LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, IV

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

S. DAUKANTAS LEXIKOGRAFISKA ARBETEN

J. KRUOPAS

S. Daukantas var en av de mest framstående och produktiva litauiska vetenskaps-, kultur- och litteraturgestalterna under 1800-talets första hälft. Hans verksamhet var mycket mångsidig: han var historiker, författare, folklorist, språkvetare, popularisatör av vetenskap och folkbildare. Liksom andra verksamma personer på den tiden ägnade Daukantas stor uppmärksamhet och mycket kraft åt att väcka liv i modersmålet, utvidga dess användning och utveckla det. Genom sitt omfattande och mångskiftande författarskap försökte Daukantas bevisa att det litauiska språk som föraktades av den poloniserade prästerskapet och adeln kunde användas för att skriva vetenskapliga och litterära verk. I sitt första verk, ”Darbose” (1822), framhåller han: ”Jag ville återigen genom mina skrifter visa Litauens och Samogitiens språk fiender att var och en som vill kan skriva på litauiska, om han har förmågan, lika väl som på något annat redan förfinat språk”¹. Han medger att språket i den tidens litauiska skrifter, särskilt de religiösa, är sämre än exempelvis det polska litteraturspråket, men att det ”en gång var så förfinat att ännu i dag den som har förstånd och Homeros och Vergilius gyllene penna, säger jag, kan skriva vad han vill, skickligt och än skickligare på detta språk. Denna sanning visade den prisade skalden Donelaitis i sin berömda dikt — ”Årstiderna”².

S. Daukantas intresserade sig för olika frågor som rörde det litauiska språket. Han ägnade sig både åt allmänna frågor inom litauisk språkvetenskap och åt frågor om språkets rening och förfining, liksom åt olika frågor rörande litteraturspråkets grammatik, lexikon, ortografi och annat. Detta framgår tydligt inte bara av hans språkvetenskapliga arbeten, artiklar och anteckningar, utan också av andra skrifter och hela hans litterära och kulturella verksamhet. Även om Daukantas ägnade sig åt det litauiska språket hela livet, ägnade han det mesta av sin tid åt dessa frågor ungefär efter 1840 i Sankt Petersburg och efter att ha återvänt till sin hembygd (1850), då det blev svårt att fortsätta de historiska undersökningarna³. I ett brev från 1842 till T. Narbutas skrev S. Daukantas: ”Tidigare var jag sysselsatt med efterforskningar [historiska]; men när jag märkte att det arbetet krävde alltför stora utgifter, fritid och ro, lade jag det åt sidan och började undersöka själva språket, men även på detta område stöter jag på många hinder”⁴. Det framgår att språkforskningen gick trögt och långsamt på grund av tidsbrist, för år 1848 klagade S. Daukantas för samma T. Narbutas: ”Jag skrev tidigare till er att jag, eftersom jag inte kunde

¹ S. Daukantas, Darbay senuju Lietuwiu yr Žemaycziu 1822, 6. Kaunas, 1929.

²Där, s. 20.

³Jfr Lietuvių literatūros istorija, 1, 466. Vilnius, 1957.

⁴Mūsų senovė, 1, häfte 4—5, 695, Tilžė, 1922.

20. Kalbotyros klausimai, IV

301

köpa de böcker jag behövde, avstod jag från historien; jag hade börjat utforska språket, men inte heller det arbetet går framåt, eftersom jag måste tjäna två herrar: fullgöra mina tjänsteplikter och förtjäna till bröd och kläder; av den lön på 300 silverrubel som jag får skulle jag ju inte kunna leva och hålla mig med kläder, om jag inte hade ett annat arbete vid sidan av⁵. Först efter återkomsten till Litauen och när han frigjort sig från andra uppgifter kunde han, på grund av de rådande omständigheterna och med mer tid och möjlighet att arbeta med språkfrågor, särskilt framträda som lexikograf och berika den litauiska lexikografin med ett betydande bidrag. Till det lexikografiska området, där nästan alla deltagare i den kulturellt litterära rörelsen i början av 1800-talet (D. Poška, S. Stanevičius, K. Nezabitauskis, K. Uvainis m.fl.) hade engagerat sig av hänsyn till litteraturspråkets utveckling och av andra skäl, ledde Daukantas språkstudier, litterära verksamhet samt hans önskan och ansträngningar att bidra till utvecklingen av det litauiska skriftspråket. Förmodligen hade även andras uppmaningar att sammanställa ordböcker betydelse; J. Šliūpas nämner detta i negativ bemärkelse, som ett arbete M. Valančius påtvingat Daukantas⁶. Vid den här tiden började Daukantas utarbeta sina största och viktigaste lexikografiska arbeten (polsk-litauiska och litauisk-latinska ordböcker), fördjupa sig i andra ordböcker och samla in ordförrådsmaterial intensivt.

Bland S. Daukantas lexikografiska kvarlåtenskap, som består av flera handskrifter i handskriftsarkivet vid Litauiska språk- och litteraturinstitutet vid Litauens vetenskapsakademi (SD12, 13, 14, 15, 19, 27), samt en tryckt liten ordbok, bör följande arbeten nämnas (här försöker man beskriva dem i kronologisk ordning, med undantag för mindre arbeten och anteckningar).

1. Polsk-litauisk ordbok

Förutom den stora polsk-litauiska ordboken i tre band (se nedan) finns ett handskrivet manuskript till en liten polsk-litauisk ordbok av mindre omfattning (22 × 17,5) bevarat (SD13). Det saknar början, börjar med bokstaven Cz (Czerwcony) och slutar med Z (Zbiegam); det består av små dubbla blad i blåaktigt och vitaktigt papper, utskurna ur större ark och hopbundna till ett häfte. Sammanlagt är 391 dubbla blad numrerade, men bladen 1—24 (A—C), 27 (slutet av Ch), 52—158 (I—N), 163—273 (början av P—R), 275—389 (slutet av R — W) och de allra sista bladen (slutet av Z och Ž) saknas. De har försvunnit någonstans. Således finns ungefär en tolftedel av ordboken bevarad. Varje sida innehåller i genomsnitt 16—18 ord, så ordboken måste ha innehållit omkring 24 000 ord (den bevarade delen innehåller omkring två tusen). De årtal för papperstillverkning som är tryckta på olika blad i manuskriptet (34, 42, 160) — 1814, 1818, 1820 — visar att ordboken sammanställdes efter 1820. Man kan anta att detta är ett av S. Daukantas första arbeten. Troligen kände S. Daukantas, när han inledde sin litterära verksamhet (1822 skrev han ”Darbai senųjų lietuvių ir žemaičių”, 1824 översattes Pedro fabler till litauiska), behovet av en polsk-litauisk ordbok och beslöt att själv sammanställa en sådan. Med utgångspunkt i en polsk ordbok sammanställdes ett register över polska ord, till vilka litauiska motsvarigheter skrevs till. En del polska ord lämnades oöversatta. Det verkar som om S. Daukantas skrev ned de litauiska motsvarigheterna främst

⁵Där, 771.

⁶”Lietuviškieje raštai ir raštininkai”, 34, Tilžė, 1890: ”Men snart tyngde biskopen i Varniai Daukantas med gagnlösa sysslor: tre timmar om dagen med högläsning för den blinde prästen Kodainis, skrivande av en polsk-samogitisk ordbok, avskrivning av en polsk-fransk ordbok o.s.v.”.

302

ur minnet, eftersom det inte verkar som om han i någon större utsträckning skulle ha följt den enda polsk-latinsk-litauiska ordboken av K. Sirvydas. En översiktlig jämförelse mellan de båda ordböckerna visar att deras register över polska ord skiljer sig åt och att S. Daukantas på många ställen ger andra litauiska motsvarigheter, bland vilka det finns samogitiska ord och nybildningar, till exempel:⁷ Część — Garba: góda; Często — Daznay, tunkiau: takė; Czlon — Eldija: waltis; Czop — wole: kamsztis, spuntas; Dachowka — Plitele dunktine: Stiegele; Dom — Namay: trobesis, numas; Długowieczność — Ilgaumżiste: ilgamžybe, ilgumžybe; Giermek — Szarwanėsis, skidanėsis: ginklanėsis; Pokrzywa — Dilgine: notrures arba notrynes. Det går dock inte att hävda att S. Daukantas inte alls skulle ha använt K. Širvydas ordbok.

Denna ordbok av S. Daukantas är intressant som hans första lexikografiska arbete. Ordboken, åtminstone den bevarade delen, är inte särskilt rik på ord och synonymer, men den visar tydligt att S. Daukantas redan i början av sin litterära verksamhet intresserade sig för ordboksfrågor och började dokumentera litauiska ord och samla uttrycksmedel för att berika skriftspråket.

2. Žodrodys

Detta är S. Daukantas enda tryckta lexikografiska arbete. Det ingår i slutet av den lilla bok ”Epitome Historiae Sacrae” (”Kortfattade utdrag ur den heliga historien”), utgiven 1838, där orden, ordkombinationerna och uttrycken i de latinska utdragen förklaras på litauiska. Det är en liten (42 s.) latinsk-litauisk ordbok avsedd för läsning av utdragen i boken. Den innehåller omkring 2 350 latinska ord samt 250 ordkombinationer och 3 880 litauiska ord samt 260 ordkombinationer. Till vissa latinska ord anges flera litauiska motsvarigheter, synonymer eller ord som i större eller mindre utsträckning är besläktade till betydelsen; därför är antalet litauiska motsvarigheter större än antalet latinska ord. Exempel:

Abduco, cis, xi, ctum, cere. kröp [=jag böjer], sträcker, vilseleder, förleder, pasūkū... (1).

Abeo, is, ivi eller ii, itum, ire. jag går bort, avlägsnar mig, flyttar därifrån, smiter, drar mig undan, avlägsnar mig, försvinner (1).

Lavi nu lavo, jag tvättar, skrubbar, tvättar, slår, sköljer, tvättar, badar, tvättar (23).

De många litauiska motsvarigheterna vittnar om Daukantas ordförråds rikedom och hans önskan att berika skriftspråket. De flesta orden är allmänt brukade och begripliga för alla, men det förekommer också mer sällsynta ord, facktermer, nybildningar och lånord.

Bland de samogitiska orden kan nämnas:⁸ *aplamys ‘dumbom’ (20), *gražinei ‘ornament’ (28), Gaszós ‘vacker, prydlig’ (149), *kłuku [=klouku?] ‘jag ber, jag ber om’ (4), *likouiu ‘jag räknar’ (27), *likys ‘tal’ (27), *mitáls (föda) (7), nairaus ‘jag svarar, jag avvisar’ (34), pagibsznūs ‘livlig’ (29), *[pūrai] ‘vete’

⁷Först anges motsvarigheterna i K. Sirvydas ordboksutgåva från 1713, och efter kolon S. Daukantas.

⁸Här och på andra ställen är de Daukantas ord som också belagts i andra skrifter av honom markerade med en asterisk (dialektord, neologismer, letticismer). Vid fastställandet av detta utgår man från A. Kalniaus arbete ”Simano Daukanto raštų žodynas” (Kaunas, 1937, manuskript), som omfattar lexikonet i 17 tryckta verk och 3 manuskript av Daukantas (av de lexikografiska arbetena använde A. Kalniaus endast ”Žodrodys”), samt excerpteringssamlingen till den stora ”Lietuvių kalbos žodynas”.

303

(puru milta 36), pakaitýs ’vila’ (33), *pawiedùs ’liknande’ (36), *požwìlga ’utseende’ (9), *pataika ’välvilja, ynnest’ (16), *skieyda ’flisa’ (7), *steigu ’jag sörjer för, anstränger mig’ (9), steigim’s ’omsorg’ (11), *sriautu ’jag flyter, droppar’ (17), skìrtyn’s ’den bäste av alla’ (14), skaugìu ’jag hatar’ (22), skaugingas (22), *szalaus ’främmande’ (16), *wardauiu ’jag ger tillnamn’ (26), wentì nys ’ensam arvinge’ (42), *wižta ’flätar bastskor’ (39), *žaimòiaus ’jag förolämpar’ (21), *zaliù [žalių] ’jag skadar’ (26), *žarinay ’buskar’ (40).

I ”Žodrodys”, liksom i Daukantas övriga lexikografiska arbeten, förekommer lettiska ord, till exempel: *asinas (kraus) ’blod’ (35), *jautoius (klausinieju) (29), *kalps (werg’s, šuga) (36), kalpa (werge, sarge) (16), *klot, klotiaus (greitiaus) ’genast, medan man ser på’ (7), *lietojų (bronginų) (3), *hugote (prasite) (2), *mala (paszalys) (55), *peldu (plauku) (26).

Bland lånorden dominerar slaviska lån. Vid sidan av lånade ord anges oftast även litauiska motsvarigheter, till exempel: altorius, aukuras (5), auka, eller apiera (19, 35), boczius (6), Bestūja, giwolys (6), gosliba, raskażius (12), kabės, drobina (35), karone, koncze (38), karauna, waiskas (10), labdarumas, pataika, łoska (6), laikas, cziesas (39), noumirielys, nabasztik’s (6), newale, wergiba (6), newalnik’s, werg’s (6), nebendring’s, neprieteling’s (21), neturt’s, ubagiste, badas (21), skersys, Križius (10), smertys, giltine (23), straipstys, czonkas (24), skłoustys, jutrina (36), tikiba, wiera (34), užgaule, žala, kriwda (21), wieszpats, pon’s (13), wiiszes [=viešės], gaspada (19).

Mer karakteristiska neologismer, av vilka det finns betydligt fler i Daukantas övriga ordböcker och skrifter: *mūksina ’löpning’ (18), piktadieningas ’syndig’ (35), piktadieme ’synd’ (35), *sóndarine ’rävlya’ (39), strunīsina ’byggande, skapande’ (3).

Bland de arkaiska ord som numera sällan används kan nämnas: drewejų (plieszu, grobi greiu) (37), nokieis (sekeis) (3), nokous ’jagar?’ (7), sargtis ’skyddande, vakt’ (11), skolu (turiu, Debeo) (11), stogiu (kloiu, dengiu) (39), traktis (węisz-kelys) (22), waisum’s ’mognad’ (40), warauiu (žeidu, isžarginu) (41), warùs ’häftig’ (41), weczasis, weczùs (senasys) (31). Man kan anta att verben noktis, stogti, skolėti, warauti var allmänt använda, eftersom detta visas av användningen av andra ord med samma rötter (nokti, stogas, skola, prie varta).

Det finns ett tiotal ord som behöver förklaras. Några av dem (med undantag för — artis, notìs, palaka, pranara, wisnus) hade hittills inte upptecknats någonstans: artis (guwus, mokslī) (29), diewys, diwiesina ’vana?’ (43), korūtùs (kibus, wiburus) (29), laupau (ramìnu) (23), likeike, ligeiwe, ligbunìe (draugie) (37), ligbunis, ligeiwis (draugas) (37), mediote (iżkela) (40), notìs (nupoulys) (7), nukrittys ’olycka’ (7), palaka (ongala, galon) (39), pranara (palinkiems) (11), rūmùs (swarus, sunkùs) (18), rumei (sunkei) (18), swīlkni (: Funda) (18), sztikies (żinys) (9), tauksžūs (adar’s) (28), trakouiu (ketous prisz) (33), widoule (adv. Intus) (22), wisnus (wissoks) (27).

Förutom enskilda ord innehåller ”Žodrodys” olika litauiska ordkombinationer, huvudsakligen översatta från latin. Men det förekommer också levande folkliga uttryck och fraseologismer, till exempel: Wisso partekes (3), žinę doute (7), kojem’s wale doute [: se fugae] (8), muni mėig’s apniko (8), didys sziurpulys apniko (40) med flera.

Ordbokens struktur är mycket enkel: latinska ord anges alfabetiskt med sina grundformer, liksom karakteristiska ordkombinationer som förekommer i texten

304

…giska; därefter följer motsvarigheterna på litauiska. De är inte semantiskt differentierade och inte uppdelade efter betydelse. Det finns inte heller något illustrativt material, bortsett från ett fåtal ordkombinationer som ersätter motsvarande latinska uttryck. Ur lexikografisk synvinkel är ändå ”Žodrodys” den bäst bearbetade av Daukantas ordböcker. Den är liten till omfånget och begränsad till en viss text; dessutom förbereddes den för tryckning och gavs ut. Eftersom författaren behärskade latin väl kunde han därför enkelt men omsorgsfullt ange de litauiska motsvarigheterna, oftast flera för varje ord, utan att lämna ord eller fraser oöversatta och genom att fullborda sitt arbete.

Språket i ”Žodrodys” är starkt samogitiskt. Det framgår av former med typiska fonetiska särdrag hos den samogitiska dounininkai-dialekten, till exempel: sūsiū — susieju (4), sesou — sesuo (37), rekał’s — reikalas (26), reek — reikia (36), miłta — miltai (36), meldū — meldžiū (27), dongus — dangus (8) osv. Endast undantagsvis skrivs singular nominativ av substantiv i första deklinationen med den hög-aukštaitiska ändelsen -as, till exempel: draugas, tarnas (8).

3. Polska-litauiska ordboken

S. Daukantas största och mest betydelsefulla lexikografiska arbete är den polsk-litauiska ordboken. Dess manuskript (SD12) består av tre mycket stora, inbundna volymer (format 35,5 × 21,6): volym I A—M, 1—733 s.; volym II N—P, 722 s.; volym III R—Ž, 1—822 s. Manuskriptet saknar författarens namn och titel, är mycket vackert och läsligt skrivet samt välbevarat. Texten är inte paginerad och löper alfabetiskt, uppdelad efter enskilda bokstäver. Bokstäverna anges högst upp på sidorna och dessutom på utstickande flikar som fästs vid kanterna, så att man genast kan se var orden under respektive bokstav börjar. På det tjocka, något gulnade papperet kan man på många ställen högst upp på arket (på vänster sida) se ett litet vattenmärke från pappersbruket: Фабрики №4 Аристархова. Eftersom papper från Aristarchovs bruk, tillverkat år 1850, märktes med ett sådant vattenmärke⁹ och S. Daukantas dog 1864, kan man dra slutsatsen att den polsk-litauiska ordboken skrevs mellan 1850 och 1864. En liknande uppfattning, grundad på pappersbrukets vattenmärke, har också framförts av avdelningen för manuskript och sällsynta tryck vid Vetenskapsakademin i Litauiska SSR. (Skrivelse nr 715—139, 1961.III.27d.) Det har hittills inte varit möjligt att fastställa ett mer exakt datum eller omständigheterna kring ordbokens tillkomst, eftersom uppgifter saknas såväl i själva ordbokstexten som i andra skrifter av Daukantas eller skrifter som berör honom.

Ordbokens polska register innehåller sammanlagt 56 567 ord (volym I — 16 750, volym II — 19 360, volym III — 20 457). En betydande del av orden har hänvisningar med ob. (=se) till andra ord, till exempel: Absolutum, ob. Absolut (I, 2); Amantka, ob. kochanica (I, 7); Aniżeli, ob. niż (I, 9); Bablac, ob. babrać (I, 19) osv. Antalet litauiska motsvarigheter är mindre — 37 677 ord (volym I — 14 280, volym II — 14 287, volym III — 9 110). I enskilda bokstavsavsnitt i volym III är motsvarigheterna särskilt få. Exempelvis finns det under bokstaven T bara 20 litauiska ord (medan de polska är 1518), och under U (s. 439—504) — 8 (medan de polska är 1698). Under bokstäverna W, Z och Ž finns åter betydligt fler litauiska motsvarigheter. Det verkar som om de litauiska motsvarigheterna skrevs in direkt när det polska ordregistret sammanställdes, utan att man sökte länge efter dem. När en litauisk motsvarighet genast föll S. Daukantas in,

⁹ S. A. Klepnikov. Filigraner och stämplar på papper av rysk och utländsk tillverkning under XVII—XX århundradena, 100, Moskva, 1959.

305

motsvarighet, skrev han in den bredvid det polska ordet; när han däremot inte snabbt kunde hitta en motsvarighet blev det polska ordet stående oöversatt. På bara några sidor (III, 570, 571, 601, 604, 605) skrevs ett tiotal litauiska motsvarigheter in senare, att döma av bläckets färg. Det förekommer emellertid många fall där det inte verkar ha varit svårt att skriva in litauiska motsvarigheter, men där sådana ändå saknas. Exempelvis saknar de allra enklaste polska orden motsvarigheter under bokstaven Sz, såsom Sznur, Sznurek, Szuba, Szukać, Szybko, Szyć osv. Det verkar alltså som om S. Daukantas på vissa ställen utelämnade de litauiska motsvarigheterna av brådska, när han först och främst strävade efter att sammanställa det polska ordregistret. Därför är många polska ord oöversatta.

Ändå innehåller det väldiga ordboksmanuskriptet omkring 37 677 litauiska ord, varav en del upprepas som motsvarigheter till polska synonymer och närbesläktade ord, till exempel: Wojkkarejwis III, 559; Wojownik — karejwis III, 560; Wojskowiec — karejwis, kariautos, kariautojas III, 560. En särskild undersökning behövs för att analysera och beskriva denna väldiga lexikala skatt och S. Daukantas polsk-litauiska ordbok; våra lexikografer bör ta sig an den utan dröjsmål.

För närvarande är det lämpligt att i allra största allmänhet framhålla att detta lexikografiska arbete av S. Daukantas är intressant och betydelsefullt ur flera synvinklar.

I ordboken finns många gamla ord belagda, vilka fortfarande användes av äldre människor på Daukantas tid men senare försvann ur språket. En av de första som uppmärksammade detta var S. Daukantas samtida M. Valančius, när han beskrev språket i Daukantas skrifter: ”....han ägnade hela sitt liv åt att främja det samogitiska språket och befria det från makaronismer. I detta syfte började han skriva på ett utvalt, ålderdomligt språk, som numera inte längre används bland samogiterna och därför är mycket osmakligt för läsarna”¹⁰. Exempel på sådana ålderdomliga ord är: aukles ’skor’ I, 468; Deja ’nöd, besvär’ I, 52; likys ’tal’ I, 629; majsna ’föda, foder’ III, 821; medzia, mede ’skog’ I, 609; notis ’händelse, tilldragelse’ II 688; strubis ’armbåge’ I, 639; taurage ’litet glas’ I, 160; traktis ’väg’ I, 366; warra ’tvång’ III, 547 m.fl. Detta skikt av arkaiska ord är en viktig källa för forskning om det litauiska ordförrådets historia.

Den största och mest betydelsefulla delen av ordbokens ordförråd består av ord som är gemensamma för hela nationen och visar det litauiska språkets rikedom och mångfald. De visar tydligt att litauiskan hade ett rikt förråd av egna uttrycksmedel och att barbarismer från den feodalt-kyrkliga jargongen, som kommit in genom religiösa skrifter, kyrkan, herrgårdarna och andra kanaler, var något påtvingat, främmande och onödigt för litauiskan. Hundratals litauiska ord som Daukantas belagt kunde i skrifter och i vissa dialekter ersätta främmande ord, till exempel: Apklode [”täcke”] I, 519; gaurūtas [”raggig”] I, 548; gobumas [”begär”] I, 605; globa [”omsorg”] II, 272; graižtwas [”skruv”] III, 513; kare [”krig”] III, 560; karejwis [”soldat”] III, 559; laikas [”tid”] I, 159; patoga [”bekvämlighet”] III, 593; pagalwe [”kudde”] III, 524; praustuwe [”handfat”] III, 509; paskolyti [”låna”] II, 560; pasaulis [”värld”] III, 576; riestuvėlis [”kavel”] III, 508; rangus [”färdig”] I, 368; stebuklas [”under”] I, 144; swidus [”glaserad”] I, 346; skindele [”takspån”] I, 362; siuwiejas [”skräddare”] I, 559; szliektuwe [”stänkkärl”] I, 566; trinka [”klabbe”] I, 503; taurė [”bägare”] II, 156; žarsteklis [”eldgaffel”] I, 515;

¹⁰ Se A. Janulaitis, Simanas Daukantas, 34, Vilnius, 1913.

306

žęjsti [”ronyti”] III, 6; wafanda [”adyna”] II, 129; waistis [”liekarstos”] I, 618; wirtuwele [”kuknia”] I, 583; wiltis [”nodieja”] II, 19 osv.

För S. Daukantas var folkspråket den allra viktigaste källan till den litterära språkets ordförråd. I sitt verk ”Būde” skriver han: ”Det är ännu mer förunderligt att denna vårt språks uråldrighet inte bevarades av våra prästernas skrifter, utan [men] av våra kloka höglands- och låglandsmödrar i deras mossbelupna hem mellan skogarna; de, säger jag, bevarade vårt forntida språk, som vi i dag, deras barn, kan vara stolta över och berömma oss av” (s. VIII).

Bland de folkliga orden påträffas en hel del samogitismer, t.ex.: *ergla ’upptåg, skämt’ I, 62; *gužūti ’resa’ III, 559; įtartė ’misstanke’ II, 446; *ingis ’flintskallig’ II, 653; įbingis (= įbingęs) ’rasande’ III, 49; *kernoti, ’skälla ut, bespotta’ I, 574; kampinė (=kampinė) ’stege’ II 619; nulyda ’skydd under takfoten’ II, 600; *skirilus ’åtskillnad’ III, 582; *szažulietis ’skugga’ I, 132; *teklus ’flöde, rinnande’ I, 134; wieługa II, 544; žajmoti ’leva rövare, skämta’ I, 141 osv.

I ordmaterialet förekommer också nybildningar, t.ex.: bewajkybe ’barnlöshet’ I, 37; bewunde ’utan vatten’ I, 50; bediewybe I, 15; beszalybe ’opartiskhet’ I, 43; bepradybe, praamžybe I, 44; darboviete III, 511; kraulejdis ’kirurg’ I, 111; kirptuwe ’frisörsalong’ I, 28; klausituwe ’auditorium’ I, 16; kakloraizztis I, 398; kalietuwe ’fängelse’ III, 540; lygsware III, 32; łajkrazsis ’krönikör’ I, 9; łajkoskajtlus ’kronologi’ I, 124 osv.

S. Daukantas omfattande polsk-litauiska ordbok har alltså ett rikt och varierat innehåll. Det är värt att uppmärksamma den närmare vid undersökningar av det litauiska ordförrådet och vid sammanställning av olika ordböcker.

4. Litauisk-latinsk ordbok (början)

Bland S. Daukantas handskrivna kvarlåtenskap (SD 14) finns ett manuskript med början till en litauisk-latinsk ordbok (A—G), bestående av fem hopsydda häften i stort format (35,2 × 22,2), vart och ett med 40—48 sidor (sammanlagt 224 s., varav 48 är tomma). Ett häfte är ett duplikat (mer än 50 utklippta ord på A har klistrats in; de återfinns också i de två andra häftena med bokstäverna A respektive A—B).

I ordbokens litauiska del (ordregistret) är 3977 ord tydligt uppställda i alfabetisk ordning; flertalet har inga latinska motsvarigheter (det finns endast omkring 1600 sådana).

Vid sammanställningen av det litauiska ordregistret användes G. Neselmanos ”Wörterbuch der litauischen Sprache” (1851). Detta framgår först och främst av de direkta hänvisningarna till Neselmano (Daukantas anger honom med förkortningarna Nesel., Neselm.), som lagts till vid vissa ord (t.ex. Apgėłaj 14, Arakis 15 osv.). För det andra förekommer vissa ord (t.ex. Atdaga 62, Auklis 74), uttryck och fraser endast i Neselmanos och Daukantas ordböcker; även dessa kan därför stödja påståendet att Daukantas använde Neselmanos ordbok, t.ex.: Abejotinas zweifelhaft (2), akys apteka aszaromis (17), marczios aszaras gérti (17) osv. Någon blind efterföljd av Neselmano kan dock inte skönjas, eftersom många ord har utelämnats och ett stort antal nya har lagts till. Daukantas förhöll sig kritiskt till Neselmanos ordbok (se det följande avsnittet om Daukantas anmärkningar till Neselmanos ordbok) och använder den på ett kreativt sätt. I slutet av A-bokstaven antecknade S. Daukantas med blyerts antalet ord (1080 słow) och tillade att Ruigys och

307

I Milkaus ordböcker finns endast 495 ord (u Ruhiga V Milke 495). Det är tydligt att Daukantas också hade dessa ordböcker i sin ägo. Att han använde Milkus framgår av en samling ordspråk i ett annat manuskript (SD 27), huvudsakligen hämtade ur Milkaus ordbok (s. 156–166). Där står det: Dikcionar. Milke. Patarles Lietuwiskas (159). Troligen använde Daukantas främst Neselman, vilket framgår av hans talrika anteckningar om Neselmans ordbok. Dessutom var Neselmans ordbok större än Rugis och Milkaus ordböcker. Att Daukantas använde Neselmans ordbok, utgiven 1851, visar att arbetet med Daukantas litauisk-latinska ordbok inleddes efter 1851.

Det är möjligt att Daukantas också hämtade en del från K. Širvydas ”Dictionarium trium linguarum” (1713), som fanns i hans bibliotek¹¹. Det var svårare att använda denna ordbok för att söka litauiska motsvarigheter till latinska ord, eftersom den i första hand ger polska, inte litauiska, ord.

Från K. Širvydas kan Daukantas ha hämtat ord, främst nybildningar, som endast förekommer i dessa författares ordböcker, till exempel: Auksadajlis, Auksadajle (21), Apkopa [= Akuopa] (45), Apaline [= Apwaline] globus (55), Arklagidis (57), Atateisa (61), Atkalbis (65), Atpjauklas (67), Atskaitine ’orakel’ (68), Atžwilga (73), Austuwe ’vävstuga’ (76), Dousnis (129), Drajkčios (129), Bostós (99), Dunciakalis V dąntkalis (135).

Av olika antydningar av S. Daukantas (se SD 19, 27 m.fl.) och hans anteckningar om de äldre skrifternas språkliga renhet¹² framgår det att han hade använt M. Daukšas och K. Širvydas skrifter, olika översättningar av Bibeln, L. Ivinskis kalendrar m.m.

Den största delen av S. Daukantas litauisk-latinska ordbok består av allmänlitauiska ord, hämtade ur skrifter eller nedtecknade ur minnet. De flesta förekommer i alla ordböcker och är välkända (t.ex. Antakis, Akłas, Akmų, Adata, Alsinti osv.).

Förutom det allmänlitauiska ordförrådet finner vi i Daukantas ordbok dialektord och samogitiska ord, däribland sådana som ännu inte har belagts i några andra av hans skrifter, till exempel: *Apsokortina (52), *Apuszrotas ’epnūšynas’ (55), *Atentis ’kommande’ (62), Atide (63), *Atsiauta (69), Atwarstaj ’tömmar’ (73), Atžwilga (73), Balinys (81), Blusouti (97), *Daba (111), Glistė, glistele (155), *mandyti (153).

Ordboken innehåller neologismer, av vilka Daukantas skapade ett betydande antal i sina skrifter, till exempel: rodwalandys ’visare för klockans timmar’ (13), Apigarda vide *Apikarta (41), Atskalybe (70), *Auda ’kort sång’ (73), Aukautuve (74), Auglinikas (74), Ausurakstis auriscalpium (76), Balsauti ’stavelseindela’ (83), Balsouka V soukbalse prosodia (83), Balsakajitis hirquitallus (83), Bausina (87), Bandisena (84), Bendryba commercium (89), Begalas infinitas begalo (88), Begieda impudentia (89), *Bylys V bilis orator (93), Bilawijte — Bilwijte forum, forum competens (93), Brajža caracterus (99), Brajzintuwe caleographia (99), Budelietuwe suplicii locus (103), Dijnalginikas V dijnalgis (124), Driegnamierė hydrometria (131).

Bland ord som inte längre används i dag kan följande arkaismer nämnas: Arwos tren (58), Aszma likas decimus octavus (59), Bentis ’vän’ (90), Wetusze ’gumma’ (97).

Vi finner också lånord, som Daukantas försökte undvika och ersätta med litauiska ord, till exempel: Abelnas (5), Abrusós (7), Aružna (10), Alasas (10) osv.

¹¹ Se J. Lebedys, Simano Daukanto biblioteka. — ”Lietuvių literatūros instituto darbai”, 1, 51—83, Kaunas, 1947.

¹² Vår forntid, 1, 4—5 bok, 785—786, i Tilsit, 1922.

308

Från vissa lånord leder hänvisningen vide (vid) till litauiska ord, t.ex.: Abrozas vide pawėkslus (7), Adina vide waląnda (12), Apiera vide Auka (14), Apierawoju vid aukauju (14), Apierawoties vid aukauties (14), Apierawojimas vid aukawimas (14), Apierawotojas vid aukautojas (14), Apierawotinas vid aukautinas (14), Aptiekorius, Wajstinykas (15), Arszus […] narsus (15); Arszumas vid. narsumas (15); Atpuskaj vid atjadaj (18), Bagočzios vide diczturtis (80), Bagotas vide turtingas (80), Bagotis vide turtą, turtingumas (80), Bahkis vide sie (81), Bahwonas vide stabas (84), Barawikas vide joudwirszis (85), Bartis vide drewe (85), Biesós vide welinis V welnias (92), Bikswas vide kėlnes (93); Caras vide wieszpats (107), Czerepe vide poudszuke (107), Czertas vide welnias (107), Czėznis vide pôta (107), Częstawoti vide wajszinti (107), Delmone vide kiszene (119), Drocziós vide Trintojas (132), Dzėgorelós vide waląndinis (138), Gonta vide skindele (157).

Bland lånorden förekommer lettiska ord som Daukantas ville använda för att berika det litauiska litteraturspråkets ordförråd eller som han använde som ord kända i sin dialekt ¹³, t.ex.: Austrumas oriens (76), *dwiesele ‘vėlė’ (136), *Dwieselyba (137), *Gôtina ‘jauna karvė’ (158), Gõwe vide karwe (158).

Vissa ord har hittills påträffats endast i denna ordbok och har fram till nu inte tagits med i excerpteringssamlingen för den stora ”Litauiska språkets ordbok”, t.ex.: Apskrūbtinai definite (8), Apłankiej arcuatim (48), Apmaukne cataplasma (48), Bąndiesós vide bąndini-kas (84), Bąndkijmis (84), Bąndakmis basaltę (84), Bakłásos prostratus (89), Bitmede geum rivale (94), Blaksoti (96), Bórniòs blesphema (98), Dīlbiós V dilsbiós observator, speculator (124), Drozės, drozėlas ramentum (132), Durkle vide perstekie (136), Globós ‘globingas’ (156), Gabingas venerabilis (145), Gurbuzė (163), Gwildós ‘lengvai išsigyldenąntis’ (164). En del av dem har ännu inte klarlagts; andra (t.ex. gvildus, globus) kan bidra till att berika litteraturspråkets ordförråd.

Förutom appellativer anges ett tiotal egennamn, t.ex.: Bartuva upis (85), Bartije (85), Budwite (104), Dunajós (135) m.fl.

Ordbokens uppbyggnad är mycket enkel. Den är ett alfabetiskt register över litauiska ord med latinska motsvarigheter, vilka saknas för en betydligt stor del av de litauiska orden. Inom bokstäverna följs inte en strikt alfabetisk ordning. Upprepningar förekommer. Då och då förklaras ord, t.ex.: Arkstinas, en bred lie som man använder när man plöjer med oxar i stället för en piska (10); Amyta, hustruns mor (12); Awynas hustruns bror (18); Awyniene hustruns brors hustru (18); Bórinti (att kalla fåren till hjorden) (98); Dermie ornetum som täcker åkern (119).

Förutom latinska motsvarigheter finns i ordboken några polska och ett fåtal tyska motsvarigheter, t.ex.: Abejotinas zweifelhaft (2), Aspergiesina Schutz (8), Abžignósina seegen (10), Acziù dėkoju (8), Akywas ciekawy (9), Akywyba ciekawos (9), Akylumas umiejętność (9), Aklinaj nasliepo (10), Ałwas czyza (11), Alwienas każdy (11), Basti [=Besti] stecken (86), Bastunas untertreiber (86), Bastujis sich herum treiben (86), Delsounis ein langsamer (119), Duma consilium status (königliche rath) ukės — duma (134), Dwibuga [= Dwiguba] verzweifelung (137).

Vid vissa ord ges (detta förekommer sällan) illustrerande meningar, t.ex.: jautej ir kómelej czistą abraką ies (7); kanapej ataka (9); dūna akieta (9);

¹³ A. Kalnius, Simano Daukanto raštų žodynas, 37, 164—169 (handskrift, Kaunas, 1937); E. Frankel, Letticismen in Daukantas Wortschatz. — „Filologu biedrības raksti“, 11, 52—63, Rīga, 1931.

309

warpa akūtota (10); Aczio mergelė̃ óz meilės zodelus (10); alodami baida wilką (11); Adous, kad kulej žalous (13); piedsakis aptika kiszkį (15); asztonetą bandos majtinù (17); akys prawejzeie belaukdamas, akiu pasikłausk (21); Diewe dùk isz tawa burnos i Diewa ausį (22); alki óžmesti (26); ahutis sznekutis (30); alós ne undau, kunigaj nepijmenis (30); aló twindau (30); unt alódes tankaj nusproga (30); rejk kojes abkabinti (45); balsos apkimo (45), puolau kojump jo kajp apmires (48); apniko bajme (49); apskardó lejd (51); (aptems saule) (o mienou nežibies) (54); szunitej atako (61); atkuta kajlis (65); wajkaj pakirda (69); atsidiejes dirbti (69); auksine drobe (75); ausys spinkterieje (76); nu bajmes dzius (81); i baudżiava ręngtijs (87); beraline douna (90); bieso siekla (92); atóko kirwis (98); pelkes burg (105); kajp gaidys nucžiožęs (109); sawo numù dabą sekę (111); dabar trąksmą nieks nedaro (111); dabar wakars ne paskutinis (111); darbó darbą atliginti (114); galą daryti (114); dantys swemb, skaud, gėl (117); deja po dejos, kad rejk mirti be sawo wieros (118); ligo pasidergęs, tenegul isizer-ges (119); kas par desti? (119); dewineis zambejs ar (120); deszimtie szijną piaun (119); wilkaj musų szuni sudikoje (123); dilgeles bej usnis óžzelsaj iū rumus (124); dijna butoie (124); medis iszdórbęs (128); mesa padósusi (128); douna awiżajne…; mijżajne… siuksżte, beraline, dirsajne (: prover. douna awiżajne, putra dirsajne) (128); douti douklę (129); (smólkej linoti) vilkdújo linoti (134); jauns żmogós dumaj dūkiniedams (134); (dwilinkas pro angą iszmóko) (137); dziowas tajks, oręs tajks, szijno — tajks, kuręs — tajks, rudines tajks, siejes — tajks, Kulęs — tajks, pawasario — tajks (138); Eija numù (141); (bludas, sóężieje) (141); (kajus engti) (142), numaj et sau (143); galis óz gali (146); galutines pasaules (147); bandą gan yti (147); ugnis apgeso (151); płonaj gijes werpti (153); gijd gaidys (153); giluma mandyti (153); iszglęęs kajp gribas (155); ugnes glistele (155), grina derwa (160).

Vid Aj! Ale hittar vi meningar ur Donelaitis ”Metai”, nedtecknade med förändrad stavning, med utelämningar och förvanskningar, nämligen till exempel: Aj kór dingo wieżlibums mūsu gadinù! (16); Aj! kajp wejkej jaunistełes nudile diinełes! (16); Aj! kór dingot gĩidras jus pawasari dienas? (16); Aj! diel ko ponus tajp skaudzej kąntino ligas, todiet ji tajp daug pirm laiko giltine sóko (17); Aj, kór dingtų ponaj kad ije burù netektų (17); Aj, kór dingot jus Letuwiszkas gadineles, kajp kad Letuwej gudiszkaj, ar Lenkiszkaj ir wokiszkaj kalbiete nemokieje (17); Ale ne wokiszkaj, kajp keles moteriszkes jau prasimanę, bet Lietuwiszkaj kożna tarp jù apsigłamżę (23).

I ordförrådets språk är särdragen i de samogitiska dounininkai-dialekterna tydliga, eftersom Daukantas var en företrädare för denna dialekt och huvudsakligen skrev med sin egen dialekt som utgångspunkt. Omkring mitten av 1800-talet börjar Daukantas höglitauanisera sitt språk och undvika typiska samogitiska drag. Sådana strävanden avspeglas också i ordförrådets språk, där man skriver: Agūna (9), Atieszkoti (62), Auksawiete (75), Atđanga (62), Awinas (77) osv. Här och där hänvisas från samogitiska former till hög-litauska, till exempel: Bėgti vide bajgti (90). Det förekommer också hyperkorrektioner, till exempel: Akytas V akietas, dūna akieta (9). På vissa ställen anges samogitiska och hög-litauska former parallellt, till exempel: Ajtioti, vel ajczioti (9). Bajgti… bęgti (80), Degas V deglós (118), Gywentos incola vel gywentojas (155), Gundintojas, gundintos (163). I några fall hänvisas från hög-litauska ord och former till samogitiska, till exempel: Antis vide pyle pl. pyles (13), Antinas — vide gaigalas (13), Awiża vid. wizgė (19), Delgeliu [= nässlor] vide notrinos (118), Duktie vide dóktie (134), Dulkinti vide dókinti (134), Giedoti vide gij-

310

doti (152), Giejdra vide gijdra (152). I allmänhet varierar språket i ordboken och är inkonsekvent; de samogitiska dialektdragen gör sig fortfarande starkt gällande. Det förekommer korrekturfel, av vilka författaren själv har rättat en del med blyerts.

5. Mindre lexikografiska arbeten och anteckningar

I S. Daukantas handskriftsarv finns mindre ordlistor och lexikografiska anteckningar, infogade i olika historiska och andra material eller sammanställda separat.

a) Vocabularium. Ett av S. Daukantas manuskript (SD27, s. 1–241, format 35×22) börjar med en liten lista med grekiska, franska och litauiska ord (s. 1–4; 246 trekolumniga rader, uppställda i två kolumner), med rubriken Vocabularium, ovanför vilken en annan hand (i manuskriptmappen anges att det är M. D. Silvestravičius handstil) har skrivit Margumynai.

Av datumen för de verk som nämns i manuskriptet kan man dra slutsatsen att Daukantas trespråkiga ordlista sammanställdes efter 1839. Papperets tillverkningsdatum (1836), som kan fastställas genom pappersbrukets vattenmärke (det är litet och runt, med en dubbelhövdad örn i mitten och inskriften Ярославской фабрики князя Гагарина längs kanterna), bekräftar ungefär detsamma¹⁴. Eftersom pappersförråden på den tiden vanligtvis inte var avsedda att räcka längre än tio år kan man därför anta att den trespråkiga ordboken sammanställdes mellan 1840 och 1846. Troligen skrev S. Daukantas, påverkad av den jämförande språkvetenskapen och med önskan att visa det litauiska språkets ålder och närhet till grekiskan, till några sidor med besläktade och något likartade (de franska orden är oftast olika), men sinsemellan helt obesläktade ord på grekiska, franska och litauiska, som exempel på språkens släktskap. Hittills har man inte fastställt varifrån motsvarigheterna hämtats.

Här är några exempel ur ordlistan (s. 1): keras corn — keras; kierō je tons — kerpu; aihos doubur — auka; klaō je brise — klunu; akōn dard — akuotas; polis — vill — pilis; anadidōmi nendre atidūmi; gramma lettre grometa; agchi l’ocil akis; podos ped péda; ōde chant, audōiu auda. Några av motsvarigheterna härstammar från en gemensam rot (till exempel podos ped, péda), medan andra inte har något gemensamt (till exempel aihos doubur — auka). Ibland ställs ord som Daukantas själv har nybildat mot de grekiska orden (till exempel ōde och auda).

Ordlistan är inte alfabetiskt ordnad och är mycket liten, men ändå kan den betraktas som ett försök till en jämförande ordlista, vilket ökar antalet ordlistor av detta slag.

Det bör noteras att det endast är i denna ordlista som franska motsvarigheter anges; i Daukantas övriga lexikografiska arbeten har sådana inte påträffats. Endast J. Šliūpas uppger att M. Valančius fick S. Daukantas att skriva av en polsk-fransk ordbok. Ingen annan nämner detta, och inga spår har bevarats av att Daukantas skulle ha skrivit av en sådan ordbok. Potockis polsk-franska ordbok (1813) och några franska ordböcker fanns i Daukantas bibliotek¹⁵, så det är tveksamt om det fanns något behov av att skriva av ordboken.

b) Material för litauisk lexikografi. I bunten med S. Daukantas manuskript, märkt SD15, finns 17 stora blad (36,3 × 22,5) med diverse lex-

¹⁴ Jfr C. A. Клеников, anfört arbete, 101.

¹⁵ Se J. Lebedys, Simono Daukanto biblioteka. — ”Lietuvių literatūros instituto darbai”, I, 64, Kaunas, 1947.

311

sikografiskt material. På ett löst blad (vattenstämpeln från pappersbruket anger 1837) har flera tiotal litauiska släktbeteckningar skrivits ned med tyska motsvarigheter (t.ex. Tėwas, Motina, Brolis, Awynas, Mosza, Laigonas, Žiedzei osv.) samt namnen på nio månader (Wasaris Januarius; Kowinis Hornung V Kowas; Karwelinis Mertz; Gegužinis V Gegužė April; Semenis Maj; Birželis Brach-monat; Lepas menu Heu — monat V Lepa; Piutis Augustmonat; Rugus menu V Rugginis Herbstmonat). På det andra bladet (vattenstämpeln från pappersbruket anger också 1837) finns först tio litauiska ord med tyska motsvarigheter, och därefter har mer än 40 preussiska ord skrivits ned med litauiska och tyska motsvarigheter (t.ex. Galbo V Galwos das Haupt; Linno Linnaj das Flachs; Saydit V saugok hüte dich; nevvintas V devintas; galintwvei, tödten). De har skrivits av (några med ändrade ändelser) från G. Neselmanns verk ”Sprache der alten Preußen” (1845). På det tredje dubbla bladet har flera tiotal namn på träd och buskar skrivits in med polska motsvarigheter (t.ex. ąžuolas dąb; Serede Trzesznia; Putelis Kalina). På ena sidan av det fjärde dubbla bladet har man börjat skriva ord

gråta, gå, picka, tala, slå, skalle, para, knak­soti, springa, skapa, skälla, ligga utsträckt och valgvei synonymer (för gå, tala, knaksoti och springa anges ett dussintal) och strukits över. På den andra sidan av detta blad följs några vardagliga anteckningar av årtalet 1861. Sidorna 3—4 utgör ett utkast till ett polsk-litauiskt ordboksblad (III, 675—6), skrivet (att döma av bläckets färgstyrka) tidigare än det första bladet.

Efter fyra lösa blad följer ett häfte med 6 ihopsydda dubbla blad (s. 1—24), där mer än 700 litauiska ord har skrivits ned utan alfabetisk ordning, ibland med polska, tyska (sällan) och latinska (mycket sällan) motsvarigheter, förklaringar, ordspråk och talesätt (flest på s. 11—14). I de mycket breda marginalerna på vissa sidor (1, 7, 11, 13) har bibliografiska uppgifter (boktitlar m.m.), utdrag ur historiska källor och andra anteckningar skrivits ned. Vid tjurnamnen (Kerszis, szjemis, Žalis, laukis, balnis osv.) står på polska: jak u Greków. Vid ordet versti nämns på latin: wersti wersta akmou ož-werstas uti apud Romanas (4). Det står klart att S. Daukantas vid den tiden intresserade sig för släktskapet mellan ord i det litauiska språket och ord i de antika språken.

Av datumen för den litteratur som nämns i marginalerna (1, 13) kan man dra slutsatsen att denna ordlista av Daukantas sammanställdes efter 1845.

En del vill betrakta denna samling litauiska ord av Daukantas som början (grunddragen) till en litauisk ordbok¹⁶, men i själva verket är det bara en första, osystematiskt (icke-alfabetiskt) nedtecknad ordlista, ett obearbetat lexikografiskt material som inte kan kallas ett försök att sammanställa en litauisk ordbok, än mindre eftersom motsvarigheter på andra språk som lagts till vissa litauiska ord visar att materialet också kan ha varit avsett för tvåspråkiga ordböcker (litauisk-latinska, polsk-litauiska). Det är knappast troligt att S. Daukantas tänkte sig att sammanställa en enspråkig (förklarande) litauisk ordbok.

c) Anmärkningar om Neselmanns ordbok. S. Daukantas använde K. Sirvydas, Rūgys, Milkus, Neselmanns och andra ordböcker. Han slog oftast i Neselmanns litauisk-tyska ordbok (1851). Detta framgår särskilt tydligt av Daukantas många anmärkningar om Neselmanns litauiska ord. De har skrivits ned på separata stora

16 Se Simonas Daukantas, Rinktiniai raštai, 13, 1955; K. Grigas, Simonas Daukantas — lietuvių tautosakos rinkėjas ir leidėjas (autoreferatas), 7, Vilnius, 1958.

312

blad (SD19), som omfattar sammanlagt 36 sidor. Endast fyra dubbla blad (s. 9—22) är märkta med siffror (1, 2, 3, 4), medan de övriga är onumrerade. Först (s. 1—7) följer huvudsakligen enskilda litauiska ord under bokstäverna A, E, J, U, V, T och andra (mer sällan), varav de flesta är avskrivna från Neselmanns ordbok; ibland har de tyska och polska motsvarigheter, korta förklaringar, ordkombinationer och anmärkningar om ordbruk. En del av de nedtecknade orden finns inte i Neselmanns ordbok och tycks därför vara tillägg. Från s. 9 (s. 8 är tom) börjar sammanhängande anmärkningar om orden på bokstäverna D, Č, M, P, S och Š i den litauiska delen av Neselmanns ordbok; bland dem förekommer även några ord under andra bokstäver, hämtade ur ordboksartiklar i Neselmanns verk. Det framgår att anmärkningarna inte är ordnade alfabetiskt, att de till en början (s. 1—7) är mycket osammanhängande och huvudsakligen består av enskilda ord; dessutom saknas anmärkningar om ord under vissa bokstäver (t.ex. B, L, O, U, Z, Ž) (antingen har det aldrig funnits några eller så har de ännu inte återfunnits).

S. Daukantas anmärkningar är av olika slag, men oftast påpekar han att Neselmann använder ett visst ord eller en viss form, medan Daukantas anser att ett annat ord eller en annan form bör användas. När Daukantas invänder mot vissa uppgifter i Neselmanns ordbok och föreslår andra motsvarigheter stöder han sig på språket i sin hembygd, särskilt det individuella språkbruket och sin språkkänsla. Därför är många av hans anmärkningar subjektiva, ogrundade, petiga och till och med felaktiga. En del av dem är obegripliga utan Neselmanns ordbok. Ändå ger de mycket material för studier av ordbruk, geografi och historia, särskilt för att belysa skillnaderna mellan ordförrådet i skrifter från Ostpreussen och Litauen. Som illustration återges här de fyra första sidorna med anmärkningar, utan att ändra deras stavning eller rätta felen, och med anmärkningarna åtskilda av snedstreck. Endast undantagsvis, för att göra texten lättare att förstå, läggs ändelser till inom hakparenteser, fel rättas osv.

[1] Atamusyna i stället för alūzna /Atasas szum/ Alasawoti szumic, jag skriker på polska /alba odzież do mszy alba/ Alġoczius tageloner inte algininkas /alġoczauti/ armbåge och ułektis stor skillnad /inte aloju, utan uju ujdami bajda wilka/ Almens elmens, i stället för sriutas gelmes /Atmonas, Kuhpächter/ Alpti omledawac /Kwosas i stället för alūnas/ Alwas cina /Alwienika[s], Geßkan[ne], Žiamaj piltiuwe/ Inte supokle utan supyne /Amas inte amalis mispeln/ Dygulys Stich, inte amazuj /inte ambriju utan wambrytu/ inte amteru utan wam pteru /amzius [Nes. Amžis]/ /inte anakinoju Szem. oznaczę dirbinti darydinti/ andaj för länge sedan på Žmudž. i förrgår /Andainiszkis, Žem. vorgestern, wasci, užwakarzykstias/ [Anapus i stället för Anupus /Ane vide Ona/ Ant ankszczia i stället för pałukas, pakłau nas, /Paanks-cioju mas paskoliju/ inte ankszta, utan ankžtima /u Žmudzinuo naziwasę pamatą/ inte antrokaj, utan paales podpivki /inte Antuke Steinschwäger, kutupis—u Žmudz/ Aparas i stället för apwaras, att öppna /Apczorus V awcziorius, awiganis/ Apieka se głoba /Apekunnas, V głobiejas/ Apekunyste, omvårdnad/ Apynys /Apinojis humleträdgård/ Apinwarptis humlestång /Apinwirkšte stengelho fen/ Apūkas härfågel/ Auka /Apsabas, i stället för dra-bužis, apdaras/ Apsacas, kūlnis /Arosas v Karosas/ Žiewie arbona /Erdwas ardwas za erlas breit znaczy płaty/ Arkliġone, hos oss prigule /aroda, aro das sädesmagasin/ asa i stället för ąnsa, /inte asdinis utan ąnsinis./ inte asoczius utan ąnsoczius /inte dwiasis, utan dwiąnsis/ Aszajos hos Žm. baljor /opuscil aszarotas wejdas aszarotas, skrūstai aszaroti/ Aszmen stammen, jag förstår inte/ opuszczony aszminūtas asztūniokas /Asztraregis Žem. Luszis/ aszrinti, aszrus, was. łandus, därifrån galandu/ Aszarys pl. aszatej hos Neselm. Aszutas /Aszatine, drobe/. Aszatinas /Aszatiutas/ Aszwoke i stället för Aszoklej /Aszoklynas/ Atezaiza, grobes Tuch grovt tyg milas /Wolas/ Atkonieze, Tanka Žem. tall, užriszys /Atakaj dröschaker leke/

[2] Atklapas Žm. atlapa orättvis /inte Atpencz, utan apent igen/ inte atrajte hos Žmu, utan atrajtaj /atrajoju, kawen, detta förstår han inte men säger gromulti/ atenczioj i stället för atejnanczio /atente framtid/ Aukle, pl. aukles. f. /Awałas pl. awałaj skor/ inte Au-

313

tawas lecz autuwas/ /Azdaba pagrazinimas/ Salyklinkas /Ažu/ Aismares, užmaręs /Aibrumas waser im munde/ nie Austuwas lecz stakles /nie gewerbe, lecz audeklas/ E [ord på E börjar, men blandas sedan] /Jedminis rzeczy do zjedzenia, /Eldijele rauch eröffnung bei Schamaj. /Būres segel, bures pakelti bures suleisti, /Akselis niema w Žmudž. /Jekas niema w Zmudz /Arelis /Grenže niem Z. /Iszėjga, stat, iszeginis drubazis /Iszejwis emigrant/ Ajtra /Pardem, perdiem parejti wskroś przejšć/ Dagtis u Nesel Ildegimis V Ildegis /Zwicėžki niema takego wyr. u Zmu. jak apimtinis nie sujemiejas lecz kajkaras harscher Stadskne /Prisiiekinu gahm werden u Zm. junkti, junkstu/ nie Isztuga, lecz pumpa u Zmud /parmuskza, Brei, Muhs/ Abolis. Zm. Obulas, Obolene Obulyne /Abare-piesas, V pisjas/ nie ūda lecz ūdega/ ūkas, nie okas jest instrument ktory wykwaszone i nie wysuszoni kajlus miękczy /ūkūti V wokūti/ nie Ubaga: wogis, ūgis/ nie wokiszkas, lecz ukiszkas Žem./ ukztis u nas pigule /Ungura Angerburg, /Ungure upe angerapp/ ermas, monstrum pl. ermai ermuties/ Ergle, blazen, szut/ Erglokės /ulbėti tetirwinas ulb/ ubauti, karwelis ubau, /nie unksna, lecz uksmie u Žm. /upu, nie[ma] u Žm. burejs szusniem/ atakkalus, attakelju aparnas /Atkakbywe [Akaklybe] upor przrekora /Upalis strumyk/ malas brzeg /upešmala brzeg rzeki/ upeplaudis niema u Žm. upeakis niema takego wyra[zu] forele/ ažu nie u Žmudzi /ne jauja lecz daba brakstube u Ž. /ikures, ikurti /nie Jaknas lecz kėpenas/ Apent znowu /nie Nėga po Žmudsku, niem[a] lecz spiekas/ [3] Judras žole [Išbraukta: rze-pak polny] /Jedrūs arklis kon prętko i wiele jedzący/ ne Jegzlis lecz pūkis jazgarz /Jakli [Jakti] osliepnąg nie Jengli [Jėnkti]/ Akti Apakti Prakti Užakti Apjakinti /Gentaras, lecz gintaras/ Jerka po Žm. irka /Prairikas przedowa część spodni gdzie sie odszpila/ nie Plebeja epomis, u Zm Jermėkas unterkleid po Polsku Giermak /Jerube rebhūne Kurapka haselhūner/ Apjeskoti /Nujiku po Žm. zdobyć kogo /jispiėti wagumi, nucziūpti/ Jomarkaj, u nas woratinkles po laukus; /Jonuszus, fam. po P. Jonuszewicz V Janusze, nie zas trawa Jomuszaus žole (Epheu)/ Josmenis hüfte? Žemaitisz /Jūsti ne josieti o Jūstyti nie josieti/ Apjostuwe eine Tepich eine Vorhang. Žem. Prijostuwe szirce kwartugas/ Jūjaus takego wyrazu niema u Žmudzi /Jūdis, po jüdybe/ nie Jūstu czernieje jūsti Že. jūdūti/ jūdyme czarne piętno nie studnia /Judus gansküchtig waid-wilkis wajdnotis /Judimas/ Junkykle der Koder lockspejse. Junkle tos sam /Jupa der Taler der Geistlichen Ž. /Jausti/ Jantoties dowiedwacsię /Prajauti przeczuwać priewidzie[c] z tąd Prajowas Prorok /Juntu wachen/ Juntus ne jutus /Jutrus lecz jautrus/ Jaučius Ž /Jaučinūs/ W [ord på V börjar, men blandas sedan] /nie wadini-mas/ Wakaru abend, u Žm. /Kulinis, na ktorym birwony prowadza/ naktowidas patiu naktowidu /dienwidis, dienwidiu atejau/ Wiloti, wiło /Wingurti [4] Tewikszczia der Geburtsort (3) /Teisiu, verrichten, abmachen (3)/ atteissa die entscheidung die abfertigung /Isztiesu, lejsten versprechen (3)/ Patejsei, warlich, in der That (3)/ Nemįtinka (3) za netink /Tikyba, 3, Glaub./ Isztikra, in der That, wirklich /Tilstus (3) to co tylus still/ Datiroju wirksamkeit eines Heilmittels /Nutirpintoja ein Fisch, Kramfisch, der Zitterrochen, Raia Torpedo (3)/ Truthahn /Patulzis geschwolene (3)/ Turinieju haben (3) /Turtule Kleines bezitthum /Neturte. 3. Armuth/ Nuturiu, gewöhnlich 3 /Tujnas eine Zaumstakete, eine Bohle, Pfahl (3)/ Wė kakas /Turte, es, f. die Habe (3)/ Tusznas leer hohl (3) /Tkapės smiertelna kosule/ Tryne eine Blase, eine Pustel, 3/ Trynis, Haut, Schwielen (3) /Trynetas schweelig (3)/ Trinia, Trinios Sagespene (3), Troszkybe Gier, Sucht (3) /Trudnas trudnastis Schwere (3)/

* * *

S. Daukantas började intressera sig för lexikografiska frågor i början av sin litterära verksamhet och upphörde inte att ägna dem omsorg ända till sin död. Det framgår av den lexikaliska rensningen i de arbeten han förberedde för tryck (även folkloristiska samlingar), berikandet av det litterära språket med olika folkliga ord, nybildningar och lettismer samt folkliga etymologiseringar (oftast ogrundade, naiva och felaktiga), vilka vi påträffar i störst antal

314

”Būdė”, och slutligen de lexikografiska arbetena. Några av dem påbörjades i ungdomen, men S. Daukantas kunde ägna sig åt dem först ganska sent och hann därför inte fullborda två påbörjade tvåspråkiga ordböcker (polsk-litauiska och litauisk-latinska), vilka utgör grunden för hans lexikografiska arbete.

De tvåspråkiga ordböckerna motsvarade behoven hos en ganska stor del av den tidens bildade befolkning i Litauen, som använde polska och latin för vetenskap, utbildning och kultur. De litauiska motsvarigheterna i dessa ordböcker skulle bana väg för det litauiska språket in i ett bredare samhälls- och kulturliv, där det ännu inte hade fått en tillbörlig plats. En tvåspråkig ordbok mellan litauiska och något främmande språk (polska, latin och senare ryska), eller en omvänd ordbok, fyllde på den tiden också funktionen av en förklarande ordbok; därför hade även S. Daukantas föresatt sig att sammanställa två stora tvåspråkiga ordböcker. Eftersom det polska språkets och den polska kulturens inflytande var starkt i Litauen och många litauiska intellektuella (däribland S. Daukantas) använde polska i sin korrespondens, riktades huvuduppmärksamheten mot utarbetandet av en polsk-litauisk ordbok. Av de bevarade manuskripten framgår inte att S. Daukantas skulle ha ägnat sig åt att sammanställa en ordbok enbart över det litauiska språket (en förklarande ordbok). På den tiden var detta en sekundär och alltför tidig uppgift. S. Daukantas (K. Nezabitauskas m.fl.) listor med enbart litauiska ord (vissa oalfabetiska), ibland även med förklaringar av enskilda ord, är inte utkast till enspråkiga förklarande ordböcker utan samlingar av litauiskt material, som delvis ersatte kartotek vilka kunde användas för att sammanställa olika tvåspråkiga ordböcker.

S. Daukantas lexikografiska ambitioner var stora, och han utförde ett betydande förberedande arbete: han bekantade sig med Milkaus, G. Neselmanos och andra ordböcker, sammanställde olika ordregister och angav tiotusentals litauiska motsvarigheter i den polsk-litauiska ordboken och på andra håll.

Källorna till de litauiska motsvarigheterna i S. Daukantas ordböcker är varierande. En del ord hämtades ur folkspråket, andra ur tidigare ordböcker och olika äldre skrifter. Det förekommer också många nybildningar skapade av S. Daukantas själv. Den allra rikaste källan till S. Daukantas ordförråd var folkspråket, hans modersmål och dialekt. Även om S. Daukantas tillbringade större delen av sitt liv på annan ort, stödde han sig ändå ständigt på det folkspråk han hade lärt sig i ungdomen: han skrev hela tiden på litauiska och ägnade en betydande del av sina skrifter åt folket, och enligt hans uppfattning hade folkspråket bevarat mycket från forntiden och var rikare och renare än skriftspråket.

Den litauiska delen av S. Daukantas lexikografiska arbeten är ganska rik och mångsidig. Sammantaget finns där mer än fyrtioåtta tusen litauiska motsvarigheter dokumenterade. Även om en betydande del upprepas, dokumenterade S. Daukantas överlag stora skatter av det gemensamma ordförrådet och mycket nytt material (arkaismer, sällsynta ord, dialektala ord m.m.). S. Daukantas strävade efter att rena och berika skriftspråket, och därför märks det också i hans lexikografiska arbeten att han försökte ta med så många litauiska ord som möjligt och ofta ange litauiska ersättningsord vid sidan av lånord, vilka han försökte använda i sina omfattande skrifter. På så sätt bidrog S. Daukantas till att litauiskt ordförråd kom in i skriftspråket och till att onödiga främmande ord avlägsnades. Även om S. Daukantas saknade en fast grund för sitt språkrensningsarbete och delvis vägleddes av naiva, romantiska föreställningar, och även om han i vissa fall tog miste och betraktade främmande ord som litauiska och litauiska ord som lånord, var den allmänna tendensen att rena språket progressiv, och hans ansträngningar var inte förgäves.

315

S. Daukantos ordböcker är inte försedda med lexikografisk apparat. I detta avseende är de mindre utvecklade än K. Milkaus, G. Neselmanos, A. Poškos och D. Sutkevičius ordböcker, vars ordboksartiklar är mer komplexa och innehållsrika och där vi finner fler lexikografiska inslag (förklaringar, olika anmärkningar, hänvisningar osv.). Handskrifterna till S. Daukantos ordböcker liknar mer enkla ordregister än något bättre bearbetade tvåspråkiga ordböcker. Registret till den litauisk-latinska ordboken har bara påbörjats (bokstäverna A—G), medan den polsk-litauiska ordboken har sammanställts i ganska stor omfattning. S. Daukantos återstående uppgift vid utarbetandet av den polsk-litauiska ordboken var att överallt ange motsvarigheter på litauiska, differentiera betydelserna och lägga till olika anmärkningar, hänvisningar osv. S. Daukantas hann inte slutföra detta arbete.

Eftersom S. Daukantos lexikografiska arbeten inte trycktes och var svårtillgängliga för andra, kunde de inte utöva något direkt inflytande på den litauiska lexikografins utveckling och höjning av dess nivå. De är betydelsefulla som ett uttryck för en omfattande strävan att bidra till att återuppliva det litauiska språket och berika, rena och utveckla det litterära språket. Eftersom dessa strävanden kom till uttryck i hela S. Daukantos litterära och kulturella verksamhet bidrog hans ordböcker, genom att dokumentera det litauiska språkets rika ordförrådsskatter som via hans övriga skrifter kunde införlivas i det litterära språket, indirekt till att befästa litauiskan i litteraturen och på andra områden av kulturlivet samt till att förbättra det litterära språket. Allt som S. Daukantas förespråkade för bruk var inte godtagbart; många av de arkaismer, begränsade dialektala former och misslyckade nybildningar som han använde vann inte insteg i det litterära språket. Även hans strävanden att rena språket var inte invändningsfria, men överlag bidrog S. Daukantos skrifter mycket till utvecklingen av det litterära språket. De utgjorde en språkkälla för senare författare, ordboksredaktörer och alla andra som intresserade sig för språkfrågor.

I dag är S. Daukantos lexikografiska arbeten intressanta och viktiga för den litauiska lexikografins historia som ett av de framträdande och betydelsefulla försöken att sammanställa tvåspråkiga ordböcker, avsedda att hjälpa litauiskan att vinna insteg i samhälls-, vetenskaps- och kulturlivet, fastställa normer för det litterära språkets ordförråd samt lägga grunden för att lära sig och använda litauiska.

Daukantos och andra kulturpersonligheters språkliga arbeten under 1800-talet bidrar till att belysa utvecklingen av det litauiska litterära språket, vägarna och metoderna för att tillägna sig och förfina språkliga hjälpmedel samt enskilda dåtida aktörers insatser i arbetet med att återuppliva och litterärt förädla litauiskan. I S. Daukantos ordböcker finns helt nytt material som inte har antecknats i andra källor (olika ord, deras betydelser, kommentarer osv.), vilket kan användas i lexikografiskt arbete och lexikografisk forskning. S. Daukantos lexikografiska material är särskilt viktigt för studiet av det samogitiska dialektordförrådet och för sammanställningen av en regional ordbok. S. Daukantos lexikografiska arbeten bidrar också till att belysa hans vetenskapliga, litterära och kulturella verksamhet. S. Daukantos lexikografiska arv bör således undersökas och användas ur olika perspektiv: som ett betydelsefullt bidrag till den föga omfattande litauiska lexikografin och som ett försök att återuppliva och utveckla folkspråket under en svår tid av livegenskapens förtryck av det litauiska folket.

S. Daukantos lexikografiska arbeten

И. Р. КРУОПАС

Sammanfattning

Artikeln ger en översikt över S. Daukantos (1793—1864) lexikografiska arbeten. Han var en berömd litauisk historiker, författare, folkbildare och samhällsaktör under 1800-talets första hälft. S. Daukantas strävade efter att utveckla och berika det litauiska litterära språket. För detta ändamål samlade han litauiska ord från folkspråket och skriftliga källor, sammanställde tvåspråkiga ordböcker (litauisk-latinsk, polsk-litauisk m.fl.), rensade språket från olika barbarismer osv. S. Daukantos största lexikografiska arbete är en polsk-litauisk ordbok i tre band (handskrift), rik på litauiska ord ur allmänspråket och dialekterna, arkaismer, neologismer och kalkeringar.

Även om S. Daukantos lexikografiska arbeten förblev i handskrift, införlivades det ordförråd han dokumenterade i det litterära språket genom hans många tryckta historiska, populärvetenskapliga och andra verk. S. Daukantas spelade således en positiv roll i utvecklingen av det litauiska litterära språket. Hans lexikografiska arbeten är fortfarande intressanta som en rik källa för historiska och regionala ordböcker och som ett försök att berika den litauiska lexikografin under en tid då det litauiska folket levde under socialt och nationellt förtryck.

21. Kalbotyros klausimai, IV

317