LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVI (1996)

LIETUVIŲ KALBA: TYRĖJAI IR TYRIMAI

Zigmas ZINKEVIČIUS

JURGIS GERULIS – EN FORSKARE OCH MÄNNISKA

Jurgis Gerulis var en av mellankrigstidens främsta litauister och baltister. Han föddes den 3 augusti 1888 i Jogaudai, nära Vilkyškiai (nuvarande Šilutė-distriktet), i en bondefamilj. Efter att ha avslutat gymnasiet i Tilsit 1909 studerade han jämförande språkvetenskap och klassisk filologi vid universiteten i Königsberg och Berlin. År 1912 disputerade han. Därefter var han professor vid universitetet i Königsberg och senare vid universitetet i Leipzig. År 1934 återvände han till Königsberg och var en tid rektor för universitetet. Från 1937 flyttade han till universitetet i Berlin; upprörd över den lokala förvaltningens utbyte av litauiska ortnamn i Ostpreussen mot tyska ville han inte bidra till detta skändliga arbete. Redan dessförinnan, 1933, hade han gått med i nazistpartiet (påverkad av sin hustru, som kom från en högtstående familj inom den tyska aristokratin i Lettland), och fick därför höga administrativa poster. I maj 1945 arresterades han nattetid av den sovjetiska säkerhetstjänsten medan han var sjuk och försvann spårlöst.

Gerulis gjorde sin största insats för litauistiken genom att undersöka det litauiska språkets dialekter och äldre skrifter. Han åstadkom särskilt mycket inom dialektologin. Han kan betraktas som grundaren av den moderna litauiska dialektologin utanför Litauen. Hans viktigaste verk inom detta område är den tyskspråkiga monografin ”Studier i litauisk dialektologi”, utgiven 1930¹. Där använde Gerulis för första gången den så kallade köpenhamnstranskriptionen för att nedteckna litauiska dialekter; den fick senare en mycket viktig roll i utvecklingen av vår dialektologi. I detta verk undersökte och beskrev han accenterna i litauiska standardspråket och dialekterna samt gav exempel från de viktigaste dialekterna med dialektologiska karakteristiker.

Ända fram till sin död undersökte Gerulis själv litauiska dialekter och lärde andra att undersöka dem med hjälp av instrumentell fonetik. Han ägnade flera artiklar åt detta (t.ex. 1930 och 1935). Dessutom ledde han dialektologikurser i Kaunas 1931–1933. Tillsammans med Chr. Stang gav han 1933 ut den tyskspråkiga monografin ”Den litauiska fiskardialekten i Preussen”². Tillsammans undersökte de också den unika Zietela-dialekten, men hann inte slutföra arbetet. Efter kriget publicerade Stang sina anteckningar³, medan Gerulis samlade material gick förlorat, åtminstone fram till nu—

¹ Studier i litauisk dialektologi av G e o r g G e r u l l i s med 8 röntgenbilder och 20 kymografioninspelningar. Leipzig, 1930.

² Den litauiska fiskardialekten i Preussen. Nedtecknad av J. G e r u l l i s och C h r. S t a n- g’as. Kaunas, 1933.

³ S t a n g C h r. S. Den litauiska dialekten i Zasečiai i Vilnaområdet. — Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap 18, Oslo, 1958, 171—201.

9

om dem har man knappt hört något. Samma öde drabbade också det material han samlat in om dialekterna i Gervėčiai och Lazūnai (utanför Republiken Litauens gränser).

Ett annat område för Gerulis vetenskapliga intressen var studiet av äldre monument på litauiska. År 1922 gav han ut en samling fotografiska reproduktioner av Mažvydas skrifter⁴. En del av texterna hade han själv funnit i arkiven i Königsberg. Efter kriget gick några av originalen förlorade. Även om det numera finns nyare omtryckta utgåvor av Mažvydas skrifter⁵, är Gerulis utgåva den viktigaste och har ännu i dag stort vetenskapligt värde, inte minst eftersom inte alla original till de texter han publicerade har bevarats. År 1927 gav han ut en utmärkt antologi med äldre litauiska skrifter⁶, som fortfarande används. Den är alltjämt ett av de viktigaste läromedlen för studier i litauisk språkhistoria vid högskolor och används i stor utsträckning även i vetenskapligt forskningsarbete. Han fann och publicerade också åtskilliga mindre äldre litauiska texter samt många arkivuppgifter om dem. Bland annat forskade han i J. Bretkūnas biografi.

Gerulis gjorde stora insatser för forskningen om det litauiska språkets historia i Preussen. Han intresserade sig för sociolingvistiska frågor, särskilt tvåspråkigheten bland litauer och tyskar. Han beskrev förtyskningsprocessen i sin hemby och sin egen familj.

Han var en mycket lärd baltolog. Hans arbeten inom prussistiken är viktiga, i synnerhet undersökningen av preussiska ortnamn. Även hans doktorsavhandling, som försvarades 1912, behandlade detta område. Det var ett verk på latin med titeln ”Om de preussiska ortnamnen på Semba”⁷. Han fortsatte även senare att forska om preussiska ortnamn. År 1922 gav han på tyska ut det betydelsefulla verket ”De forntida preussiska ortnamnen”⁸ och publicerade också mindre arbeten om frågor inom prussistiken i tysk, litauisk och lettisk press. Han skrev även om frågor inom lettiskan.

Gerulis pedagogiska arbete var också betydelsefullt. Han bidrog mycket till utbildningen av den yngre generationen litauiska språkforskare under mellankrigstiden. När K. Būga oväntat dog och inte hann utbilda några efterträdare vid Kaunas universitet, var det Gerulis som förbättrade det tragiska läget för den litauiska språkforskningen. Bland hans elever fanns de båda berömda litauiska språkforskarna från mellankrigstiden, professorerna Pranas Skardžius och Antanas Salys, liksom Jonas Kabelka, som efter kriget arbetade vid Vilnius universitet, Elzė Mikalauskaitė vid Pedagogiska institutet och Kazys Alminas (Alminauskis) och Izabelė Matusevičiūtė i exilen.

Som människa var Gerulis en motsägelsefull och tragisk personlighet, sliten åt olika håll av omständigheterna. Lituanistiken var en helig vetenskap för honom, och fakta om det litauiska språket var dyrbarheter. Det framgår bland annat av att han vägrade medverka till förtyskningen av det litauiska namnskicket i Ostpreussen. Som medlem i Hitlers parti vägrade han i detta fall att lyda partiet. Men under hela sitt liv arbetande

⁴ MAŽVYDAS. De äldsta monumenten på litauiska fram till år 1570. Förbereddes för tryckning av Dr. Jurgis Gerullis. Kaunas, 1922.

⁵ Den senaste: Martynas Mažvydas. Katekizmas ir kiti raštai. Katechismus und andere Schriften. Redaktör Giedrius Subačius. Vilnius, 1993.

⁶ Läsningar ur äldre litauiska texter. Del I. Texter med ord. Redigerad av Jurgis Gerullis. Kaunas, 1927.

⁷ De Prussicis Sambenzium locorum nominibus. Tilsit, 1912.

⁸ Die altpreussischen Ortsnamen. Berlin—Leipzig, 1922.

10

bland tyskarna. Med tiden blev Gerulis i hög grad präglad av tysk kultur; hans själ och tänkesätt kom att sammanfalla med tyskarnas, även om han fram till slutet av sitt liv var stolt över sitt litauiska ursprung. Allt detta bidrog till att många av dåtidens intellektuella, som inte kände honom och hans verk närmare, intog en negativ hållning till Gerulis och gjorde en ensidig bedömning av honom, varvid hans enorma förtjänster för den litauiska språkvetenskapen glömdes bort. Kanske bidrog detta också till det tragiska slutet på Gerulis liv. I Vilnius spreds det strax efter kriget bland språkvetare rykten om att de personer som ledde den vetenskapliga verksamheten i Litauen (Juozas Žiugžda anklagades) hade svarat nekande på en förfrågan från Moskva om Litauen behövde Gerulis. Det är omöjligt att kontrollera hur mycket sanning det ligger i detta. Det råder dock inget tvivel om att litauiska språkvetare, om de hade fått Gerulis, skulle ha kommit på fötter minst ett decennium tidigare; baltistiken i Litauen skulle ha blomstrat inte på 1970-talet, utan redan på 1960- eller till och med 1950-talet. Man skulle inte ha behövt börja från noll och upptäcka sådant som andra sedan länge hade upptäckt.

11