L. Ivinskio mikologijos terminai

Albina AUKSORIŪTĖ Institutet för litauiska språket L. IVINSKIS mykologiska termer Laurynas Ivinskis (1810–1881), žymus lituanistinio XIX a. vidurio Žemaičių sąjūdžio veikėjas, lietuviškų kalendorių leidėjas, yra ir vienas iš žymiųjų XIX a. lietuviškų gamtos mokslų terminų kūrėjų. L. Ivinskis var mycket intresserad av botanik och mykologi. År 1873 sammanställde han en svampatlas, där han presenterade vetenskapliga beskrivningar av svampar och ett stort antal illustrationer av dem. Vid botanikkongressen i Warszawa valdes atlasen ut och skickades till världsutställningen, som hölls i Wien 1873. När svampatlasen försvann i Wien sammanställde författaren den senare på nytt. Det är möjligt att utkast till delar av den gamla eller den nya atlasen finns i manuskriptsamlingen vid Institutet för litauisk litteratur och folklore (LLTIR). Vid LLTIR förvaras två delar – Agaricus aeruginosus IV Pratella (F1–660) och Scaurus Agaricus rufo divaceus (F1–661), sammanlagt 226 sidor med 769 svampillustrationer ritade av L. Ivinskis själv. L. Ivinskis tillägnade varje svamp en separat mapp, vars första sida innehöll det latinska namnet samt det litauiska, polska och, i vissa fall, tyska, tjeckiska eller ryska namnet. Mapparna innehåller illustrationer och polska svampbeskrivningar. Svampens stjälk, hatt, fjäll, färg, lukt och smak beskrivs, och växtplatser anges. Svamparna beskrevs 1868–1874 och 1876. För litauisk terminologi är de 73 litauiska svampartsnamn som L. Ivinskis anger av intresse. I den första delen av manuskriptet Agaricus aeruginosus IV Pratella finns beskrivningar av 76 svampar, men litauiska termer anges inte vid alla beskrivningar. I denna del finns endast 20 litauiska namn på svamparter i släktet Agaricus, medan mapparna i den andra delen innehåller betydligt fler litauiska svampnamn – 53. Svampsläktenas namn I det bevarade manuskriptet har L. Ivinskis angett svampnamn för 21 släkten. Många av släktnamnen är skapade av L. Ivinskis själv 48 nybildningar, oftast suffixavledningar; endast namnen på två släkten är sannolikt hämtade ur dåtidens talspråk: tapietajzis, lat. Merulius (~lapelaižis, nu trob agr ybis) och pumpotaukšzlis, lat. Lycoperdon (~pumpotaukšlis, nu pumpotaukšlis). Termerna i svampatlasen kan jämföras med termerna i ett annat manuskript av L. Ivinskis, ”Prigimtūmenė”, och med de termer som Jurgis Ambraziejus Pabrėža (1771–1849) använde. ”Prigimtūmenė” är L. Ivinskis största naturvetenskapliga arbete; i dess andra del, ”Žolėmina”, presenterade han en systematisk förteckning över svampar och växter. I ”Prigimtūmenė” (förkortat – Pr) anges den litauiska termen tillsammans med dess motsvarigheter på latin och, på många ställen, polska och tyska. De nämnda släktena lat. Merulius och Lycoperdon avskiljs även i ”Prigimtūmenė”, men där har L. Ivinskis, utöver de släktnamn som anges i svampatlasen, också tagit med deras synonymer, till exempel: gajdkojis arba tapielażzis, lat. Merulius, pol. Stroczek, ty. Aderschwamm Pr 66, jfr. gaidgrybis PB 124; pumpòta ukšlis (skužbezd is, kukūrbezd is), lat. Lycoperdon, ty. Flockenstreuling Pr 62, jfr. pampotaukšlis PB 141. I manuskripten till svampatlasen förekommer flest artnamn inom släktet lat. Agaricus, men det litauiska namnet på detta släkte förkortas pl. Troligen förkortade L. Ivinskis på detta sätt plauskį (nu pievagrybis), eftersom detta släkte i ”Prigimtūmenė” kallas plàuskis, lat. Agaricus, pol. Bdta, bedłka, ty. Blätterpilz Pr 67. Ordet plauskis finns inte i ”Lietuvių kalbos žodynas” (LKŽ), så det kan vara en nybildning av L. Ivinskis. J. A. Pabrėža använde ett annat ord för detta släkte – budė PB 116. Släktet Boletus kallade L. Ivinskis skilėminis (~skylėminis: skylė + -ėminis, nu baravykas). Detta ord använde han som namn på arten lat. Boletus perennis – skilėminis twėrantėsis – medan han på andra håll skrev det förkortade namnet på släktet Boletus; därför kan man endast utifrån artledet dra slutsatsen att ett feminint substantiv användes som namn på detta släkte, till exempel Boletus circinans, Boletus granulatus – Sk. rupsnòtinė, (jfr. Bolétus granulátus – šilinis baravykas LBŽ 51). Troligen förkortade L. Ivinskis alltså här och i andra artnamn samma släktnamn som han anger i ”Prigimtūmenė”: skilėmina, lat. Boletus, pol. Huba, ty. Röhrenpilz Pr 67. LKŽ anger ytterligare en variant av detta ord 49 variant: skyliamynas I, Mt, KŽ ”bot. baravykas (Boletus)” LKŽ XII 887, vars äldsta källa anges vara L. Ivinskis skrifter. Detta kan uppenbarligen vara en lässkillnad. Troligen bör L. Ivinskis nybildning skylėmina betraktas som det huvudsakliga namn han föreslog för släktet Boletus; det är bildat av substantivet skylė och varianten -ėmina av suffixet -menė. L. Ivinskis bildade också många nybildningar med det nämnda suffixet och dess varianter i ”Prigimtūmenė”. J. A. Pabrėža föreslog att släktet skulle kallas skylelių grybas (se PB 151). Med suffixvarianten -ėmina och andra varianter av suffixet -menė bildade L. Ivinskis ytterligare några namn på svampsläkten, till exempel: veliėmina, lat. Isaria (~velėmina: velti + -ėmina), jfr. veliėmina, lat. Isaria, pol. Włóknica, ty. Keulenschopf Pr 53, driekys PB 121; rūdmina, lat. Rubigo, Uredo (~rūdmina: rūdė ”rost” + -mina), jfr. rūdmina, lat. Uredo, ty. Staubbrand, Zellenbrand Pr 44, rudis PB 148; digminis, lat. Hydnum (~dygminys: dygus + -minys, nu dyglutis), jfr. digminis, lat. Hydnum, pol. Kolczak, ty. Stachelpilz Pr 66, Hydnum – dyglutis, syn.: dygminas (Iv, Mln), diguonėitis (Iv, St) LBŽ 172, gylinykas PB 125. L. Ivinskis föreslog suffixavledningar med -enis för att namnge fyra svampsläkten, till exempel: gniaužtėnis, lat. Helvella (~gniaužtenis: gniaužta + -enis, nu bobausis), jfr. gniaužtėnis, lat. Helvella (Helvelie), ty. Lorchel Pr 65, Helvėlla – bobausis (Mr), syn.: gniaužtenis (Iv) LBŽ 166, alvytė PB 111; mejsenis, lat. Gymnosporangium (~meisenis: meisa ”kött” + -enis), jfr. mejsenis, lat. Gymnosporangium, ty. Nacktspore Pr 45; szukenis, lat. Clavaria (~šukenis: šukos + -enis, nu žagarūnas), jfr. winėnis, lat. Clavaria, ty. Keulentrager Pr 63, buožys PB 117; för släktet lat. Tremella använde L. Ivinskis nybildningen drebūnis, men arten lat. Tremella mesenterica kallade han gaidkojėnis mejsietasis, pol. Kisielec pomarańczowy, ty. Gallertpilz (~gaidkojenis: gaidkojis + -enis, nu raukšlinis žiūrytis). Förutom den nämnda avledningen med suffixet -ūnis, drėbūnis, lat. Tremella (~drebūnis: dreba + -ūnis, nu žiūrytis), jfr. drėbūnis, lat. Tremella, Tremelle, ty. Gallertpilz Pr 63, žiūrytis PB 164; i svampatlasen använde L. Ivinskis ytterligare en avledning med detta suffix för att namnge ett svampsläkte, men angav också en synonym bredvid: ausūnis, bobausis, lat. Peziza (~ausūnis: 50 öra + -ūnis, numera ausūnis), jfr. ausūnis (bōbausis), lat. Peziza, pol. Kustrzebka, ty. Becherpilz Pr 64, ausele PB 112. Två släktnamn är bildade med suffixet -ėtras: dailiėtras, lat. Telephora (~dailėtras: dailus + -ėtras, numera karpininkas), jfr. dailiėtras, lat. Telephora, ty. Warzenpilz Pr 65, karpinys PB 128; rudiėtras, lat. Erineum (~rūdėtras: rūdė + -ėtras), jfr. rudiėtras, lat. Erineum, ty. Trichterflocke Pr 48 och rudetras ”bot. Erineum: Mt” LKŽ XI 867, raudinininkas PB 148. Suffixet -ėtras är, liksom det tidigare nämnda -mina, ovanligt. L. Ivinskis tyckte om att bilda nybildningar också med ovanliga och improduktiva litauiska suffix. Med suffixen -ėtras, -mina och deras varianter bildade han även namn på mineraler och många växtsläkten. L. Ivinskis angav en avledning med vart och ett av suffixen -elė, -einis, -muo och -urys för att benämna svampsläkten, till exempel: miegėlė, lat. Cyathus (~miegelė: miega ”kornbod” + -elė, numera miegė), jfr. miegėlė, lat. Cyathus, pol. Kubek, ty. Becherpilz Pr 62, Cyathus – miegos (Iv) LBŽ 112, kylyszkuns~klyškūnas PTA 830; spatèjnis, lat. Spathularia (~spateinis: spatas ”spade” + -einis, numera skiauterýtė), jfr. kāstuwis, lat. Spathulea, ty. Spatelpilz Pr 64; spjāudmuo, lat. Spumaria (~spjaudmuo: spjaudė + -muo), jfr. spjāudmuo, lat. Spumaria, ty. Schaumpilz Pr 59, Spumaria álbā – putininkas (P), syn.: spiauda (Iv, St) LBŽ 332, putininkas PB 143; wingurīs, lat. Daedalea (~vingurys: vingis + -urys, numera vinguris), jfr. wingurīs, lat. Daedalea, ty. Wirrschwamm Pr 66, Daedálea cinérea – pilkasis vinguris (Iv) LBŽ 115, tink lunas PB 157. Två svampsläktsnamn som anges i svampatlasen är sammansättningar: 1) kautāgribis, žemtaukis, žemės taukāj, lat. Phallus (~kaulagrybis: kaulas ”ben” + grybas ”svamp”, žemtaukis: žemė ”jord” + taukai ”fett”, numera poniabudė). Det första ordet är en nybildning av L. Ivinskis, medan de två andra synonymerna troligen hämtade han från talspråket. I ”Prigimtūmenė” anges endast en term: kautāgribis, lat. Phallus, pol. Sromotnik, ty. Gichtschwamm Pr 62, jämför även Ithyphallus impudicus – poniabudė, syn.: kiaulgrybis (Iv, Mn), žemės taukai (Ak, P, Kos) LBŽ 181, smirdek lis PB 152; 2) kietvilkis, lat. Scleroderma (~kietvilkis: kietas ”hård” + vilki, vilkėti ”dra”, numera ankštenė), jfr. kiètwil kis, lat. Scleroderma, pol. Tęgoskór, ty. Fellstreuling, Hartbovist Pr 61, Sclerodérma vulgáre – ankštenė (Iv) LBŽ 316, twyrtskuris~tvirts kūris PTA 867. 51 En genomgång av L. Ivinskis svampsläktsnamn visar att han använde i huvudsak samma namn både i svampatlasen och i ”Prigimtūmenė”; endast två termer skiljer sig åt: lat. Clavaria – szuk enis och winėnis Pr 63 samt lat. Spathularia – spatėjnis och kaštūwis Pr 64. De sistnämnda namnen skiljer sig genom att grundordet i termen som förekommer i svampatlasen är ett lånord, medan grundordet i namnet som används i ”Prigimtūmenė” är litauiskt; dessutom används olika ordbildningselement. Svamparternas namn De svamparternamn som anges i L. Ivinskis svampatlas är, liksom de som används i dag, tvåledade sammansatta termer; det är endast ordföljden som skiljer dem åt. I dagens artnamn står det bestämmande ledet, som anger arten, först, och det överordnade ledet, som anger släktet, sist, till exempel tikrinis baravykas. L. Ivinskis följde uppenbarligen de latinska och polska termerna och använde omvänd ordning: först satte han det överordnade ledet som anger släktet, och därefter artledet, till exempel pumpōtaukšlis kraušžinis, lat. Lycoperdon pyriforme, pol. Purchawka gruszkowata, ty. Birnförmige Bovist (~pumpotaukšlis kraušžinis), jfr. pampotaukšlis grūšlytis PB 141. I nästan hälften av alla artnamn i svampatlasen utgörs artleden av adjektiv med suffixet -inis, till exempel: rū dmina skujinė, lat. Rubigo Pini, Uredo Pinus, pol. Śnieć jodłowa, ty. Brand, Staubbrand, Zellenbrand (~rūdmina skujinė); wingūris anžuolinis, lat. Daedalea quercina, Agaricus quercinus, Agaricus labyrinthiformis, pol. Siatkowiec dębowy (~vingurys anžuolinis, numera ąžuolinis vinguris). Svampatlasens artnamn anger oftast något utmärkande särdrag hos svampen. Många sådana termers artled, uttryckta med adjektiv på suffixet -inis, visar på sambandet mellan dessa svamparter och träd, till exempel: plàuskis apušinis, lat. Agaricus rimicoleus, pol. Bedłka osinowa (~plauskis apušinis); plàuskis glusninis, lat. Agaricus salignus, Pleurotus salignus, pol. Bedłka wierzhowa, tjeck. Massowky, ty. Grosser Weidenschwamm (~plauskis gluosninis, numera gluosninė kreivabudė); mejšėnis kadagìnis, lat. Gymnosporangium junperi, Tremella juniperina, ty. Nacktpore (~meisenis kadaginis), jfr. Gymnos- 52 porángium aucupáriæ – juniperinum – šermukšninė kadagių gleivėrudė LBŽ 161; plãuskis obulìnis, lat. Agaricus mali, Agaricus serotinus, pol. Bedłka jabłoniowa (~plauskis obuolinis); rudi̇etras papelìnis, lat. Erineum populinum, pol. Rdzawnik osinowy (~rūdėtras papelinis), jfr raudiniṅkas tapalinis PB 148. För att benämna den sistnämnda arten använde L. Ivinskis ett adjektiv bildat av det tyska lånordet papelis (jfr pėplė, pãpelis, lat. Populus, pol. Topola, ty. Pappel Pr 146) med flera. Andra artled anger: 1) svampens likhet med något, t.ex. pumpōtaukslis buožìnis, lat. Lycoperdon globosum, pol. Purchawka kulista, rus. Дождевик шарообразный, ty. Kugelstaubpilz (~pumpotauklis buožinis); spatẽinis šaukštìnis, lat. Clavaria spathulata, Spathularia flavida, pol. Łopatnica żółtawa, ty. Keulenträger (~spateinis šaukštinis, numera gul skivling) osv., 2) svampens växtplats, t.ex. plãuskis dirvinis, lat. Agaricus agrarius, pol. Bedłka rolowa, rus. Поляный пластиночник, ty. Feldblätterpilz (~plauskis dirvinis); szukenis tankminis, lat. Clavaria fastigiata, pol. Goździeńec skupiony (~šukenis tankminis); winguris tvorinis, lat. Daedalea sepiaria, pol. Siatkowiec płotowy, ty. Zaunpilz (~vingurys tvorinis, numera tvorinis tinkliūnas), jfr tinklunas tvorinis PB 157, osv., 3) en typisk egenskap hos svampen, t.ex. plãuskis grasinis, lat. Agaricus narcoticus, pol. Bedłka ckliwa (~plauskis grasinis); plãuskis seilìetinis, lat. Agaricus salivaceus, pol. Bedłka ślinnik, rus. Вонючий пластиночник, ty. Speiblätterpilz (~plauskis seilėtinis), plãuskis rupsnìnis, lat. Agaricus asper, pol. Bedłka chropowata, ty. Rauherblätterpilz (~plauskis rupsninis) osv. De flesta artled med adjektiv bildade med suffixet -inis har substantiv som basord, men ibland förekommer ett sådant adjektiv som härletts från ett annat adjektiv, t.ex. plãuskis įvarìnis, lat. Agaricus varius, pol. Bedłka różnoksztaltna (~plauskis įvarinis); plãuskis palšìnis, lat. Agaricus praecox, Pholiota praecox, pol. Bedłka miejska, ty. Frühschwamm (~plauskis palšinis); pumpōtaukslis galvotinis, lat. Lycoperdon excipuliforme, pol. Purchawka fiolowata (~pumpotauklis galvotinis), jfr pampotauklis venterytis PB 141, eller ett particip, till exempel plãuskis veltìnis, lat. Agaricus pruinatus, Merulius tubaeformis, villosus, pol. Bedłka szronowata (~plauskis veltinis). 53 Artnamnen i den andra gruppen har kvalitativa adjektiv som artspecificerande led. I de termer av denna typ som L. Ivinskis har angett används endast bestämda adjektiv, till exempel: tapialtažis geltonasis, lat. Merulius aureus, Merulius Vastator, pol. Stroczek niszczący, ty. Faltenschwamm (~lapelāižis geltonasis), jfr gaidrybys pudytojas PB 124; miegėlė drūžėtoje, lat. Cyathus striatus, pol. Kubek porysowany, ty. Becherpilz (~miegelė drūžėtoji, numera rievėtoji miege), jfr kylyszkuns nywletasias-kyliskūnas rievėtasis PTA 830 med flera. Sådana termer utgör ungefär en fjärdedel av alla artnamn i svampatlasen. Många artnamn i denna grupp anger ett karakteristiskt drag hos svampen, till exempel: gaidkojėnis mejsietāsis, lat. Tremella mesenterica, pol. Kisielec pomarańczowy, ty. Gallertpilz (~gaidkojenis meisėtasis, numera raukšlinis žiūrytis), jfr žiūrytis šepsinis PB 164; ptauškis grovietāsis, lat. Agaricus plicatilis, pol. Bedłka fałdowana (~plauskis griovėtas), jfr budė dvokanė PB 116; szukėnis szakotāsis, pol. Clavaria cristata, Clavaria rugosa, Goździeniec pasożytny (~šukėnis šakotasis) med flera. Artspecifika led i några termer beskriver svampens färg, till exempel: gniaužtėnis bierāsis, lat. Helvella nigricans, Helvella lacunosa, pol. Piestrzenica szara, ry. Сморчевикъ отменивший, ty. Dunkellorchel (~gniaužtėnis bērasis, numera urvuotasis bobausis); skilėmina kėmpine geltonojė, lat. Boletus citrinus, Boletus sulfureus, pol. Huba cytrynowa, ry. Дубовой скважникъ, ty. Eichschwamm (~skylėmina kempinė geltonoji, numera valgomoji geltonpinė); kietvilkis gėkšvāsis, lat. Scleroderma citrinum, pol. Tęgoskór żółtawy, ty. Fellstreuling, hartbovist (~kietvilkis gelsvasis, numera paprastoji ankštenė), jfr twyrtskuris Cytrunaawasis~tvirtskuris citrinavaisis PTA 867. L. Ivinskis angav också några artnamn som uttrycker artens förhållande till andra arter, till exempel: digminis smūlkėsis, lat. Hydnum Auriscalpium, pol. Kolczak połowkowy, ry. Шиповикъ половинный, ty. Ohrstachelschwamm (~dygminys smulkiasis, numera paprastasis ausiadaglis), jfr ausies raktuvas PB 125; pumpōtaukszlis pāprastāsis, pumpōtaukszlis pievinis, lat. Lycoperdon pratense, pol. Purchawka łąkowa, ry. Дождевикъ луговой (~pumpotau kšlis paprastasis, pievinis), jfr pampotau kšlis lankinis PB 141; spjaudmuo 54 den vanliga, lat. Spumaria Mucilago, pol. Szunek zwyczajny, ty. Schaumpilz (~den vanliga slemsvam pen), jfr putininkas glima PB 143. Till artnamnen i den andra gruppen hör ytterligare tre termer där artledet utgörs av participformer i stället för adjektiv, till exempel: den täckta gniaužtenis, lat. Helvella Monachella, Helvella spadicea, pol. Piestrzenica kryta, ry. Сморщевикъ монахообразный, ty. Nonnenlorchel (~täckt gniaužtenis); den varaktiga hålskivlingen, lat. Boletus perennis, Ochroporus perenis, pol. Huba trwała, ry. Скважникъ постоянный, ty. Dauernder Röhrenpilz (~varaktiga hålskivlingen, numera vinterskivling); den förtrollade velemina, lat. Isaria mucida, pol. Włóknica pleśniowata, ty. Keulenschopf (~den förtrollade velemina), jfr den mögliga driekys PB 121. I sju termer utgörs artleden sannolikt av sammansatta adjektiv skapade av L. Ivinskis själv, till exempel: pliauskis baltgauris eller baltgauris, lat. Coprinus porcellanus, pol. Bedłka kopak arbo czubajka, ry. Коровякъ колпаковидный пластинчоникъ, tjeck. Knognik, ty. Schopfförmiger Mistchwamm, fr. Agaric fimetaire typhoide (~pliauskis baltgauris: vit + hår); pliauskis baltitrynis, lat. Agaricus dealbatus, pol. Bedłka biała wa, ty. Ueberweisssterblätterpilz (~pliauskis baltitrynis: vit + äggula); pliauskis juòdgutis, lat. Agaricus atro-tomentosus (~pliauskis juodgūtis: svart + gutė ”guotė”, numera svartfotad mussling), jfr budė juodinė PB 116; pliauskis juodkotinis, lat. Agaricus velutipes, Collybia velutipes, pol. Opieńka aksamitno-trzona, tjeck. Bedla aksamitonoha, ty. Sammetstieliger Blätterschwamm (~pliauskis juodkotinis: svart + stjälk + -inis), jfr budė aksomkoja PB 116; pliauskis lajbkòtis, lat. Agaricus dermocybe, pol. Bedłka krucha (~pliauskis laibkotis: smal + stjälk); pliauskis plaukogauris, lat. Agaricus floccosus, Agaricus squarrosus, pol. Bedłka nastroszona (~pliauskis plaukogauris: hår + hårighet), jfr budė kuškiuotoji PB 116; rudėtras beržotapinis, lat. Erineum voseum, pol. Rdza wn ik fiole-towy (~rūdėtras beržolapinis: björk + blad + -inis). Bland de övriga märks tio artnamn – dessa är appositionella sammansatta termer där artledet uttrycks med ett substantiv, till exempel: pliauskis čyzdrenis, lat. Agaricus aurivellus (arachnoideus), pol. Bedłka złotogłowa, ty. Goldflammigerblätterpilz (~pliauskis čyzdrenis: čydras 55 ”slöja” + -enis); ptàuskis gutminas, lat. Agaricus rufodivaceus, lat. Bedtka żółto diwkowa (~pliauskis gūtminas: gūtė ”guotė” + -minas); ptàuskis padùlknis, lat. Agaricus penarius, Agaricus nitens, pol. Bedtka przyprószona (~pliauskis padulknis: padulti + -nis); ptàuskis rauduczas, lat. Agaricus sanguineus, pol. Bedtka krwisto-czerwona (~pliauskis raudūčias: röd + -ūčias); ptàuskis smìrdmenis, lat. Agaricus putescens, pol. Bedtka złowonna (~pliauskis smirdmenys: den luktar illa + -menys). L. Ivinskis använde appositionella sammansatta termer för att beteckna arter i släktet Agaricus på latin. Substantiven som utgör artled i dessa namn är suffixavledningar, varav de flesta tydligen skapades av L. Ivinskis själv, till exempel: ptàuskis atskirūlis, lat. Agaricus Columbetta, pol. Bedtka samotna (~pliauskis atskirūlis: ensam + -ūlis); ptàuskis geltōklis, lat. Agaricus lutescens, pol. Bedtka żółkniejąca (~pliauskis geltoklis: gul + -oklis); ptàuskis gòbtūnis, lat. Agaricus armeniacus, pol. Bedtka brzoskwiniofarbna, ty. Aprikosenfarbigerblätterpilz (~pliauskis gobtūnis: med huva + -ūnis); ptàuskis ptaukūtris, lat. Agaricus vaccinus, pol. Bedtka dziana (~pliauskis plaukūtris: hår + -ūtris); ptàuskis musmiris raudūnis, lat. Agaricus rubens, Amanita rubescens, pol. Muchomor czerwónawy, bedłka szaro-czerwonawabub siwa, ry. Красноватый пластиночник, tjeck. Sediwa muchomorka, ty. Röthlicher Blätterschwamm (~pliauskis musmiris raudūnis: röd + -ūnis, numera röd flugsvamp). Appositionella sammansatta termer är ganska ovanliga i dagens mykologiska och botaniska nomenklatur. Vanligare är artnamn där artledet uttrycks med ett adjektiv. L. Ivinskis använde också främst termer av denna typ. Slutsatser För att benämna de svampsläkten som presenteras i L. Ivinskis svampatlas skapade han oftast nybildningar. Han använde båda typerna av ordbildning – avledning och sammansättning. L. Ivinskis bildade flest nya termer med suffixavledning. Han skapade svampsläktsnamn inte bara med produktiva suffix i litauiskan, till exempel -enis, utan också 56 med mycket få bildningar: -mina, -ėtras. För att beteckna släkten av hattsvampar anges endast några få. L. Ivinskis svampartnamn skiljer sig från de termer som används i dag genom att huvudleden, som anger släktet, anges först och därefter artleden. Artleden i svamparternas namn uttrycks oftast med ett adjektiv bildat med suffixet -inis eller med ett kvalitativt adjektiv i bestämd form. I svampatlasen förekommer också ett eller annat sammansatt term med apposition. L. Ivinskis använde konsekvent samma svampnamn både i de bevarade utkasten till svampatlasen och i ”Prigimtūmenė”. De termer han föreslår skiljer sig från de svampnamn som användes av J. A. Pabrėža, som levde före honom, så man kan hävda att L. Ivinskis arbetade självständigt och inte använde J. A. Pabrėžas verk. Även om L. Ivinskis svampatlas, som skickades till världsutställningen, försvann och endast dess opublicerade utkast finns kvar, har några av de svampnamn som L. Ivinskis skapade kommit i bruk och bevarats ända till i dag, till exempel: aũšuris, vinguris med flera. Förkortningar tjeck. – tjeckisk dag. – namn som används i dag LBŽ – Lietuviškas botanikos žodynas / sammanställd av Botaniska ordbokskommissionen under ledning av L. Vailionis, red. J. Dagys. Kaunas, 1938. pol. – polsk LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas. Vilnius, 1956–1999. Bd 1–19. LLTIR – Lietuvių literatūros ir tautosakos instituto bibliotekos rankraštynas lat. – latin PB – Pabrėža J. A. Botanika arba taislius auguminis. Shenandoah, 1900. jfr. – jämför Pr – Ivinskis L. Prigimtūmenė (manuskript) fr. – franska PTA – Pabrėža J. A. Tayslós augimiu (manuskript) ry. – ryska ty. – tyska se – se 57 Literatūra 1. Gaivenis K. Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai // Lietuvių kalbotyros klausimai: Mokslo kalbos kultūros ir terminologijos problemos. Vilnius, 1985. T. 24. P. 165–178. 2. Gricius A., Matelis A. Lietuvos grybai: Afiloforiečiai 2(Aphyllophorales). Vilnius, 1996. T. 6. D. 2. 3. Matulionis P. Žolynas: Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas. Vilnius, 1907. 4. Mazelaitis J., Urbanas V. Lietuvos grybai. Vilnius, 1980. 5. Petkevičiūtė D. Laurynas Ivinskis. Vilnius, 1988. 6. Urbanas V. Lietuvos grybai: Kempiniečiai (Polyporales), žvynbaravykiečiai (Strobilomycetales), baravykiečiai (Boletales), guoteniečiai (Hygrophorales). Vilnius, 1997. T. 8. D. 1. L. IVINSKIS’ MYCOLOGICAL TERMS Summary In the institute of Lithuanian literature and folklore there is a rough copy of Ivinskis’ atlas of mushrooms. It covers 226 pages and includes the author’s drawings. Ivinskis described mushrooms in Polish, but he also gave 73 Lithuanian names of the species of mushroom, which are important for Lithuanian terminology. In order to name genera of mushrooms Ivinskis created neologisms. Most of them were made using suffixation. Ivinskis formed names of genera of mushrooms using not only common Lithuanian suffixes, e.g. -enis (gniaužtėnis), but also with rare ones -mina, -ėtras (rūdmina, dajliėtras). The structure of Ivinskis’ names of the species is different from the structure of present-day terms. First of all he gave the name of the main component describing the genus and then the name of the species, e.g. pumpōtaukšzlis kraušzinis. The specific component of the names of species is usually an adjective with the suffix -inis or a definite adjective, e. g. wingūris anžuolinis, tapieżlajzis getōnāzis. Ivinskis consistently used the same names of mushrooms both in his atlas of mushrooms and in “Prigimtūmenė”. He worked independently and did not make use of the works of J. A. Pabrėža. Albina AUKSORIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6 LT-2055, Vilnius El. paštas [email protected] Gauta 2000 09 26 58