LIETUVIŲ KALBOS LEKSIKOS RAIDA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

D. SUTKEVIČIUS LEXIKOGRAFISKA ARBETEN

J. KRUOPAS

Intresset för det litauiska språket, litteraturen, folkloren och historien under 1800-talets första hälft samt strävandena att återuppliva det litauiska språket och skapa en skönlitteratur, vetenskaplig, pedagogisk och annan litteratur på det, fick dåtidens kulturpersonligheter att ägna stor uppmärksamhet åt utvecklingen och normeringen av det litauiska litteraturspråket. Många av dem (D. Poška, S. Stanevičius, S. Daukantas, K. Nezabitauskas, L. Uvainis m.fl.) sammanställde ordböcker över det litauiska språket och skrev grammatiker i syfte att bidra till att berika och förbättra det litauiska litteraturspråket samt att ta fram de mest nödvändiga hjälpmedlen för att utveckla och lära sig litauiska.

En av den periodens mest produktiva lexikografer var D. Sutkevičius. Följande uppgifter finns om hans liv och verksamhet: han föddes 1782 i Raseiniai län. Omkring 1801–1803 studerade han fysik vid Vilnius universitet (före reformen 1803)¹. Från 1803 lärare i klass II vid dominikanskolan i Merkinė, 1810–1812 föreståndare för samma skola. 1812–1814 ställföreträdare vid skolan i Žemaičių Kalvarija. 1807 antikvarie vid dominikanskolan i Grodno. 1818 lärare i litteratur där, 1819 socius officii. 1821–1823 prior vid klostret i Žemaičių Kalvarija och lärare i moralteologi. 1824 åter antikvarie i Grodno, 1825 i klostret i Vilnius, 1826–1827 subprior vid klostret i Paparčiai, 1828–1829 procancellarius vid klostret i Raseiniai, 1830 prior där, och 1831–1835 åter procancellarius. Från 1836 åter i Paparčiai (bibliotekarie 1841), därefter vid klostret i Palevenė, där han dog 1849 (enligt andra uppgifter 1854)². Av dessa uppgifter framgår att D. Sutkevičius arbetade på olika platser i Litauen och även var bibliotekarie; han kan därför ha hämtat material till sina lexikografiska arbeten ur skrifter och det levande folkspråket.

I litauisk bibliografi och på andra håll nämns ordboksmanuskript av D. Sutkevičius från 1831 (cirka), 1835, 1942 och 1848; av dessa är de ordböcker som man nu känner till som bevarade från 1835 och 1848.

Dateringen 1831 är osäker. Den anges med reservationen ”omkring 1831” i V. Biržiškas ”Lietuvių bibliografija” (del II, nr 631, 870 m.fl.). En ordbok dateras till 1831, vilken omfattar ke-

¹ V. Maciūnas (žr. Lituanistinis sąjūdis XIX a. pradžioje, Kaunas, 1939, p. 154) nurodo, kad D. Sutkevičiaus pavardė aptinkama Vilniaus universiteto fizikos skyriaus studentų įrašų knygoje 1804/5 ir 1805/6 mokslo metais.

² V. Biržiška, Aleksandrynas, bok 2, Chicago, 1963, s. 379.

217

fyra böcker, en litauisk-polsk ordbok som fram till 1864 fanns i klostret i Paparčiai; när klostret stängdes samma år flyttades den till Vilnius offentliga bibliotek och omnämndes i förteckningen över dess handskriftsavdelning³, och 1915 fördes den till Ryssland⁴.

Enligt S. Baltramaitis uppgift från 1894 tillhörde D. Sutkevičius manuskript ”Słownik litewski” Rysslands vetenskapsakademi, och E. Volter hade förberett det för tryckning⁵. Om det är samma manuskript som V. Biržiška nämner, måste det ha kommit till Ryssland tidigare än 1915. Frågan har ännu inte slutgiltigt klarlagts, och själva manuskriptet har inte återfunnits.

Nu upptäckta arkivuppgifter om D. Sutkevičius lexikografiska manuskript gör att det nämnda fyrdelade (i fyra böcker) manuskriptet till en litauisk-polsk ordbok måste dateras till 1842, vilket anges i bokkatalogen för klostret i Paparčiai, ”Pars librorum bibliothecae Conventus Generalis Vilnensis…. Anno Domini 1849”⁶. I avsnittet om ordböcker och grammatiker (s. 83) förtecknas separat två manuskript av D. Sutkevičius: 1) Słownik Litewsko-Polski, Rękopis pierwszej ręki. Sutkiewicz. 1835 (nr 21). 2) Tenze sam Słownik Litewsko-Polski. Rękopis poprawiony przez samego Autora. Sutkiewicz, 1842 Tom 1—4 (nr 22). Eftersom katalogen sammanställdes på plats i Paparčiai, där D. Sutkevičius arbetade länge (senast från 1836 till 1841), finns det anledning att anta att den litauisk-polska ordbok i fyra delar som S. Baltramaitis och andra hänför till omkring 1831 och tillskriver D. Sutkevičius bör dateras till 1842. Den har ännu inte återfunnits, och det är omöjligt att jämföra den med manuskripten till D. Sutkevičius ordböcker från 1835 och 1848. Av sidantalet att döma (del I, s. 1—322; del II, s. 323—664; del III, s. 665—1096; del IV, s. 1097—1529)⁷ var den sannolikt större än ordboken från 1835, som omfattar 1048 sidor. D. Sutkevičius utökade uppenbarligen manuskriptet till 1835 års ordbok, och på så sätt kom manuskriptet till den litauisk-polska ordboken i fyra delar (böcker) från 1842 till. I sitt sista arbete kallar V. Biržiška den en trespråkig ordbok (”Žodininkas Lietuviszkai-Lotyniszkay-Lenkiszkas”)⁸, trots att han tidigare i ”Lietuvių bibliografija” nämnde den som en tvåspråkig ordbok. Uppenbarligen kallas manuskriptet från 1842 trespråkigt med hänvisning till den trespråkiga ordboken från 1848, varvid man betraktar alla tre av D. Sutkevičius lexikografiska arbeten som autentiska, om än ofullständiga, avskrifter av en och samma ordbok.

D. Sutkevičius första lexikografiska arbete bör alltså inte anses vara den fyrdelade litauisk-polska ordbok som påstås ha skrivits omkring 1831, utan det enbandsmanuskript till en litauisk-polsk ordbok som dateras till 1835. Den har titeln: Słownik Litewsko-Żmudzko Polski, ułożony przez Księdza Sutkiewicza Sw. Teol. Prezentanta Litewskiey Prowincyi Zakonu Dominikańskiego — Applicatur Bibliothecae Mgri Provincialis Datum Rossienis 1835, feb. 28. Detta manuskript ägdes av A. Baranauskas (vilket även framgår av stämpeln:

³ Beskrivning av handskriftsavdelningen vid Vilnas offentliga bibliotek, häfte fyra, Vilna, 1903, s. 38.

⁴ V. Biržiška, Aleksandrynas, 2, s. 379.

⁵ C. Балτрамайтис, Сведения о литовских рукописях, „Живая старина“, 1894, вып. I, p. 102.

⁶ Detta datum fördes först fram av M. Lukšienė i artikeln ”Aplinka, kurioje mokėsi S. Daukantas” (”Pergalė”, 1964, nr 12), med stöd av den nyss nämnda katalogen, som finns i handskriftsavdelningen vid Vilnius statliga universitet uppkallat efter V. Kapsukas (nr 149).

⁷ Beskrivning av handskriftsavdelningen vid Vilnas offentliga bibliotek, häfte fyra, Vilna, 1903, s. 38.

⁸ Se Aleksandrynas, 2, s. 379.

218

”Bibliotheka Aliumnuw Sem. Seinenskiego” (118)). Senare hade den hamnat i biblioteket vid marijannernas kloster i Marijampolė (stämplar på bladen 1 och 524: ”Bibliotheca Marianorum Mariampoli”. Mitt i stämplarna står ”M1C”; efter andra världskriget kom handskriften därifrån till Litauens SSR:s statliga republikbibliotek (signum PR 1127). Handskriften är i formatet 22,5 x 18 cm och omfattar 1048 sidor, nu numrerade med blyerts till 524 dubbelsidor (denna numrering följs också i artikeln när ordens och illustrationernas placering anges). Den är tydligt skriven med bläck. Handskriften och fotokopian vid Institutet för litauiska språket och litteraturen vid Litauens SSR:s vetenskapsakademi är lättlästa. I slutet av ordboken (efter det sista ordet Žyrgas) står antecknat: Ogul Wyrazów równa się = 17,924.

Ordboken inleds med ett polskt förord (Nota): ”I det polska språket finns två nasala vokaler, nämligen a, ą och e, ę. I litauiska, det vill säga samogitiska, finns utöver de nämnda ytterligare två nasala vokaler, nämligen i, ę och u, ų — till exempel Iwadinėju ’jag kallar’, det vore fel att skriva Iwadinėju eller Inwadineju, eftersom det skulle strida mot det litauisk-samogitiska språkets uttryckssätt. Detsamma gäller u, ų, till exempel skrivs andra kasus pluralis Tu žmonių ’dessa människor’. Man kan inte skriva Tu žmonių eller Tun žmoniun; inte heller det skulle stämma överens med detta språks uttryckssätt.”

K. Szyrwid S. J. använder i sina Naukach czyli Homiliach Litewskich och i ordboken kallad Synonima ofta enbart s i stället för sz; till exempel använder han Sirdis i stället för Szirkiš ’hjärta’ och Siauday i stället för Sziądawy ’halm’ osv. Jag har dock i denna ordbok alfabetiskt upptagit dessa båda uttryckssätt.”

D. Sutkevičius tvåspråkiga (litauisk-polska) ordbok från 1835 sammanställdes med utgångspunkt i K. Sirvydas polsk-latinsk-litauiska ordbok ”Dictionarium trium linguarum” (hädanefter förkortad SD) och andra äldre skrifter. Den innehåller talrika illustrativa exempel från ett tiotal äldre religiösa skrifter samt en del material från K. Bogušas verk om det litauiska folkets och språkets ursprung. Den kan sägas vara den första historiska ordboken över litauiska och omfattar ordförrådet i K. Širvydas ordbok och de viktigaste litauiska skriftminnesmärkena från 1500-talet till början av 1800-talet.

De flesta orden har hämtats ur K. Širvydas skrifter och markeras i D. Sutkevičius ordbok med förkortningarna X. Szyrw., ibland X. Sz. På nästan varje sida finns flera, ibland till och med ett tiotal eller fler hänvisningar till K. Širvydas (se sidorna 11, 12, 13, 26, 29, 35, 47, 50, 51, 52 m.fl.). Det förekommer sidor där alla ord är hämtade ur SD. Det gäller uppslagsord med den östlitauiska prefixformen ažu-, till exempel Ažumetimas, Ažumetu, Ažumezgu neišrištinai, Ažumiegmi, Ažumigdau osv. (50—52). Det framgår att SD utnyttjats grundligt, utan att man ens undvikit K. Širvydas nybildningar, till exempel Atadunga (31), Atmintinė (37), Auksadaile (47), Auksažietė (47), Daustuvė (55), Beeilė (57) osv.

En hel del fraser har hämtats från SD som uppslagsord, till exempel Apsipilta lupos (20), Apsiprinks unt ko (21), Apsiuviu oda (22), Atmetu nug tewiszkistes (37) m.fl. En del ord och illustrativa exempel har hämtats inte ur SD utan ur K. Širvydas ”Punktai sakymų”; den första delen markeras med 1°, till exempel Owczarnia K. Szyrw. 1°216, w. 24. I ord och illustrativa exempel hämtade ur K. Širvydas skrifter har de östlitauiska dialektdragen bevarats, till exempel Atadingimas (31) — atdengimas, Atadunga (31) — atdanga, Atkalbinėjus (35) — atkalbinėjas osv.

En annan vanlig källa till illustrationer i D. Sutkevičius ordbok är M. Daukšas Postilė (1599); exemplen därifrån markeras med förkortningen X. Koss (eller X. Kos), som nästan överallt är överstruken och ovanför vilken förkortningen X. Dauk har skrivits, eller,

219

vanligast, X. D. Endast i sällsynta fall har förkortningen X. Koss lämnats oöverstruken (se orden Abrozas (3), Aprepiu (17), Apsirikimas (21), Apsi veizdziu (22) m.fl.).

Efter förkortningarna för K. Širvydas, M. Daukšas och andra källor påträffas ofta hänvisningen N.T. (= Nya testamentet), som inte syftar på J. Giedraitis Nya testamente från 1816, vilket man kanske först skulle kunna tro, utan på S. Bitneris protestantiska Nya testamente från 1701: sid- och styckenumren (inte radnummer, trots att w. = wersz står utskrivet) som följer efter förkortningen N.T. motsvarar endast sidorna och styckena i S. Bitneris Nya testamente. Exempel: aplink – Okolo – Aplink išgul-dimą priliginima ne reikia mumus daugoi wargt – Okolo wyłożenia podobienstwa nietrzeba nam wiele trudzić się K.D. k.83 w. 15 N.T. k.180 w. 42. Några illustrativa exempel som enbart hämtats ur N.T. har inte påträffats.

Orden och exemplen som hämtats ur J. Morkūnas Postilė (1600) markeras med förkortningen Kaz. Kalw., till exempel: Abstingiste – Obfitość, Szczo[d]robliwość – O dziauksis abstin-goy duszia jusu – A radować się bendzie w obfitosci dusza wasza Kaz. Kalw. k. odw. 98 w 26. Endast därifrån återfinns orden (med exempel) Abstingumas (3), Aguona (4), Akliste (4), Angiata (6), Ankstiwa (6) m.fl.

Ganska mycket material hämtas ur den källa som betecknas Bibl. Žmudż. (ibland B.Z. eller BZ). Vilken bibel eller del av den avses med denna förkortning? De sid- och avsnittsnummer som anges stämmer inte med motsvarande ställen i de ostpreussiska biblarna från 1735, 1755 eller 1816. I Litauen utgavs endast en del av Bibeln – J. Giedraitis Nya testamente (1816). En jämförelse av citaten märkta Bibl. Žmudż. (B.Z., BZ) med motsvarande ställen i J. Giedraitis testamente visar tydligt att de är helt identiska. Det är alltså klart att D. Sutkevičius använde J. Giedraitis översättning och betecknade den Bibl. Žmudż. På liknande sätt kallade också J. Giedraitis själv sin översättning i ett brev till A. Butkevičius: ”...poskończonym zaledwo wydatku na druk kilka tysięcy Exemplarzy Biblii w Języku Żmudzkim...”⁹

Ord och illustrativa exempel ur följande religiösa skrifter förekommer mer sällan:

Ewangelie polskie y litewskie (1743), žymima santrumpomis Ewan, Ew (pvz., 24, 37, 40, 41, 55 ir kt.). Iš Vilniaus Valstybinio universiteto bibliotekoje esamų daugiau kaip dvidešimties Evangelijų leidimų (pvz., 1750, 1752, 1756, 1769, 1770, 1774, 1779, 1790, 1794, 1797, 1803, 1805, 1819 metų) tik 1743 m. leidimo egzempliorius (šifras LR3314) atitinka D. Sutkevičiaus žodyne nurodytas Evangelijų vietas.

Broma atwerta ing wiecznasti (1777…) markeras med förkortningarna Broma, Brom. (t.ex. 8, 11, 21, 29, 33, 39, 40, 53, 58 m.fl.). Det är svårt att säga exakt vilken årsutgåva som använts, eftersom vissa utgåvor saknas på biblioteken i Vilnius (t.ex. 1806 och 1811). Det har fastställts att sidorna i den Broma som D. Sutkevičius använde inte överensstämmer med sidorna i utgåvorna från 1753, 1766, 1799, 1802 eller 1824, utan motsvarar sidorna i 1777 års utgåva.

Rožančius szwęčiausios Maryos Pannos ir saldziausy warda Jezusa (1797) pažymėtas santrumpa Rož (retkarčiais Rožan.) (pvz., 9, 14, 15, 17, 19, 23, 26, 33, 40, 41, 45, 59 ir kt.).

Pedelis Miros (1750) žymimas santrumpomis Pedelis Miros, Ped. Mir., kartais Ped.M. (pvz., 290, 342, 359, 419, 433, 442, 485, 487, 488, 489, 502…).

Metay szwenti arba jubilleuszas didis (1826) žymimas santrumpa Jub. (pvz., 2, 9, 14, 19, 24, 33, 35, 40, 42, 53…).

⁹ A. Kaupuž, I. Lukšaitė, A. Butkevičiaus gramatikos byla, ”Kalbotyra”, V, Vilnius, 1962, s. 137.

220

Sånger är markerade med förkortningen Giesm. (t.ex. 23, 30, 31, 49 m.fl.). Hittills har det inte gått att fastställa vilka sånger, och när utgivna, D. Sutkevičius använde.

Tik vienas iliustracinis pavyzdys duotas iš „Balsas sirdies pas Pana Diewa“ (1790, 1798...) ir pažymėtas santrumpa Balsas: Jog isz to ayszkiey gali kiekvienas regėti (48). Šis sakinys paimtas iš pratarmės „Matoningam skaitytojuy“.

Bland de fåtaliga profana skrifterna använde D. Sutkevičius, förutom K. Sirvydas ordbok, även K. Bogušas traktat ”Om den litauiska nationens och det litauiska språkets ursprung” (1808)¹⁰. Det betecknas med förkortningen K. Boh. Därifrån hämtades ord (t.ex. Alksnis (5), Anitele (6), Asa (29), Aistokus (43), Aukles (47), Baudėjas (55), Beras (58), Bernužėlis (59), Darbužėlis (72), Dukružė (87), Langužaitis (22), Mamayte (229) m.fl.) samt illustrativa exempel, huvudsakligen från tre sånger (s. 160–166), vilka K. Boguš hämtat ur P. Ruhigs ”Betrachtung der Littauischen Sprache” (1745), nämligen: ”Anksti rytą rytužį”, ”Aš turėjau žirgužėlį”, ”Aš atsisakiau savo močiutei”. Exempel: Anksti rito, rituži Saulūžė tekėjo (6), Klausiu tawe Dukruže, kur tu waykzštinejey (87), Asz atsisakiau sawa moczutej. O asz nuo puses jau wasareles (497), O kur tawo vainikeli miguzie užkrito (498) osv. Även om denna folkloristiska illustration i D. Sutkevičiaus ordbok från 1835 är obetydlig jämfört med exemplen hämtade ur religiösa skrifter, är den ändå mycket värdefull och betydelsefull. Den berikade D. Sutkevičiaus ordbok och tillförde dess illustration tydliga profana inslag.

Det bör noteras att flera källor ofta anges vid vissa ord och illustrationer, där ordet eller meningen förekommer, t.ex.: Apsieymi — Obchodzę się, Postepuję — Ir kaypo Damaszke dransey apsiejo wardan Iezaus — I jak w Damaszku smiało abszedł się w Imie Iezusa — Bibl.Ž. k.195.w.27 Jub.k.5 Róż.k.190. N.T.k.215.w.9.k.254.w.3.

När D. Sutkevičius sammanställde ordboken använde han nästan uteslutande skriftliga källor. Detta berodde på hans yrke och arbetsförhållanden (avsaknaden av direkta kontakter med folket m.m.). Även om han i förordet till 1848 års ordbok påpekar att han ”under mer än två decennier, med stor möda och svett, genom att resa i olika delar av Litauen och Samogitien, samlade ord”, visar materialet i ordboken från 1835, där källhänvisningar till skriftliga källor förekommer nästan överallt, tydligt att orden och exemplen inte samlades in från folkets språk utan från skrifter.

Endast omkring 30 ord saknar förkortningar för skriftliga källor, och åtminstone en del av dem kan betraktas som hämtade ur folkspråket och infogade bland orden från skriftliga källor, nämligen: Aszwiniś — Bydleko począge Jako Kosi, Osiel (30), Atkaleksznis — Cwiekułec (35), Brazday — Miazga (63), Braukiu — Smorgam (63), Diele — Pijawka, Turcica (80), Garszwa — Snitka (98), Gialda — Necka (105), Giendu — Psuję się (106), Giesu — Gasnę (107), Greziu — Wiercę, Swidruję (116), Ininku — Przyzwyczajam się, Nawykam (130), Iszkosziu — Wycedzam (144), Kasktes [Kaskles?] — Drobina (187), Keknuotas — Gronisty (190), Kuysis — Komar (213), Lauba [= Liauba] — Przystanek (214), Liswa — Żagon (218), Labanaktis — Dobranoc (219), Lankau — Schylam, Zginam (221), Nesą — Abowiem (262), Nesakau — Nemuvę (262), Pasisziausziu — Najeżam się (325), Paskubinu — Pospieszam (327), Pastumdelis — Popychaho (330), Siurbele — Pijawka (416), Skilandis — Kindziuk (419),

¹⁰ O początkach narodu i języka litewskiego. Rozprawa przez Xawiera Bohusza..., 1808, w Warszawie.

221

Strugis – Kusy (431), Swogunay – Cibulka (452), Szcizras – Szc zery (454), Szikna – Sraka, Sziknia – Sraczka, Sziknius – Sracz (455), Tekilas – Toczydło (464), Torielka – Talerz (471), Wiežie – Kolcina, Tor (505), Winulis – Jabłko winne (507), Wissur essas – Powszechny (511), Žiamaytis – Žmudzin (516), Žiamia – Ziemia (516), Žiemkilis obolis – Jbłko zimowe, winne (517).

Ordbokens struktur är alfabetisk och enkel. Vid alfabetisering efter ordens efterföljande bokstäver förekommer misstag. Till exempel står under bokstaven A först ordet Abejotinas och därefter Abejotinay, fast ordningen borde vara den omvända. Uppslagsorden utgörs av substantivens och adjektivens nominativformer, verbens första person singularis i presens samt adverb och prepositioner. Efter de litauiska orden anges polska motsvarigheter efter ett bindestreck. Ibland förekommer också ord som inte översatts, t.ex.: Apk i arst (13), Arkimas (28), Atgajo (33), Aimeus (48), Batwa (54), Blaksterejimas (61), Gandejo (96), Gurwolis (120), Igrissimas (124), Irtis (135), Isigrayksztau (136), Isiwidimas (139), Ižtrekt (176), Kiercią (195), Kulpiamas (209), Kuosa (211), Lope (226), Nepatrikimas (259), Netarpus (264), Nežada (268), Nuolatos (281), Pabosis (295), Sartas (409), Szirwis (456), Uju (478), Wakarczias (493).

D. Sutkevičiaus sista lexikografiska arbete: Zodinikas Letuwiszkay-Lotiniszkay-Lenkiszkas. Dictionarium Lithuanice-Latino-Polonicum. Słownik Litewsko-Łacinsko-Polski. Par Kuniga Dominika Sutkiewicze Dominikona tikra Letuwnika [Överstruket: Žemaiti] su dideliu wargu išstaysitas. Det förvaras i manuskriptsamlingen vid biblioteket till Litauiska språk- och litteraturinstitutet vid Litauens SSR:s vetenskapsakademi (signum: In. R. 3875). Format 22,5x18 cm. Omfång: 404 numrerade sidor och 23 sidor tillägg (Dodatek), införda i slutet av ordboken och numrerade separat. Ordboken innehåller omkring 19 150 litauiska ord med latinska och polska motsvarigheter. Omkring 720 ord (upprepningar, varianter med olika ordbildning och annat) har strukits. Manuskriptet har korrigerats fram till bokstaven H. Därefter har inga strykningar påträffats. Ordboken inleds med följande ”FÖRORD”:

”Leżuwis eller det litauiska språket tillsammans med samogitiska är det svåraste av alla länders språk, eftersom det varken har haft eller har Kalbriedas eller grammatiker; därför överensstämmer inte bara gränstrakterna, utan också byarna och gårdarna, trots att de ligger nära varandra, i språkligt hänseende alls. Hittills har ingen vågat samla och trycka en ordbok över detta [överstruket: leżuwi] språk. Jag är den förste som, under mer än två decennier och med stor möda och svett, genom att resa i olika delar av Litauen och Samogitien har samlat ord och vågat redigera denna litauisk–lettisk–polska ordbok och ge ut den i tryck till nytta för litauer, samogiter, polacker och preussare [paszalecziu]. Jag antar att denna ordbok kommer att dra mycket kritik över mig, men låt var och en veta att det är lättare att kritisera någon annans skrift än att själv skriva något gott. Om någon genom min insats vill skapa en bättre ordbok, tänker jag inte sätta mig emot det. Denna ordbok kommer att vara till allra största nytta för ungdomarna, särskilt samogiterna, som börjar lära sig i skolorna och som från födseln inte kan ett enda ord av det polska språket. Med denna ordbok till hands lär de sig mycket lättare ord på både lettiska och polska. Läsarna av ordboken kommer att finna många ord där som är lånade av oss av följande skäl: efter föreningen av Storhertigdömet Litauen med kungariket Polen har litauerna och samogiterna gjort många polska ord till sina egna och övergett de ursprungliga. Således: gamta – Cnota, men inte Cnata. Liedeka – Szczupak, inte Szczupokas, Uksusas – Ocat, inte Acatas, och så vidare.”

Till sist ber jag er att med ett välvilligt hjärta ta emot detta mitt lärda verk, redigerat till allas nytta. Må ni vara friska.

K. D. Sutkiewicze.

Rašyta mėtuose 1848. [Ši pastaba ryškesnė ir didesnėmis raidėmis įrašyta. Ji, tur būt, vėlesnė.]

222

Den trespråkiga ordboken från 1848 sammanställdes på grundval av material från tidigare ordböcker (från 1835 och 1842), men skiljer sig från dessa genom att den har latinska motsvarigheter och saknar illustrationer. Till omfånget (19.150 ord) är den något större än 1835 års ordbok (17.924 ord). En jämförelse mellan orden under bokstaven A i ordböckerna från 1835 och 1848 visar att den första saknar orden Abatene (1), Abelnas (1), Abelnay (1), Adatele (1), Adatiniczia (2), Adatinikus (2), Adinikelis (2), Adininis (2) med flera, vilka finns i den andra ordboken, medan den senare saknar orden Abastirpos (2), Abbhusis (2), Abdas (2), Abrozas (3) med flera, vilka finns i 1835 års ordbok.

En översikt över D. Sutkevičius handskrivna ordböcker visar att han utarbetade flera betydande lexikografiska arbeten. Genom en enda persons insatser samlades under flera decennier ett omfattande material från de viktigaste litauiska skrifterna, och tre lexikografiska handskrifter sammanställdes. Även om de bygger på samma grund och därför av V. Biržiška och andra betraktas som avskrifter av en och samma ordbok, finns det ändå sådana skillnader mellan dem att de också kan kallas separata ordböcker eller olika versioner av en och samma ordbok.

D. Sutkevičius var den förste i den litauiska lexikografins historia att sammanställa en historisk ordbok över det litauiska språket, grundad på K. Sirvydas ordbok och på lexikonet och de illustrerande exemplen från de viktigaste och mest kända litauiska skrifterna från 1500-talet till början av 1800-talet. En sådan ordbok är viktig för studiet av det litterära litauiska språkets lexikala utveckling. Den är nästan dubbelt så stor som K. Sirvydas ”Dictionarium trium linguarum” (1629) och mer användbar än denna, eftersom de litauiska orden står först, medan de litauiska motsvarigheterna i Sirvydas trespråkiga (polsk-latinsk-litauiska) ordbok står sist och inte går att hitta alfabetiskt.

Även om D. Sutkevičius arbeten aldrig trycktes, har de betydelse i den litauiska lexikografins historia som de första försöken att sammanställa en historisk ordbok över det litauiska språket. Till omfånget är de nästan jämförbara med det största lexikografiska arbetet från början av 1800-talet — D. Poškas ”Słownik polsko litewski”. D. Sutkevičius ordböcker var kända bland forskare i det litauiska språket och lexikografer, och bidrog till att främja det lexikografiska arbetet i Litauen. I dag används materialet i D. Sutkevičius ordböcker vid utarbetandet av den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”.

D. SUTKEVIČIUS LEXIKOGRAFISKA ARBETEN

I. KRUPAS

Р е з ю м е

Artikeln ger en översikt över de lexikografiska arbetena av D. Sutkevičius (1782—1854), en känd litauisk lexikograf från 1800-talets första hälft. D. Sutkevičius sammanställde handskrifter till en litauisk-polsk ordbok (1835, 1842) och en litauisk-latinsk-polsk ordbok (1848), vilka är de första historiska ordböckerna över det litauiska språket.

Även om D. Sutkevičius lexikografiska arbeten förblev i handskrift, spelade de en positiv roll i utvecklingen av den litauiska lexikografin. Än i dag är de intressanta som en rik källa för en historisk ordbok och för den akademiska ordbok över det litauiska språket som nu sammanställs och ges ut.

223