Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 93, s. 1–32 Innehållslänk / Länk till innehåll ISSN 2669-218X (online / elektronisk)

MOTTAGANDET AV PILYPAS RUIGYS PSALMER: FRÅN 1700-TALET TILL MITTEN AV 1900-TALET

Mottagandet av Philipp Ruhigs psalmer: från 18^th till mitten av 20^th-talet

Till minne av 350-årsdagen av Pilypas Ruigys födelse

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ Litauiska språkets institut E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0003-2286-4080 Forskningsområden: den preussisk-litauiska litteraturen på 1500–1700-talen, den tvåspråkiga litauiska lexikografins och det skrivna litauiska språkets historia.

https://doi.org/10.35321/all93-09

ABSTRAKT Artikeln behandlar den preussisk-litauiske prästen Pilypas Ruigys (Philipp Ruhig, 1675–1749), en av de mest produktiva författarna inom den litauiska litteraturen på 1700-talet, närmare bestämt mottagandet av hans psalmer i de officiella preussisk-litauiska evangelisk-lutherska kyrkopsalmböckerna från 1730-talet till mitten av 1900-talet. Med hjälp av primärkällor som bevarats till våra dagar analyseras de psalmer som Ruigys översatte och skapade, vilka först publicerades i Jono Berentos psalmbok Iß naujo pérweizdėtos ir pagérintos Giesmũ-Knygos (Königsberg, 1732) och därefter togs med i senare utgåvor, ur kvantitativa och kvalitativa perspektiv. En jämförande analys av de preussisk-litauiska evangelisk-lutherska psalmböckerna visade att antalet psalmer av Ruigys i den officiella kyrkopsalmboken ökade gradvis: från 9 texter i de första utgåvorna av den så kallade Kvanto-Berento-psalmboken till 12 texter i de senare utgåvorna, där antalet stabiliserades. Dessa psalmers beständighet styrks av att de alla blev en fast del av den litauiska officiella psalmbokens repertoar ända fram till tiden före andra världskriget, det vill säga den sista utgåvan av Pagerintos giesmių knygos (Memel, 1936); dessutom införlivades några av dem i den nuvarande evangelisk-lutherska psalmboken Krikščioniškos giesmės (Vilnius, 2007). Analysen visade också att dessa psalmer redigerades i större eller mindre utsträckning från och med den första utgåvan. NYCKELORD: litauisk litteratur på 1700-talet, psalmer, Pilypas Ruigys (Philipp Ruhig), den officiella preussisk-litauiska evangelisk-lutherska psalmboken, Jono Berentos (Johann Behrendt) psalmbok Iß naujo pérweizdėtos ir pagérintos Giesmũ-Knygos (1732).

Copyright © 2025 Birutė Triškaitė. Utgiven av Litauiska språkets institut. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, under förutsättning att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkets institut. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen ”Creative Commons” med namngivelse, vilka tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion av innehållet i alla medier, under förutsättning att författaren och källan anges.

Mottaget: / Inkom: 2025–10–20. Accepterat: / Antaget: 2025–12–17.

1

ABSTRACT

Denna artikel ägnas åt det hymnografiska arvet efter Philipp Ruhig (1675–1749), en präst från Preussiska Litauen och en av de mest produktiva gestalterna inom den litauiska litteraturen under 18^th-talet, eller mer exakt åt receptionen av hans psalmer i de officiella kyrkliga evangelisk-lutherska psalmböckerna i Preussiska Litauen från 18^th-talets fjärde decennium. Med utgångspunkt i primärkällor som bevarats till våra dagar analyseras de psalmer som Ruhig översatte och skapade, vilka först publicerades i Johann Behrendts psalmbok Iß naujo pèrweizdetos ir pagérintos Giesmû-Knygos [Nyligen reviderade och förbättrade psalmböcker] (Königsberg, 1732) och togs med i senare upplagor, kvantitativt och kvalitativt. En jämförande analys av de evangelisk-lutherska psalmböckerna i Preussiska Litauen har visat att antalet av Ruhigs psalmer i den officiella kyrkliga psalmboken ökade gradvis: från 9 i de första upplagorna av den så kallade Quandt-Behrendt-psalmboken till 12 i senare upplagor. Dessa psalmers beständighet framgår av att de alla blev en fast del av den officiella litauiska psalmbokens repertoar fram till andra världskrigets tröskel, det vill säga den sista upplagan av Pagerintos giesmių knygos [Förbättrad psalmbok] (Klaipėda, 1936), och att några av dem togs med i den nuvarande evangelisk-lutherska psalmboken Krikščioniškos giesmės [Kristna psalmer] (Vilnius, 2007). Analysen visade också att dessa psalmer redigerades i större eller mindre utsträckning från och med den första upplagan.

NYCKELORD: Litauisk litteratur från 18^th-talet, psalmer, Philipp Ruhig, officiell psalmbok för de evangelisk-lutherska litauerna i Preussiska Litauen, Johann Behrendts psalmbok Iß naujo pèrweizdetos ir pagérintos Giesmû-Knygos (1732) [Nyligen reviderade och förbättrade psalmböcker, 1732].

INLEDNING

Den preussisk-litauiske prästen Pilypas Ruigys (Philipp Ruhig, 1675–1749) var en av de mest produktiva gestalterna inom den litauiska litteraturen under XVIII-talet: inte bara författare till originalverk inom språkvetenskapen som fick stort genomslag, utan också översättare av viktiga religiösa texter. Tre århundraden senare minns man Ruigys i dag inte bara som deltagare i den filologiska polemik som uppstod i Preussiska Litauen i början av XVIII-talet, som författare till den latinska avhandlingen om det litauiska språket Meletema (1735) och dess tyska version Betrachtung der Littauischen Sprache in ihrem Ursprunge, Wesen und Eigenschaften (1745), sammanställare av den tvåspråkiga ordboken med två riktningar Littauisch–Deutsches und Deutsch–Littauisches Lexicon (1747), initiativtagare till den litauiska grammatiken Anfangsgründe einer Littauischen Grammatik (1747), utan också som en av översättarna till litauiska av psalmerna (1732), Bibeln (1735) och Christiano Langhansens (1660–1727) postilla (1750).

Efter att ha avslutat teologistudierna vid universitetet i Königsberg och ordinerats till präst 1708 tjänstgjorde Ruigys i mer än fyrtio år i Valtarkiemis (ty. Walterkehmen)¹. Som tredje generationens medlem av det andliga ståndet, och med uppfattningen att hans plikt som herde innebar religiös fostran av litauerna, samt stimulerad av de reformer och kulturella förändringar som då genomfördes på initiativ av Preussens kung Friedrich Wilhelm I (Friedrich Wilhelm I, 1688–1740, regerade 1713–1740), och utan tvekan med uppskattning av förtjänsterna hos sin morfar, prästen i Katniava (ty. Kattenau), Teofilis Šulcas (Theophil Schultz, 1629–1673) (se fig. 1 och följande), engagerade sig Ruigys aktivt i det litauistiska projektet som drevs av Johann Jacob Quandt, professor i teologi vid universitetet i Königsberg, överste hovpredikant och blivande preussisk generalsuperintendent (Johann Jacob Quandt,

^¹ QPP IV 34r; Arnoldt 1777: 108; ZM V 1528.

2

1686–1772), och bidrog därmed till det uppsving för den litauiska religiösa litteraturen som uppstod i Preussiska Litauen under XVIII-talet.

Det är inte förvånande att Ruigys är en av de litauiska litterära gestalter vars litauistiska arv har fått betydande uppmärksamhet av forskare ur olika perspektiv. Även Ruigys hymnografiska arv har studerats som en integrerad del av den officiella litauiska evangelisk-lutherska kyrkliga psalmboken (1732)^². Hittills har det emellertid saknats särskilda studier av receptionen av hans psalmer i senare psalmböcker. Därför aktualiseras i denna artikel Ruigys verksamhet som översättare och skapare av psalmer, och fokus riktas mot hur hans psalmer fungerade i de preussisk-litauiska psalmböckerna fram till ungefär mitten av XX-talet, närmare bestämt till 1936, då den sista evangelisk-lutherska psalmboken före andra världskriget utkom, Pagerintos giesmių knygos.

När det gäller receptionen av Ruigys psalmer bör man börja med att konstatera att det exakta antalet av hans psalmer som publicerats i de litauiska evangelisk-lutherska psalmböckerna ännu inte är helt klarlagt. Detta anges olika av historiografer över Preussens kultur och den litauiska litteraturen. I slutet av XVIII-talet hävdade exempelvis prästen i Trempai, Gotfrydas Ostermejeris (Gottfried Ostermeyer, 1716–1800), i den första historien om litauiska psalmböcker Erste Littauische Liedergeschichte (Königsberg, 1793) att Ruigys ”[t]ill psalmboken bidrog med 12 psalmer, varav en är ett original” (”Zum Gefangbuch hat er 12 Lieder geliefert, von denen eins ein Originaltuck ist”^³). Nästan ett och ett halvt sekel senare uppgav Ansas Bruožis samma antal psalmer som Ruigys översatt och skapat: i studien Mažosios Lietuvos buvusieji rašytojai ir žymesnieji lietuvių kalbos mylėtojai (1920) nämnde han att ”11 psalmer är översatta av Ruigys, dessutom har han själv bearbetat en”^⁴. Troligen efter Ostermejer nämns även i kommentarerna till den av Vytautas Jurgutis och Valerija Vilnonytė publicerade avhandlingen av Ruigys Lietuvių kalbos kilmės, būdo ir savybių tyrinėjimas (1986) 12 psalmer, varav 11 är översättningar och en ett original^⁵. Vaclovas Biržiška angav däremot i Aleksandrynas (¹1963, ²1990) inte bara antalet av Ruigys psalmer, utan nämnde även en specifik psalmboksupplaga där alla enligt hans mening hade publicerats: ”Till den nya Quandt-Behrendt-psalmboken från 1732 lämnade han 12 psalmer, av vilka han skrev en som original och översatte alla de övriga”^⁶. Å andra sidan jämförs i Guido Michelinis monografi, som utförligt behandlar de preussisk-litauiska psalmböckernas historia, Jono Berento Įpna ujo pėrweizdėtos ir pagerintos Giesmũ Knygos. Mörlino traktato pritaikymas poezijoje (2010) 9 av Ruigys psalmer med de tyska originalen^⁷, vilket således tycks förutsätta ett helt annat antal. Uppgifterna från verken om den litauiska litteraturens historiografi borde ha förts över till informationspublikationer. Ändå skiljer sig det antal av Ruigys psalmer som nämns där något: Mažosios Lietuvos

^² För mer om de preussisk-litauiska psalmböckerna, se Michelini 2009, särskilt 97–131; 2010. För förhållandet mellan Pilypas Ruigys psalmer, publicerade i den första upplagan av den så kallade Quandt-Behrendt-psalmboken, och de tyska originalen, se Michelini 2010: 162–175.

^³ Osterme yer 1793: 259–260; Ostermejeris 1996: 421.

^⁴ [Bruožis] 1920: 27.

^⁵ Ruigys 1986: 414.

^⁶ BrŽA II 21.

^⁷ Se Michelini 2010: 162–175.

3

encyklopedin (2009)⁸, uppslagsverket Mažosios Lietuvos enciklopedija (2015)⁹ och Visuotinė lietuvių enciklopedija (2011)¹⁰ anges 11 av Ruigys hymner.

Syftet med denna artikel är att, med utgångspunkt i primärkällor, bedöma Ruigys bidrag till repertoaren i den hymnbok som sammanställdes av biskopen av Įsrutis, Jonas Berentas (Johann Behrendt, 1667–1737), Iß naujo pérweizdetos ir pagérintos Giesmû-Knygos (Königsberg, ¹1732), eller den så kallade Kvanto-Berento-hymnboken, samt att diskutera receptionen av Ruigys hymner i senare redaktioner och utgåvor av den officiella evangelisk-lutherska kyrkohymnboken fram till mitten av 1900-talet, med fokus på två aspekter: 1) hur många av dem som publicerades; 2) vilken karaktär redigeringen av dem hade¹¹. Analysen genomförs med historiskt jämförande och analytiskt deskriptiva metoder.

1. RUIGYS OCH SAMTIDAS VITTNESBÖRD OM HANS LITAUISKA VERKSAMHET (HYMNER)

Ḱvantas, som tillsammans med den grupp av präster i Preussiska Litauen som han samlade arbetade med att utarbeta litauiska religiösa skrifter, nämnde i sin handskrivna presbyterologi Preußische Presbyterologie (fram till 1772), i artikeln om prästen Ruigys i Valtarkiemis, förutom den viktigaste biografiska informationen endast hans teologiska traktat om forntida avgudar, som utkom 1705, samt ett enda arbete med litauistiskt innehåll – en traktat om det litauiska språket; däremot ägnade han inte ett ord åt hymner eller andra religiösa texter, inte ens åt bibelöversättningen (jfr fig. 1):

1708. Philipp Ruhig. «Reg. Pr uffus. →» 'Cattenau–Prufus. ‖ ordinerades 1708 ♀ efter 20:e söndagen efter trefaldighet i Schloß ‖ av D[.] Deutſchen. Han föddes ‖ i Cattenau den 31 mars 1675. Introducerades ‖ här 1708, D[omi]n[ic a[m] 24. p. Trin. ‖ Disputerade under P[rae]ſide D[.] Wegner de Scr[iptur]ae S. ‖ 1703; även en Tract. editet de idolo omni u[m] ‖ primo 4° 1705, likaledes de Lingua Lituanica. ‖ Hans förfäder kom från Meißen, där hans ‖ farfars far George Ruhig var borgmästare ‖ i Liebenwerda; hans son Paul Ruhig ‖ var ingenjör och kapten över Wibranzen i Memel. ‖ ‘En son, Philipp Ruhig Paft. och en sonson ‖ på moderns sida, Theophili Schulzen, ‖ båda präster i Kattenau † 1749. ‖ 5 april. ‖ ſepult[us] ‖ [?]7 april.¹².

⁸ Jfr.: ”Bidrog i hög grad till utarbetandet av Bibeln från 1735 och Kvanto–Behrendt-hymnboken från 1732 (i denna trycktes 11 hymner författade och översatta av R[uigys)” (MLE IV 143).

⁹ MLEŽ 496. I detta uppslagsverks engelska (2014) och tyska (2018) versioner nämns likaså 11 hymner av Ruigys (MLEŽa 561; MLEŽv 612).

¹⁰ Jfr.: ”bidrog i hög grad till utarbetandet av Bibeln (1735) och J. J. Quandts och J. Behrendts hymnbok (1732; i denna trycktes 11 [av Ruigys] författade och översatta hymner)” (VLE XX 412).

¹¹ Ur kvantitativ synvinkel har redan Peter Gottlieb Milkaus (Peter Gottlieb Mielcke, 1695–1753), prästen i Jurbarkas (ty. Georgenburg), senare i Mielkiemis (ty. Mehlkeh­men), samt Ruigys medarbetares vid utarbetandet av litauiska skrifter, hymner och deras reception i hymnböcker från 1700- till första hälften av 1900-talet analyserats (se Triškaitė 2021: 98–116).

¹² QPP IV 34r. I citatet ur Kvantos manuskript visar pilen → vad som korrigerats till. Med tecknen ¬ ¬ avskiljs ord eller meningar som skrivits in senare (ovanför raden, i marginalen eller i den andra tomma spalten på sidan). Fragment av latinsk text (ord eller delar av ord) som förekommer i det manuskript som skrivits med gotiska bokstäver återges vid citering med kursiv stil. Närmare

4

Figur 1. QPP IV 34r: Quandt om prästen Ruigys i Valtarkiemis i det handskrivna verket Preußische Presbyterologie; GStA PK: XX. HA Hist. StA Königsberg, Hs, Nr. 2, Bd. 4

1708. Pilypas Ruigys, preuss från Katniava. Ordinerad av dr Deutsch 1708 på fredagen efter den 20:e söndagen efter den heliga Treenigheten i Pilis [kyrka]. Han föddes i Katniava den 31 mars 1675. Här introducerades han 1708 på den 24:e söndagen efter den heliga Treenigheten. Under ledning av dr Wegner disputerade han 1703 om den heliga Skrift; dessutom utgav han 1705 en avhandling om forntida avgudar, i 4° [format], samt om det litauiska språket¹³. Hans förfäder kom från Meissen; där var hans farfar Jurgis Ruigys borgmästare i Liebenwerda, medan dennes son Povilas Ruigys var ingenjör och kapten för kurirerna i Klaipėda. Prästen Pilypas Ruigys son och Teofilas Šulcas dotterson på mödernet, båda tjänstgjorde som präster i Katniava¹⁴. Han avled den 5 april 1749¹⁵ och begravdes den [?] 7 april.

Författaren till en annan preussisk presbyterologi, Friedrich Pastenacis (1718–1770), nämnde i Kurzgefaßte Historische Nachrichten von allen im Königreiche Preußen befindlichen Kirchen und Predigern bei denselben (1757) endast att Ruigys, vid sidan av andra religiösa och språkliga verk, hade översatt några psalmer, men angav inte deras exakta antal:

Han var en mycket skicklig litauer och arbetade flitigt med översättningen av Gamla och Nya testamentet, som utkom 1733. De första elva predikningarna ur M. Langhansens [Kinder=]Poſtill¹⁶ över evangelierna har översatts av honom, liksom några psalmer. <…>

Om detta handskrivna verk av Quandt, som efter andra världskriget av litauiska forskare ansågs ha gått förlorat men nyligen återinförts i den vetenskapliga cirkulationen och som är en viktig källa till biografier över litauiska skriftställare, se Triškaitė 2018: 125–176.

13 Quandt avsåg, när han nämnde avhandlingen ”de Lingva Lituanica” (QPP IV 34r), sannolikt Ruigys språkvetenskapliga verk, som ursprungligen, ännu före 1708, skrevs på latin, senare korrigerades och 1735 under titeln Meletema skickades till England, till landsmannen Dovydas Vilkas (David Wilke, Wilkins, 1685–1745), bosatt i London, i syfte att publiceras där, men ändå trycktes i Königsberg 1745 på tyska under titeln Betrachtung der Littauischen Sprache in ihrem Ursprunge, Wesen und Eigenschaften (se Zinkevičius 2008: 164–165).

14 För en översättning av citatfragmentet, jämför Blažienė 2020: 27.

15 I andra källor anges att Ruigys avled den 6 april 1749 (se Pastenaci 1757: 109; Arnoldt 1777: 108; BržA II 20; ZM V 1528).

16 Den del av sammansättningen som anges inom hakparenteser [] skrevs för hand i publikationens marginal.

5

År 1745 utgav han en kritisk avhandling om det litauiska språket, och 1747 ett litauisk=tyskt och tysk=litauiskt lexikon, vilket var det första som trycktes i Preussen. Hans son Paul Friedrich Ruhig, som vid denna tid var lärare vid det litauiska seminariet i Königsberg, utgav också samma år en litauisk grammatik, som hans far hade granskat och förbättrat^¹⁷

Han var en äkta litauer och översatte ivrigt det G[amla] och N[ya] testamentet, som utkom 1733.¹⁸ Han översatte de första elva predikningarna om evangeliet ur m[agister] Langhansens Barnpostilla, liksom också några psalmer. <...> År 1745 utgav han en kritisk undersökning av det litauiska språket, och 1747 ett litauisk–tyskt och tyskt–litauiskt lexikon, som var det första lexikonet tryckt i Preussen. Hans son Povilas Frydrichas Ruigys, som då var lärare vid seminariet i litauiska språket i Königsberg, utgav samma år också en litauisk grammatik, som hans far granskade och förbättrade.

Ruigys själv har nämnt sina psalmer, liksom översättningen av andra religiösa texter – Bibeln och Langhansens postilla Kinder-Postille – i förorden till två språkvetenskapliga verk: avhandlingen Betrachtung der Littauischen Sprache in ihrem Ursprunge, Wesen und Eigenschaften (Königsberg, 1745) och det tvåspråkiga lexikonet med båda översättningsriktningarna Littauisch–Deutsches und Deutsch–Littauisches Lexicon (Königsberg, 1747). I lexikonets förord hävdade Ruigys:

År 1723 kallades jag tillsammans med andra confratres till att översätta det nya och därefter det gamla testamentet. När detta arbete var avslutat år 1733 och jag dessutom hade skickat in några sånger och herr magister Langhansens första elva predikningar, började jag sammanställa denna ordbok^¹⁹.

År 1723 kallades jag tillsammans med andra confratres till att översätta Nya och därefter Gamla testamentet. När detta arbete var avslutat 1733 och jag redan hade skickat några psalmer och de första elva predikningarna av herr [magister] Langhanzen, började jag skriva denna ordbok^²⁰.

Och så här skrev Ruigys i förordet till avhandlingen:

<...> genom GUDs nåd trädde den nya översättningen av Bibeln och psalmerna fram, och också jag fick i uppdrag att medverka^²¹.

¹⁷ Pastenaci 1757: 108–109. ¹⁸ Det bör uppmärksammas att Gamla testamentet i själva verket översattes färdigt 1733, medan Nya testamentet redan gavs ut 1727, och hela den litauiska Bibeln trycktes 1735. ¹⁹ Ruhig 1744–05–11: [4r]. ²⁰ Ruigys 1986: 384. ²¹ Ruhig 1745: 4.

6

<...> genom Guds nåd har tiden kommit att på nytt översätta Bibeln och psalmerna, och även jag fick i uppdrag^²² [att göra detta].

Som framgår nämner Ruigys i förorden till sina verk att han medverkat vid översättningen av religiösa texter inom tre genrer: Bibeln (både Nya och Gamla testamentet), predikningar och psalmer. Ruigys formuleringar antyder att han åtog sig denna verksamhet på uppdrag av kyrkans överordnade (troligen efter en inbjudan av Quandt eller Behrendt). Varken i förordet till ordboken eller till traktaten avslöjade Ruigys antalet psalmer. I den litauiska skrifttraditionens historieskrivning varierar, som redan nämnts, den angivna mängden något (se inledningen). Det är därför viktigt att i det följande klarlägga vad de primära källorna vittnar om – de utgåvor och redaktioner av den officiella kyrkliga evangelisk-lutherska psalmboken i Preussiska Litauen som har bevarats till våra dagar.

2. HUR MÅNGA AV RUIGYS PSALMER PUBLICERADES I DEN OFFICIELLA KYRKLIGA EVANGELISK-LUTHERSKA PSALMBOKEN I PREUSSISKA LITAUEN?

2.1. Ruigys psalmer publicerades för första gången 1732 – i den första utgåvan av den av biskopen i Įsrutis Behrendt utarbetade förnyade officiella kyrkliga evangelisk-lutherska psalmboken Jß naujo pèrweizdetos ir pagérintos Giesmū–Knygos, som utkom i Königsberg på Johann Friedrich Reusnners tryckeri (se fig. 2)^²³. Denna och de senare utgåvorna utgavs under tillsyn av den tidigare nämnde teologiprofessorn vid universitetet i Königsberg och förste hovpredikanten Quandt. Detta är den så kallade Quandt–Behrendt-psalmboken. Som grund för denna nya psalmsamling togs den tredje utgåvan av Daniel Kleins (1609–1666) psalmbok Naujos Giesmių Knygos (Königsberg, 1666), utgiven under titeln Naujos pagérintos Giesmiū–Knygos (Königsberg, 1705) och redigerad av Friedrich Sigismund Schuster (1671–1750)^²⁴. Den så kallade Quandt–Behrendt-psalmboken utkom ytterligare fem gånger: ^{²1735, ³1738, ⁴1740, ⁵1745, ⁶1748}.

Denna psalmbok fortsatte i huvudsak den tradition som hade levt vidare i tidigare psalmböcker, nämligen att ange psalmdiktarnas namn, men i den angavs de nya texternas översättare eller författare, till skillnad från deras föregångare som levde under tidigare århundraden, inte med efternamn utan med kryptonymer – orsaken till denna skillnad förklarade Quandt själv i psalmbokens tyska förord: för att de avlidna psalmdiktarnas och översättarnas namn inte skulle glömmas bort och för att de levande inte skulle frestas till högmod^²⁵.

^²² Ruigys 1986: 108.

^²³ För närvarande är endast ett exemplar av den första utgåvan (1732) av denna psalmbok känt; det förvaras i Staatsbibliothek zu Berlin – Preußischer Kulturbesitz, Berlins statsbibliotek för preussiskt kulturarv (på tyska Staatsbibliothek zu Berlin – Preußischer Kulturbesitz; SBB PK: En 9820) (se Kaunas 1986: 269; LBP 18, nr 135).

^²⁴ LB I 45, nr 135. Se Michelini 2009: 97–131; 2010 för mer information om denna psalmbok.

^²⁵ Det enda idag kända exemplaret av den första utgåvan (se not 23) saknar helt förord. Quants tidigaste kända förord finns i den andra utgåvan, se Quandt 1735–12–01: [VII–VIII].

7

Figur 2. G1732: titelsida; SBB PK: En 9820

Både i den första och i de senare utgåvorna markerades Ruigys hymner med kryptonymen ”P. R. P. W.”, dvs. lat. P[hilippus] R[uhigius], P[astor] W[alterkemensis] (lit. Pilypas Ruigys, präst i Valtarkiemis) (se fig. 3, 4), och därför är de lätta att identifiera. Av dessa kryptonymer framgår att sammanlagt 9 av Ruigys hymner publicerades i utgåvan från 1732. Det bör påminnas om att den första utgåvan av den så kallade Kvanto-Berento-hymnalen bestod av en huvuddel (G1732 1–358, nr 1–301) och ett tillägg, ”APPENDIX arba Kittos naujos Giesmės ßwėžey pridėtos” (G1732 359–408, nr 302–335). Ruigys hymner förekommer i båda delarna av hymnalen. I huvuddelen finns sex av hans hymner^²⁶:

1) ”Dabar su angelu pulkų”^²⁷ (G1732 8–9, nr 10),

2) ”Jėzus miels atėjo” (G1732 13–14, nr 14),

^²⁶ Här och fortsättningsvis räknas de upp i den ordning i vilken de är placerade i denna utgåva av hymnalen.

^²⁷ I olika hym naler varierade stavningen av Ruigys hymntitlar något (de sammanföll med hymnens första rad), och därför återges de här och fortsättningsvis med modern stavning. När en specifik utgåva av en hymnal citeras behålls den autentiska stavningen.

8

Figur 3. G1732 199: ett fragment av Ruigys översättning av Johann Francks hymn ”Jesu, meine Freude” (”Jesus, min glädje”); SBB PK: En 9820

3) ”Jėzau, mano džiaugsmas”²⁸ (G1732 199–200, nr 182) (se fig. 3), 4) ”Nesitūžyk taip, širde­le” (G1732 204–206, nr 186), 5) ”Ak, kaip galim svietą šį mylėti” (G1732 343–344, nr 292), 6) ”Ak, gražus dangau” (G1732 356–357, nr 300). I tillägget finns ytterligare tre av Ruigys hymner: 7) ”Jėzus, mano mielasis” (G1732 375–376, nr 314), 8) ”Ką galiu aš, griešnas, veikti” (G1732 381–382, nr 318), 9) ”Dangaus saulelė mieliausi[a]” (G1732 401–403, nr 330).

Med dessa texter av Ruigys berikades den officiella hymnens repertoar genom att flera tematiska hymn grupper utvidgades. Huvuddelens två första hymner placerades i avsnittet ”Julens

²⁸ I senare utgåvor (senast från och med den femte utgåvan, som utkom 1745) ändrades hymnens början till ”Jėzau, džiaugsmas mano” (”Jesus, min glädje”) (se avsnitt 4 för mer information).

9

sånger om Kristi födelse”, ytterligare två till avsnittet ”Sånger till uppmuntran”, och de återstående två till avsnitten ”Sånger om den yttersta dagen och uppståndelsen” respektive ”Sånger om den eviga himmelska glädjen”. De sånger som publicerades i bilagan tillhör följande tre tematiska grupper: ”Vid påsk”, ”Sånger om bekännelsen av synder”, ”Vid kvällningen”.

Således tvingar uppgifterna i den primära källan oss att korrigera både Biržiškas påstående, citerat i Inledningen, att Ruigys ”år 1732 till den nya Kvanto–Berento-hymnalen lämnade in 12 sånger”²⁹, och den information som ges i encyklopedierna.

Det bör erinras om att, förutom Ruigys, bidrog även hymnalsredaktören själv, Berentas, och ytterligare några präster i Prussian Lithuania till utvecklingen av denna officiella hymnals repertoar: den dåvarande prästen i Jurbarkas, Petras Gotlybas Milkus, en synnerligen aktiv medarbetare åt Quandt och Berentas, och dennes svåger, prästen i Papelkiai, Adomas Frydrichas Šimelpenigis (Adam Friedrich Schimmelpfennig, 1699–1763), liksom prästen i Želva, Kristijonas Štimeris (Christian Stimer, Stimehr, 1676–1750), prästen i Klaipėda, Abraomas Dovydas Liuneburgas (Abraham David Lüneburg, 1670–1743), och prästen i Rusnė, Jonas Jokūbas Šperberis (Johann Jacob Sperber, 1679–1741). Av kryptonymerna i G1732 framgår att Milkus i den första upplagan publicerade 19 sånger, Berentas 18, Šimelpenigis 15, Štimeris 4, och Liuneburgas och Šperberis en vardera. Dessutom inkluderades i G1732 8 sånger av präster som redan hade avlidit: av prästen i Katyčiai, Jonas Andrius Cezaris (Johannes Andreas Caesar, ~1650–1710), och prästen i Pilupėnai, Kristupas Polis (Christoph Poll,?–1693), 3 vardera, samt 2 av prästen i Narkyčiai, Frydrichas Kristupas Rabė (Friedrich Christoph Rabe, 1669–1720). I den första upplagan publicerades sammanlagt 335 sånger (se G1732), av vilka, enligt Michelini, omkring åttio var nya texter³⁰. Kvantitativt sett var Ruigys bidrag (9 sånger) i 1732 års upplaga varken det största eller det minsta: i kontexten av de nya sångerna utgör hans texter omkring 12 procent, och av hela hymnalen 2,7 procent.

Fram till slutet av Ruigys liv (han dog den 6 april 1749, 74 år gammal) publicerades ytterligare några av hans sånger i den officiella hymnals upplagor (se nedan).

2.2. Bara tre år efter den första upplagans utgivning trycktes den andra upplagan i Königsberg 1735³¹. Denna upplaga kompletterades med 26 nya sånger, som lämnades in av två präster i Prussian Lithuania: Fabijonas Ulrichas Glazeris (Fabian Ulrich Glaser, 1688–1747), som för första gången publicerade 18 sånger i den officiella hymnalen, och den ovan nämnde Šimelpenigis, som bidrog med ytterligare 8 nya översättningar. Antalet sånger av Ruigys förblev däremot oförändrat – samma 9 sånger som redan hade publicerats 1732 publicerades i denna upplaga (se tabell 1 och fig. 4). Den enda skillnaden var att de tre sånger som i den första upplagan hade placerats i bilagan ”APPENDIX arba Kittos naujos Giesmės βwžėzey pridėtos” i den andra redan hade integrerats i hymnals huvuddel,

²⁹ BržA II 21.

³⁰ Michelini 2009: 104; jämför även de nyaste texterna i 1732 års upplaga, publicerade tillsammans med de tyska originalen och kommentarerna: Michelini 2010: 67–209.

³¹ För närvarande är det enda kända exemplaret av den andra upplagan (1735) bevarat i Tjeckiens nationalbibliotek (tjeck. Národní knihovna České republiky; NK ČR: 33 K 139) i Prag. För en närmare beskrivning av denna upplaga, som tidigare ansetts vara förlorad, och av det nyligen återfunna exemplaret, se Triškaitė 2020: 33–82.

10

Figur 4. G1735 394: fragment av Ruigys översättning av Simon Dachs psalm „Schöner Himmelssaal“ („Åh, vackra himmel“); NK ČR: 33 K 139

till psalmerna i den motsvarande tematiska gruppen (liksom för övrigt alla andra psalmer som publicerades i detta appendix): psalmen „Jėzus, mano mielasis“ (G1732 375–376, nr 314 [App.]) placerades i avsnittet „Giesmės ant Velykų“ (G1735 66–67, nr 66), „Ką galiu aš, griešnas, veikti“ (G1732 381–382, nr 318 [App.]) – i avsnittet „Apie spavędę, arba Griekų išpažinimą“ (G1735 141, nr 133), och „Dangaus saulelė mieliausi[a]“ (G1732 401–403, nr 330 [App.]) – i avsnittet „Giesmės vakarais giedamos“ (G1735 321–322, nr 273).

2.3. Det finns tills vidare inga uppgifter om Ruigys psalmer i den tredje (1738) och fjärde (1740) utgåvan av den så kallade Kvanto-Berento-psalmboken, eftersom inget bevarat exemplar för närvarande är känt³². Innan exemplar av dessa utgåvor har hittats går det inte att säga exakt,

³² Dessa två psalmboksutgåvor registreras i Litauens bibliografi på grundval av Kvantos uppgifter i senare utgåvor och de tidigare bibliografierna av Karol Estreicher, Silvestras Baltramaitis och Vaclovas Biržiška (LB I 46, nr 137–138; Quandt 1745–05–01: [IV]; Quandt 1748–03–01: [V]; Quandt 1757–09–04: 3r; Estreicher 1903: 97; se även Estreicher 1899: 139; Baltramaitis 1904: 14, nr 87, 89; Biržiška 1924: avsn. 55, nr 158, 161).

11

när och hur många nya psalmer av Ruigys som införlivades i den officiella psalmboken. De bevarade primärkällorna (dvs. psalmböckerna) och vittnesmål från vissa samtida (t.ex. Quandt, Ostermejer) gör det möjligt att rekonstruera följande kvantitativa förändring av den officiella psalmboken: G1732 publicerade 335 psalmer, G1735 – 360, G1738 – [360], G1740 – [400], G1745 – 409, 1748 – 417^³³. Med tanke på att det totala antalet psalmer i den andra (1735) och tredje (1738) utgåvan sammanfaller, kan man anta att nya psalmer av Ruigys kan ha införts i psalmboken först från och med den fjärde (1740) utgåvan.

2.4. Tills vidare kan man med säkerhet endast hävda att den femte utgåvan, som har nått fram till våra dagar^³⁴ och utkom i Königsberg 1745, redan innehåller tre nya psalmer av Ruigys (dvs. psalmer som inte publicerades i utgåvorna från 1732 och 1735):

10) „Dvasia Dievo tu šventoji“ (G1745 86–88, nr 96), 11) „Pabusk dabar, dušele“ (G1745 110, nr 120), 12) „Lašelis vynuogėlių“ (G1745 411–412, nr 398) (jfr tabell 1).

Med andra ord utökades den så kallade Kvanto-Berento-psalmboken från 1735 (och sannolikt från 1740) till 1745, dvs. från den andra (eller snarare den fjärde) till den femte utgåvan, med ytterligare tre psalmer av Ruigys. Dessa texter kompletterade tre motsvarande tematiska psalmsamlingar i den officiella psalmboken: „Apie Šventą Dvasią“, „Apie šventą dieną“, „Apie amžiną dangaus linksmybę“. Dessa tre psalmer finns även i den sjätte utgåvan (se G1748 86–88, nr 96; G1748 110, nr 120; G1748 411–412, nr 398 och tabell 1)^³⁵. Fram till mitten av XVIII-talet, närmare bestämt under 1740-talet, hade antalet psalmer av Ruigys i den officiella psalmboken således ökat till 12.

2.5. När nya utgåvor av den officiella psalmboken gavs ut och utgivare och redaktörer avlöste varandra, fortsatte Ruigys psalmer att införas i nya redaktioner och utgåvor av denna psalmsamling. Biržiška hävdade: „Alla dessa återpublicerade även Šimelpenigis i sin psalmbok“^³⁶.

En analys av den officiella psalmbokens repertoar visar att 12 psalmer av Ruigys kontinuerligt publicerades i redaktionerna av såväl Adomas Frydrichas Šimelpenigis som Karol Gotthard Keber (Karl Gotthard Keber, 1756–1835) och Frydrichas Kuršaitis (Friedrich Kurschat, 1806–1884)^³⁷ (se,

³³ Se Triškaitė 2020: 61. ³⁴ Endast ett exemplar av den femte (1745) utgåvan är känt; det förvaras i Ryska vetenskapsakademins bibliotek i Sankt Petersburg (ЛБ 1044) (LB I 46–47, nr 139) och är inte tillgängligt. Trots detta lyckades man inkludera denna utgåva i analysen med hjälp av dess mikrofilm, som finns på Litauens nationalbibliotek Martynas Mažvydas (LNB: MF 67–69). ³⁵ För närvarande är två exemplar av den sjätte (1748) utgåvan kända: det ena förvaras på Staatsbibliothek zu Berlin – Preußischer Kulturbesitz (SBB PK: En 9822) (LBP 18, nr 140), det andra, defekta, på Vilnius universitetsbibliotek (VUB: Lᵣ 810/1) (LB I 47, nr 140). ³⁶ BržA II 21. ³⁷ För en utförligare redogörelse för de så kallade Šimelpenigis-, Keber- och Kuršaitis-psalmböckerna, se respektive Michelini 2009: 132–153, 181–184, 185–194. Se även Kabašinskaitė 2001: 13–54 om Keber-psalmböckernas tillkomst och språk.

12

t.ex. G[1752]³⁸, G1757³⁹ och tabell 1). Alla dessa Ruigys psalmer togs också över i psalmboken Pagerintos giesmių knygos, utgiven 1936 av evangeliekonsistoriet i Memelland – den sista utgåvan av den officiella evangelisk-lutherska psalmboken i Preussiska Litauen före andra världskriget (se G1936 och jfr tabell 1).

Tabell 1. Ruigys psalmer och deras reception i utgåvorna av den officiella evangelisk-lutherska kyrkopsalmboken från 1700-talet till första hälften av 1900-talet

Nr. | Titlar på de psalmer som publicerats av Ruigys (antal strofer) | G1732 psalmens nummer och sida | G1735 psalmens nummer och sida | G1745, G1748 psalmens nummer och sida | G[1752], G1757 psalmens nummer och sida | G1832 psalmens nummer och sida | G1877, G1936 psalmens nummer och sida 1. | ”Nu med änglarnas skara” (4 str.) | Nr. 10, s. 8–9 | Nr. 13, s. 11–12 | Nr. 15, s. 12–13 | Nr. 15, s. 12–13 | Nr. 15, s. 14–15 | Nr. 15, s. 12–13 2. | ”Jesus kär kom” (4 str.) | Nr. 14, s. 13–14 | Nr. 17, s. 16 | Nr. 19, s. 16–17 | Nr. 19, s. 16–17 | Nr. 19, s. 16ᶜ | Nr. 19, s. 16–17 3. | ”Du heliga Guds Ande” (13 str.) | – | – | Nr. 96, s. 86–88 | Nr. 96, s. 86–88 | Nr. 96, s. 91–93 | Nr. 96, s. 86–88⁴⁰ 4. | ”Vakna nu, lilla själ” (7 str.) | – | – | Nr. 120, s. 110 | Nr. 120, s. 110 | Nr. 120, s. 119–120 | Nr. 120, s. 110⁴¹ 5. | ”Jesus, min glädje”⁴² (6 str.) | Nr. 182, s. 199–200 | Nr. 206, s. 229–230 | Nr. 248, s. 252–253 | Nr. 248, s. 252–253 | Nr. 248, s. 288–289 | Nr. 248, s. 252–253⁴³ 6. | ”Bekymra dig inte så, lilla hjärta” (12 str.) | Nr. 186, s. 204–206 | Nr. 212, s. 237–239 | Nr. 256, s. 260–262 | Nr. 256, s. 260–262⁴⁴ | Nr. 256, s. 298–300 | Nr. 256, s. 260–262 7. | ”Ack, hur kan vi älska denna värld” (8 str.) | Nr. 292, s. 343–344 | Nr. 324, s. 381–382 | Nr. 387, s. 398 | Nr. 387, s. 398 | Nr. 387, s. 364–465 | Nr. 387, s. 398 8. | ”Ack, sköna himmel” (9 str.) | Nr. 300, s. 356–357 | Nr. 332, s. 394–395 | Nr. 395, s. 408–409 | Nr. 394, s. 406–407 | Nr. 394, s. 475–476 | Nr. 394, s. 406–407⁴⁵

³⁸ I artikeln används ett exemplar av psalmboken som förvaras vid Institutet för litauisk litteratur och folklore och som saknar titelblad (LLTIB: B 1956). Quandts förord är daterat den 4 september 1752, medan titelbladet till den bönbok som bundits tillsammans med psalmboken anger året 1753. Quandts förord i den nionde, det vill säga 1757 års, utgåva av psalmboken vittnar om att den föregående, det vill säga den åttonde, utgåvan utkom 1752 (Quandt 1757–09–04: 3r). ³⁹ Endast ett exemplar av 1757 års utgåva är känt; det förvaras i Rysslands nationalbibliotek i Sankt Petersburg (LB I 386–387, nr 1099). Det har varit möjligt att använda denna utgåva genom dess mikrofilm, som finns i Litauens vetenskapsakademis Wróblewski-bibliotek (LMAVB: Mf 391). ⁴⁰ Psalmen togs också över i G2007 (176–177, nr 119, 6 str.). ⁴¹ Med den redigerade titeln ”Vakna, min själ” togs psalmen över i G2007 (237–238, nr 165, 5 str.). ⁴² G1732, G1735: ”Jesus, min glädje”. ⁴³ Med den redigerade titeln ”Jesus, glädjens källa” togs psalmen över i G2007 (415–416, nr 310, 4 str.). ⁴⁴ I G1757 står ”162” i stället för ”262”. ⁴⁵ Med den något redigerade titeln ”O, sköna himmel” togs psalmen över i G2007 (752–753, nr 566, 9 str.).

13

9. ”En droppe druvsaft” (10 str.) – – Nr. 398, s. 411–412 Nr. 387⁴⁶, s. 409–410 Nr. 397, s. 479–480 Nr. 397, s. 409–410⁴⁷ 10. ”Jesus, min älskade” (10 str.) Nr. 314, s. 375–376 [App.] Nr. 66, s. 66–67 Nr. 77, s. 70–71 Nr. 77⁴⁸, s. 70–71 Nr. 77, s. 71–73 Nr. 77, s. 70–71⁴⁹ 11. ”Vad kan jag, syndig, göra” (7 str.) Nr. 318, s. 381–382 [App.] Nr. 133, s. 141 Nr. 156, s. 148–149 Nr. 156, s. 148–149 Nr. 156, s. 165–166 Nr. 156, s. 148–149⁵⁰ 12. ”Himlens sol allra kärast” (9 str.) Nr. 330, s. 401–403 [App.] Nr. 273, s. 321–322 Nr. 321, s. 333–334 Nr. 321, s. 333–334 Nr. 321, s. 386–387 Nr. 321, s. 333–334⁵¹

2.6. Det bör också nämnas att Ruigys psalmer publicerades inte bara i den officiella psalmboken. Den tidigare nämnde prästen i Trempen, Ostermejeris, som visserligen bedömde Ruigys kreativa talang kritiskt⁵², hade tagit med hans psalmer i den psalmbok han sammanställde, Giesmės Šventos Bažnyčioje ir Namėję giedojamos (Königsberg, 1781)⁵³. Det går visserligen inte att ange deras exakta antal, eftersom inget exemplar av Ostermejeris psalmbok hittills har återfunnits, men av formuleringen i hans verk Erste Littauische Liedergeschichte framgår det tydligt att det rör sig om minst två⁵⁴, men sannolikt fler.

Alla 12 av Ruigys psalmer publicerade Pilkalnis kantor Kristijonas Gotlybas Milkus (Christian Gottlieb Mielcke, 1733–1807) i sin psalmbok Senos ir naujos krikščioniškos Giesmės (Königsberg, 1806)⁵⁵, son till Ruigys följeslagare Petras Gotlybas Milkus, när han på eget initiativ sammanställde en ny psalmsamling och därigenom opponerade sig mot Ostermejeris principer för redigering av psalmer (se MG1806 12–13, nr 14; 16–17, nr 18; 72–73, nr 75; 87–89, nr 90; 109–110, nr 110; 146–147, nr 144; 254–255, nr 226; 264–266, nr 234; 334–336, nr 288; 395–396, nr 344; 400–401, nr 348; 403–405, nr 351).

Det är intressant att en av Ruigys psalmer också visade sig tilltalande för pietisterna: Inga Strungytė-Liugienė, som undersöker denna religiösa gemenskaps litteratur, har fastställt att Ruigys översatta psalm ”Jesus, min glädje” (← Johann Franck, ”Jesu meine Freude”), utan angivande av översättare, publicerades i den psalmbok som sammanställdes av Kristijonas Endrikis Mertikaitis

46 I G[1752] står ”Nr. 387” i stället för ”Nr. 397”. 47 Psalmen togs över i G2007 (720–722, nr 542, 8 str.). 48 I G1757 står ”Nr. 57” i stället för ”Nr. 77”. 49 Psalmen togs över i G2007 (144–145, nr 95, 9 str.). 50 Med den redigerade titeln ”Vad kan jag, skyldig, göra” togs den över i G2007 (604, nr 458, 7 str.). 51 Med den redigerade titeln ”Himlens sol allra kärast” togs den över i G2007 (581–582, nr 440, 4 str.). 52 Oster meyer 1793: 124–128; Ostermejeris 1996: 361–363. 53 Denna titel på den psalmbok, som sannolikt inte har bevarats, anges av dess sammanställare Ostermejeris själv (Ostermeyer 1793: 153). Mer om Ostermejeris psalmbok, se Michelini 2009: 154–166. 54 Jfr: ”Wer es indeffen wiſſen will, darf die beyden Lieder nur in meinem Gefangbuch nachfehen und mit dem alten Auffatʒ vergleichen” (Ostermeyer 1793: 128; ”Den som ändå vill veta mer kan bara se efter de båda psalmerna i min psalmbok och jämföra dem med den gamla redaktionen” (Ostermejeris 1996: 363)). 55 Mer om Milkus psalmbok, se Michelini 2009: 166–180.

Visokios naujos giesmės arba evangeliški psalmai (Tilsit, ¹1817; se MerG1825 252–254, nr 123), men det bör uppmärksammas att detta är en variant av Ruigys översättning, kompletterad med 7 strofer⁵⁶.

Även om de evangelisk-lutherska psalmböcker som har fungerat i Litauen sedan mitten av XX-talet och fortfarande används inte är ett direkt forskningsobjekt för denna studie, är det ändå viktigt att nämna att Ruigys psalmer också finns i den nuvarande evangelisk-lutherska psalmboken Krikščioniškos giesmės (2007), utgiven av konsistoriet för Litauens evangelisk-lutherska kyrka. Här är de dock redan en tredjedel färre – 8 (se G2007 och kommentarerna till tabell 1), och dessutom är de kraftigt redigerade (om redigeringens karaktär, se avsnitt 4).

3. RUIGYS PSALMSKAP

Av de 12 psalmer av Ruigys som publicerades i den officiella kyrkliga evangelisk-lutherska psalmboken i Preussiska Litauen är 11 översättningar, medan en psalm – pingstpsalmen ”Dvasia Dievo tu šventoji” – är ett originalverk, skrivet av Ruigys själv. Detta hävdade redan Ostermeyer, som publicerade den första historien om litauiska psalmböcker, Erste Littauische Liedergeschichte (se citatet i inledningen)⁵⁷. Ruigys originalpsalm publicerades för första gången senast 1745, det vill säga i psalmbokens femte upplaga (se avsnitt 2).

Författarna till de 11 tyska psalmer som Ruigys översatte var välkända skapare från barockepoken: Heinrich Albert (1604–1651), Simon Dach (1605–1659), Johann Flittner (1618–1678), Erasmus Finx (Francisci, 1627–1694), Johann Franck (1618–1677), Paul Gerhardt (1607–1676), Peter (von) Hagen (Petrus Hagius, 1569–1620), Brandenburgs hertiginna Louise Henriette (1627–1667), Michael Schernack (1622–1675), Christian Scriver (1629–1693) (se tabell 2). Bland dessa skapare från XVI–XVII århundradena finns två författare som betecknas som klassiker inom barockepoken – Dach och Gerhardt. Tre av tio – Albert, Dach och Hagen – tillhör kretsen av psalmskapare i Königsberg⁵⁸. I Königsberg, sannolikt uppmuntrad av Dach, blev även Franck, student vid det lokala universitetets juridiska fakultet, intresserad av religiös poesi; efter studierna återvände han till sin hembygd⁵⁹.

Ruigys översatte två av Alberts psalmer och en av var och en av de övriga författarna. Bland dessa finns Dachs mycket populära psalm ”Schöner Himmelssaal”⁶⁰. Ruigys tycks ha varit den förste som till litauiska

⁵⁶ Strungytė–Liugienė 2014: 38, 130.

⁵⁷ Ostermeyer 1793: 125; Ostermեjeris 1996: 362.

⁵⁸ Albert, som kom från Thüringen, studerade vid universiteten i Leipzig och Königsberg och tjänstgjorde från 1631 under resten av sitt liv som organist i Königsbergs domkyrka (se vidare Koch 1973 [1867]b: 191–197); 6 av hans psalmer har översatts till litauiska (Michelini 2009: 276). Dach, som föddes i Memel, studerade teologi och filosofi vid Königsbergs universitet och undervisade sedan i poetik där; efter att ha valts till rektor skapade han en mängd världsliga dikter och psalmer, är författare till det välkända verket ”Anke von Tharau” och anses vara en av de mest betydande företrädarna för den tyska barocklitteraturen (se vidare Koch 1973 [1867]b: 182–191); 27 av hans psalmer har översatts till litauiska (Michelini 2009: 279–280). Hagen föddes i Preussen och var rektor för Königsbergs domkyrkoskola i närmare två decennier (se vidare Koch 1973 [1867]a: 275–276); 9 av hans psalmer har översatts till litauiska (Michelini 2009: 287).

⁵⁹ Se vidare om Franck Koch 1973 [1867]b: 378–385; samt Michelini 2009: 282.

⁶⁰ Om receptionen av Dachs psalmer i litauiska psalmböcker från XVIII-talet, särskilt i den psalmsamling som sammanställdes av Kristijonas Gotlybas Milkаus, se Sidabraitė 2008: 397–409.

15

den efter Flittner och Scriver sång han översatte till litauiska⁶¹. När han översatte sångerna bevarade han originalets struktur, det vill säga att han inte förkortade översättningarna (se tabell 2)⁶².

Tabell 2. Pilypas Ruigys sånger publicerade i de preussisk-litauiska evangelisk-lutherska psalmböckerna från 1700-talet till första hälften av 1900-talet

Titlar på Ruigys sånger (antal strofer)

Titlar på de tyska originalen till Ruigys översatta sånger (antal strofer)

Sångernas författare

”Ack, vackra himmel” (9 str.) ← ”Schöner Himmelssaal” (9 str.)⁶³ Simon Dach (1605–1659)

”Ack, hur kan vi älska denna värld” (8 str.) ← ”O wie mögen wir doch unser Leben” (8 str.)⁶⁴ Heinrich Alberti (1604–1651)

”Nu med änglaskaran” (4 str.) ← ”Nun laßt uns mit den Engelein” (4 str.)⁶⁵ Peter (von) Hagen (1569–1620)

”Himlens käraste sol” (9 str.) ← ”Der lieben Sonnen Licht und Pracht” (9 str.)⁶⁶ Christian Scriver (1629–1693)

”Du heliga Guds Ande” (13 str.) – Pilypas Ruigys (1675–1749)

”Jesus, min glädje” (G1732, G1735: ”Jesus, min glädje”) (6 str.) ← ”Jesu, meine Freude” (6 str.)⁶⁷ Johann Franck (1618–1677)

”Jesus, min käraste” (10 str.) ← ”Jesus, meine Zuversicht” (10 str.)⁶⁸ Louise Henriette von Brandenburg (1627–1667)

”Jesus kär kom” (4 str.) ← ”Unser Heil ist kommen” (4 str.)⁶⁹ Heinrich Alberti

⁶¹ Se Michelini 2009: 282, 301.

⁶² Vid fastställandet av de tyska originalens författare och antalet strofer utgick man från Alberto Friedrich Wilhelm Fischers verk Kirchenlieder-Lexicon (del I–II, 1878, 1879); dessutom användes den nuvarande evangelisk-lutherska psalmboken Krikščioniškos giesmės (2007), där sångernas text- och melodiförfattare samt översättare anges, och även Guido Michelinis (2009; 2010) forskning. Tre av Ruigys översatta sånger – Albertis ”Unser Heil ist kommen”, Dachs ”Schöner Himmelssaal” och Hagens ”Nun laßt uns mit den Engelein” – nämns inte i Fischers verk; beträffande deras författarskap, se Koch 1973 [1867]a; 1973 [1867]b; samt Michelini 2010: 225–226.

⁶³ Koch 1973 [1867]b: 190.

⁶⁴ Fischer 1879: 216.

⁶⁵ Koch 1973 [1867]a: 276; 1973 [1867]b: 257; Wackernagel 1990 [1870]: 333.

⁶⁶ Fischer 1878: 111.

⁶⁷ Fischer 1878: 378–379.

⁶⁸ Fischer 1878: 390–396.

⁶⁹ Koch 1973 [1867]b: 196, 278.

16

”Vad kan jag, syndare, göra” (7 strofer)

← ”Ach was soll ich Sünder machen” (7 strofer)^⁷⁰

Johann Flittner (1618–1678)

”En droppe från druvorna” (10 strofer)

← ”Ein Tröpflein von den Erasmus Finx Reben” (10 strofer)^⁷¹

Erasmus Finx (Francisci, 1627–1694)

”Gräm dig inte så, mitt hjärta” (12 strofer)

← ”Weg, mein Herz, mit den Gedanken” (12 strofer)^⁷²

Paul Gerhardt (1607–1676)

”Vakna nu, min själ” (7 strofer)

← ”Wohl auf, Herz und Gemüte” (7 s.)^⁷³

Michael Schernack (1622–1675)

4. TENDENSER I REDIGERINGEN AV RUIGYS PSALMER

4.1. Ruigys psalmer började redigeras redan före 1732, när de för första gången publicerades i den första upplagan av Kvanto-Berentos psalmbok. Det enda som förblev oförändrat ända fram till tiden strax före andra världskriget var Ruigys psalmers struktur, det vill säga antalet strofer (jfr G1732 och G1936).

Enligt Ostermejer hade Ruigys blivit upprörd över att början på hans översatta psalm ”Jesus, min glädje” hade förvanskats: i de första upplagorna av Kvanto-Berentos psalmbok trycktes ”Jesus, min glädje och mitt hjärtas näring”, och därför anklagade översättaren psalmbokens redaktör Berent och hans medhjälpare Milkų^⁷⁴. Och faktiskt återges följande översättning i både den första och den andra upplagan: ”IEzau mano Džiaugimas, ir Sȝirdies Penukšlas” (G1732 199, nr. 182; G1735 229, nr. 206). Det kan antas att översättningen vid redigeringen av denna psalm närmades den tyska originaltexten: Francks psalm, som först publicerades 1653 i Johann Crügers psalmbok Praxis pietatis melica, börjar med orden ”IEßu meine freude / Meines hertẓens weyde”. Senare korrigerades detta ställe, sannolikt så som Ruigys ursprungligen hade översatt det. Ändringen kan ses i den femte upplagan av Kvanto-Berentos psalmbok: ”Jėzau Džiaugsmas mano, kurs man Sȝirdį gano” (G1745 252, nr. 248). Denna översättningsversion nådde också det fjärde decenniet av 1900-talet: ”Jėzau, Džiaugsmаs mano, kurs man Sȝirdį gano” (G1936 252, nr. 248).

Det bör nämnas att Ostermejer, när han skrev de litauiska psalmböckernas historia, framförde invändningar mot nästan alla Ruigys psalmer: ”Jesus, min käre”, ”Guds heliga Ande”, ”Vakna nu, lilla själ”, ”Var inte så ledsen, lilla hjärta”, ”Käraste lilla sol från himlen”, ”Ack, hur kan vi älska denna värld”, ”Ack, vackra himmel”, ”En droppe druvvin”^⁷⁵. Eftersom Ostermejer betraktade det lexikografiska verket – en tvåspråkig ordbok – som Ruigys mest värdefulla arbete, bedömde han hans kreativa talang och översättningar kritiskt och hävdade att hans ”poesi inte är ren, utan snarare stel och osmidig; detsamma kan sägas om den ursprungliga psalmen”^⁷⁶. Med hänsyn till denna kritiska bedömning är det sannolikt att

^⁷⁰ Fischer 1878: 26–27.

^⁷¹ Fischer 1878: 162–163.

^⁷² Fischer 1879: 340.

^⁷³ Fischer 1879: 406.

^⁷⁴ Se Ostermeyer 1793: 112–113; Ostermejeris 1999: 356–357 för en utförligare behandling.

^⁷⁵ Se Ostermeyer 1793: 124–128; Ostermejeris 1999: 361–363 för en bedömning av Ruigys psalmer.

^⁷⁶ Ostermeyer 1793: 260; Ostermejeris 1996: 421.

17

genom att överta Ruigys psalmer till sin egen psalmbok Giesmes βwentos Bažnyczioje ir Namej’ giedojamos redigerade dem också i större eller mindre utsträckning.

4.2. En jämförande analys av Ruigys psalmer som publicerades i utgåvorna från 1732 och 1735 visar att redigeringen i huvudsak är av språklig karaktär. De ändringar som kan iakttas i dessa psalmer motsvarar de allmänna tendenserna i redigeringen av G1735:s texter^⁷⁷.

Det förekommer framför allt ortografiska ändringar. I Kleins litauiska grammatik Grammatica Litvanica (Königsberg, 1653) etablerades exempelvis det diakritiska tecknet <č> för att beteckna den mjuka affrikatan [č’]^⁷⁸, vilket konsekvent användes i G1732, men i G1735, som utkom tre år senare, envist ändras till digrafen <cз>, samtidigt som <i>, som markerar palatalisering, överges, dvs. [č’] <č> → <cз>, t.ex.: fėdinčiamui G1732 8 → fėdinčzamui G1735 11; krikβčioniβkay G1732 14 → krikβczoniβkay G1735 16; ne kenčiu G1732 199 → ne kenczu G1735 230; däremot G1732 204, 205 → taczau G1735 238; mylėčiau G1732 206 → myleczau G1735 239; βiós G1732 376 → G1735 βós 67.

För konsonanterna [ž] och [ž’] används i stället för <з> systematiskt tecknet med diakritiskt tecken <ž>, dvs. [ž] och [ž’] <з> → <ž>, t.ex.: Žmones G1732 8 → Žmones G1735 11; Žémės G1732 199 → Žémės G1735 230; Žodij’ G1732 204 → Žodij’ G1735 237. Det bör dock påpekas att detta tecken redan förekom sporadiskt i G1732.

Även stavningen av affrikatan [dž] ändrades, dvs. <dз> → <dž>, t.ex.: fyndžufi G1732 401 → fyndžufi G1735 321; paffidžaugdama G1732 401 → paffidžaugdama G1735 321; faldžey G1732 357 → faldžey G1735 395.

Vokalen [eː] återges allt oftare med det av Klein skapade tecknet <ė>, dvs. [eː] <e> → <ė>, t.ex.: tewiβkay G1732 199 → tewiβkay G1735 230; tyleti G1732 199 → tylėti G1735 230; paƒleptas G1732 343 → paƒlēptas G1735 382.

Stavningen av vissa morfologiska former korrigerades. Exempelvis ändrades stavningen av ändelsen i tredje person singularis av den desiderativa modusformen efter konsonanten <j>: te ƒmarkauje G1732 199 → te ƒmarkauja G1735 230; te ruƒtauje G1732 199 → te ruƒtūja G1735 230. Även stavningen av presensparticip bildade med suffixet -ant efter samma konsonant ändrades: ƒaugojent G1732 199 → ƒaug ojant G1735 229; lojent G1732 199 → lojant G1735 229.

Akuten används allt oftare; den markerade inte bara ett bredare, längre uttal av vokalerna^⁷⁹, utan också en betonad stavelse, och när den placerades över diftonger och blandade diftonger antydde den samtidigt en fallande accent, t.ex.: gelbti G1732 8 → gélbti G1735 11; Meilės G1732 199 → Meílės G1735 230; gers G1732 204 → gę́rs G1735 237; galim G1732 343 → gálim G1735 381; Pakajaus ‘ramybės’ G1732 402 → Pakājaus G1735 321; ten G1732 357 → tén G1735 395.

Det finns endast ett fåtal fonetiska ändringar. Vanligen korrigeras fall där [eː] och [ie], [oː] och [uo] blandats, till följd av det som kännetecknar de västaukštaitiska dialekterna i Prussiska Litauen

^⁷⁷ Se Triškaitė 2020: 62–67 för en utförligare redogörelse för redigeringstendenserna i de psalmer som publicerades i utgåvan från 1735.

^⁷⁸ Se Klein 1653: 4–5.

^⁷⁹ Se Klein 1653: 2.

18

på grund av det alltmer likartade uttalet av dessa ljud, med andra ord på grund av diftongeringen av [eː], [oː] och monoftongeringen av [ie], [uo], t.ex.: apgiedints G1732 382 → apgiedints G1735 141; Liėpna G1732 205 → Liėpna G1735 239; nekaddõs G1732 205 → niekaddõs G1735 239; Waldūnui ’för härskaren’ G1732 9 → Waldonui G1735 12.

Korrigeringar på morfologisk nivå förekommer. Således korrigeras ändelsen i inessiv pluralis av nomen, t.ex.: iness. pl. m. Elgimūfa G1732 8 → Elgimūfe G1735 11; Wargūfa G1732 8 → Wargūfe G1735 11. Denna korrigeringsinriktning inspirerades sannolikt av den regel som fastställs i Kleins grammatik, enligt vilken pluralformer av femininum i inessiv skrivs –sa, medan maskulinum skrivs – –se⁸⁰. Även utbytet av prefixet pavedinis mot suvedinis bör nämnas: paffigriebijom ’vi syndade’ G1732 205 → fu̇ffigriebijom G1735 239. Detta kan visserligen även förknippas med stilistiska motiv. Till denna typ av korrigeringar hör sannolikt också förändringen av adverbets form, där den atypiskt tillagda partikeln g(i) har utelämnats: Dėl’ to G1732 8, 9 → Dėl to G1735 11, 12.

Lexiken ändrades några gånger: ô G1732 8, 381 → ir G1735 11, 141; Márȯfe G1732 205 → Iurȯfe G1735 239; Patėba G1732 356 → Pagalba G1735 394.

De återstående korrekturfelet i G1732 rättades, t.ex.: Skanũmmo G1732 206 → Skanũmmo G1735 239; Ėkiti G1732 199 → Ėkiti G1735 230. Till korrekturfel hör sannolikt också följande fall: acc. sg. f. Karaly̆te G1732 344 → Karaly̆te G1735 382; Ranką G1732 375 → Ranką G1735 66; Naktì G1732 403 → Naktì G1735 322; acc. sg. m. Iẽžų G1732 401 → Iẽžų G1735 321.

4.3. Av den tredje (1738) och fjärde (1740) upplagan av Kvanto-Berentos psalmbok finns, som nämnts, för närvarande inte ett enda bevarat exemplar känt. Därför saknas uppgifter om hur Ruigys psalmer redigerades i dem eller om de över huvud taget redigerades.

4.4. Nya redigeringstendenser återspeglas i Ruigys psalmer i den femte (1745) upplagan av Kvanto-Berentos psalmbok. Först bör det nämnas att regelbundna korrigeringar i motsatt riktning mot den andra upplagans har iakttagits. Således ersätts den tvåbokstaviga affrikatan <dž> → <dž>, t.ex.: Džaugfmas G1732 199, G1735 229 → Džaugfmas G1745 252; Džaugfmui G1732 200, G1735 230 → Džaugfmui G1745 252; Džaugfma G1732 205, G1735 238 → Džaugfma G1745 261; ne geidžiu G1732 204, ne geidžiu G1735 238 → ne geidžiu G1745 261; Kerdžus ’herde’ G1732 204, G1735 238 → Kerdžus G1745 261; atleidž G1732 205, atleidž G1735 238 → atleidž G1745 261; Sudžia ’domare’ G1732 343, Sudža G1735 382 → Sudža G1745 398; glaudžey G1732 375, G1735 66 → glaudžey G1745 71; didžų G1732 403, G1735 322 → didžų G1745 334. Samma tendens bibehålls även i andra liknande fall, t.ex.: Sźlowės G1732 375, G1735 66 → Sźlowės G1745 71; Grožybe G1732 401, G1735 321 → Grozybe G1745 333.

I bruket av akut accent förekommer variation. Å ena sidan fortsätter G1745 de ansträngningar som är synliga i G1735 att placera detta diakritiska tecken, vilket vanligen markerar ett bredare, längre uttal av dessa vokaler eller en betonad stavelse och samtidigt en fallande accent, t.ex.: Skarbas ’egendom’ G1732 199, G1735

⁸⁰ Se Klein 1653: 29.

19

230 → Skárbas G1745 252; Darbas G1732 199, G1735 230 → Dárbas G1745 252; Lutas ‘lejon’ G1732 204, G1735 238 → Lút[as] G1745 251. Å andra sidan har motsatta fall noterats: durnódams ‘medan han bar sig dumt’ G1732 199, G1735 230 → durnodams G1745 252; begédodams G1732 199, G1735 230 → begiedod[ams] G1745 252; Mónai ‘bedrägeri’ G1732 199, G1735 230 → Monai G1745 252.

Till skillnad från i tidigare utgåvor finns i den femte en tydlig tendens att avstå från akut accent i verbändelsen -oti, liksom från cirkumflex i ordstammen och suffixen, t.ex.: jėbḱoti G1732 204, G1735 238 → jėbkoti G1745 261; kilnóti G1732 13, G1735 16 → kilnoti G1745 17; paƒƒidabóti ‘akta sig’ G1732 204, G1735 238 → paƒƒidaboti G1745 261; kôl G1732 375, G1735 66 → kol G1745 71; nôr G1732 199, G1735 230 → nor G1745 252; apƒaugôt G1732 8, G1735 11 → apƒa[u]got’ G1745 12; žaibôt G1732 199, G1735 230 → žaibot G1745 252.

Nytt i denna utgåva är också att stavningen av pronomenen jis och tu, som i satsen används i stället för namnen Dievas och Jėzus, Kristus, systematiskt har förändrats: tidigare skrevs de vanligtvis med stor bokstav, medan G1745 överallt uppvisar liten bokstav, t.ex.: Iis G1732 200, G1735 230 → jis G1745 253; Io G1732 204, G1735 238 → jo G1745 260; Iam G1732 401, G1735 321 → jam G1745 333; Į G1732 381, G1735 141 → jį G1745 148; Taw G1732 344, G1735 382 → taw G1745 398; Tawẽs G1732 199, Tawęs G1735 229 → taw[ęs] G1745 252; Tawe G1732 357, Tawę G1735 395 → tawę G1745 409; Tu G1732 356, G1735 395 → tu G1745 409; Tawęƒpi G1732 357, G1735 395 → tawępi G1745 409; Tawim’ G1732 357, G1735 395 → tawim’ G1745 409.

Substantiverade pronominala adjektiv- och pronomenformer tenderar att skrivas med liten bokstav: Gerruiũ G1732 356, 357, G1735 394, 395 → ger[r]uiũ G1745 408, gerru[ũ] G1745 409; Pikteji G1732 344, G1735 382 → piktieji G1745 398 (i detta exempel syns också bytet <e> mot <ie>); Sawujũ G1732 357, G1735 395 → ƒawu[jũ] G1745 409; Smutnujũ ‘de sorgsna, de bedrövade’ G1732 381, G1735 141 → ƒmutnujũ G1745 148 (jfr adjektivet Sudnoj ‘den yttersta domen’ G1732 382, G1735 141 → ƒudnoj’ G1745 149).

Reducerade ändelser försökte man återge mer konsekvent med apostrof, t.ex.: Swiets G1732 199, G1735 230 → Swiet’s G1745 252; atƒtôkit G1732 199, G1735 230 → atƒtokit’ G1745 252; dũkit G1732 199, G1735 230 → dũkit’ G1745 252; iƒklút ‘komma loss, räddas’ G1732 205, G1735 238 → iƒklút’ G1745 261; priim G1732 205, G1735 239 → priim’ G1745 261; kreipkit G1732 376, G1735 67 → kreipkit’ G1745 71; gywen G1732 382, gywẽn G1735 141 → gywẽn’ G1745 149; užmiegt G1732 402, G1735 321 → užmiegt’ G1745 334. Apostrof skrivs också i stället för en vokal som ”kastats bort” på grund av antalet stavelser: Prieƒpinks G1732 199, G1735 230 → Prieƒp’nink’s G1745 252.

Liksom tidigare förekommer korrigeringar på fonetisk nivå: fall av sammanblandning mellan [ęː] och [ie], [oː] och [uo] har korrigerats, t.ex.: dowanója G1732 8, G1735 11 → dowanoja G1745 13; Nėkai G1732 199, G1735 230 → Niekai G1745 252; paƒilėkt G1732 205, G1735 238 → paƒiliekt G1745 261; Piktieji G1732 344, G1735 382 → piktieji G1745 398; elgũs G1732 344, G1735 382 → elgùs G1745 398; dėƒos G1732 381, G1735 141 → deƒùs G1745 148.

G1745 visar att början av Ruigio-gudstjänsten ”Jėzau, džiaugsmas mano” korrigerades i denna utgåva (eller kanske redan i den föregående från 1740), vilket han en gång hade klagat på med anledning av redigeringen

20

(se avsnitt 4.1): Iɛӡau mano Dӡaugfmas, ir Sӡirdies Penukblas G1732 199, G1735 229 → Iɛӡau Dӡaugfmas mano, kurs man Sӡirdi gano G1745 252.

Det nämns också att denna utgåva innehåller förändringar på det grafiska planet: sannolikt på grund av tryckeriets möjligheter börjar vokalen [ɛ·] intill accenttecknet <ė> omväxlande markeras även med <ė>, även om det fonetiska värdet förblir detsamma, t.ex.: atėjo G1732 13, G1735 16 → atėjo G1745 16.

4.5. Den sjätte (1748), det vill säga den sista, utgåvan av det så kallade Kvanto–Berento-gudstjänstboken skiljer sig inte mycket från den femte (1745); de få korrigeringar som registrerats i Ruigios hymner återspeglar i huvudsak samma redigeringsprinciper som tillämpades i G1745. Enstaka förändringar tycks endast synas på interpunktionsnivå eller i placeringen av enskilda diakritiska tecken.

4.6. I de Ruigio-hymner som publicerats i den så kallade klassiska Šimelpenigis-hymnalen har inte heller några nya mer framträdande redigeringslinjer iakttagits (jfr G1748 och G[1752], G1757). Här förekommer dock enstaka korrigeringar av olika slag, t.ex. att den överflödiga reflexiva partikeln utelämnas: nef’ bijokis G1732 204, G1735 238, G1745 260, G1748 260 → nebijokis G[1752] 260, nebijokis’ G1757 260; konjunktionen o ersätts ibland av konjunktionerna bet ar ir: ô wey G1732 204, o wey G1735 238, G1745 260, G1748 260, G[1752] 260 → bet wey G1757 260; ô G1732 204, o G1735 238, G1745 261, G1748 261, G[1752] 261 → ir G1757 261; syntaktiska konstruktioner korrigeras också: Tai dara Dwaſe βwencziama G1732 9, Tai dara Dwaſe βwenczama G1735 12, tai dara Dwaſe βwencзama G1745 13, G1748 13 → tai Darb’s Dwaſės βwentinnancзós G[1752] 13, G1757 13 osv.

Det bör nämnas att grafiken för vissa typer ändras i Šimelpenigis-hymnalerna, närmare bestämt ersätts typer som markerar nasala vokaler med ett streck över av typer med ”nasal”: <ą> → <ą>, <ę> → <ę> (medan de två andra typerna som markerar nasala vokaler, <į> och <ų>, fortfarande har streck), t.ex.: Diewą G1732 8, G1735 11, G1745 12, G1748 12 → Diewą G[1752] 12, G1757 12; mielą G1732 8, G1735 11, G1745 12, G1748 12 → mielą G[1752] 12, G1757 12; Mergėlę G1732 13, G1735 16, G1748 16 → Mergėlę G[1752] 17, G1757 17.

4.7. I Ruigios hymner, publicerade i Keberis hymnal från 1832, syns, jämfört med de texter som ännu i början av andra hälften av 1700-talet redigerades av Šimelpenigis själv, redan viktiga redaktionella nyheter⁸¹. Först bör nämnas tendensen att avstå från fördubbling av konsonanter, som markerar kortheten hos den föregående stavelsens vokal, t.ex.: dangįʃkaffis G1732 205, G1735 239, G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261 → dangįʃkafis G1832 300; diddeli G1732 205, G1735 239, G1745 262, G1748 262, G[1752] 262, G1757 [2]62 → dideli G1832 300; labbay G1732 205, G1735 239, G1745 262, G1748 262, G[1752] 262, G1757 [2]62 → labay G1832 300; Meddus G1732 200, G1735 230, G1745 253, G1748 253, G[1752] 253, G1757 253 → Medus G1832 289; mielaffis G1732 8, G1735 11, G1745 12, G1748 12, G[1752] 12, G1757 12 → mielafis G1832 14; tikkrafis G1732 8, G1735 11, G1745 12, G1748 12, G[1752] 12, G1757 12 → tikrafis G1832 14, även om variation fortfarande

^⁸¹ Se Kabašinskaitė 2001: 45–47 om de språkliga särdragen i Keberis hymnal.

21

oundvikligt. Dubbla konsonanter bevaras ganska systematiskt i abstraktas suffix –immas och –ummas⁸², t.ex.: Suffimėgtumas G1732 8, G1735 11, G1745 12, G1748 12, G[1752] 12, G1757 12 → Sufimėgtumas G1832 15.

På samma sätt återgår man så småningom till att markera konsonanternas palatalisering med bokstaven <i>⁸³, t.ex.: mylėčiau G1732 206, mylėčiau G1735 239, G1745 262, G1748 262, G[1752] 262, G1757 [2]62 → mylėčiau G1832 300; Kerdžus G1732 204, G1735 238, Kerdžus G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261 → Kerdžius G1832 299; Klyftančiųjų G1732 204, Klyftanczjų G1735 238, G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261 → Klyftancziujų G1832 299; ne geidžiu G1732 204, ne geidžų G1735 238, ne geidzu G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261 → ne geidžiu G1832 299. Det bör erinras om att i den första utgåvan av Kvanto-Berento-giesmynas användes i vissa fall, oftast efter konsonanten <č> och affrikatan <dž>, i enlighet med Kleins deklarerade regler, ett sådant tecken som återspeglade konsonanternas mjukhet.

Bland korrigeringar av annat slag kan kasusändringen nämnas: Garbe taw Diewui wiffaday G1732 8, G1735 11, Garbe taw, Diewui wiffaday G1745 12, G1748 12, G1757 12 → Garbe taw, Diewe, wiffaday G1832 14.

Det bör också nämnas en förändring på den grafiska nivån – en förändring av de trycktyper som betecknar vokalen [e:], dvs. <ė> → <ė>, t.ex.: Tėwa G1732 8, G1735 11, G1748 12, Tėwą G[1752] 12, G1757 12 → Tėwą G1832 14; Iėzus G1732 13, G1735 16, G1748 16, G[1752] 16, G1757 16 → Iėzus G1832 16(c); norėjo G1732 13, G1735 16, G1748 16, G[1752] 16, G1757 16 → norėjo G1832 16(c); mylėti G1732 14, G1735 16, G1748 17, G[1752] 17, G1757 17 → mylėti G1832 16(c).

4.8. Det kanske tydligaste kännetecknet för Kuršaitis redigering, som återspeglas i Ruigys hymner, är ett ännu mer konsekvent och radikalt avskaffande av dubbla konsonanter, t.ex.: Gerrummo G1732 205, G1735 239, G1745 262, G1748 262, G[1752] 262, G1757 [2]62, Gerrummo G1832 300 → Gerumo G1877 262; prigimmęs G1732 204, G1735 238, G1745 260, G1748 260, prigimmęs G[1752] 260, G1757 260, G1832 299 → prigimęs G1877 260; wiffaday G1732 8, G1735 11, G1745 12, G1748 12, G[1752] 12, G1757 12, G1832 14 → wiffaday G1877 12, även om tidigare vedertagna stavningsvarianter fortfarande ibland slinker igenom.

På samma sätt återgår man ännu mer beslutsamt till en systematisk markering av konsonanternas palatalisering med tecknet <i>, t.ex.: Žmonių ‘žmonių’ G1732 9, G1735 12, G1745 13, Žmonių G1748 13, G[1752] 13, G1757 13, G1832 15 → Žmonių G1877 13; įsneboti G1732 13, G1735 16, G1745 17, G1748 17, G[1752] 17, G1757 17, G1832 16(c) → įsnebioti G1877 17; krikščioniškay G1732 14, krikščioniškay G1735 16, G1745 17, G1748 17, G[1752] 17, G1757 17, G1832 16(c) → krikščioniškay G1877 17; Awėlų G1732 204, G1735 238, G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261, G1832 299 → Awėlių G1877 261; Angelėlams G1732 205, G1735

⁸² Att abstrakt med suffixen –immas, –ummas fortfarande skrivs med dubbla konsonanter i Keberio giesmynas, se Kabašinskaitė 2001: 45.

⁸³ I Keberio giesmynas infördes mjukhetstecknet efter de mjuka konsonanterna [č’], [dž’], [š’], [ž’] (Kabašinskaitė 2001: 45).

22

238, G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261, Angėlams G1832 300 → Angėlėliams G1877 261.

Nasala bokstäver eller <u> med cirkumflex börjar användas i den näst sista stavelsen i motsvarande pronominella former, t.ex.: acc. sg. f. Sz̄wentaje G1732 13, G1735 16, [βω]entaje G1745 17, βwentaje G1748 17, G[1752] 17, G1757 17, βwentaje G1832 16(c) → βwentaje G1877 17; acc. sg. m. mieląjį G1732 13, G1735 16, G1745 17, G1748 17, G[1752] 17, G1757 17, mieląjį G1832 16(c) → mieląjį G1877 17; gen. pl. Gundintujų G1732 205, G1735 238, G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261, Gundintujų G1832 299 → Gundintujų G1877 261; gen. pl. Bėdnujų ‘de fattigas’ G1732 8, G1735 11, G1745 13, B[ẽ]dnujų G1748 13, Bėdnujų G[1752] 13, G1757 13, B[ẽ]dnujų G1832 14 → Bėdnujų G1877 13.

Förekomster av sammanblandning av [ė] och [ie] korrigeras, t.ex.: teber G1732 204, teb er G1735 237, tebėr G1745 260, teb[ė]r G1748 260, tebėr G[1752] 260, G1757 260, tebėr G1832 299 → tebier G1877 260; praes. 2 sg. wertės G1732 204, G1735 238, wert[ẽ]s G1745 260, wertės G1748 260, wertės G[1752] 260, G1757 260, wertės G1832 299 → werties G1877 260; Ne wienėms Gerrėm’s G1732 204, G1735 238, G1745 261, G1748 261, Ne wienėms Gerrėm’s G[1752] 261, G1757 261, Ne wienėms Gerėm’s G1832 299 → Ne wieni ems Gerėm’s G1877 261; nėkin G1732 205, G1735 238, G1745 261, G1748 261, G[1752] 261, G1757 261, nėkin G1832 299 → niekin G1877 261.

Bland de morfologiska korrigeringarna kan nämnas att i Ruigio psalm ”Jėzus miels atėjo” har en avledning med suffixet -ėlis ersatts av en avledning med suffixet -ulis: Pawargelis G1732 13, G1735 16, Pawargėlis G1745 17, G1748 17, G[1752] 17, G1757 17, Pawargelis G1832 16(c) → Pawargulis G1877 17.

4.9. I den sista evangelisk-lutherska psalmboken som utkom före andra världskriget, Pagerintos giesmių knygos, tryckt 1936 i Klaipėda, som då redan tillhörde Republiken Litauen, på tryckeriet ”Lituania”, kan inga nya redigeringsinriktningar i Ruigios psalmer iakttas. Endast de språkliga redigeringsprinciper som redan tillämpats under 1800-talet följdes ännu mer konsekvent, t.ex. korrigerades fall av konsonantfördubbling (särskilt med <<ff>> som hade slunkit igenom i tidigare utgåvor, och tecknet <i> som markerar konsonantpalatalisering placerades ännu mer konsekvent. Det av Kuršaitis föreslagna arbetsvariant paůargulis antogs visserligen inte; man återgick till den tidigare använda avledningen med suffixet –ėlis – pavargėlis. Ordet marios ändrades till marės och böjdes enligt ett annat paradigm. Även interpunktionen reviderades: satsgränserna fastställdes på nytt, och inom satsen preciserades segmenteringen eller valdes andra skiljetecken (t.ex. kolon i stället för semikolon).

Enligt Domas Kaunas bedömdes denna psalmbok ofördelaktigt på grund av sin mycket stora omfattning (696 psalmer). Dessutom var dåtidens samhälle oenigt om psalmboksspråket, som under flera århundraden redan hade fjärmat sig betydligt från det faktiska språkbruket: den äldre generationen troende ville bevara stabiliteten och motsatte sig språkliga förändringar, medan intelligentsian krävde att psalmbokens språk noggrant skulle redigeras enligt tidens normer; dessutom föreslogs en övergång från gotisk till

23

latinsk^⁸⁴. Som Darius Petkūnas forskning visar strävade den evangelisk-lutherska konsistoriet i Litauen, i samarbete med den evangelisk-reformerta konsistoriet i Litauen, efter att utarbeta en ekumenisk psalmbok på standardspråket, men den nya psalmsamlingen trycktes 1942 endast av reformerta^⁸⁵.

Utan att gå in på hur det lyckades för beredarna av den ekumeniska psalmboken att förverkliga sina mål, varför lutheranerna inte omfattade den, och utan att analysera de evangelisk-lutherska psalmböcker som fungerade i Litauen och bland emigranter under andra hälften av 1900-talet, kan det ändå kort konstateras att Ruigios psalmer under sin tre sekel långa historia redigerades mest intensivt vid utarbetandet av den nuvarande lutherska psalmboken Krikščioniškos giesmės (2007): här har de 8 texter som publicerats under Ruigios namn förändrats mest i förhållande till sin ursprungliga form. Redigeringen är inte endast språklig (dvs. stavning, interpunktion, lexik, morfologi och syntax har korrigerats), utan omfattar även det konstnärliga uttrycket; dessutom förekommer strukturella förändringar (dvs. antalet strofer har minskats). Bland de övertagna psalmerna finns inte bara översatta texter, utan även en psalm som Ruigys själv har skapat, ”Dvasia Dievo tu šventoji”, dock kraftigt förkortad: av 13 strofer återstår 6. Enligt den nya psalmbokens redaktörer tvingade strävan att bevara det litauiska hymnografiska kulturarvet och att införliva gamla psalmer i psalmsamlingens repertoar, men samtidigt tillgodose den lutherska församlingens nutida behov, oundvikligen fram en mer radikal redigering av de gamla texterna: inte bara att avstå från lexikaliska och syntaktiska främmande inslag samt arkaiska ord och former, utan också att säkerställa en flytande versifikation i enlighet med verslärans regler, anpassa psalmtexten till melodin, dvs. förena melodins rytmik med den naturliga betoningen i ett korrekt språk, eftersträva bästa möjliga textartikulation vid sång samt, för att undvika innehållsupprepning, minska antalet strofer m.m.^⁸⁶

5. SLUTSATSER

1. Den analys som bygger på primärkällor gjorde det möjligt att rekonstruera Ruigios bidrag till utvidgningen av repertoaren i den officiella evangelisk-lutherska kyrkopsalmboken. Å ena sidan visade den att den litauiska psalmboken gradvis berikades med psalmer som Ruigys översatt och skapat. Å andra sidan bekräftade den påståendet av Ostermejer, författaren till den första litauiska psalmbokshistorien Erste Littauische Liedergeschichte (1793), att Ruigys sammanlagt hade skänkt den litauiska psalmboken 12 psalmer.

2. Ruigios psalmer, som för första gången publicerades i Berendts psalmbok ĮB naujo pėrweizdėtos ir pagėrintos Giesmū-Knygos (Königsberg, ^¹1732), blev en stabil del av repertoaren i den officiella litauiska evangelisk-lutherska kyrkopsalmboken och nådde inte bara 1930-talet, utan vissa av dem, visserligen i kraftigt moderniserad form, ända fram till våra dagar.

^⁸⁴ Se Kaunas 1996: 618–619 för den dåtida bedömningen av Pagerintų giesmių knygų, som utkom i Klaipėda 1936 och tidigare (1930).

^⁸⁵ För mer information om de evangelisk-lutherska ansträngningarna före kriget att ge ut en psalmbok på litauiskt standardspråk, se Petkūnas 2012: 7–26; om den ekumeniska psalmbok som lutheraner och reformerta utarbetade gemensamt samt om den psalmsamling som 1942 godkändes och trycktes enbart av de reformerta, se Petkūnas 2019: 41–68; om den psalmbok som under sovjettiden utarbetades enligt standardspråkets normer samt dess tre utgåvor (Maldų ir giesmių knygelė ¹1956, Giesmių ir maldų knygelė ²1982, ³1988), se Petkūnas 2023: 54–77.

^⁸⁶ För en utförligare redogörelse för redigeringsprinciperna i den nya evangelisk-lutherska psalmboken Krikščioniškos giesmės, se Kiseliūnaitė 2012: 59–65.

24

3. Till skillnad från vad Biržiška ansåg publicerades 9 av Ruigys psalmer i den första (1732) upplagan av den så kallade Kvanto-Berento psalmboken (detta hade redan antytts av Michelinis forskning). De utgjorde omkring 12 procent av psalmerna i denna upplaga. Lika många publicerades också i den andra (1735). För närvarande saknas uppgifter om Ruigys psalmer i den tredje (1738) och fjärde (1740) upplagan, eftersom inte ett enda exemplar av dessa upplagor är känt i dag. Den genomförda analysen visade emellertid att den officiella psalmbokens repertoar hade kompletterats med nya psalmer av Ruigys före mitten av 1700-talet: i den femte (1745) upplagan publicerades ytterligare 3 av hans psalmer, med andra ord ökade det totala antalet till 12. Från ungefär 1740-talets början trycktes alltså alla dessa psalmer av Ruigys om ända fram till tiden före andra världskriget: i den sista Pagerintos giesmių knygos-upplagan (Klaipėda, 1936) finns fortfarande 12 psalmer av Ruigys. De finns också i den nuvarande evangelisk-lutherska psalmboken Krikščioniškos giesmės (Vilnius, 2007), men en tredjedel färre – 8, däribland Ruigys originalpsalm ”Dvasia Dievo tu šventoji”, om än betydligt förkortad och redigerad. Denna kontinuitet i Ruigys psalmer, som sträcker sig över nästan tre århundraden, vittnar om deras beständighet och relevans för dagens lutherska gemenskap.

4. Ruigys psalmer publicerades inte bara i den officiella evangelisk-lutherska psalmboken: några av dem publicerades exempelvis i Ostermejeris psalmsamling Giesmės βwentos Bažnyčioje ir Namėję giedojamos (Königsberg, 1781), och alla 12 införlivades i Milkaus Senos ir naujos krikščioniškos Giesmės (Königsberg, 1806).

5. Från och med den första (1732) upplagan av Kvanto-Berentos psalmbok redigerades Ruigys psalmer i större eller mindre utsträckning. En översikt över redigeringen av dessa psalmer i psalmböcker från 1700-talet till första hälften av 1900-talet visade att språkliga korrigeringar i huvudsak dominerade. De omfattade flera nivåer: oftast korrigerades ortografi och interpunktion, men ibland förekom även korrigeringar av fonetik, morfologi, lexik och syntax. Vissa korrigeringar kan ha motiverats av stilistiska skäl. Det är sannolikt att de mer framträdande tendenserna i bearbetningen av Ruigys psalmer som diskuterats också återspeglade de allmänna redigeringstendenserna i de enskilda psalmböckerna samt de språkliga uppfattningar hos deras redaktörer som förändrades över tid.

ŠALTINIAI

G1732: Iß naujo pérweizdėtos ir pagerintos Giefmû=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books] / kurrûſe brangiaûſos fėnos ir naujos Giefmes ſuraßytos / Diewui ant Garbės / ir Prūſû Karalystėje eſantiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgânimo / podraug ſu Maldû=Knygomis / kurrûſe ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamos yra, Karalaucźuie, Anno 1732. Ißpaustos Jono Prideriko Reufnero; SBB PK: En 9820. (Internetinis leidinys: Jonas Berentas, Iš naujo perveizdėtos ir pagerintos giesmių knygos, 1732, dokumentinį perrašą ir žodžių formų konkordancijas par. B. Triškaitė, V. Zinkevičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2025. Prieiga internete: https://senie jirastai.lki.lt.)

G1735: Iß naujo pérweizdėtos ir pagerintos Giefmû=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books] / kurrûſe brangiaûſos fėnos ir naujos Giefmes ſuraßytos / Diewui ant Garbės, ir Prūſû Karalystėje eſantiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgânimo, podraug ſu

25

Maldū=Knygomis, kurrūfe ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamos yra. Antra Karta išspāu̇tos Karalāučzuje, Mėte 1735. <...>; NK ČR: 33 K 139.

G1745: Iß naujo pérweizdėtos ir pagėrintos Giefmû=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books] / kurrūfe brangiáufos fėnos ir naujos Giefmes furaßytos, Diewui ant Garbės ir Prufû Karalyftėje eßantiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgánimo podraug fu Maldū=Knygomis, kurrūfe ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamos yra. Penkta Karta išßpáuftos Karaláučzuje, Mėte 1745. Raßtais Reufneraus; Rusijos mokslų akademijos biblioteka Sankt Peterburge: Л6 1044; LNB: MF 67–69 (mikrofilmas).

G1748: Iß naujo pérweizdėtos ir pagėrintos Giefmû=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books], kurrūfe brangiáufos fėnos ir naujos Giefmes furaßytos, Diewui ant Garbės ir Prufû Karalyftėje eßantiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgánimo podraug fu Maldū=Knygomis, kurrūfe ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamos yra. Szeßta Karta išßpáuftos, Karaláučzuje, Mėte 1748. Raßtais Karalaus; SBB PK: En 9822.

G[1752]: [Iß naujo pérweizdėtos ir pagėrintos Giefmû=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books], kurrūfe brangiáufos fėnos ir naujos Giefmes furaßytos, Diewui ant Garbės ir Prufû Karalyftėje eßantiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgánimo podraug fu Maldū=Knygomis, kurrūfe ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamos yra. <...>, Karaláuczjuje, Mėte <...>]; LLTIB: B 1956 (def., pavadinimas pateiktas pagal 1748 m. leidimą).

G1757: Iß naujo pérweizdėtos ir pagėrintos Giefmû=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books], kurrūfe brangiáufos fėnos ir naujos Giefmes furaßytos, Diewui ant Garbės ir Prufû Karalyftėje eßantiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgánimo podraug fu Maldū=Knygomis, kurrūfe ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamos yra. Dewintą Karta išßpáuftos, Karaláuczjuje: Raßtais išßpáuftas pas Ioną Endr. Artungą, Mėte 1757; Rusijos nacionalinė biblioteka Sankt Peterburge; LMAVB: Mf 391 (mikrofilmas).

G1832: Iß naujo pérweizdėtos ir pagėrintos Giefmû=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books], kurrofa brangiáufos fėnos ir naujos Giefmes furaßytos Diewui ant Garbės ir Prufû Karalyftėje eßantiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgánimo podraug fu Maldū=Knygomis, kurrofa ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamus yra, Karaláuczjuje: Ißpáuftos karalißkoje Knyg=Drukkawonėjo Artungo. Prieiga internete: www.epaveldas.lt [žiūrėta 2025–10–20].

G1877: Pagėrintos Giefmîų=Knygos [Improved Hymnal], kuriofá brangiáufos fėnos ir naujos Giefmės furaßytos Diewui ant Garbės ir Prufû Karalyftėje eßantiemsiems Lietuwininkams ant Dubû Ißgánimo podraug fu Maldū=Knygomis, kuriofia ne tiktay fėnos, bet ir naujos Maldos randamos yra. Iß Naujo pérweizdėtos per F. Kurßatį, Lietuwininkų Kunigą Karaláuczjuje, Königsberg, 1877. Hartungfche Zeitungs= und Verlags=Druckerei. Prieiga internete: www.epaveldas.lt [žiūrėta 2025–10–20].

G1936: Pagerintos Giefmių Knygos [Improved Hymnal], kuriofe brangiáufos fėnos ir naujos Giefmės furaßytos Diewui ant Garbės ir Lietuwininkams ant Dubių Ißgánymo podraug fu Maldū Knygomis bei nauju trecziosios Dalies Papildymu. Naujai išleido Klaipėdos Krašto

26

Evangelі̆koji Konfistorija 1936 Metais. Spausdinta Įpautuwėje „Lituania“, Klaipėda, Palangos gatvė 23/24. Prieiga internete: www.epaveldas.lt [žiūrėta 2025–10–20].

G2007: Kri̇kščioniškos giesmės [Christian Hymns], sud. L. Fetingis, redakcijos komisija: D. Petkūnas, L. Fetingis, D. Kiseliūnaitė, B. Skirsgilas, Vilnius: Lietuvos evangelikų liuteronų bažnyčios konsistorija, Lietuvos Biblijos draugija, 2007.

MG1806: Sėnos ir naujos kri̇ɛßcʒoniškos Giesmės [Old and New Christian Hymns], урасʒey Senn iemfiems ant Gėro ƒu didel eis Raßtais ißßpa uƒtos draug ƒu naujom’s Maldū Knygėlėmis, Karaláucz uje: Knygdrukawonej’ Lebrekto Eringo, Mette 1806. Prieiga internete: www.epaveldas.lt [žiūrėta 2025–10–20].

LITERATŪRA

Arnoldt Daniel Heinrich 1777: <…> kurzgefaßte Nachrichten von allen seit der Reformation an den Lutherischen Kirchen in Ostpreußen gefundenen Predigern [Brief Notes on Preachers Who Have Served in Lutheran Churches in East Prussia since the Reformation]. Herausgegeben von Friedrich Wilhelm Benefeldt, Pfarrer in Arnau, Königsberg: bey Gottlieb Lebrecht Hartung.

Baltramaitis S[ilvestras] 1904: Spisok litovskich i drevne-prusskich knig, izdannych c 1553 po 1903 god [The List of Lithuanian and Old Prussian Books Published from 1553 to 1903], <…> izdanie vtoroe, S.-Peterburg: Tipografija V. Bezovrazova i komp.

Biržiška Vaclovas 1924: Lietuvių bibliografija 1: XVI–XVIII amž. [Lithuanian Bibliography 1: The 16^th–18^th Centuries], Kaunas: Švietimo Ministerijos leidinys.

Blažienė Grasil da 2020: Įmintos ir neįmenamos Povilo Frydricho Ruigio gyvenimo ir kūrybos mįslės. – Pouilas Frydrichas Ruigys, O. Aleknavičienė, G. Blažienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 17–121.

[Bruožis Ansas] Probočių Anūkas 1920: Mažosios Lietuvos buvusieji rašytojai ir žymesnieji lietuvių kalbos mylėtojai [Former Writers and Notable Lovers of the Lithuanian Language in Lithuania Minor], Tilžėje: „Spaudos“ (Pavlovskio) spaustuvė.

BrŽA II: Vaclovas Biržiška, Aleksandrynas. Senųjų lietuvių rašytojų, rašiusių prieš 1865 m., biografijos, bibliografijos ir biobibliografijos 2: XVIII–XIX amžiai [Aleksandrynas. Biographies, Bibliographies, and Bio-Bibliographies of Old Lithuanian Authors to 1865 2: The 18^th–19^th Centuries], Vilnius: Sietynas, ²1990.

Estreicher Karl 1899: Polnische Bibliographie 17: Jahrhundert XV. bis XVIII [Polnish Bibliography 17: The 15^th–18^th Centuries]. Alphabetisch geordnet von Dr. Karl Estreicher, Univ. Bibliothekar, Krakau: Buchdruckerei der K. K. Jagiellonischen Universität.

Estreicher Karl 1903: Polnische Bibliographie 19: Jahrhundert XV. bis XVIII [Polnish Bibliography 19: The 15^th–18^th Centuries]. Alphabetisch geordnet von Dr. Karl Estreicher, Univ. Bibliothekar, Krakau: Buchdruckerei der K. K. Jagiellonischen Universität.

27

Fischer Albert Friedrich Wilhelm 1878–1879: Kirchenlieder=Lexicon [Lexicon of Hymns]. Hymnologisch=literarische Nachweisungen über ca. 4500 der wichtigsten und verbreitetsten Kirchenlieder aller Zeiten in alphabetischer Folge nebst einer Uebersicht der Liederdichter. Zusammengeftellt von Albert Friedrich Wilhelm Fischer, Oberpfarrer zu Groß=Ottersleben, Superintendent a. D. <...>, Gotha: Friedrich Andreas Perthes.

Kabašinskaitė Birutė 2001: Karolio Gotardo Keberio giesmynų genezė ir kalba: XIX amžiaus pirmoji pusė [The Origin and Language of Karl Gotthard Keber Hymnals: The First Half of the 19th Century]. – Archivum Lithuanicum 3, 13–54.

Kaunas Domas 1986: Knygotyrinė lituanika VDR bibliotekose. Tėminė literatūros apžvalga pagal 1985.XI.05–XII.20 komandiruotėje surinktą medžiagą [Lithuanian Books in East German Libraries. Thematic Literature Review Based on Material Collected during a Business Trip from 1985.XI.05 to XII.20], Vilnius (mašinraštis).

Kaunas Domas 1996: Mažosios Lietuvos knyga. Lietuviškos knygos raida 1547–1940 [The Book of Lithuania Minor. The Development of Lithuanian Books from 1547 to 1940], Vilnius: Baltos lankos.

Kiseliūnaitė Dalia 2012: Giesmyno „Krikščioniškos giesmės“ (2007) tekstų redakcija: ieškojimai ir rezultatai [The Editing of the Hymnal “Krikščioniškos giesmės” (2007) Texts: Research and Results]. – Res Humanitariae 11, 54–71.

Klein Daniel 1653: GRAMMATICA Litvanica [Lithuanian Grammar] Mandato & Autoritate SERENISSIMI ELECTORIS BRANDENBURGICI adornata, & præviâ Censurâ primum in lucem edita à M. DANIELE Klein / Pastore Tilf. Litu. Præmissa est ad Lectorem Præfatio non minus utilis, quàm necessaria. <...> REGIOMONTI: Typis & sumptibus JOHANNIS REUSNERI, ANNO χωρισ†γονίας cIo. Ioс. LIII. [1653]. (Faksimilinis leidimas: Pirmoji lietuvių kalbos gramatika. 1653 metai, 65–272; su indeksu. Internetinis leidinys: Danielius Kleinas, Grammatica Litvanica, 1653, dokumentinį perrašą ir žodžių formų konkordancijas par. M. Šinkūnas, V. Zinkevičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2011. Prieiga internete: https://seniejirastai.lki.lt.)

Koch Eduard Emil 1973 [1867]a: Geschichte des Kirchenlieds und Kirchengesangs der christlichen, insbesondere der deutschen evangelischen Kirche [The History of Hymns and Church Music in the Christian, particularly in the German Evangelical, Church] 2: Erster Haupttheil. Die Dichter und Sänger, Hildesheim, New York: Georg Olms Verlag.

Koch Eduard Emil 1973 [1867]b: Geschichte des Kirchenlieds und Kirchengesangs der christlichen, insbesondere der deutschen evangelischen Kirche [The History of Hymns and Church Music in the Christian, particularly in the German Evangelical, Church] 3: Erster Haupttheil. Die Dichter und Sänger, Hildesheim, New York: Georg Olms Verlag.

LB I: Lietuvos TSR bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba 1: 1547–1861 [The Bibliography of Lithuania. Series A. Books in Lithuanian 1: 1547–1861], Vilnius: Mintis, 1969.

28

LBP: Lietuvos bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba 1: 1547–1861. Papildymai [The Bibliography of Lithuania. Series A. Books in Lithuanian 1: 1547–1861. Supplements], Vilnius: Mintis, 1990.

Michelini Guido 2009: Mažosios Lietuvos giesmynų istorija: nuo Martyno Mažvydo iki XIX a. pabaigos [The History of Hymnals in Lithuania Minor: From Martynas Mažvydas to the End of the 19th Century], Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla.

Michelini Guido 2010: Jono Berento ĮBnaũjo pērweizdėtos ir pagērintos Giesmũ Knygos. Mörlino traktato pritaikymas poezijoje [Johann Behrendt’s ĮBnaũjo pērweizdėtos ir pagērintos Giesmũ Knygos. The Application of Mörlin’s Treatise in Poetry], Vilnius: Lietuvos mokslų akademijos leidykla.

MLE IV: Mažosios Lietuvos enciklopedija [The Encyclopaedia of Lithuania Minor] 4: Rahn–Žvižėzeris, Vilnius: Mažosios Lietuvos fondas, Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2009.

MLEŽ: Mažosios Lietuvos enciklopedinis žinynas [The Concise Encyclopaedia of Lithuania Minor], Vilnius: Mažosios Lietuvos fondas, Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2015.

MLEŽa: Concise Encyclopaedia of Lithuania Minor, Vilnius: Foundation of Lithuania Minor (USA, Canada), Science & Encyclopaedia Publishing Centre (Lithuania), 2014.

MLEŽv: Preußisch–Litauen. Ein Enzyklopädisches Handbuch [Prussian Lithuania. An Encyclopedic Handbook], Vilnius: Stiftung Kleinlitauen (USA, Canada), Verlagszentrum für Wissenschaft und Enzyklopädien (Litauen), 2018.

Ostermeyer Gottfried 1793: Erste Littauische Liedergeschichte [The First History of Lithuanian Hymns], ans Licht gestellet von Gottfried Ostermeyer, der Trempenschen Gemeine Pastore seniore und der Königl. Deutschen Gesellschaft zu Königsberg Ehrenmitglied, Königsberg: gedruckt mit Dreielfischen Schriften.

Ostemejeris Gotfrydas 1996: Rinktiniai raštai [Selected Works], par. ir išvertė L. Citavičiūtė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Pastenaci Friedrich 1757: Kurzgefaßte Historische Nachrichten von allen im Königreiche Preußen befindlichen Kirchen und Predigern bei denselben [Brief Historical Notes on All Churches and Preachers in the Kingdom of Prussia, außerhalb Königsberg, von der Reformation Lutheri an biß auf unsere Zeiten. Herausgegeben von Friedrich Pastenaci, Hospit. Pred. und Rect. zu Gumbinnen, auch Mitglied der Königl. Deutsch. Gesellsch. zu Königsb. in Preußen. Erstes Stück vom Insterburgschen Erzpriefterthum, Königsberg: gedruckt bei I. F. Driest; BN: mf. B19616.

Petkūnas Darius 2012: Prieškario Liuteronų bažnyčios pastangos išleisti giesmyną bendrine lietuvių kalba [Pre-War Attempts of the Lutheran Church to Publish a Hymnal in Modern Lithuanian]. – Res Humanitariae 11, 7–26.

29

Petkūnas Darius 2019: 1942 m. „ekumeninis“ giesmynas ir jo įdiegimo sunkumai [The ‘Ecumenical’ Evangelical Hymnal of 1942 and Challenges to Its Implementation]. – Mokslo ir tikėjimo dialogai. Tiltai. Priedas 49, 41–68.

Petkūnas Darius 2023: The Publication of a modern Lithuanian language Lutheran hymnal in the Soviet period. – Mokslo ir tikėjimo dialogai. Tiltai. Priedas 53, 54–77.

QPP IV: [Johann Jacob Quandt, Preußische Presbyterologie [Prussian Presbyterology], Karaliaučius, iki 1772]; GStA PK: XX. HA Hist. StA Königsberg, Hs, Nr. 2, Bd. 4 (rankraštis, autografas su vėlesniais autoriaus ir kitų asmenų papildymais).

Quandt Johann Jacob 1735–12–01: I. N. I. In Christo hertzlich geliebter Leser! [I. N. I. Dear Reader, Beloved in Christ!] – Iß naujo pérweizdėtos ir pagérintos Gieſmũ=Knygos, kur-rūſe brangiáuſos fénoſ ir naujos Gieſmės ſuraßytos / Diewui ant Garbės, ir Pruſũ Karalyſteje efantiems Lietuwninkams ant Dubû Ißgánimo, podraug ſu Maldũ=Knygomis, kur-rūſe ne tiktay fénoſ, bet ir naujos Maldos randamos yra. Antra Karta ißßpáuſtos Karaláucżuje, Mėte 1735. <...>, [III–X].

Quandt Johann Jacob 1745–05–01: I. N. I. In Christo hertzlich geliebter Leser! [I. N. I. Dear Reader, Beloved in Christ!] – Iß naujo pérweizdėtos ir pagérintos Gieſmũ=Knygos / kur-rūſe brangiáuſos fénoſ ir naujos Gieſmės ſuraßytos, Diewui ant Garbės ir Pruſũ Karalyſteje efantiems Lietuwninkams ant Dubû Ißgánimo podraug ſu Maldũ=Knygomis, kur-rūſe ne tiktay fénoſ, bet ir naujos Maldos randamos yra. Pénkta Karta ißßpáuſtos Karaláucżuje, Mėte 1745. Raßtais Reufneraus, [II–VII].

Quandt Johann Jacob 1748–03–01: I. N. I. In Christo hertzlich geliebter Leser! [I. N. I. Dear Reader, Beloved in Christ!] – Iß naujo pérweizdėtos ir pagérintos Gieſmũ=Knygos, kur-rūſe brangiáuſos fénoſ ir naujos Gieſmės ſuraßytos, Diewui ant Garbės ir Pruſũ Karalyſteje efantiems Lietuwninkams ant Dubû Ißgánimo podraug ſu Maldũ=Knygomis, kur-rūſe ne tiktay fénoſ, bet ir naujos Maldos randamos yra. Szęßtą Karta ißßpáuſtos, Karaláucżuje, Mėte 1748. Raßtais Karalaus, [II–XIII].

Quandt Johann Jacob 1757–09–04: I. N. I. In Christo hertzlich geliebter Leser! [I. N. I. Dear Reader, Beloved in Christ!] – Iß naujo pérweizdėtos ir pagérintos Gieſmũ=Knygos [Newly Revised and Improved Hymn Books], kur-rūſe brangiáuſos fénoſ ir naujos Gieſmės ſuraßytos, Diewui ant Garbės ir Pruſũ Karalyſteje efantiems Lietuwninkams ant Dubû Ißgánimo podraug ſu Maldũ=Knygomis, kur-rūſe ne tiktay fénoſ, bet ir naujos Maldos randamos yra. Dewintą Karta ißßpáuſtos, Karaláucżuje: Raßtais ißßpáuſtas pas Ioną Endr. Artungą, Mėte 1757, 1v–[8r].

Ruhig Philipp 1744–05–11: Vorrede des Autoris [Author’s Preface]. – Littauiſch=Deutſches und Deutſch=Littauiſches Lexicon, Worinnen ein hinlänglicher Vorrath an Wörtern und Redensarten, welche ſowol in der H. Schrift, als in allerley Handlungen und Verkehr der menſchlichen Geſellſchaften vorkommen, befindlich iſt: <...> von Philipp Ruhig, Pfarrern und Seniore zu Walterkehmen, Inſterburgiſchen Hauptamtes, Königsberg: druckts und verlegt I. H. Hartung, 1747.

30

Ruhig Philipp 1745: Betrachtung der Littauischen Sprache, in ihrem Ursprunge, Wesen und Eigenschaften [Research into the Origin, Nature, and Characteristics of the Lithuanian Language]; <...> von Philipp Ruhig, Pfarrern und Seniore zu Walterkehmen, im Hauptamt Insterburg <...>, Königsberg: druckts und verlegts Johann Heinrich Hartung. (Faksimilinìs leidimas: Pilypas Ruigys, Lietuvių kalbos kilmės, būdo ir savybių tyrinėjimas, par. V. Jurgutis, V. Vilnonytė, Vilnius: Vaga, 1986, 19–164.)

Ruigys Pilypas 1986: Lietuvių kalbos kilmės, būdo ir savybių tyrinėjimas [Research into the Origin, Nature, and Characteristics of the Lithuanian Language]. Lituanistinė biblioteka, par. V. Jurgutis, V. Vilnonytė, vertė V. Jurgutis, K. Egliminas, įvadą parašė V. Mažiulis, Vilnius: Vaga.

Sidabraitė, Žavinta 2008: Die Rezeption der Kirchenlieder von Simon Dach in litauischen Gesangbüchern der Aufklärung [The Reception of Simon Dach’s Hymns in Lithuanian Hymnals of the Enlightenment]. – Simon Dach (1605–1659). Werk und Nachwirken. Frühe Neuzeit 126, Tübingen: Niemeyer, 397–409.

Strungytė–Liugienė Inga 2014: XIX amžiaus pirmosios pusės surinkimininkų giesmynų istorija (genezė ir kalba): daktaro disertacija [The History of the Hymn Books of the First Half of 19^th Century ‘Surinkimininkai’ Movement (Genesis and Language): Doctoral Dissertation], Vilniaus universitetas.

Triškaitė Birutė 2018: Rankraštinis Johanno Jacobo Quando palikimas: Prūsijos presbiterologija (prieš 1772) [Johann Jacob Quandt’s Manuscript Heritage: Prussian Presbyterology (before 1772)]. – Archivum Lithuanicum 20, 125–176.

Triškaitė Birutė 2020: Jono Berento giesmyno Iß naujo pérweizdėtos ir pagerìntos Giesmių–Knygos ir maldyno Maldų–Knygélos antrasis leidimas (1735): nežinotas egzempliorius Prahoje [The Second Edition of Johann Behrendt’s Hymn Book Iß naujo pérweizdėtos ir pagerìntos Giesmių–Knygos and Prayer Book Maldų–Knygélos (1735): an Unknown Copy in Prague]. – Archivum Lithuanicum 22, 33–82.

Triškaitė Birutė 2021: Petro Gotlybo Milk aus verstos giesmės Prūsijos Lietuvos oficialiajame evangelikų liuteronų giesmyne: kiekybinis aspektas [The Hymns Translated by Peter Gottlieb Mielcke in the Official Hymn Book for Prussian Lithuania’s Evangelical Lutherans: Quantitative Aspect]. – Acta Linguistica Lithuanica 85, 98–116.

VLE XX: Visuotinė lietuvių enciklopedija [Universal Lithuanian Encyclopaedia] 20: Rėva–Salzuflen, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2001.

Wackernagel Philipp 1990 [1870]: Das deutsche Kirchenlied 5: Von der ältesten Zeit bis zum Anfang des XVII. Jahrhunderts [German Hymns 5: From the Earliest Times to the 17^th Century], Hildesheim, Zürich, New York: Georg Olms Verlag.

Zinkevičius Zigmas 2008: Mažosios Lietuvos indėlis į lietuvių kultūrą [The Contribution of Lithuania Minor to Lithuanian Culture], Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

31

ZM V: Das „Zwischenmanuskript“ zum Altpreußischen evangelischen Pfarrerbuch 5: Obereigner bis Rzadtki [The ‘Interim Manuscript’ to the Old Prussian Evangelical Presbyterology 5: Obereigner to Rzadtki], auf der Grundlage der Sammlungen von F. Moeller bearb. von W. Müller-Dultz, R. Heling, W. Kranz, Hamburg: Selbstverlag des Vereins [für Familienforschung in Ostund Westpreußen e. V. Quellen, Materialien und Sammlungen zur altpreußischen Familienforschung (QMS)], 2014.

32