ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLI (1999)

Alma RAGAUSKAITĖ

Institutet för litauiska språket, Vilnius

PERSONNAMN AV LITAUISKT URSPRUNG BLAND KAUNAS BORGARe UNDER 1500-TALETS ANDRA HÄLFT

Stadsbornas personnamn i Litauen har redan undersökts. Först bör Z. Zinkevičius monografi ”Lietuvių antroponimika” nämnas; där analyseras antroponymerna i vigselregistren från 1602–1615 och dopregistren från 1611–1616 i Vilnius S:t Johannes kyrka, liksom flera av hans artiklar (Zinkevičius 1973: 17–19; 1974a: 136–143; 1974b: 78–85; 1977; 1980: 151–156). Författaren behandlade ingående ursprunget och bildningen hos Vilniusbornas personnamn och analyserade vissa problem kring efternamnens framväxt.

Med tanke på de särdrag som kännetecknar stadsbornas personnamn vad gäller ursprung, bildning, utveckling med mera är undersökningen av dessa antroponymer aktuell och bör fortsätta.

Syftet med denna artikel är att behandla personnamn av litauiskt ursprung bland Kaunas stadsbor på 1500-talet och jämföra dem med dagens litauiska förnamn och efternamn. Det var viktigt att fastställa hur många och vilka av de personnamn som användes på 1500-talet som inte har levt kvar till våra dagar, det vill säga inte längre förekommer i dagens litauiska namnbruk. Dessutom bedömdes det som ändamålsenligt att presentera en ordbildningsanalys av dessa antroponymer och behandla mer karakteristiska slaviska företeelser.

Artikelns antroponymiska material har hämtats ur Kaunas fogdeböcker från 1500-talet (1561–1565¹, 1564–1569², 1587–1591³). Dessa är unika historiska källor, bevarade från 1500-talets första hälft. Kaunas fogdeböcker skrevs av skrivare på polska och latin. Böckerna består av protokoll över mål som behandlades i fogderätten⁴. De flesta personer som omnämns i dem är litauer – både Kaunasbor och tillresande (Kiaupa 1988: 28).

Kaunas stadsbor benämns på olika sätt i de aktuella källorna. Oftast anges de med två personnamn, till exempel: Wojciech Kiszkielentis miełczanin

¹ Vilnius universitetsbiblioteks handskriftsavdelning (hädanefter VUBRS). F. 7. Nr 13846.

² Ibid. F. 7. Nr 13844.

³ Ibid. F. 7. Nr 13851.

⁴ För en detaljerad beskrivning av dessa källor, med uppgifter om dokumentens förvaringsplats, signum, böckernas skick, språket i anteckningarna, korrekt bladföljd och publikationer, se Kiaupa 1988: 40–45.

145

Kowien[ki (V₃ 206)⁵, Mikołaj Pempe mieszczanin Kowien[ki (V₃ 206), Grigą Raczułf mieszczanina Kowien[skiego⁶ (V₂ 168), Macziej zalis mieszczanin Kowien[ki (V₂ 167) och andra.

Det förekommer även beteckningar med tre personnamn, till exempel: Sczepan Pawłowicz Dowgierdowicz Mie[czanin Kowien(ski) (V₃ 99); Vthcziny Jakubelis Janowicz fuxtulis mieszczanin Kowien[ki (V₂ 49) och andra.

Det är viktigt att tydligt definiera vilka antroponymer som finns nedtecknade i historiska dokument och kan hänföras till Kaunas stadsbor. För analysen har sådana källor valts där det anges att personen i fråga är stadsbo. I kyrkornas kyrkoböcker markerades stadsbor nämligen ofta inte med någon särskild beteckning. Z. Zinkevičius stötte på detta problem när han undersökte Vilniusbornas personnamn (jfr Zinkevičius 1977: 46).

I Kaunas fogdeböcker benämns stadsborna civis, mieszczanin, till exempel: Macźiel Połodeli[mieszczanin Kowienski (V₂ 281), Jakuba Sawodonya mieszczanina Kowien- skiego (kil.⁷; V₃ 324), Macźiei Odega civis Kowien(ski) (V₂ 85) och andra. Z. Kiaupa kallar personer som betecknats på detta sätt för stadens verkliga medborgare (Kiaupa 1989: 31). De hade svurit trohet till staden och kunde delta i dess styrelse.

När stadsbor identifieras är hederstitlar viktiga språkliga element i dokumenten. Några av dem anger tillhörighet till stadsborgarståndet, till exempel: spectabilis, godny, zacny, honoratus, famatus, sławetny, circumspецtus, providus, opatrzny, honestus, uczciwy⁸.

Fogdeböckerna från staden Kaunas skrevs av skrivare vars modersmål uppenbarligen inte var litauiska. När de återgav personer med litauiskt ursprung skrev de därför vissa namnformer på mycket olika sätt. En del antroponymer skrevs relativt korrekt, till exempel: Dwilis (V₁ 186)⁹, Kapkasionis (V₃ 185), Krutinonis (V₃ 39) och andra. Många av de aktuella antroponymerna förändrades dock på olika sätt. Detta berodde delvis på lingvistiska orsaker, särskilt samspelet mellan litauiska och polska (jfr Antonovič 1961: 120–140). Eftersom materialet är begränsat (219 antroponymer av litauiskt ursprung) nöjer vi oss här med att presentera de mer karakteristiska fallen av polonisering.

⁵ Kaunas fogdebok från 1561–1565 betecknas V₁, den från 1564–1569 – V₂ och den från 1587–1591 – V₃. Alla personnamn som återges är belagda i källorna. Inom parentes efter varje namn anges källan och källans sidnummer. Vid återgivningen av personnamnen försöker man bevara de autentiska former som finns dokumenterade i de historiska källorna. För enkelhets skull har endast några få specialtecken ändrats, dvs. ð – d, þ – h, ȝ – s.

⁶ Förkortningar som förekommer i de historiska dokumenten skrivs ut. Tillägg anges inom parentes.

⁷ I artikeln används följande förkortningar för kasusbenämningar: kilm. – genitiv, naud. – dativ, įnag. – instrumentalis.

⁸ För dessa ändamål användes vid insamlingen av material ett system av polsk-latinska termer som återspeglar stadsbornas yrken, sysselsättningar och titelhierarki (Prinke 1992: 109–120).

⁹ Av utrymmesskäl återges här endast de andra personnamnen.

146

De vanligaste fallen av ljudsubstitution är att a byts ut mot o, t.ex.: *Sausagrobis – faušograbīja (gen.; V₁ 165; V₂ 254), *Sausakojis – faušokaiβ (V₂ 24), *Savadūonis – Sowodūonya (gen.; V₃ 122), *Sedeika (*Sėdeika?) – Jėdeyko (V₂ 215) m.fl. o byts ut mot ą, t.ex.: *Arvydavičius – Orwidowicza (gen.; V₂ 139). au byts ut mot ow, t.ex.: *Daugirdavičius – Dowgierdowicz (V₃ 99) m.fl. s byts ut mot š, t.ex.: *Kairys – Kayriβ (V₂ 132), *Kimeklis – Kimekliβ (V₁ 144), *Plikis – Plikiβ (V₂ 156), *Skersys – Skierbiβ (V₂ 55), *Spalis – Sjpal (V₃ 18) m.fl.

Personnamn skrivs oftast med ändelser, med endast enstaka undantag, t.ex.: Gotarth (V₂ 63), Jkirmont (V₃ 118), Skolondɜ (V₃ 77), βpal (V₃ 18). Endast ett fall har påträffats både med och utan ändelse: Lankielis (V₃ 175) och Lankyël (V₃ 222).

Personnamn bildade med litauiska patronymiska suffix skrivs vanligen med ändelser. Endast ett personnamn med det litauiska patronymiska suffixet -ūnas har skrivits utan ändelse: Swiencziun (V₃ 245). Avledningar med de slaviska patronymiska suffixen -evič och -ovič skrivs utan ändelser, t.ex.: biwÿlyowicz (V₃ 210), Dwiliewicz (V₃ 154), Eÿthwÿlowicz (V₁ 10) osv.

I de undersökta historiska källorna har tvåledade namnformer för 900 olika personer¹⁰ – invånare i Kaunas – registrerats. När namngivningarnas andra led bedömdes utifrån ursprung urskildes två grupper av personnamn: av litauiskt respektive icke-litauiskt ursprung (jfr Maciejauskienė 1997b: 108). Den första gruppen är betydligt mindre. Den omfattar 219 (24%) antroponymer, medan den andra omfattar 681 (76%). I den senare ingår 410 (~61%) antroponymer som härrör från kristna namn, 206 (30%) personnamn med ursprung i olika slaviska appellativ, 35 (5%) av germanskt ursprung och 30 (4%) av oklart ursprung.

I artikeln undersöks, som redan nämnts, endast antroponymerna i den första gruppen, dvs. de av litauiskt ursprung – efternamn under framväxt eller personnamn som tjänade som ersättning för dem. Här följer vi V. Maciejauskienės uppfattning att personnamn av litauiskt ursprung endast är sådana som har uppkommit ”ur genetiskt inhemska litauiska ord” (Maciejauskienė 1997b: 109). Exempel på detta är följande fall som tas upp i artikeln: *Balčius – Balcziuβ (V₂ 1), jfr lit. báltas ”ljus, nästan snö- eller mjölkfärgad m.m.” (LKŽ II 609–610); *Smilgius – Jmilgus (V₁ 225), jfr lit. smilgìus ”vars mark endast hyser tuvor” (LKŽ XIII 173); *Sprindis, *Sprindys – Jprÿndzja (gen.; V₂ 85), jfr lit. sprìndis, sprindỹs ”mått motsvarande avståndet mellan tummen och något annat finger när de hålls isär” (LKŽ XIII 515); *Stulgis, *Stulgys – Jtulgÿβ (V₂ 174), jfr lit. stulgỹs ”grönbena (Tringa ochropus); skogssnäppa” (LKŽ XIII 1022), stulgùs ”avlångt rundad, oval; högdragen, förmäten” (där, 1022–1023) m.fl.

¹⁰ I Kaunas borgmästarböcker förekommer fall där samma person har registrerats flera gånger. Därför kan det andra ledet i en tvåledad namnform som betecknar samma person ibland förekomma i varianter, jfr s. 149. En viss felmarginal i beräkningen bör således beaktas.

147

De 219 undersökta personnamnen uppvisar varierande ordbildning. Utifrån denna kan två större grupper urskiljas: patronymiska personnamn och personnamn av icke-patronymiskt ursprung. Den senare gruppen är betydligt större. Den omfattar 109 (49,7%) antroponymer, t.ex.: Pawła Belzgy (gen.; V₃ 159), Piotrowi Bridzju (bruk.; V₃ 159), Jana Burny (gen.; V₁ 190), pawła Jedy (gen.; V₁ 229), Mikołai Trumpoł (V₂ 60) m.fl.

Den första gruppen omfattar 67 (30,6%) patronymer. En del av dem har litauiska patronymiska suffix -aitis, -(i)onis, -(i)ūnas, t.ex.: Mikolaia Burbaicza (gen.; V₂ 150), Macžiei Manukaiczis (V₂ 16), Bernot Narubaicził (V₁ 301); Janowi Jagminonis (bruk.; V₃ 157), Jurgia Jagwilanis (gen.; V₁ 77), Pawel Jaфwilanіł (V₁ 102); Pawlowy Gniewzunowi (bruk.; V₃ 189), Gregier Sedeikun (V₁ 275) m.fl.

Andra personnamn i denna grupp skrivs med slaviska patronymiska suffix -evič och -ovič, t.ex.: Macžieia Balłjewicza (gen.; V₂ 53), Thomas Sзpaliewicz (V₃ 146), Crȳbtoph Zagarewicz (V₃ 213); Bartholomeus Meylowicz (V₁ 129), Jana Narkowycza (gen.; V₃ 67), Janka Puфphilophiczа (gen.; V₃ 136), Jana Radwiłowicza (gen.; V₃ 107), ƒtaniławowi Wilbutowiczowi (bruk.; V₃ 137) m.fl.

En del, dvs. 43 (19,7%), av de undersökta personnamnen av litauiskt ursprung är avledningar med diminutiva suffix -elis (-elė), -ėlis (-ėlė), -ikas, -ikis, -ulis, -utis, t.ex.: Mikas Karwielis (V₃ 216), Janelis Kuprelis (V₁ 110), Jakubelia Pilvelia (gen.; V₁ 120), Pawel Wergelił (V₂ 203); Januз Kiermielis (V₃ 224), Jan Wawerela (V₁ 82); Tomała Knuxdzika (gen.; V₁ 293), Jakub Winxnikos (V₁ 174); Jan Winxnikisз (V₁ 174); Jan Skorulis (V₁ 125, 292; V₃ 106); Jakub Pumpuczjis (V₃ 86) m.fl. I vissa fall kan dessa suffix även ha patronymisk betydelse (Zinkevičius 1977: 238; Maciejauskienė 1991: 229; 1994: 42).

De personnamn av litauiskt ursprung som tillhör stadsborna rekonstrueras från patronymer och antroponymer av icke-patronymiskt ursprung. De rekonstruerade formerna markeras med en asterisk och skrivs på litauiska i alfabetisk ordning. Därefter anges de personnamn som belagts i de historiska källorna och som ligger till grund för rekonstruktionen av antroponymens form.

De rekonstruerade formerna jämförs med nutida förnamn och efternamn i ”Lietuvių vardų kilmės žodynas” (LVKŽ) och ”Lietuvių pavardžių žodynas” (LPŽ). I vissa fall har flera teoretiskt möjliga varianter behållits. När exakta motsvarigheter inte har hittats i dagens namnbestånd anges några mer typiska personnamn med motsvarande rot (eller stam).

Utifrån de personnamn som belagts i källorna rekonstrueras former utan patronymiskt suffix. I de slaviserade formerna av antroponymer skrivs nämligen de slaviska patronymiska suffixen -evič och -ovič, men man antar att litauerna i det talade språket i flera fall kan ha använt litauiska patronymiska suffix (-aitis, -ėnas, -onis, -ūnas m.fl.) (jfr Maciejauskienė 1994: 25–31). Z. Zinkevičius gjorde på annat sätt.

¹¹ Patronym definieras så här: ”ett personnamn som bildas av faderns valfria namnled med särskilda suffix.” (Maciejauskienė 1991: 16).

148

Vilniusbornas patronymer från början av XVII århundradet med suffixen -evič, -ovič rekonstrueras här som personnamn med suffixet -aitis (jfr Zinkevičius 1977: 118). De rekonstruerade formerna utan patronymiska suffix är också mer praktiska eftersom samma person ofta kan benämnas olika i de undersökta källorna (ibland till och med på samma sida) – olika former av det andra personnamnet används, t.ex.: piotr powirpanis (V₁ 102), piotra powirpowicza (gen.; V₁ 189, 262, 289, 302; V₂ 6, 9), piotr Powirpos (V₂ 50); Tomaſ Jermuxnianis (V₁ 168, 229), Tomaſu Jermuxniu (ack.; V₁ 261; V₂ 97, 146), Tomasa Jermuxniewicza (gen.; V₁ 305), Tomasu Jermuxniewiczu (ack.; V₂ 134), Tomas Jermuxnianib (V₂ 177, 235), Tomas Jermuxnib (V₂ 224), Tomaſ Jermuxniewicz (V₁ 261) och så vidare.

Vid återställningen av ändelserna hos rekonstruerade tvåstammiga personnamn följer man K. Būgas uppfattning att ”tvåstammiga efternamn lika väl kan ha ändelserna -as eller -a som -is i nominativ singularis” (Būga 1958: 224).

I artikeln används antroponymiska termer som definieras och diskuteras i monografin ”Lietuvių pavardžių susidarymas”¹².

De personnamn av litauiskt ursprung som diskuteras har delats in i litauiska äldre tvåstammiga personnamn, deras kortformer och avledningar med suffix från dessa, samt öknamn som används som personnamn. De presenteras i denna ordning.

Litauiska äldre tvåstammiga personnamn

Av de antroponymer av litauiskt ursprung som diskuteras bland Kaunas stadsbor på 1500-talet är 29 sådana att äldre tvåstammiga personnamn kan rekonstrueras utifrån dem. Nedan presenteras 15 sådana rekonstruktioner (de utgör 19% av alla återställda personnamn).

*Ar-vyd-as: Orwidowicza (gen.; V₁ 139). Jfr nutida namn Arvydas (LVKŽ 80).

*By-vil-is: Biwilis (V₃ 7), Biwilewicz (V₃ 45, 210), Biwylyewiczowy (ack.; V₃ 196). Jfr moderna efternamn Bivilis, Bivylis, Bývilis, Bývilis (LPŽ I 269).

*Dau-gint-as, *Dau-gint-is: Daugintowicza (gen.; V₁ 240). Jfr nutida namn Daugintas, Daugintis (LPŽ 469).

*Dau-gird-a, *Dau-gird-as: Dowgierdowicz (V₂ 22). Jfr nutida namn Daugirdas (LVKŽ 118), efternamnen Daugirda, Daugirdas (LPŽ I 469).

*Dau-nor-a, *Dau-nor-as: Dawnaranis (V₁ 247). Jfr nutida namn Daunoras, efternamnen Daunara, Daunora, Daunorà, Daunóras, Daunõras (LPŽ I 473–474).

*Eid-vil-as: Eydwilowicz (V₁ 10, 54, 86, 94), Eydwilowicza (gen.; V₁ 107). Jfr nutida namn Eidvilas (LVKŽ 136).

*Go-tart-as: Gotarth (V₂ 23). Jfr nutida namn Gótartas (LVKŽ 185).

*Jag-min-as, *Jog-min-as: Jegminonis (V₃ 157). Jfr nutida namn Jógminas, efternamnen Jagminas, Jagminas, Jógminas, Jogminas (LPŽ I 783–784, 838).

¹² Se deras översikt på s. 12–19.

149

* Jog-vil-as: Jagwilanis (V²), Jagwilowiczu (nytt.; V², 24, 87, 135), Jagwila-nių (V² 129, 156), Jagwilonja (gen.; V² 209). Jfr. även s. Jógvilas (LVKŽ 207).

*Mant-vil-a, *Mant-vil-as: Mantwilanis (gen.; V¹ 77). Jfr. även s. Mańtvilas (LVKŽ 261), samt formerna Mańtvila, Mańtvilas, Mantvilas, Mońtvila (LPŽ II 155–156, 269).

*Rad-vil-a, *Rad-vil-as: Radwilowicza (gen.; V³ 107). Jfr. även s. Radvilas (LVKŽ 306), samt formerna Radvilá, Rādvila, Radvylā, Radvilas (LPŽ II 554).

*Skir-mant-as: Skirmont (V³ 188). Jfr. även s. Skirmantas (LVKŽ 333), samt formerna Skirmantas, Skirmántas, Skirmontas, Skirmóntas (LPŽ II 742–743).

*Taut-vil-as: Tauthwilanis (V¹ 254). Jfr. även s. Taūtvìlas (LVKŽ 345).

*Vil-but-as: Wilbutowiczowi (nytt.; V³ 137). Jfr. även s. Vìlbutas (LVKŽ 372), samt formerna Vìlbutas, Vīlbutas (LPŽ II 1210).

*Žos-taut-as: Zaſtawtaſ (V² 201), Zaſtawtowicz (V² 245). Jfr. även s. Žóstautas (LVKŽ 390), samt formerna Zastautas, Žóstaūtas (LPŽ II 1276, 1345).

Som framgår är de gamla litauiska tvåstammiga personnamn som angetts bildade av minst ett tjugotal stammar: ar-, by-, but-, dau-, eid-, gint-, gird-, go-, jog-, mant-, min-, nor-, rad-, skir-, tart-, taut-, vyd-, vil-, žos-. Personnamn bildade med sådana eller liknande stammar förekommer även i andra historiska källor från 1500-talet. Det har konstaterats att de tvåstammiga personnamnen gradvis blir färre i dokument från Kaunas självstyrelseorgan under 1600–1700-talen.¹³

Förkortningar av äldre litauiska tvåstammiga personnamn samt deras suffixavledningar

I källorna har endast 6 (7%) antroponymer bland Kaunas borgare påträffats som åtminstone teoretiskt skulle kunna knytas till förkortningar av tvåstammiga personnamn och deras suffixavledningar. De har rekonstruerats utifrån 10 personnamn som belagts i källorna.

Dessa antroponymers antal och plats i det litauiska namnbruket uppfattas på olika sätt.

Z. Zinkevičius är övertygad om att förkortningar av tvåstammiga personnamn och deras suffixavledningar förekom i mycket stort antal i den historiska antroponymins kontext

¹³ Magistrato ir vaito knyga. 1603–1629 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13855. Magistrato knyga. 1604–1610 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13856. Vaito knyga. 1606–1608 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13859. Vaito, suolininkų, magistrato knyga. 1608–1616 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13860. Suolininkų knyga. 1610–1622 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13861. Acta cora honorato judicio scabinall civitatis Cavnen sis... ab anno domini ~ 1662 ad annum 1673. [Kauno suolininkų knyga]. – VUBRS. F 7. Nr. 13865. Magistrato ir suolininkų knyga. 1683–1773 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13868. Aktų įrašų knyga. 1738–1749 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13868, 2. Aktų įrašų knyga. 1743–1748 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13868, 3. Aktų įrašų knyga. 1749–1753 m. – VUBRS. F 7. Nr. 13868, 4.

150

(jfr Zinkevičius 1988: 100). V. Maciejauskienė anser att dessa personnamn i själva verket inte hade någon större betydelse i 1500- och 1600-talens antroponymi (jfr Maciejauskienė 1991: 245–248; 1997a: 130).

Forskare hyser inga tvivel om de aktuella antroponymers ursprung och bildning.

A. Salys hävdar att dessa personnamn är förkortade former av gamla litauiska tvåstammiga antroponymer, ”med bibehållen stam från den första namndelen i de flesta fall, eller också har de sedan urminnes tider varit enstammiga” (Salys 1983: 270).

P. Skardžius anger två sätt att bilda antroponymer av denna typ: 1) en del av ett tvåstammigt personnamn användes, t.ex.: Noras: Nor-butas; 2) till en stam fogas även en del av den andra, t.ex.: Knystas: Knys-tautas och liknande (Skar-džius 1943: 440–441).

Z. Zinkevičius konstaterar att olika suffixavledningar bildades av förkortningar av gamla tvåstammiga personnamn, t.ex.: Ginelis vid sidan av Ginas (: Gin-tautas), Darulis vid sidan av Daras (: Dargaila) m.fl. (jfr Zinkevičius 1977: 230, 237).

De antroponymer som presenteras nedan hör till förkortningar av gamla litauiska tvåstammiga personnamn och till suffixavledningar av dessa.

*Girdžius: Girdžiunos (V₃ 24, 90), Gȳrdžyūna (gen.; V₂ 238). Kan vara en förkortning av ett tvåstammigt antroponym med stammen gird-. Jfr modern. förnamn Gird-man-tas, Gird-vainas, Gird-vydas; Al-girdas, By-girdas, Dau-girdas (LVKŽ 181–182; 69, 98, 118) m.fl. Jfr även modern. efternamn Girdžius (LPŽ I 674).

*Maniukas: Maniukaicziß (V₂ 16). En avledning med suffixet -ukas från en förkortning av ett äldre tvåstammigt personnamn med stammen man-, *Manys eller liknande. Jfr i detta sammanhang de tvåstammiga personnamnen Man-dravas, Man-gailas, Man-gaudas; Al-mantas, Ei-mantas (LVKŽ 257–258; 71, 140) och liknande. Jfr också efternamnet Maniūkas (LPŽ II 154).

*Norka, *Norkys, *Norkus: Narkowicza (gen.; V₁ 243; V₃ 123). Kan vara en förkortning av det gamla tvåstammiga personnamnet *Norkantas eller liknande. Jfr beträffande nor- modern. förnamn Nór-budas, Nór-gailas, Nór-gėlas; Bei-noras, Dai-noras, Ei-noras (LVKŽ 289–290; 94, 122, 141) m.fl. Jfr beträffande kant- modern. förnamn Kaṅt-minas, Kaṅt-rimas, Kaṅt-vainas; Bù-kantas, Dau-kantas, Gėd-mantas (LVKŽ 219–220; 103, 121) m.fl. Jfr även modern. efternamn Norkà, Norkỹs, Nõrkus, Nórkus, Nórkus (LPŽ II 333–334).

*Norušas, *Norušis, *Norušys: Narufajcziß (V₁ 301), Narufowicz (V₂ 209). En avledning med suffixet -uš- från en förkortning av ett gammalt tvåstammigt personnamn med komponenten nor-, såsom *Norius eller liknande (LVKŽ 289). Jfr *Norka (se där). Jfr även modern. efternamn Nãrušas, Nãrišis, Nõrušas, Nòrušis, Norušys (LPŽ II 301, 335).

*Rimka, *Rimkus: Rimkowicz (V₁ 222). Kan vara en förkortning av det tvåstammiga personnamnet Rìmkan-tas eller liknande. Jfr beträffande rim- modern. förnamn Rìm-butas, Rìm-daugas, Rìm-gailas; Aū-rimas, Bùt-rimas, Ei-rimas (LVKŽ 313–314; 87, 106, 141). Jfr även modern. efternamn Rìmka, Rìmkus, Rìmkaus, Rymkus (LPŽ II 609–610).

*Rimušis: Rȳmu/Jewicz (V₂ 135). En avledning med suffixet -uš- från en kortform av ett gammalt tvåstammigt personnamn som innehåller stammen rim-, Rìmas eller liknande. Beträffande rim- jfr. *Rimka (se).

151

Öknamn som personnamn (öknamn)

Bland de undersökta antroponymerna av litauiskt ursprung hos Kaunas borgare utgör öknamnsbaserade personnamn den största gruppen. De kan knytas till konkreta litauiska substantiv, adjektiv och verb. Nedan presenteras 63 (74%) antroponymer i denna grupp, rekonstruerade utifrån 180 personnamn som belagts i källorna.

*Balčius: Balcijųf (V₁ 301), Balcžia (gen.; V₂ 1). Jfr. det moderna släktnamnet Balčius (LPŽ I 170).

*Balsys: Bolβia (gen.; V₁ 295), Bolβia (gen.; V₃ 215), Balβiewicza (gen.; V₂ 53). Jfr. de moderna efternamnen Bálsis, Balsys (LPŽ I 176).

*Belzga: Belzga (V₃ 138, 159). Kan möjligen förknippas med lit. bélzginti ”prata strunt” (LKŽ I 742).

*Braidys: Broÿdβiu (ack.; V₂ 184); Broÿdʒifβ (V₂ 213). Av lit. braidýti ”vada; trampa omkring i vatten” (LKŽ I 184) eller liknande.

*Bridžius: Bridžiu (ack.; V₃ 220). Jfr. det moderna efternamnet Bridžius (LPŽ I 308).

*Burba: Burba (V₂ 53), Burbaicžia (gen.; V₂ 150). Jfr. det moderna efternamnet Būrba (LPŽ I 353).

*Burbažentis: Burbožięčis (V₁ 107), Burbožetifβ (V₂ 126, 190, 236, 248), Burbožentis (V₃ 32, 157, 181, 187). Ett sammansatt antroponym: *Burb-a-žentis. Den första stammen kommer från personnamnet *Burba eller liknande, jfr. det moderna efternamnet Būrba (LPŽ I 353); den andra från lit. žéntas ”dotterns make; måg” (DLKŽ 954)¹⁴.

*Burna: Burny (gen.; V₁ 190). Beträffande burn- jfr. de moderna efternamnen Burnáitis, Burnalis, Burneikà, Burnéika, Burneikis, Burnekaitis, Burnelaitis, Burnélis, Burnialis, Burnỹs m.fl. (LPŽ I 358–359).

*Dvylýs: Dwilis (V₁ 112, 186; V₂ 450), Dwiliβ (V₂ 58). Jfr. de moderna efternamnen Dvilýs, Dvylis, Dvylýs (LPŽ I 549).

*Gniaužius: Gniewżiuβ (V₁ 159), Gniewzunowi (ack.; V₃ 113, 184). Jfr. personnamnet *Gniaužis (Zinkevičius 1977: 144).

*Juodis, *Juodys: Jedy (gen.; V₁ 229), Jodiβ (V₁ 146; V₂ 201). Jfr. de moderna efternamnen Júodis, Juodỹs (LPŽ I 858).

*Kabald is: Kobaldiβ (V₂ 21). Av lit. kabálda ”någon som går långsamt och haltande, släpande; krympling, olycksfågel” (LKŽ V 4–5).

*Kairis, *Kairys: Kavris (V₁ 112, 163), Kairis (V₁ 265), Kayriβ (V₁ 315), Kayriβ (V₂ 132). Jfr. de moderna efternamnen Kairis, Kainỹs (LPŽ I 888).

*Kapk asys: kapkasionis (V₃ 185). Av lit. kapakasis, -ė ”en som gräver en grav i begravningsplatsen; gravgrävare” (LKŽ V 222).

*Karvelis: Karwielis (V₃ 216). Jfr nutida släktnamnet Karvėlis (LPŽ I 936).

*Keida: Kieidÿ (gen.; V₃ 67, 90). Jfr personnamnet *Keida (Zinkevičius 1977: 153).

¹⁴ Dėl sudurtinių asmenvardžių su sandu žent- dar žr. Maciejauskienė 1973: 177–181; 1991: 30.

152

*Keliuotis: Kieliocsja (gen.; V₂ 127). Jfr nutida släktnamnen Keliotis, Keliuotis (LPŽ I 968–969).

*Kimeklis: Kimeklif (V₁ 144), Kimeklis (V₁ 229), Kỹmeklỹa (gen.; V₂ 12). Jfr nutida släktnamnet Kimėklis (LPŽ I 995).

*Kirmėlis: Kiermelia (gen.; V₁ 154; V₃ 195), Kiermielis (V₃ 224). Jfr nutida släktnamnen Kirmela, Kirmelaitis, Kirmėlė, Kirmėlėvičius, Kirmėnas (LPŽ I 1001). Jfr även byn Kirmėliai i Juostininkai, An (LATSŽ II 135).

*Kiškelžentis: Kiškielžentis (V₃ 52), Kiįkielžentis (V₃ 231). Ett sammansatt personnamn: *Kiškel-žentis. Första leden kommer från personnamnet *Kiškelis eller liknande; jfr nutida släktnamnet Kiškelis (LPŽ I 1006), den andra från lit. žentas ”dotterns man; måg” (DLKŽ 954).

*Kojelė: Kaiėla (V₁ 72), Kajėla (V₂ 73, 205, 248). Jfr nutida släktnamnet Kojėlė (LPŽ I 1039).

*Kriugždikas, *Krugždikas: Kruzdika (gen.; V₁ 293). Beträffande kriugžd-, kruogžd- jfr nutida släktnamnen Kriugždà, Krugždà, Krùgždas (LPŽ I 1083, 1089).

*Kuprelis: Kuprelis (V₁ 110). Jfr nutida släktnamnet Kuprėlis (LPŽ I 1128).

*Lankelis: Lankielis (V₃ 175), Lankýel (V₃ 222). Jfr nutida släktnamnen Lankėlis, Lankialis (LPŽ II 21).

*Lauželis: Lawželis (V₁ 132). Beträffande lauž- jfr *Laužius (se).

*Laužius: Lawžus (V₁ 78). Jfr nutida släktnamnet Laužius (LPŽ II 37).

*Meilius, *Meilus: meylowicз (V₁ 4, 129, 135, 143, 154; V₂ 3), Meÿlowicza (gen.; V₁ 4), Mieilowicза (gen.; V₁ 154), Meiliowicзu (dat.; V₁ 143), Meÿtu (dat.; V₂ 4), Mieitowicзu (dat.; V₂ 217). Jfr nutida släktnamnen Meilius, Meilus (LPŽ II 199–200).

*Oželis: Ozelib (V₁ 275), Azelis (V₂ 5), Ozelis (V₃ 60). Jfr nutida släktnamnet Ožėlis (LPŽ II 356). Jfr även *Ožys (se).

*Ožys: Azyb (V₂ 151), Ozjis (V₃ 110). Jfr nutida släktnamnet Ožys (LPŽ II 357).

*Pajuodėlis: Poyodelis (V₂ 85, 149), Poiodelib (V₂ 136, 217, 218). Från litauiska pajúodėlis ”mörkhyad, mörkhårig; mörknad, svartaktig, ovårdad, sjaskig” (LKŽ IX 133). Jfr även dagens efternamn Pajúodis (LPŽ II 369).

*Paršelis: porſſela (gen.; V₁ 58), Parſzelis (V₁ 137, 147), porſelib (V₁ 308), Porſelia (gen.; V₂ 26, 50, 63, 81, 198), Porſelis (V₂ 84; V₃ 109). Jfr dagens efternamn Paršėlis (LPŽ II 397).

*Pavirpas: powirpanis (V₁ 102), powirpowicзa (gen.; V₁ 189, 262, 289, 302; V₂ 6, 9), Powirpos (V₂ 50). Det kan komma från litauiska pavirpis, -ė ”ledare, krögare”, pãvirpas ”fattig, stackare”, pavìrpa ”retsticka” (LKŽ IX 698) eller liknande.

*Pempė: Pempe (V₂ 206). Jfr dagens efternamn Pémpė (LPŽ II 427).

*Pilvelis: pilwelvę (gen.; V₁ 65, 187), pilwelia (gen.; V₂ 149). Jfr dagens efternamn Pilvėlis (LPŽ II 458).

*Plikažentis: Plikozentis (V₃ 59, 139, 252), plikozentis (V₃ 201). Ett sammansatt personnamn: *Plik-a-žentis. Det första ledet kommer från personnamnet *Plikis eller liknande; jfr dagens efternamn Plikis, Plikỹs (LPŽ II 476), det andra från litauiska žentas ”dotterns make, måg” (DLKŽ 954).

153

*Plikis, *Plikys: plikis (V₂ 156, 167, 216). Jfr dagens efternamn Plìkis, Plikỹs (LPŽ II 476).

*Pumputis: Pumpuczis (V₂ 197; V₂ 86, 104). Jfr dagens efternamn Pùmputis, Pum̃putis, Pumputis, Pumputỹs (LPŽ II 532).

*Račius: Raczuɟ (V₂ 33, 44, 168). Jfr dagens efternamn Rãčius (LPŽ II 550).

*Rudis, Rudys: Rudiewicz (V₃ 19). Jfr dagens efternamn Rùdis, Rudỹs (LPŽ II 630).

*Saldžius: saldzuɟ (V₂ 102). Jfr dagens efternamn Saldžius (LPŽ II 664).

*Sausagrobis: ʃauſagrabjà (gen.; V₁ 165; V₂ 54). Från litauiska sausagrõbis ”en som är uttorkad och mager” (LKŽ XII 204).

*Sausakojis: ʃauſokajau (ack.; V₁ 147), ʃauſokais (V₂ 224), ʃauſokajɟ (V₂ 24). Från litauiska sausakojis ”en som har torra, smala ben” (LKŽ XII 205).

*Savad(u)onis: Sowodonyà (gen.; V₃ 122), Sowodonyà (gen.; V₃ 324). Jfr personnamnet *Savad(u)onis (Zinkevičius 1977: 193).

*Sedeika, *Sėdeika: ʃedeikowicɟ (V₁ 183, 275; V₂ 191), ʃedeikuna (gen.; V₂ 85), ʃedeika (V₂ 153), ʃedeiko (V₂ 215). Jfr dagens efternamn Sedėika, Sedeika (LPŽ II 690). Jfr även personnamnet *Sedeika (*Sėdeika?) (Zinkevičius 1977: 193).

*Skalandis: Skolondɟ (V₃ 77). Jfr dagens efternamn Skalandis (LPŽ II 728).

*Skarulis: Skorulis (V₁ 125, 292; V₃ 106). Jfr. ytterligare efternamnsform Skarùlis (LPŽ II 732).

*Smilgius: ʃmilugus (V₁ 225). Jfr. ytterligare efternamnsform Smilgìus (LPŽ II 771).

*Spalis: ʃpal (V₃ 18), ʃpaliewicz (släkt.; V₃ 146), Spalyewicz (V₃ 225), ʃpalifa (dopnamn; V₃ 225). Jfr. ytterligare efternamnsformer Spãlis, Spalỹs (LPŽ II 780).

*Sprindis, *Sprindys: ʃpryndzia (dopnamn; V₂ 85). Jfr. ytterligare efternamnsformer Sprindis, Sprindỹs (LPŽ II 786).

*Stangelis: Stangielia (dopnamn; V₃ 120). Beträffande stang- jfr. ytterligare efternamnsformer Stangáitis, Stangỹs (LPŽ II 800).

*Stirta: Stỹrta (V₁ 275; V₂ 58, 148). Namnet har samband med litauiska stirta ”stor hög av staplad halm, säd eller hö; stor hög av något” (LKŽ XIII 826). Jfr. även litauiska stìrti ”bli hård, bli stel; bli orörlig, stelna, domna (vanligen på grund av kyla eller störningar i blodcirkulationen; bli nedsmutsad, stelna)” (LKŽ XIII 826–827).

*Stulgis, *Stulgys: ʃtulgɟ (V₂ 174). Jfr. ytterligare efternamnsformer Stùlgis, Stulgỹs (LPŽ II 845–846).

*Šermukšnis: ʃermuxnianis (V₁ 168, 229), ʃermuxnia (dopnamn; V₁ 256), ʃermuxniu (nyttjandeform; V₁ 261; V₂ 97, 146), ʃermuxniewiczɟ (dopnamn; V₁ 305), ʃermuxniewiczu (nyttjandeform; V₂ 134), ʃermuxnianif (V₂ 177, 235), ʃermuxnif (V₂ 224), ʃermuxniewicz (dopnamn; V₁ 261). Jfr. ytterligare efternamnsform Šermùkšnis (LPŽ II 914).

*Trumpas: Trumpa (dopnamn; V₁ 161), Trumpof (V₂ 60). Beträffande trump- jfr. ytterligare efternamnsformer Trùmpa, Trumpáitis, Trumpáuskas, Trumpávičius, Trùmpius m.fl. (LPŽ II 1073–1074).

*Uodega: Odega (V₂ 57, 173, 208). Jfr. personnamnet *Uodega (Zinkevičius 1977: 211).

*Varnažentis: Wormoʒięciowicz (V₁ 231). Sammansatt antroponym: *Varn-a-žentis. Första leden kommer från personnamnet *Varna eller liknande; jfr. ytterligare efternamnsformer Várna, Várnas (LPŽ II 1165), det andra från litauiska žéntas ”dotterns make; måg som flyttar in i hustruns hem” (DLKŽ 954).

154

*Vergelis: Wergelia (gen.; V₂ 200), Wergelić (V₂ 203), Wergielić (V₂ 210). Jfr efternamnet *Vergelis (Zinkevičius 1977: 216).

*Vinkšnikas, *Vinkšnikis: Winxnikos (V₂ 174), Winxnikis (V₂ 174). Beträffande vinkšn- jfr belagda efternamn Vinkšna, Vinkšnaitis, Vinkšnas, Vinkšnėlis, Vinkšnys (LPŽ II 1225).

*Voverėlė: Wawerela (V₁ 82). Beträffande vover- jfr belagda efternamn Voveraitis, Voveras, Vóverė, Voverė, Vóveris, Voveris m.fl. (LPŽ II 1256).

*Žagaras: Zagarewicz (V₃ 213). Jfr belagt efternamn Žagaras (LPŽ II 1307).

*Žalis, *Žalys: Zalis (V₂ 167). Jfr belagda efternamn Žalis, Žalys (LPŽ II 1311).

*Žeimis, *Žeimys: Ziemianis (V₁ 173). Jfr belagda efternamn Žeimis, Žeimys (LPŽ II 1320).

*Žvirblis, *Žvirblys: Zwierbla (gen.; V₁ 116). Jfr belagda efternamn Žvirblis, Žvirblys (LPŽ II 1354).

Som redan nämnts dominerar de just anförda öknamnsbaserade antroponymerna bland personnamnen av litauiskt ursprung. Detta kan också ha samband med de undersökta källornas särdrag. I fogdens domstol behandlades oftast mindre mål som rörde de lägre samhällsskikten bland stadsborna (jfr Kiaupa 1988: 27). Analysen av inskrifterna visar att just öknamn var typiska för företrädare för dessa skikt, exempelvis småhantverkare och liknande: Ythcзywy Gregier Sedeikowicz Miełczanin Kowien(ski) (V₁ 183); Kieziu бewczu Kowien(skiemu) (ack.; V₂ 62); jana Kieidÿ Kożemiaki¹⁵ człowieka Kowien(skiego) (gen.; V₃ 90) osv.

Av de andra leden i 219 stadsbors namn rekonstruerades 84 personnamn av litauiskt ursprung från 1500-talet. Vid jämförelse med dagens förnamn och efternamn konstaterades att 64 av dem (76%) fortfarande används i dag. En del, dvs. 7 (8% av alla rekonstruerade), öknamnsbaserade antroponymer har nutida efternamnsmotsvarigheter med samma ursprung men annan bildning. Dessa är *Keida (V₃ 67, 90) – belagt efternamn Keidaitis, *Kirmėlis (V₁ 154; V₃ 195, 224) – belagt efternamn Kirmėlė, *Lauželis (V₁ 132) – belagt efternamn Laužys, *Stangelis (V₃ 120) – belagt efternamn Stangys, *Trumpas (V₁ 161; V₂ 60) – belagt efternamn Trùmpa, *Vergelis (V₂ 200, 203, 210) – belagt efternamn Vergūtis, *Vinkšni- kas, *Vinkšnikis (V₂ 174) – belagt efternamn Vinkšna.

De övriga 13 (16%) rekonstruerade stadsborantroponymerna har inte levt kvar till våra dagar och saknar motsvarigheter i dagens namnbruk. Dessa är *Belzga (V₃ 138, 159), *Braidys (V₂

¹⁵ Som framgår anges stadsbornas hederstitel, yrke och näring i Kaunas fogdeböcker från 1500-talets andra hälft på polska eller latin. Det finns dock belägg för fall där yrkes- eller sysselsättningsbeteckningen återges med en litauisk lexem, till exempel: Mikotaia Burbaicžia [kultodailidy (gen.; V₂ 150) – av lit. skūltas ”en gammaldags flodfarkost med åror” (LKŽ II 1128) och dailidė, dailýda, dailýdė, dailydė ”möbelsnickare, timmerman; husbyggare” (LKŽ II 223). Jfr även з Ythcзyйm panem Janem poczywilowiczem [kilie]iwem Miełczaninem Kowien(skim) (instrument.; V₂ 244) m.fl. Detta har också iakttagits i Joniškis dopbok från 1599–1621 (Litauens statliga historiska arkiv. F. 1196. Ap. 1. B. 76), där följande stadsbor i Joniškis finns antecknade: Caspari Meſinika, omnes de oppidulo Janiſki 1599 (Jnš 1); Grigas Warpininiks... ciues Janiſki 1601 (Jnš 18). Liknande anteckningar kan tydligen också återfinnas i andra historiska dokument från litauiska städer. Z. Zinkevičius uppmärksammade detta när han undersökte personnamn bland stadsborna i Vilnius i början av 1600-talet (Zinkevičius 1977: 60).

155

184, 213), *Burbažentis (V₁ 107; V₂ 126, 190, 236; V₃ 32, 157, 181, 187), *Gniaužius (V₁ 159; V₃ 113, 184), *Kabaldis (V₁ 21), *Kapkasys (V₃ 185), *Kiškelžentis (V₃ 52, 231), *Pavirpas (V₁ 102, 189, 262, 289, 302; V₂ 6, 9), *Plikažentis (V₃ 59, 139, 201, 252), *Sausakojis (V₁ 147; V₂ 54), *Savadonis (V₃ 122, 324), *Stirta (V₁ 275; V₂ 58, 126,148), *Uodega (V₂ 57, 173, 203).

SLUTSATSER

1. En undersökning av 900 tvåledade beteckningar på Kaunas stadsbor, dokumenterade i Kaunas fogdeböcker från 1500-talet (1561–1565, 1564–1569, 1587–1591), visar att 219 (24%) av deras andra personnamn (efternamn under framväxt) kan vara av litauiskt ursprung.

2. I de undersökta källorna har vissa tecken på slavifiering av personnamn noterats: ljudsubstitutioner, användning av slaviska suffix i antroponymer av litauiskt ursprung, utelämnande av ändelser och liknande företeelser.

3. Kaunas stadsbors antroponymer av litauiskt ursprung (den andra leden i tvåledade beteckningar) var personnamn av icke-patronymiskt ursprung och patronymer. De senare bildades med litauiska suffix -aitis, -onis, -ūnas och slaviska -evič, -ovič. En del personnamn hade diminutiva suffix -elis (-elė), -ėlis (-ėlė), -ikas, -ikis, -ulis, -utis.

4. Bland de undersökta personnamnen av litauiskt ursprung rekonstruerades 84 antroponymer utan tvekan. Bland dessa fanns 15 (19%) gamla tvåstammiga namn, 6 (7%) förkortningar av tvåstammiga personnamn och deras suffixavledningar samt 63 (74%) öknamn.

5. En jämförelse mellan de rekonstruerade personnamnen och dagens förnamn och efternamn visar att 64 (76%) av dem fortfarande är i bruk. En del, det vill säga 7 (8% av samtliga rekonstruerade), antroponymer har motsvarigheter bland dagens efternamn med samma ursprung men annan bildning. De övriga 13 (16%), som inte har överlevt till vår tid, saknar motsvarigheter i dagens namnmaterial.

Mottagen 1999-03-20

LITERATŪRA

A n t o n o v i č A. 1961: Антонович А. К. Язык судебной актовой книги Ковенского земского суда 1566–1567 г.г. Дис. [...] канд. филол. наук, Вильнюс.

B ū g a K. 1958: Apie lietuvių asmens vardus. – Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 201–269.

DLKŽ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993.

K i a u p a Z. 1973: Kauno miesto senojo archyvo likimas. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. Ser A 2(43), 125–140.

K i a u p a Z. 1974: Vilniaus ir Kauno vaito teisminės galios raida XV–XVIII amžiais. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. Ser A 4 (49), 83–90.

K i a u p a Z. 1988: Kauno miesto vaitas ir jo aktų knygos XVI–XVII a. pirmojoje pusėje. – Lietuvos miestų istorijos šaltiniai, Vilnius: Mokslas, 25–46.

156

Kiaupa Z. 1989: Miestietis, miesto pilietis ir miestėnas. – Mokslas ir gyvenimas 6, 31.

LATŠ – Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas 2, Vilnius: Mintis.

LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 5, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1959; 9, Vilnius: Mintis, 1973; 12–13, Vilnius: Mokslas, 1981–1989.

LPŽ – Lietuvių pavardžių žodynas 1–2, Vilnius: Mokslas, 1985–1989.

LVKŽ – Kuzavinis K., Savukynas B. Lietuvių vardų kilmės žodynas, Vilnius: Mokslas, 1994.

Maciejauskienė V. 1973: Naujosios dvivakienės lietuvių pavardės su asmenvardiniu sandu. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai. A ser 1(42), 177–181.

Maciejauskienė V. 1991: Lietuvių pavardžių susidarymas, Vilnius: Mokslas.

Maciejauskienė V. 1993: Kriaunų parapijos XVII–XVIII a. asmenvardžiai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 34–99.

Maciejauskienė V. 1994: Lietuvių pavardės: raida ir kilmė (habilitacinis darbas), Vilnius.

Maciejauskienė V. 1997a: Vienkamieniai lietuviškos kilmės vardai XVI amžiuje. – Darbai ir dienos 4(13), 111–133.

Maciejauskienė V. 1997b: Dėl lietuvių pavardžių (asmenvardžių) klasifikavimo. – Baltistica 32(1), 101–109.

Prinke Rafał. T. 1992: Poradnik genealoga amatora, Warszawa: Polonia.

Salys A. 1983: Mūsų lietuviškieji vardai. – Raštai 2, Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija, 267–284.

Skardžius P. 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Zinkevičius Z. 1973: Kaip vadinosi vilniečiai. – Mokslas ir gyvenimas 4, 17–19.

Zinkevičius Z. 1974a: Зинкявичюс З. К вопросу о литовско-польских языковых контактах по данным антропонимии города Вильнюса начала XVII века. – Балто-славянские исследования, Москва: Наука, 136–143.

Zinkevičius Z. 1974b: Vilniaus gyventojų vardai XVII a. pradžioje. – Žodžiai ir žmonės, Vilnius: Mintis, 78–85.

Zinkevičius Z. 1977: Lietuvių antroponimika. Vilniaus lietuvių asmenvardžiai XVII a. pradžioje, Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Z. 1980: Зинкявичюс З. К истории литовских личных имен восточно-славянского происхождения. – Балто-славянские этноязыковые контакты, Москва: Наука, 151–156.

Zinkevičius Z. 1988: [Rec.] Lietuvių pavardžių žodynas 1: A–K. – Baltistica 24(1), 94–105.

SUTRUMPINIMAI

avd. – asmenvardis

db. – dabartinis, -ė

pvd. – pavardė

PERSONENNAMEN LITAUISCHER HERKUNFT DER KAUNASER STÄDTER AUS DER 2. HÄLFTE DES 16. JAHRHUNDERTS

Zusammenfassung

Die Untersuchung der in den Büchern des Kaunaser „Vaitas“ (Verwalters) aus dem 16. Jh. (1561–1565, 1564–1569, 1587–1591) vorliegenden 900 zweigliedrigen Personenbezeichnungen der Kaunaser Städter führt zum Schluß, daß 219 (24%) der zweiten Personennamen (die sich herausbildenden Familiennamen) litauischer Herkunft sein könnten.

157

In den erwähnten Quellen sind gewisse Anzeichen der Slawisierung mancher Personennamen zu beobachten: Substitutionen von Lauten, Gebrauch von slawischen Suffixen in Anthroponymen litauischer Herkunft, das Nichtaufzeichnen von Endungen u. ä.

Die Anthroponyme litauischer Herkunft der Kaunaser Städter (die zweiten Komponenten der zweigliedrigen Bezeichnung) waren Personennamen nichtpatronymischer Herkunft und Patronymika. Die letzteren wurden mit den patronymischen litauischen Suffixen -aitis, -onis, -ūnas und den slawischen -evič, -ovič gebildet. Ein Teil der Personennamen wies die diminutiven Suffixe -elė, -ėlis (-ėlė), -ikas, -ikis, -ulis, -utis auf.

Aus den untersuchten Personennamen litauischer Herkunft gelang es, 84 Anthroponyme zu rekonstruieren, die keinem Zweifel unterliegen. Unter ihnen liegen vor: 15 (19%) uralte zweistämmige litauische Personennamen, 6 (7%) Abkürzungen zweistämmiger Anthroponyme sowie Ableitungen von diesen mit Suffixen, 63 (74%) – Spitznamen.

Der Vergleich der rekonstruierten Personennamen mit den litauischen gegenwärtigen Vornamen und Familiennamen zeigt, daß 64 (76%) noch heute gebräuchlich sind. Ein Teil – 7 (8%) aller rekonstruierten Anthroponyme – hat unter den gegenwärtigen Familiennamen Entsprechungen der gleichen Herkunft, die sich aber ihrer Wortbildung nach unterscheiden. Die übrigen 13 (16%) sind bis auf den heutigen Tag nicht erhalten geblieben, haben keine Entsprechungen unter den Anthroponymen der Gegenwartssprache.

158