒur Zeit

Recenzijos / Reviews

337

DANIEL PETIT

Docente im Litthauifchen Seminario zu Halle. Halle, Druckts Stephanus Orban, Univerf. Buchdr. (1730) 2. (Studie, index och register), sammanställd av V. Zubaitienė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2012.

Universitas LLinguarum Lituaniae 1737 – Anonym grammatik från 1737 ’Universitas Linguarum Lituaniae’, sammanställd av K. Eigminas, Vilnius: Mokslas, 1981.

Vater Johan Severin 1809: Mithridates oder allgemeine Sprachenkunde, vol. 2, Berlin: Voss.

Zinkevičius Zigmas 1990: Lietuvių kalbos istorija 4, Vilnius: Mokslas.

Inlämnad den 11 september 2021.

DANIEL PETIT

École normale supérieure 45, rue d’Ulm, 75005 Paris, Frankrike [email protected]

338

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV