Vienetų sistemos: skirtybės ir panašybės, tikros ir tariamos negerovės

PASTABOS, SVARSTYMAI, SIŪLYMAI, SMULKMENOS ENHETSSYSTEM: SKILLNADER OCH LIKHETER, VERKLIGA OCH SKENBARA BRISTER Här är de mest angelägna frågorna sådana som rör konkret terminologisk standardisering, efterlevnad av normer samt terminologins litauiskhet och korrekthet, i synnerhet termerna i det konventionella systemet för räkneenheter. För att tydligare förstå innebörden av detta system börjar vi åtminstone i någon mån ab ovo. Då visar det sig inte bara att detta redan är det fjärde enhetssystemet, utan också att det första rymmer en hel del aktuella frågor – tydliga, verkliga och till och med oväntade – liksom intressanta etnolingvistiska aspekter. I. Naturliga och artificiella enheter Om man hävdar att det finns lika mycket vetenskap som det finns mätningar, så har människan varit böjd för vetenskap ända sedan urminnes tider – eller rättare sagt, livet har drivit henne dit. För människan i de tidigaste civilisationerna byggde detta på enklast möjliga sätt på henne själv och på livets empiriska erfarenheter, medan den exakta vetenskapen utgick från teoretiskt och experimentellt undersökta väsen hos naturfenomenen. Det finns en grundläggande gemensamhet – grunden är naturlig – men skillnaden är också grundläggande. Den helt artificiella enhetssystemet, det metriska, har emellertid fått störst genomslag (och är obligatoriskt inom vetenskapen). 1. Naturliga folkliga mått – hämtade från människokroppen och hennes liv. Filosofen Protagoras (som också gjorde stora insatser för grammatiken) tillskrivs uttrycket homo mensura – människan är alltings mått (Antikos žodynas 1998: 155, Halder 2002); hans verk har inte bevarats, och man antar att de brändes offentligt. Ofta utan kännedom om fortsättningen – för det som är, att det är, och för det som inte är, att det inte är (Halder 2002) – eller kommentaren: ”det är inte längre staten som bestämmer vad människan ska göra och vad som är förbjudet, utan hon själv” (Antikos žodynas 1998: 155), har uttrycket godtyckligt, om än ganska plausibelt, också tolkats … metrologiskt. I själva verket bygger många folkliga mått i olika länder på människokroppen: fot, steg, famn, mått, aln, famntag, spann, handbredd, handled, handfull, finger (på tvären), klupsnis ”från stortåspetsen till den första leden”, DŽ. I trakten kring Pilviškiai mätte man till exempel slagans klubba med sina egna knutna händer: – Vart ska du? – Till skogen. – Varför? – Efter trä. – Vilket? – 143 Skroblaitis. – Kami? – Bruožči LKŽ XII 1981: 1092. Pirštas matuojamas ne tik lašinių storumas kaime – net mokslinė anatomija turi terminą dýlikapirštė žarna. Panašių yra ir kitakalbių: colio (iš vok. Zoll „muitas“ – iš gr. telos „mokestis“) rusiškas pavadinimas duom yra iš ol. duym „nykštys“; senovės graikų sidabrinė moneta ir svorio vienetas drachmė – „sauja“. Žinoma, pradžioje tai buvo apytiksliai matai. Andra naturliga folkliga mått var ungefärliga: stång, eller käpp, sten, skopa, liten skopa, karis, tunna, plogland, lånade birkavas (från den normandiska staden Birka – 10 pūdai), stuopa, gorčius, margas, ūbas. Svaras utmärker sig genom sin koppling till mätverbet ”väga”, liksom de lånade pūdas och valakas. Vissa enheter från olika länder har liknande grunder: romarnas juger, ”så mycket mark som ett par oxar (latin iugum [det vill säga ok]) kan plöja på en dag” (Antikos žodynas 1998: 398; formen jugeras är felaktig här) – margas, ”den areal som en människa kan plöja eller skörda före middagstid” (Morgen – ”morgon”) – och žagrė, ett baltiskt mått från 1200–1500-talen, ”den åkerareal som ett par oxar eller en häst kan bearbeta på ett år”. Svaras (väga) motsvarar grekiskans tálanton, ”vikt”, och det slaviska låneordet pūdas kommer från det skandinaviska pund, ”pund” (jfr engelska pound, ”pund”, latin pondus, ”vikt; tyngd, lod” (av pendō, ”jag väger”, jfr pendeo, ”jag hänger”, perpendeo, ”jag väger av”, perpendicularum, ”lodsnöre”); romarna lämnade efter sig ett litet viktmått, grana (0,065 g), från latinets granum, ”korn; smula”. Således har man räknat med korn (i stället för att väga), och än i dag retas folk i Suvalkija med en snåljåp: han räknar till och med kornen, hur många som ska läggas i grytan Pilviškiai. Senare fastställdes måttens värden med hjälp av normaler. Men även normalerna varierade mellan folk och länder, eller över tid. Exempelvis varierade stadion (varifrån även stadion kommer) mycket i det antika Grekland: det pythiska var 165 m, det delfiska 177 m, det attiska 184,98 m, det olympiska 192 m och det joniska 210 m. Enligt legenden var längden på stadions löparbana (rak, inte cirkelformad som i dag) en stadion, det vill säga 600 av Herakles fötter (det attiska stadion var 625 grekiska fötter), men det är oklart varför alla grekiska hjältars fötter skulle vara olika långa. Det var knappast grekiskt till ursprunget, och knappast heller ett fotmått, eftersom det redan fanns i Babylonien (195 m). Mycket intressant är stadion ¹ I de översatta utgåvorna av TŽŽ från 1951 och 1969 görs en olycklig åtskillnad mellan margas (polska morg), ”ett markmått i Polen, ungefär 0,56 ha”, TŽŽ 1969, och morgenas (tyska Morgen), ”ett markmått i Tyskland (0,26–0,36 ha) och i vissa länder i södra Afrika (0,6 ha)”, TŽŽ 1960 (i senare TŽŽ finns inget av orden, eftersom de inte är internationella). 144 värdes naturliga förklaring – den sträcka som en människa tillryggalägger medan solskivan, från det att kanten först visar sig, helt stiger upp över horisonten (ungefär lika välgrundade är persiska farsangas och den förgrekiskade pursangas – ”den sträcka en människa tillryggalägger på en timme”). Romarna grundade stadiet på sitt eget sätt – 125 dubbla steg. Den romerska milen – lat. mille passūs (passuum) – är tusen dubbla steg. Ännu senare uttrycktes de folkliga naturliga måtten också i metriska systemenheter, till exempel milen – 1478,7 m. I Storbritannien, USA och andra anglosaxiska länder är milen – land- eller postmilen (mi) milen (mi) – 1609,344 m. Här har steglängden uppskattats. Men vid beräkning i det metriska systemet grundas milen också på andra mått i systemet – så långt avlägsnade sig den geografiska milen – längden av en 1/15°-båge vid jordens ekvator – 7421,6 m (i Ryssland och Litauen är milen 7467,4 m); den nautiska milen (sjömilen) blev bara lite längre – längden av en 1′-båge på den geografiska meridianen vid 45° geografisk bredd – 1852,3 m (på Englands breddgrad – 1853,18 m); sedan 1929 är den internationella sjömilen (INM) 1852 m. Den mänskliga enheten för ett fartygs hastighet, knopen (kn), är 1/120 av en sjömilslogg (ett rep med ett flytande ankare), som sjömannen släpper ut från aktern under 30 sekunder – 1,852 km/h. De metriska värdena för folkliga mått skiljer sig mycket mellan olika länder: margas i storfurstendömet Litauen – 0,71 ha, i Lill-Litauen – från 0,25 till 0,56 ha, i Užnemunė från 1819 det polska – 0,56 ha; sädestalenten var 25,5–26,2 kg koppar (motsvarade en guldring på 8,5 g), i andra östliga länder var den tyngre, medan den bibliska var 41,4 kg. Puden – 16,3805 kg, medan pundet varierar mycket: romerska (libra) – 327 g, litauiska (fram till 1920) – 365,47 g, i Litauen under tsartiden ryska – 409,512 g, det egentliga ryska – 374,158 g, Berlinska – 374,72 g, Memelska – 413,05 g, preussiska fram till 1839 – 467,711 g, i Užnemunė från 1815 det nya polska – 405,504 g, Storbritanniens och USA:s handelspund (lb av) – 453,592 g, apotekarpundet – 358,323 g. 2. Pund sterling och troy-uns. Pund är också pengar: Storbritanniens pund sterling – pound sterling (men känt under det latinska libra – Stg £) – ”ett fullgott, dvs. rent, pund med fastställd finhalt”; Irlands, Egyptens, Cyperns, Libanons och Syriens pund (tidigare även Australiens, Nya Zeelands, Perus, Sydafrikas, Rhodesias, Sudans, Ugandas, Zambias med fleras), Italiens och Vatikanens lira (L), Maltas (Lm) och Turkiets (TL) lira betyder också ”pund”; Frankrikes livre från 800- till 1700-talet (fr. livre) betyder likaså ”pund” (ersattes 1795 av en enhet i decimalsystemet – franc). Pund sterling – traditionellt namn; 145 beteckning; dess betydelse är ”Storbritanniens valutaenhet, motsvarande 100 pence” TŽŽ 2001 (de så kallade nya pence; före 1971 – 20 shilling eller 240 pence LTE X 1983) – har fjärmat sig från sin ursprungliga betydelse: eng. sterling – ”med fastställd finhalt, rent, fullgott”; sterling – 1. åld. ”engelskt mått på finhalt och vikt: guld – 11/12, silver – 0,925 (efter 1920 – 1/2); fram till 1526 delades det i 160 vikt-pennies”, 2. åld. ”engelsk silvermynt präglat från 1180; på 1200-talet motsvarande ett silverpund, eller 20 silverpence, dvs. 1 guldpenny” (Buračas 1999), även kallad stor penny (LTE X 1983). För övrigt är denna klyfta typisk för många äldre benämningar – auksinas, guldenas, zlotas… Sterlingas betyder nu helt enkelt ”finhalten hos Englands silver- och guldmynt” DŽ₄. Mindre och större enheter är ofta knutna till varandra numeriskt: romerskt dubbelsteg – 5 fot; vanlig famn (brofamn) – 6 fot – 1,95 m, stor famn – 9 fot – 2,84 m; stång – 7,5 alnar – 4,87 m, aln – 1,5 fot, fot – 16 fingrar; sten – 40 litauiska pund – omkring 14–15 kg, pud – 40 pund. Det finns till och med en sådan koefficientenhet som uns: lat. uncia ”en tolftedel” (även exempelvis av ett arv), t.ex.: jugerumuns – 209,91 m², fotuns – 24,6 mm (för övrigt nära tum – 25,4 mm), as (ett kopparpund – omkring 327 g) uns – 27,25 g, romersk pundsuns (vikt – 27,116 g, mynt – 27,288 g). Pundets uns spreds även till andra länder: den franska (fr. once är belagd från 1138) – 30,594 g; i Storbritannien och USA – handelsuns – 28,3495 g (fluid ounce: Storbritannien – 28,4123 ml, USA – 29,5729 ml), apotekar- och juveleraruns, eller troy-uns – 31,1035 g. Troy-unsen är inte bara ett juvelerar- och apotekarmått utan också ett börsmått – här finns även troy-pundet – 12 troy-uns – 373,242 g (medan 16 troy-uns utgör det brittiska pundet – 453,592 g), och troy-dram – 3,888 g (8 utgör en uns), liksom troy-gran – 0,065 g (60 utgör en dram). Strängt taget är troy-uns nonsens (vad har det med den historiska Troja att göra, som brändes för tre årtusenden sedan för fyrtionde gången?!), precis som pund sterling (det finns inte längre något sådant som sterling). Skillnaden är att pund sterling inte väcker någon diskussion och inte ifrågasätts – det är en traditionell term. Troja – eng. Troy, adjektiv – Trojan (sällsynt variant Troyan): Trojan horse – trojansk häst. Men troy-uns – troy ounce / ounce troy, troy-pund – troy pound / pound troy. Det finns också helt enkelt troy – ”ett viktsystem där 12 troy-uns utgör ett pund, <…>” (Webster’s Comprehensive Dictionary 1996), liksom troy weight – ”en serie viktenheter baserade på ett pund om 12 uns och en uns om 146 20 pennyweights eller 480 grains – 0,3732417266 kg* (Webster’s Dictionary Unabridged 1981); adjektivet troy härleds från fr. Troyes (lit. Trua) – ”stad i Frankrike där det förmodligen infördes” (men användningen är begränsad – ”uttryckt i troyvikt”, Webster’s Dictionary Unabridged 1981); det förknippas specifikt med ett viktmått som användes på mässorna där (Webster’s Comprehensive Dictionary 1996). Penningexperten A. Buračas har gjort olika val i tre fall (delvis till och med på engelska): troy ounce – troja (mynt-)uns, troy – trojansk viktsystem (för ädelmetaller och ädelstenar) (Buračas 1980); 1994 preciserar han inte ens unsen, utan kallar pundet på 373,242 g ädelhetspund (Buračas, Svecevičius 1994: 479); Troy Ounce – ”ett viktmått för guld och andra ädla metaller, Troja-uns (i Frankrike), lika med 31,1035 g eller 1/12 av ett Tr.-pund, eller 480 grains” (Buračas 1999). Troja i Frankrike – en geografisk upptäckt … Troja – fr. Troie, medan Troyes är centrum i den historiska franska regionen Champagne. Troyes. Troyes förknippas med den keltiska stammen trikasserna (lat. Tricastini, fr. Tricasses, eng. Tricasse) och deras stad, som i Romarriket kallades Augustabona och på 200-talet fick namnet Tricassium, på 400-talet Trecæ (Dictionnaire des noms propres 1995). För övrigt överlåter de som gav måttet dess namn hela benämningen åt grannarna: troy – ”namn som i England ges åt den serie vikter som används för guld- och silvervaror” (Dictionnaire encyclopédique 1900); numera nämner den inte ens ordet (det finns inte i Dictionnaire de la langue française 1993). Det saknas också i polska ordböcker under den franska bokstaven (det finns inte i Słownik języka polskiego 1967 eller Encyklopedia powszechna 1968). Tyskarna skiljer på formerna – trojanisches Pferd, men Troygewicht – liksom ryssarna: троянский конь, men тройская унция. Kanske uppfattades den som en tredjedels- eller apotekaruns i DokŽin 1988: 122, liksom som ett tredjedels- eller apotekarpund i DokŽin 1988: 123 – tänkt som en tredelning (guld, silver, ädelstenar), men då kan man ”motivera” även en fyrdelning (pund, uns, dram, gran). Tredelningen ligger också bakom en tidigare beteckning, fast utan ordet tredjedels-: troy – ”ett viktsystem (för guld, silver, ädelstenar)” ALKŽ 1975. Redan 1953 är troy-pund belagt, LE I 1953: 424. Det finns också en litauiserad form troy: troy weight – ”trojiskt måttsystem (i Storbritannien)” ALKŽ 1998. Troy-uns har varit och är fortfarande vanligt LTE X 1983, VLE I 2001: 216 (nx), 217. TŽŽ 2001 har Troy-uns och även Troy-dram, men troy-gran. Det finns redan också den variant som ligger närmast verkligheten – apotekaruns, trua-uns (oz tr, oz ap), apotekarpund, trua-pund (lb tr, lb ap), apotekardram, trua-dram (dr tr, dr ap) – 3,88793 g (TechEnc I 2000: 660). Men varför står apotekar först och inte trua – förkortningen står först som tr, sedan som ap. 147 Och varför ändå inte Titus? Naturligtvis är detta en felaktig (men vanlig) stavning – VLE III har till och med kejsarsnitt, trots att det hittills även i tryck bara stod kejsarsnitt. Så traditionen med Troyunsen lever vidare, en mängd varianter finns, och även den egentliga roten – trų – återuppstår. Här kan det också behövas ett beslut från den statliga kommissionen för litauiska språket. 3. Funt, fot, tum och andra germanska russismer. Litauer lånar inte namn på mått som de själva har. Vissa språk gjorde dock annorlunda. Ryska, som plockade upp sådana lånord, skickade under sovjettiden också en del av dem till oss. Den mest omänskliga russismen, som de oskickliga översättarna spred mest, var funtas (ryska фунт kommer från polska funt, vidare från medelhögtyska phunt, motsvarar tyska Pfund, från latin pondus). Det litauiska pėda stod sig bättre, liksom det gamla lånordet colis. Men i 1988 års Handbok för dokumentutformning och stavning vräktes en hel mängd russismer in: funtas – 453,6 g, trejybis eller vajtinis funtas – 373,2 g, en stone – 14 funt DokŽin 1988: 123, futas = 12 tum – 0,3048 m, diuiimas – 2,54 cm DokŽin 1988: 122. Detta är en tabell över brittiska och amerikanska enheter, men i själva verket handlar det inte om anglicismer utan om russismer; bara фунт och стоп har engelskt ursprung (eng. foot – ”fot”, stone – ”sten”), medan funtas är tyskt och diuiimas nederländskt (eng. inch; för övrigt har K. Gaivenis i översättningar även hittat det främmande ordet inčas...). I tabellen anges också litauiska namn inom parentes: funtas (litauiska svaras (åld.) – 409 g) DokŽin 1988: 123, futas (litauiska pėda – 22,2 cm (= 32,5 cm)), diuiimas (litauiska colis) DokŽin 1988: 122. Enkelt uttryckt: när man ställdes inför olika värden för litauiska och engelska mått lyckades man inte uttrycka det på litauiska – engelskt pund, engelsk stone, engelsk fot. Men varför tog man också med diuiimas – dess värde skiljer sig inte från colis. 4. Naturliga vetenskapliga enheter. Det finns också en del internationella naturliga folk-mått (främst antika), men inga universella. Vissa lämpar sig alltså för internationell handel och annan mer omfattande praktik, men inga lämpar sig för vetenskap. Vetenskapen har skapat och utvecklar ett internationellt enhetssystem, där dimensionerna för fysikaliska storheter ”väljs så att de är praktiska att använda” och enheterna är ”fritt valda, oberoende” LTE XII 1984. Detta är det metriska, eller decimala, enhetssystemet. Benämningen metriskt är ganska tvetydig – metrisk kommer inte från meter, utan från grek. metron – ”mått”, metreō – ”jag mäter”. Decimal betyder att enheterna kan vara multiplar eller 148 delar – multiplicerade eller dividerade med tiotal. Grunderna till systemet utarbetades av en kommission med framstående franska vetenskapsmän. Genom ett dekret från nationalförsamlingen den 30 mars 1791 fastställdes längdenheten metern, fritt vald men helt onaturlig – en fyrtiomiljondel (1/40 000 000) av Paris geografiska meridian, och massenheten (i vardagligt tal viktenheten) kilogrammet – massan av 1 dm³ destillerat vatten vid 4 °C i vakuum (en naturligare, men helt annorlunda måttgrund skulle vara någon del av jordens massa). År 1795 infördes också penningenheten franc, indelad i hundra delar, medan pundet sterling delades i hundra först 1971. Här framträder tydligt nationernas olika sätt – engelsk konservatism och naturlighet, fransk innovation, rentav revolutionär anda och konstladhet (skillnaden syns väl i parkkonsten – den geometriska, eller regelbundna, franska parken och den engelska landskapsparken, även kallad den fria parken LTE VIII 1981). År 1851 skapade K. F. Gauss och W. E. Webcris, enligt den förres idé och ursprungliga version, ett symmetriskt CGS-enhetssystem (centimeter, gram, sekund), men det fick aldrig allmän spridning, även om det ”fortfarande används i teoretiska arbeten inom fysik och astronomi” VLE III 2003. År 1875 undertecknade 17 länder metersystemkonventionen. I Litauen infördes metersystemet den 25 maj 1920. Alltså är metern den mest konstlade enheten, medan kilogrammet är en grundenhet men en multipelenhet. Idén om naturlighet levde dock vidare. Naturliga är förstås inte bara människokroppens mått och vardagens ting, utan också mått för fysikaliska fenomen. Inom vetenskapen är naturliga enhetssystem ”enhetssystem där grundenheterna är fysikaliska konstanter, <...>” (gravitationskonstanten, ljusets hastighet i vakuum m.m.); här ”beror dimensionen på naturfenomen” LTE VIII 1981. Sådana enheter och olika system av dem skapades i början av 1900-talet av tysken M. Planck och engelsmannen D. R. Hartree. Hartrees massenhet är till exempel elektronens vilomassa – 9,109534·10⁻³¹ kg (LTE IV 1978). Dessa enheter skiljer sig mycket från de metriska i värde – några är ofantligt små, andra ofantligt stora. De skapades inte för praktisk användning. De påverkade emellertid också det internationella enhetssystemet, eller SI (fr. Système International), som godkändes 1960 av den elfte generalkonferensen för mått och vikt (GMSK) LTE XII 1984. Till exempel definieras den konstlade metern här redan fysikaliskt – ”den sträcka som ljuset färdas i vakuum under 1/299792458 sekund” (1983 års sjuttonde GMSK) TechEnc I 2000: 648. En ganska naturlig grund har den gamla värmeenheten Celsiusskalans grad (utifrån vattnets frys- och kokpunkt) – numera en härledd enhet i det internationella systemet 149 medan grundenheten är kelvin (större med 273,15°); för övrigt är den också naturlig – den bygger på termodynamikens andra huvudsats. Astronomin har naturliga enheter: parsec, år, ljusår. De naturliga enheterna följer alltså av vetenskapens själva väsen. II. Verkliga – fysiska, naturliga, faktiska och omräknade (reducerade, ekvivalenta, referens-) – konventionella enheter Det går att plöja med traktorer på 15 hk och 100 hk – de är fysiska traktorer. Den ene kan ha 10 traktorer på 15 hk, den andre 10 traktorer på 100 hk – har de verkligen lika mycket? Med samma traktor kan man plöja 10 ha stubbåker (grund plöjning), 10 ha potatisland (djup plöjning) och bryta upp 10 ha nyodling – naturliga hektar är här lika, men är hektar plöjning lika? Är ett ton råg eller ett ton vete – faktiska ton – lika, men är avkastningen och värdet lika? För att fastställa verkligheten behövs alltså ett jämförelsemått. Det är inget statistiskt infall – det är en nödvändighet. Redan för 30 år sedan fanns i publikationen Jordbruksinformation (ŽŪI) naturlig hektar, naturligt ton, naturligt index ŽŪI 1972 10 36. Där finns också en koefficient för omräkning av fysiska traktorer till konventionella ŽŪI 1972 10 36. Skillnaden som görs uttrycks tydligt: För att objektivare bedöma jordbruksförhållandena används konventionell i stället för faktisk arbetsersättning ŽŪ 1975 1 9. Även omräknad och reducerad användes redan: приведённые затраты – omräknade (reducerade) kostnader ETŽ 1966. Kännetecknande för vår gamla stadsdel är att de allra största trafikflödena (mer än 800 reducerade fordon per timme i en riktning) går längs de allra smalaste <…> gatorna T 1973 228 2. I början var det inte bara konventionell, utan konventionell naturlig: условный натуральный измеритель продукции – konventionellt naturligt produktionsmått ETŽ 1966. Det fanns inte bara konkreta konventionella enheter (konventionella hektar, konventionella ton och liknande), utan också konventionella enheter: från varje hektar jordbruksmark erhålls omkring 19 centner konventionella skörde-enheter T 1974 147 2. 10 miljoner konventionella enheter dräneringsrör T 1973 285 1. <…> producerade 221 miljoner ton mineralgödsel (i konventionella enheter) LŪ 1975 4 122². 2 För detta ändamål användes tidigare det mångtydiga ordet virtuell – ”möjlig; som kan framträda; som ska framträda”: virtuell längd – jv. ”konventionell längd på en horisontell rak” 150 Konventionell fetthalt i mjölk har länge kallats basfetthalt (3,5, 3,8% eller annan fastställd halt). En mjölkprodukt med fastställd fetthalt (2,5, 3,5 eller 4,5%), proteinhalt och andra beståndsdelar (inte naturlig mjölk, utan tillverkad för att likna sådan) kallas normaliserad mjölk. Det finns även andra basvärden, till exempel: naturgas med basvärmevärde LA 1993 74 4. Energiförbrukning uttrycks ibland i ton oljeekvivalenter. Konventionellt bränsle är ”bränsle vars lägre förbränningsvärme i Sovjetunionen anses vara 29,3 MJ/kg (7000 kcal/kg)” LTE X 1983; se även LTE IV 1978: 263. Detta omräkningssätt slog rot och spreds – det fanns till och med konventionellt djur ŽŪ 1974 2 33, konventionellt nötkreatur T 1973 162 1, 167 1, 1974 254 1, ŽŪ 1974 9 34. Det spreds snabbt, men länge blev termen inte fast etablerad – även i ordböcker var översättningslånet villkorlig: villkorligt bränsle – условное монливо ChTŽ 1960 vanligt, medan ETŽ 1966 hade konventionellt bränsle, och ŽUTŽ 1971 åter villkorligt bränsle; villkorligt virke ”en måttenhet för virkesredovisning som används för att underlätta bokföringen” – условный материал – bedingtes Holz MATŽ 1971 (MTŽ 1998 – konventionellt virke ”ett virkesbegrepp som används för att underlätta redovisningen av virkestorkning och motsvarar följande parametrar: hyvlade brädor av tall i torkningskvalitetsklass II, 40 mm tjocka, 150 mm breda och över 1 m långa, med en initial fukthalt på 60% och en slutfukthalt på 12%” – условный пиломатериал – Einheitsholz – conventional wood, wood in boards), naхота мягкая – villkorlig (mild) plöjning ŽŪTŽ 1971; villkorlig tygbredd TkstTŽ 1962. I periodisk press varierade användningen av konventionell och villkorlig mycket: konventionella hektar T 1973 246 1, 1974 157 2, Šv 1973 7 9, ŽŪ 1974 2 5, 6, plöjde 2200 hektar konventionell plöjning T 1973 107 1 – skördade spannmål från 190 villkorliga hektar T 1973 203 1; konventionell traktor ŽŪ 1974 2 14, 15, konventionellt aggregat T 1973 144 1, 1974 160 1; konventionellt bränsle T 1973 167 2, 190 4 – villkorligt bränsle T 1973 83 4; konventionellt ton 1974 125 4 – villkorliga ton MG 1974 5 11; mineralgödsel – 4,9 miljoner ton (i villkorliga enheter) T 1973 248 3; väg, för vilken det krävs lika mycket arbete (lika mycket tid och bränsle) för att färdas som för en verklig vägsträcka med alla dess stigningar” TŽŽ 1951, virtuell temperatur för fuktig luft – ”den temperatur som torr luft med samma densitet skulle ha vid det rådande trycket” TŽŽ 1969. Numera används konventionell väglängd GeĮž 1977, reducerad temperatur PTŽ 1984, medan virtuell har spritts med nya betydelser (se GK 2003 8 6–7). 151 lyckades spara <…> närmare tre tusen konventionella kubikmeter tekniskt virke T 1982 44 1 – tillverkades dräneringsrör – 601 villkorliga kilometer T 1973 96 2; nominell diameter T 1973 230 1, 239 1, Šv 1973 23 2, nominell diameter T 1973, 168 3; konventionella rör T 1973 223 2 – nominella dräneringsrör T 1973 230 1; konventionella burkar Šv 1974 5 3, M ir T 1975 2 2 – nominella burkar T 1973 219 2; konventionella lådor T 1973 158 2 – nominella lådor T 1973 249 3; även nominell burk T 1973 255 2, nominella tegelstenar T 1973 249 1, 1974 173 1, nominella block T 1974 173 1, nominella skivor T 1973 249 1. Ofta användes bara villkorlig, t.ex.: Varje meter per sekund i vindhastighet ökar villkorligt köldens skärpa. Det finns dagar då kölden vid stark frost och stark vind når minus hundra villkorliga grader MG 1974 5 18; villkorlig besparing M ir T 1973 11 16, villkorlig ekonomisk effekt M ir T 1974 6 36. I en artikel från 1975 konstaterade Antanas Balašaitis, i Konventionella redovisningstermer, att det ryska условный ”översätts med olika ord: konventionell, villkorlig, ekvivalent, relativ, artificiell och så vidare”, medan ”de aktuella måttenheterna inte är beroende av några objektiva villkor och inte uppstår ur dem, utan är en fråga om överenskommelse mellan ekonomer och planerare” (Balašaitis 1975: 18). A. Balašaitis artikel fick genomslag – betydelserna av orden villkorlig och konventionell preciserades i ordböcker och uppslagsverk. Villkorlig förklarades redan i DŽ₁,₂ med exemplet villkorlig överenskommelse. Även en betingad reflex, känd redan från skolan, förekom; i snävare bemärkelse – betingad (motsats: generell) accentretraktion, betingad sannolikhet, likhet, ekvation, villkorlig nolla, medelvärde; villkorliga insättningar: de kallas så eftersom ett visst villkor fastställs när kontot öppnas, vilket begränsar uttaget av insättningen, och insättaren kan använda denna insättning först när det fastställda villkoret har uppfyllts T 1982 179 4. Villkorlig har också betydelsen 3. ”något som i verkligheten inte existerar, något föreställt, symboliskt” LKŽ XII, t.ex.: låt oss försöka ta reda på vilket öde som kommer att drabba ”det femmiljardte barnet” (här avses inte det villkorliga barn vars födelse uppmärksammades i Jugoslavien genom ett FN-beslut, utan andra villkorliga jämnåriga i olika regioner) T 1988 77 3. Även villkorad passar här, även om terminologin kännetecknas av villkorlig: villkorad tillgång (contingent asset) – ”en tillgång vars värde inte kan fastställas exakt för närvarande, eftersom det beror på framtida händelser och förhållanden”, villkorad försäljning, villkorad deposition ŠETEŽ. Här finns också uttryck med en något oklar betydelse: facultative anaerobe – villkorlig, fakultativ anaerob ALŽŪTŽ 1977. 152 LKŽ XIV 1986 konventionell, -t 3. ”accepterad som grund för beräkning av omfattningen av ett visst arbete, resurser o.d., normerande”, DŽ, konventionell 3. ”överenskommen som mått eller grund för redovisning”: konventionella enheter, insättningar. Nu ser man att den sistnämnda förklaringen saknar precision – betydelsekomponenten ”omräknad enligt en värdekoefficient” fattas. Konventionella enheter kan också vara enheter som inte är omräknade; man skiljer till exempel mellan sant (storhets)värde – ”det värde vi skulle få genom en perfekt mätning”, men ”de sanna värdena är inte kända”, och därför finns också konventionellt sant (storhets)värde – engelska conventional true value (of a quantity), franska valeur conventionnellement vraie (d’une grandeur) – ”för att fastställa det konventionellt sanna värdet används oftast resultaten av flera mätningar av storheten” (”ibland kallas det normvärde, bästa värdeestimat, konventionellt värde eller referensvärde”) TP ir BMTŽ 1997. Ordet konventionell har ytterligare betydelser, t.ex.: avtalat pris, avtalad ränta, avtalsförpliktelser, kontraktsarbeten och liknande. A. Balasačio artikel fick större genomslag bland de mer mottagliga och insiktsfulla. Exempel: både условный гектар, эталонный гектар och условный эталонный гектар – konventionell hektar ŽŪMTŽ 1983, условная единица – konventionell enhet PTŽ 1984, условное топливо – konventionellt bränsle PTŽ 1984, även LTE X 1983; 200 tusen rubel i årlig konventionell besparing T 1981 8 1. Men villkorlig förekom ändå ofta: villkorligt djur T 1983 299 2, villkorat nötkreatur T 1985 198 1, villkorlig animalieproduktion Šv 1975 10 12; från <…> hektar <…> erhölls 28,5 centner villkorlig växtodlingsproduktion T 1984 101 1; vi gav 100 kor och 100 kvigor – etthundrafemtio villkorliga nötkreatur M ir G 1976 4 36; villkorliga ton T 1977 231 2; mineralgödsel – miljontals ton: omräknat till konventionella enheter med 100 procent näringsämnen T 1976 26 4; villkorlig familj KV 1980 47 6, villkorliga invånare Šm 1983 6 11, villkorlig ekonomisk effekt M ir G 1978 10 11; ”en meter per sekund ’lägger till’ två villkorliga köldgrader” T 1979 200 2; vid 45 villkorliga köldgrader, eller, som de ofta kallas, villkorliga hårdhetspoäng, kan en människa nätt och jämnt stå ut T 1979 200 2. Den tredje perioden för användningen av benämningar på konventionella (villkorliga) redovisningsmått är tiden efter Litauens återuppvaknande. Specialisterna använder dem som de alltid har gjort. Tyvärr har det otillåtna villkorlig: villkorligt bränsle M ir G 1995 4 12, villkorliga tegelstenar LA 1995 217 12 blivit ännu vanligare. För vissa framstod detta som ett spöke från sovjettiden: ”Under sovjettiden var ett statistiskt knep välkänt – att räkna konventionella enheter. Då plöjde man inte bara en hektar, utan en konventionell hektar, och tillverkade konventionella 153 syltburkar, odlade ett visst antal konventionella nötkreatur per konventionell hektar” (Valentina Zinkevičienė, – LA 1997 36 5). Inte alls – det fanns både fysiska och därur beräknade konventionella enheter; de ersatte inte varandra. Knepen fanns, men de var av annat slag (påhittade siffror, avskrivningar och liknande). Och vad blev resultatet av denna kritik? Resultatet blev följande: Hos oss går det i genomsnitt 77 ha jordbruksmark på en traktor (oavsett dess effekt) LA 1997 53 9. Klarar man inte av, eller drar man sig för (ett knep?), att ens skriva fysisk traktor? För en del gick denna rädsla snabbt över: villkorliga modeller LA 1997 38 9, villkorliga tegelstenar LA 1997 180 22, men konventionell sköts åter åt sidan. En del fortsätter att morra: I Litauen går det i genomsnitt cirka 80 ha jordbruksmark per traktor (oavsett dess effekt), medan det i EU-länderna bara är cirka 20 ha ML 2002 11 19. Terminologerna och språkvårdarna har åter fått onödigt arbete… ŠALTINIAI ALKŽ 1975 – A. Laučka, B. Piesarskas, E. Stasiulevičiūtė. Anglų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius. ALKŽ 1998 – B. Svecevičius. Anglų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius. ALŽŪTŽ – Anglų–lietuvių kalbų žemės ūkio terminų žodynas. Sudarė D. ČepOnienė, R. Gelūnienė, J. Kazėnas, R. Kelbauskienė (ats. red.), Vilnius, 1977. ChTŽ – K. Daukšas. Chemijos žodynas, Vilnius, 1960. DokŽin – Dokumentų įforminimo ir rašybos žinynas. Sudarė J. Žemaitis, Vilnius, 1988. DŽ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas: DŽ₁ – I leid., Vilnius, 1954; DŽ₂ – II pap. leid., Vilnius, 1972; DŽ₃ – III pat. ir pap. leid., Vilnius, 1993; DŽ₄ – IV leid., Vilnius, 2000. ETŽ – Rusiškai lietuviškas ekonomikos terminų žodynas. Red. kol. K. Meškauskas (ats. red.), A. Poviliūnas, V. Puronas, A. Skupėika, Vilnius, 1966. GelŽ – Rusų–lietuvių kalbų geležinkelių transporto žodynas. Sudarė N. Juškaitė, St. Keinys, Vilnius, 1997. GK – Gimtoji kalba (žurnalas). KV – Kalba Vilnius (savaitraštis). LA – Lietuvos aidas (savaitraštis). LE – Lietuvių enciklopedija 1, South Boston, 1953. LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas 12, 14, Vilnius, 1981, 1986. LTE – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 4, 7, 8, 10, 12, Vilnius, 1978, 1981, 1981, 1983, 1984. LŪ – Liaudies ūkis (žurnalas). MATŽ – Aiškinamasis medienos apdirbimo terminų žodynas, Vilnius, 1971. MG – mūsų gamta (žurnalas). 154 M ir G – Mokslas ir gyvenimas (žurnalas). M ir T – Mokslas ir technika (žurnalas). ML – Mokslo Lietuva (dvisavaitinis laikraštis). MTŽ – Aiškinamasis medienos terminų žodynas. Ats. red. B. Papreckis, Kaunas, 1998. PTŽ – Rusų–lietuvių kalbų politechnikos žodynas. Sudarė G. Daugėla, Vilnius, 1984. ŠETEŽ – P. Austrevičius, D. Pupkevičius, D. Treigienė. Šiuolaikinių ekonomikos terminų enciklopedinis žodynas, Vilnius, 1991. Šm – Šeima (žurnalas). Šv – Švyturys (žurnalas). T – Tiesa (dienraštis). TechEnc – Technikos enciklopedija 1, Vilnius, 2000. TkstTŽ – Aiškinamasis tekstilės terminų žodynas 1. Sudarė A. Jurevičius ir A. Čižas, Vilnius, 1962. TP ir BMTŽ – Tarptautinis pagrindinių ir bendrųjų metrologijos terminų žodynas. Parengė V. Valiukėnas ir P. J. Žilinskas, Vilnius, 1977. TŽŽ 1951 – Tarptautinių žodžių žodynas. Lietuviškąjį leidimą redagavo Ch. Lemchenas, Vilnius. TŽŽ 1969 – Tarptautinių žodžių žodynas. Lietuviškąjį leidimą redagavo Ch. Lemchenas, Vilnius. TŽŽ 2001 – Tarptautinių žodžių žodynas. Ats. red. A. Kinderys, Vilnius. VLE – Visuotinė lietuvių enciklopedija 1, 3, Vilnius, 2001, 2003. ŽŪ – Žemės ūkis (žurnalas). ŽŪI – Žemės ūkio informacija (mėnraštis). ŽŪMTŽ – Rusų–lietuvių kalbų žemės ūkio mechanizacijos terminų žodynas. Parengė V. Gerulaitis ir S. Lukėnas, Vilnius, 1983. ŽŪTŽ – V. Anskaitis, M. Kilas. Rusų–lietuvių kalbų žemės ūkio terminų žodynas, Vilnius, 1971. LITERATŪRA Antikos žodynas 1998: Antikos žodynas. Vertė R. Kumžienė, A. Tekorius, A. Trakymas, Vilnius. Bal ašaitis A. 1975: Sutartiniai apskaitos terminai. – Mūsų kalba 2, 17–18. Buračas A. 1980: Anglų–lietuvių kalbų ekonomikos terminų žodynas, Vilnius. Buračas A. 1990: Pasaulio valstybių ir monetų žinynas, Vilnius. Buračas A., Svecevičius B. 1994: Lietuvių–anglų–lietuvių biznio, bankų, biržos terminų žodynas-žinynas, Vilnius. Dictionnaire de la langue française 1993: Le Nouveau Petit Robert: Dictionnaire alphabétique et analogique de la langue française, Paris. Dictionnaire des noms propres 1995: Petit Le Robert: Dictionnaire universel des noms propres, Paris. Dictionnaire encyclopédique [1900?]: Le Larousse pour tous: Nouveau dictionnaire encyclopédique 2, Paris. Encyklopedia powszechna 1968: Wielka encyklopedia powszechna 11, Warszawa. 155 Halder A. 2002: Filosofijos žodynas, Vilnius. Słownik języka polskiego 1967: Słownik języka polskiego 9, Warszawa. Webster’s Comprehensive Dictionary 1996: The New International Webster’s Comprehensive Dictionary of the English Language, Trident Press International. Webster’s Dictionary Unabridged 1981: Webster’s Third New International Dictionary of the English Language Unabridged, Springfield, Massachusetts. Jonas KLIMAVIČIUS Gauta 2003-06-24 Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-2055 Vilnius E. paštas [email protected] 156