JURGITA GIRČIENĖ

Litauiska språkinstitutet

ITALIENSKA KULINARISKA LÅNEORD

I Litauen ges böcker ut som presenterar maträtter från när och fjärran, och det finns kaféer och restauranger som erbjuder rätter från olika länder; recept på maträtter förekommer också i stor mängd i periodiska publikationer, på internet med mera. Sådana maträtter, drycker och livsmedelsprodukter benämns med nya lånade ord – nya främmande ord. För språkpraktiker – textförfattare, översättare, redaktörer och språkstandardiserare – väcker nya främmande ord som betecknar företeelser från andra länders kök en rad problem: man måste avgöra om benämningen uttryckt med ett främmande ord ska behållas eller om man ska försöka hitta en litauisk motsvarighet; väljer man det främmande ordet uppstår frågor om dess återgivning och annat. Artikeln behandlar utifrån dessa aspekter nya främmande ord inom italiensk matlagning, som är särskilt populära i Litauen och som förekommit i litauiska tryckta och elektroniska källor 1990–2008 – i pressen, på menyer, på (kulinariska) webbplatser i informations- och kommunikationsmiljöer och i (översatt) litteratur, men som inte finns belagda i litauiska ordböcker utgivna före 1990 (TŽŽ 1985 med flera).¹ Artikeln behandlar tendenser i bruket av de nya främmande orden – uttrycksvariation, konkurrens med litauiska motsvarigheter samt förhållandet till standardspråkets normer och utsikterna för normering.

I tryckta och elektroniska källor har över hundra italienska kulinariska lånord belagts (Tart ilaitė 2008: 4). De har lånats av designativa skäl (behovet av att benämna nya företeelser) och semantiska skäl (när betydelseskillnader behöver framhävas, eftersom innehållet i nya och gamla begrepp bara delvis sammanfaller), och i texter fyller de i regel en referentiell, det vill säga informations-

¹ Som underlag används elektroniska databaser över bruket, sammanställda av artikelns författare, med nya främmande ord och deras motsvarigheter (1990–2001, över 1 500 främmande ord och 500 motsvarigheter) samt nya ord i litauiskan (1990–2008, över 2 000 nya ord), liksom Jovita Tartilaitės datamaterial om bruket av nya ord inom det italienska köket (66 nya ord: se Tartilaitė 2008: 44–59). För att kontrollera brukstendenserna användes den allmänna söktjänsten på internet Google.

192

KALBOS KULTŪRA | 81

överföring (om orsakerna till och funktionerna hos de nya främmande orden, se Vaicekauskienė 2007: 33–67). Den största andelen av dessa nya främmande ord (över en tredjedel) utgörs av benämningar på olika pastarätter (till exempel lazanija); en något mindre andel (ungefär en femtedel vardera) betecknar ostar (till exempel pekorinas) samt bröd och sötsaker (till exempel brušeta, tiramisas). Ungefär en tiondel vardera utgörs av ord för drycker och maträtter (till exempel espresas; rizotas), medan såser betecknas med ett fåtal främmande ord (till exempel pesto) (se Tartilaitė 2008: 13). Olika italienska kulinariska lånord dök upp i litauiska texter vid olika tidpunkter, och därför skiljer sig deras anpassning till det litauiska språksystemet åt.

UTTRYCKSVARIATION OCH NORM HOS NYA FRÄMMANDE ORD

Italienska kulinariska lånord, liksom nya främmande ord i allmänhet (se Mikelionienė 2000: 25; Vaicekauskienė 2007: 159), kännetecknas av uttrycksvariation. Ett och samma italienska kulinariska lånord kan ha över tio varianter i bruk, till exempel: kapučinas, kapučino, kapucinas, kapucino, kappucino, kapuccino, cappucino, cappuccino, cappucino, cappuccino ’espresso med en liten mängd varm mjölk som skummats med särskild utrustning’ (it. cappuccino²). Så stor uttrycksvariation är typisk för en liten del av de undersökta främmande orden – mindre än en tiondel. Vanligen varierar antalet varianter mellan en och fem, till exempel: pesto ’sås av basilika med mera’ (it. pesto); grapa, grappa ’druvbrännvin’ (it. grappa); tiramisas, tiramissu, tiramisu ’dessert med mascarpone, espresso med mera’ (it. tiramisù < tirami su ’lyft upp mig’); latė, lattè, late, latte ’espresso med mycket varm mjölk som skummats med särskild utrustning’ (it. (caffè) latte, caffelatte); ravioliai, ravijoliai, ravijoli, raviolli, ravioli ’fyrkantiga pastaknyten med kött- eller annan fyllning’ (it. ravioli)³. Vissa former är sällsynta eller tillfälliga, men det finns alltid åtminstone några varianter av ett och samma främmande ord som faktiskt konkurrerar med varandra; oftast är det originalformen och en eller flera litauiskt anpassade former.

² Grunden till detta italienska ord är ett annat, äldre lånord, kapucinas ’munk som tillhör en viss gren av franciskanorden’. Benämningen på en munk som bär en mantel med huva (cappuccio – spetsig huva) överfördes senare metaforiskt till en kaffesort.

³ De källor som definitionerna och de grundläggande formerna av de främmande orden (på italienska) har fastställts utifrån anges i källförteckningen. De enskilda främmande ordens etymologi anges inte, utom i fall som är relevanta för det aktuella ämnet (jfr it. pesto < pestare < lat. pistare (pinsere)). Sammanfattningsvis kan sägas att de undersökta italienska kulinariska lånorden (italienismerna), med något enstaka undantag (till exempel it. grappa < fht. krāpfo), har latin som grund.

J. GIRCĖNIENĖ. Italų kulinarijos svetimžodžiai

193

Italienska kulinariska lånord som förekommer i bruket kan, utifrån hur de har anpassats till det litauiska språksystemet, delas in i fyra grupper: 1) med autentisk stavning, t.ex. cannelloni (varianter – canneloni, canelloni, caneloni) ”stora, breda rör av pastadeg, fyllda med ost, köttfärs eller liknande, vanligen ugnsbakade” (it. cannelloni); 2) morfologiskt böjda, men inte ortografiskt anpassade, t.ex. canelloniai; 3) ortografiskt anpassade, men inte morfologiskt böjda, t.ex. kaneloni; 4) ortografiskt och morfologiskt anpassade, t.ex. kaneloniai (jfr Girčienė, Liutkevičienė 2007: 110–111).

Flest varianter kan hänföras till gruppen med autentisk stavning (1), t.ex.: mozzarella, mozzarela, mozarella, mozzarella, moccarella, mocarella, mocarrella ”en mjuk, vit italiensk ost av buffel- eller komjölk” (it. mozzarella).

Skär tomaterna och mozzarellaosten i skivor och lägg dem i en cirkel på en tallrik (www.manovirtuve.com)

200 g Mozzarelaost (www.manovirtuve.com)

Osten ”Mozarella” tillverkas enligt landets genuina traditioner och utmärks av sin särpräglade smak (www.meniu.lt)

Tomat- och ostsallad med ”Mozzarella” och pestosås (www.delfi.lt)

På varje pizza läggs fem skivor Moccarellaost (www.gardu.lt)

Fiskgratäng: 4 bollar mocarella (www.dieta.lt)

Mocarrella – det är fantastiskt (www.naturele)⁴

Variation är också ofta kännetecknande för ortografiskt och morfologiskt anpassade (4) lånord, t.ex.: mocarela, modzarela, mozarela.

Grönsaker, färsk lax, räkor, mocarelosost, champinjoner, oliver (restaurang Da Antonios meny)

Efter struktur delas ostar in i färska, lagrade (ost av hemgjord grädde, modzarelos och ricotta) samt mjuka (www.virejai.lt)

250 g mozarelosost (www.sintagma.lt)

Förresten kan morfologisk anpassning ibland bara avgöras utifrån sammanhanget, jfr sallad med mocarela och mocarelaostsallad; nu ska jag koka dem och äta dem med mozzarella samt kallrökt skinka med mozzarellaost. Det beror

⁴ Här och i fortsättningen är de textelement i exemplen som är relevanta för undersökningen markerade med fet eller gles stil av artikelns författare; de grafiska tecknen (citattecken och kursiv stil) återges som i originalet.

194

KALBOS KULTŪRA | 81

från främmande ords slutled – i detta fall sammanfaller det med den litauiska feminina ändelsen -a. Det finns relativt många italienska kulinariska lånord av femininum, omkring en tredjedel (av de nya lånord som fått en genusändelse från litauiskan kan endast cirka 12 procent hänföras till femininum, se Vaicekauskienė 2007: 174). De får ganska lätt feminint genus om originalformen slutar på -a eller -e (de senare är nästan hälften så många), till exempel: rikota (it. ricotta) ”en omogen kesoost (keso)”; maskarponė (it. mascarpone) ”en mjuk, bredbar, vitaktig ost” (se även tidigare exempel). Hittills har pluraliska lånord som betecknar pasta inte böjda former, till exempel: farfale ”pastabitar formade som rosetter” (it. farfalle, sg. farfalla); pene ”pasta formad som små rör med snett avskurna ändar” (it. penne, sg. penna).

Spaghetti med rikotos och fårost (www.skanus.lt/receptai)

Tillsätt hackad maskarponė och äggvitor, blanda allt väl (www.receptuknyga.lt)

Farfale (pastas formad som fjärilar) med pestosås (www.zebra.lt)

Pene-pasta med skaldjur, vitt vin, curry och gräddsås (www.meniu.lt)

De flesta lånord får maskulin form om originalformen slutar på -o – det blir den litauiska ändelsen -as, till exempel taledžas ”en halvmjuk ost av komjölk” (it. taleggio). Även pluraliska lånord vars originalform slutar på -i hänförs till maskulinum; de får den litauiska ändelsen -is (pl. -iai), till exempel ravi(j)oliai (it. ra-violi, sg. raviolo).

Men ännu saknar de flesta sådana lånord morfologiskt, och ofta även ortografiskt, etablerade former, till exempel capellini ”långa pastastrån, tunnare än spaghetti” (it. capellini, sg. capellino).

Taledžas, provolone, ricotta och återigen mozzarella och parmesan – man kan verkligen känna hur temperamentet kokar och aptiten väcks! (www.patie-kalai.lt)

italiensk sallad. För 4 portioner behövs: 500 g raviolių med spenatfyllning, salt, några droppar olivolja (www.beta.lt)

Den pasta som vi känner som spaghetti kan, beroende på tjockleken, också kallas capellini (www.patiek alai.lt)

J. GIRČIENĖ. Italų kulinarijos svetimžodžiai

195

Det bör noteras att de nämnda morfologiskt och ortografiskt anpassade formerna av italienska kulinariska lånord inte är de enda varianterna – i bruk konkurrerar de tills vidare med andra, det vill säga oböjliga, ortografiskt oanpassade former (se exemplen ovan). De flesta uttrycksvarianter av lånorden uppkommer i försök att återge lånordets autentiska stavning (ofta med fel; ibland förekommer uttrycksvarianterna även i italienskan)⁵ eller i sökandet efter den lämpligaste försvenskade formen (jfr Girčienė, Liutkevičienė 2007: 110).

Variation i uttrycksformer beror på när lånordet började förekomma i litauiska texter (det vill säga på brukstraditionen) och hur intensivt det används, vilket hänger samman med hur aktuell den betecknade företeelsen är för språkbrukarna, samt på lånordets ortografi. Till en början förekommer lånordet ofta i sin autentiska form. Som exemplen visar har lånord med mer komplicerad stavning också felaktiga varianter av originalformen. När man försöker återge lånordets uttal börjar ortografiskt anpassade former uppstå. Även deras antal beror på lånordets ortografi – ju främmande den är för litauiskan, desto fler varianter finns det. Beroende på lånordets slut tilldelas vissa former ganska snabbt eller omedelbart en viss böjningsparadigm. Detta är ett typiskt fenomen – den formförändring som är vanlig i låneprocessen sker ofta (men inte nödvändigtvis) i riktning mot konvergens mellan ortografi och morfologi (Vaicekauskienė 2007: 159). Det bör noteras att autentisk stavning inte hindrar morfologisk anpassning av italienska kulinariska lånord – en sådan tendens kännetecknar även andra nya lånord (se Vaicekauskienė 2007: 183 för en utförligare diskussion).

I den redigerade offentliga skriftliga användningen (litteratur, press, internets informationsutrymme) är ortografiskt och morfologiskt anpassade former av lånord med en brukstradition (och normeringstradition) vanligast, liksom autentiska former av lånord utan en sådan tradition, grafiskt markerade som främmande. Som ett mellanled på vägen mot slutlig anpassning till det litauiska språksystemet förekommer här också ortografiskt anpassade, men morfologiskt oböjda uttrycksformer av lånord. De flesta av dem försvinner dock vanligen ur offentligt bruk.

Den privata skriftliga användningen (som representeras av internets kommunikationsutrymme) är mer brokig. Här kan man naturligtvis också hitta de uttrycksvarianter av italienska kulinariska lånord som nämnts ovan och som kännetecknar offentligt bruk, det vill säga ortografiskt och

⁵Enligt uppgifter från den allmänna sökmotornGoogle kännetecknas även andra språk, till exempel engelska och tyska, av en mycket stor variation i den så kallade autentiska formen av italienska kulinariska lånord.

196

KALBOS KULTŪRA | 81

morfologiskt anpassade former och autentiska former, men de senare brukar inte markeras grafiskt. Dessutom återges båda formtyperna oftare med fel här. Däremot kan ortografiskt oanpassade men morfologiskt böjda former av lånord åtminstone tills vidare betraktas som specifika för privat bruk. Detta bekräftas också av kvantitativa data: uttrycksvarianter av nya lånord som är morfologiskt anpassade men inte ortografiskt anpassade är de allra ovanligaste.

De observerade skillnaderna ger anledning att anta att man i den offentliga skriftliga användningen, som oftast övervakas av språkredaktörer, i huvudsak strävar efter att följa traditionerna – att ortografiskt och morfologiskt anpassa italienska kulinariska lånord. Detta kräver utan tvekan insatser från språkpraktiker: i olika språknormerande källor (Europeiska unionens termordbok Eurovoc (EUR), konsultationsbanken hos Litauens statliga språknämnd (VLKK KKB), nyare ordböcker över internationella ord (TŽŽ 2001 m.fl.)) finns vid den aktuella tidpunkten en normerad, anpassad form för mindre än en femtedel av de italienska kulinariska lånorden (främst namn på italienska ostar), till exempel: e(k)spresas, gnocchi, gorgonzola, grappa, cappuccino, lasagne, mascarpone, parmesan, ravioli, risotto. I övriga fall måste man utgå från bruket och välja den sannolikt lämpligaste anpassade uttrycksvarianten. Om det inte finns någon brukstradition för ens den minsta antydan till en anpassad form, riskerar man att ge språkbrukaren en form av lånordet som inte går att känna igen och som normerare senare kanske anpassar på ett annat sätt. Därför är den vanligaste lösningen i sådana fall att behålla autentiska former och markera dem grafiskt. De är ganska vanliga, men detta görs endast när ingen annan utväg finns: det saknas en (lämplig) motsvarighet, och man vågar tydligen fortfarande inte anpassa formerna utan normerarnas tillstånd (av rädsla för att bryta mot den allmänna principen om språklig purism). Man tar ännu inte särskilt stor hänsyn till att de Allmänna kriterierna för normering av nya lånord, som fastställdes i början av 2007 (nedan BNSNK), anger två möjliga sätt att normera nya lånord – normering genom anpassning och genom att ersätta dem med en motsvarighet; nya lånord som inte anpassats betraktas som icke-normerade.

Tendensen i offentligt bruk att grafiskt markera autentiska former ger anledning att tro att sådana uttryck uppfattas som inskott i en litauisk text, som ett främmande element. Denna och andra undersökningar ger anledning att anta att denna situation i offentligt bruk är en följd av otillräcklig normering. Eftersom det länge saknades tydliga kriterier för normering av nya lånord försökte man genomföra den viktigaste principen – att inte släppa in lånord, att söka motsvarigheter till dem; man undvek att rekommendera anpassade former av lånord, även sådana som saknar motsvarighet

J. GIRČIENĖ. Italų kulinarijos svetimžodžiai

197

former, former som om det vore så man legitimerade ett lånat namn. Främmande ord utan lämpliga motsvarigheter kringgicks helt enkelt i språkreglerande verk; i undantagsfall föreslogs att främmande ord i autentisk form skulle markeras grafiskt⁶. Så om en ny företeelse måste benämnas omedelbart fick (och får) man själv hitta en lösning – navigera mellan (obefintliga) normer, textens kvalitet och mottagarens förmåga att avkoda den (se exemplet nedan):

Är det inte smaken av svanmjölk? Nej – cannolis fyllning görs av bredbar grynig keso (riccota) eller mascarpone och göms i ett rör av deg... Den sista koppen kaffe. Vi har lärt oss att beställa det utan att få servitörerna att förfäras: efter en rejäl lunch – inget kaffe med mjölk, bara espresso, helst med sambuca (anislikör), så att det klarnar för ögonen... Sambuca väcker sinnena... (Moteris 2008 07)

Italienska kulinariska lånord och deras motsvarigheter, markerade med ett särskilt (mörkt) typsnitt, utgör så mycket som en tredjedel av texten. Det råder inget tvivel om artikelns författares och/eller redaktörs ansträngningar att skapa en högkvalitativ text. Den grafiska markeringen och den kompletterande informationen inom parentes stör förstås textens sammanhang, men bådadera visar på ansträngningar att förmedla informationen begripligt för mottagaren och att inte bryta mot språkets normer. Nya lånord åtföljs ofta av (meta)lingvistiska kommentarer inom parentes eller infogade i texten av kommunikativa skäl – här handlar det om en beskrivning av sambucan (inom parentes) och en utförligare beskrivning i den andra meningen av cannolon: ”ett friterat bakverk av spröd deg, format som ett rör, vanligen med ricotta- eller annan fyllning” (it. cannolo, pl. cannoli). Däremot har den beskrivande motsvarigheten bredbar grynig keso till lånordet ricotta utan tvekan valts i ett försök att följa språkets normer, sannolikt med insikt om att den är olämplig (oekonomisk, svår att bilda avledningar från osv.; se BNSNK) och svår att avkoda (inom parentes förklaras den med ett grafiskt markerat, ointegrerat lånord – ett överflödigt textelement). Textens uttryck och grafik störs utan tvekan också av ett annat ointegrerat lånord som återges på detta sätt, cannoli, som sannolikt har lämnats oförändrat i ett försök att inte bryta mot språkets normer. En sådan slutsats tycks bekräftas av de anpassade formerna av alla de andra lånorden.

⁶ Mer om tendenser, orsaker och möjliga följder av spridningen av grafiskt markerade lånord i autentisk form, riktlinjer för normering osv., se: Girčienė J. Verstinės literatūros naujažodžiai. – Kalbos kultūra 79, 2006, 83–85; Girčienė J. Naujųjų skolinių vartosena: kalbos kultūros ir stilistikos takoskyra. – Kalbos kultūra 80, 2007, 143–147; Girčienė J., Liutkevičienė D. Šiurių pavadinimų vartosena ir norma. – Kalbos kultūra 80, 2007, 110–113; Vaicekauskienė L. Naujieji lietuvių kalbos svetimžodžiai, 2007, 177–189 m.fl.

198

KALBOS KULTŪRA | 81

formerna mascarpone, espresso⁷, sambuca⁸ (it. sambuca): vid den aktuella tidpunkten gick de två första anpassade formerna att hitta i de nämnda språkreglerande källorna. Ytterligare ett litauiskt beskrivande namn på en företeelse, kaffe med mjölk, skulle visa på ansträngningar att följa språkets rekommendationer, även om det sker på bekostnad av precisionen i informationsförmedlingen – man kan anta att det har valts i stället för ett lånat namn på en av kaffe med mjölk-sorterna (t.ex. latte eller cappuccino).

Detta typiska exempel från det offentliga språkbruket belyser den nuvarande situationen, som är komplicerad inte bara för språkpraktiker som utarbetar texter utan också för läsarna, som ska känna igen orden och ofta – av hänsyn till språkets ”renhet” – vänjs vid lånord i oförändrad form (!). Hur vanligt det är med lånord i autentisk form för dagens språkanvändare framgår särskilt tydligt av oredigerat privat språkbruk. Det kännetecknas av autentiska former som inte markeras grafiskt och av uttalsvarianter av italienska kulinariska lånord som inte är ortografiskt anpassade men har fått morfologisk böjning, t.ex.:

Jag gjorde cannelloni i kväll (cannelloni (http://qemm.blogas.lt)

Cannellonis med spenat och valnötter är för övrigt mycket gott (www.papugos.lt)

Att spridningen av autentiska former är en allmän tendens, som inte har samband med lånordens semantiska grupper, framgår också av resultaten från andra studier: Loreta Vaicekauskienė, som undersökt användningen av nya lånord, nämner en ny tendens att inte ortografiskt anpassa lånord (den förekommer inte bara i litauiska utan också i andra språk) samt språkanvändarnas vana att se autentisk stavning (Vaicekauskienė 2007: 181, 187).

Frågan är alltså om man, när man försöker värna den allmänna principen om språklig rening – att inte släppa in lånord av rädsla för att bryta mot normerna – gör språket större skada? Kanske borde språkets normerare, med stöd av BNSNK, snarast försöka ge allmänheten den lämpligaste formen av lånordet? Det skulle verkligen inte hindra sökandet efter motsvarigheter⁹. Som framgår av

⁷Espressoformen skulle kunna tolkas som genitiv: inget kaffe med mjölk, bara espresso (underförstått kaffe); men den kan också betraktas som en fortfarande vanlig variant som inte är morfologiskt anpassad i bruket, espresso, t.ex. lager-på-lager espresso (för övrigt belagt i BNSNK).

⁸Detsamma kan sägas om lånordet sambuca. Det kan också vara en oböjlig form som är utbredd i bruket, jfr. sambucalikör, men att lånordet förekommer i två kasuspositioner skulle ändå tyda på att det inte rör sig om en formell likhet i ändelsen.

⁹Sådana exempel finns redan: VLKK KKB anger de anpassade formerna av de italienska kulinariska lånorden lasagne och risotto och ger samtidigt de motsvarigheter som rekommenderas i olika källor.

J. GIRČIENĖ. Italų kulinarijos svetimžodžiai

199

Förskjutningar i det offentliga språkbruket, som främjas av såväl spridningen av de fåtaliga normerade italienska kulinariska lånorden som de allmänna riktlinjerna för möjligheten att använda anpassade former, skulle kunna bromsa den massiva spridningen av lånord i icke-försvenskad form. Jfr utdrag ur texter utarbetade vid olika tidpunkter:

Espresso kaffe är grunden till många andra populära kaffedrycker, såsom cappuccino, latte. <...> Cappuccino – är italienskt kaffe. Det tillagas med espressokaffe. <...> Latte tillagas av espresso och ånguppvärmd, lätt skummad mjölk (www.meniu.lt, Restoranų verslas, Nr. 5, 2006)

Espreso kaffe med grapa. <...> Kapučino består av espreso kaffe, uppvärmd mjölk och mjölkskum. <...> Latė kaffe <...> – är italienskt kaffe med mjölk, serverat i ett högt glas och tillagat av espresokaffe och ånguppvärmd mjölk (www.paulig.lt 2008)

FÖRHÅLLANDET MELLAN NYA LÅNORD OCH SVENSKA MOTSVARIGHETER

Motsvarigheter har föreslagits för ungefär en tredjedel av de italienska kulinariska lånorden. De flesta har flera sådana, oftast uttryckta med beskrivande fraser bestående av två eller tre ord som är vanliga i litauiskan (se Tartilaitė 2008: 11–12), till exempel: kapučinas – kaffe med grädde (med grädde, nötter, choklad och liknande); latė – kaffe med grädde, kaffe med mjölk, mjölkkaffe; lazanja – pastaplattor, italienska pastaplattor, pastagratäng, skryliai; rizotas – ris med olika grönsaker, tillbehör av kokt ris (med kött, grönsaker, starka kryddor), kryddig ris- och köttgryta med grönsaker, risgratäng (se ĮPVT 2005: 27–35, 146). Sådana beskrivande flerdelade motsvarigheter till lånord får ingen spridning i språkbruket. De kan inte göra anspråk på att bli de enda verkliga benämningarna: kapučinas och latė är inte samma sak som det som i Litauen brukar kallas kaffe med mjölk eller kaffe med grädde (jfr beskrivningen av dessa lånords betydelser); lazanja, ”stora, okokta pastaplattor med olika fyllningar, bakade i ugn”, skiljer sig onekligen från den för litauer välbekanta pastagratängen, ”en gratinerad maträtt av kokta små bandformade pastabitar med olika tillbehör”¹⁰; rizotas, ”en maträtt tillagad av risottoris brynt i fett med olika tillbehör”, är för det första inte samma sak som ris med olika grönsaker; tillbehör av kokt ris (med kött, grönsaker, starka kryddor); kryddig ris- och

¹⁰ För en mer ingående diskussion om bristen på betydelsemässig överensstämmelse mellan lånordet lazanja och dess motsvarigheter, se Girčienė J., Naujųjų skolinių atitikmenys: struktūra ir vartosena, 2005, 113–114.

200

KALBOS KULTŪRA | 81

köttgryta med grönsaker; risgratäng; för det andra består dessa motsvarigheter av flera ord. När något beskrivs kan man ju i princip benämna vad som helst (Vaicekauskienė 2007: 57). Om sådana motsvarigheter ändå används för att undvika att bryta mot språkreglerna, anges lånordet fortfarande nödvändigtvis inom parentes bredvid dem (i menyer efter en beskrivning av maträtten på engelska eller något annat främmande språk), av kommunikativa skäl, även om de nämnda motsvarigheterna inte längre är nya rekommendationer. Av förklarande skäl kan lånordet under en tid också stå tillsammans med en lämplig motsvarighet bestående av ett enda ord (se nedan). Till exempel:

Kaffe med grädde / Coffee Latte (www.transylvania.lt/meniu)

Pastagratäng med lax / Lasagne (4 portioner) (www.tindirindi.lt/forum)

Här finns också ett dussin ovanliga läckerheter, till exempel <...> risgryta (risotto) (www.york-capital.lt)

I stället för att benämna företeelsen mer precist med ord som är specifika för just den, ägnar man sig alltså åt ett slags ”beskrivningskurragömma”. Ett sådant beteende är olämpligt inte bara ur etisk synvinkel (den som utarbetar texten måste benämna en företeelse som har ett namn, men kan inte göra det av rädsla för att bryta mot språkregler som i själva verket ofta inte ens existerar) och kommunikativ synvinkel, utan också ur språklig synvinkel.

Endast några få italienska kulinariska lånord har motsvarigheter uttryckta med enordsnybildningar eller fraser som innehåller sådana, till exempel föreslås de litauiska benämningarna lazanija och rizotas ersättas med pastaplattorslagerbakelse och flerris, flerrisgratäng (se ĮPVT 2005: 31–35). Även om den sistnämnda rekommendationen är ganska ny, märks den redan i språkbruket, och inte bara i offentligt språkbruk, dock som en ovanlig nybildning, ibland åtföljd inte bara av det förklarande lånordet utan också av kommentarer från språkbrukare som inte är helt positiva (se kursiverade exempel):

Det kan vara det italienska kökets stolthet flerris (”risotto”), olika pastarätter (www.moteris.lt)

Och i dess hemland, det soliga Italien, föddes traditionella rätter som blivit klassiker: som man numera ska säga – ”flerris” (om ordets betydelse är oklar för dig, ska du veta att det som döljer sig bakom namnet är den sedan länge välbekanta ”rizotas”) (www.alfa.lt)

Till den serveras flerris med karljohanssvamp (www.meniu.lt)

Det går naturligtvis att föreslå motsvarigheter till de italienska kulinariska lånorden, däribland nybildningar, men de bör uppfylla språkbrukarnas och språkplanerarnas krav på betydelsemässig överensstämmelse mellan motsvarighet och lånord, produktivitet och ekonomi.

J. G I R Č I E N Ė. Italų kulinarijos svetimžodžiai

201

miškumo ir kt. kriterijus (žr. Miliūnaitė 2004: 35–38; BNSNK 2007 ir kt.). Kaip rodo šio ir kitų tyrimų rezultatai, tik tokie atitikmenys yra pajėgūs konkuruoti su svetimžodžiais¹¹. Atitikmenų paieškos neturėtų trukdyti teikti visuomenei adaptuotas tokių svetimžodžių formas. Nederėtų pamiršti bendrosios norminimo nuostatos, kad kitų šalių nacionalinių valgių svetimžodžiai į lietuvių kalbą tradiciškai būdavo įsileidžiami (pvz.: pica, spagečiai). Taip pat reikia atsižvelgti į polinkį svarbiausiose dabartinėse tarptautinio bendravimo kalbose paplitusius naujuosius svetimžodžius (ypač klasikinių kalbų kilmės) vertinti nuosaikiau, juos laikyti naujaisiais tarptautiniais žodžiais (plačiau dėl naujųjų svetimžodžių vertinimo kriterijų žr. Miliūnaitė 2004; BNSNK 2007; Vaicekauskienė 2007: 135–152). Kaip tik tokie ir yra daugumas italų kulinarijos svetimžodžių.

SLUTSATSER

1. I skriftliga och elektroniska källor från perioden 1990–2008 hittades över hundra nya främmande ord som betecknar italienska köksrätter – pastaprodukter, bröd, ostar, sötsaker och drycker. Orsakerna till att de uppkommit i språket är denotativa och semantiska: behovet av att beteckna nya realiteter (t.ex. lazanija) eller att tydliggöra betydelseskillnader när innehållet i nya och gamla realiteter endast delvis sammanfaller (jfr virtiniai och ravioliai).

2. Främmande ord inom italiensk matlagning kännetecknas av variantrikedom i uttrycken. Utifrån deras anpassning till det litauiska språksystemet kan de delas in i fyra grupper: 1) med autentisk stavning, t.ex.: cannelloni, canneloni, canelloni, canelo-ni (it. cannelloni); 2) morfologiskt böjda men inte ortografiskt anpassade, t.ex. canelloniai; 3) ortografiskt anpassade men inte morfologiskt böjda, t.ex. kaneloni; 4) ortografiskt och morfologiskt anpassade, t.ex. ka-neloniai. Variantrikedomen beror på traditionen för hur det främmande ordet används och dess ortografi – de flesta uttrycksvarianter uppkommer till en början när man försöker återge den autentiska stavningen, ofta med fel, och senare när man söker efter det lämpligaste förlitauiskade uttrycket.

2.1. Även om autentisk stavning inte hindrar att främmande ord som betecknar italiensk matlagning anpassas morfologiskt, sker den formförändring som är vanlig i låneprocessen oftast längs en konvergens mellan ortografi och morfologi-

¹¹ Om de faktorer som påverkar konkurrensen mellan lexikala varianter, se Girčienė J. (a.a., 107–127).

202

KALBOS KULTŪRA | 81

en. Uttrycksvarianter som är ortografiskt och morfologiskt anpassade, men som fortfarande konkurrerar med autentiska eller endast delvis anpassade former, förekommer hos omkring en tredjedel av de undersökta främmande orden. De flesta får maskulina former, men även femininum tilldelas, jämfört med de allmänna tendenserna i anpassningen av nya främmande ord, relativt många (så många som omkring en tredjedel) främmande ord inom italiensk matlagning. Detta beror på det stora antalet autentiska former med ändelsen –a (jfr it. mozzarella – lit. mocarela).

2.2. Det har observerats att i redigerad offentlig användning är ortografiskt och morfologiskt anpassade former av främmande ord med en etablerad användnings- och (normerings)tradition vanligast, liksom grafiskt markerade autentiska uttrycksformer av främmande ord utan användnings- (och normerings)tradition. Tendensen att grafiskt markera ganska vanligt förekommande autentiska former ger anledning att anta att de uppfattas som ett atypiskt inslag i en litauisk text, använt i avsaknad av en (lämplig) motsvarighet. I oredigerad privat användning är man inte benägen att grafiskt markera autentiska former; dessutom återges här oftare både autentiska och helt förlitauiskade former med fel. De allra ovanligaste uttrycksformerna av främmande ord, som inte är ortografiskt anpassade men är morfologiskt böjda, kan åtminstone tills vidare betraktas som varianter i privat användning. Sådana användningstendenser visar att icke-förlitauiskad återgivning blir tämligen vanlig för dagens språkanvändare (som inte är fackpersoner).

3. Motsvarigheter har föreslagits för ungefär en tredjedel av de främmande orden inom italiensk matlagning. De litauiska varianterna uttrycks oftast med beskrivande fraser som inte uppfyller de kriterier som ställs på motsvarigheter, såsom ekonomi, produktivitet och adekvat överensstämmelse mellan motsvarighetens och det främmande ordets betydelse, med flera. Därför sprids de, med några enstaka undantag, inte i bruket.

4. Sökandet efter motsvarigheter bör inte hindra att anpassade former av främmande ord inom italiensk matlagning görs tillgängliga för allmänheten. Detta skulle kunna bidra till att hejda spridningen av icke-förlitauiskade former av främmande ord.

ŠALTINIAI

Ayto J. 2007: Oxford a Century of New Words, Oxford University Press.

EUR: Europos Sąjungos terminų žodynas Eurovoc. Interneto prieiga: http://www3.lrs.lt/pls/ev/ev.main

ĮPVT 2005: A. Šiupienienė. Į pagalbą valgiaraščių tvarkytojams, Vilnius: Ciklonas.

Laisvoji interneto enciklopedija „Vikipedija“: http://en.wikipedia.org/wiki/Main_Page

J. GIRČIENĖ. Italų kulinarijos svetimžodžiai

203

Merriam-Webster’s Online Dictionary, 11th Edition. Interneto prieiga: http://www. merriam-webster.com

Petrauskas V. 2003: Italy–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Žodynas.

TŽŽ 1985: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija.

TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Alma littera.

VLKK KKB: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos Kalbos konsultacijų bankas. Interneto prieiga: http://www.vlkk.lt/konsultacijos

LITERATŪRA

BNSNK 2007: Bendrieji naujųjų skolinių norminimo kriterijai. Interneto prieiga: http://www.vlkk.lt/i/news/267.doc

Girčienė J., Liutkevičienė D. 2007: Sūrių pavadinimų vartosena ir norma. – Kalbos kultūra 80, 110–122.

Mikelionienė J. 2000: Naujoji lietuvių kalbos leksika. Daktaro disertacija, Kaunas.

Miliūnaitė R. 2004: Skolinių vertės motyvacija. – Skoliniai ir bendrinė lietuvių kalba. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 30–54.

Tartilaitė J. 2008: Itališkos virtuvės naujažodžiai dabartinėje lietuvių kalboje. Bakalauro darbas, Vilniaus pedagoginis universitetas.

Vaicekauskienė L. 2007: Naujieji lietuvių kalbos svetimžodžiai. Kalbos politika ir vartosena, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.

Gauta 2008 09 02

LOANWORDS OF ITALIAN CUISINE

S u m m a r y

The paper deals with new loanwords referring to Italian cuisine, now very popular in Lithuania. The new loanwords appeared in 1990–2008 in Lithuanian written and electronic sources. The paper discusses major tendencies of the usage of the loanwords in terms of their variability, competition with Lithuanian equivalents, their relation with standard language norms and the prospect of standardisation. There were over 100 terms of Italian cuisine identified in the written and electronic sources of the above period. Most of them refer to the pasta dough, bread, cheeses, sweets and drinks. The causes of their appearance in Lithuanian are designatory and semantic: a need to name new things or identify differences in meaning when semantically old and new words partially overlap.

204

KALBOS KULTŪRA | 81

Loanwords of Italian cuisine in Lithuanian are characterised by the variability of expression, e.g. cannelloni, canneloni, canelloni, caneloni; canelloniai; kaneloni; kaneloniai (It. cannelloni). The authentic orthography does not prevent the morphological adaptation of the loanwords; however, a change in the form which is most characteristic in the process of borrowing frequently leads to converging the orthography and morphology of the loanword. Lithuanian equivalents have been suggested for ca. one third of loanwords of Italian cuisine. The equivalents are often expressed by descriptive phrases; however, they fail to meet the criteria of language economy, equivalence, meaning adequacy etc., which prevents their wider acceptance in actual use. A search for equivalents should not prevent suggesting adapted forms of loanwords of Italian cuisine to the society.

JURGITA GIRČIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

J. GIRČIENĖ. Italų kulinarijos svetimžodžiai 205