LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989)

KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS

MARYTĖ RAZMUKAITĖ

LEXIKALA OCH STRUKTURELLA DRAG HOS NAMNEN PÅ BEBODDA PLATSER I GERVĖČIŲS OMRÅDE

Namnen på bebodda platser i Gervėčiųs område (Astravas distrikt i Gardinas län, delvis Smurgainiai distrikt), eller oikonymer, liksom andra toponymer (hydronymer och mikrotoponymer), ligger i sina lexikala och strukturella egenskaper nära toponymerna i Vilnius och, delvis, den södra delen av Švenčionysi distrikt. Mikrotoponymin i denna kompakta och isolerade litauisktalande enklav i Vitryska SSR har på senare tid, liksom dialektens ordförråd, påverkats mer av de slaviska språken, medan oikonymien i området har förändrats betydligt mindre. Den tycks fortsätta det toponymiska området i de angränsande delarna av Litauiska SSR. Därför hör den i grunden till samma region, vars geografiska namntyp och struktur formats av likartade historiska, kulturella och ekonomiska förhållanden och realiteter.

Gervėčiai med sitt närområde var ända fram till 1939 en småstad i Vilnius län och centrum i ett valsčius, med omkring 150 bebodda platser (varav 23 gods) (jfr Kardelytė 1975, 5). Enligt traditionen hade området fram till mitten av 1800-talet fortfarande direkt förbindelse med det etnografiska Litauen – det huvudsakliga litauisktalande området, särskilt vid Buivydžiai, Nemenčinė, Karkažiškės och Strūnaitis (Vidugiris 1974, 117; 1972, 19). Även likheten mellan dessa områdens terräng, markytans beskaffenhet och fysiografiska förhållanden återspeglas i toponymerna, särskilt mikrotoponymerna.

Artikeln bygger inte på alla ortnamn från dessa områden, utan endast på dem vars litauiska motsvarigheter skrevs upp under en omfattande expedition 1970, då material till namnregistret samlades in¹. Därför är mängden material som står till förfogande här inte stor – omkring 75 oikonymer från Gervėčiai och de närliggande områdena Izabelina, Kiemeliškės, Mikailiškės och Varnionys presenteras.

Eftersom ortnamnen upptecknades från levande språkbruk, från dialekttalare, anges därför på vissa ställen, när så behövs, även dialektala former av oikonymerna inom parentes, liksom deras vitryska motsvarigheter.

Oikonymerna har, liksom andra toponymer i Gervėčiųs område, uppkommit ur appellativ, dvs. appellativa, eller andra egennamn. I dialekten skedde dessa ords eller namns omvandling till oikonymer på två sätt: en del oikonymer bildades av appellativ eller egennamn utan avledningsformanter (primära), medan andra fick toponymiska avledningskännetecken, nämligen formanter (sekundära) (jfr Vanagas 1970, 28; 53). Både primära och sekundära oikonymer uppvisar flera typer av oikonisering: 1) affixering, 2) pluralisering, 3) sammansättning (jfr Po-

¹ Ortnamnen i Gervėčiųs område samlades in av J. Lipskienė, M. Razmukaitė och A. Vidugiris.

77

dolska 1983, 6). Tuo tarpu pagal leksinę-semantinę sudėtį ir kilmę Gervėčių apylinkių vietovardžiai yra keleriopi: 1) asmenvardiniai (iš vardų, pavardžių, pravardžių), 2) apeliatyviniai (iš b. ž. – daiktavardžių, būdvardžių) ir 3) iš kitų toponimų (oikonimų, hidronimų).

Primära oikonymer.

Av dessa har omkring 19% noterats i Gervėčys omgivningar.

1. Utan antroponymiskt led: a) appellativiska – Kolionija (vitryska Калёнія²) i Varnionių (härefter Varn.) distr., jfr slav. kolionija ”ensamgård, gård” (LKŽ VI 311); b) från andra toponymer: Gibirdė³ (även Gibirždė, vitryska Гібірда) by i Gervėčių (härefter Gerv.) distr., jfr Gibirdė sjö, bäck (ibid.); Maliutà (vitryska Малюма) i Gerv. distr., jfr Maliutà å (Ašmenos int.); Pelegrindà (vitryska Пелегрында) by i Gerv. distr., jfr Pelegrindėlė⁴ å (Ašmenos int.); Palestinà⁵ (vitryska Палесціна) by, tidigare herrgård, i Gerv. distr., jfr Palestinė, ett land i västra Asien.

2. Med ordbildningsaffix: a) suffixavledda, appellativiska – Kerplėšinė⁶ || Kerplėšinà (även Kerplòšina, vitryska Керплашына, t. Керпло́шына) by i Gerv. distr., kanske från appellativet *kerplėšinė, jfr kérplėša, kérplėšas ”gammal, rutten trädstubbe bevuxen med mossa, tuva, vindfälle” (LKŽ V 619–620); b) prefixavledda⁷, appellativiska: Ažūlaukė (vitryska Ажўлаўка) i Gerv. distr., jfr ažūlaukė ”marken bortom, bortre änden av en åker” av ažu- och lauk(a)s; Ažūkapė en del av byn Rimdžiūnai i Gerv. distr., jfr ažūkapė ”marken bortom gravarna, platsen bakom gravarna” av ažu- och kapai; Ažūraistis (vitryska Ажўроцічы) by i Izabelinos (härefter Izab.) distr., jfr ažūraistis ”marken bortom kärret, platsen bakom kärret” av ažu- och raistas; Ūžupis (även Ūžupė, vitryska Зарэ́чыца) by i Gerv. distr., jfr ūžupis, ūžupė ”platsen bortom floden” av už- och upė; Pamedė en del av byn Girios i Gerv. distr., jfr pamedė ”skogsbryn, skogskant” av pa- och mėdis, medžias ”skog, skogsområde”; Pabaliai (vitryska По́бали) i Mikailiškių distr., jfr pabalys, pabalai ”plats längs med eller intill en sankmark” av pa- och balà; Páverbi ai (även Pavérbiai, vitryska Па́вербі, Паве́рбі) by i Izab. distr., jfr *paverbiai ”plats längs med pilar, vid pilträd” av pa- och dial. verbà ”pil, sälg”.

Pluralia tantum-oikonymer.

Dessa ortnamn, bildade genom morfologisk pluralisering, har plural nominativändelse. Eftersom numerusform i ortnamn, särskilt oikonymer, inte är en morfologisk eller grammatisk kategori utan en ordbildningskategori och fyller funktionen som toponymisk markör (jfr Суперанская 1969, 114; Подольская 1983, 96), betraktas oikonymer med pluraländelser i vissa forskares arbeten som avledningar genom böjning (jfr Лемцогова 1970, 124–128).

² Vitryska motsvarigheter till appellativiska ortnamn anges enligt J. Rapanovičius (Рапановіч 1982, 16–269).

³ Rašyt. šaltiniuose yra užfiksuota lytis Giberda (Гиберда) (plg. Гошкевич 1905, 31).

⁴ Hydronymen Pelegrindėlė är sannolikt sekundär, bildad med ett diminutivt suffix från hydronymen *Pelegrinda, när en namne till bosättning uppstod vid ån; det finns många sådana senare ombildningar i Litauen (jfr Vanagas 1970, 126–127).

⁵ Sådana överförda namn på andra orter, länder, städer, regioner och stater kallas av vissa onomastiker för expressiva metaforiska ortnamn (jfr Михайлова 1971, 140).

⁶ Det är ett nyare bynamn; tidigare låg Karmazai. här.

⁷ Formellt sett skulle dessa ortnamn också kunna föras till prefixavledningar, det vill säga till sekundära oikonymer, men med tanke på att de, liksom den ovan nämnda suffixavledda oikonymen, sannolikt har bildats från fysiografiska termer, behandlas de bland de primära.

78

Gervėčiųområdets pluralia tantum-oikonymer presenteras som en separat grupp. De hör till dialektens mer produktiva oikonymer. Efter ursprung delas de här in i 1) personnamnsbildningar och 2) appellativbildningar.

1) Personnamnsbildningar utgör en stor del av dialektens oikonymer: Bajorai (vitry. Ба́яры), by i Izab. socken, jfr efternamnet⁸ Bajōras och appellativet bajōras; Barauskai (även Ūžupis), by i Gerv. socken, jfr efternamnet Barauškas; Daukšiai (vitry. Даўкшцы), by, tidigare herrgård i Izab. socken, efternamnet Daukšys; Gaigaliai (vitry. Гайго́лі), by i Gerv. socken, jfr efternamnet Gaigalis; Galčiūnai (vitry. Гальчуны), by i Gerv. socken, jfr förnamnet⁹ Galčiūnas, efternamnet Galčius; Geliūnai (vitry. Гелюны), by i Gerv. socken, jfr förnamnet Geliūnas, efternamnen Gėlaitis, Gelūnas; Grūodžiai (vitry. Гро́дзі), by i Gerv. socken, jfr efternamnen Grūodis, Gruodys; Kalviai (vitry. Кавалі), by i Aštravas socken, jfr efternamnet Kalvis och appellativet kalvis; Karmažos (dial. även Karmažai), äldre namn på byn Kerplėsinė (se), jfr efternamnen Karmažā, Karmažas; Karvėliai (vitry. Карвелі), by i Varn. socken, jfr efternamnet Karvėlis; Miciūnai (vitry. Міцюны), by i Gerv. socken, jfr efternamnet Miciūnas; Mōckos (vitry. Моўкі), by i Gerv. socken, jfr efternamnet Mockā; Pėtrikai (vitry. Петрыкі), by i Gerv. socken, efternamnet Pėtrikas; Radžiūliai (dial. Radžiūliai, vitry. Радзюлі), by i Izab. socken, jfr efternamnen Radziulis, Radžiulis; Rimdžiūnai (vitry. Рымдзюны), by i Gerv. socken, jfr förnamnet Rimdžiūnas, efternamnet Rimdžius; Sakalaičiai (vitry. Сакалаўцы), by i Gerv. socken, jfr efternamnen Sākalas (*Sakalaitis), Sakalauskas; Sakūnai (vitry. Заку́ны), by i Gerv. socken, jfr förnamnet Sakūnas, efternamnen Sākas, Sakāuskas, Sakāvičius; Savičiūnai (vitry. Савіцюны¹⁰), tidigare by i Gerv. socken, jfr efternamnet Savičiūnas; Valeikūnai (dial. Valai-kūnai, vitry. Валаіку́ны), enskild gård i Gerv. socken, jfr efternamnen Valeikā, Valaikā, Valeikis (kanske *Valeikūnas, *Valaikūnas); Vaškūnai (dial. även Voškōnys, vitry. Вашку́ны), by i Gerv. socken, jfr efternamnet Vaškūnas;

2) appellativbildningar: Girios (vitry. Гі́ры), by i Gerv. socken, jfr girià; Pridōtkai tidigare herrgård nära byn Galčiūnai i Gerv. socken, jfr det gamla slaviska ordet pridōtkas (<pol. przydatek) ”tillägg, tillagd åkerlott” (LKŽ X 612).

Sekundära oikonymer, eller avledningar. I Gervėčiaiområdet utgör dessa den största delen – omkring 40%. Det rör sig om 1) suffixavledningar, 2) sammansatta bildningar och 3) en enda sammansatt oikonim.

1. De vanligaste är suffixavledningar av personnamn (suffixen har här främst lokativ och possessiv betydelse):

-čižna¹¹: Čiužōvščizna (vitry. Чыжоўшчына), by i Varn. socken, jfr efternamnen Čiužāiskas, Čižāuskas, Čižovskis; Ramanaūčizna (vitry. Раманаўшчына), enskild gård i Trākininkai socken, jfr efternamnet Ramanaūskas;

-ėjos: Milcėjos (vitry. Мільцы), by i Gerv. socken, jfr efternamnen Milca, Milčius;

⁸ Pavardės (pvd.) lyginimui pateikiamos iš „Lietuvių pavardžių žodyno“. V., 1985. T. 1. (A–K) ir 1989. T. 2.

⁹ Förnamn (personnamn) anges vid de personnamn som hämtats från M. Birilos och A. Vanagos meddelande (Бірыла, Ванагас 1968, 12–98).

¹⁰ Vitryska motsvarigheter till namn på tidigare, försvunna byar och herrgårdar återges så som de anges i M. Birilos och A. Vanagos meddelande.

¹¹ Ett suffix av slaviskt ursprung, som också förekommer i de förslaviskade utkanterna av Litauens SSR, används vanligtvis för att bilda oikonymer av personnamn (jfr Razmukaitė 1983, 147, 152).

79

-ina¹²: Zabelina (vitry. Ізабеліна) byn i Izab. socken, jfr kvinnonamnet Zabelià, efternamnet Zabielà; Viktasinà (vitry. Виктасіна) byn i Gerv. socken, jfr mansnamnet Viktasià, vitryskt efternamn Виктась (Бирыла 1982, 48);

-ynas: Margelýnas (vitry. Маргелі) by i Kiemėliškiai socken, jfr efternamnet Margėlis; -iškės: Asiniškės (vitry. Асяніушки) by i Žodiškiai socken, Smurg. distrikt (nedan — Smurg.), jfr efternamnen Asinskas, Asinauskas (<pol. Osina); Antōniškės (vitry. Антоніушки) by i Gerv. socken, jfr efternamn och förnamn Antōnas; Bagdōniškės (även Bagdāniškės, vitry. Багданіушки) by i Gerv. socken, jfr efternamnet Bagdōnas; Černiškės (vitry. Чэрнішки) by i Varn. socken, jfr efternamnen Černis, Černys; Karėiviškės¹³ (vitry. Карэйвіушки) by i Gerv. socken (<även ortnamnet Karėiviškė), jfr efternamnen Karėiva, Kareivà; Kūdiškės (vitry. Кудзишки) by i Salai socken i Smurg. distrikt, jfr efternamnen Kudys, Kudzys; Mikailiškės (även Mikāliškės, vitry. Микаліуки) by, centrum i socknen, jfr efternamnen Mikāila, Mikāilas, Mikālas; Pāpiškės (även Pāpiškis, Pāpiškiai, vitry. По̄піунки) by i Gerv. socken, jfr efternamnen Pāpas, Papys och appellativet pāpas ”pop”, ”präst” (LKŽ IX 350); Petrėliškės (vitry. Петпаніушки) tidigare by i Gerv. socken, jfr efternamn och förnamn Petrėlis;

-inykai (-nykai)¹⁴: Babrāunykai (även Babrūnykai, vitry. Бабрунікі) by i Varn. socken, jfr efternamnen Babrōvas, Babrāiškas, vitryskt Баброўскі (Бирыла 1965, 28—29); Gudīnuykai (officiellt vitryskt namn Гудзянкі, lokalt Gudziniki) by i Gerv. socken, jfr efternamnen Gūdas, Gūdinas, Gudīnas och appellativen gūdas, gudinis; Šātrinykai || Šātrininkai¹⁵ (även Šatėrnykai, vitry. Шатэрнікі) by i Gerv. socken, jfr efternamnen Šatrys, Šatrinis;

-uškės¹⁶: Knystūškės (vitry. Кністўуки) by i Gerv. socken, jfr efternamnen Knystautas, Knystautas.

Det finns här bara några få suffixavledningar med appellativ som grund:

-ėčiai: Gervėčiai (vitry. Гербяты) småort, sockencentrum, av appellativet gėrvė (jfr Maciejauskienė 1988). Sannolikt har det funnits ett mikrotoponym, namn på en äng eller ett kärr, *Gervėčia eller liknande, som senare övergick till oikonymer (jfr floden Gervėčia vid Musninkai, sjön Gervėtis nära Salakas, ängen Gervėčios i Ukmergė distrikt, ett kärr i Ignalina distrikt, skogen Gervėčiai och byn i Utena distrikt m.m.).¹⁷

-ninkai (-nykai): Bālninkai (lokalt Bālnykai, vitry. Бо́льники) by i Varn. socken, jfr appellativet balā.

2. Sammansatta bildningar är få i Gervėčiai med omnejd — det rör sig om några polariserande oikonymer, bildade av två komponenter: ett adjektiv och en oikonim (pluralia tantum). De är ordnade på två sätt: a) den första komponenten är en oikonim av personnamnsursprung—

¹² Om detta suffix av slaviskt ursprung i Litauiska SSR:s oikonymer, se Razmukaitė, ibid.

¹³ Byn kallas också Karėivos.

¹⁴ Dialektal motsvarighet till suffixet -ininkai (-ninkai).

¹⁵ Oikonimen kan också ha appellativt ursprung — från appellativet šatrà, som i Gervėčiai med omnejd används i betydelsen ”lång, tunn gren, käpp, stång, stör” (LKŽ XIV 542).

¹⁶ Plačiau dėl šios priesagos paplitimo Lietuvos TSR oikonimuose plg. Razmukaitė 1983, 150.

¹⁷Suffixet -ėčiai (-ėtis, -ėta) förekommer sällan i bildningen av litauiska ortnamn för bebodda platser; det är vanligare vid bildningen av andra ortnamn, särskilt hydronymer, och är utbrett, med få undantag, endast i Litauens östligaste delar, öster om linjen Pabradė, Utena, Zarasai (jfr Vanagas 1970, 141).

80

namn, den andra är ett enkelt (icke-pronominellt)¹⁸ adjektiv: Jacinos Didelės (vitryska Вялікія Яцыніны) by och Jacinos Mažos (vitryska Малыя Яцыніны) by, Gervėčiaiområdet; även Jokintonės* Didelės || Jokintonės Didžiulės¹⁹ (vitryska Вялікія Екенманы) by och även Jokintonės Mažos || Jokintonės Mažūtės²⁰ (vitryska Малыя Екенманы) by, Izabelinaområdet; b) den första komponenten är ett enkelt adjektiv, den andra en oikonym (utan ett oppositionellt par): Nauji Rimdžiūnai²¹ by, jfr Rimdžiūnai by i Gervėčiaiområdet; Senà Rūdnià (vitryska Старая Рудня) jämfört med Gervėčiaiområdet, jfr Rudnià by i Varėna distrikt och på andra håll.

3. Bland sammansatta oikonymer har en registrerats i Gervėčiaiområdet – officiellt Gūdagojis (även Gudagòjus, vitryska Гудагай), småstad i Gūdagojisområdet. Namnet är bildat av två appellativ – gūdas²² och gõjus eller av personnamnen Gūdas och gõjus.

Det finns också flera oikonymer i Gervėčiaiområdet med oklar eller inte helt klar bildning och härkomst:

Barškėtas tidigare gods i Gervėčiaiområdet (jfr Barškėtas äng nära byn Girios); möjligen ett personnamnsbaserat namn, bildat av efternamnen Barškėta, Barškėtis, men jfr det dialektala ordet med samma stam barškėtas ’skramlare’, varifrån namnet på en äng kan ha uppkommit²³.

Bėzdanos (även Bėzdenos, Bezdónys, vitryska Бяздоны) by i Gervėčiaiområdet, jfr Bezdónys stad och by i Vilnius distrikt.

Paliauskai (vitryska Палейка) gods i Gervėčiaiområdet, möjligen från öknamnet *Paliauskas (< vitryskt dialektord Paliõuka).

Svirtiškės (vitryska Свірыны) by i Izabelinaområdet, möjligen jfr (?) efternamnet Svirskas, -škis eller det dialektala ordet svirtis.

Sniegiónys (även Sniegėnai, vitryska Снегяны), möjligen av personnamnsursprung, från något öknamn med denna stam (personnamn med denna stam har inte belagts).

Vaigisai (vitryska Вайгисы) by i Gervėčiaiområdet, kan möjligen förbindas med personnamn, jfr efternamnen Vaiginas, Vaiginis, Vaigauškas med flera.

Zavelcai (vitryska Завельцы) by i Gervėčiaiområdet. Troligen är detta en slavisk avledning med prefix, jfr prefixet za- (за-) och det slaviska namnet på floden Neris Veljà (vitryska Велья, Беля²⁴.

I Gervėčiaiområdet dominerar bland såväl primära som sekundära oikonymer ortnamn som härstammar från personnamn; färre kommer från appellativa lexem, och endast mycket få från andra toponymer.

* I standardspråket skulle formen vara Jokintónys (jfr Liñkmenys, även Liñkmenes by i Ignalina distrikt).

¹⁸ Den enkla, icke-pronominella adjektivformen är också karakteristisk för bildningen av sammansatta oikonymer i den östra delen av Litauiska SSR:s utkant; jfr ortnamnen Naujas Paliėšius by (Ignalina distrikt), Naujas Strūnaitis by, Nauja Pašaminė by, Nauji Šaminiai by (Švenčionys distrikt) med flera (Handbok över Litauiska SSR:s administrativa-territoriella indelning. 1976, 194, 195, 196).

¹⁹ Denna by kallas av invånarna också Didžiūkiemis.

²⁰ Kallas också av invånarna Mažakiemis.

²¹ Byn kallas numera Komsamolska.

²² Beträffande betydelserna av detta ord, jfr A. Vanagas etymologier för hydronymer med roten guđ- (Vanagas 1981, 125–126). Jfr även S. Karaliūnas föredrag (1985, 55–56).

²³ Jfr även hydronymer med denna rot: Barškėtis, Barškėta (sjö nära Švenčionys), Barškiėtis (å nära Molėtai) m.fl. (Vanagas 1981, 59), vilket skulle bekräfta tanken att oikonymen snarare bör förknippas med appellativet.

²⁴ Dėl tokių upėvardžių formų plg. Vanagas 1981, 382–383.

6. 678

81

De mest produktiva sätten att bilda oikonymer i dessa trakter är tydligen suffixbildning och pluralisering (detta är också kännetecknande för den östra delen av Litauiska SSR:s territorium). Oikonymer bildade genom derivation utgör här omkring 30%, och andelen pluralia tantum-oikonymer är ungefär lika stor.

För att sammanfatta översikten kan en mikromodell av oikonymien i Gervėčiai-trakten presenteras enligt följande:

Oikonymer efter ursprung: från personnamn. från appellativ. från andra ortnamn. (lexikal bild) 59% 23% 7% Oikonymer efter bildningssätt: primära pluralia tantum sekundära (avledningar): (strukturell bild) 19% 32% affixavledningar sammansättningar 30% 9%

De återstående (~10%) utgörs av oikonymer med oklar bildning och härkomst. Det verkar som om en sådan ”mikromodell” — kanske med mindre avvikelser — också skulle passa för oikonymien i Litauiska SSR:s östra utkanter. Dessutom har mer än hälften av de oikonymer i Gervėčiai-trakten som behandlats här (omkring 40) motsvarigheter i det nämnda litauiska gränsområdet, kanske både på grund av bildningselement som är typiska för närliggande dialekter och på grund av själva lexikonet, lexemlikheterna och andra orsaker.

Övervikten av oikonymer av antroponymiskt ursprung som bildats från efternamn tyder på att en större del av namnen på bosättningar i denna region uppkom relativt sent och att deras tillkomst betingades av att privat äganderätt redan hade införts.

LITERATŪRA

Karaliūnas S. Etnolingvistinė opozicija „aiškiai kalbantieji“ — „neaiškiai, nesuprantamai kalbantieji“ ir liet. gūdas, lat. guds semantika, etimologija bei daryba // Tarptautinė baltistų konferencija (Pranešimų tezės). V., 1985. P. 55—56.

Kardelytė J. Gervėčių tarmė. V., 1975.

Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas. V., 1976. T. 2.

Maciejauskienė V. Gervėčių vardo kilmė // Gervėčiai. V., 1989. P. 259—260.

Razmukaitė M. Asmenvardiniai priesaginės darybos Lietuvos TSR oikonimai // Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A. ser. 1983. T. 2 (83). P. 146—153.

Vanagas A. Lietuvos TSR hidronimų daryba. V., 1970.

Vanagas A. Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. V., 1981.

Vidugiris A. Gervėčių tarmės leksiniai dialektizmai // Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A. ser. 1974. T. 1 (46). P. 117—127.

Vidugiris A. Iš Gervėčių tarmės semantinių dialektizmų // Lietuvių kalbotyros klausimai. 1972. T. 13. P. 19—29.

Бырыло М. В. Беларуская антрапанімія. Мінск, 1982.

Бырыло М. В., Ванагас А. П. Літоўскія элементы ў беларускай анамастыцы. (Даклады). Мінск, 1968.

Гошкевич И. И. Виленская губерния. Вильна, 1905.

Лемциогова В. П. Беларуская айканімія, Мінск, 1970.

Михайлова А. Т. Об эмоциональных и экспрессивных топоосновах // Ономастика Поволжья. Горький, 1971. Ч. 2. С. 138—142.

Подольская Н. В. Типовые восточнославянские топоосновы. М., 1983.

82

Раданович Я. Н. Словнік назваў населеных пунктаў Гродзенскай вобласці. Мінск, 1982.

Суперанская А. В. Род и число собственных имен // Суперанская А. В. Структура имени собственного. М., 1969. С. 108—117.

ЛЕКСИКО-СТРУКТУРНЫЕ ЧЕРТЫ ОЙКОНИМОВ ОКРЕСТНОСТЕЙ ГЕРВЯТ

Резюме

В статье рассматриваются лексико-структурные черты ойконимов, собранных в окрестностях Гервят (БССР, Островецкий р-н Гродненской обл.) во время экспедиции 1970 г.

По данному материалу выделяется несколько словообразовательных групп ойконимов: 1) ойконимы первичного образования, т. е. образованные от нарицательных слов или других собственных имен без топоформантов и 2) ойконимы вторичного образования, т. е. образованные от других нарицательных слов или собственных имен при помощи топонимических формантов или другими способами (аффиксация, словосложение, соположение). Наиболее продуктивным видом образования ойконимов в окрестностях Гервят является суффиксация (~30%).

Констатируется, что одним из наиболее популярных способов перехода appellативов или других собственных имен в класс ойконимов является плюрализация, т. е. образование собственных имен в форме pluralia tantum (~32%).

По лексическому складу или по происхождению ойконимия окрестностей Гервят делится на 3 группы: 1) отантропонимные ойконимы, 2) ойконимы, образованные от антропонимов, и 3) ойконимы, образованные от других топонимов. Наиболее продуктивными являются ойконимы антропонимического происхождения (~59%); ойконимы, образованные от других топонимов, составляют лишь ~7%.

Констатируется, что окрестности Гервят по своему ойконимическому материалу являются частью или продолжением топонимического ареала самой восточной части региона ЛитССР (Вильнюсского, Швенчёнского р-нов).

6